Som nybliven sjutton\u00e5ring och f\u00e4ngelsekund, \u00e5terv\u00e4nder Peter till L\u00f6nnfall och sin mor och bror med sin nya erfarenhet. Alla de rykten som omg\u00e4rdat honom \u00e4r nu bekr\u00e4ftade och hans anseende \u00e4r skamfilat. Han kommer hem i slutet av september, lagom till Mickelsm\u00e4ss. Denna helg f\u00f6ll sig v\u00e4l ut i kalendern f\u00f6r Peters del d\u00e5 f\u00f6rsta s\u00f6ndagen efter den 29 september ocks\u00e5 innebar sista dagen p\u00e5 tj\u00e4nste\u00e5ret f\u00f6r alla dr\u00e4ngar och pigor som var ben\u00e4gna att hitta ny arbetsgivare. Den formella s\u00f6ndagen som innebar den sista arbetsdagen var samtidigt starten f\u00f6r en frivecka som innebar fest, gille och br\u00e4nnvin inf\u00f6r n\u00e4stkommande avtalade tj\u00e4nste\u00e5r hos n\u00e5gon hemmans\u00e4gare.<\/p>\n\n\n\n
Ungdomlig synd kan f\u00f6rl\u00e5tas och Peter f\u00e5r m\u00f6jligheten att tj\u00e4na som dr\u00e4ng hos landbonden Daniel Jansson vid Ljusnaren. Han anl\u00e4nder till sin nya husbonde i b\u00f6rjan av oktober. Hans tj\u00e4nst som dr\u00e4ng vid Ljusnaren blir kort och han \u00e4r snart tillbaka vid L\u00f6nnfallet och n\u00e5gra nya uppdrag syntes inte finnas f\u00f6r den unga mannen som saknade ett pr\u00e4stbetyg som kunde locka till anst\u00e4llning. S\u00e5 Peter beger sig ut i Bergslagen till fots. Som kringvandrande syns inga sp\u00e5r efter Peter och han f\u00f6rsvinner helt f\u00f6r den i framtiden som f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6lja honom genom livet. <\/p>\n\n\n\n
I teorin s\u00e5 skulle varje person som r\u00f6rde sig \u00f6ver sockengr\u00e4nserna kunna uppvisa sin identitet med ett pr\u00e4stbevis tillh\u00f6rande n\u00e5gon anvisning om var han var p\u00e5 v\u00e4g och h\u00e4r skulle hans n\u00e4rvaro noterats f\u00f6r efterv\u00e4rlden. Att vandra genom en socken utan pr\u00e4stbevis med deklarerat resm\u00e5l kunde inneb\u00e4ra f\u00e4ngelse f\u00f6r l\u00f6sdriveri. Men i praktiken s\u00e5 r\u00f6rde sig m\u00e4nniskor ganska fritt i socknarna runt om hembygden, f\u00f6r att bes\u00f6ka grannar, v\u00e4nner eller sl\u00e4kt som kanske bodde i socknen bredvid. Ett bes\u00f6k kunde best\u00e5 under flera dagar men det var inget man tog ut ett pr\u00e4stbevis f\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n
S\u00e5 Peter \u00c5lund f\u00f6rsvinner under n\u00e5gra \u00e5r. Fram till \u00e5rsskiftet tre \u00e5r efter frisl\u00e4ppandet fr\u00e5n f\u00e4ngelset i Nora…<\/p>\n\n\n\n
