M\u00e5ndagen den femtonde juli, 1859. T\u00e5gresan fr\u00e5n J\u00e4rle till Arboga och vidare \u00f6ver M\u00e4laren till Stockholm hade g\u00e5tt snabbt, n\u00e4stan f\u00f6r snabbt f\u00f6r Maria Lovisa att riktigt f\u00f6rst\u00e5 vad som skedde. Hon s\u00e5g hur v\u00e4rlden \u00f6ppnade sig genom t\u00e5gf\u00f6nstret, hur skogarna vek undan f\u00f6r f\u00e4lt och samh\u00e4llen, hur m\u00e4nniskor steg p\u00e5 och av med resv\u00e4skor och knyten som bar p\u00e5 hela deras liv. F\u00f6r \u00c5lund var allt detta v\u00e4lbekant; han r\u00f6rde sig bland resande och j\u00e4rnv\u00e4gsfolk som om han tillh\u00f6rde dem, som om han varit p\u00e5 v\u00e4g hela sitt liv.<\/p>\n\n\n\n
I Stockholm f\u00f6rde han henne till Kommissionskontoret, d\u00e4r luften var kvav av v\u00e4ntan och missmod. Kvinnor satt p\u00e5 b\u00e4nkar l\u00e4ngs v\u00e4ggarna, h\u00e4nderna kn\u00e4ppta i kn\u00e4t, blickarna f\u00e4sta vid skrivarna som avgjorde deras \u00f6de med ett pennstreck. N\u00e4r beskedet kom att inga pig- tj\u00e4nsteplatser stod att finna, s\u00e5g Maria hur \u00c5lund inte ens rynkade pannan. Han hade redan en annan v\u00e4g i tankarna. \u201d-Vi far till Hagen,<\/em>\u201d sade han. \u201d-Lindhof beh\u00f6ver folk.\u201d<\/em> Hon f\u00f6ljde honom, men n\u00e5got i hans s\u00e4tt gjorde henne os\u00e4ker. Det var som om han alltid visste mer \u00e4n han sade, som om han redan r\u00e4knat ut hur allt skulle sluta.<\/p>\n\n\n\n N\u00e4r de kom till torpet vid Aspens strand tog Erik Tunander emot dem med en f\u00f6rsiktig artighet. Det r\u00f6da lilla torpet l\u00e5g stilla i sommarkv\u00e4llen, torvtaket m\u00f6rkt av fukt, \u00e5krarna doftande av nyklippt h\u00f6. Men Erik s\u00e5g inte p\u00e5 \u00c5lund som en v\u00e4n eller en arbetskarl. Han s\u00e5g p\u00e5 honom som p\u00e5 en g\u00e4st som kunde bli sv\u00e5r att bli av med. Maria stannade \u00e5tta dagar. Hon hj\u00e4lpte Eriks hustru som l\u00e5g sjuk, lagade mat, skurade, bar vatten. Hon gjorde sig nyttig, men k\u00e4nde hur st\u00e4mningen i stugan f\u00f6r\u00e4ndrades n\u00e4r \u00c5lund var i rummet. Han kunde vara v\u00e4nlig, n\u00e4stan \u00f6msint, men det fanns en tomhet i hans blick som hon inte sett f\u00f6rr. N\u00e4r hon fr\u00e5gade om deras resa, om framtiden, svarade han undvikande, eller med ett leende som inte n\u00e5dde \u00f6gonen.<\/p>\n\n\n\n P\u00e5 kv\u00e4llarna satt Peter p\u00e5 g\u00e5rdsplanen och funderande. Erik gjorde honom s\u00e4llskap vid tillf\u00e4llen. Han f\u00f6rh\u00f6rde sig om g\u00e4sternas avsikter. De talade om arbete, om resor, om pengar. Erik m\u00e4rkte hur \u00c5lund inte riktigt tog sikte p\u00e5 n\u00e5got m\u00e5l och verkade trivas p\u00e5 Hagen. Lite f\u00f6r v\u00e4l. Erik hade insett hur \u00c5lund hade m\u00e4tt markerna, hur han fr\u00e5gat om v\u00e4gar, om vilka som bodde var, vem som var borta om n\u00e4tterna. Och Erik b\u00f6rjade oroa sig \u2013 inte f\u00f6r att \u00c5lund skulle resa, utan f\u00f6r att han skulle stanna.