Maria anl\u00e4nde tidigt till Holmsj\u00f6n d\u00e4r den l\u00e5g p\u00e5 gr\u00e4nsen mellan Danshyttans skogar och Hjulsj\u00f6 socken. Hon hade tagit sin vila h\u00f6gst upp p\u00e5 Skinnkullen och l\u00e5tit den uppstigande solen v\u00e4rma hennes rygg medan hon v\u00e4ntade p\u00e5 att se sitt reses\u00e4llskap komma g\u00e5ende p\u00e5 andra sidan sj\u00f6n. Tv\u00e4rs \u00f6ver vattnet l\u00e5g Holmsj\u00f6br\u00e5tar d\u00e4r g\u00e5rdsfolket b\u00f6rjat ordna med de bestyr som alla dagar b\u00f6rjade med. P\u00e5 l\u00e5ngt h\u00e5ll s\u00e5g hon tv\u00e5 f\u00f6rv\u00e4ntade gestalter som r\u00f6rde sig genom det bleka morgonljuset, varf\u00f6r hon b\u00f6rjade samla sina tillh\u00f6righeter f\u00f6r att genskjuta dem p\u00e5 platsen Peter \u00c5lund tidigare best\u00e4mt. De tre m\u00f6tte upp i s\u00f6dra \u00e4nden av Holmsj\u00f6n och \u00c5lund tog genast ledningen som den mest resvane av dem. Han talade om t\u00e5get, om tiderna, om hur de skulle ta sig vidare till Arboga och sedan mot Stockholm \u00f6ver M\u00e4larens vatten. Han hade gjort resan f\u00f6rut, visste var man kunde \u00f6vernatta, hur man om behovet fanns, kunde f\u00e5 arbeta till sig en fartygsbiljett och om Stockholms alla m\u00f6jligheter. Carl Fredrik Tunander lyssnade med \u00f6ppet ansikte, ivrig, n\u00e4stan barnsligt f\u00f6rv\u00e4ntansfull. Maria h\u00f6ll sig tyst och betraktade dem b\u00e5da n\u00e4r de begav sig s\u00f6derut p\u00e5 stigarna mot Nora.<\/p>\n\n\n\n
Efter en l\u00e5ng dags f\u00e4rd till fots, passerade de runt staden utan att stanna och slog sig ned i en hage vid sj\u00f6n invid Kristinelund. Emellan deras vila och vattnet, l\u00e5g r\u00e4lsen som ett nytt och fr\u00e4mmande s\u00e5r genom landskapet med sliprar av f\u00e4rskt vitt virke. Efter att ha ordnat med granris f\u00f6r natten s\u00e5 l\u00e5g de med sina knyten som kuddar och sm\u00e5pratade om framtiden tills s\u00f6mnen tog \u00f6ver. Natten passerade till tonerna av en storlom som ropade ensamt \u00f6ver Norasj\u00f6n. <\/p>\n\n\n\n
I den arla gryningen v\u00e4cktes de av t\u00e5gvisslan. Peter \u00c5lund satte sig hastigt upp och s\u00e5g hur loket strax kom rullande f\u00f6rbi framf\u00f6r dem. Han reste sig l\u00e5ngsamt men tog inga steg och tystnaden bredde ut sig mellan dem. Det var f\u00f6r sent att resa med det t\u00e5g som passerade och de kunde inget g\u00f6ra \u00e5t den saken. Maria som nu ocks\u00e5 rest sig, stod stilla med h\u00e4nderna kn\u00e4ppta framf\u00f6r br\u00f6stet och betraktade de b\u00e5da m\u00e4nnen. Carl Fredrik log \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rv\u00e4ntansfullt efter m\u00f6jligheten som farit utan dem. Att de skulle f\u00e5 v\u00e4nta p\u00e5 ett nytt t\u00e5g eller g\u00e5 str\u00e4ckan gjorde honom inget. Han var inom sig p\u00e5 en resa, p\u00e5 ett \u00e4ventyr. Ovetande. Maria s\u00e5g \u00c5lund ge henne ett snabbt \u00f6gonkast som bara hon lade m\u00e4rke till. Hon visste vad som v\u00e4ntade senare under dagen, och just d\u00e4rf\u00f6r k\u00e4ndes varje ord mellan dem som n\u00e5got sk\u00f6rt och skulle v\u00e4gas med f\u00f6rsiktighet.<\/p>\n\n\n\n