N\u00e5gon mil sydv\u00e4st om Nora stad ligger Skrikarhyttan. Hit kommer Peter \u00c5lund i b\u00f6rjan av januari 1853 och s\u00f6ker tj\u00e4nst vid kvarnen hos mj\u00f6lnaren Per Ekstr\u00f6m. Den s\u00f6kande ynglingen ger ett gott intryck och detta styrks av hans orlovssedel han visar upp. Mj\u00f6lnaren Per skriver avtal med Peter om anst\u00e4llning fr\u00e5n den tolfte januari 1853 fram till h\u00f6sten samma \u00e5r, med en l\u00f6n om tjugo riksdaler riksg\u00e4ldsmynt och k\u00e4nner sig n\u00f6jd med sin nya medarbetare. Detta uttrycker han f\u00f6r sin fru, d\u00e5 orlovsbrevet minsann visat att den nyanl\u00e4nda unga \u00c5lund minsann tj\u00e4nat hos en bergsman i tre \u00e5r och hade s\u00e5 fina vitsord att de i honom f\u00e5tt sig en god dr\u00e4ng:<\/p>\n\n\n\n
”<\/em>Dr\u00e4ngen Per \u00c5lund vid S\u00f6dra L\u00f6nnfallet som har varit hos mig undertecknad i tj\u00e4nst i tre \u00e5rs tid, har han uppf\u00f6rt sig \u00e4rig och beskelig, nykter och arbetssam \u00e5 l\u00e4ttviss i alla sysslor och g\u00f6rom\u00e5l och av ur min tj\u00e4nst ledig den 24:e n\u00e4stkommande oktober 1852 och till det b\u00e4sta vill jag rekommendera honom. Nya Kopparberget och S\u00f6dra L\u00f6nnfallet den 25:e oktober 1852, bergsmannen Per Persson. Intygas Fred. S\u00f6derqvist p\u00e5 R\u00e4lln.\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n Inf\u00f6r flytten till Skrikarhyttan meddelar dock Peter att han beh\u00f6ver \u00e5terv\u00e4nda hem till Ljusnarsberg f\u00f6r att h\u00e4mta sina tillh\u00f6riga persedlar p\u00e5 L\u00f6nnfallet och f\u00e5r f\u00f6r f\u00e4rden l\u00e5na mj\u00f6lnaren Ekstr\u00f6ms p\u00e4ls f\u00f6r att mota januarivinterns kyla. Men Peter hade ingen avsikt att \u00e5terv\u00e4nda….<\/p>\n\n\n\n Per Fredric Floding begrundar den post som n\u00e5tt honom under g\u00e5rdagen och njuter s\u00e5v\u00e4l sitt kaffe som det gryende ljuset som letade sig in genom rimfrosten i glaset som spr\u00f6jsats p\u00e5 Str\u00e5tg\u00e5rden i Ljusnarsberg. Per Fredric \u00e4r kronol\u00e4nsman och p\u00e5 denna dag hade han att samla fj\u00e4rdingsman och n\u00e5gra utsedda b\u00f6nder i s\u00f6dra socken\u00e4nden, att bist\u00e5 som handr\u00e4ckning i uppgiften att hitta och gripa Peter \u00c5lund. De hade alla f\u00e5tt bud om tilldragelsen och de skulle alla samlas vid R\u00e4llen, just norr om torpet.<\/p>\n\n\n\n Breven som han \u00f6ppnade ig\u00e5r hade haft tv\u00e5 olika avs\u00e4ndare men med samma \u00e4rende. Hans kollegor i Lindesberg och i Nora hade anm\u00e4lt intresse f\u00f6r Peter \u00c5lund, som var misst\u00e4nkt f\u00f6r brott och skulle gripas och tillhandah\u00e5llas till respektive tingslag f\u00f6r rannsakning. Nora hade \u00e4rende om ett f\u00f6rfalskningsbrott och Lindesberg hade intresse av Peter som misst\u00e4nkt f\u00f6r tv\u00e5 inbrott. Sedan var det d\u00e4r med misstanken fr\u00e5n S\u00f6derb\u00e4rke han ville st\u00e4lla fr\u00e5gor