Sockeninv\u00e5nare f\u00f6dda p\u00e5 mitten av 1800-talet intervjuas om hur frierier gick till n\u00e4r de var unga. Upptagningen bygger p\u00e5 ett fr\u00e5geformul\u00e4r som saknas, men det g\u00e5r med stor beh\u00e5llning att tillgodog\u00f6ra sig hur det gick till. Upptecknaren hette Fredrik Wester och den genomf\u00f6rdes p\u00e5 R\u00e4llen, 1925. En av respondenterna var J. H\u00f6\u00f6k, f: 1845 i Ljusnarsberg<\/p>\n\n\n\n
I min ungdom f\u00f6rekom de s.k. nattfrierierna allm\u00e4nt h\u00e4r i socknen. Byns pojkar brukade d\u00e5 samlas p\u00e5 l\u00f6rdags- och s\u00f6ndagskv\u00e4llar f\u00f6r att g\u00e5 sta \u00e5 fria, som de bruka s\u00e4ga. Det kallades \u00e4ven att ”g\u00e5 ut p\u00e5 byn”, ”g\u00e5 ut p\u00e5 bondvischan”<\/em>, o.s.v. De talades d\u00e5 f\u00f6rst vid om vart de skulle g\u00e5 p\u00e5 kv\u00e4llen och natten. N\u00e4r tiden var inne, d\u00e5 gick hela flocken, som ibland kunde uppg\u00e5 \u00f6ver till hela tjoget. Detta f\u00f6rekom f\u00f6r det mesta p\u00e5 eftersommaren och h\u00f6sten. De gjorde d\u00e5 utflykter till andra byar ocks\u00e5. N\u00e4r de d\u00e5 kom till en g\u00e5rd, s\u00e5 skulle de naturligtvis in i k\u00f6ket till flickorna. Och dessa v\u00e5gade inte annat \u00e4n sl\u00e4ppa in dem, f\u00f6r det var nog b\u00e4st att vara sams med pojkarna. N\u00e4r de kommit in i k\u00f6ket, s\u00e5 b\u00f6rjade somliga av dem att spr\u00e5ka med flickorna, och de andra hade sina \u00e4ventyr f\u00f6r sig. Men s\u00e5 h\u00e4nda det ofta, att n\u00e5gon av kamraterna var borta. Och d\u00e5 blev det inte liten uppst\u00e5ndelse bland pojkarna. De b\u00f6rja d\u00e5 fr\u00e5ga varandra och undra n\u00e4r och vem den kunde ha tagit v\u00e4gen. Och s\u00e5 b\u00f6rja de tro, att han ha f\u00e5tt sig en f\u00e4stm\u00f6, och s\u00e5 b\u00e4r det av med hela sv\u00e4rmen till en annan g\u00e5rd f\u00f6r att leta efter honom. Men inte finns han d\u00e4r. Och s\u00e5 uppt\u00e4cker de, att en annan av dem har f\u00f6rsvunnit. Och s\u00e5 d\u00e4r gick det undan f\u00f6r undan, tills det blott var n\u00e5gra stycken kvar av hela flocken, och ingen visste, vart de tagit v\u00e4gen.<\/p>\n\n\n\n Medan de voro inne i k\u00f6ken hos flickorna, s\u00e5 blevo de uppmanade av dem att h\u00e5lla sig tysta, s\u00e5 att inte husbondfolket skulle bli st\u00f6rda. Det kunde d\u00e5 h\u00e4nda, att husbonden kom till k\u00f6ket och var ond \u00f6ver att det inte fick vara tyst, och s\u00e5 kunde flickan eller flickorna f\u00e5 bannor f\u00f6r att de sl\u00e4ppt in dem. Och medan pojkarna s\u00e5 d\u00e4r str\u00f6vade omkring i g\u00e5rdarna och spr\u00e5kade med flickorna, s\u00e5 h\u00e4nde det att n\u00e5gon av dessa fattade behag f\u00f6r n\u00e5gon av pojkarna, som blev b\u00f6rjan till ett frieri. Men detta h\u00f6lls hemligt s\u00e5 l\u00e4nge som m\u00f6jligt. Men en annan g\u00e5ng smyger sig denne pojke dit