Det b\u00f6rjade som s\u00e5 mycket annat: med br\u00e4nnvin. B\u00e5de Peter som Per Gustaf tyckte om berusningen. Vid Hammaren hade de stannat, f\u00f6r d\u00e4r fanns alltid n\u00e5got att k\u00f6pa. S\u00e5 l\u00e4nge man inte st\u00e4llde fr\u00e5gor. Tv\u00e5 halva stop fylldes, klara och kalla, och d\u00e4rtill ett kvarter som de drack upp st\u00e5ende innan benen hunnit bli tr\u00f6ga av spriten. Peter k\u00e4nde hur v\u00e4rmen spred sig i kroppen, hur v\u00e4rlden fick sina konturer mjukare och hur orden f\u00f6ll l\u00e4ttare. Det var s\u00e5 han f\u00f6redrog det: Tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att k\u00e4nna sig s\u00e4ker, aldrig s\u00e5 mycket att han tappade r\u00e4kningen.<\/p>\n\n\n\n
En torsdag i maj 1859, \u00e5terv\u00e4nde de till Rish\u00f6jdberget med en sparad butelj f\u00f6r gubben Tunander. Nyfunna v\u00e4nner med planer som skulle m\u00e4tas mot den gamles erfarenhet. De talade om resor, om Stockholm, om m\u00f6jligheter l\u00e4ngre bort d\u00e4r ingen k\u00e4nde deras namn och man inte beh\u00f6vde se sig om \u00f6ver axeln efter l\u00e4nsman. P\u00e5 Rish\u00f6jdberget stannade de \u00f6ver natten men gubben Tunander sj\u00e4lv var inte hemma s\u00e5 de gjorde slut p\u00e5 buteljen dem emellan. Tunanders hustru fick ocks\u00e5 smaka vilket gjorde henne talf\u00f6r. Som alltid n\u00e4r hon talade om \u00e4ldsta sonen Erik Tunander \u2013 Per Gustafs bror som bodde mellan Stockholm och Mariefred \u2013 gjorde hon det med ett kallt leende som inte var utan ber\u00e4kning. \u2013 Han \u00e4r ful i sj\u00e4len, sa hon. En sk\u00e4lm. Men han f\u00f6rst\u00e5r sig p\u00e5 folk som er. Peter lyssnade noga. Han gjorde alltid det.<\/p>\n\n\n\n
P\u00e5 fredagen s\u00e5 var de uppe tidigt f\u00f6r att bege sig ner till L\u00f6nnfallet f\u00f6r att bes\u00f6ka modern och f\u00e4stm\u00f6n Maria. N\u00e4r de anl\u00e4nde till torpet, s\u00e5 skymtade den gamla kvinnan luta sig mot d\u00f6rrkarmen framf\u00f6r en ok\u00e4nd man. De satte sig p\u00e5 huk och iakttog samtalet innan de backade tillbaka in i granskogen f\u00f6r att v\u00e4nta p\u00e5 att modern skulle l\u00e4mnas ensam. Den \u00f6vergivna riskojan Peter \u00f6vernattat i flera g\u00e5nger f\u00f6rr, beh\u00f6vde lite reparation efter vintern och bereddes med nytt solvarmt granris. De skulle nog beh\u00f6va stanna en natt hos modern och sedan \u00e5terv\u00e4nda till Rish\u00f6jdberget p\u00e5 fredagen ist\u00e4llet. Lillebror Carl hade haft planer p\u00e5 ett inbrott och ville f\u00e5 \u00c5lund och Per Gustaf att bist\u00e5 i kuppen. N\u00e4r mannen g\u00e5tt sin v\u00e4g l\u00e4t han Per Gustaf g\u00e5 fram till huset. Sj\u00e4lv stannade \u00c5lund i skogen utanf\u00f6r, dold. Han ville veta vem mannen var och vilket \u00e4rende han gjort sig p\u00e5 L\u00f6nnfall innan han visade sig. Modern var sjuklig fick han h\u00f6ra och hade beh\u00f6vt hj\u00e4lp. Det r\u00f6rde honom mindre \u00e4n han l\u00e4t p\u00e5skina. Han till\u00e4t \u00e4nd\u00e5 Per Gustaf att laga g\u00e4rdesg\u00e5rden, ett s\u00e4tt att visa sig nyttig, ett s\u00e4tt att h\u00e5lla henne lugn. Maten bars ut till honom. Han tog emot den utan tacksamhet, som n\u00e5got han hade r\u00e4tt till. Per Gustaf kunde \u00f6vernatta i torpet. Det var ingen l\u00e4nsman som s\u00f6kte honom.<\/p>\n\n\n\n
