Den 7 oktober 1859 satt l\u00e4nsman Per August Mellin vid skrivbordet i sitt kontor p\u00e5 l\u00e4nsmansbost\u00e4llet i Brunna. Trots sin n\u00e4rhet till Fittja, s\u00e5 tillh\u00f6rde hans bostad Botkyrka. Eftermiddagens m\u00f6rker b\u00f6rjade l\u00e4gra sig utanf\u00f6r; Genom f\u00f6nstret, \u00f6ver de vida f\u00e4lten kunde han se grannens boningar i skumrasket. I den norra delen av Botkyrka socken var den jord som kunde brukas, uppbruten sedan l\u00e4nge. Allt var \u00e5ker och steng\u00e4rden. N\u00e4sta g\u00e5rd, upp\u00e5t Slagsta, l\u00e5g som en m\u00f6rk fyrkant mot h\u00f6jden, knappt femhundra meter bort. I s\u00f6der vilade Hallunda\u00e5sen och dolde sockenkyrkan, som stod just bakom.<\/p>\n\n\n\n
Han satte sin hand p\u00e5 det gulvita arket framf\u00f6r honom. Oljelampans sken var den enda ljusk\u00e4llan till detta kv\u00e4llsarbete han hade att slutf\u00f6ra. Han h\u00f6ll redan i pennan men dr\u00f6jde med att s\u00e4tta spetsen med det v\u00e5ta bl\u00e4cket mot arket. Skuggan av hans fingrar darrade svagt \u00f6ver ytan. Han t\u00e4nkte inte f\u00f6rst p\u00e5 orden han skulle skriva till Konungens befallningshavande i Stockholm. Han t\u00e4nkte p\u00e5 kv\u00e4llen, veckan innan. Bakom honom, genom den st\u00e4ngda d\u00f6rren, h\u00f6rdes d\u00e4mpade ljud fr\u00e5n huset. Hans hustru, Adriana Flodmark, r\u00f6rde sig mellan k\u00f6k och kammare med den fasta rytm som h\u00f6ll hemmet samman. De tre yngsta barnen kr\u00e4vde sitt; r\u00f6ster, steg, en stol som drogs \u00f6ver golvet. De tv\u00e5 \u00e4ldsta s\u00f6nerna, August och Oscar, var n\u00e4stan m\u00e4n nu. De vistades ofta ute p\u00e5 g\u00e5rden eller i arbetet. De var inte mycket yngre \u00e4n den usling som nu satt insp\u00e4rrad i h\u00e4ktet p\u00e5 g\u00e5rden. Mellin l\u00e4t blicken glida mot f\u00f6nstret. D\u00e4r ute, bortom g\u00e5rdsplanen, l\u00e5g den lilla h\u00e4ktesbyggnaden, eller finkan, som den kallades i folkmun. Diskret, men alltid n\u00e4rvarande.<\/p>\n\n\n\n
Allt hade b\u00f6rjat med ett brev i f\u00f6rra veckan.<\/p>\n\n\n\n
Konungens befallningshavande i Stockholm hade vidarebefordrat en f\u00f6rfr\u00e5gan till honom, l\u00e4nsmannen i Botkyrka, fr\u00e5n dess motsvarighet i \u00d6rebro l\u00e4n. Som i sin tur f\u00e5tt fr\u00e5gan fr\u00e5n l\u00e4nsman Floding i Nya Kopparberg. En Johan Peter Persson \u00c5lund efters\u00f6ktes. Det fr\u00e5gades huruvida han vistades i Botkyrka socken, m\u00f6jligen hos torparen Erik Tunander under Lindhof. Mannen var av intresse f\u00f6r l\u00e4nsmannen i Bergslagen, tydligen. Mellin hade f\u00f6rst l\u00e5tit unders\u00f6ka saken utan \u00e5th\u00e4vor. Han hade f\u00f6rh\u00f6rt sig om n\u00e5gon med detta namn uppeh\u00e5llit sig i socknen. Ingen k\u00e4nde till n\u00e5gon \u00c5lund. Men s\u00e5 fanns ocks\u00e5 fr\u00e5gan om torparen Tunander p\u00e5 Hagen i brevet. Det var k\u00e4nt att Erik hade en yngre bror inneboende. Namnet p\u00e5 denne hade inte v\u00e4ckt misstanke och egentligen var saken utagerad. Men Mellin k\u00e4nde det fanns n\u00e5got som skavde och ville v\u00e4nda helt p\u00e5 denna sten innan han tecknade sitt svar. S\u00e5 han hade s\u00e4nt bud till Erik Tunander p\u00e5 eftermiddagen den trettionde september, att denne skulle inst\u00e4lla sig vid l\u00e4nsmansbostaden samma dag. Snarast m\u00f6jligt men absolut senast efter dagens arbete innan han gick hem.<\/p>\n\n\n\n
