V\u00e4rmen i cellen var det f\u00f6rsta som slog honom n\u00e4r han kom dit. Det var en stilla v\u00e4rme, n\u00e4stan om\u00e4rklig, men den fanns d\u00e4r hela tiden \u2013 i v\u00e4ggarna, i luften, i golvet under f\u00f6tterna. F\u00f6r en man som levt st\u00f6rre delen av sitt liv i dragiga torp, skogslador och tillf\u00e4lliga g\u00f6mst\u00e4llen var det en m\u00e4rklig k\u00e4nsla. Cellf\u00e4ngelset i \u00d6rebro var nybyggt. Folk talade om det som ett under av modernitet. H\u00e4r skulle f\u00e5ngen inte l\u00e4ngre kastas ned i m\u00f6rka h\u00e5lor tillsammans med andra, utan h\u00e5llas ensam. Varje brottsling skulle f\u00e5 sin egen cell, sin egen tystnad \u2013 och d\u00e4r, menade de l\u00e4rde m\u00e4nnen i Stockholm, skulle han f\u00e5 tid att t\u00e4nka \u00f6ver sina synder och kanske \u00e5ngra dem. \u00c5lund kunde inte l\u00e5ta bli att dra p\u00e5 munnen \u00e5t den tanken. Men han m\u00e5ste \u00e4nd\u00e5 erk\u00e4nna en sak. Han fr\u00f6s inte. Hade hans sak kommit inf\u00f6r r\u00e4tta bara n\u00e5gra \u00e5r tidigare, skulle han sannolikt ha hamnat i en av de r\u00e5kalla k\u00e4llarna under \u00d6rebro slott. D\u00e4r sipprade fukten ur stenarna och vinden letade sig in genom varje spricka. M\u00e4n hade legat d\u00e4r i m\u00e5nader och kommit ut bleka och febriga. Om de alls kom ut. H\u00e4r satt han i st\u00e4llet i en cell. Den var tr\u00e5ng och sparsam. En brits, en pall, ett litet bord. D\u00f6rren var tjock och f\u00f6rsedd med en glugg d\u00e4r vakten d\u00e5 och d\u00e5 l\u00e4t blicken falla in. \u00d6vervakningen var st\u00e4ndig. Men det var varmt. Och det var nytt. \u00c5lund satt vid det lilla bordet och s\u00e5g p\u00e5 sina h\u00e4nder. Han hade kommit hit i b\u00f6rjan av november. Det hade sagts redan fr\u00e5n b\u00f6rjan att han skulle bli kvar en tid. R\u00e4tteg\u00e5ngarna var flera, och varje brott skulle d\u00f6mas d\u00e4r det beg\u00e5tts. S\u00e5dan var lagen. Han f\u00f6rstod redan att Nora var n\u00e4sta h\u00e4rad att bes\u00f6ka, d\u00e5 Carl Fredrik inte h\u00f6rts av och antagits vara d\u00f6d.<\/p>\n\n\n\n
Redan nu var tv\u00e5 ting i Lindesberg utlysta. Det f\u00f6rsta den tjugoandra november 1859. Den som hade uppsikt \u00f6ver honom var gevaldigern Pettersson. F\u00e5ngvaktaren var en man i sina b\u00e4sta \u00e5r, kanske n\u00e5got \u00f6ver femtio. Kroppen var fortfarande kraftig men i ansiktet fanns de sp\u00e5r som m\u00e5nga \u00e5rs arbete med f\u00e5ngtransporter l\u00e4mnar efter sig. Hans blick var vaksam och van att l\u00e4sa m\u00e4nniskor. Han hade h\u00f6rt talas om \u00c5lund och de hade tr\u00e4ffats f\u00f6rr. Om hur denne vid tidigare tillf\u00e4llen lyckats sl\u00e5 sig fri under transport. Hur han kastat sig \u00f6ver sina vakter och f\u00f6rsvunnit in i skogen. Som den g\u00e5ngen norr om V\u00e4ster\u00e5s. Den g\u00e5ngen mindes Pettersson att han varit den som ansvarade f\u00f6r