Det var en bl\u00e5sig junidag i Botkyrka socken d\u00e5 \u00c5lund f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen steg upp till pr\u00e4stg\u00e5rdens farstu med sitt pr\u00e4stbetyg i handen. Marken l\u00e5g torr och ljus kring kyrkan; r\u00e5g\u00e5krarna hade rest sig och i de l\u00e5ga dikena glimmade vatten fr\u00e5n v\u00e5rens sista sm\u00e4ltning. Han k\u00e4nde hur pappret knastrade mellan fingrarna, det tunna arket som bar ett namn som ej var hans eget, men som nu var hans enda sk\u00f6ld. Kyrkoherden, en man med tunna gr\u00e5 polisonger och ett ansikte som sett m\u00e5nga fattiga vandrare komma och g\u00e5, tog betyget, justerade sina glas\u00f6gon och l\u00e4t blicken l\u00f6pa \u00f6ver raderna. Han sade, att mannen var i arbetsf\u00f6r \u00e5lder och syntes vara frisk nog att g\u00f6ra nytta. Men han tillade, att innan n\u00e5gon kunde skattskrivas i socknen, m\u00e5ste han visa flit och stadga, s\u00e5 att menigheten ej tog in l\u00f6sdrivare eller l\u00e4ttingar. \u00c5lund bugade djupt, som sig b\u00f6r, och sade att han g\u00e4rna tog arbete varhelst det bj\u00f6ds.<\/p>\n\n\n\n
En ung man i S\u00f6dermanland, som kunde f\u00f6ra en hyvel och en s\u00e5g med s\u00e4ker hand blev ej sysslol\u00f6s l\u00e4nge. Inom kort gick han som daglejd p\u00e5 Lindhofs \u00e4gor, d\u00e4r han lappade ladug\u00e5rdsportar, byggde g\u00e4rdesg\u00e5rdar och satte nya d\u00f6rrposter i torp som l\u00e4nge st\u00e5tt i drag. Hans h\u00e4nder var h\u00e5rda av gammalt arbete, och han arbetade med tyst envishet, s\u00e5 att folk snart sade att den nye fr\u00e5n Bergslagen var en stillsam och duglig karl.<\/p>\n\n\n\n
\u00c5lund var nu inneboende hos Tunanders p\u00e5 torpet Hagen vid v\u00e4stra stranden av sj\u00f6n Aspen. Huset var l\u00e5gt, timrat och r\u00f6dm\u00e5lat, s\u00e5som de flesta i trakten, och torvtaket bar en gr\u00f6n krona av mossa och sp\u00e4da str\u00e5n som str\u00e4ckte sig upp\u00e5t. Skorstenen reste sig i mitten, svart av sot, och kring knutarna kl\u00e4ngde vildkaprifol och humle. All mark runt torpet var odlad; \u00e5krarna l\u00e5g som smala remsor mellan stenr\u00f6sen och sluttningen ned mot sj\u00f6n var sedan l\u00e4nge kalhuggen. De stora tr\u00e4den hade g\u00e5tt \u00e5t till ved, och nu stod d\u00e4r endast sly och unga bj\u00f6rkar, som redan var intecknade till kommande vintrar. Inne i huset var det tr\u00e5ngt. Ett k\u00f6k och en liten kammare rymde hela familjen, och \u00e4nd\u00e5 hade man givit \u00c5lund en vr\u00e5 i k\u00f6ket, d\u00e4r hans persedlar l\u00e5g vikta bredvid knytet och vandringsstaven. Han sov p\u00e5 golvet under ett f\u00f6nster d\u00e4r svalkan gjorde s\u00f6mnen behagligare dessa junidagar 1859. P\u00e5 dagarna stod d\u00f6rren \u00f6ppen mot g\u00e5rdsplanen och enda anledningen till att st\u00e4nga var myggens entr\u00e4gna f\u00f6rs\u00f6k att ta sig in.<\/p>\n\n\n\n
