L\u00e5ngholmen, den elfte maj 1857.<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r j\u00e4rnd\u00f6rren \u00f6ppnades k\u00e4nde han ingen emotion. Vaktchefen sade inget mer \u00e4n en kort grymtning som menade han skulle f\u00f6lja med. V\u00e4l inne p\u00e5 skrivarens kontor, s\u00e5 f\u00f6rs\u00f6kte Peter s\u00e4ga n\u00e5got, men inget kom ur honom. Vakterna sade heller ingenting. Inget ord om botg\u00f6ring, inget handslag. Bara ett namn, ett datum och en signatur. Sedan stod han d\u00e4r, p\u00e5 fastlandet s\u00f6der om L\u00e5ngholmen. Tittade bort \u00f6ver vattnet mot Stockholm med ett papper i handen som vek sig i vinden. Tv\u00e5 \u00e5r straffarbete var avslutade. Peter \u00c5lund stod en stund stilla, som om kroppen \u00e4nnu v\u00e4ntade p\u00e5 ett kommando som inte kom.<\/p>\n\n\n\n
Han b\u00f6rjade g\u00e5 mot staden.L\u00e5ngholmen l\u00e5g d\u00e4r bakom honom, gr\u00e5 och l\u00e5g, med murar som krympte f\u00f6r varje steg. Han hade l\u00e4rt sig dem v\u00e4l. L\u00e4rt sig stegen mellan arbetsplats och cell, l\u00e4rt sig doften av fuktigt j\u00e4rn och gammalt tr\u00e4, l\u00e4rt sig hur tiden inte r\u00f6r sig fram\u00e5t utan n\u00f6ter sig in\u00e5t. Arbetet hade varit tungt men regelbundet: sten, jord, redskap som slet h\u00e4nderna till likgiltighet. N\u00e4tterna hade varit v\u00e4rre. D\u00e4r fanns minnet, dr\u00f6mmarna som kom utan ordning, och den l\u00e5ngsamma insikten att v\u00e4rlden inte v\u00e4ntar p\u00e5 n\u00e5gon. Nu var han fri. Men ingen tog emot honom. Stockholm l\u00e5g d\u00e4r som en kropp som andades, ober\u00f6rd av hans frigivning.<\/p>\n\n\n\n
Han gick. Det var en m\u00e4rklig k\u00e4nsla, att f\u00e5 v\u00e4lja riktning. Benen bar honom l\u00e5ngsamt, ovant. Han gick f\u00f6rbi g\u00e5rdar, l\u00e4ngs vatten d\u00e4r solen \u00e4nnu stod l\u00e5gt men p\u00e5 v\u00e4g upp. Vid kajerna l\u00e5g \u00e5ngb\u00e5tarna, sotiga och ot\u00e5liga, som djur redo att s\u00e4ttas i arbete. Han visste vart han skulle. Arboga. D\u00e4rifr\u00e5n kunde han g\u00e5 hem p\u00e5 tv\u00e5 dagar. Biljetten han k\u00f6pte var den billigaste. Akterd\u00e4ck, bar himmel. Det var inget han beh\u00f6vde fr\u00e5ga om; det fanns en sorts ordning \u00e4ven i detta. De som betalade mer gick in, fick b\u00e4nkar, skydd, kaffe. Han gick akterut, fann en plats n\u00e4ra relingen d\u00e4r han kunde sitta med ryggen mot r\u00e4cket. \u00c5ngb\u00e5ten Arboga<\/em> lade ut. Maskinen satte ig\u00e5ng med sitt tunga, j\u00e4mna slag. Vattnet r\u00f6rde sig l\u00e5ngsamt f\u00f6rst, sedan mer best\u00e4mt. Stockholm gled bort, husen blev l\u00e4gre, r\u00f6sterna tunnare. Resan tog sin tid. M\u00e4laren l\u00e5g vidstr\u00e4ckt och stilla, med \u00f6ar som passerade som tankar man inte l\u00e4ngre h\u00f6ll fast vid. P\u00e5 akterd\u00e4ck satt de som han: arbetsfolk, n\u00e5gon gumma med knyte, ett par karlar som talade l\u00e5gm\u00e4lt. Inifr\u00e5n h\u00f6rdes skratt ibland, klirr av porslin. Skillnaden var tydlig men accepterad. S\u00e5 hade v\u00e4rlden alltid varit. Peter drog jackan t\u00e4tare kring sig n\u00e4r vinden tog i. Han s\u00e5g p\u00e5 vattnet, p\u00e5 sin spegelbild som br\u00f6ts