<\/p>\n\n\n\n
R\u00e4tteg\u00e5ngssalen var \u00e5ter fylld och f\u00f6rsamlingen som v\u00e4ntat ot\u00e5ligt f\u00f6r att f\u00e5 en skymt av den nu \u00f6k\u00e4nda m\u00f6rdaren och brottslingen. Det var en av dessa dagar d\u00e5 sommaren stod stilla \u00f6ver staden och luften inne i tingshuset k\u00e4ndes n\u00e4stan kv\u00e4vande. F\u00f6nstren stod \u00f6ppna men sl\u00e4ppte bara in svaga vindpustar fr\u00e5n gatan utanf\u00f6r. Oljelamporna p\u00e5 borden var \u00e4nnu t\u00e4nda trots dagsljuset, och deras l\u00e5gor darrade svagt i draget. F\u00f6rmiddagen hade spenderats utomhus. Med vagn hade \u00c5lund tagits till skogen vid j\u00e4rnv\u00e4gen d\u00e4r han dr\u00e4pt Carl Fredrik. Under den h\u00e5rt bevakade vallningen hade han f\u00e5tt redog\u00f6ra hur mordet g\u00e5tt till. Nu var det eftermiddag och det r\u00e4ttsliga efterspelet kunde snart rundas av f\u00f6r de illd\u00e5d Peter \u00c5lund beg\u00e5tt i Nora.<\/p>\n\n\n\n
Den allm\u00e4nna \u00e5klagaren harklade sig och p\u00e5b\u00f6rjade denna sista rannsakningsdag med att f\u00f6rst redovisa unders\u00f6kningsresultatet fr\u00e5n \u00c5lunds angivelser om mordet p\u00e5 en kassafogde i Lindesberg och Stina Lisa Hedgrens pl\u00f6tsliga tillg\u00e5ngar. Stina Hedgren m\u00e5 vara klanderv\u00e4rd men icke till mord s\u00e5som \u00c5lund h\u00e4vdat, b\u00f6rjat han. Paret Hedgren har dock utpressat brukspatron Ericsson p\u00e5 Laxbro i Ljusnarsberg och tillf\u00f6rsnillat sig betydande medel f\u00f6r ett moralbrott vilket nu kommit i dagen. Herr brukspatronen Ericsson och paret Hedgren har dock kommit till ett avslut i deras denna enskilda fr\u00e5ga genom avtal som nedan f\u00f6rs till protokollet. \u00c5lunds hemst\u00e4llan om r\u00e4tteg\u00e5ng i fr\u00e5gan nekas.<\/p>\n\n\n\n
D\u00e5 vi erk\u00e4nna att vi s\u00e5som att vi s\u00e5som f\u00f6regiven f\u00f6dslohj\u00e4lp, f\u00f6r ett av mig Stina Lisa Jansdotter den 22:maj 1857 framf\u00f6tt flickebarn, Axelina, af Herr brukspatron Ericsson p\u00e5 Laxbro under flera tillf\u00e4llen sammanlagt bekommit en summa av omkring 3300 Rd riksmynt, dem vi dels genom hotelser, svek och or\u00e4tt oss tillnarrat, s\u00e5 f\u00f6rbinda vi oss h\u00e4r medelst s\u00e5vida herr patron Ericsson f\u00f6r detta icke oss antastar eller dessa medel av oss uts\u00f6ker vi d\u00e5 icke p\u00e5 det ringaste s\u00e4tt varken sj\u00e4lva eller genom andra skola ytterligare med n\u00e5gon anh\u00e5llan om vidare underst\u00f6d honom besv\u00e4ra eller hans lugn st\u00f6ra, men underkasta oss d\u00e4remot, s\u00e5vida h\u00e4remot bryta, all den n\u00e4st lagen kan oss ity full \u00e5d\u00f6ma. Norra B\u00e4cktorp den 29:e juni 1859 Anders August A.A.H Hedgren Stina Lisa S.L.I.D Jansdotter<\/em><\/p>\n\n\n\n B\u00e4nkarna som var fyllda drog unisont efter andan. B\u00f6nder fr\u00e5n socknarna runtomkring, dagkarlar, arbetare och hantverkare fr\u00e5n staden och kvinnor