<\/p>\n\n\n\n
Elias L\u00f6fberg (1849-1935) fr\u00e5n Elgfall, ber\u00e4ttade 1928 f\u00f6r en upptecknare om gamla s\u00e4gner och skildringar om trakten norr om Gillersklack – runt den s\u00e5 kallade ”Tv\u00e4rtj\u00e4rnarna”<\/em>. Ur Maja Forsslunds samlingar. Platserna som L\u00f6fberg refererar till finns kvar, men namnen sedan l\u00e4nge gl\u00f6mda, varf\u00f6r det inte g\u00e5r att lokalisera dem i efterhand.<\/p>\n\n\n\n F\u00f6rr i tiden var det en person som de kalla f\u00f6r Kroks-Jan som troligen bodde vid Kroks vid Nya V\u00e4gen. Han var s\u00e5 envis att h\u00e5llas vid tv\u00e4rtj\u00e4rnarna och meta. Men d\u00e5 h\u00e4nde det att bergr\u00e5et kom fram och tala om f\u00f6r honom var det l\u00e5g en stor malm d\u00e4r i n\u00e4rheten. Men han skulle inte f\u00e5 ta upp den (ta \u00f6pp\u00e4n) p\u00e5 tre \u00e5r. Jan to v\u00e4l reda p\u00e5 var malmen l\u00e5g och gjorde tydliga m\u00e4rken d\u00e4r s\u00e5 att han sedan skulle hitta dit. Men Jan fick ingen nytta av malmen tyg han dog inom tre \u00e5r. Rykten om den skatten kom nog ut och m\u00e5nga har s\u00f6kt efter den Men \u00e4nnu har ingen hittat den. En g\u00e5ng skulle en person kallad Har\u00e4ls Erker fasta p\u00e5 malmen fr\u00f6 att f\u00e5 veta var den var. Men att fasta var ju sv\u00e5rt ty d\u00e5 fick man inte \u00e4ra och inte sova och inte tala med n\u00e5gon och ej heller g\u00f6ra sina naturbehov p\u00e5 tre dygn. Och under denna tid fick man ej dricka n\u00e5got utan vistat p\u00e5 den plats d\u00e4r man trodde malmen l\u00e5g! N\u00e4r fastetiden var ute d\u00e5 kom det fram m\u00e5nga slags fula djur och skepnader som kom h\u00e5ret att resa sig p\u00e5 huvudet. Men d\u00e5 fick man inte bli r\u00e4dd utan ha en fast tro. Blev man d\u00e5 r\u00e4dd och tog p\u00e5 schappen d\u00e5 var allt f\u00f6rlorat. Men stod man kvar d\u00e5 kom bergr\u00e5et fram och talade om var skatten l\u00e5g! Men Har\u00e4ls Erker var inte nog stark i sin tro. N\u00e5n han fick se de d\u00e4r fula djuren blev han r\u00e4dd och sprang ett l\u00e5ngt stycke och kr\u00f6p in i en kolkoja som tillh\u00f6rde Bengt H\u00e4ger vid Finngruvan. Men d\u00e5 djuren \u00e4ven kom dit och h\u00e5ll p\u00e5 att riva ikull kojan blev han \u00e4nnu v\u00e4rre r\u00e4dd och gav kojd\u00f6rren en spark s\u00e5 hon for ett l\u00e5ngt stycke. Sedan tjytta han ut ur kojan och sprang f\u00f6r brinnande livet \u00e4nda te V\u00e4lm\u00e5ga.<\/em><\/p>\n\n\n\n Om inte Erker blivit r\u00e4dd och sprungit sin v\u00e4g s\u00e5 har han nog f\u00e5tt veta var malmen l\u00e5g. Men har hade inte n\u00e5gon stark tro. Ett stycke sydost fr\u00e5n Tv\u00e4rtj\u00e4rnarna ligger ett st\u00e4lle som kallas Trunhem. D\u00e4r \u00e4r en slogt\u00e4kt som \u00e4r inst\u00e4ngd. Strax utanf\u00f6r den s\u00f6dra g\u00e4rdesg\u00e5rden har f\u00f6rr st\u00e5tt en gammal stugkoja (Gukku-Lasses). D\u00e4r bodde en gubbe, Gukku-Lasse. Hans r\u00e4tta namn h\u00f6rde jag aldrig. Detta namn fick han p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt, att n\u00e4r han var ung och tj\u00e4nstedr\u00e4ng d\u00e5 var det brukligt under h\u00f6b\u00e4rgningen g\u00e5 upp s\u00e5 tidigt om morgnarna och sl\u00e5 – ungef\u00e4r samtiidigt som g\u00f6ken b\u00f6rjade ropa. N\u00e4r Lasse stigit upp och sedan skulle v\u00e4cka de andra, d\u00e5 st\u00e4llde han sig p\u00e5 ett st\u00e4lle och b\u00f6rjade ropa Gukku! Gukku!, s\u00e5 att de skulle vakna. D\u00e4rmed ville han s\u00e4ga att ”nu ska ni \u00f6pp och ut \u00e5 sl\u00e5 – f\u00f6r nu ropar g\u00f6ken”<\/em><\/p>\n\n\n\n Ett par tre b\u00f6ssh\u00e5ll norr om Tv\u00e4rtj\u00e4rnarna stod ocks\u00e5 en stuga (Bryggstu-Lasses). D\u00e4r bodde en gift gruvarbetare (Bryggstu-Lasse) med sin familje. Hans r\u00e4tta namn vet jag ej! Den d\u00e4r lilla stugan var ingen bryggstuga men troligen hade hans mor n\u00e5gon g\u00e5ng bott i s\u00e5dan eftersom han f\u00e5tt det d\u00e4r namne. Lasse arbetade i Gr\u00e4ngesberg och fick han en f\u00f6rskr\u00e4cklig d\u00f6d, som man \u00e4nnu kan f\u00e5 h\u00f6ra talas om, fast\u00e4n det \u00e4r \u00f6ver 70 \u00e5r sedan det h\u00e4nde. Det gick s\u00e5 till att gruvkarlarna tog hem br\u00e4nnvin till v\u00e5ffeldagen och b\u00f6rjade att supa i gruvstugan. De trugade Lasse med br\u00e4nnvin f\u00f6r att f\u00e5 honom full. Han tog ocks\u00e5 emot suparna men h\u00e4llde det i en flaska som han hade i sin matkista. N\u00e4r de inte fick honom att supa blev de f\u00f6rargade och kom \u00f6verens om att de en annan g\u00e5ng skulle g\u00f6ra det b\u00e4ttre. N\u00e4r de sedan fick hem sitt p\u00e5skbr\u00e4nnvin, d\u00e5 tratta dom i Lasse br\u00e4nnvin, ocke han ville eller inte, s\u00e5 att han blev full. Sedan spikade de fast honom utanf\u00f6r gruvstugev\u00e4ggen. De st\u00e4llde honom med ryggen mot v\u00e4ggen satte ut armarna och slog en spik genom vardera rock\u00e4rmen, samt genom b\u00e5da byxbenen. Sedan gick de in i stugan. Men han tog sig l\u00f6s och v ar s\u00e5 dum att att han \u00e5ter gick in i stugan. Men d\u00e5 tog dom och gjorde det b\u00e4ttre. De lade honom p\u00e5 rygg p\u00e5 golvet, lade armarna ut\u00e5t och slog \u00e4ven en spik genom rock\u00e4rmarna och byxbenen. Sedan lade de de l\u00e5nga rocksk\u00f6rterna i kors \u00f6ver hans ansikte och slog en spik genom vardera sk\u00f6rtsnibben. Men d\u00e5 kan han inte l\u00f6s utan fick ligga och bli f\u00f6rkv\u00e4vd (st\u00f6rkna). Detta talats och undrats mycket att inte de som begick denna og\u00e4rning fick n\u00e5got straff. En dotter till en av dem som var med och begick detta brott brukade s\u00e4ga ”jag tror inte far f\u00e5r n\u00e5gon r\u00e4ttf\u00f6rs d\u00f6d, d\u00e4rf\u00f6r att han var med och gjorde s\u00e5 