upp i r\u00f6relsen. Han t\u00e4nkte p\u00e5 framtiden, men f\u00f6rsiktigt, som om f\u00f6r mycket tanke kunde locka olycka. En sak visste han: han skulle inte tillbaka. Aldrig mer l\u00e5ta sig f\u00e5ngas av j\u00e4rn och mur. Hur \u2013 det visste han inte \u00e4n. Men till varje pris. N\u00e4r Arboga<\/em> lade till i staden med samma namn hade kv\u00e4llen b\u00f6rjat falla. Han steg iland utan att se sig om. Marken var fast, p\u00e5litlig. D\u00e4rifr\u00e5n b\u00f6rjade han g\u00e5. V\u00e4gen hem tog tv\u00e5 dagar. Han gick genom skog och \u00f6ver h\u00f6jder, l\u00e4ngs stigar som var honom bekanta men \u00e4nd\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndrade. Natten tillbringade han under bar himmel, liggande p\u00e5 granris, med jackan som t\u00e4cke. Det var kyligt men han sov. Kroppen var van vid s\u00e4mre.<\/p>\n\n\n\n N\u00e4r han n\u00e5dde S\u00f6dra L\u00f6nnfall stod torpet d\u00e4r som det alltid gjort. L\u00e5gt, gr\u00e5tt, med sp\u00e5r av arbete i varje vinkel. Modern kom ut f\u00f6rst. Anna Greta Ersdotter. Hon s\u00e5g honom l\u00e4nge innan hon sade n\u00e5got. \u2013 Du \u00e4r hemma,<\/em> sade hon till sist. Hon kramade honom inte. Hon s\u00e5g honom, uppifr\u00e5n och ned, som om hon r\u00e4knade vad som g\u00e5tt f\u00f6rlorat. Maria stod bakom henne, pigan, f\u00e4stekvinnan. Hon log f\u00f6rsiktigt, os\u00e4kert, lade handen mot d\u00f6rrkarmen. \u00c5terseendet var k\u00e4rt men kantigt. Modern talade om arbete, om rykten, om hur sv\u00e5rt det skulle bli nu. Han lyssnade, sade lite. Han anade redan men skulle f\u00e5 veta.<\/p>\n\n\n\n N\u00e4r Peter \u00c5lund hade varit hemma i fjorton dagar b\u00f6rjade han f\u00f6rst\u00e5 att friheten inte var detsamma som l\u00e4ttnad. De f\u00f6rsta dagarna hade burits av sj\u00e4lva \u00e5terkomsten. Marken under f\u00f6tterna som inte var f\u00e4ngelsegolv, skogen som inte var inmurad, ljudet av en yxa som slog i vedkubben utan att n\u00e5gon r\u00e4knade slagen. Moderns stuga stod d\u00e4r den alltid st\u00e5tt, l\u00e5gt och gr\u00e5tt, som om den inte brytt sig om att \u00e5ren g\u00e5tt eller att han varit borta. Allt var sig likt, och just d\u00e4rf\u00f6r var det sv\u00e5rt. Hans mor Anna Greta Ersdotter var inte h\u00e5rd i ord, men str\u00e4ng i tystnad. Hon s\u00e5g p\u00e5 honom n\u00e4r han gick ut om morgnarna, n\u00e4r han kom in om kv\u00e4llarna. Hon sade inte mycket om L\u00e5ngholmen. Det beh\u00f6vdes inte. Alla visste. Det r\u00e4ckte att hon ibland suckade tungt n\u00e4r han satte sig vid bordet, eller r\u00e4ttade till n\u00e5got han lagt p\u00e5 sin or\u00e4tta plats, som om ordningen i huset vore det enda som \u00e4nnu stod mellan dem och fullst\u00e4ndig r\u00f6ra. Hans f\u00e4stekvinna Maria var varsammare. Hon talade l\u00e5gt, fr\u00e5gade om han \u00e4tit sig m\u00e4tt, om arbetet varit tungt. Ibland, n\u00e4r modern g\u00e5tt ut, kunde hon l\u00e5ta handen vila en sekund f\u00f6r l\u00e4nge mot hans arm. Det fanns n\u00e5got hopp d\u00e4r, men det var f\u00f6rsiktigt, n\u00e4stan r\u00e4ddh\u00e5gat, som om det kunde g\u00e5 s\u00f6nder av f\u00f6r stora ord.