Han mindes hur torparen st\u00e5tt framf\u00f6r honom i rummet d\u00e4r p\u00e5 aftonen. M\u00f6ssan vriden i h\u00e4nderna. Blicken os\u00e4ker. Det hade inte kr\u00e4vts m\u00e5nga fr\u00e5gor. Ett namn som inte st\u00e4mde. En bror som kommit i juni. En man som talade om andra trakter men undvek detaljer. N\u00e4r Mellin n\u00e4mnt namnet \u00c5lund hade n\u00e5got flackat till i torparens ansikte. Sanningen hade fallit fram bit f\u00f6r bit. Mannen som vistats p\u00e5 Hagen var densamme som \u00d6rebro s\u00f6kte \u2013 och han hade allts\u00e5 anv\u00e4nt ett falskt namn. Det r\u00e4ckte. Vad nu den uslingen var misst\u00e4nkt f\u00f6r i Bergslagen, var underordnat. Att han v\u00e5gat sig uppeh\u00e5lla sig i Mellins h\u00e4rad p\u00e5 falska papper var oerh\u00f6rt och v\u00e4ckte l\u00e4nsmannens ilska. Mellin hade genast skickat en dr\u00e4ng f\u00f6r h\u00e4mta handr\u00e4ckning f\u00f6r gripande. Skjuts hade best\u00e4llts till Lindhofs \u00e4gor. Erik Tunander beordrades kvarstanna p\u00e5 l\u00e4nsmansbostaden tills saken var utredd.<\/p>\n\n\n\n
Kv\u00e4llen var sen n\u00e4r de kom fram till torpet Hagen. Ljuset inifr\u00e5n f\u00f6ll gult \u00f6ver g\u00e5rdsplanen n\u00e4r handen p\u00e5 d\u00f6rrvredet vred om och beredde v\u00e4g in i k\u00f6ket f\u00f6r l\u00e4nsmannen och dennes medhj\u00e4lpare. De steg in med ett visst buller och upptog all luft i det lilla k\u00f6ket. \u00c5lund satt vid k\u00f6ksbordet med m\u00e4nnen tornande omkring honom. Han var l\u00e4tt berusad; det k\u00e4nde Mellin genast p\u00e5 lukten och blicken. \u00d6verraskningen i mannens ansikte var kortvarig. Den f\u00f6ljdes inte av flyktf\u00f6rs\u00f6k, inte av v\u00e5ld. Bara en m\u00e4rklig uppgivenhet. N\u00e4r bojorna lades om hans handleder gjorde han inget motst\u00e5nd. Det hade g\u00e5tt snabbt. Ut till vagnen. Tillbaka \u00f6ver de \u00f6ppna f\u00e4lten mot Brunna. Finkans d\u00f6rr slog igen bakom honom innan natten var djup.<\/p>\n\n\n\n
Som vanligt skulle Mellin itr\u00e4da rollen som allm\u00e4n \u00e5klagare vid Svartl\u00f6sa h\u00e4radsr\u00e4tt och i detta rannsaka \u00c5lund f\u00f6r f\u00f6rfalskningsbrottet han beg\u00e5tt. Det skulle bli ett enkelt fall att bevisa och Mellin trodde att det nog borde ge \u00e5tminstone sex m\u00e5naders straffarbete. Men Mellin anade ocks\u00e5 att det uslingen nu erk\u00e4nt h\u00e4r var honom likgiltigt. Det Nya Kopparberget skulle kunna rannsaka och f\u00e4lla honom till ansvar f\u00f6r, skulle ha allt v\u00e4rre konsekvenser.<\/p>\n\n\n\n