transporten mellan \u00d6rebro slott till V\u00e4ster\u00e5s h\u00e4kte, innan han v\u00e4nde hem till \u00d6rebro. Pettersson tog d\u00e4rmed inga risker. N\u00e4r \u00c5lund skulle f\u00f6ras n\u00e5gonstans var de alltid flera. Bojorna satt h\u00e5rt kring handlederna och ibland \u00e4ven kring anklarna. Varje r\u00f6relse bevakades. Pettersson gick alltid n\u00e4rmast. Det var en s\u00e5dan man man inte kunde lura i f\u00f6rsta taget. \u00c5lund k\u00e4nde ocks\u00e5 igen Pettersson d\u00e4r han satt i cellen. Han han hade k\u00e4nt igen honom vid inskrivningen och satt nu och t\u00e4nkte p\u00e5 f\u00e5nggevaldigern. Inte p\u00e5 hans styrka \u2013 utan p\u00e5 hans \u00e5lder. En man som Pettersson kunde inte ha m\u00e5nga \u00e5r kvar i tj\u00e4nst. Och s\u00e5dana m\u00e4n b\u00f6rjade ofta t\u00e4nka p\u00e5 annat \u00e4n plikt. P\u00e5 pengar. P\u00e5 ett lugnare liv n\u00e4r arbetet en dag tog slut. \u00c5lund hade haft tur i livet m\u00e5nga g\u00e5nger. Och han visste att han fortfarande hade n\u00e5got som kunde locka en fattig man. Pengar. Inte de mynt som nu l\u00e5g beslagtagna av r\u00e4ttvisan, utan de saker som l\u00e5g g\u00f6mda i skogarna i Bergslagen. Byten som \u00e4nnu ingen funnit. Gods som kunde s\u00e4ljas och bli till klingande riksdaler. Problemet var bara att Pettersson aldrig skulle tro honom. Inte \u00e4nnu. Men kanske senare. Om nya r\u00e4tteg\u00e5ngar kom till st\u00e5nd. Om de f\u00e4rdades tillsammans m\u00e5nga g\u00e5nger mellan h\u00e4rader och st\u00e4der. D\u00e5 kanske en dag kunde komma n\u00e4r orden b\u00f6rjade falla p\u00e5 r\u00e4tt s\u00e4tt. \u00c5lund log svagt f\u00f6r sig sj\u00e4lv. Allt berodde p\u00e5 tiden. Och tid hade han, \u00e5tminstone \u00e4nnu. <\/p>\n\n\n\n
Cellf\u00e4ngelsets modernitet visade sig \u00e4ven utanf\u00f6r murarna. Bakom huset, \u00f6sterut mot Hj\u00e4lmaren till, l\u00e5g rastg\u00e5rdarna. De var anlagda som en solfj\u00e4der d\u00e4r varje smal g\u00e5rd str\u00e4ckte sig ut fr\u00e5n byggnaden som en t\u00e5rtbit. H\u00f6ga tr\u00e4plank skilde dem \u00e5t, och \u00f6verst var ett n\u00e4t sp\u00e4nt f\u00f6r att hindra flykt. Varje f\u00e5nge fick sin egen lilla bit av himlen. D\u00e4r kunde han g\u00e5 fram och tillbaka en timme om dagen. Ingen kunde se den andre. Ingen kunde tala med n\u00e5gon. Men solen kunde n\u00e5 ned \u00f6ver plankorna. Och ibland \u00e4ven regnet. \u00c5lund hade redan hunnit vandra d\u00e4r n\u00e5gra g\u00e5nger. Den lilla triangeln av himmel var allt han fick. Men f\u00f6r en man som l\u00e4nge vandrat fritt i skogar och l\u00e4ngs landsv\u00e4gar var \u00e4ven den lilla biten av himmel n\u00e5got att betrakta l\u00e4nge.<\/p>\n\n\n\n