<\/p>\n\n\n\n Han tog allt arbete som erbj\u00f6ds. Dagarna fylldes av slit: h\u00f6, ved, st\u00e4ngsel, dikning. Kroppen svarade b\u00e4ttre \u00e4n han v\u00e4ntat sig. Straffarbetet hade inte brutit honom, snarare h\u00e4rdat. Men det fanns n\u00e5got annat som slet mer: blickarna. Folk s\u00e5g. Inte \u00f6ppet, inte alltid, men tillr\u00e4ckligt ofta f\u00f6r att han skulle m\u00e4rka det. Ett \u00f6gonkast som stannade f\u00f6r l\u00e4nge. Ett samtal som tystnade n\u00e4r han kom n\u00e4ra. Han visste vad de t\u00e4nkte. Straff\u00e5nge.<\/em> Ordet beh\u00f6vde inte s\u00e4gas. Om kv\u00e4llarna satt han ofta p\u00e5 tr\u00f6skeln och s\u00e5g solen g\u00e5 ner \u00f6ver skogen. Han t\u00e4nkte p\u00e5 vad han lovat sig sj\u00e4lv d\u00e4r ute vid L\u00e5ngholmens mur: aldrig mer. Aldrig mer j\u00e4rn, aldrig mer skam. Han visste vad som v\u00e4ntade annars. Kroppen mindes det tydligare \u00e4n minnet. \u00c4nd\u00e5 var det n\u00e5got som saknades. Pengarna r\u00e4ckte knappt. Arbetet var tillf\u00e4lligt. Ingen band sig vid honom. Han var nyttig s\u00e5 l\u00e4nge han stod d\u00e4r, men utbytbar, alltid tillf\u00e4llig. Han s\u00e5g det i s\u00e4ttet de betalade honom p\u00e5: n\u00e5gra mynt, snabbt \u00f6verr\u00e4ckta, som om de ville ha saken ur v\u00e4rlden. Br\u00e4nnvinet h\u00f6ll han sig ifr\u00e5n. F\u00f6rst med l\u00e4tthet, sedan med anstr\u00e4ngning. Det fanns dagar d\u00e5 han gick omv\u00e4gar f\u00f6r att inte passera Bredsj\u00f6fall. Han visste vad som fanns d\u00e4r. Fredrik S\u00f6derqvist, skrattet, v\u00e4rmen, flaskan som alltid var halvfull. Han sade till sig sj\u00e4lv att han inte beh\u00f6vde det. Att han klarade sig. Att detta liv \u2013 knappt men hederligt \u2013 var det enda som kunde h\u00e5lla honom fri. Men sommaren gick. H\u00f6sten n\u00e4rmade sig. Och l\u00f6ftet han gett sig sj\u00e4lv b\u00f6rjade k\u00e4nnas mer som en b\u00f6rda \u00e4n som ett val.<\/p>\n\n\n\n St\u00f6lderna kom inte som ett beslut. De gled in, som n\u00e5got han redan kunde. Den f\u00f6rsta helgen i november gick han till Laggarbo tillsammans med smeden Lindqvist fr\u00e5n Norrb\u00e4rke. De k\u00e4nde egentligen inte varandra, men f\u00f6rstod \u00e4nd\u00e5 att de var av samma sort. Som en tyst \u00f6verenskommelse n\u00e4r de tr\u00e4ffats p\u00e5 krogarna i Kopparberg . Det f\u00f6rstod varandras erfarenheter och karakt\u00e4r, d\u00e4r samtal och utbyten om metoder, vilka torp och boningar som kunde st\u00e5 tomma vid tider om \u00e5ret, ledde fram till konkreta planer. F\u00f6nstret togs ur sin ram. Inget br\u00e5dska, inget ov\u00e4sen. Jan Erik Ersson f\u00f6rlorade mer \u00e4n han n\u00e5gonsin r\u00e4knat med: silverbestick, ringar, kedjor, schalar. V\u00e4rdet var stort, trehundra riksdaler, sades det senare. Godset spreds snabbt. S\u00e5ldes bit f\u00f6r bit. Det fanns alltid n\u00e5gon som inte fr\u00e5gade. Pengarna f\u00f6r\u00e4ndrade honom p\u00e5 ytan. B\u00e4ttre kl\u00e4der. Mer tid hos S\u00f6derqvist. Spriten fl\u00f6dade. Ryktena gick, men ingen sade n\u00e5got. L\u00e4nsman Floding anade, men aningar r\u00e4cker inte l\u00e5ngt.