ensam, han vet d\u00e5 att han blir mottagen – och kanh\u00e4nda han \u00e4ven blivit bjuden att komma. N\u00e4r en pojke hade f\u00e4stm\u00f6, d\u00e5 gick han alltid ensam, n\u00e4r han skulle g\u00e5 sta \u00e5 fria. Och det var ju inte sv\u00e5rt att smita sin v\u00e4g ifr\u00e5n de andra pojkarna, n\u00e4r det var m\u00f6rka kv\u00e4llar. Det var inte vanligt, att flickorna gick \u00e5 fria. Men det h\u00e4nde dock, att det var n\u00e5gon flicka, som gjorde det ibland, d\u00e4rf\u00f6r att hon hade ont efter friare. Men n\u00e4r det var skott\u00e5r, d\u00e5 var det flickornas tur att g\u00e5 och fria, hette det. Och jag minns, att d\u00e5 jag var ung, kom det en flicka hem till mig en g\u00e5ng i det \u00e4rendet och sade: ”I \u00e5r \u00e4r det skott\u00e5r, s\u00e5 nu \u00e4r det min tur att g\u00e5 \u00e5 fria.”<\/em> Men det var ju inte annat \u00e4n ett sk\u00e4mt, ty vad frieriet betr\u00e4ffade, s\u00e5 gick det nog sin vanliga g\u00e5ng \u00e4nd\u00e5. De brukade \u00e4ven g\u00e5 till kyrkan f\u00f6r att tr\u00e4ffa varandra. Frieri kunde \u00e4ven uppst\u00e5, n\u00e4r de hade sina bjudningsdansar, som var s\u00e5 vanligt f\u00f6rr i tiden. Pojkarna bruka d\u00e5 bjuda var sin flicka, och n\u00e4r dansen var slut, f\u00f6ljde de sina flickor p\u00e5 v\u00e4g hem. Jag tror ej, att de d\u00e4r nattfrierierna \u00e4ro s\u00e5 vanliga nu som f\u00f6rr.<\/p>\n\n\n\n Gossarna bes\u00f6kte nog flickorna b\u00e5de enskilt och i flock. N\u00e4r pojkarna gingo flockvis, d\u00e5 gingo de bara f\u00f6r att roa sig samt se sig om hur det var i g\u00e5rdarna, och titta p\u00e5 flickorna och g\u00f6ra sig bekanta. Men n\u00e4r de f\u00e5tt sig en f\u00e4stm\u00f6, d\u00e5 bruka de f\u00f6r det mesta g\u00e5 ensamma, n\u00e4r de gick sta \u00e5 fria, f\u00f6r de ville ej att n\u00e5gon skulle veta om det, f\u00f6r det skulle vara s\u00e5 hemligt. Och s\u00e5 ville paret helst vara ensamma. Det var inte s\u00e4kert, att pojken menade allvar med sitt frieri, fast han gick ensam. Det var nog d\u00e5 som nu, s\u00e5 att somliga inte hade n\u00e5gon mening med det, utan gick bara f\u00f6r sitt okynne. N\u00e4r s\u00e5 flickan blev i grossess, d\u00e5 kunde det ocks\u00e5 h\u00e4nda, att det blev slut p\u00e5 frieriet. Men somliga voro naturligtvis \u00e4rliga och h\u00f6ll sina l\u00f6ften. Flickorna voro ej h\u00e4ller alltid \u00e4rliga mot sina f\u00e4stm\u00e4n. De kunde samtidigt ha fler \u00e4n en f\u00e4stman och detta gjorde att det blev slut p\u00e5 frieriet. Om de d\u00e4r nattfrierierna bruka dom s\u00e4ja<\/p>\n\n\n\n Sitt r\u00e4tta frieri skall man om dagen bruka, N\u00e4r pojkarna gingo i flock till flickorna, kunde det ej bli fr\u00e5ga om n\u00e5got frieri. De gingo d\u00e5 f\u00f6r det mesta ut p\u00e5 byn f\u00f6r att roa sig samt se p\u00e5 flickorna och spr\u00e5ka vid dem. Om det d\u00e5 h\u00e4nde att n\u00e5gra fattade behag f\u00f6r