till Peter om. D\u00e4r hade \u00e4nnu ingen formell h\u00e4ktningsf\u00f6rfr\u00e5gan inkommit, men ingen r\u00f6k utan eld<\/em>, som det sades om Peter. Kaffet var snart uppdrucket och d\u00e4rmed dags att m\u00f6ta upp m\u00e4nnen och bege sig till S\u00f6dra L\u00f6nnfall\u2026<\/p>\n\n\n\n Den nittonde januari 1853 grips Peter \u00c5lund i skogen just utanf\u00f6r torpet d\u00e4r han v\u00e4xt upp. Han hade suttit i samtal med sin mor och bror n\u00e4r han skymtat den annalkande h\u00e4stdragna sl\u00e4den genom f\u00f6nstret. En blick, ett beslut och han fattade sina tillh\u00f6righeter och sprang. Fort. Bort. Sn\u00f6 revs ner fr\u00e5n granar, benen pulsandes i en stigl\u00f6s skog f\u00f6r att undkomma sl\u00e4den med l\u00e4nsman och hans s\u00e4llskap. Till ingen nytta. Sn\u00f6ns djup l\u00e4mnade tydliga sp\u00e5r f\u00f6r Floding att f\u00f6lja och han styrde vant ekipaget genom skogen och n\u00e4rmade sig Peter som till slut inte orkade l\u00e4ngre. Han f\u00f6rdes tillbaka till Kopparberg och i arresten nedanf\u00f6r kyrkan d\u00e4r han f\u00f6rh\u00f6rdes av kronol\u00e4nsman Floding;<\/p>\n\n\n\n Protokoll h\u00e5llet vid unders\u00f6kningar med h\u00e4ktade J.P \u00c5lund fr\u00e5n L\u00f6nnfallet i denna socken vid Nya Kopparbergets h\u00e4rads arrest den 19:e januari 1853. Erk\u00e4nner \u00c5lund att under h\u00f6stm\u00e5naderna sistlidet \u00e5r hos Petter Persson i Ibbarbo, S\u00f6rb\u00e4rke socken i Falu l\u00e4n f\u00f6r\u00f6vat st\u00f6ld p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt att han innan d\u00f6rrarna blivit l\u00e5sta ing\u00e5tt och dermera stannat kvar tills nycklarna blivit uttagna, f\u00f6r\u00f6vat st\u00f6ld av nedanst\u00e5ende saker tvenne rockar av kl\u00e4de, ett par tyskst\u00f6vlar, tv\u00e5 par byxor, tv\u00e5 v\u00e4star tv\u00e5 m\u00f6ssor, n\u00e5gra bullar br\u00f6d, tv\u00e5 skjortor samt n\u00e5got br\u00e4nnvin. \u00c4ven erk\u00e4nna \u00c5lund att han under julveckan varit inne hos Anders Larsson i Sj\u00f6badet, Ervalla socken och d\u00e4r p\u00e5tr\u00e4ffat en gammal gubbe, under namn R\u00f6dsk\u00e4gg och sett att han innehade penningar, d\u00e5 \u00c5lund genast g\u00e5tt i f\u00f6rs\u00e5t p\u00e5 gubben och v\u00e4gen mellan g\u00e5rdarna fr\u00e5ntagit honom penningarna men straxt efter st\u00f6lden blivit av h\u00e4r n\u00e4mnda Anders Larsson eftersatt och fasttagen, d\u00e5 \u00c5lund p\u00e5st\u00e5r sig ha till Anders Larsson genast \u00f6verl\u00e4mnat det stulna penningarna som skulle utg\u00f6ra 72 riksdaler banco och \u00c5lund blev d\u00e5 st\u00e4lld p\u00e5 fri fot. \u00c5lund g\u00f6r det till\u00e4gg att han skaffat omkull gubben R\u00f6sk\u00e4gg och s\u00e4cken som han hade p\u00e5 