<\/p>\n\n\n\n N\u00e5gra veckor senare satt han hos S\u00f6derqvist en s\u00f6ndag. Han hade \u00f6vernattat i torpet vid Bredsj\u00f6fall och redan vid frukost hade spriten smakats av. Mitt p\u00e5 dagen kom Anders Jansson fr\u00e5n Dammen och de tre avs\u00e5g \u00e4gna s\u00f6ndagen i varandras s\u00e4llskap. Alkoholen var st\u00e4ndigt n\u00e4rvarande och om maten inte r\u00e4ckte till s\u00e5 kunde hungern motas med en extra sup. Men S\u00f6derqvist hade haft n\u00e4t i Bredsj\u00f6n under h\u00f6sten och mat var det ingen n\u00f6d p\u00e5. Den insaltade abborren l\u00e4t smaka till spriten och S\u00f6derqvist hade potatisk\u00e4llaren full efter sommarens sk\u00f6rd. Dagen f\u00f6rl\u00f6pte med skvaller och kortspel. Inga st\u00f6rre insatser men likv\u00e4l om penningar. Visserligen hade pr\u00e4sten starka \u00e5sikter om s\u00e5v\u00e4l kortspelandet och superiet, men det var inget som s\u00e4llskapet \u00e4gnade n\u00e5gon st\u00f6rre tanke \u00f6ver. Ljusnarsbergs kyrkoherde Johan Alexander S\u00f6derberg var sj\u00e4lv rej\u00e4lt alkoholiserad och det klerikala uppdraget fick b\u00e4ras av hans komministrar. N\u00e5gra kortspelsvinster uppbars inte av n\u00e5gon, men Peter noterade under kv\u00e4llen att Anders Janssons lilla skinnpung s\u00e5g tr\u00e5ng ut n\u00e4r han mellan partierna fingrade efter n\u00e5gra nya skilling.<\/p>\n\n\n\n N\u00e4r de br\u00f6t upp var Anders tung av rus. Just s\u00e5pass att han kunde g\u00e5. Peter var klarare \u00e4n han gav sken av. De gick tillsammans norrut mot Bredsj\u00f6b\u00e4cken med sikte p\u00e5 att Anders skulle kunna ta sig hem till Dammen. Det var en omv\u00e4g f\u00f6r Peter som annars helst tagit stigen \u00f6ver skogen \u00f6sterut till L\u00f6nnfall, men han hade sina sk\u00e4l. V\u00e4gen var m\u00f6rk, marken oj\u00e4mn. Peter lutade sig in mot Anders Jansson och de f\u00f6ll i diket. I r\u00f6relsen tog han skinnpungen men hittade ocks\u00e5 en sedelbok. Anders m\u00e4rkte det och n\u00e4r de tagit sig upp p\u00e5 f\u00f6tterna igen, s\u00e5 konfronterade Anders honom och kr\u00e4vde sedelbok och skinnpung tillbaka. Peter slog. Och slog h\u00e5rt igen d\u00e4r den berusade Anders inte hade n\u00e5gon m\u00f6jlighet att freda sig. Peter l\u00e4mnade honom liggandes p\u00e5 v\u00e4gen i novembernatten och gick vidare. Peter vek av v\u00e4gen ut i skogen mot L\u00f6nnfall. Den lilla skinnpungen var fylld med mynt, men sedelboken var intressantare. Den hade ett m\u00e4ssingsl\u00e5s han kn\u00e4ppte upp. Sexton riksdaler i sedlar samt en skuldsedel mellan Anders Jansson vid Dammen och Per Nilsson i L\u00f6a. Den var dock betydelsel\u00f6s f\u00f6r honom, \u00e4ven om beloppet var ansenligt. Anders skulle s\u00e4kert sakna fordringen t\u00e4nkte han, medan han fnissande kastade ut skinnpungen och sedelboken med skuldsedeln i skogen. Han anade att detta skulle bli sv\u00e5rare att komma undan med. Eller han visste det. Anders Jansson vid Dammen skulle anm\u00e4la honom till l\u00e4nsman och han skulle bli inkallad till Floding. Men spritens \u00e5ngor tystade tanken. Pengarna var v\u00e4lkomna. Livet han \u00e5terv\u00e4nt till, kr\u00e4vde sitt och det var inte billigt.<\/p>\n\n\n\n Men n\u00e5gonstans, inte l\u00e5ngt bort, b\u00f6rjade l\u00e4nsman Floding lyssna…<\/p>\n\n\n