En afton, d\u00e5 arbetet var slut och solen \u00e4nnu stod s\u00e5 h\u00f6gt att den lyste \u00f6ver Aspens blanka vatten, satt familjen ute p\u00e5 gr\u00e4set framf\u00f6r torpet. Fadern i huset, Erik, hade lagt ifr\u00e5n sig yxan, barnen lekte tyst med pinnar och stenar, och hustrun satt med h\u00e4nderna i kn\u00e4et. Tr\u00f6tt efter dagens sysslor. D\u00e5 tog Erik fram ett brev, vars sigill redan brutits. Han s\u00e5g p\u00e5 \u00c5lund och sade, att han ju kunde l\u00e4sa b\u00e4ttre \u00e4n de, och om han ville vara s\u00e5 god att l\u00e4sa h\u00f6gt, s\u00e5 att de fick veta vad deras f\u00f6r\u00e4ldrar skrivit. Kanske kunde han ocks\u00e5 skriva svar om han fann det m\u00f6dan v\u00e4rt. F\u00f6rutom Erik och \u00c5lund s\u00e5 visste ingen att personen som skulle l\u00e4sa brevet var annan \u00e4n brodern till husbonden p\u00e5 Hagen. Inte ens frun eller barnen. \u00c5lund tog brevet och k\u00e4nde hur papperet darrade l\u00e4tt i hans hand. Han b\u00f6rjade l\u00e4sa h\u00f6gt, med lugn r\u00f6st, men efter n\u00e5gra rader stannade han till. Hans \u00f6gon hade sprungit f\u00f6re orden, och han s\u00e5g n\u00e5got som fick hj\u00e4rtat att sl\u00e5 h\u00e5rdare. Han l\u00e4t tungan snava, l\u00e5tsades staka sig, som om bokst\u00e4verna varit otydliga, och tog sig tid att t\u00e4nka. I brevet stod, att lillebror Carl Fredrik avs\u00e5g l\u00e4mna Hjulsj\u00f6, trots sina f\u00f6r\u00e4ldrars nej, f\u00f6r att f\u00f6lja efter sin \u00e4ldre bror till Botkyrka. D\u00e4r hoppades han f\u00e5 uppeh\u00e4lle hos Erik tills han fann eget torp.<\/p>\n\n\n\n
Med ett s\u00e5dant bes\u00f6k skulle allt \u00c5lunds verk rasa. Carl Fredrik k\u00e4nde Per Gustaf v\u00e4l och han skulle ifr\u00e5gas\u00e4tta att brodern slagit sig ned i N\u00e4rke. Det kunde v\u00e4cka Eriks misstankar och han var stor och stark. L\u00f6gnens v\u00e4v var tunn, och detta brev drog i dess tr\u00e5dar.<\/p>\n\n\n\n
\u00c5lund s\u00e5g p\u00e5 familjen, som satt v\u00e4ntande, och b\u00f6rjade tala igen. Han l\u00e4t orden flyta, men de var ej de som stod skrivna. Han talade om faderns svaga h\u00e4lsa, om moderns oro f\u00f6r sk\u00f6rden, om grannars flyttningar och sm\u00e5 nyheter fr\u00e5n hemtrakten. Han str\u00f6k allt som kunde v\u00e4cka misstanke, och lade till s\u00e5dant som l\u00e4t rimligt och vardagligt. De nickade, sade att det var som v\u00e4ntat, och fr\u00e5gade inget mer. N\u00e4r han lagt ifr\u00e5n sig brevet, reste sig familjen och tog itu med kv\u00e4llens sysslor. Kon skulle mj\u00f6lkas, redskap b\u00e4ras in, barnen tv\u00e4ttas inf\u00f6r nattvilan. Sj\u00f6n l\u00e5g stilla och dimman b\u00f6rjade krypa upp fr\u00e5n vattnet, medan en ensam trast sj\u00f6ng i slyet vid stranden. \u00c5lund gick in i k\u00f6ket, satte