Botkyrka h\u00e4rad, torsdagen den 16 september 1859 satt Peter \u00c5lund ensam vid bordet i stugan p\u00e5 torpet Hagen. Morgonljuset f\u00f6ll in genom det lilla f\u00f6nstret och lade en blek ruta \u00f6ver den n\u00f6tta bordsskivan. Luften bar \u00e4nnu sp\u00e5r av nattens kyla; elden i spisen hade brunnit ner till aska. Han t\u00e4nkte p\u00e5 b\u00e5tresan \u00f6ver M\u00e4laren tillsammans med s\u00e4songsarbetare fr\u00e5n V\u00e4rmland. Ytterligare m\u00e4n som g\u00e4rna gjorde aff\u00e4r d\u00e4r kunder inte fr\u00e5gade och hur han k\u00f6pt den gamla mynningsladdade pistolen med krut och blyhagel att ladda med. M\u00e5tte inte familjen p\u00e5 Hagen hitta den. Han s\u00e5g till att ha den dold t\u00e4tt inp\u00e5 kroppen.<\/p>\n\n\n\n
Erik Tunander var sedan l\u00e4nge ute i arbete. Dagens sysslor kallade honom bort fr\u00e5n torpet f\u00f6re gryningen. Hans hustru r\u00f6rde sig ute p\u00e5 g\u00e5rden, h\u00f6rbar men osynlig, med de invanda ljuden av vardag: Ved som lades upp, vatten som bars, en grind som slog igen. Peter satt stilla med armb\u00e5garna mot bordet och fingrarna fl\u00e4tade framf\u00f6r sig. P\u00e5 ytan var han en g\u00e4st som \u00e4nnu inte best\u00e4mt sig f\u00f6r arbete. Inom honom p\u00e5gick en annan r\u00e4kning.<\/p>\n\n\n\n
Tankarna \u00e5terv\u00e4nde, som de gjort varje morgon sedan han l\u00e4mnat L\u00f6nnfall, till Ingelshyttans utskog. Till k\u00e4rret. Till hur m\u00e4nnen b\u00f6jt sig \u00f6ver den uppsv\u00e4llda kroppen och hur granriset lagts \u00f6ver den som om det kunde \u00e5terge n\u00e5got av m\u00e4nsklig v\u00e4rdighet. Han hade sett det p\u00e5 avst\u00e5nd. Tillr\u00e4ckligt n\u00e4ra f\u00f6r att veta, tillr\u00e4ckligt l\u00e5ngt bort f\u00f6r att inte sj\u00e4lv bli sedd. De har hittat honom. Men de vet inte vem han \u00e4r.<\/em> Vattnet hade suddat dragen. H\u00f6stens f\u00f6rruttnelse hade gjort sitt. Ingen i den bygden k\u00e4nde Per Gustaf Tunander. Ingen kunde f\u00e4sta det namnet vid det ansiktet. Det var i detta han fann sin trygghet. S\u00e5 l\u00e4nge ingen band samman Bergslagen med Botkyrka. S\u00e5 l\u00e4nge ingen reste s\u00f6derut och st\u00e4llde fr\u00e5gor hos dem som k\u00e4nt Tunander levande. S\u00e5 l\u00e4nge Maria teg. Han r\u00f6rde knappt vid hennes namn i tanken. Det var en os\u00e4ker faktor, och os\u00e4kerheter ville han inte dr\u00f6ja vid. I st\u00e4llet v\u00e4nde han blicken mot det han kunde kontrollera.<\/p>\n\n\n\n Breven.