Den tjugoandra november 1859 kom med frost i luften. Vagnen rullade ut fr\u00e5n f\u00e4ngelset redan vid halv sex p\u00e5 morgonen n\u00e4r kusken styrde mot Lindesberg. Himlen var \u00e4nnu m\u00f6rk \u00f6ver \u00d6rebro. Endast en blek rand i \u00f6ster antydde att dagen skulle komma. \u00c5lund satt i f\u00e5ngvagnen med bojor om handlederna. Pettersson satt mitt emot honom. Tv\u00e5 andra vakter f\u00f6ljde med. H\u00e4starna drog vagnen ut genom stadens gator och vidare norrut. Hjulen knastrade \u00f6ver den frusna v\u00e4gen. Andedr\u00e4kten stod vit ur h\u00e4starnas n\u00e4sborrar. Landskapet l\u00e5g stilla.F\u00e4lten var bleka av rimfrost och skogarna stod m\u00f6rka och tunga under den gr\u00e5 himlen. Ibland passerade de en ensam g\u00e5rd d\u00e4r r\u00f6ken steg ur skorstenen. \u00c5lund s\u00e5g ut genom gallret i vagnen. Tids nog skulle de f\u00e5 \u00e5ka till Nora om \u00c5lund inte lyckades fly f\u00f6re dess. Han t\u00e4nkte inte p\u00e5 landskapet. Han t\u00e4nkte p\u00e5 m\u00e4nniskorna i Lindesberg. P\u00e5 r\u00e4tten. Och p\u00e5 vad han sj\u00e4lv skulle s\u00e4ga.
<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r de kom fram hade dagen redan g\u00e5tt l\u00e5ngt. Tinget b\u00f6rjade efter middagsm\u00e5let. R\u00e4tten samlades i tingssalen, d\u00e4r domhavanden tog plats tillsammans med n\u00e4mndem\u00e4nnen. L\u00e4nsman J. M. Wictorin stod som \u00e5klagare. \u00c5lund f\u00f6rdes fram. Han stod lugnt mellan tv\u00e5 yngre f\u00e5ngvaktare som f\u00f6ljt med upp till Lindesberg. Rapporter l\u00e4stes upp. Obduktionsprotokoll. Utdrag ur rannsakningen vid Svartl\u00f6sa h\u00e4radsr\u00e4tt. Allt handlade om samma sak. Per Gustaf Tunander. \u00c5lund hade tidigare erk\u00e4nt att han d\u00f6dat honom p\u00e5 Ingelshyttans skogsmark den femtonde juni. Nu \u00e5tergavs hans egen ber\u00e4ttelse. Hur han och Tunander l\u00e4mnat landsv\u00e4gen och g\u00e5tt in i skogen. Hur de druckit br\u00e4nnvin vid ett k\u00e4rr. Hur gr\u00e4l uppst\u00e5tt om pengar. Hur Tunander slagit honom med en k\u00e4pp. Och hur \u00c5lund d\u00e5 tagit en sten och slagit honom i huvudet. Sedan kniven. Orden l\u00e4stes h\u00f6gt i salen. \u00c5lund stod tyst. Tunanders f\u00f6r\u00e4ldrar var d\u00e4r. De satt l\u00e4ngst fram i salen. Modern ber\u00e4ttade hur sonen sett ut i livet. Ljusbrunt h\u00e5r. Ordin\u00e4r l\u00e4ngd. En klocka av nysilver som han burit med sig. Fadern ber\u00e4ttade om kl\u00e4derna. En gr\u00e5spr\u00e4cklig rock. Molskinnsbyxor. M\u00f6ssa av bl\u00e5tt kl\u00e4de. Allt detta hade senare \u00e5terfunnits eller igenk\u00e4nts. N\u00e4r n\u00e5ldynan visades upp \u2013 en liten sak av vadmal \u2013 sade modern att den tillh\u00f6rt hennes son med t\u00e5rar som f\u00f6ll l\u00e4ngs kinderna. \u00c5lund stod stilla. Hans ansikte f\u00f6r\u00e4ndrades inte.<\/p>\n\n\n\n