Det var \u00c5lund som f\u00f6reslog att de skulle g\u00e5 in till Nora igen. De beh\u00f6vde n\u00e5got litet att \u00e4ta innan de kunde forts\u00e4tta. Nu var det till fots de skulle ta sig fram och Ervalla l\u00e5g \u00e4nd\u00e5 tv\u00e5 mil s\u00f6derut. \u00c5lund tarvade minst en kopp kaffe innan de begav sig. G\u00e4rna ocks\u00e5 n\u00e5got blankt till. Han visade dem till en krog som l\u00e5g n\u00e4ra j\u00e4rnv\u00e4gen han bes\u00f6kt flera g\u00e5nger han arbetade p\u00e5 Hammarby bruk. Ett av de st\u00e4llen d\u00e4r resande tog in f\u00f6re n\u00e4sta avg\u00e5ng. D\u00e4r satt j\u00e4rnv\u00e4gsfolk, rallare och handelsresande. M\u00e4n som ingen i stan k\u00e4nde och som hellre inte saknade n\u00e4r de reste vidare. Det var just d\u00e4rf\u00f6r det blev \u00c5lunds val. H\u00e4r st\u00e4llde ingen fr\u00e5gor. H\u00e4r mindes ingen ansikten. Rummet var l\u00e5gt i tak, luften tung av r\u00f6k och kokkaffe. Golvet var m\u00f6rkt av det som spillts genom \u00e5ren och m\u00e5nga st\u00f6vlar som aldrig torkats av. Vid ett bord skrattade n\u00e5gra rallare h\u00f6gt, vid ett annat satt en ensam man med en resv\u00e4ska av l\u00e4der och skrev i ett h\u00e4fte. Maria k\u00e4nde blickarna p\u00e5 sig fr\u00e5n fr\u00e4mmande m\u00e4n fr\u00e5n fr\u00e4mmande h\u00e5ll. Men hon var van vid krogar och l\u00e4t dem inte rubba sig. De drack kaffe. \u00c5lund bad om br\u00e4nnvin, men v\u00e4rdinnan v\u00e4grade med h\u00e4nvisning till helgdagen. Han log som om det inte betydde n\u00e5got. Han s\u00e5g sig omkring efter ansikten han inte ville hitta bland alla m\u00e4nniskor, tills hans blick stannade p\u00e5 Carl Fredrik som satt mittemot. Den yngre mannen var rastl\u00f6s, talade om Stockholm, om arbete, om att tj\u00e4na mer \u00e4n hemma vid gruvorna. <\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r de l\u00e4mnade krogen gick de till kyrkog\u00e5rden vid brandstationen. De satte sig p\u00e5 en b\u00e4nk under bj\u00f6rkarna f\u00f6r att l\u00e5ta en regnskur hinna f\u00f6rbi innan de begav sig. M\u00e4nniskor p\u00e5 avst\u00e5nd passerade dem p\u00e5 v\u00e4g till gudstj\u00e4nst, prydligt kl\u00e4dda, ovetande om att tre fr\u00e4mlingar satt d\u00e4r och planerade en ny framtid. \u00c5lund s\u00e5g p\u00e5 Carl Fredrik och mindes brevet, l\u00f6gnen och hur l\u00e4tt den unge och hans f\u00f6r\u00e4ldrar hade trott honom. Hur enkelt det varit att locka honom bort fr\u00e5n hemmet. Han visste att Carl Fredrik visste f\u00f6r mycket. Om st\u00f6lderna. Om Hammarby. Om Botkyrka. Om Per Gustaf Tunander. Carl Fredriks \u00e4ldre bror som nu vilade i k\u00e4rret p\u00e5 Ingelshyttans skog.<\/p>\n\n\n\n
Vid niotiden gick de s\u00f6derut l\u00e4ngs banvallen. R\u00e4lsen gl\u00e4nste i solen efter det regn som fallit och telegraftr\u00e5darna surrade svagt i vinden. M\u00e4nniskor p\u00e5 v\u00e4g in till gudstj\u00e4nsten m\u00f6tte dem. Inte s\u00e4llan med en tyst blick p\u00e5 de som uppenbart inte delade gudstro och religi\u00f6s underkastelse som p\u00e5kallade n\u00e4rvaro i Nora kyrka, denna s\u00f6ndagsf\u00f6rmiddag. Peter s\u00e5g molnen igen hopa sig och sade de torde s\u00f6ka skydd och gav samtidigt Maria ett snabbt \u00f6gonkast som f\u00f6r att uppmana henne. Hon replikerade pl\u00f6tsligt att hon minsann inte ville fastna under en gran resten av f\u00f6rmiddagen och \u00e4mnade forts\u00e4tta till K\u00e4llarhalsen f\u00f6r ett riktigt tak \u00f6ver huvudet. Carl Fredrik noterade inte