Tillbaka p\u00e5 Rish\u00f6jdberget dagen d\u00e4rp\u00e5. Carl hade ber\u00e4ttat om sina inbrottsplaner i detalj, d\u00e4r de l\u00e5g p\u00e5 logen. Peter hade h\u00f6rt det med ett halvt \u00f6ra och k\u00e4nde ingen lockelse till att delta. Men noterade tyst i sitt minne hur de skulle g\u00e5 tillv\u00e4ga. Han l\u00e4mnade br\u00f6derna till sitt v\u00e4rv och tog n\u00e5gra dagar i hjulsj\u00f6skogarna p\u00e5 egen hand. Folk letade efter honom. Det kunde vara v\u00e4l att undvika gruvfolket p\u00e5 Rish\u00f6jdberget, s\u00e5 han gick ner till den gamle Eric Sj\u00f6berg. D\u00e4r kunde han vila tryggt n\u00e5gon liten tid. Och Eric bj\u00f6d g\u00e4rna p\u00e5 br\u00e4nnvin.<\/p>\n\n\n\n
P\u00e5 pingstdagen, 1859, var Per Gustaf och \u00c5lund p\u00e5 v\u00e4g mot Stockholm. \u00c5lund hade passat p\u00e5 att h\u00e4mta och s\u00e4lja lite persedlar han hade g\u00f6mt under en loge i Gr\u00e4nshyttan och hade respengar f\u00f6r dem b\u00e5da. Den \u00e4ldre brodern Erik kunde de f\u00e5 bo hos utan att \u00c5lund riskerade gripas och ett pr\u00e4stbetyg kunde han sj\u00e4lv f\u00f6rfalska som s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger f\u00f6rr. Men f\u00f6rst ett nytt bes\u00f6k p\u00e5 L\u00f6nnfallet d\u00e4r riskojan blev deras \u00f6vernattning. De satt i kojan, han och Per Gustaf. Skyddade av ris. Maria kom med mat, med kortlek, med visor. De spelade, skrattade. Peter h\u00f6ll r\u00e4kningen. Han visste hur mycket som fanns kvar i flaskan. Han visste ocks\u00e5 att resan kr\u00e4vde pengar.
N\u00e4r morgonen kom hade Maria redan l\u00e4mnat dem och n\u00e4r kaffet uteblev, s\u00e5 b\u00f6rjade ot\u00e5ligheten krypa. De tog sina sista supar, packade sina saker i knyten och b\u00f6rjade bege sig mot Stockholm. F\u00f6rst en vid sv\u00e4ng f\u00f6rbi L\u00f6nnfall, \u00f6ver v\u00e4gen och ut i skogen igen. Stigen f\u00f6rde dem ner s\u00f6derut genom bl\u00e5b\u00e4rsriset p\u00e5 v\u00e4stra sidan om de sanka omr\u00e5dena framf\u00f6r tj\u00e4rnen i Ingelshyttans skog. Redan n\u00e5gra kilometer fr\u00e5n moderns torp b\u00f6rjade sankmarken breda ut sig, tills det blev till ett k\u00e4rr. \u00d6ppet och stilla. De satte sig vid kanten p\u00e5 de torra tuvorna f\u00f6r att vila i solen trots myggen. De surrade f\u00f6r fullt och tog sin tull av deras hud. \u00c5lund jagade dem med handen utan egentlig avsikt eller allvarligt f\u00f6rs\u00f6k att tr\u00e4ffa n\u00e5gon, medan Per Gustaf b\u00f6rjade t\u00e4lja vidare p\u00e5 en vandringsk\u00e4pp som han skurit tidigare p\u00e5 morgonen. Det gick alltid att g\u00f6ra en k\u00e4pp b\u00e4ttre.<\/p>\n\n\n\n