Maria Lovisa Ersdotter var ocks\u00e5 kallad. Hon var nerv\u00f6s inf\u00f6r vittnesm\u00e5let men svor eden och meddelade sin ber\u00e4ttelse utan att titta upp mot sin f\u00e4stman. Hon ber\u00e4ttade hur \u00c5lund och Per Gustaf Tunander vistats vid L\u00f6nnfallet f\u00f6re mordet. Hur de sovit i en skogshage. Hur hon p\u00e5 morgonen l\u00e4mnat dem f\u00f6r att h\u00e4mta br\u00e4nnvin. Och hur hon senare funnit \u00c5lund ensam. Gr\u00e5tande. Han hade sagt att Tunander g\u00e5tt till Mariefred. Maria l\u00e4t sin blick vila n\u00e5gra sekunder mot \u00c5lund medan han sj\u00e4lv stirrade p\u00e5 sina h\u00e4nder. Men ingen i r\u00e4tten f\u00e4ste n\u00e5gon notis om detta. N\u00e4r \u00c5lund sj\u00e4lv talade ber\u00e4ttade han p\u00e5 nytt sin historia. Hur gr\u00e4let uppst\u00e5tt. Hur slaget fallit. Hur kniven sedan gjort sitt. Han beskrev hur han dragit kroppen till k\u00e4rret och lagt ris \u00f6ver den. Och hur han sedan tagit Tunanders kl\u00e4der. Efter timmar av f\u00f6rh\u00f6r och vittnesm\u00e5l l\u00e5g Lindesberg i fullt m\u00f6rker. R\u00e4tten beslutade att rannsakningen skulle forts\u00e4tta vid n\u00e4sta ting i december. \u00c5lund skulle \u00e5terf\u00f6ras till \u00d6rebro. N\u00e4r han \u00e5ter satt i f\u00e5ngvagnen var luften \u00e4nnu kallare \u00e4n p\u00e5 morgonen. H\u00e4starna v\u00e4nde s\u00f6derut. Pettersson satt mittemot honom igen. De sade inget till varandra. Men \u00c5lund s\u00e5g p\u00e5 honom en stund i det svaga skenet fr\u00e5n lyktan som sv\u00e4ngde i vagnen. Och n\u00e5gonstans i sitt stilla sinne b\u00f6rjade han redan t\u00e4nka p\u00e5 n\u00e4sta resa och framf\u00f6rallt hur han skulle ordna med s\u00e5 m\u00e5nga att han till slut kunde vara beredd n\u00e4r Pettersson f\u00f6ll till f\u00f6ga. Tillbaka p\u00e5 \u00d6rebro Cellf\u00e4ngelse n\u00e4ra efterf\u00f6ljande dags morgon. \u00c5lund visste var hans v\u00e4g skulle sluta om han inte lyckades rymma och den m\u00f6jligheten beh\u00f6vde han vara beredd f\u00f6r d\u00e5 den uppstod. Fler r\u00e4tteg\u00e5ngar, fler m\u00f6jligheter. Samtidigt kunde de som felat honom f\u00f6rr sj\u00e4lva f\u00e5 st\u00e5 till svars. Som Stina Lisa och den d\u00e4r Hedgren som han aldrig tyckt n\u00e5got vidare om. De kunde gott f\u00e5 st\u00e5 till svars och han visste hur.<\/p>\n\n\n\n
Tidigt p\u00e5 morgonen s\u00e5 snart ljuset letat sig in i det lilla f\u00f6nster h\u00f6gt ovanf\u00f6r honom i cellen, s\u00e5 reste han sig och gick fram till d\u00f6rren. N\u00e4r vakten senare gjorde sin runda stod \u00c5lund kvar d\u00e4r. Vakten stannade kort till n\u00e4r han s\u00e5g \u00c5lunds ansikte precis innanf\u00f6r luckan och kisade misst\u00e4nksamt p\u00e5 honom. \u00c5lund talade lugnt om att han ville meddela r\u00e4tten om ett brott jag erfarit och beh\u00f6vde papper och penna f\u00f6r att g\u00f6ra r\u00e4tt i en viktig fr\u00e5ga. Tv\u00e5 vakter ur f\u00e5ngstyrkan kom till cellen. \u00c5lund beordrades ner p\u00e5 kn\u00e4 framf\u00f6r sin brits innan de l\u00e5ste upp. De stod en stund och betraktade \u00c5lund genom luckan innan d\u00f6rren l\u00e5stes upp. N\u00e5gra enkla blad av papper och en stump blyerts lades p\u00e5 bordet. D\u00f6rren l\u00e5stes \u00e5ter. \u00c5lund satte sig l\u00e5ngsamt ned. Den lilla blyertspennan l\u00e5g i hans hand en stund innan han b\u00f6rjade skriva. Ljuset fr\u00e5n cellens lilla f\u00f6nster f\u00f6ll svagt \u00f6ver bordet. Utanf\u00f6r syntes bara en strimma gr\u00e5 himmel mellan murarna. Han drog ett djupt andetag. Sedan b\u00f6rjade han skriva sitt brev till \u00e5klagaren:<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