st\u00e4mningsskiftet och gick tankl\u00f6st och tittade p\u00e5 omgivningarna som ramade in hans blivande \u00e4ventyr. N\u00e4r Maria \u00f6kat takten s\u00e5 tittade han p\u00e5 \u00c5lund som om efter besked. Vi viker av h\u00e4r, en rej\u00e4l gran \u00e4r ett tak gott nog f\u00f6r oss<\/em>, muttrade \u00c5lund. Regnet hamrade ner p\u00e5 f\u00f6rmiddagen och f\u00f6rst vid lunchtid sprack himlen upp. \u00c5lund tittade p\u00e5 Carl Fredrik och sedan ner p\u00e5 sina h\u00e4nder under tystnad. De darrade inf\u00f6r det som m\u00e5ste skullle ske. Vi kanske skulle ha oss br\u00e4nnvin f\u00f6r resten av resan, funderade Peter. Kanske du kan hitta oss en butelj eller tv\u00e5 i Nora, om jag st\u00e5r f\u00f6r betalningen? Carl Fredrik accepterade genast f\u00f6rslaget och begav sig. \u00c5lund satt kvar tyst, h\u00e4nderna vilande p\u00e5 kn\u00e4na, s\u00e5g hur dropparna rann l\u00e4ngs barken. Han t\u00e4nkte inte p\u00e5 Stockholm, inte p\u00e5 arbete, inte p\u00e5 Maria. Han t\u00e4nkte p\u00e5 vad som m\u00e5ste g\u00f6ras.<\/p>\n\n\n\n Carl Fredrik kom tillbaka efter ungef\u00e4r en timme och bar ena buteljen synligt i handen, som om han var stolt \u00f6ver sitt \u00e4rende. Han sade att han f\u00e5tt tag i br\u00e4nnvinet av en piga som bodde inne i Nora. En kvinna som enligt honom hade ett o\u00e4kta barn och d\u00e4rf\u00f6r g\u00e4rna gjorde en god aff\u00e4r trots helgdagen. \u00c5lund s\u00e5g genast p\u00e5 hans g\u00e5ng att han redan smakat. R\u00f6relserna var bredare, blicken blankare, orden n\u00e5got f\u00f6r snabba. Han hade druckit p\u00e5 v\u00e4gen tillbaka. De satte sig \u00e5ter under granarna. De tog n\u00e5gra supar var. Br\u00e4nnvinet var skarpt och r\u00e5tt, men v\u00e4rmde. De satt tysta en stund, lyssnade till ljuden fr\u00e5n banvallen. R\u00f6ster h\u00f6rdes p\u00e5 avst\u00e5nd och mellan tr\u00e4den syntes r\u00f6relserna. Folk som l\u00e4mnade kyrkan, familjer och g\u00e5rdsfolk som gick i samlad tropp, s\u00f6ndagskl\u00e4dda och h\u00f6gljudda. Banvallen var den rakaste och j\u00e4mnaste v\u00e4gen till g\u00e5rdar och torpst\u00e4llen s\u00f6der om stan.<\/p>\n\n\n\n De drack mer. Flaskans inneh\u00e5ll sj\u00f6nk snabbt. Carl Fredrik b\u00f6rjade prata, igen om Stockholm, om arbete och l\u00f6n, sedan om pengar. Han sade att han beh\u00f6vde resepengar och att han hoppades att \u00c5lund skulle bidra med n\u00e5got, som hade det gott st\u00e4llt. Inte minst efter alla de inbrott som Carl Fredrik visste att \u00c5lund beg\u00e5tt. Carl Fredrik lutade sig fram log och blinkade. Han sade att han visste mer \u00e4n han l\u00e5tsats om. Om Hammarby. Om st\u00f6lderna v\u00e5ren innan.<\/p>\n\n\n\n \u00c5lund som samtidigt f\u00f6rs\u00f6kt dricka sig till sig modet att sl\u00e4cka ett liv, fick nu tillsammans med br\u00e4nnvinets verkan den gnista, det mod, som beh\u00f6vdes. \u00c5lund l\u00e4t sig framst\u00e5 lite mer berusad \u00e4n vad han var. Reste sig lite fumligt och tog ett par steg fram\u00e5t f\u00f6r att kissa, medan Carl Fredrik fortsatte f\u00f6resl\u00e5 att en liten del av \u00c5lunds penningar skulle komma honom till godo inf\u00f6r stockholms\u00e4ventyret. \u00c5lund kn\u00e4ppte gylfen och dolde v\u00e4l hur han samtidigt drog kniven ur sin slida d\u00e4r den h\u00e4ngde under skjortslaget