Mellin drog ett l\u00e5ngsamt andetag vid skrivbordet. De f\u00f6ljande dagarna efter gripandet i f\u00f6rra veckan hade varit allt annat \u00e4n stillsamma. Han hade anv\u00e4nt de metoder som brukade f\u00e5 bedragare att tala. \u00d6vertygande \u00e5tg\u00e4rder, kallade man det i protokollen. \u00c5lund hade f\u00f6rst h\u00e5llit fast vid sitt antagna namn, sin f\u00f6rvridna ber\u00e4ttelse, sina l\u00f6gner. Men kroppen har sina gr\u00e4nser, och viljan likas\u00e5. Till slut hade han brutits. Orden hade kommit \u2013 f\u00f6rst motvilligt, sedan i ett sammanh\u00e4ngande fl\u00f6de. En historia som str\u00e4ckte sig l\u00e5ngt bortom Botkyrkas \u00e5krar upp i skogar runt Bergslagen. Mellin s\u00e5g \u00e5ter p\u00e5 pappret framf\u00f6r sig. Han doppade spetsen i nytt bl\u00e4ck, men stannade till och funderade p\u00e5 formuleringar. Detta skulle fastst\u00e4lla svaret till Konungens befallningshavande i Stockholm och det tarvade noggrannhet med spr\u00e5ket. <\/p>\n\n\n\n
Ute p\u00e5 g\u00e5rden i finkan, bakom den l\u00e5sta d\u00f6rren och det j\u00e4rnf\u00f6rsedda f\u00f6nstret, satt en m\u00f6rdare och gruvade sig. Samtidigt satte Mellin den nydoppade st\u00e5lspetsen mot arket….<\/p>\n\n\n\n
——————————————————————————–<\/p>\n\n\n\n
Till konungens respektive befallningshavande i Stockholms l\u00e4n!<\/em><\/p>\n\n\n\n Av f\u00f6rekommen anledning att inneha falska betyg, har manspersonen Jan Petter Pehrsson, natten mellan den 30:e september och 1 dennes, blivit vid torpet Hagen i Botkyrka socken anh\u00e5llen och av mig f\u00f6rh\u00f6rd, varvid, betr\u00e4ffande sina levnads\u00f6den blivit av honom uppgivet att han som vore f\u00f6dd i Nya Kopparberget \u00e5r 1833, efter att ha tillbringat sin barndom i f\u00f6r\u00e4ldrahemmet, redan vid 17 \u00e5rs \u00e5lder underg\u00e5tt bestraffning f\u00f6r 1:a resan st\u00f6ld i f\u00f6rening med inbrott, samt \u00e5r 1854 \u00e5nyo blivit st\u00e4lld under tilltal och d\u00f6md f\u00f6r andra resan st\u00f6ld, samt efter straffets underg\u00e5ende, s\u00e5som f\u00f6rsvarsl\u00f6s, intagits p\u00e5 s\u00f6dra korrektionsinr\u00e4ttningen \u00e5 L\u00e5ngholmen, varifr\u00e5n han den 13:e maj 1857 frigivits, och kort d\u00e4rp\u00e5 begett sig till Nya Kopparberget, varest genom snickeriarbete han \u00e4rligen f\u00f6rs\u00f6rjt sig tills kort f\u00f6re midsommaren sistlidet \u00e4r 1858, d\u00e5 vid Hammarby i Nora socken st\u00f6ld utan inbrott, av honom f\u00f6r\u00f6vats av 2:e kl\u00e4desrockar, 1 par kl\u00e4desbyxor, ett par nya st\u00f6vlar och en kul\u00f6rt v\u00e4st och dessutom \u00e5tskilliga persedlar och effekter av mindre v\u00e4rde, dem han dock nu f\u00f6rg\u00e4tit, samt under v\u00e5rtiden innevarande \u00e5r fr\u00e5n \u00e4nkan Lisa Lotta Liljebj\u00f6rn i Mortj\u00e4rnsbackarna, H\u00e4llefors socken, p\u00e5 bedr\u00e4gligt s\u00e4tt \u00e5tkommit en kl\u00e4desrock, ett par kl\u00e4desbyxor, 1 sj\u00f6skumspipa samt 3 skjortor och slutligen, r\u00f6rande \u00e5tkomsten till av honom vid h\u00e4ktandet innehavda 54 riksdaler