illa”<\/em><\/p>\n\n\n\n Hon tycktes sp\u00e5 r\u00e4tt ty n\u00e4r hennes far en dag var uppe p\u00e5 sitt stugtak och \u00f6ste av sn\u00f6n, d\u00e5 f\u00f6ll han ned och slog ihj\u00e4l sig. En bit \u00f6ster om Trunhem har st\u00e5tt en gammal stuga (Holmsj\u00f6 Hojja). D\u00e4r bodde en gift karl vid namn Per Jansson med sin familj. Har var ifr\u00e5n R\u00e4v\u00e5la i Grang\u00e4rde. Han brukade slakta och fl\u00e5 h\u00e4star. De fick en sv\u00e5r motg\u00e5ng n\u00e4r deras stuga brann upp och de blev husvilla. Elden br\u00f6t ut p\u00e5 vinden och utataket stod snart i ljusan l\u00e5ga, gubben och gumman voro i stugan men visste ej att det brann. Men s\u00e5 fick hon h\u00f6ra att det dundra upp\u00e5t taket och sade ”jag vet inte va d\u00e4 \u00e4 s\u00f6m d\u00f6ner”. D\u00e5 svara gubben och sa ”l\u00e4t h\u00e4 d\u00f6na, inte har du n\u00e5 r\u00e5 m\u00e4 h\u00e4” Men i det samma kom det folk fr\u00e5n en granng\u00e5rd (Holmsj\u00f6berget) och tala om att stugan brann. Men det var d\u00e5 f\u00f6r sent att sl\u00e4cka.<\/em><\/p>\n\n\n\n Per Jansson hade en pojke som ville l\u00e4ra sig skjuta. Han hade h\u00f6rt talas om att om amn tog oblaten som man fick n\u00e4r man gick till nattvarden och lade den i b\u00f6ssan och sk\u00f6t mot solen, s\u00e5 skulle man sedan f\u00e5 skjuta s\u00e5 mycket villebr\u00e5d som man ville ha! I sitt of\u00f6rst\u00e5nd gjorde han p\u00e5 det viset. N\u00e4r han gick till nattarden f\u00f6rsta g\u00e5ngen, tog han oblaten med sig hem, lade dem i b\u00f6ssan och sk\u00f6t mot solen. N\u00e4r han blev \u00e4ldre brukade han tala om det d\u00e4r och d\u00e5 sa han ”Jag kommer s\u00e5 v\u00e4l ih\u00e5g hur pr\u00e4sten talade den d\u00e4r s\u00f6ndagen d\u00e5 vi f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen gick till nattvarden (till skrift). Han \u00f6nskade d\u00e5 att vi varje g\u00e5ng under hela v\u00e5rt liv kunde g\u00e5 lika v\u00e4rdigt till nattvarden som vi gjorde den f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Men d\u00e5 gick jag s\u00e5 ov\u00e4rdigt till nattvarden som jag n\u00e4stan kunde g\u00f6ra, tillade han. ”Det troddes att han fick samvetskval \u00f6ver det d\u00e4r och b\u00f6rjade grubbla s\u00e5 att f\u00f6r den skull blev sinnessvag och kom till hospitalet.<\/em><\/p>\n\n\n\n En liten bit \u00f6ster om Frunhem var f\u00f6rr ett litet st\u00e4lle (Laback-Jans) . D\u00e4r bodde en arbetare som hette Jan Andersson – som f\u00f6r det mesta kallades Laback-Jan, d\u00e4rf\u00f6r att han f\u00f6rut vistats vid Labacken. Hans hustru hette Eva (Skriker-Eva) och var troligen kommen fr\u00e5n Skrikarhyttan. De hade en som som hette Jan Fredrik. Denne blev m\u00e5g \u00e5t Vilhelm Mattsson vid Gillersklack som var \u00e4nkling. N\u00e4r Jan Fredriks mor blev \u00e4nka, d\u00e5 gifte hon om sig med n\u00e4mnda Vilhelm Mattson. Och d\u00e5 kunde Jan Fredrik – som det talats om – kalla sin mor f\u00f6r b\u00e5de mor och sv\u00e4rmor. Och Jan Fredriks hustru kunde \u00e4ven kalla henne sv\u00e4rmor och styvmor.