varandra medan de voro tillsammans, s\u00e5 ville de inte visa det i \u00f6ppet lag. Men en annan g\u00e5ng d\u00e5 gick nog pojken dit ensam. N\u00e4r de sedan friat en tid, d\u00e5 bruka de ing\u00e5 f\u00f6rbindelse med varandra, samt gifta sig, s\u00e5vitt inte flickans f\u00f6r\u00e4ldrar satte sig emot det. Om dessa inte ville ha ynglingen till m\u00e5g, s\u00e5 kunde det t.o.m. g\u00e5 s\u00e5 l\u00e5ngt att de med trolleri s\u00f6kte att f\u00e5 slut p\u00e5 frieriet. Om ynglingen bedrog flickan genom att \u00f6vergiva henne sedan hon var i grossess och b\u00f6rja frieri och gifta sig med en annan, d\u00e5 brukade flickans f\u00f6r\u00e4ldrar \u2013 s\u00e5 vitt de ville ha pojken till m\u00e5g \u2013 h\u00e4mnas denna or\u00e4tt genom att trolla den, som han d\u00e5 gifte sig med. S\u00e5dant har nog h\u00e4nt mer \u00e4n en g\u00e5ng f\u00f6rr i tiden. Jag k\u00e4nner en gammal man som i sin ungdom friade till en flicka. Men n\u00e4r hon blivit moder till ett barn d\u00e5 \u00f6vergav han b\u00e5de henne och barnet. Som han var en duglig karl, blev flickans moder mycket f\u00f6rargad \u00f6ver det. Och n\u00e4r karlen i fr\u00e5ga sedan gifte sig med en annan, s\u00e5 sades det allm\u00e4nt att hon trollade hans hustru s\u00e5 att hon blev kollrig. Hon har ocks\u00e5 varit p\u00e5 hospital g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng, och hennes man har f\u00e5tt utst\u00e5 mycket ont \u00e4nda fr\u00e5n de blevo gifta.<\/p>\n\n\n\n Det \u00e4r en allm\u00e4n folktro, att den, som beter sig p\u00e5 detta s\u00e4tt mot en kvinna blir inte ostraffad. om inte n\u00e5gon m\u00e4nniska kan g\u00f6ra det s\u00e5 skall Gud g\u00f6ra det genom att de f\u00e5 motg\u00e5ngar och sv\u00e5righeter h\u00e4r i tiden. N\u00e4r ynglingen b\u00f6rjade fria p\u00e5 allvar d\u00e5 gick han naturligtvis ensam. De bruka d\u00e5 g\u00e5 p\u00e5 l\u00f6rdags och s\u00f6ndagskv\u00e4llar, och \u00e4ven en kv\u00e4ll mitt i veckan. Flickorna brukade d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ga till pojkarna att;<\/p>\n\n\n\n ’Om ni \u00e4r sn\u00e4lla, s\u00e5 kan ni hitt p\u00e5 f\u00e5 er en helgdagsnatt mitt i vicka’.”<\/em><\/p>\n\n\n\n N\u00e4r pojken p\u00e5 detta s\u00e4tt gick och fria d\u00e5 stannade han kvar \u00f6ver natten. Frieri kunde \u00e4ven uppst\u00e5 n\u00e4r ungdomen om s\u00f6ndagarna tr\u00e4ffades vid kyrkan. I en mycket gammal visa, som de om vinterkv\u00e4llarna brukade sjunga, n\u00e4r de satt vid sina spinnrockar och spann lin och bl\u00e5rn n\u00e4mns \u00e4ven mycket d\u00e4rom. S\u00e5h\u00e4r lyder de tv\u00e5 f\u00f6rsta verserna:<\/p>\n\n\n\n Rocken surrar, lampan brinner, Veckans dagar \u00e4r ej m\u00e5nga, Jag vet ej om n\u00e5got s\u00e4rskilt s\u00e4tt. Men de brukade vanligen g\u00e5 till v\u00e4ga ungef\u00e4r s\u00e5 h\u00e4r: N\u00e4r ynglingen kom fram till g\u00e5rden, gick han till