<\/p>\n\n\n\n \u201d-S\u00e5dana som han,\u201d<\/em> viskade Erik till sin hustru d\u00e4r de l\u00e5g inf\u00f6r natts\u00f6mnen, \u201d- de sl\u00e5r sig ner d\u00e4r det finns n\u00e5got att ta. Och n\u00e4r de v\u00e4l gjort sig hemmastadda, d\u00e5 \u00e4r det sv\u00e5rt att bli kvitt dem om inte l\u00e4nsman kommer f\u00f6r dem.\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n Ocks\u00e5 Maria k\u00e4nde en begynnande oro. Hon m\u00e4rkte f\u00f6r\u00e4ndringen i hans s\u00e4tt att se p\u00e5 henne. Blicken hade blivit h\u00e5rdare, som om han v\u00e4gde henne mot n\u00e5got hon inte f\u00f6rstod. N\u00e4r hon talade svarade han ofta inte alls, och n\u00e4r han gjorde det l\u00e5g det n\u00e5got skarpt i r\u00f6sten som fick henne att tiga. En kv\u00e4ll s\u00e5g hon hur han satt med kniven i handen, l\u00e5ngsamt v\u00e4nde den i ljuset, som om han pr\u00f6vade dess tyngd i tanken. Det var inget hot, inget ord riktat mot henne men hon k\u00e4nde hur en r\u00e4dsla kr\u00f6p upp l\u00e4ngs ryggraden. Tanken p\u00e5 att resa hem v\u00e4xte till en n\u00f6dv\u00e4ndighet. Hon ville bort innan hans tystnad blev till handling. N\u00e4r Maria for tillbaka till Stockholm med Erik, satt \u00c5lund kvar p\u00e5 g\u00e5rdsplanen och s\u00e5g vagnen f\u00f6rsvinna. Maria s\u00e5g tillbaka en sista g\u00e5ng och tyckte sig se n\u00e5got h\u00e5rt i hans ansikte, n\u00e5got som fick henne att v\u00e4nda bort blicken.<\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n\n \u00c5lund blev kvar i Hagen i tv\u00e5 m\u00e5nader fram till den f\u00f6rsta september 1859. De f\u00e5 dagar han fick lejd p\u00e5 Lindhof r\u00e4ckte inte l\u00e5ngt och Erik Tunander sade till slut att han icke l\u00e4ngre kunde bereda uppeh\u00e4lle f\u00f6r \u00c5lund och om han avs\u00e5g stanna i Botkyrka s\u00e5 fick det bli p\u00e5 annat torp. \u00c5lund som blivit alltmer fr\u00e5nv\u00e4nd meddelade att han skulle \u00e5terv\u00e4nda till Bergslagen. Han hade f\u00f6rst b\u00f6rjat tala om gamla skulder som kunde drivas in, om pengar han hade att h\u00e4mta i Bergslagen och till slut best\u00e4mt sig f\u00f6r att bege sig. <\/p>\n\n\n\n Efter \u00e5ngb\u00e5tarna kom t\u00e5gresorna och den sista tog slut i en kurva n\u00e5got f\u00f6re Nora station. Staden var fortfarande en plats och undvika och dessutom skulle han g\u00f6ra en krok runt sj\u00f6n p\u00e5 \u00f6stra sidan. Det var n\u00f6dv\u00e4ndigt att t\u00f6mma en g\u00f6mma med bytet fr\u00e5n Hammarby bruk innan den uppt\u00e4cktes. Sedan nordv\u00e4sterut upp i Bergslagen. Han gick han med l\u00e5nga steg genom skogarna och vidare upp genom gruvbygderna mot H\u00e4llefors. D\u00e4r fanns en skuld att inkassera. Han bar p\u00e5 knytet med kl\u00e4der, ringar, klockor, sm\u00e5saker som han stulit p\u00e5 Hammarby bruk och erbj\u00f6d gods till salu till alla han m\u00f6tte, likt en g\u00e5rdfarihandlande. Knytets inneh\u00e5ll byttes till kontanta medel d\u00e4r \u00e4gandeskapet skiftades lika l\u00e4tt som historier ber\u00e4ttades.