<\/em><\/p>\n\n\n\n Den f\u00f6rut omtalade Laback-Jan hade en sv\u00e5ger vid namn Johan Hasselberg (Skrikar-Jan) som troligen var fr\u00e5n Skrikarhyttan. Han ville fara till Ameria, men d\u00e5 han var b\u00e5de fattig och sinnessvag s\u00e5 var det sv\u00e5rt f\u00f6r honom att ta sig dit. Hur han kom till G\u00f6teborg det vet jag ej. Men n\u00e4r han kom dit, d\u00e5 gick han p\u00e5 ett fartyg och steg obem\u00e4rkt ner i lastrummet d\u00e4r han g\u00f6mde sig i ett tomt sockerfat och kom med \u00e4nda till England. D\u00e4r blev han uppt\u00e4ckt och f\u00f6rd tillbaka till G\u00f6teborg, d\u00e4r de vederb\u00f6rande fingo stora besv\u00e4r med att ta reda p\u00e5 var han h\u00f6rde hemma. N\u00e4r de fr\u00e5gade om var han var hemma, d\u00e5 svarade han endast att ”jag \u00e4r hemma i den d\u00e4r socken d\u00e4r dom bygger som mest”. De fick lov att fotografera honom och s\u00e4nda kort till pr\u00e4sterna i flera socknar och fr\u00e5ga om de k\u00e4nde igen honom. N\u00e4r Hammarstr\u00f6m fick kortet d\u00e5 drog han k\u00e4nsla (illgrund) p\u00e5 attt det var Johan Hasselberg. Han blev d\u00e5 hitf\u00f6rd.<\/em><\/p>\n\n\n\n I n\u00e4rheten av sl\u00e4t\u00e5sarna \u00e4r ett berg som heter Svartberget. P\u00e5 den v\u00e4stra sidan om berget ligger en tj\u00e4rn: Svarttj\u00e4rn. Om tj\u00e4rnen har namn av berget eller tv\u00e4rtom, det vet jag ej. P\u00e5 trakten kring svarttj\u00e4rnarna och Gillersklack har f\u00f6rr i tiden varit minst 10 sm\u00e5 torp och stugor som nu \u00e4ro borta. N\u00e4stan all mark p\u00e5 dessa trakter tillh\u00f6r numer H\u00f6gfors bolag! Strax inttill Gillersklack p\u00e5 v\u00e4stra sidan har st\u00e5ett en stuga d\u00e4r tv\u00e5 d\u00f6vstumma barn blivit f\u00f6dda (Erik och Nils)<\/em><\/p>\n\n\n\n Eljdalen har f\u00e5tt sitt namn d\u00e4rav att dom f\u00f6rr i tiden br\u00e4nde och s\u00e5dda fallr\u00e5g ett stycke \u00f6ster om g\u00e5rdarna. P\u00e5 h\u00f6sten n\u00e4r det var gr\u00f6n r\u00e5g d\u00e5 h\u00f6ll sig \u00e4lgarna d\u00e4r och \u00e5t r\u00e5g- Och i dalen norr om r\u00e5gfallet ville de ocks\u00e5 g\u00e4rna vistas, d\u00e4rav namnet. \u00c4lgfallet har f\u00e5tt sitt namn p\u00e5 samma s\u00e4tt.<\/em><\/p>\n\n\n\n I n\u00e4rheten av \u00c4lgfallet ligger ett litet st\u00e4lle som heter Piromh\u00e4lla. Detta namn har det nog f\u00e5tt d\u00e4rf\u00f6r att dom pirat med n\u00e5gonting. F\u00f6rr i tiden brukade dom ta hem br\u00e4nnvin och s\u00e4lja p\u00e5 f\u00f6rtj\u00e4nst och d\u00e5 slog dom vatten i det. Detta kallades att ”pira”. (Dom sl\u00e5r vatten i br\u00e4nnvinet) sades det, eller ”dom pira bort krafta ur br\u00e4nnvinet”. Det sades \u00e4ven om d\u00e5liga talgdankar att dom pira. N\u00e4r de hade ont om talg d\u00e5 gjorde de ljusen s\u00e5 illa smala s\u00e5 pass att det lite talg utanf\u00f6r veken. Dessa ljus kunde ej st\u00e5 i n\u00e5gon stake, utan h\u00f6lls i fingrarna. Ungef\u00e4r som p\u00f6rtvedsstickor. Dom lyste s\u00e5 d\u00e5ligt och liknades vid m\u00e5nljuset och kallades f\u00f6r m\u00e5nljus.