ryggen, d\u00e4rur tagit f\u00f6rutom n\u00e4mnda 72 riksdaler rgs. Hos Jan Andersson i H\u00e5lk\u00e4rra Lindes socken erk\u00e4nna \u00c5lund att han under f\u00f6rlidet \u00e5rs h\u00f6stsommar f\u00f6r\u00f6vat st\u00f6ld av ett par gamla st\u00f6vlar, en styck guldring och 9 skilling rgs i kopparslantar. Guldringen s\u00e4ger sig \u00c5lund ha f\u00f6rs\u00e5lt till en ok\u00e4nd kvinnsperson vid Klotens bruk f\u00f6r 2 rd rgs och det \u00f6vriga anv\u00e4nt sj\u00e4lv. Fr\u00e5n Jan Jansson i Gr\u00e4nshyttan Lindes bergssocken f\u00f6r\u00f6vat st\u00f6ld av ett fickur samt i styck t\u00e4ljkniv under f\u00f6rlidet \u00e5rs vinter. F\u00f6rteckning p\u00e5 de tillr\u00e4ttakomna av \u00c5lund stulna persedlar, f\u00f6ljer h\u00e4runder. Datum som ovan, P.F Floding.<\/em><\/p>\n\n\n\n F\u00e4ngelsetransporten anl\u00e4nde till Kopparberg f\u00f6r att f\u00f6ra Peter \u00c5lund till Nora cellf\u00e4ngelse. Vanligen s\u00e5 hade det varit en gallerf\u00f6rsedd vagn, men mitt i vintern s\u00e5 fick han vid j\u00e4rn skjutsas i sl\u00e4de. De handsmidda j\u00e4rnbojorna bestod av tv\u00e5 halvcirkelformade manschetter som l\u00e5stes runt anklarna och f\u00f6rbands med en kort kedja, liksom de som sattes f\u00f6r hans h\u00e4nder. \u00c4ven om han lyckats ta sig ur sl\u00e4den och ta sig undan, s\u00e5 hade han gjort en lustig figur i sn\u00f6n, krypandes i ett futilt f\u00f6rs\u00f6k till frihet.<\/p>\n\n\n\n I Nora fick han samma cell som senast. Det skulle inte bli sista g\u00e5ngen i Nora. Men det visste inte Peter vid detta tillf\u00e4lle. N\u00e4rmast stod en r\u00e4tteg\u00e5ng i Lindesberg om en dryg vecka\u2026<\/p>\n\n\n\n Det var kallt i h\u00e4ktet den morgonen och kylan hade redan blivit en del av kroppen. N\u00e4r Peter \u00c5lund f\u00f6rdes in i tingssalen bar han den med sig som en lukt, som om j\u00e4rnet fastnat i kl\u00e4derna. Han gick lugnt. Inte trotsigt, inte b\u00f6jt. Bara stilla, som en man som vet att stegen inte l\u00e4ngre leder n\u00e5gon annanstans.<\/p>\n\n\n\n N\u00e4r r\u00e4tten fr\u00e5gade om hans liv, svarade Peter \u00c5lund kort. F\u00f6dd 1833, p\u00e5 L\u00f6nnfallet. Fadern d\u00f6d. Modern levde, Anna Greta Ersdotter, brukade hemmanet \u00e4nnu. Han var skriven d\u00e4r. \u00c5r 1850 hade han d\u00f6mts f\u00f6r f\u00f6rsta resan st\u00f6ld med inbrott. Tj\u00e4nat \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5 hos Eric Andersson vid Ljusnaren. Sedan inget. Orden sedan inget<\/em> h\u00e4ngde kvar.