som kommit av ren nyfikenhet satt t\u00e4tt packade. De viskade sinsemellan n\u00e4r det nu pl\u00f6tsligt framst\u00e5tt hur den hederv\u00e4rde brukspatronen Ericsson i Ljusnarsbergs socken allts\u00e5 hade ett utom\u00e4ktenskapligt barn p\u00e5 bygden. Men \u00c5lund skulle f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 till minst en ny r\u00e4tteg\u00e5ng. Utslaget f\u00f6r mordet p\u00e5 Carl Fredrik Tunander skulle f\u00e4llas under dagen. Rannsakningen hade f\u00f6ljt en v\u00e4g som redan tycktes utstakad. Erk\u00e4nnandet l\u00e5g d\u00e4r som ett f\u00e4rdigt manus. Vittnen hade kallats, handlingar l\u00e4sts upp, och domhavanden hade nu n\u00e4rmat sig de avslutande delen av r\u00e4ttsskipningen. Direkt efter utslaget f\u00f6ll skulle \u00c5lund transporteras till Svartl\u00f6sa h\u00e4radsr\u00e4tt i Botkyrka. Det skulle d\u00e5 inneb\u00e4ra den sista rannsakningen. Den skulle lika kvickt f\u00e5 honom f\u00e4lld f\u00f6r mordet p\u00e5 den handelsresande han erk\u00e4nt sig skjutit och r\u00e5nat f\u00f6reg\u00e5ende \u00e5r. D\u00e4refter v\u00e4ntade skarpr\u00e4ttaren och bilan. Om han inte kunde f\u00e5 till ett nytt r\u00e4tteg\u00e5ngstillf\u00e4lle, t\u00e4nkte \u00c5lund.<\/p>\n\n\n\n Det var d\u00e5 han pl\u00f6tsligt h\u00f6jde blicken.<\/p>\n\n\n\n Hans r\u00f6st br\u00f6t stillheten och \u00e5klagaren stannade till. \u00c5lund som harklat sig, uttryckte att han f\u00f6r att f\u00e5 l\u00e4tta sitt samvete bek\u00e4nna alla de brott som han \u00e4nnu inte erk\u00e4nt. Ett svagt sorl spred sig genom salen. Domhavanden lutade sig fram \u00f6ver bordet med en min av misst\u00e4nksamhet och undrade om den tilltalade allts\u00e5 ville g\u00f6ra ytterligare bek\u00e4nnelse och huruvida denna skulle vara utan dikt och fantasi? \u00c5lund nickade bifall. Hans blick vandrade ett \u00f6gonblick genom rummet tills den fann sitt m\u00e5l. Blicken stannade kort vid en man l\u00e4ngre bak. Palm. F\u00e5ngvaktaren fr\u00e5n Nora cellf\u00e4ngelse stod d\u00e4r med armarna i kors. \u00c5lund b\u00f6rjade med en elektrisk energi att redog\u00f6ra sin nya bek\u00e4nnelse;<\/p>\n\n\n\n ———————–<\/p>\n\n\n\n Det hade varit en natt i b\u00f6rjan eller mitten av juni m\u00e5nad \u00e5r 1853. M\u00f6rkret l\u00e5g tungt \u00f6ver hemmanet B\u00e4cketorp i Nora socken, inte l\u00e5ngt fr\u00e5n Svart\u00e4lven. G\u00e5rden l\u00e5g avsides, och endast ett svagt ljus hade synts genom f\u00f6nstret till den s\u00e5 kallade nystugan. \u00c5lund ber\u00e4ttade hur han smugit sig fram till huset. F\u00f6nstret var fastsatt med spik, men det hade inte hindrat honom. Med t\u00e5lamod och ett enkelt verktyg hade han lyckats b\u00e4nda loss br\u00e4dan tills f\u00f6nstret gav efter. Han tog sig in. I den lilla stugan luktade det svagt av r\u00f6k fr\u00e5n spisen och av mat som stod kvar efter kv\u00e4llens m\u00e5ltid. P\u00e5 spismuren stod en assiett. D\u00e4r l\u00e5g tv\u00e5 