<\/em><\/p>\n\n\n\n En liten bil nordv\u00e4st om Stat\u00e5sarna \u00e4r en skogsdunge kallad Morbacken. Jag tycker mig minnas att en kvinna en g\u00e5ng f\u00f6r l\u00e4nge sedan gick in en koja d\u00e4r och blev mor till ett barn. D\u00e4rav namnet. Morbacken syns i \u00f6ster fr\u00e5n T\u00e4rnmossen.<\/em><\/p>\n\n\n\n P\u00e5 trakten norr om Gillersklack finns f\u00f6rutom de f\u00f6rut n\u00e4mnda \u00e5tta tj\u00e4rnar. N\u00e4mligen finns v\u00e4gstj\u00e4rn som ligger efter Finnv\u00e4gen mellan Holmsj\u00f6n och Gillersklack. Samt stora och lilla Gr\u00e4stj\u00e4rn, Klacktj\u00e4rn samt Br\u00e4nntj\u00e4rn invid Br\u00e4nnbyn (Br\u00e4nng\u00e5rn) och R\u00f6tj\u00e4rn som ligger \u00f6ster om Klacken.<\/em><\/p>\n\n\n\n Kannberget ligger intill v\u00e4gen mellan Holmsj\u00f6 Hojja och Holmsj\u00f6g\u00e5rdarna. Berget \u00e4r stort och har tv\u00e4ra stup d\u00e4r vattnet rinner utf\u00f6r sliarna och ben\u00e4mnd \u00e4ven i samband med hojja.<\/em><\/p>\n\n\n\n Ligger \u00f6ster fr\u00e5n Holmsj\u00f6n. D\u00e4r har varit stora hallonfall (Fallb\u00e4rsfall). Dit folk g\u00e5tt l\u00e5nga v\u00e4gar och plockat hallon. D\u00e4r p\u00e5 trakten \u00e4r ett st\u00e4lle som heter Tjurd\u00f6n. D\u00e4r var en tjur och en bj\u00f6rn en g\u00e5ng i tiden tog s\u00e5 h\u00e5rda nappatag med varandra att b\u00e5da l\u00e5g d\u00f6da p\u00e5 valplatsen. D\u00e4rav namnet!<\/em><\/p>\n\n\n\n P\u00e5 samma trakt som Tjurd\u00f6n ligger bergryggen (Kvarn\u00e5sarna). P\u00e5 sidan om dessa \u00e4r det en b\u00e4ck (Kvarnb\u00e4cken) d\u00e4r det f\u00f6rr i tiden har varit en s\u00e5dan d\u00e4r Skvaltkvarn d\u00e4r folket p\u00e5 trakten malde sin s\u00e4d.<\/em><\/p>\n\n\n\n P\u00e5 samma trakt finns platser med besynnerliga namn, s\u00e5som: Sures baktr\u00f6g, R\u00f6vskura och R\u00f6vskurab\u00e4cken. Platserna har f\u00e5tt sitt namn efter markens beskaffenhet och utseende. Markomr\u00e5det tillh\u00f6r H\u00f6gfors bolag. I sj\u00f6n Stora Korsl\u00e5ngen i nord\u00f6stra h\u00f6rnet av Ljusnarsbergs socken g\u00e5r fyra sockenlinjor \u00f6ver en stenman ute i sj\u00f6n. Linjorna ligger mellan Ljusnarsberg, Ramsberg, Malingsbo och Norrb\u00e4rke socknar. F\u00f6r varje socken linja g\u00e5r en udde ut\u00e5t sj\u00f6n p\u00e5st\u00e5r en person h\u00e4r, som \u00e4r fr\u00e5n den d\u00e4r trakten. L\u00f6fberg har sett denna sj\u00f6. Den har flera holmar och l\u00e5nga vikkar. Dom ligger h\u00e4rs och tv\u00e4rs. D\u00e4rav torde den ha sitt namn. K\u00f6rsl\u00e5ngen \u00e4r en ful sj\u00f6! Jag har ocks\u00e5 h\u00f6rt mycket talas om de d\u00e4r – att s\u00e5 m\u00e5nga sockenlinjer g\u00e5r fram d\u00e4r i sj\u00f6n.<\/em><\/p>\n\n\n\n Upptecknaren<\/em><\/p>\n\n\n\nOm malmen vid Tv\u00e4rtj\u00e4rnarna.<\/h3>\n\n\n\n
