1857 november. Peter vaknade innan ljuset hunnit tr\u00e4nga ner mellan husknutarna p\u00e5 L\u00f6nnfall. Den timmen var alltid f\u00f6rr\u00e4disk: allting l\u00e5g stilla, men just d\u00e4rf\u00f6r kunde varje ljud b\u00e4ra. Han l\u00e5g kvar en stund, stirrade upp i takets m\u00f6rker, medan g\u00e5rdagens br\u00e4nnvin l\u00e5g kvar i kroppen som en matt hetta. Mer tr\u00f6tthet \u00e4n rus. Bredsj\u00f6fall. Han beh\u00f6vde inte t\u00e4nka l\u00e4nge f\u00f6r att veta att g\u00e5rdagen skulle f\u00e5 f\u00f6ljder. Det hade sagts f\u00f6r mycket, skrattats f\u00f6r h\u00f6gt. N\u00e5gon hade sett honom g\u00e5 med Jansson och S\u00f6derqvist visste, \u00e4ven om han aldrig skulle v\u00e5ga vittna mot honom. S\u00f6derqvist visste om \u00c5lunds f\u00f6rm\u00e5ga till v\u00e5ld i tr\u00e5nga utrymmen och skulle aldrig v\u00e5ga ta risken. Men n\u00e5gon annan hade kanske sett dem och n\u00e4mnt hans namn.<\/p>\n\n\n\n
Floding. Namnet kom f\u00f6r honom lika tydligt som en knackning p\u00e5 d\u00f6rren. Kronol\u00e4nsmannen r\u00f6rde sig l\u00e5ngsamt och eftert\u00e4nksamt i sin tj\u00e4nst, men n\u00e4r han v\u00e4l b\u00f6rjade r\u00f6ra sig var det alltid mot samma m\u00e5l. I \u00c5lunds fall skulle det vara hemmet. Modern. Torpet. Peter satte sig upp. Kylan fr\u00e5n golvet gick genom fotsulorna n\u00e4r han drog p\u00e5 sig kl\u00e4derna. Han t\u00e4nde inget ljus. Han visste vad som fick f\u00f6lja med: kniven, lite br\u00f6d, skjortan.Ett litet knyte med n\u00e5gon extra skjorta, men framf\u00f6rallt dyrkarna. Dessa verktyg i hans hand r\u00e4ckte f\u00f6r att skicka honom p\u00e5 ett nytt bes\u00f6k p\u00e5 L\u00e5ngholmen, men de var ocks\u00e5 samtidigt den enklaste v\u00e4gen genom motstr\u00e4viga l\u00e5s. Resten fick stanna. Allt annat var \u00f6verfl\u00f6digt. N\u00e4r han gick ut m\u00f6ttes han av morgonluften, klar och h\u00e5rd. Han tog inte stigen. Han gick \u00f6ver g\u00e4rdesg\u00e5rden, rakt upp i skogen, genom ris och sn\u00e5r, l\u00e4t grenarna sl\u00e5 mot benen. Han s\u00e5g inte tillbaka. Att se tillbaka var att tveka och visa sig os\u00e4ker om nu n\u00e5gon betraktade honom.<\/p>\n\n\n\n
En morgon, en tid d\u00e4refter, n\u00e5gon mil d\u00e4rifr\u00e5n, satt kronol\u00e4nsman Floding vid sitt bord p\u00e5 Str\u00e5tg\u00e5rden i Ljusnarsberg. En anm\u00e4lan fr\u00e5n Anders Jansson var inl\u00e4mnad och l\u00e5g nu framf\u00f6r honom p\u00e5 bordet. Sedelboken. Skinnpungen. De femton riksdalerna. Han hade sett det f\u00f6rut. En berusad man. En sen hemv\u00e4g. Ett dike. Fyllan f\u00f6rd\u00e4rvade minnet och vad som egentligen skett, var inte enkelt att veta. Men det var inte bara sj\u00e4lva h\u00e4ndelsen och huruvida det skett ett r\u00e5n som bekymrade honom, utan sammanhanget. Namnet som f\u00f6ljde med ber\u00e4ttelsen, n\u00e4stan som av sig sj\u00e4lvt. Peter \u00c5lund. Floding lade h\u00e4nderna p\u00e5 papperet och l\u00e4t blicken vila. Det var inte f\u00f6rsta g\u00e5ngen \u00c5lunds namn f\u00f6rekom, och det var inte sista. Fr\u00e5gan var inte om \u00c5lund var kapabel, det visste alla. Fr\u00e5gan var om detta var \u00e4nnu ett enskilt brott, eller om det fanns n\u00e5got st\u00f6rre, n\u00e5got som bundit samman alla rykten som nu kom fr\u00e5n olika h\u00e5ll. Han visste hur bygden fungerade. Alla visste. Ingen ville vittna f\u00f6rr\u00e4n skadan drabbat dem sj\u00e4lva.<\/p>\n\n\n\n