silverf\u00f6rem\u00e5l. En f\u00f6rl\u00e4ggarsked och en str\u00f6sked, b\u00e5da m\u00e4rkta med bokst\u00e4verna E.D.S. Han stoppade dem i fickan medan han sett sig om. P\u00e5 v\u00e4ggen h\u00e4ngde ett sk\u00e5p som \u00e4garen l\u00e4mnat dess nyckel i l\u00e5set. Ett slarv som ofta kostade mer \u00e4n folk anade. I sk\u00e5pet fann han sex matskedar, tre av dem var av silver och m\u00e4rkta p\u00e5 samma s\u00e4tt. De andra var av enklare metall, kanske pl\u00e4ter. Han tog dem alla. I stugan fann han ocks\u00e5 ett par st\u00f6vlar. Och lite lagad mat. \u00c4ven det tog han. N\u00e4r han var f\u00e4rdig l\u00e4mnade han huset lika tyst som han kommit. Men natten var inte \u00f6ver. \u00c5lund fortsatte sin vandring. Efter vad han uppskattade till en halv fj\u00e4rdingsv\u00e4g kom han till hemmanet Spjutvik. En st\u00f6rre manbyggnad l\u00e5g d\u00e4r i m\u00f6rkret. Han br\u00f6t sig in genom ett f\u00f6nster p\u00e5 \u00f6verv\u00e5ningen. Inne i huset, medan han letade han igenom en kista h\u00f6rdes pl\u00f6tsligt ett ljud alldeles f\u00f6r n\u00e4ra. N\u00e5gon i huset hade vaknat och var p\u00e5 v\u00e4g upp till \u00f6verv\u00e5ningen. \u00c5lund ber\u00e4ttade hur han kastat sig tillbaka till det just uppbrutna f\u00f6nstret och hoppat ner i m\u00f6rkret. S\u00e5 snart hans f\u00f6tter tagit mark hade han sprungit fort. Denna g\u00e5ng utan att ha f\u00e5tt n\u00e5got med sig. Men det fanns viktigare erk\u00e4nnanden att g\u00f6ra och tillsammans med detta att ange en man som utger sig f\u00f6r att vara r\u00e4ttvisans man, men som har en m\u00f6rk sida. Dold f\u00f6r sina inv\u00e5nare.<\/p>\n\n\n\n N\u00e5gra dagar senare hade han \u00e5terv\u00e4nt till trakten. Den g\u00e5ngen i s\u00e4llskap med en annan man. Jonas Olsson fr\u00e5n Utterb\u00e4ck i Karlskoga h\u00e4rad. Jonas Olsson var, liksom \u00c5lund sj\u00e4lv, redan straffad f\u00f6r st\u00f6ld. Tillsammans gav de sig ut i natten. Tre g\u00e5nger br\u00f6t de sig in. F\u00f6rst vid ett torpst\u00e4lle ungef\u00e4r en kvarts mil fr\u00e5n Kortforsbron \u00f6ver Svart\u00e4lven. D\u00e4r tog de n\u00e5gra matvaror. Sedan vid en st\u00f6rre g\u00e5rd ungef\u00e4r en halv mil fr\u00e5n bron. D\u00e4r fann de mer. En s\u00e4ck. K\u00f6tt och br\u00f6d. Och en yxa. Till sist br\u00f6t de sig in hos en ensam skomakare som bodde i n\u00e4rheten. D\u00e4r tog de en gr\u00e5 vadmalsrock, en kopparkruka, en skomakarkniv och en liten dosa med kimr\u00f6k. Men det verkliga brottet l\u00e5g \u00e4nnu framf\u00f6r dem. N\u00e4sta kv\u00e4ll begav de sig tillsammans \u00e5t Wikersg\u00e5rden till, men gjorde inget \u00e5t de boende p\u00e5 denna plats. De passerade endast g\u00e5rden och fortsatte ner till sj\u00f6n. D\u00e4r fann de en eka vid Vikers strand. De sk\u00f6t ut ekan p\u00e5 det m\u00f6rka vattnet och rodde under tystnad \u00f6ver sj\u00f6n tills de efter ett par timmar n\u00e5dde Gyttorps by. D\u00e4r i det gryende morgonljuset steg de i land och fortsatte till fots mot Hagby p\u00e5 Nora stads omr\u00e5de. Deras m\u00e5l var en stuga som tillh\u00f6rde den f\u00f6rre smeds\u00e5ldermannen Lekberg. Ryktet sade att Lekberg hade mycket silver och pengar f\u00f6rvarade i huset.