Solen stiger upp \u00f6ver sin socken mitt i Bergslagen. Trots att natten snart passerat, har tystnaden aldrig riktigt f\u00e5tt f\u00e4ste och m\u00e5nga av inv\u00e5narna \u00e4r vakna. Gruvf\u00e4ltens aldrig avstannande st\u00e5ngg\u00e5ngar pumpar ett alltid intr\u00e4ngande vatten ur de gruvh\u00e5l som ett nytt skift av gruvdr\u00e4ngar kl\u00e4ttrar ned i. Den gryende dagens arbetare avl\u00f6ser sina grannar och v\u00e4nner som \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g hem till sina torp efter en l\u00e5ng natt till dem som inte jobbar i gruvn\u00e4ringen. M\u00e5nga av gruvdr\u00e4ngarna har en bit att vandra innan de f\u00e5r sin vila. V\u00e4gar med dubbla gr\u00e4sstr\u00e4ngar leder slingrande fram \u00f6ver h\u00f6jder till avl\u00e4gsna torp i en socken som med en j\u00e4mn f\u00f6rdelning brett ut sig \u00f6ver en oj\u00e4mn landskapsbygd. H\u00e4r finns deras fruar och pigor som tar hand om husdjurens bestyr. Kor att mj\u00f6lka, getter att ge bete och allt \u00f6vrigt som bereds f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka \u00f6verleva n\u00e5gon dag till.<\/p>\n\n\n\n
Nya Kopparberget har namnet till trots tidigt insett att j\u00e4rnhanteringen \u00e4r framtiden parallellt med kopparen. Vinsterna \u00e4r inte tilln\u00e4rmelsevis i n\u00e4rheten av Stora Kopparberget (Falun), med sin anrika gruva tio mil norr om v\u00e5r socken. Men tillr\u00e4cklig f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e5lla en ekonomisk bas och ett eget organiserat samh\u00e4lle i Bergslagen. Allt tog sin b\u00f6rjan med en nybyggande svedjefinne som ov\u00e4ntat snubblade p\u00e5 en malm\u00e5der. N\u00e4r malmfyndigheterna bekr\u00e4ftats, etablerades snabbt ett protosamh\u00e4lle i rask takt. I den inflyttningsstr\u00f6m som f\u00f6ljde kom m\u00e4nniskor som letade en framtid. Det var fr\u00e4mst unga m\u00e4n och kvinnor i jakt p\u00e5 en utkomst inom gruvn\u00e4ringen. Men ocks\u00e5 etablerade hantverkare inom varje skr\u00e5, de klerikala under kyrkan f\u00f6r omh\u00e4ndertagandet av vilsna sj\u00e4lar som samtidigt hotade med Guds straff, de styrande till att anta stolarna i en sockenst\u00e4mma, samt en rudiment\u00e4r l\u00e4karv\u00e5rd som endast var tillg\u00e4nglig genom provinsiall\u00e4karsystem, delat p\u00e5 flera socknar.<\/p>\n\n\n\n
I denna k\u00f6ping kallad Nya Kopparberget<\/em>, finns kyrkan centralt placerad tillsammans med sockenstuga, tingshus och de huvudg\u00e5rdar som bebos av v\u00e4lbest\u00e4llda brukspatroner. Det huvudsakliga breda befolkningsskiktet \u00e4r dock spridd \u00f6ver de n\u00e4ra 600 kvadratkilometer skogsmark som blivit s\u00f6nderhackat med gruvh\u00e5l i jakten p\u00e5 r\u00e4tt sorts malm. D\u00e4r h\u00e5len h\u00e4nger samman har ett gruvf\u00e4lt uppst\u00e5tt. Den malm som b\u00e4rs upp f\u00f6rs\u00f6rjer de hyttor som aldrig slocknar, i sin tur matade med gl\u00f6dande kolmilor i skogarna runt om. Alltsammans drivs av de familjer som lever och d\u00f6r f\u00f6r tackj\u00e4rnet. H\u00e4r finns ocks\u00e5 de nybyggare som pressar gr\u00e4nsen ytterligare mot den m\u00f6rka ok\u00e4nda v\u00e4rld som skogen utg\u00f6r, till potentiella nya malmfyndigheter och h\u00f6gre v\u00e4lst\u00e5nd f\u00f6r de f\u00e5.