k\u00f6ksf\u00f6nstret, d\u00e4r flickorna vanligen hade sin soffa eller s\u00e4ng \u2013 i all synnerhet om de v\u00e4ntade friare \u2013 och knackade litet sakta. Flickan satte d\u00e5 sig upp och tittade ut. Om hon d\u00e5 ej kunde k\u00e4nna igen honom, fr\u00e5gade hon vem det var. N\u00e4r hon f\u00e5tt veta det, g\u00e5r hon till d\u00f6rren och \u00f6ppnar. Sedan de h\u00e4lsat varandra, g\u00e5r hon tillbaka till soffan. Efter ett litet dr\u00f6jsm\u00e5l l\u00e4gger hon sig \u00e5ter, och ynglingen s\u00e4tter d\u00e5 sig p\u00e5 soffkanten v\u00e4nd mot flickan och de spr\u00e5ka om ett och annat. Till sist s\u00e4ger han p\u00e5 omslags skull att:<\/p>\n\n\n\n ”Nej, jag skall full ut och g\u00e5 igen, h\u00e4r f\u00e5r jag v\u00e4l \u00e4nd\u00e5 inte stanna?” ”Ha,<\/em>” svarar flickan, ”Du har full inte s\u00e5 br\u00e5ttom – men du ska full g\u00e5 till f\u00e4stm\u00f6a, f\u00f6rst\u00e5r ja.” <\/em>Men hur de spr\u00e5ka, s\u00e5 blir han kvar \u00f6ver natten. Och om morgonen g\u00e5r han helt tidigt, f\u00f6r att komma igen n\u00e4sta helgdagsnatt (h\u00e4rdesnatt) Allt efter som tiden lider, blir det allt mera intimt dem emellan. De b\u00f6rja brevv\u00e4xla med varandra. Och vad kan vara roligare \u00e4n att f\u00e5 k\u00e4rleksbrev. S\u00e5dana brev b\u00f6rjade vanligen med de orden: ”Min \u00f6mt \u00e4lskade v\u00e4n” <\/em>och slutade med: ”Adj\u00f6 min \u00e4lskade.”<\/em> I st\u00e4llet f\u00f6r namnteckning kunde det st\u00e5: Jag vill ej skriva mitt namn uti fall att n\u00e5gon annan skulle bryta brevet. Frieriet skulle allts\u00e5 vara en hemlighet s\u00e5 l\u00e4nge som m\u00f6jligt, men det h\u00e4nde dock att i listade ut det genom att \u00f6ppna breven.<\/p>\n\n\n\n Gossarna kunde nog b\u00f6rja d\u00e4rmed, s\u00e5 snart de slutat denna skola. De \u00e4ldre gossarna kunde d\u00e5 s\u00e4ga till dem att: ”Nu ska du f\u00f6lja med oss ut p\u00e5 byn, f\u00f6r nu har du g\u00e5tt och l\u00e4st, s\u00e5 nu \u00e4r du karl.”<\/em> Men det var ju inte lika med alla gossar. Det var nog en allm\u00e4n sed och ans\u00e5gs icke f\u00f6r n\u00e5gon osed att pojkarna gingo ensamma n\u00e4r de skulle ut och fria. Men s\u00e5 kallat b\u00e4ttre folk, begagnade i allm\u00e4nhet icke nattfrieriet, utan gick eller for p\u00e5 dagen, n\u00e4r de skulle fria. Och vad flickorna betr\u00e4ffar, s\u00e5 voro de inte s\u00e5 giriga. De bruka nog dr\u00f6ja n\u00e5got \u00e5r. F\u00f6r \u00f6vrigt var det just inte den seden, att de gick ut p\u00e5 samma s\u00e4tt som pojkarna. Det kunde ocks\u00e5 bero p\u00e5 att f\u00f6r\u00e4ldrarna b\u00e4ttre kunde h\u00e5lla reda p\u00e5 flickorna.<\/p>\n\n\n\n Jag har ej h\u00f6rt talas om n\u00e5got ungdomslag. \u2013 tror ej att det f\u00f6rekommit h\u00e4r i socknen. Och vad namnen betr\u00e4ffar, s\u00e5 kallades de vanligen f\u00f6r pojkar \u00e5 flickur. (P\u00f6jkar \u00e5 flickur.)