<\/p>\n\n\n\n De \u00e4mnade r\u00e5na honom. Men de var inte bara han sj\u00e4lv och Olsson. H\u00e4r s\u00e4nkte \u00c5lund r\u00f6sten n\u00e5got. Efter att ha l\u00e4mnat Jonas Olsson utanf\u00f6r huset gick han in till Nora stad. D\u00e4r upps\u00f6kte han kronoh\u00e4ktets vaktm\u00e4stare. Palm. Domhavanden tappade n\u00e4stan andan och \u00e5klagaren skrattade till. Men Palm sj\u00e4lv stod alldeles stilla. \u00c5lund fortsatte. Palm hade redan tidigare kommit \u00f6verens med honom om att delta i r\u00e5net p\u00e5 Lekberg. De m\u00f6ttes i staden, planerade och begav sig mot Hagby och den v\u00e4ntande Olsson. N\u00e4r de \u00e5terkom till Lekbergs stuga v\u00e4ntade Jonas Olsson i en gl\u00e4nta i n\u00e4rheten. D\u00e4r slog de sig ner och v\u00e4ntade p\u00e5 kv\u00e4llens m\u00f6rker. Till slut var det dags. Innan de begav sig fram till Lekbergs stuga, s\u00e5 spanade de efter eventuella bes\u00f6kare. Ingen tillst\u00e4des. Sist sv\u00e4rtade de sina ansikten och sm\u00f6g sig fram. Tillsammans tog de bort ett spikat k\u00f6ksf\u00f6nster. F\u00f6rst kr\u00f6p Jonas Olsson in. Sedan Palm. Sist \u00c5lund som drog igen luckan \u00f6ver f\u00f6nstret och s\u00e5g hur Palm och Jonas Olsson in i kammaren d\u00e4r Lekberg och hans gamla hush\u00e5llerska sov. De skulle bevaka smed\u00e5ldermannen medan han sov och \u00c5lund skulle sj\u00e4lv tyst smyga upp p\u00e5 vinden och leta. Det var d\u00e4r pengarna skulle finnas. Och d\u00e4r fann han dem. En koffert stod \u00f6ppen. I den l\u00e5g ett litet sockerskrin. N\u00e4r han \u00f6ppnade det fann han sedelmynt som han stoppade i fickorna. Under skrinet l\u00e5g silver. Tolv eller tretton matskedar. En st\u00f6rre f\u00f6rl\u00e4ggarsked. Och flera teskedar. Alla m\u00e4rkta med bokst\u00e4verna L.B.I en annan koffert l\u00e5g \u00e4nnu mer. Den var l\u00e5st. Men med en yxa som han tidigare stulit i Spjutvik slog han s\u00f6nder den. D\u00e4r fann han ytterligare sedlar och silvermynt. Allt tog han. N\u00e4r han till sist gick ner fr\u00e5n vinden stod d\u00f6rren till Lekbergs kammare \u00f6ppen. Lekberg och hans fru var vakna och j\u00e4mrade sig. Vad Palm och Jonas Olsson gjort d\u00e4r inne visste han inte. Men han ropade \u00e5t dem att han funnit hela klibban. De tv\u00e5 kumpanerna kom d\u00e5 ut fr\u00e5n kammaren och de l\u00e4mnade stugan genom d\u00f6rren. Tillsammans sprang de till den n\u00e4rbel\u00e4gna gl\u00e4nta de v\u00e4ntat p\u00e5 sommarnattens skymning f\u00f6reg\u00e5ende kv\u00e4ll. D\u00e4r delade de bytet. \u00c5lund sade att r\u00e5net skett natten till en l\u00f6rdag, ungef\u00e4r \u00e5tta dagar f\u00f6re midsommar \u00e5r 1853.