sig p\u00e5 sin b\u00e4nk och stirrade l\u00e4nge in i gl\u00f6den fr\u00e5n spisen. Tankarna snurrade kring den n\u00e4mnde brodern, kring pr\u00e4stbetyget i hans knyte, kring namnet som han bar som ett l\u00e5nat kl\u00e4de. Han l\u00e5g vaken l\u00e5ngt in p\u00e5 natten. H\u00f6rde husets kn\u00e4ppningar, vindens sus i torvtaket och ugglans rop \u00f6ver sj\u00f6n. Men n\u00e4r han v\u00e4l somnade, gjorde han det tungt och djupt. I s\u00f6mnen l\u00e5g en plan klar, som en stig genom m\u00f6rk skog, och han visste att han nu m\u00e5ste g\u00e5 den om han ej skulle f\u00f6rg\u00e5s.<\/p>\n\n\n\n
Redan dagen d\u00e4rp\u00e5 satte sig \u00c5lund vid bordet i k\u00f6ket hos Tunanders och tog fram papper, bl\u00e4ckhorn och penna. Morgonsolen f\u00f6ll snett genom de sm\u00e5 f\u00f6nstren och lyste p\u00e5 v\u00e4ggarna. Hans hand darrade ej n\u00e4r han b\u00f6rjade skriva; l\u00f6gnens konst var honom nu lika naturlig som att andas. Han skrev i Per Gustaf Tunanders namn och handstil s\u00e5dan han trodde den borde vara. Han ber\u00e4ttade att br\u00f6derna s\u00e5v\u00e4l som \u00c5lund hade gott om arbete p\u00e5 Lindhofs \u00e4gor, och att utsikt fanns att snart f\u00e5 ett torpst\u00e4lle. Carl Fredrik kunde r\u00e4kna med samma m\u00f6jligheter om han \u00e4mnade bege sig till S\u00f6dermanland. Men han lade till en omst\u00e4ndighet som han sj\u00e4lv funnit ut: d\u00e5 \u00c5lund om n\u00e5gra veckor \u00e4mnade resa hem till sin gamla mor kunde han passera Rish\u00f6jdberget och l\u00e4mna Carl Fredrik resepenningar. Om denne v\u00e4ntade med avresan kunde han slippa g\u00e5 till fots och i st\u00e4llet taga \u00e5nglokomotivet till Arboga och d\u00e4rifr\u00e5n \u00e5ngfartyg vidare till Hagen och Lindhof. Per Gustaf skulle ocks\u00e5 be \u00c5lund g\u00f6ra honom s\u00e4llskap p\u00e5 \u00e5terresan, s\u00e5 att Carl Fredrik ej beh\u00f6vde resa ensam. N\u00e4r han skrivit sista raden lade han pennan ifr\u00e5n sig och satt l\u00e4nge stilla. Han visste att han nu bundit sig vid sitt eget bedr\u00e4geri och att varje steg m\u00e5ste m\u00e4tas.<\/p>\n\n\n\n
Det var tv\u00e5 veckor senare, till m\u00e5ndagen den fj\u00e4rde juli 1859 p\u00e5 eftermiddagen han hade anm\u00e4lt till Lindhofs r\u00e4ttare, samma dag som brevet skrivits, om att f\u00e5 resa hem till sin mor i Bergslagen. Hon var d\u00f6ende, hade \u00c5lund lagt till som om f\u00f6r att l\u00e4gga tyngd till sin beg\u00e4ran. R\u00e4ttaren som varit bel\u00e5ten med hans arbete hade givit honom tillst\u00e5nd att avl\u00e4gsna sig n\u00e5gra veckor fr\u00e5n datumet \u00c5lund avsett resa. Nu var dagen h\u00e4r och han hade packat sitt knyte p\u00e5 morgonen, tog farv\u00e4l av familjen och sade till Erik Tunander att han \u00e4mnade in till Stockholm d\u00e4r ett v\u00e4lbetalt arbete sades st\u00e5 att finna. Det var \u00e4nnu en l\u00f6gn, men den gick obem\u00e4rkt f\u00f6rbi. Han kunde inte s\u00e4ga att han skulle hem\u00e5t i akt att f\u00f6rhindra sig avsl\u00f6jas\u2026<\/p>\n\n\n\n