Under de f\u00f6rsta \u00e5ren av j\u00e4rnv\u00e4gens framdragande genom Bergslagen r\u00f6rde sig m\u00e5nga m\u00e4nniskor l\u00e4ngs arbetsplatserna. Ingenj\u00f6rer, inspektorer, banvakter, arbetare och kringvandrande handlare blandades i en str\u00f6m av folk som kom och gick mellan bygderna. I denna milj\u00f6 fanns en man vid namn Andersson. Han hade tj\u00e4nstgjort vid j\u00e4rnv\u00e4gen och sades under en tid ha varit inspektor vid Nya Kopparberget. Han var en man som r\u00f6rde sig obehindrat mellan arbetets olika stationer och som k\u00e4nde till mycket om de transporter av pengar som ibland m\u00e5ste ske i samband med l\u00f6neutbetalningar och andra aff\u00e4rer. I samma kretsar fanns ocks\u00e5 en kvinna som kallades Stina Lisa. Hon hade under en tid vistats vid j\u00e4rnv\u00e4gsarbetena och var k\u00e4nd av m\u00e5nga i trakten. Hennes rykte var tvetydigt. Vissa menade att hon f\u00f6rs\u00f6rjde sig p\u00e5 enklare tj\u00e4nster och tillf\u00e4lligt arbete, men andra sade mer \u00f6ppet att hon ofta tog emot m\u00e4ns s\u00e4llskap mot betalning. Hon var en kvinna som visste hur hon skulle tala med m\u00e4n och hur hon skulle vinna deras f\u00f6rtroende. Mellan henne och Andersson uppstod ett f\u00f6rh\u00e5llande. Det var inte ett f\u00f6rh\u00e5llande som h\u00f6lls hemligt s\u00e4rskilt l\u00e4nge. M\u00e5nga i trakten visste att de stod varandra n\u00e4ra. Men Stina Lisa hade ocks\u00e5 kontakt med en annan man. Det var en engelsman som tj\u00e4nstgjorde som kassafogde f\u00f6r j\u00e4rnv\u00e4gsbolaget. Han hade ansvar f\u00f6r st\u00f6rre summor pengar och reste ibland mellan olika stationer med kontanter som skulle anv\u00e4ndas vid betalningar. Den mannen b\u00f6rjade ocks\u00e5 s\u00f6ka Stina Lisas s\u00e4llskap. Det var h\u00e4r som tanken p\u00e5 brottet f\u00f6ddes. Andersson visste att engelsmannen ofta bar med sig stora summor pengar. Han visste ocks\u00e5 att mannen g\u00e4rna tr\u00e4ffade Stina Lisa i enskildhet. Planen formades d\u00e4rf\u00f6r kring just henne. Hon skulle locka mannen bort fr\u00e5n v\u00e4garna och in i skogen under f\u00f6rev\u00e4ndning av ett hemligt m\u00f6te. D\u00e4r skulle Andersson v\u00e4nta. N\u00e4r tillf\u00e4lle gavs skulle han d\u00f6da mannen. Pengarna skulle d\u00e4refter delas mellan dem. Stina Lisa skulle allts\u00e5 vara den som f\u00f6rst f\u00f6rde mannen till platsen, medan Andersson utf\u00f6rde sj\u00e4lva g\u00e4rningen. Enligt den ber\u00e4ttelse hon senare sj\u00e4lv \u00e5tergav gick allt till just s\u00e5 och denna historia hade n\u00e5tt \u00c5lund.<\/p>\n\n\n\n