Vintern 1858 blev f\u00f6r Peter en vinter av st\u00e4ndig r\u00f6relse. Han gick mellan socknarna som en man utan fotf\u00e4ste, tog arbete d\u00e4r det erbj\u00f6ds. Snickeri, mestadels. Han lagade grindar, slog b\u00e4nkar, hyvlade plank. Han arbetade tyst och snabbt. Folk uppskattade utfallet men anade att det namn som denna flyktiga dr\u00e4ng uppgett, kanske inte motsvarade pr\u00e4stens notering i den socken han m\u00e5nde tillh\u00f6ra. Men det han aldrig bli en fr\u00e5ga att dryfta \u00f6ver, s\u00e5 l\u00e4nge han inte stannade f\u00f6r l\u00e4nge. N\u00e4tterna tillh\u00f6rde n\u00e5got annat. N\u00e4r huset han l\u00e5g i somnat, reste han sig, drog p\u00e5 sig rocken och gick. Han r\u00f6rde sig l\u00e5gt, lyssnade mer \u00e4n han s\u00e5g. Han l\u00e4rde sig vilka g\u00e5rdar som litade grannskapets kontroll snarare \u00e4n l\u00e5s och han utf\u00f6rde sitt v\u00e4rv. N\u00e4r sn\u00f6n sl\u00e4ppte och fjol\u00e5rsgr\u00e4set b\u00f6rjade synas, blev det l\u00e4ttare att r\u00f6ra sig och vandringarna blev l\u00e4ngre. P\u00e5 Gr\u00f6nhult i Ljusnarsberg, hos Samuel Persson tog han sig in en natt n\u00e4r vinden l\u00e5g r\u00e4tt. Han visste var s\u00e4den stod, visste var spriten f\u00f6rvarades. Han bar ut i omg\u00e5ngar, byggde g\u00f6mmor, h\u00e4mtade mer, h\u00e4mtade allt. Den myckna spriten s\u00e5lde han senare till Anders Larsson i Norlund \u00e4nda bort i Fellingsbro socken. Anders v\u00e4gde flaskorna i handen, s\u00e5g p\u00e5 honom l\u00e4nge. \u2013 Kan du skaffa mer, s\u00e5 k\u00f6per jag.<\/em> Peter nickade. Mer beh\u00f6vde inte s\u00e4gas.<\/p>\n\n\n\n Floding satt samma v\u00e5r med fler anm\u00e4lningar. Sm\u00e5 st\u00f6lder, st\u00f6rre st\u00f6lder. Persedlar som f\u00f6rsvunnit. Silver och cylinderur som dykt upp p\u00e5 fel plats hos fel person, som inte riktigt kunde ber\u00e4tta om ursprunget och snubblade p\u00e5 orden om svaren utkr\u00e4vdes. Namn n\u00e4mndes, alltid med f\u00f6rsiktighet, men i samma andetag. \u2013 Det s\u00e4gs att \u00c5lund varit i trakten. \u2013 Det s\u00e4gs att han s\u00e5lt s\u00e5dant ingen vet varifr\u00e5n det kom. Floding antecknade. Han visste att rykten inte r\u00e4ckte. Han visste ocks\u00e5 att de s\u00e4llan var helt grundl\u00f6sa. De f\u00f6r\u00f6vade kr\u00e4vde r\u00e4ttvisa. Inte alltid i ord, men i blickar, i s\u00e4ttet de stod i d\u00f6rr\u00f6ppningen n\u00e4r han kom p\u00e5 sina rundresor och f\u00f6rh\u00f6rde sig om de brott som anm\u00e4lts. De var \u00f6vertygade. F\u00f6r dem var saken klar.<\/p>\n\n\n\n V\u00e5ren f\u00f6rde Peter till Hammarby bruk, n\u00e5gra kilometer \u00f6ster om Norasj\u00f6n. Bruket hade funnits sedan 1600-talet och var en v\u00e4l etablerad verksamhet. Men nu skulle en ny hytta uppf\u00f6ras och flera h\u00e4nder beh\u00f6vdes som inte redan var sysselsatta med att driva de befintliga. Han tog arbete under annat namn, vilken ingen misst\u00e4nkte n\u00e5got \u00f6ver. Dagarna var tunga och vilan var kort. Han arbetade bland m\u00e4n som skrattade h\u00f6gt, svor, ber\u00e4ttade om hem och hustrur och andra vederm\u00f6dor. Han deltog inte i samtalen, men han lyssnade. N\u00e4r midsommaren n\u00e4rmade sig visste han att han m\u00e5ste vidare. Han h\u00f6rde inte hemma h\u00e4r och arbetet