riksmynt, ett silvercylinderur, en svart v\u00e4st samt en l\u00e5ng halsduk, uppgivit, att ifr\u00e5gavarande penningar och effekter vore, medelst beg\u00e5nget r\u00e5n fr\u00e5n en lantbo \u00e5 v\u00e4g utanf\u00f6r Arboga i sistlidne september m\u00e5nad tillgripna, men denna uppgift, vid av mig, av f\u00f6rekommen anledning, h\u00e5llet f\u00f6rnyade f\u00f6rh\u00f6r den 2:a dennes \u00e5terkallat, och s\u00e5som sannf\u00e4rdig, avgivit f\u00f6ljande ber\u00e4ttelse och erk\u00e4nnande:<\/em><\/p>\n\n\n\n Att han under n\u00e4stlidna juli m\u00e5nad, under vandring inom Nerike, d\u00e4r han bes\u00f6kt sl\u00e4ktingar, \u00e5 allm\u00e4n v\u00e4g inom Lindes socken sammantr\u00e4ffat med en f\u00f6r honom ok\u00e4nd v\u00e4stg\u00f6tehandlande, och i avsikt att vid l\u00e4gligt tillf\u00e4lle \u00e5tkomma dess medhavda gods och penningar, f\u00f6reslagit ress\u00e4llskap, som ock antagits. Pehrsson hade d\u00e4rf\u00f6r, f\u00f6r att n\u00e5 sitt syftem\u00e5l, inlett v\u00e4stg\u00f6tehandlanden, vars namn han \u00e4nnu ej med visshet k\u00e4nde, att avvika fr\u00e5n de allm\u00e4nna v\u00e4garna, och ist\u00e4llet tillstyrkt honom bes\u00f6ka skogsbygden. F\u00f6r nu ber\u00f6rda brott s\u00e4ger sig dock Pehrsson oskyldig under f\u00f6reb\u00e4rande att pr\u00e4stbetygen blivit honom av br\u00f6derna Tunander godvilligt l\u00e4mnade, att kl\u00e4derna och effekterna g\u00e5tt i byte med annat gods som Pehrsson l\u00e4mnat och slutligen att br\u00f6derna Tunander \u00e4nnu leva, arbetande inom \u00d6rebro l\u00e4n utan att likv\u00e4l vara i tillf\u00e4lle uppgiva orten<\/em>. De hos Johan Petter Pehrsson funna penningar, kl\u00e4der och effekter, finnas hos mig i f\u00f6rvar, i avbidan p\u00e5 rannsakningen. Med inber\u00e4ttande varav, och med tillk\u00e4nnagivande att Johan Petter Pehrsson den 4:e blivit \u00e5 l\u00e4nsf\u00e4ngelset avl\u00e4mnad, jag v\u00f6rdsamt f\u00e5r till\u00e4gga, att Johan Petter Pehrsson vid nykter sinnesf\u00f6rfattning i allm\u00e4nhet l\u00e4r f\u00f6rh\u00e5llit sig v\u00e4l, men att d\u00e5 br\u00e4nnvin intagits, han ej \u00e4r m\u00e4ktig tygla sin ben\u00e4genhet f\u00f6r brott.<\/em><\/p>\n\n\n\n
Natten efter f\u00f6rsta dagens sammanvaro hade b\u00e4gge v\u00e4l tillbringat ute \u00e5 marken, men som Johan Petter Pehrsson d\u00e5 ej vore s\u00e5som han uppgav, st\u00e4rkt med br\u00e4nnvin, uppskj\u00f6t han missg\u00e4rningen till p\u00e5f\u00f6ljande dag, men d\u00e5, sedan br\u00e4nnvin blivit anskaffat och f\u00f6rt\u00e4rt, samt Pehrsson lyckats f\u00f6rm\u00e5 v\u00e4stg\u00f6ten att d\u00e4rmed \u00f6ver m\u00e5ttan sig f\u00f6rpl\u00e4ga, hade, sedan denne p\u00e5 eftermiddagen i den s.k Ingelshytte skog inom Lindes socken insomnat, Jan Petter Pehrsson med en st\u00f6rre vass sten f\u00f6rst slagit v\u00e4stg\u00f6ten i huvudet och \u00f6gonblickligen d\u00e4refter med en slipad vass f\u00e4llkniv, tillfogat honom ett hugg i br\u00f6stet, s\u00e5 att d\u00f6den genast f\u00f6ljt, varefter Pehrsson