Det var d\u00e4r samtalet skiftade. Tystanden br\u00f6ts av ett \u00e4skande. Per Gustaf ville ha mer pengar. Han ans\u00e5g sig ha r\u00e4tt till dem. Peter tog fram tv\u00e5 fem-riksdalerssedlar och bj\u00f6d honom. Det var vad de kommit \u00f6verens om. Men Per Gustaf ville ha femton. \u00c5lund log, det d\u00e4r tunna leendet han bar n\u00e4r han lj\u00f6g utan att anstr\u00e4nga sig. \u2013 Du f\u00e5r mer sedan<\/em>, sa han. Det g\u00e5r \u00e5t penningar till resan. Som jag st\u00e5r f\u00f6r. Han r\u00e4knade upp vad han redan gett till honom: Rocken fr\u00e5n Hammarby, klockan, sm\u00e5pengar. Han gjorde bokslut \u00f6ver deras gemenskap, som om v\u00e4nskap kunde v\u00e4gas i silver och tyg. Per Gustaf tog inte emot de tio riksdalerna. Han blev rasande. Det gick fort d\u00e5. K\u00e4ppen kom upp. Slaget mot munnen. Blodet.<\/p>\n\n\n\n \u00c5lund ryggade tillbaka, sa inget. F\u00f6rde f\u00f6rv\u00e5nat upp handen mot munnen och s\u00e5g blodet p\u00e5 fingrarna. V\u00e4nde sig, b\u00f6jde sig \u00f6ver vattnet f\u00f6r att tv\u00e4tta sig. D\u00e5 kom stenen bakifr\u00e5n. Sm\u00e4rtan var vit och klar och bragte honom ur balans, s\u00e5 att han tog ett famlande steg rakt ut i k\u00e4rret. Instinkt tog \u00f6ver. Raseri. Han vred sig om, tog sig upp och grep tag i stenen som l\u00e5g kvar p\u00e5 tuvorna. Slog tillbaka och kastade sig \u00f6ver Per Gustaf. De rullade i leran och utbytte slag. \u00c5lund hamnade \u00f6verst. Per Gustafs kniv l\u00e5g inom r\u00e4ckh\u00e5ll p\u00e5 marken. Strax d\u00e4refter i \u00c5lunds hand. Han h\u00f6gg. Inte en g\u00e5ng. Flera. Om och om igen. Magen, br\u00f6stet, halsen, huvudet. Han h\u00f6gg tills motst\u00e5ndet upph\u00f6rde. Det sista hugget tr\u00e4ffade just ovan \u00f6rat. Han k\u00e4nde hur kroppen under honom blev slapp medan han vickade loss kniven som fastnat i skallbenet. Per Gustaf var d\u00f6d inom kort. Oigenk\u00e4nnlig. Bloddr\u00e4nkt. Stilla.<\/p>\n\n\n\n Peter satt kvar en stund bredvid kroppen. Tittade p\u00e5 den. Han k\u00e4nde inte sorg. Han k\u00e4nde inte ens skr\u00e4ck, inte genast. Han drack upp det sista av br\u00e4nnvinet. Sedan b\u00f6rjade han arbeta. Han skar upp kl\u00e4derna, rev dem i stycken. Tog av byxorna. Tog klockan. Tog Per Gustafs pr\u00e4stbetyg f\u00f6r resan till Botkyrka – han hade ju inget eget. Samt sm\u00e5 saker ur knytet. Kroppen v\u00e4ltes ner i k\u00e4rret och t\u00e4cktes med ris. Kl\u00e4derna gr\u00e4vde han ner i gyttjan. Allt gjordes metodiskt. Han hade gjort v\u00e4rre saker f\u00f6rr, \u00e4ven om han inte ville kalla dem s\u00e5. N\u00e4r det var klart gick han tillbaka till riskojan uppe vid L\u00f6nnfall. M\u00e5ste t\u00e4nka. Planera. Han kr\u00f6p in, lade sig ner och b\u00f6rjade gr\u00e5ta. Gr\u00e5ten var inte f\u00f6r Per Gustaf, utan f\u00f6r det besv\u00e4r som nu v\u00e4ntade. F\u00f6r risken. F\u00f6r ensamheten.