En annan g\u00e5ng n\u00e4r han skulle fasta p\u00e5 samma malm, d\u00e5 somnade han och n\u00e4r han vaknade d\u00e5 l\u00e5g han i Simmelsj\u00f6 t\u00e4kt. Under s\u00f6mnen blev han flyttad \u00f6ver en halv mil utan att veta vem som gjorde det. N\u00e5gon malm fick han ej reda p\u00e5! Det sades att Har\u00e4ls Erker s\u00f6p ihj\u00e4l sig. Efter en liten g\u00e5ngstig mellan Holmsj\u00f6n och Sandsj\u00f6n stod han p\u00e5 kn\u00e4 vid en granrot med en br\u00e4nnvinsflaska i handen. Den person som fann honom trodde han levde och tog i hans h\u00e5r f\u00f6r att p\u00e5 sk\u00e4mt ge honom en luv, men har var d\u00e5 d\u00f6d och kall. Jag s\u00e5g honom n\u00e4r jag var liten!<\/em><\/p>\n\n\n\nTrunhem.<\/h3>\n\n\n\n
Bryggstu-Lasse<\/h3>\n\n\n\n
Lars – eller Bryggstu-Lasse hade flera barn av vilka tv\u00e5 \u00e4nnu lever. En dotter blev gift med S\u00f6r-Jans Fredrik i Finnfallet och b\u00e5da drunknade (gjorde av med sig) i Holmsj\u00f6n f\u00f6r omkring 40 \u00e5r sedan. Det gick till s\u00e5 att dom skulle till pr\u00e4sten och kristna ett barn t\u00e5 en sl\u00e4kting som bodde vid tv\u00e4rtj\u00e4rnarna. P\u00e5 kv\u00e4llen n\u00e4r dom kom hem med barnet och li trakterade. Men Fredrik var s\u00e5 orolig och ville iv\u00e4g hem. D\u00e5 s\u00e5 hans hustru \u00e5t honom att ”Du f\u00e4ktar och har s\u00e5 br\u00e5ttom s\u00e5 du \u00e5ker full ner i Holmsj\u00f6n ikv\u00e4ll”. Och s\u00e5 gick det! N\u00e4r dom sedan skulle \u00f6ver sj\u00f6n hade han henne p\u00e5 tj\u00e4lken. De tog fel p\u00e5 v\u00e4gen i m\u00f6rkret och kom f\u00f6r n\u00e4ra str\u00f6mdraget d\u00e4r isen brast. Tj\u00e4lken l\u00e5g en stund \u00f6ver vaken d\u00e4r fallit ner. Vid Holmsj\u00f6g\u00e5rdarna h\u00f6rde de en s\u00e5n vacker musik fr\u00e5n sj\u00f6n, kv\u00e4llen f\u00f6rut innan dom drunknade. Troligen ett f\u00f6rebud mot olyckan. Om n\u00e5gon i sina f\u00f6retag hade ovanligt br\u00e5ttom d\u00e5 sades det att den hade mycket ogjort och lite att leva” Likas\u00e5 om n\u00e5gon \u00e5t mycket (var stor\u00e4ten) att den ”hade mycket \u00e4tit och lite och leva”<\/em><\/p>\n\n\n\nHolmsj\u00f6 Hojja,<\/h3>\n\n\n\n
Ett m\u00e4rkligt sl\u00e4ktregister (1)<\/h3>\n\n\n\n
En Amerika-resa (2)<\/h3>\n\n\n\n
Svartberget<\/h3>\n\n\n\n
Hur g\u00e5rdarna Elgdalen och Elgfallet f\u00e5tt sina namn<\/h3>\n\n\n\n
Piromh\u00e4lla<\/h3>\n\n\n\n
Morbacken<\/h3>\n\n\n\n
Skogstj\u00e4rnar<\/h3>\n\n\n\n
Kannbergs \u00e4n \u00e5 hojja<\/h3>\n\n\n\n
Rinkaberga<\/h3>\n\n\n\n
Kvarn\u00e5sarna.<\/h3>\n\n\n\n
Besynnerliga namn<\/h3>\n\n\n\n