avl\u00e4gsnat sig fr\u00e5n st\u00e4llet, under n\u00e5gra \u00f6gonblick, och d\u00e4rp\u00e5 \u00e5terv\u00e4nt samt fr\u00e5n den d\u00f6da kroppen bem\u00e4ktigat sig en p\u00e5se inneh\u00e5llande ett parti yllestrumpor och diverse bomullsv\u00e4vnader, samt i br\u00f6stfickan ca 100 riksdaler riksmynt och ett cylinderur, \u00e4vensom en svart v\u00e4st och en yllel\u00e5nghalsduk, och efter att ha p\u00e5 ett b\u00f6sskotts avst\u00e5nd fr\u00e5n st\u00e4llet d\u00e4r mordet f\u00f6r\u00f6vades, nedgr\u00e4vt ej mindre v\u00e4stg\u00f6tens pl\u00e5nbok, men d\u00e4ri f\u00f6rvarade handlingar och betyg, \u00e4n ock den blodiga kniv, varmed mordet utf\u00f6rdes, samt p\u00e5 l\u00e4ngre avst\u00e5nd nedgr\u00e4vt de kl\u00e4der, vari den m\u00f6rdade vore kl\u00e4dd, undang\u00f6mdes den sargade kroppen i ett rissn\u00e5r, som \u00f6vert\u00e4cktes med en m\u00e4ngd ris.<\/em><\/p>\n\n\n\n
Efter det missd\u00e5daren s\u00e5lunda fullbordat sin grava missg\u00e4rning, hade han, fruktande sig bli ertappad, och slagen av samvetsf\u00f6rebr\u00e5else, flytt undan p\u00e5 v\u00e4g till Arboga, d\u00e4r under han avyttrat ylleskjortorna och bomullsv\u00e4vnaderna.
Fr\u00e5n Arboga hade Pehrsson med \u00e5ngb\u00e5t avg\u00e5tt till Stockholm, samt d\u00e4rifr\u00e5n begett sig till Botkyrka socken, d\u00e4r han intr\u00e4ffat hos torparen Eric Tunander vid Hagen, och med f\u00f6reteende av ett f\u00f6r dennes broder skr\u00e4dderiarbetaren av ett f\u00f6r dennes broder skr\u00e4dderiarbetaren Per Gustaf Tunander utf\u00e4rdat, bilagt pr\u00e4stbetyg, f\u00f6regivit sig vara brodern till torparen Eric Tunander, och som denne under flera \u00e5rs tid ej sammantr\u00e4ffat med brodern, hade bedr\u00e4geriet under flera veckor fortfarit, intill dess det nu blev avsl\u00f6jat.<\/em><\/p>\n\n\n\n
D\u00e5 Jan Petter Pehrsson under sin vistelse inom Botkyrka begagnat sig av annans pr\u00e4stbetyg, torde han till en b\u00f6rjan inf\u00f6r Svartl\u00f6sa h\u00e4radsr\u00e4tt b\u00f6ra rannsakas, d\u00e4rvid torde uppdagas om Pehrssons \u00e5tkomst till det falska pr\u00e4stbetyget samt f\u00f6r ett vid av mig f\u00f6retagen visitation av honom innehaft pr\u00e4stbetyg f\u00f6r Eric Tunanders andra broder, Carl Fredrik. Emellertid, med avseende \u00e5 Pehrssons nu v\u00f6rdsamt avgivna brottslighet, synes ingalunda otroligt att br\u00f6derna Tunander j\u00e4mv\u00e4l blivit undanr\u00f6jda, ej mindre av den omst\u00e4ndighet, att deras pr\u00e4stbetyg funnits i Pehrssons v\u00e4rjo, \u00e4n \u00e4ven d\u00e4rf\u00f6r att flera av tunanders\u00f6nernas kl\u00e4der och effekter av Pehrsson innehafts och slutligen d\u00e4rf\u00f6r att Tunanders f\u00f6r\u00e4ldrar till Eric Tunander uppgivit, att s\u00e5v\u00e4l Per Gustaf som ock Carl Fredrik Tunander med Johan Petter Pehrsson s\u00e4llskapat och d\u00e4refter, var efter annan, sp\u00e5rl\u00f6st f\u00f6rsvunnit. <\/em><\/p>\n\n\n\n
<\/em><\/p>\n\n\n\n
Brunna den 7:e oktober 1859 P.A Mellin<\/em><\/p>\n\n\n\n
\n\n\n\n