<\/p>\n\n\n\n V\u00e4l i H\u00e4llefors tog det inte l\u00e5ng tid innan han fick reda p\u00e5 var Carl L\u00f6fstedts gruvdr\u00e4ng nu var st\u00e4dslad. Rykten vandrade fort mellan g\u00e5rdar och hyttor men en kringresande snickare som s\u00f6kte en till synes fattig dr\u00e4ng v\u00e4ckte ingen misstanke. Att dr\u00e4ngen ocks\u00e5 utf\u00f6rt nattliga bes\u00f6k i de torp som f\u00f6r tillf\u00e4llet inte hyste de boende, var dock inget som socknen k\u00e4nde till. Men Peter \u00c5lund visste. De hade utf\u00f6rt m\u00e5nga av dem tillsammans men Peters andel hade f\u00e5tt anst\u00e5. Tills nu. N\u00e4r han slutligen fann dr\u00e4ngen stod de mitt emot varandra mellan vedtravar och rostiga redskap. Kv\u00e4llssolen lade ett r\u00f6tt sken \u00f6ver slaggvarpen d\u00e4r dr\u00e4ngen arbetade och han f\u00f6rstod omedelbart vad \u00c5lund hade att g\u00f6ra med sitt bes\u00f6k. Dr\u00e4ngen var st\u00f6rre \u00e4n vad \u00c5lund mindes, bredaxlad och h\u00e4rdad av gruvans och skogens arbete. H\u00e4nder starka nog att b\u00f6ja ut en h\u00e4stsko. Men styrka var inte allt. Peter s\u00e5g tvekan i hans blick och minnet av aff\u00e4rer som aldrig blivit avslutade. En skuld hade legat kvar likt en skugga som aldrig passerade. \u00c5lund gick n\u00e4rmare, s\u00e5 n\u00e4ra att dr\u00e4ngen k\u00e4nde hans andedr\u00e4kt. R\u00f6sten var l\u00e5g och saklig, med ett hot i varje ord. Han talade om vad som var lovat och vad som skulle betalas. N\u00e4r orden landat och tystnaden bredde ut sig mellan dem l\u00e4t han en knuten hand snabbt fara ut med v\u00e5ldsam kraft. Ett kort och h\u00e5rt slag mot br\u00f6stet d\u00e4r den b\u00e4st pressade luften ur en m\u00e4nniska, fick dr\u00e4ngen att falla ihop hulkande. Det var inte ett slagsm\u00e5l, mer en demonstration. Dr\u00e4ngen s\u00e5g sig fl\u00e4mtande omkring men ingen kom till unds\u00e4ttning. P\u00e5 huk i v\u00e4ntan p\u00e5 att andetagen skulle syres\u00e4tta honom, drog han fram de mynt han hade. Fumlade. Str\u00e4ckte dem upp mot Peter som l\u00e4t dem falla i sin hand. Det var inte hela summan. L\u00e5ngt ifr\u00e5n, men tillr\u00e4ckligt f\u00f6r nu. Peter stoppade pengarna i fickan utan ett ord, lutade sig fram och fiskade upp dr\u00e4ngens cylinderur han f\u00f6rvarade i v\u00e4stfickan och gav dr\u00e4ngen en sista blick. Innan han v\u00e4nde sig om lovade han att \u00e5terkomma om h\u00f6sten f\u00f6r \u00e5terstoden.<\/p>\n\n\n\n Vid Rish\u00f6jdberget fann han Tunanders i torpet. R\u00f6ken l\u00e5g \u00f6ver myren och slog in genom den l\u00e5ga d\u00f6rren som en gr\u00e5 dimma. De tog emot honom som en gammal bekant, inte med nyfikna fr\u00e5gor utan med blickar som m\u00e4tte v\u00e4rdet av det han bar. Deras h\u00e4nder var snabba, vana vid att v\u00e4ga tyg, pr\u00f6va g\u00e5ng i urverk, k\u00e4nna efter hur mycket silver det fanns kvar i en ring. Medan hustrun Catharina satte fram kaffe och br\u00f6d, kom Erik in fr\u00e5n skogen f\u00f6ljd av dottern. De satte sig kring bordet, och samtalet gled snart, som av sig sj\u00e4lvt, in p\u00e5 s\u00f6nerna. Moderns omsorg fr\u00e5gade om pojkarnas liv och v\u00e4rv i Botkyrka medan hon tummade p\u00e5 det brev som hon trott Per Gustaf och Carl Fredrik skrivit till dem. \u00c5lund tvekade en br\u00e5kdel av ett \u00f6gonblick men l\u00f6gnen kom lika l\u00e4tt som andningen. Han tittade p\u00e5 brevet i moderns h\u00e4nder. K\u00e4nde varenda bokstav d\u00e5 han f\u00f6rfattat det p\u00e5 torpet Hagen innan han begav sig hem mot Bergslagen. Det var nu enkelt att fylla p\u00e5 deras levnadshistoria.