<\/p>\n\n\n\n Efter en stund kom Maria ut, b\u00e4rande kaffe och mat. Hon sade, att hon varit d\u00e4r tv\u00e5, ja tre g\u00e5nger, men ej sett n\u00e5gon. Hon hade ropat, men ingen hade svarat. Hon fr\u00e5gade vad det var som felade honom n\u00e4r hon sett sp\u00e5ret efter t\u00e5rarna. Varf\u00f6r verkade han d\u00e4r s\u00e5 besynnerlig? Han svarade henne att de t\u00e4nkt att hon ej skulle komma ut om morgonen och att de d\u00e4rf\u00f6r g\u00e5tt ned\u00e5t v\u00e4gen mot H\u00f6gfors. D\u00e4r, sade han, hade han blivit s\u00e5 sjuk och konstig, att han m\u00e5st v\u00e4nda om, medan den andre fortsatt, och han hade visat honom \u00f6ver skogen. Lovisa sade \u00e5t honom att dricka kaffe och \u00e4ta litet, s\u00e5 skulle det nog bli b\u00e4ttre. Hon sade att han v\u00e4l var hungrig, klockan var \u00f6ver elva p\u00e5 dagen. Han nekade f\u00f6rst, men f\u00f6rt\u00e4rde dock n\u00e5got av det hon hade med sig. Hon l\u00e4mnade mat och kaffe kvar hos honom och gick sin v\u00e4g. Efter en stund kom hon \u00e5ter, nu med gumman, hans gamla mor. Ocks\u00e5 hon fr\u00e5gade vad som felade honom, men \u00c5lund blev henne svaret skyldig. De skulle till Stockholm, b\u00f6rjade han f\u00f6rklara, men han hade blivit s\u00e5 sjuk att han m\u00e5st v\u00e4nda om. Modern sade att det kunde h\u00e4nda han var drabbad av n\u00e5got v\u00e4rre. Maria hade ber\u00e4ttat hur besynnerlig han varit nyss s\u00e5 att hon tagit k\u00e4ppen i n\u00e4ven och g\u00e5tt dit till honom. Trots att hon sj\u00e4lv var skr\u00f6plig och usel. Hon hade tagit med sig litet sm\u00e5saker som han skulle inta. Medicin. D\u00e5 skulle han nog bli bra.<\/p>\n\n\n\n Fler fr\u00e5gor st\u00e4lldes. Kanske s\u00f6rjde han d\u00e4rf\u00f6r han ej v\u00e5gade vara hemma? Modern fr\u00e5gade honom, om det var s\u00e5 att han var skyldig till det som sades, det som han skulle ha stulit vid Hammarby och p\u00e5 andra platser. I s\u00e5 fall borde han b\u00e4ra igen godset det och be om f\u00f6rl\u00e5telse? Be om att f\u00e5 arbeta hos dem i f\u00f6rlikning? Hon bad honom innerligt att ta reson. Sade att om han aldrig mer skulle g\u00f6ra n\u00e5got illa, s\u00e5som hon s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger f\u00f6rmanat honom, s\u00e5 kanske han kunde stanna i ro. Hemma p\u00e5 L\u00f6nnfall. \u00c5lund nekade till n\u00e5gon skuld om de brott som sades vara hans v\u00e4rv. Han sa till henne att till det som timat vid Hammarby var han oskyldig. Men \u00e4ven som oskyldig s\u00e5 hade de arresterat honom. En g\u00e5ng straff\u00e5nge, alltid misst\u00e4nkt. Han \u00e5t litet och drack ur kaffet, och sedan tog han avsked av mor och f\u00e4stm\u00f6. De betraktade honom under tystnad n\u00e4r han gick rakt \u00f6sterut. Mot Ramsbergsh\u00e5llet.<\/p>\n\n\n\n Efter en middag i Resta by, utanf\u00f6r Ramsberg, gick han ner mot j\u00e4rnv\u00e4gen och fick plats p\u00e5 t\u00e5get mot Arboga, d\u00e4r han k\u00f6pte billigaste biljett med \u00e5ngfartyget till Str\u00e4ngn\u00e4s. Sedan till fots l\u00e4ngs landsv\u00e4gen till torpet Hagen<\/em> i Botkyrka socken d\u00e4r Erik Tunander bodde. D\u00e4r skulle han \u00e4ntligen kunna vila ut.