som visserligen gav honom en liten inkomst, var egentligen en identitet han kunde g\u00f6mma sig bakom i v\u00e4ntan p\u00e5 en ny sommar. D\u00e5 skulle livet ute i markerna var mycket behagligare. S\u00e5 en natt i veckan efter midsommar 1858 var det dags och han t\u00e4nkte inte att bege sig iv\u00e4g tomh\u00e4nt. Logen var ju full av andras kl\u00e4der och tillh\u00f6righeter. D\u00f6rren var l\u00e5st, men l\u00e5s var inget hinder l\u00e4ngre. Han tog rockar, byxor, st\u00f6vlar. En kul\u00f6rt v\u00e4st. Pengar d\u00e4r han fann dem. Allt nedstoppat i ett stort knyte han slagit ihop av en v\u00e4v som h\u00e4ngt i samma utrymme. N\u00e4r han gick d\u00e4rifr\u00e5n visste han att hans fr\u00e5nvaro snart skulle m\u00e4rkas och kopplas samman med det han bar p\u00e5 ryggen, men det var inget som tyngde hans samvete. Ingen s\u00e5g honom n\u00e4r han tassade iv\u00e4g i m\u00f6rkret.<\/p>\n\n\n\n Floding fick h\u00f6ra om Hammarby efter en tid. Penningar och kl\u00e4der f\u00f6rsvunna. En arbetare som l\u00e4mnat utan att ta ut sin l\u00f6n. Ett namn som inte riktigt gick att bel\u00e4gga. Men m\u00f6nstret var bekant. Han lade ytterligare ett blad i mappen. Han b\u00f6rjade ana att det inte l\u00e4ngre r\u00f6rde sig om enstaka brott, utan om ett liv som \u00e5terg\u00e5tt till sin gamla bana.<\/p>\n\n\n\n Sommaren f\u00f6rde Peter vidare till Mortj\u00e4rnsbackarna i H\u00e4llefors. Utanf\u00f6r Lisa Lotta Liljebj\u00f6rns torp stannade han till en eftermiddag och v\u00e4ntade p\u00e5 m\u00f6rkret och husfolkets s\u00e4ngg\u00e5ende. Han hade numer f\u00f6rm\u00e5gan att smyga runt bland sovande m\u00e4nniskor och k\u00e4nna sig fram i skumt m\u00f6rker och l\u00e5ta h\u00e4nderna avg\u00f6ra om vad som kunde b\u00e4ra ett v\u00e4rde. Om n\u00e5gon mot f\u00f6rmodan skulle vakna och g\u00f6ra motst\u00e5nd, s\u00e5 hade Peter kniven i sin slida vid h\u00f6ften. Lisa Lottas familj blev av med en kl\u00e4desrock, ett par kl\u00e4desbyxor, en sj\u00f6skumspipa, tre skjortor, ett silvercylinderur, en svart v\u00e4st samt en l\u00e5ng halsduk, den d\u00e4r sommarnatten, 1858.<\/p>\n\n\n\n Sensommar i Lindesberg. Byten, aff\u00e4rer, g\u00f6mmor i skogen. Han blev mer ordnad, mer ber\u00e4knande och det var \u00e5ter dags att vila i en identitet som dr\u00e4ng. Eller ligga l\u00e5gt, som han t\u00e4nkte f\u00f6r sig sj\u00e4lv. Han stannade till i Norlund i Fellingsbro och fick anst\u00e4llning under sk\u00f6rden som dr\u00e4ng tv\u00e5, tre veckor i st\u00f6ten. Han kallade sig h\u00e4r Jan Persson och ingen hade anledning att ifr\u00e5gas\u00e4tta denna nya dr\u00e4ng s\u00e5 l\u00e4nge han gjorde det som \u00e5lagts honom. Han arbetade i de perioder han anst\u00e4lldes f\u00f6r och f\u00f6rsvann d\u00e4remellan. Under ett av uppeh\u00e5llen i slutet av juli, s\u00e5 slog han till i Fanthyttan. Ett tomt hemman. Tog sig in genom taket. Arbetade snabbt. Han visste exakt hur l\u00e5ng tid han hade och bar ut allt han kunde f\u00e5 med sig. Han g\u00f6mde godset v\u00e4l inslaget under en loge, liksom han hade gjort med delar av bytet fr\u00e5n Hammarby bruk. Peter hann t\u00e4nka, d\u00e4r han satt och vilade efter inbrottet, att han snart m\u00e5tte skaffa en karta med kryss p\u00e5, f\u00f6r att minnas alla platser han g\u00f6mt undan sina byten. <\/p>\n\n\n\n Floding h\u00f6rde