<\/p>\n\n\n\n I denna lokala v\u00e4rld \u00e4r fattigdomen utbredd. Veneriska sjukdomar \u00e4r vanligt f\u00f6rekommande, liksom arbetsolyckor. D\u00f6den kommer ocks\u00e5 via r\u00f6dsot, kolera, difteri och lungsot. Trots tv\u00e5siffriga f\u00f6delsetal s\u00e5 finns i genomsnitt endast sex barn i varje hush\u00e5ll. Alla k\u00e4nner d\u00f6den och d\u00f6den k\u00e4nner dem alla och de lever t\u00e4tt tillsammans.<\/p>\n\n\n\n Under detta \u00e5r 1840 s\u00e5 \u00e4r befolkningen 5600 inv\u00e5nare f\u00f6rdelat p\u00e5 897 hush\u00e5ll. Om vi f\u00f6ljer samh\u00e4llsorganisationen hierarkiskt ned\u00e5t, s\u00e5 best\u00e5r den \u00e4gande och det klerikala skiktet av fjorton personer. Bergsm\u00e4nnen som \u00e4ger privilegiebrevet f\u00f6r en s\u00e4rskild fyndighet, \u00e4r inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis att betrakta som s\u00e4rskilt framg\u00e5ngsrika i lokalsamh\u00e4llet. Bland de totalt sjuttiotv\u00e5 bergsm\u00e4n \u00e4r det inte ovanligt att leva p\u00e5 gr\u00e4nsen till \u00f6verlevnad, p\u00e5 grund av de ing\u00e5ngna avtal vars leveranskrav alltid f\u00f6rv\u00e4ntas. De boende som \u00e4ger tillr\u00e4cklig mark f\u00f6r att vara sj\u00e4lvf\u00f6rs\u00f6rjande och kan betraktas sj\u00e4lvst\u00e4ndiga \u00e4r hemmans\u00e4garna. I v\u00e5r socken \u00e4r de etthundratrettionio till antalet. De tv\u00e5hundra\u00e5ttio m\u00e4n som f\u00e5tt m\u00f6jligheten att bryta ny mark allt l\u00e4ngre ut i periferin \u00e4r nybyggarna. Resterande tv\u00e5hundrasju m\u00e4nniskor \u00e4r de som st\u00e5r i direkt kontakt med malmens f\u00e4rd fr\u00e5n berget till det tackj\u00e4rn som skeppas ut. Kvar finns de hantverkare som egentligen inte kan r\u00e4knas in i hierarkin utan verkar inom sina skr\u00e5n med r\u00e4ttigheter och skyldigheter. I Nya Kopparberget finns det trettio m\u00e4n detta \u00e5r som har r\u00e4tten att utf\u00f6ra sitt hantverk.<\/p>\n\n\n\n H\u00e4lften av dessa ovan sockenbor, 2800 inv\u00e5nare, saknar helt f\u00f6rm\u00e5gan att sj\u00e4lv f\u00f6rs\u00f6rja sig utan st\u00f6d fr\u00e5n samh\u00e4llsorganisationen. Den starka sociala kontrollen, tillsammans med kyrkans och Guds ord, h\u00e5ller de allra flesta i Herrans tukt och f\u00f6rmaning. Men brott var ibland en sista utv\u00e4g. I andra fall som en livsstil. Lite som Jan Peter Pehrsson \u00c5lunds \u00f6de v\u00e4ljer att ge honom.<\/p>\n\n\n\n
\n\n\n