<\/p>\n\n\n\n Erik Tunander blev f\u00f6rst \u00f6verraskad \u00f6ver sin brors bes\u00f6k. Erik hade inte tr\u00e4ffat Per Gustaf sedan han var barn och nu var han en vuxen man, st\u00e5endes framf\u00f6r honom. Men sedan ber\u00e4ttade han att han var flyktig, vad han egentligen hette, att han hade ett pr\u00e4stbetyg som han k\u00f6pt av Per Gustaf f\u00f6r att kunna f\u00e5 bo hos sin bror utan att l\u00e4nsman visste. \u00c5lund sade det l\u00e5gt, n\u00e4stan som om orden ej var \u00e4mnade att n\u00e5 l\u00e4ngre \u00e4n till sin egen mun. Medan han talade vred han m\u00f6sskanten mellan fingrarna, som att f\u00f6rst\u00e4rka sin s\u00e5rbarhet inf\u00f6r de granskande \u00f6gonen. Att uttala namnet Per Gustaf v\u00e4ckte minnen av allt blod men det \u00c5lund kunde enkelt trycka undan dem. Brodern Erik kunde inte f\u00e5 veta. Naturligtvis inte. Men det var inte f\u00f6rsta g\u00e5ngen han bar en l\u00f6gn s\u00e5 v\u00e4l och denna g\u00e5ng hade han repeterat historien under den l\u00e5nga resan s\u00e5 att den f\u00f6ll naturligt. Tunander s\u00e5g p\u00e5 honom, f\u00f6rst en hastig blick, sedan l\u00e4ngre. Hans blick gled ej genast bort, utan stannade kvar som f\u00f6r att v\u00e4ga sanningen i det som sagts. \u00c5lund m\u00e4rkte hur han r\u00e4tade sig n\u00e5got och hur hans mun drog sig samman i ett tunt streck. F\u00f6r att ge ber\u00e4ttelsen stadga, tillade han att Per Gustaf l\u00e4nge varit hans v\u00e4n, att de arbetat tillsammans, delat b\u00e5de br\u00f6d och m\u00f6da, och att han varit r\u00f6rd av v\u00e4nnens tr\u00e5ngm\u00e5l och d\u00e4rf\u00f6r s\u00e5lt betyget till \u00c5lund. Per Gustaf sj\u00e4lv hade anm\u00e4lt sig vara f\u00f6rlustig pr\u00e4stbeviset till kyrkoherden i Ljusnarsberg, Johan Alexander S\u00f6derberg, som snabbt f\u00f6rfattat ett nytt. \u00c5lund avslutade med orden om att brodern begett sig till s\u00f6dra N\u00e4rke f\u00f6r ett arbete…<\/p>\n\n\n\n Erik Tunander stod d\u00e4r, stark i armarna, med blicken vaksam. \u00c5lund visste att Tunander k\u00e4nde sin yngre brors leverne och frejd v\u00e4l, fr\u00e5n de brev som f\u00f6r\u00e4ldrarna och han regelbundet fick. Han visste hans svagheter lika v\u00e4l som hans karakt\u00e4r och just d\u00e4ri l\u00e5g \u00c5lunds f\u00f6rhoppning. Tunander sade inget. Han tog n\u00e5gra steg bort, sparkade undan en sten med st\u00f6veln och s\u00e5g ut \u00f6ver marken. S\u00e5 v\u00e4nde han sig om igen och sade, halvh\u00f6gt, att det var illa best\u00e4llt n\u00e4r unga karlar s\u00e5lde sitt namn f\u00f6r pengar, men att v\u00e4rlden nu f\u00f6r tiden var s\u00e5dan.<\/em> Han fr\u00e5gade \u00c5lund efter betyget, men inte hur mycket som betalats f\u00f6r det. I det f\u00f6rstod \u00c5lund att Erik valt att inte se f\u00f6r djupt i denna fr\u00e5ga. L\u00f6gnen h\u00f6ll och den var nu delad om l\u00e4nsmannen skulle efterfr\u00e5ga vem kommit p\u00e5 bes\u00f6k.<\/p>\n\n\n\n K\u00e4rret vid Ingelshyttan l\u00e5g stilla d\u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n dem. Dolt, tyst, som om det aldrig funnits.<\/p>\n\n\n\nBotkyrka socken, juni 1859.<\/h3>\n\n\n\n
\n\n\n\n