<\/p>\n\n\n\n ”\u2013 De har det gott<\/em>”, sade han. ”\u2013 Lindhofs \u00e4gor \u00e4r stora, arbete finns f\u00f6r den som vill ta i. Carl Fredrik har f\u00e5tt gott rykte som snickare, och Per Gustaf s\u00e4ger att han snart kan f\u00e5 ett eget torpst\u00e4lle.<\/em>” Fadern nickade l\u00e5ngsamt, som om orden bekr\u00e4ftade n\u00e5got han redan beslutat sig f\u00f6r att tro.”\u2013 Det gl\u00e4der oss,”<\/em> sade han. ”\u2013 H\u00e4r hemma \u00e4r det magert, men d\u00e4r nere l\u00e4r det vara b\u00e4ttre f\u00f6r en ung man.”<\/em> Moderns h\u00e4nder stannade till \u00f6ver kaffepannan och tittade p\u00e5 sin man innan hon h\u00e4llde upp en ny kopp till sin g\u00e4st. \u00c5lund fortsatte spinna sin dikt om br\u00f6derna Tunanders liv i Botkyrka. Orden var v\u00e4l valda, s\u00e5dana som b\u00e5de tr\u00f6stade och eggade. Han s\u00e5g hur de tog dem till sig, hur hoppet v\u00e4xte i deras blickar. L\u00f6gnen blev till en v\u00e4g de sj\u00e4lva b\u00f6rjade vandra i tanken.<\/p>\n\n\n\n Sedan gled samtalet \u00f6ver till annat och varorna kom fram p\u00e5 bordet. En gammal klocka byttes bort mot l\u00f6ftet om en b\u00e4ttre; en ring gled \u00f6ver till Catharinas hand i utbyte mot ett paraply. Ett sigill fick nytt liv i en v\u00e4st av grovt tyg. Det var en tyst \u00f6verenskommelse mellan m\u00e4nniskor ute i bygderna, ett n\u00e4t av h\u00e4nder som tog emot och skickade vidare s\u00e5 att ingen l\u00e4ngre kunde s\u00e4ga varifr\u00e5n n\u00e5got kom. N\u00e4r godset passerat tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga h\u00e4nder var det inte l\u00e4ngre stulet \u2013 bara omsatt. Tunanders visste detta, och de spelade sin roll v\u00e4l. De fr\u00e5gade inte varifr\u00e5n sakerna kom, lika lite som de fr\u00e5gade om s\u00f6nerna verkligen endast arbetade p\u00e5 Lindhof. I detta landskap av utbyten och halvsanningar var allt en del av samma kretslopp, d\u00e4r ansvar l\u00f6stes upp ju fler som deltog. \u00c5lund s\u00e5g p\u00e5 dem \u00f6ver bordet och k\u00e4nde hur hans ord lagt sig som en dimma \u00f6ver deras liv. De skulle v\u00e4nta p\u00e5 n\u00e4sta brev och arbeta vidare i tron att deras s\u00f6ner byggde n\u00e5got nytt d\u00e4r nere vid S\u00f6rmland. Och han sj\u00e4lv visste att varje l\u00f6gn var en tr\u00e5d till i ett n\u00e4t som h\u00f6ll honom fri s\u00e5 l\u00e4nge det inte brast.