En kv\u00e4ll f\u00f6rdes engelsmannen ut fr\u00e5n j\u00e4rnv\u00e4gsplatsen under f\u00f6rev\u00e4ndning av ett m\u00f6te i avskildhet. Stina Lisa ledde honom bort fr\u00e5n de bebodda husen och in i skogsomr\u00e5det mellan stationerna. D\u00e4r fanns Andersson redan. Vad som d\u00e4refter skedde i detalj \u00e4r oklart, men enligt ber\u00e4ttelsen slutade det med att mannen d\u00f6dades och att pengarna togs. N\u00e4r kroppen f\u00f6rsvunnit stod j\u00e4rnv\u00e4gsbolaget inf\u00f6r ett mysterium. Kassafogden var borta. Pengarna var borta. Och m\u00e5nga kom att tro att han helt enkelt rymt med bolagets medel. Misstankarna riktades aldrig mot Andersson eller Stina Lisa. Efter denna h\u00e4ndelse l\u00e4mnade Stina Lisa j\u00e4rnv\u00e4gsplatsen. Hon begav sig till Str\u00e4vstorpet i Linde socken. D\u00e4r l\u00e4rde hon k\u00e4nna en ung dr\u00e4ng vid namn Anders Hedgren. Hedgren var d\u00e5 en fattig man som bodde hos sina f\u00f6r\u00e4ldrar p\u00e5 ett litet torp d\u00e4r de knappt kunde h\u00e5lla mer \u00e4n en ko eller tv\u00e5 vid liv. Men Stina Lisa blev kvar hos honom. De gifte sig. Och kort d\u00e4refter b\u00f6rjade folk i trakten l\u00e4gga m\u00e4rke till att deras liv f\u00f6r\u00e4ndrades. Pl\u00f6tsligt fanns pengar. Tv\u00e5 h\u00e4star k\u00f6ptes. Nya \u00e5kdon inf\u00f6rskaffades. Hedgren b\u00f6rjade kl\u00e4 sig b\u00e4ttre \u00e4n de flesta torpare i bygden. De levde p\u00e5 ett s\u00e4tt som v\u00e4ckte uppm\u00e4rksamhet. M\u00e5nga undrade varifr\u00e5n pengarna kom. Men f\u00e5 fr\u00e5gade \u00f6ppet. En h\u00e4ndelse kom dock att kasta ljus \u00f6ver saken, vilket \u00c5lund h\u00f6rt talas om. En l\u00f6rdagsafton begav sig Stina Lisa och hennes make Anders Hedgren till Kopparbergs kyrkoby. De tog nattkvarter hos en fabriksarbetare vid Krokfors som hette Petter Nord. Nord och hans hustru bodde i kyrkobyn och tog ibland emot resande \u00f6ver natten. Sent p\u00e5 kv\u00e4llen, omkring klockan elva, sade Stina Lisa att hon skulle g\u00e5 upp till kyrkbacken en stund och snart \u00e5terv\u00e4nda. N\u00e4r hon g\u00e5tt satt Hedgren kvar en stund. Sedan sade han till Nord att de borde g\u00e5 efter och se vad hon hade f\u00f6r \u00e4rende ute s\u00e5 sent. De tv\u00e5 m\u00e4nnen sm\u00f6g d\u00e4rf\u00f6r efter henne. N\u00e4r de kom fram till kyrkbacken s\u00e5g de att hon stod vid ett hus d\u00e4r Andersson bodde. De stannade vid byggnadens h\u00f6rn och lyssnade. D\u00e4r h\u00f6rde de hennes r\u00f6st. Hon bad Andersson sl\u00e4ppa in henne. Ett f\u00f6nster \u00f6ppnades. Samtalet b\u00f6rjade. Stina Lisa sade att hon gift sig och d\u00e4rf\u00f6r ville ha ut den del av pengarna som tillkom henne. Hon kr\u00e4vde tv\u00e5 eller tre tusen riksmynt i banco. Andersson svarade att hon redan f\u00e5tt femhundra och att det var farligt att dela ut allt p\u00e5 en g\u00e5ng. Om de levde f\u00f6r \u00f6ppet p\u00e5 pengarna kunde misstankar v\u00e4ckas. Men hon stod p\u00e5 sig. Hon p\u00e5minde honom om vad hon visste. Till slut \u00f6ppnades d\u00f6rren och hon sl\u00e4pptes in. En stund senare kom hon tillbaka. N\u00e4r hon \u00e5terv\u00e4nde till kvarteret hos Nord hade hon pengar med sig. Nord uppgav senare att summan kunde ha varit omkring tre tusen riksdaler.<\/p>\n\n\n\n