Resan tog sin riktning fr\u00e5n torpet Hagen nordost upp till Fittja, d\u00e4r M\u00e4larens vatten l\u00e5g gr\u00e5tt och krusigt under sommarmolnen. \u00c5ngfartyget Tessin som pustade och fr\u00e4ste vid bryggan och var klar f\u00f6r avg\u00e5ng. Med de f\u00e5 mynten han hade, s\u00e5 erlade han den penning som kr\u00e4vdes f\u00f6r enkelresan in till Stockholm. V\u00e4l i land var stegen korta till m\u00e4lartrafikens \u00e5ngfartyg. Efter en kort diskussion med den strama styrmannen s\u00e5 fick han borda \u00e5ngfartyget Arboga p\u00e5 en g\u00e5ng inf\u00f6r morgondagens resa till staden med samma namn, mot att han skurade d\u00e4cken och bar vatten under kv\u00e4llen. Vid lunchtid tisdagen den femte juli gick han i land i Arboga. Stadens myller med allehanda m\u00e4nniskor i r\u00f6relse m\u00e4tte sig inte mot det nyss l\u00e4mnade Stockholm. H\u00e4r gick han endast n\u00e5gra kvarter norrut fr\u00e5n fartyget, till j\u00e4rnv\u00e4gsstationen i utkanten av staden d\u00e4r t\u00e5get stod beredd inf\u00f6r avresan v\u00e4sterut. Resan tog n\u00e5gra timmar till Dylta d\u00e4r ett t\u00e5gbyte lade till n\u00e5gon timme upp mot Nora stad. Han gick Kungsgatan norrut och ryste av obehag n\u00e4r han passerade kronoh\u00e4ktet d\u00e4r det l\u00e5g i skugga bakom kyrkans torn. Om de hade vetat vad han gjort och nu avs\u00e5g att g\u00f6ra skulle l\u00e4nsman inte n\u00f6ja sig med tjugo\u00e5tta dagar p\u00e5 vatten och br\u00f6d. \u00c5lund str\u00e4ckte ut stegen p\u00e5 v\u00e4gen norrut, som om han fick br\u00e5ttom att l\u00e4mna Nora bakom sig f\u00f6r gott.<\/p>\n\n\n\n
Natten till onsdagen den sj\u00e4tte juli tillbringade han hos ett torparfolk vid Bergsmanshyttan. Husfolket visste vem han var d\u00e5 de hade gjort aff\u00e4rer f\u00f6rr. Med en blandning av r\u00e4dsla och respekt till\u00e4t de honom \u00f6vernatta i k\u00f6ket s\u00e5 l\u00e4nge han fortsatte tidigt dagen d\u00e4rp\u00e5. Det sades vara folk omkring som letade efter \u00c5lund med fr\u00e5gor om h\u00e4ndelserna vid Hammarby bruk och han gjorde b\u00e4st i att h\u00e5lla sig fr\u00e5n v\u00e4garna. Att han v\u00e5gat sig rakt igenom Nora p\u00e5 en eftermiddag utan att n\u00e5gon uppt\u00e4ckt honom var av turen given.<\/p>\n\n\n\n