<\/p>\n\n\n\n Tillbaka p\u00e5 L\u00f6nnfall, m\u00f6ttes \u00c5lund av ett svagt skimmer av gult i bj\u00f6rkarna. September var precis kommen. Torpet l\u00e5g h\u00f6gt med utsikten \u00f6ver dalg\u00e5ngarna, omg\u00e4rdat av odlingsf\u00e4lt och g\u00e4rdesg\u00e5rden som Per Gustaf lagat tidigare p\u00e5 f\u00f6rsommaren. D\u00e4r bakom fanns granarnas m\u00f6rka v\u00e4gg. Modern, krokig, vaksam och klok p\u00e5 s\u00e5dant som inte sades h\u00f6gt. D\u00e4r fanns ocks\u00e5 Maria, \u00e5terkommen fr\u00e5n Stockholm med sin blandning av l\u00e4ngtan och b\u00e4van inf\u00f6r Peter. N\u00e4r n\u00e5gon n\u00e4rmade sig p\u00e5 stigen mot torpet, knackade modern kort med knogen i bordsskivan eller hostade p\u00e5 ett s\u00e4rskilt s\u00e4tt som fick \u00c5lund att ljudl\u00f6st r\u00f6ra sig in i kammaren. Eller ut bakom g\u00e4rdesg\u00e5rden till riskojan bland granarna om de var utomhus. D\u00e4r kunde han sitta p\u00e5 en omv\u00e4nd rotv\u00e4lta och v\u00e4nta tills modern var ensam med Maria igen. Modern f\u00f6rstod utan ord. Maria lydde, men hennes h\u00e4nder blev allt oftare kalla n\u00e4r hon gjorde det. Om kv\u00e4llarna satt han vid bordet och r\u00e4knade sina pengar, l\u00e4t silver ringla mellan fingrarna, v\u00e4nde p\u00e5 sina klockor, sina ringar, sina sm\u00e5 tecken p\u00e5 makt och r\u00f6rlighet. Han talade om resor, om Stockholm, om hur v\u00e4rlden l\u00e5g \u00f6ppen f\u00f6r den som v\u00e5gade och nu var Maria som lyssnade p\u00e5 hans planer, igen en deltagare i hans framtida liv. Men hon h\u00f6rde inget inneh\u00e5ll i orden. Peters blick var fj\u00e4rran som om han redan stod p\u00e5 en annan plats. Ibland skrattade han pl\u00f6tsligt, kort och h\u00e5rt, utan att n\u00e5gon sagt n\u00e5got. Ibland satt han bara stilla och stirrade p\u00e5 v\u00e4ggen. H\u00e4nderna darrade svagt i skuggan av oljelampan p\u00e5 bordet.<\/p>\n\n\n\n P\u00e5 kv\u00e4llen den elfte september, 1859, med regn som tr\u00e4ffade tungt mot torvtaket var endast Peter och Maria hemma i torpet. Hon satt p\u00e5 huk vid h\u00e4rden f\u00f6r att lyfta av den visslande kaffepannan, n\u00e4r modern kom hem. Gumman r\u00f6rde sig s\u00e5 snabbt som en gammal kropp orkar g\u00f6ra med en andh\u00e4mtning s\u00e5 snar. Hon gick rakt fram och lutade sig \u00f6ver bordet d\u00e4r Peter just skrivit klart ett brev och viskade ivrigt; ”\u2013 Erik Perssons hustru var ute i Ingelshyttans skog och plockade bl\u00e5b\u00e4r”,<\/em> sade hon kvickt. ”\u2013 Hon kom hem vit i ansiktet sade Persson.. S\u00e4ger att hon st\u00f6tte p\u00e5 ett lik”.<\/em> \u00c5lund stelnade. Maria m\u00e4rkte hur hans hand stannade mitt i r\u00f6relsen. Hur silvermyntet han just rullat mellan fingrarnas knogar, v\u00e4lt \u00f6ver handloven och klingade mot bordet. ”– Ett lik?”<\/em> utbrast Maria fr\u00e5gande, borta fr\u00e5n h\u00e4rden. ”\u2013 Ja. En m\u00e4nniska. Halvt upp\u00e4ten, l\u00e5g i k\u00e4rret ner mot R\u00f6dsj\u00f6tj\u00e4rnen”<\/em>, sade modern v\u00e4nd mot Maria. Benet var avgnagt. Revbenen hade delvis varit blottade, b\u00e5len anfr\u00e4tt och ansiktet svullet och svart. Hon hade inte k\u00e4nt igen m\u00e4nniskan men l\u00e4nsman skulle komma under morgondagen med f\u00f6lje och se vad hustrun funnit. ”– Det kanske bara \u00e4r en d\u00f6d \u00e4lg hon sett<\/em>”, v\u00e4ste \u00c5lund tillbaka. Hon tittade tillbaka p\u00e5 honom och f\u00e4ste blicken rakt i \u00f6gonen men utan att avsl\u00f6ja vad hon s\u00e5g. Det var mer \u00e4n bara en gissning, det som sonen hade sagt. \u00c5lund tog upp myntet igen, men fingrarna lydde inte riktigt. Han visste. Skogen, k\u00e4rret, granriset. Han s\u00e5g det framf\u00f6r sig med en sk\u00e4rpa som fick v\u00e4rlden omkring honom att k\u00e4nnas avl\u00e4gsen. Tiden var kommen. Bergslagen var inte l\u00e4ngre ett skydd utan en plats d\u00e4r han kunde sn\u00e4rjas. Aldrig mer f\u00e4stning, hade han lovat sig. Maria s\u00e5g honom. Hon hade sett hans ansikte i alla dess skepnader \u2013 hungrigt, \u00f6mt, h\u00e5rt. Nu s\u00e5g hon n\u00e5got annat: en kort, n\u00e4stan om\u00e4rklig r\u00f6relse i hans blick, som en gnista av r\u00e4dsla innan den kv\u00e4vdes. Det var inte en mans reaktion p\u00e5 ett rykte. Det var en mans reaktion p\u00e5 en sanning. Vem var det som l\u00e5g i k\u00e4rret? t\u00e4nkte hon. Och vad vet han?<\/p>\n\n\n\n Modern satte sig ner vid bordet med en tung suck, som om hon just insett n\u00e5got ”\u2013 Folk pratar redan”<\/em>, sade hon. ”\u2013 N\u00e5gra menar att det kan vara en l\u00f6sdrivare. Andra s\u00e4ger att det \u00e4r n\u00e5gon som f\u00f6rsvunnit fr\u00e5n trakten”<\/em>. \u00c5lund nickade kort, reste sig tog brevet i sitt kuvert och gick ut. Maria f\u00f6ljde honom med blicken genom d\u00f6rr\u00f6ppningen och ut kv\u00e4llsregnet. S\u00e5g hur den m\u00f6rka skuggan kort stannade till och drog in luften, som om han pr\u00f6vade hur det k\u00e4ndes att andas. Sedan fortsatte han tills konturerna av honom uppl\u00f6stes mot granarna i skogsbrynet.<\/p>\n\n\n\n Maria satt kvar. Hennes h\u00e4nder skakade n\u00e4r hon tog kaffekitteln fr\u00e5n elden. Den hade kokat torr d\u00e4r den l\u00e4mnats utan omsorg, n\u00e4r mor p\u00e5 L\u00f6nnfall hade kommit med nyheterna. Hon mindes hur han sett ut den d\u00e4r dagen p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gsvallen vid K\u00e4llarhalsen utanf\u00f6r Nora. Hur han kommit ensam l\u00e4ngs sp\u00e5ren och hur han sedan ljugit utan att tveka f\u00f6r brodern Erik Tunander. Hon mindes hur han ibland kunde bli stilla, n\u00e4stan k\u00e4rleksfull, och hur han andra stunder blev helt fr\u00e4mmande. Som om han redan l\u00e4mnat henne i tanken. Om han kan g\u00f6ra det mot en man, vad kan han g\u00f6ra mot mig? Och om Carl Fredrik inte var den f\u00f6rsta som m\u00f6tt d\u00f6den via hans hand?<\/p>\n\n\n\n R\u00e4dslan kr\u00f6p som kyla upp l\u00e4ngs hennes ryggrad. Hon visste att hon borde g\u00e5, men hon visste ocks\u00e5 att han s\u00e5g henne som sin. Som n\u00e5got som f\u00f6ljde med honom vart han \u00e4n tog v\u00e4gen. Utanf\u00f6r h\u00f6rdes granarna susa. L\u00f6nnfallet l\u00e5g stilla, men v\u00e4rlden hade r\u00f6rt sig n\u00e4rmare.<\/p>\n\n\n\n I riskojans m\u00f6rker satt \u00c5lund och t\u00e4nkte. Han visste att n\u00e4sta steg m\u00e5ste tas snart. <\/p>\n\n\n\n
Innan n\u00e5gon annan tog det \u00e5t honom.<\/p>\n\n\n\n
\n\n\n\n