Det var denna historia som n\u00e5gra \u00e5r senare n\u00e5dde \u00c5lund. Han hade m\u00f6tt Anders Hedgren under en vandring efter kyrkov\u00e4gen. De hade talat om livet och om arbete. Hedgren hade fr\u00e5gat om \u00c5lund visste n\u00e5gon g\u00e5rd som var till salu, eftersom han nu hade pengar och ville k\u00f6pa n\u00e5got eget. \u00c5lund hade d\u00e5 sagt att Hedgren haft tur som gift sig med en kvinna som f\u00f6rt pengar med sig. Hedgren hade d\u00e5, enligt \u00c5lunds uppgift, svarat att saken l\u00e5g djupare \u00e4n s\u00e5. Han ber\u00e4ttade d\u00e5 vad hans hustru sj\u00e4lv sagt till honom. Hon hade deltagit i mordet p\u00e5 en engelsman som varit kassafogde vid j\u00e4rnv\u00e4gen. Pengarna de levde p\u00e5 var en del av det bytet. Hedgren sade att det ibland var sv\u00e5rt att leva med en s\u00e5dan vetskap, men att han \u00e4nd\u00e5 gift sig med henne och tagit emot pengarna. Vid avskedet hade han till och med erbjudit \u00c5lund n\u00e5gra riksdaler eftersom han visste att denne levde fattigt. \u00c5lund avb\u00f6jde.
I sin nedteckning angav \u00c5lund ocks\u00e5 de personer som kunde vittna om delar av ber\u00e4ttelsen. Petter Nord och hans hustru i Krokfors, som h\u00f6rt samtalet vid kyrkbacken. Anders Hedgren och hans hustru Stina Lisa i Str\u00e4vstorpet. Skr\u00e4ddaren Johan Stenberg i Nya Kopparberget, som var sv\u00e5ger till Stina Lisa och som enligt uppgift l\u00e5nat st\u00f6rre summor av henne. Han skrev ocks\u00e5 att m\u00e5nga i trakten k\u00e4nde till att paret Hedgren hade ovanligt mycket pengar, \u00e4ven om f\u00e5 v\u00e5gade tala om saken eftersom de ofta l\u00e5nade ut pengar till m\u00e4nniskor i n\u00f6d. \u00c5lund avslutade ber\u00e4ttelse med en personlig f\u00f6rklaring. Han skrev att han nedtecknat allt detta eftersom han inte tidigare f\u00e5tt tillf\u00e4lle att muntligen framf\u00f6ra det inf\u00f6r domstolen. Han visste att hans egen dom snart kunde komma och att hans liv kanske gick mot sitt slut. D\u00e4rf\u00f6r ville han inte l\u00e4ngre d\u00f6lja n\u00e5got han visste. Om hans ord inte skulle tas upp av m\u00e4nniskors domstolar, hoppades han \u00e5tminstone att de skulle v\u00e4ga inf\u00f6r Guds. Det fick duga, t\u00e4nkte \u00c5lund. Han vek arken p\u00e5 mitten en g\u00e5ng och str\u00f6k sitt finger p\u00e5 vecket ett par g\u00e5nger s\u00e5 att arken f\u00f6rblev vikta. Sedan ropade han p\u00e5 gevaldiger och meddelade att han hade en bek\u00e4nnelse att l\u00e4mna…<\/p>\n\n\n\n