<\/p>\n\n\n\n De brev han skrivit i br\u00f6dernas namn hade s\u00e4nts med S\u00f6dert\u00e4lje som svarsadress. Postkontoret d\u00e4r h\u00f6ll f\u00f6rs\u00e4ndelser \u00e5t dem som saknade fast hemvist. Det var en ordning som passade m\u00e4n som r\u00f6rde sig mellan socknar och g\u00e5rdar. Och den passade honom. Om n\u00e5got r\u00f6rt sig i Hjulsj\u00f6. Om n\u00e5got sagts om kroppen i Ingelshyttan. Om l\u00e4nsman Floding b\u00f6rjat nysta djupare \u2013 d\u00e5 kunde det finnas nyheter i brev fr\u00e5n f\u00f6r\u00e4ldrar. Han reste sig och gick fram till f\u00f6nstret. Utanf\u00f6r l\u00e5g torpets marker stilla under en klar septemberhimmel d\u00e4r solen \u00e4nnu inte riktigt orkat upp. F\u00e4lten var avsk\u00f6rdade, stubben stack upp ur jorden som korta, vassa str\u00e5n. L\u00e4ngre bort anade man skogsbrynet, m\u00f6rkt och slutet.<\/p>\n\n\n\n Bergslagen \u00e4r redan f\u00f6rlorat, t\u00e4nkte han utan bitterhet. Men det ang\u00e5r mig bara om det n\u00e5r hit.<\/p>\n\n\n\n N\u00e4r han hade n\u00e5tt torpet Hagen hade han direkt p\u00e5 tr\u00f6skeln antagit Tunanders h\u00e5llning, hans s\u00e4tt att tala, hans historia. Erik hade inte visat n\u00e5gon \u00f6versvallande gl\u00e4dje \u00f6ver hans \u00e5terkomst, men heller inget \u00f6ppet motst\u00e5nd. En man som kom med pengar och arbetsf\u00f6rm\u00e5ga var sv\u00e5r att avvisa. \u00c4nd\u00e5 hade Peter dr\u00f6jt med svaren p\u00e5 Eriks fr\u00e5ga om att s\u00f6ka arbete p\u00e5 Lindhof. \u00c5lund var inte tr\u00e4ngd. Pengarna han f\u00f6rt med sig r\u00e4ckte och den enkla st\u00f6ld han beg\u00e5tt mot en \u00f6verf\u00f6rfriskad v\u00e4rml\u00e4nning p\u00e5 det allm\u00e4nna utedasset p\u00e5 Riddarholmen, skulle h\u00e5lla honom flott l\u00e4nge. Det gav honom friheten att v\u00e4nta. Och att t\u00e4nka. Han tog fram rocken och k\u00e4nde med handen \u00f6ver innerfickan d\u00e4r han f\u00f6rvarade det viktigaste. Allt var p\u00e5 plats. Brevpapperet han burit med sig l\u00e5g kvar i knytet p\u00e5 bordet. Han band ihop det, kn\u00f6t halsduken och s\u00e5g sig en g\u00e5ng om i stugan. Eriks hustru s\u00e5g upp n\u00e4r han steg ut p\u00e5 g\u00e5rden. Han n\u00e4mnde sitt \u00e4rende kort \u2013 att han \u00e4mnade sig till S\u00f6dert\u00e4lje f\u00f6r att h\u00f6ra efter post. Det var inget m\u00e4rkligt i det. M\u00e4n utan fast hemort gjorde s\u00e5. <\/p>\n\n\n\n V\u00e4gen mot stan l\u00e5g torr under f\u00f6tterna. Sensommaren hade l\u00e4mnat efter sig en fast mark, l\u00e4tt att g\u00e5 p\u00e5. Han h\u00f6ll j\u00e4mn takt, inte f\u00f6r hastig, inte f\u00f6r l\u00e5ngsam. Runt honom bredde landskapet ut sig i \u00f6ppna f\u00e4lt och spridda g\u00e5rdar. H\u00e4r var han \u00e4nnu en man bland andra. Men inom honom m\u00e4tte han varje steg mot det osynliga. Om inget brev v\u00e4ntar, \u00e4r det gott. D\u00e5 \u00e4r allt stilla. Om brev finns, ska jag l\u00e4sa mellan raderna. Han t\u00e4nkte \u00e5ter p\u00e5 kroppen i k\u00e4rret. P\u00e5 hur m\u00e4nnen troligen fortfarande diskuterade vem den kunde vara. Kanske talades det om n\u00e5gon dr\u00e4ng som f\u00f6rsvunnit, n\u00e5gon fr\u00e4mling som setts