Peter \u00c5lund n\u00e5dde L\u00f6nnfallet torsdagen den sjunde juli men h\u00f6ll sig utanf\u00f6r g\u00e5rden bland granarna. Spejade likt ett rovdjur, men s\u00e5g ingen annan \u00e4n hans mor och f\u00e4stm\u00f6. Han visslade kort och Maria lystrade och s\u00e5g sig om. Hon m\u00f6tte hans blick och kom springande emot honom med ett leende. Efter k\u00e4rleksbetygelser yttrade hon genast en \u00f6nskan om att f\u00e5 f\u00f6lja honom till Stockholm f\u00f6r att d\u00e4r s\u00f6ka pigtj\u00e4nst. \u00c5lund svarade jakade utan att tr\u00e4ffa n\u00e5got best\u00e4mt avtal om avresedag eller annat. Om Maria skulle med p\u00e5 resan, s\u00e5 beh\u00f6vde han revidera sina planer. \u00c4nnu en g\u00e5ng beredde han riskojan som s\u00e5 ofta varit hans boende vid bes\u00f6ken p\u00e5 L\u00f6nnfall och lade sig ner f\u00f6r att t\u00e4nka. Modern kom ut och h\u00e4lsade honom v\u00e4lkommen hem men fick inget mer sagt. De s\u00e5g p\u00e5 varann. B\u00e5da f\u00f6rstod att det inte fanns n\u00e5got att s\u00e4ga. Det var folk ute och letade efter honom. Han bad modern skicka ut f\u00e4stm\u00f6n Maria. Han beh\u00f6vde inviga henne, men visste inte hur och i vilken omfattning. Men han kunde \u00e5tminstone se till att hon f\u00f6ljde med till Stockholm, men att hon d\u00e5 m\u00e5ste m\u00f6ta honom och Carl Fredrik vid Holmsj\u00f6n om n\u00e5gra dagar. Om hon inte var d\u00e4r p\u00e5 morgonen l\u00f6rdagen den \u00e5ttonde juli s\u00e5 fick hennes bes\u00f6k i Stockholm anst\u00e5 och en ny plan komma till st\u00e5nd.<\/p>\n\n\n\n
Om eftermiddagen gick han de elva kilometrarna v\u00e4sterut till Rish\u00f6jdberget d\u00e4r han s\u00e5g husfolket ute p\u00e5 \u00e5kern. Erik den \u00e4ldre, hans hustru Catharina Persdotter, j\u00e4mte barnen arbeta med gr\u00f6dorna utanf\u00f6r torpet efter avslutad daglejd. Han v\u00e5gade inte g\u00e5 fram till dem, men vinkade och pekade mot ladan som om hans avsikt var att ta sig dit. Erik den \u00e4ldre f\u00f6rstod och nickade sitt bifall. V\u00e4l inne p\u00e5 logen beredde \u00c5lund en sovplats med det h\u00f6 och den s\u00e4ckv\u00e4v som fanns tillhanda. Han tillbringade kv\u00e4llningen p\u00e5 logen och funderade vidare p\u00e5 den plan d\u00e4r f\u00e4stm\u00f6n Maria nu blivit indragen, d\u00e5 Carl Fredriks ansikte pl\u00f6tsligt d\u00f6k upp i d\u00f6rrspringan. Han klev in och v\u00e4nde runt h\u00f6 och v\u00e4v f\u00f6r att l\u00e4gga sig bredvid \u00c5lund, ivrig om att f\u00e5 h\u00f6ra om br\u00f6derna Per Gustaf och Erik den yngre, arbetstillf\u00e4llen vid Lindhof och allt annat av v\u00e4rde f\u00f6r den reslystne, helt of\u00f6rm\u00f6gen att l\u00e4gga band p\u00e5 sig. Fr\u00e5gorna smattrade fram och \u00c5lund svarade med den bedr\u00e4gliges f\u00f6rm\u00e5ga att ligga s\u00e5 n\u00e4ra sanningen som m\u00f6jligt men att undvika det som inte kunde n\u00e4mnas. \u00c5lund ber\u00e4ttade utan samvetshinder om livet i S\u00f6dermanland, att brodern Per Gustaf f\u00e5tt erbjudande om ett eget torp och h\u00e4lsade fr\u00e5n honom att dagl\u00f6nen var avsev\u00e4rt h\u00f6gre hos honom p\u00e5 Lindhof, \u00e4n vad fogden eller gruvorna i Bergslagen kunde ge. Arbetet var dessutom behagligare f\u00f6r kroppen och risken f\u00f6r skador var f\u00e5, samt att det fanns m\u00e5nga pigor utan f\u00e4stman. Natten f\u00f6rl\u00f6pte och f\u00f6rst l\u00e5ngt in i sommarnatten tystnade samtalen ut i s\u00f6mn f\u00f6r dem b\u00e5da. En av dem lycklig f\u00f6r en ljus framtid med torp och k\u00e4rlek. Den andra grunnade p\u00e5 m\u00f6rkare ting.<\/p>\n\n\n\n