<\/p>\n\n\n\n L\u00e4nsman tillika allm\u00e4nne \u00e5klagaren Wictorin satt redan p\u00e5 sin plats, papperen ordnade framf\u00f6r sig. Framf\u00f6r r\u00e4tten stod tv\u00e5 m\u00e4n: Jan Andersson fr\u00e5n Vasselhyttan \u2013 H\u00e5lk\u00e4rra kallades det ocks\u00e5 \u2013 och Jan Jansson fr\u00e5n Gr\u00e4ngshyttan. De var olika till v\u00e4xt och h\u00e5llning, men f\u00f6renades av samma sak: viljan att f\u00e5 rannsaka den misst\u00e4nkte och att f\u00f6rhoppningsvis f\u00e5 ers\u00e4ttning f\u00f6r sina f\u00f6rluster.<\/p>\n\n\n\n Skrivelsen fr\u00e5n kronoh\u00e4ktet i Nora hade l\u00e4sts upp. F\u00f6rteckningar, bilagor. Saker hade f\u00e5tt bokstavsbeteckningar, blivit delar av en ordning som inte fr\u00e5gade hur de burits, bara var de funnits. R\u00e4tten gav ordet till Jan Andersson.<\/p>\n\n\n\n Han ber\u00e4ttade om sommardagen i juli. Om hur han och hans husfolk varit ute p\u00e5 \u00e5kern, hur arbetet dragit dem bort fr\u00e5n stugan. N\u00e4r de kommit tillbaka hade n\u00e5got varit f\u00f6r\u00e4ndrat, fast inget syntes genast. D\u00f6rren hade inte brutits upp. Ingen l\u00e5sring hade slagits loss. En stol hade st\u00e5tt framf\u00f6r d\u00f6rren, som vanligt. Men stolen var flyttad och inne i rummet fattades saker. Han r\u00e4knade upp dem l\u00e5ngsamt, som om varje ord kr\u00e4vde sin egen plats i luften: st\u00f6vlarna, guldringen, flaskan, teskedarna. Pengarna. Silver. Koppar. Summan lades samman: tre riksdaler, tjugotv\u00e5 skilling banco. N\u00e4r Peter \u00c5lund fick m\u00f6jligheten till genm\u00e4le sade han det genast, n\u00e4stan ivrigt:<\/p>\n\n\n\n \u2013 D\u00f6rren var inte l\u00e5st. Det stod bara en stol f\u00f6r.<\/em><\/p>\n\n\n\n Han medgav tillgreppet. Sakerna. Samt katekesen \u2013 den n\u00e4mnde han s\u00e4rskilt, som om \u00e4ven han ville dra en gr\u00e4ns n\u00e5gonstans. Om pengarna sade han att han inte visste. Sex skilling banco hade han nog haft hos sig n\u00e4r han r\u00e4knat efter. Men kunde ha tappats. Det var m\u00f6jligt.<\/p>\n\n\n\n Det var alltid m\u00f6jligt.<\/p>\n\n\n\n Jan Jansson tr\u00e4dde fram d\u00e4refter. Hans ber\u00e4ttelse gick l\u00e4ngre tillbaka, till november 1851. D\u00e5 hade det varit annorlunda. D\u00e5 hade n\u00e5got brutits s\u00f6nder. D\u00f6rren till stugan och byr\u00e5n i rummet. L\u00e5s som inte l\u00e4ngre h\u00e5llit f\u00f6r det v\u00e5ld det utsatts f\u00f6r. Han beskrev byr\u00e5n som om han s\u00e5g den framf\u00f6r sig: klaffen, det mindre rummet innanf\u00f6r, hur saker legat d\u00e4r, hur de inte l\u00e4ngre gjorde det. Fickuret. Pipan med silverbeslag. F\u00e4llkniven. Pengarna \u2013 papperssedlar och silvermynt. Peter \u00c5lund lyssnade med blicken s\u00e4nkt. N\u00e4r han talade var r\u00f6sten j\u00e4mn. Han erk\u00e4nde tillgreppet. Erk\u00e4nde pengarna. Erk\u00e4nde till och med n\u00e5got mer: ett mynt silver, koppar ett och ett halvt. Men han nekade till inbrott. Nekade till dyrk. Han beskrev i st\u00e4llet ett f\u00f6rlopp som helt saknade v\u00e5ld; hur han sett Janssons hustru g\u00e5 till ladug\u00e5rden, hur han g\u00e5tt in i stugan, dragit ut en ol\u00e5st bordsl\u00e5da, funnit en nyckel. Hur nyckeln passat. Hur l\u00e5set alls inte tvingats upp.