i trakten. Kanske riktades misstankar mot helt andra h\u00e5ll. S\u00e5 l\u00e4nge ingen n\u00e4mnde namnet Tunander, var han trygg. Han drog in den svala luften och l\u00e4t blicken vila fram\u00e5t mot v\u00e4gen som ledde till staden. S\u00f6dert\u00e4ljes kyrktorn skulle snart synas \u00f6ver tr\u00e4den. Han gick dit f\u00f6r att h\u00e4mta svar \u2013 eller f\u00f6r att f\u00f6rs\u00e4kra sig om att inga fanns. P\u00e5 landsv\u00e4gen s\u00f6derut fick \u00c5lund s\u00e4llskap. N\u00e5gon \u00e5ttondels mil om f\u00f6re detta krogen i S\u00f6derby gick han ikapp en fr\u00e4mling som sl\u00e4ntrade fram p\u00e5 v\u00e4gen mot S\u00f6dert\u00e4lje. Mannen, en handlanden i v\u00e4stg\u00f6tavaror hade samma m\u00e5l som Peter och presenterade sig som Svensson p\u00e5 bred sydlig dialekt. \u00c5lund kunde noterade skicket p\u00e5 hans gr\u00e5bl\u00e5 rock med svarta r\u00e4nder, brunaktiga molskinnsbyxor. Mannen var enkelt kl\u00e4dd men av god kvalitet. Dessutom bar han en m\u00f6rk v\u00e4st med ljusa knappar samt en bl\u00e5 m\u00f6ssa med blank l\u00e4derrem. Svensson skulle g\u00f6ra en aff\u00e4r i S\u00f6dert\u00e4lje f\u00f6r att sedan \u00e5terv\u00e4nda mot Stockholm via Botkyrka och \u00c5lund skulle till postkontoret s\u00e5 m\u00e4nnen beslutade att ta s\u00e4llskap norrut efter utf\u00f6rda v\u00e4rv.<\/p>\n\n\n\n De l\u00e4mnade S\u00f6dert\u00e4lje tillsammans, \u00c5lund och mannen som kallade sig Svensson. Peters bes\u00f6k p\u00e5 postkontoret f\u00f6ll till f\u00f6ga. Inga brev med hans eller br\u00f6derna Tunanders namn fanns att h\u00e4mta. Staden l\u00e5g bakom dem i ett dis av r\u00f6k och sensommardamm, kyrktornet sj\u00f6nk undan bakom tr\u00e4drid\u00e5n och v\u00e4gen norrut bredde ut sig i ett l\u00e5ngt, blekt band mellan \u00e5krar och stenr\u00f6sen. Svensson bar sin tv\u00e4rp\u00e5se \u00f6ver br\u00f6stet. Den slog rytmiskt mot h\u00f6ften n\u00e4r han gick. D\u00e5 och d\u00e5 tog han fram flaskan och drack, f\u00f6rst med m\u00e5tta, sedan allt friare. Hans sm\u00e5l\u00e4ndska tal blev bredare ju l\u00e4ngre de vandrade. Han ber\u00e4ttade om varor han s\u00e5lt, om marknader han bes\u00f6kt, om pengar han tj\u00e4nat. \u00c5lund lyssnade. Han sade inte mycket. Han lade m\u00e4rke till detaljer. Rocken \u2013 kraftig och hel. Pl\u00e5nboken \u2013 tung, tydlig genom tyget n\u00e4r Svensson r\u00e4ttade till den. S\u00e4cken \u2013 fylld med handelsvaror, s\u00e4kert v\u00e4rd en slant. Vid Glasberga krog stannade de och drack kaffe. Det var en kort paus, n\u00e4stan stillsam. \u00c5lund betraktade Svensson \u00f6ver koppens kant. Den andre mannen log \u00f6ppet, n\u00e4stan godtrogen. Han tycktes inte ana att v\u00e4rlden kunde rymma annat \u00e4n handel, br\u00e4nnvin och v\u00e4gar som ledde vidare. N\u00e4r de n\u00e5dde S\u00f6derby