p\u00e5 hans h\u00f6ft. Han v\u00e4nde sig om och tog n\u00e5gra steg fram, gav Carl Fredrik en \u00f6rfil, h\u00e5rd och ov\u00e4ntad. Slaget kom snett uppifr\u00e5n \u00f6ver kinden. Innan Carl Fredrik kom till sans, tog han honom i h\u00e5ret och drog honom bak\u00e5t fr\u00e5n d\u00e4r han satt. Orden kom genom sammanbitna t\u00e4nder: Du m\u00e5ste d\u00f6 nu! Carl Fredrik skrek h\u00f6gt n\u00e4r h\u00e5rsv\u00e5len protesterade under \u00c5lunds kraftfulla drag och f\u00f6rs\u00f6kte b\u00e4nda l\u00f6s fingrarna ur greppet om hans h\u00e5r. Samtidigt anv\u00e4nde \u00c5lund kniven. Utan att sl\u00e4ppa greppet om Carl Fredrik, f\u00f6ll han ner p\u00e5 kn\u00e4 f\u00f6r att n\u00e5 fram med kniven. Han stack. En g\u00e5ng. Sedan flera. Mot br\u00f6stet. Mot magen. Carl Fredrik vevade med armarna som skydd men till ingen nytta. Han skrek av den nya tillfogade sm\u00e4rtan. ett kort, g\u00e4llt ljud vid varje hugg och stick, men tystnade snart. Efter n\u00e5gon stund l\u00e5g han stilla. Han hade ingenting mer att s\u00e4ga och han gick ur tiden med en suck.<\/p>\n\n\n\n \u00c5lund satt kvar en stund. Andningen lugnade sig. Han s\u00e5g sig omkring. Regnet hade b\u00f6rjat falla igen. Ingen hade sett dem. Ingen hade h\u00f6rt. Han sl\u00e4pade kroppen \u00e5t sidan, ned i en liten svacka i marken n\u00e4ra ett smalt vattendrag. Han t\u00e4ckte den med granris och kvistar. Sedan tog han Carl Fredriks skor och m\u00f6ssa och bytte till sig det som passade. Ur knytet Carl Fredrik burit, tog han kl\u00e4derna de haft gemensamt. Rock, byxor, v\u00e4st, kalsonger, halsdukar, ett par nya h\u00e4ngslen. De persedlar han d\u00f6mde ut, gr\u00e4vde han ner i den l\u00f6sa jorden. Det sista br\u00e4nnvinet drack han upp och kastade ut flaskan i skogen.<\/p>\n\n\n\n P\u00e5 eftermiddagen gick han ned mot j\u00e4rnv\u00e4gen och fortsatte s\u00f6derut. Vid grindstugan K\u00e4llarhalsen m\u00f6tte han Maria som stod och v\u00e4ntade. Hon s\u00e5g honom i \u00f6gonen l\u00e4nge under tystnad, men fr\u00e5gade till slut varf\u00f6r han dr\u00f6jt s\u00e5 l\u00e4nge. \u00c5lund log och svarade lugnt att nu \u00e4r det gjort. Ingen kommer f\u00e5 veta. L\u00e5t oss forts\u00e4tta. De gick under tystnad l\u00e4ngs banvallen medan de skingrande molnen sl\u00e4ppte fram en kv\u00e4llsvarm sol. R\u00e4lsen glimmade svagt, som om den vittnade om vad som passerat. \u00c5lund k\u00e4nde hur banvallen bar honom bort fr\u00e5n skogen, bort fr\u00e5n svackan, bort fr\u00e5n det som nu l\u00e5g g\u00f6mt bland granr\u00f6tter och regnvatten. Maria gick t\u00e4tt intill honom. Hon sade inget, men hennes steg var tveksamma som att hon nu k\u00e4nde att n\u00e5got f\u00f6r\u00e4ndrats inom henne. Det som som \u00c5lund hade gjort, hade skett med hennes vetskap och d\u00e4rmed var hans skuld delad med henne. \u00c5lund m\u00f6tte hennes blick en g\u00e5ng till och d\u00e4r s\u00e5g hon en beslutsamhet som skr\u00e4mde henne mer \u00e4n l\u00e4nsman.<\/p>\n\n\n\n Bakom dem drog vinden genom tr\u00e4den och r\u00f6rde vid de kvistar han lagt \u00f6ver en kropp i en skreva bredvid en b\u00e4ck. D\u00e4r i sluttningen nedom Sundsberget. L\u00e5ngt bort h\u00f6rdes ett t\u00e5g vissla, p\u00e5 v\u00e4g norrut, mot Nora, mot m\u00e4nniskor som \u00e4nnu inget visste.<\/p>\n\n\n\n
\n\n\n\n