<\/p>\n\n\n\n ———————–<\/p>\n\n\n\n N\u00e4r han slutat tala l\u00e5g rummet i fullst\u00e4ndig tystnad. Domhavanden lutade sig fram och fr\u00e5gade om allt detta var sant? \u00c5lund m\u00f6tte hans blick och svarat jakande , att han icke kunde, utan att ljuga, \u00e5terta ett enda ord. \u00c5klagaren reste sig l\u00e5ngsamt. Han sade att det var k\u00e4nt att inbrottsst\u00f6ld beg\u00e5tts vid B\u00e4cketorp och att r\u00e5n verkligen \u00e4gt rum hos smeds\u00e5ldermannen Lekberg vid Hagby vid ungef\u00e4r den tid \u00c5lund angivit. Men att den hederv\u00e4rde Palm skulle ha n\u00e5got med en usling som den \u00e5talade, var ett orimligt f\u00f6rtal. Ett nytt sorl b\u00f6rjade stiga i salen. Men vid den anklagades b\u00e4nk stod Peter \u00c5lund stilla. Och l\u00e4ngst bak i rummet stod Palm. Or\u00f6rlig. Som om golvet pl\u00f6tsligt blivit mycket os\u00e4kert under hans f\u00f6tter. \u00c5klagaren suckade. Han visste att varje m\u00e5tt och steg i en rannsakning m\u00e5ste tas. Palm m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5s h\u00f6ras, \u00e4ven om angivelsen var absurd. Mer intressant var att f\u00e5 h\u00f6ra Lekberg. De hade haft ett inbrott vid denna tid och kanske l\u00f6sningen p\u00e5 det brottet fanns inom r\u00e4ckh\u00e5ll h\u00e4r. Detta skulle han hinna klarg\u00f6ra till n\u00e4sta rannsakningstillf\u00e4lle. R\u00e4tteg\u00e5ngen lystes av och \u00c5lund transporterades till h\u00e4ktet i v\u00e4ntan p\u00e5 t\u00e5gtransporten \u00e5ter till \u00d6rebro, tidigt dagen d\u00e4rp\u00e5.<\/p>\n\n\n\n F\u00e5nggevaldigern Pettersson och handr\u00e4ckningsm\u00e4nnen eskorterade \u00c5lund ner till j\u00e4rnv\u00e4gsstationen, denna dag den \u00e5ttonde augusti 1860. T\u00e5get mot \u00d6rebro hade inte den s\u00e4rskilda f\u00e5ngtransportbur som anv\u00e4nts till varje r\u00e4tteg\u00e5ngsdag s\u00e5 ett utrymme i bromsvagnen fick duga denna g\u00e5ng. Utrymmet var till f\u00f6r bromsaren av hela t\u00e5gsetet och det var tillfyllest f\u00f6r att skilja en m\u00f6rdare fr\u00e5n hederv\u00e4rt folk p\u00e5 denna resa till \u00d6rebro. Det fanns tydligen fler brottslingar att skjutsa runt s\u00e5 detta f\u00e5r duga, t\u00e4nkte Pettersson n\u00e4r de bordade. \u00c5lund hade de senaste resorna varit s\u00e5 hj\u00e4lpl\u00f6st viljel\u00f6s att g\u00e5rdagens r\u00e4tteg\u00e5ng d\u00e4r han erk\u00e4nt ytterligare brott hade onekligen varit en kontrast. Men nu var han \u00e5ter letargisk och sj\u00f6nk ner p\u00e5 den ena av tv\u00e5 b\u00e4nkar som stod t\u00e4tt mot varandra. \u00c5lund var alldeles uppgiven medan handr\u00e4ckningsm\u00e4nnen kedjade fast honom. Att bilan till slut skulle g\u00f6ra honom ett huvud kortare tog kraften ur den uslingen, t\u00e4nkte Pettersson. Den erfarne f\u00e5ngvaktaren betraktade m\u00f6rdaren som satt mitt emot honom. Utrymmet dem emellan var s\u00e5 tr\u00e5ngt att deras kn\u00e4n n\u00e4stan