i skymningen l\u00e5g himlen i blekt violett. En kyligare luft drog in \u00f6ver landskapet. \u00c5lund k\u00f6pte cigarrer av en \u00e4ldre kvinna vid krogen och gick sedan uppf\u00f6r backen vid en v\u00e4gkorsning, d\u00e4r Svensson slagit sig ner vid fj\u00e4rdingsstolpen. De satte sig. Tog en gemensam sup och r\u00f6kte. Tittade p\u00e5 folk som passerade till fots eller med h\u00e4st och vagn p\u00e5 v\u00e4g hem efter en l\u00e5ng dags arbete. Cigarrerna gl\u00f6dde i halvm\u00f6rkret. Br\u00e4nnvinet gick \u00e5ter runt mellan dem. Svenssons skratt blev h\u00f6gt, sedan sl\u00e4pigt. Han talade om filbunke, om hur gott det skulle vara med n\u00e5got syrligt och kallt innan natten. Han talade om Stockholm, om att n\u00e5 dit i gott s\u00e4llskap. \u00c5lund h\u00f6rde orden men t\u00e4nkte p\u00e5 annat. P\u00e5 samma plats han r\u00e5kat p\u00e5 sin resekamrat, en \u00e5ttondels mil till Hagen, r\u00e4knade han p\u00e5 m\u00f6jligheter. F\u00e5 platser som kunde d\u00f6lja det som beh\u00f6vdes g\u00f6ras d\u00e4remellan de befann sig och m\u00e5let. Inga hus t\u00e4tt intill. Men folk som kan se och folk hade passerat dem d\u00e5 och d\u00e5, d\u00e4r de satt.<\/p>\n\n\n\n \u00c5lund f\u00f6reslog nu ist\u00e4llet att de skulle ta en liten omv\u00e4g ner mot Granmora d\u00e4r de kunde k\u00f6pa filbunke. Det l\u00e5g s\u00e5 pass n\u00e4ra. Bara \u00f6ver berget, genom skogen f\u00f6rbi Gatm\u00f6te. De kunde s\u00e4kert bo d\u00e4r \u00f6ver natten ocks\u00e5. N\u00e4r Svensson reste sig var stegen ostadiga. De vek av in p\u00e5 skogsv\u00e4gen. Skogen sl\u00f6t sig kring dem n\u00e4stan genast. Granarnas kronor f\u00e5ngade det sista ljuset. Marken var oj\u00e4mn, stenig, t\u00e4ckt av mossa och nedfallna kvistar. Ljuden fr\u00e5n landsv\u00e4gen dog bort. L\u00e4ngre in stannade de vid en bergh\u00e4ll som stack upp ur marken som en kall rygg. H\u00e4r var det stilla. Bara en svag vind drog genom tr\u00e4den. Svensson sj\u00f6nk ner med h\u00e4llen som ryggst\u00f6d. Peter satt och tittade \u00f6sterut \u00f6ver \u00e4ngar och \u00e5krar som kunde skymtas d\u00e4r nere bakom Gatm\u00f6te. Han skickade br\u00e4nnvinsflaskan till Svensson som drack \u00e4nnu en g\u00e5ng, torkade sig om munnen och lutade sig bak\u00e5t. Orden blev osammanh\u00e4ngande. Huvudet f\u00f6ll \u00e5t sidan. Han somnade. \u00c5lund stod en stund och s\u00e5g p\u00e5 honom. Det var inte vrede som r\u00f6rde sig inom honom. Inte heller br\u00e5dska. Snarare en stilla ber\u00e4kning som s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger f\u00f6rr. En k\u00e4nsla av att ett tillf\u00e4lle l\u00e5g \u00f6ppet och att v\u00e4rlden s\u00e4llan gav samma m\u00f6jlighet tv\u00e5 g\u00e5nger. Han b\u00f6jde sig ner och kn\u00e4ppte f\u00f6rsiktigt upp Svenssons rock och s\u00f6kte i innefickorna med den brottsliges vana. Han fick tag i pl\u00e5nboken med fingertopparna. Den var s\u00e5 tung som han anat. I samma \u00f6gonblick r\u00f6rde sig Svensson. Ett of\u00f6rst\u00e5eligt ljud, en ryckning med armen och han v\u00e4rjde sig mot \u00c5lunds f\u00f6rs\u00f6k att f\u00e5 fatt p\u00e5 pl\u00e5nboken.