<\/p>\n\n\n\n \u2013 Stugans d\u00f6rrl\u00e5s var redan skadad<\/em>, sade han. D\u00f6rren stod p\u00e5 gl\u00e4nt!<\/em>. Han s\u00e5g upp och m\u00f6tte r\u00e4tten med blicken.<\/p>\n\n\n\n \u2013 Jag anv\u00e4nde inget v\u00e5ld!.<\/em><\/p>\n\n\n\n Jan Jansson skakade p\u00e5 huvudet. Byr\u00e5n hade varit l\u00e5st. Klaffen uppbruten. Det hade inte funnits n\u00e5gon annan nyckel i huset. V\u00e4rden fastst\u00e4lldes. Fickuret till \u00e5tta riksdaler. Pipan till tv\u00e5. Kniven till \u00e5tta. Summan skrevs ned, som om siffrorna kunde v\u00e4ga upp tomrummet.<\/p>\n\n\n\n Maria Christina Ersdotter fr\u00e5n Reboda steg fram. Hon talade om ett fickur som f\u00f6rsvunnit, om misstanken. \u00c5lund nekade. Nu medgav han pl\u00f6tsligt en st\u00f6ld i Ibbarbo \u2013 den som endast varit ett rykte och \u00e4nnu bara var en notering i handlingar som inte hunnit fram att binda hans namn till brottet \u2013 men f\u00f6rnekade allt som liknade r\u00e5n eller \u00f6verfall i Linde s\u00e5v\u00e4l som Ervalla. Han hade inte legat i f\u00f6rs\u00e5t och heller inte tagit fr\u00e5n n\u00e5gon gammal man, kallad R\u00f6dsk\u00e4gg d\u00e4rst\u00e4des, inte fr\u00e5n n\u00e5gon annan heller, f\u00f6r den delen.<\/p>\n\n\n\n R\u00e4tten lyssnade. \u00c5klagaren beg\u00e4rde uppskov. Fler skulle h\u00f6ras och upplysningar om vad som skett i Ervalla skulle inf\u00f6rskaffas. Och pr\u00e4stbevis p\u00e5 m\u00e5ls\u00e4gandena.<\/p>\n\n\n\n Peter \u00c5lund f\u00f6rdes tillbaka till h\u00e4ktet. Efter honom gick ett r\u00e4ttsbitr\u00e4de med de persedlar som var f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r n\u00e4sta rannsakning. De l\u00e5g samlade i ett knyte: m\u00f6ssan, skjortan, v\u00e4starna, byxorna, halsdukarna. Rocken med sammetskrage. P\u00e4lsen med f\u00e5rskinn, som han sade sig ha l\u00e5nat av Ekstr\u00f6m i Skrikarhyttan. Allt detta var nu ordnat, namngivet, knutet till platser som han inte l\u00e4ngre kunde bry sig om. N\u00e4r d\u00f6rren slog igen bakom honom hade vintern \u00e4nnu inte sl\u00e4ppt sitt grepp om bygden och sn\u00f6n skulle ligga kvar n\u00e4r den slutliga domen skulle falla. Och \u00e4nnu visste ingen att ett papper \u2013 ett betyg \u2013 snart skulle v\u00e4ga lika tungt som alla dessa ting tillsammans\u2026<\/p>\n\n\n\nLjusnarsberg, mitten av januari<\/em>.<\/h3>\n\n\n\n
Urtima ting i Lindes och Ramsbergs bergslager, den 1 februari 1853<\/em><\/strong><\/h3>\n\n\n\n
\n\n\n