P\u00e5 morgonen, p\u00e5 logens golv, fredagen den \u00e5ttonde juli 1859 skrev \u00c5lund till Carl Fredriks f\u00f6r\u00e4ldrar p\u00e5 Rish\u00f6jdberget ett nytt brev i brodern Per Gustafs namn daterat veckan innan, vari lillebrodern uppmanades att komma till S\u00f6dermanland d\u00e4r han kunde p\u00e5r\u00e4kna minst tv\u00e5 riksdaler och sex skilling i dagpenning och goda f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r att kunna arrendera torpst\u00e4lle. \u00c5lund f\u00f6rseglade och adresserade det till torparen Erik Gustaf Tunander. B\u00f6jde och vek det lite l\u00e4tt fram och \u00e5ter f\u00f6r att ge kuvertet den patina som papper f\u00e5r, efter ett par dagars vistelse i en ficka som rest tv\u00e4rs \u00f6ver Svealand. De gick tillsammans \u00f6ver tunet upp till torpet. Carl Fredrik gick med sprittande steg, uppsluppen och glad \u00f6ver ett nytt \u00e4ventyr. \u00c5lund gick tyst bredvid, tyngd till sinnet. Spanade efter ov\u00e4lkomna bes\u00f6kare som kunde k\u00e4nna igenom honom, men ocks\u00e5 f\u00f6r det som komma skulle. V\u00e4l inne hos Tunanders, s\u00e5 var det modern som tog brevet ur hans hand. Erik den \u00e4ldres skolg\u00e5ng hade inte resulterat i n\u00e5gon vidare l\u00e4skunnighet men han satt bredvid och v\u00e4ntade ot\u00e5ligt p\u00e5 dess budskap inf\u00f6r att det \u00f6ppnades och genoml\u00e4stes. Samtidigt s\u00e5 b\u00f6rjade Carl Fredrik genast laga sig i ordning f\u00f6r avf\u00e4rd. Han visste att f\u00f6r\u00e4ldrarnas tidigare motst\u00e5nd mot hans \u00e4ventyr \u00f6sterut nu skulle blekna efter broderns besked om framg\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n
P\u00e5 fredagseftermidagen l\u00e4mnade de Rish\u00f6jdberget och gick s\u00f6derut \u00f6ver Stj\u00e4rnfors utmarker inom Hjulsj\u00f6 socken i riktning mot Holmsj\u00f6n. D\u00e4r skulle de m\u00f6ta Maria Ersdotter som ville f\u00f6lja med Peter \u00c5lund till ett b\u00e4ttre liv. Efter n\u00e5gra kilometer, halvv\u00e4gs till m\u00f6tesplatsen vid jordtorpet \u00f6ster om Holmsj\u00f6n tog de nattvilan p\u00e5 tillskuret granris under en molnfri natthimmel. Carl Fredrik somnade fort med den naiva f\u00f6rv\u00e4ntan ett nytt liv gav. \u00c5lund l\u00e5g vaken l\u00e4nge men oroade sig inte l\u00e4ngre f\u00f6r det som beh\u00f6vde g\u00f6ras. Han k\u00e4nde ingenting. Bara ett kallt ber\u00e4knat lugn. Imorgon om aftonen skulle det inte l\u00e4ngre finnas n\u00e5got att oroa sig f\u00f6r\u2026.<\/p>\n\n\n\n