<\/p>\n\n\n\n Peter drog sig kniv n\u00e4stan utan att t\u00e4nka. Ett hugg mot ansiktet. Ett till. Ett mot halsen men som endast rispade. Blodet kom dock m\u00f6rkt i skymningen fr\u00e5n panna och hals. Svensson reste sig nu ov\u00e4ntat fort och attackerade sin angripare med den berusades ilska. D\u00e5 n\u00e5dde \u00c5lund sin pistol under sin rock. Den var sedan tidigare laddad med grova hagel. Han h\u00f6jde den snabbt d\u00e4r han f\u00f6rs\u00f6kte backa ifr\u00e5n den fram\u00e5trusande Svensson. Tryckte mynningen mot br\u00f6stet p\u00e5 n\u00e4ra h\u00e5ll och tryckte av. Skottet slog h\u00e5rt mellan tr\u00e4den. F\u00e5glar lyfte i panik l\u00e4ngre bort i skogen. Svensson f\u00f6ll tillbaka mot bergh\u00e4llen. Ett svagt j\u00e4mrande l\u00e4mnade honom. Sedan inget mer. \u00c5lund stod stilla och lyssnade. Ingen r\u00f6st. Inga steg. Bara skogen som sakta \u00e5tertog sin tystnad.<\/p>\n\n\n\n Han arbetade metodiskt. Tog av den d\u00f6de rocken och bytte till sig den. Den hade inte f\u00e5tt n\u00e5gra sp\u00e5r av skott eller blod, satt b\u00e4ttre, var av b\u00e4ttre tyg. De \u00f6vriga plaggen var sv\u00e4rtade av blod och krut och han ville inte beh\u00e5lla dem, s\u00e5 han kastade dem \u00e5t sidan i riset. Sedan grep han kroppen under armarna och sl\u00e4pade den n\u00e5gra alnar bort till en s\u00e4nka vid bergh\u00e4llen. Marken d\u00e4r var mjukare. Han lade ner kroppen, h\u00e4mtade riskvistar och t\u00e4ckte \u00f6ver den s\u00e5 gott det gick. Det var inget fullgott g\u00f6mst\u00e4lle. Men skogen var vidstr\u00e4ckt, och m\u00e4nniskor gick s\u00e4llan h\u00e4r utan \u00e4rende. N\u00e4r han var f\u00e4rdig s\u00e5g han inte tillbaka. V\u00e4gen mot Hagen l\u00e5g m\u00f6rk framf\u00f6r honom. Han gick ensam. I fickan vilade 55 riksdaler. \u00d6ver axeln bar han s\u00e4cken med handelsvaror. Natten f\u00f6ll innan han n\u00e5dde torpet. Dagarna d\u00e4refter f\u00f6rfl\u00f6t utan synbar f\u00f6r\u00e4ndring. \u00c5lund stannade kvar i Hagen. Han r\u00f6rde sig som f\u00f6rut, talade som f\u00f6rut, arbetade n\u00e4r det kr\u00e4vdes. Inget i hans yttre vittnade om vad som l\u00e5g g\u00f6mt i skogen vid bergh\u00e4llen. Han h\u00f6rde inga rykten. Ingen kom med fr\u00e5gor. Skogen teg.<\/p>\n\n\n\n Och s\u00e5, natten till den f\u00f6rsta oktober 1859, kom stegen till torpet Hagen \u00e4nd\u00e5 \u2013 fasta, m\u00e5lmedvetna \u2013 och d\u00f6rren \u00f6ppnades av andra h\u00e4nder \u00e4n hans egna.<\/p>\n\n\n\n
\n\n\n\n