m\u00f6ttes. \u00c5lund satt med slutna \u00f6gon och tycktes sova. Han var en slagen hund och varit s\u00e5 ofarlig att Pettersson entledigat handr\u00e4ckningsm\u00e4nnen till vagnen bredvid d\u00e4r de \u00e5tminstone kunde sitta p\u00e5 s\u00e4ten. Detta lamm kunde han sj\u00e4lv spendera resan med utan att l\u00e5ta de tv\u00e5 eskorterande m\u00e4nnen g\u00f6ra resan st\u00e5ende. Loket frustade som om att f\u00e5nga kraften att rulla s\u00f6derut och f\u00f6rbi Norasj\u00f6n.. Solen var uppe och gav resen\u00e4rerna vyer p\u00e5 folk som var ute p\u00e5 f\u00e4lten. Jordbruket stannade aldrig av. Efter ett kort stopp i J\u00e4rle s\u00e5 n\u00e4rmade de sig nu Dylta station. \u00c5lund lutade sig fram och str\u00f6k sina h\u00e4nder \u00f6ver kn\u00e4na och benen. \u00c5lund b\u00f6rjade gr\u00e5ta. Med t\u00e5rar rinnande nedf\u00f6r kinderna mumlade han n\u00e5got om sin mor och f\u00f6rde sina kedjade h\u00e4nder mot br\u00f6stet f\u00f6r sin snusdosa av papp. Men i hans h\u00e4nder bl\u00e4nkte ist\u00e4llet ett knivblad till.<\/p>\n\n\n\n Med ett pl\u00f6tsligt spr\u00e5ng stod han rakt framf\u00f6r Pettersson med f\u00e5ngkedjan str\u00e4ckt bakom sig ner i b\u00e4nken. Utrymmet dem emellan var ingenting och den uppst\u00e5dda tr\u00e4ngseln dem emellan hindrade Pettersson f\u00e5 upp sin sabel. N\u00e4sa mot n\u00e4sa b\u00f6rjade slagsm\u00e5let d\u00e4r den ena hade en kniv som vilt sv\u00e4ngde fram och \u00e5ter. Det f\u00f6rsta gick rakt genom Petterssons kinder som gav honom ett kusligt grin medan blod sprutade h\u00f6gt upp i bromsvagnens tak. Sedan f\u00f6ll gevaldigern bak\u00e5t \u00f6ver b\u00e4nken han suttit p\u00e5 med en bev\u00e4pnad m\u00f6rdare \u00f6ver sig. Trots kedjornas begr\u00e4nsning h\u00f6gg \u00c5lund ursinnig ner mot Petterssons br\u00f6st och buk. Uniformen och hullet d\u00e4r under gav upp med tarmar som nu stod synliga i dagen. Trots sm\u00e4rtorna och i kamp f\u00f6r sitt liv tog Petterson tag med b\u00e5da h\u00e4nder \u00f6ver eggen f\u00f6r att stoppa angriparens attacker. Allt blod gjorde knivens blad halt, men han kunde vrida den ur h\u00e4nderna p\u00e5 den kedjade angriparen och kasta den ut genom det \u00f6ppna t\u00e5gf\u00f6nstret bredvid dem. Vid detta lag hade tumultet och skriken n\u00e5tt \u00f6vriga passagerare, d\u00e4r de tv\u00e5 f\u00e5ngbetj\u00e4nterna med massivt v\u00e5ld tog all vilja ur \u00c5lund att f\u00f6rs\u00f6ka g\u00f6ra sig fri. Pettersson flyttades snabbt till annan vagn d\u00e4r \u00f6vriga resen\u00e4rer bistod med rena linnen och kokande vatten. H\u00e4nder och ansikte s\u00f6nderskurna, br\u00f6st och mage uppskurna. Blod \u00f6verallt. Det var l\u00e5ngt kvar av resan d\u00e4r en doktor kunde tillkallas och Petterssons andh\u00e4mtning kunde inte l\u00e4ngre h\u00e5lla takten till j\u00e4rnv\u00e4gsskarvarnas dunkande\u2026<\/p>\n\n\n\nMorgonen den \u00e5ttonde augusti 1860<\/h4>\n\n\n\n
\n\n\n\n