om Fanthyttan genom omv\u00e4gar. Ingen kunde s\u00e4ga vem som gjort det. Men ingen beh\u00f6vde heller. Rish\u00f6jdberget i Hjulsj\u00f6 socken. Per Gustaf Tunander som tidigare, vid unga \u00e5r, varit l\u00e4rling hos en skr\u00e4ddare, var \u00e5ter boende p\u00e5 torpet hos sina f\u00f6r\u00e4ldrar. Hans sysslor om dagarna var obekanta, men p\u00e5 n\u00e5got vis kunde han f\u00f6rs\u00f6rja sig. Ingen i grannskapet visste riktigt hur, men Peter \u00c5lund visste. Per Gustaf Tunanders karri\u00e4r utf\u00f6rdes ocks\u00e5 b\u00e4st i nattens m\u00f6rker. Per Gustaf hade tillsammans med Carl Finne och Carl Ersson i Bj\u00f6rktj\u00e4rn och August fr\u00e5n Mos\u00e5s, gjort inbrott i Karlskoga pr\u00e4stg\u00e5rd. Bytet var v\u00e4rdefullt; d\u00e4r hade de stulit nio matskedar, fem teskedar, ett par sockerst\u00e4nger, en str\u00f6sked, en f\u00f6rl\u00e4ggarsked och en b\u00e4gare av silver m\u00e4rkt W.L<\/em>. Den v\u00e4rdefulla b\u00e4garen hade \u00c5lund bist\u00e5tt Tunander med att s\u00e4lja till Anders Larsson i Norlund borta i Fellingsbro, som han l\u00e4rt k\u00e4nna under sin tid som dr\u00e4ng d\u00e4rst\u00e4des, och som tack f\u00f6r hj\u00e4lpen fick han n\u00e5got litet av f\u00f6rtj\u00e4nsten.<\/p>\n\n\n\n Hjulsj\u00f6s kronol\u00e4nsman var obekant med Per Gustaf Tunanders nattliga \u00e4ventyr och han visste inte att Peter uppeh\u00f6ll sig p\u00e5 Rish\u00f6jdberget fr\u00e5n tid till annan. Grannar och bekanta till Tunanders k\u00e4nde inte igen den unga mannen som s\u00e5gs r\u00f6ra sig runt torpet, men fr\u00e5gade heller inte. De hade sitt att sk\u00f6ta. Peter och Per Gustafs v\u00e4nskap grodde och de umgicks mycket under anno 1858. De blev varandras f\u00f6rtrogna och de som utf\u00f6rts om n\u00e4tterna, j\u00e4mf\u00f6rdes och m\u00e4ttes som om de i v\u00e4nskap t\u00e4vlade om vem som var den mest f\u00f6rslagne.<\/p>\n\n\n\n Sommaren \u00f6vergick till h\u00f6st och Peter r\u00f6rde sig mellan Rish\u00f6jdberget i Hjulsj\u00f6 och torpet i L\u00f6nnfall. Men han var f\u00f6rsiktig med att g\u00e5 in till modern och h\u00e4lsa p\u00e5 n\u00e5gon l\u00e4ngre stund. N\u00e4rhelst skulle kronol\u00e4nsman Floding eller annan, komma och leta efter honom och han stannade alltid i skogen utanf\u00f6r. Riskojan l\u00e5g d\u00e4r granarna stod som t\u00e4tast. D\u00e4r l\u00e5g han om n\u00e4tterna och s\u00e5g g\u00e5rdstunet p\u00e5 avst\u00e5nd. Modern sa inget vid de tillf\u00e4llen han v\u00e5gade sig fram till torpet om kv\u00e4llarna men tog emot de mynt han str\u00e4ckte fram till henne. Hennes blick var stram, tyngd av vetskap men visste ocks\u00e5 att hon beh\u00f6vde varenda mynt s\u00e5 v\u00e4l och sade ingenting. Ibland skickade modern ut hans f\u00e4stm\u00f6 Maria till riskojan, med mat till honom och ibland stannade hon ocks\u00e5 \u00f6ver natten. <\/p>\n\n\n\n Peter visste att n\u00e4tet drogs \u00e5t. Men han visste ocks\u00e5 att han \u00e4nnu var fri. Och n\u00e5gonstans, vid ett skrivbord, satt Floding och lade ihop ett pussel…<\/p>\n\n\n\n
\u2013 Det \u00e4r v\u00e4l \u00c5lund,<\/em> sa n\u00e5gon.\u2028\u2013 Vem annars?<\/em> Floding suckade. Det var just detta som var problemet. N\u00e4r alla var s\u00e4kra, men ingen kunde bevisa. Och var fanns \u00c5lund egentligen? Ingen hade ju sett till honom…<\/p>\n\n\n\n
\n\n\n\n