<\/p>\n\n\n\n D\u00e4rom har jag inte h\u00f6rt talas. (7) Ej heller detta, tror jag, ha f\u00f6rekommit h\u00e4r i Ljusnarsberg. (8) Detta \u00e4r mig ocks\u00e5 obekant. (9)Det \u00e4r nog m\u00f6jligt, men har ej h\u00f6rt det. N\u00e4r gossarna ville in till flickorna, brukade dom knacka p\u00e5 d\u00f6rren eller f\u00f6nstret allt efter som det passade och det f\u00f6ll dem in att g\u00f6ra. De bruka d\u00e5 s\u00e4ga: \u201c\u00c4 du vaken, s\u00e5 ta av haken.\u201d<\/em> De hade f\u00f6r det mesta en j\u00e4rnkrok p\u00e5 d\u00f6rrens insida, och en m\u00e4rla i d\u00f6rrgatan. N\u00e4r de st\u00e4ngde d\u00f6rren, sattes kroken (haken) i m\u00e4rlan. N\u00e5gra ramsor vet jag ej. N\u00e4r en gosse friade p\u00e5 allvar och stannade kvar \u00f6ver natten var det vanligt att han till\u00e4ts att taga av sig rock och skor. Detta var vanligt i b\u00f6rjan av frieriet. \u2013 l\u00e4ngre fram n\u00e4r bekantskapen blev mera intima, till\u00e4ts \u00e4ven att han tog av sig underkl\u00e4derna. Om tv\u00e5 flickor l\u00e5go i samma b\u00e4dd n\u00e4r den enas friare kom, s\u00e5 bruka nog den andra flickan g\u00e5 och l\u00e4gga sig p\u00e5 ett annat st\u00e4lle. Om det fanns plats, f\u00f6r hon ville inte heta kolare. Men var det ingen annan r\u00e5d, d\u00e5 fick de v\u00e4l lov att ligga i soffan eller s\u00e4ngen alla tre. Om tv\u00e5 flickor deltogo, kallades det att kola. Den flicka, som d\u00e5 inte hade friare fick d\u00e5 bli f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r mycket sk\u00e4mt och skoj, b\u00e5de av g\u00e5rdsfolket och grannarna. Utom det att hon fick heta kolare, s\u00e5 brukade de s\u00e4ga \u00e5t henne att hon skulle kola riktigt, s\u00e5 att det inte blev n\u00e5gon brandfant, \u2013 d\u00e4rmed menade de att hon skulle vara p\u00e5 sin vakt och se noga efter att de inte fick fria p\u00e5 det viset att det blev o\u00e4kta barn. I b\u00f6rjan av frieriet gick nog ynglingen helt tidigt, f\u00f6r att inte bli uppt\u00e4ckt, men snart stannade han tills han fick kaffe \u2013 antingen av f\u00e4stm\u00f6n eller sv\u00e4rmor \u2013 Dit h\u00f6r nog ocks\u00e5 det h\u00e4r: \u201cI mor\u00e4 bitti, I mor\u00e4 bitti, kommer sv\u00e4rmor m\u00e4 kaffe.\u201d<\/em> Dylika frierier kunde nog p\u00e5g\u00e5 b\u00e5de l\u00e4ngre och kortare allt efter omst\u00e4ndigheterna.<\/p>\n\n\n\n Ett frieri kunde av en eller annan orsak upph\u00f6ra. Det h\u00e4nde nog att flickorna inte alltid var s\u00e5 punktliga och kunde samtidigt ha flera \u00e4n en friare, och d\u00e5 slutade naturligtvis den f\u00f6rsta. Och likas\u00e5 kunde f\u00e4stmannen vara o\u00e4rlig. Alltnog, d\u00e5 ett frieri genom en eller annan orsak blev uppl\u00f6st, s\u00e5 v\u00e4ckte detta beundran i samh\u00e4llet. Och allra mest, om flickan r\u00e5kade att vara i grossess.<\/p>\n\n\n\n Ett s\u00e5dant d\u00e4r frieri med \u00e5tf\u00f6ljande falska l\u00f6ften och osedliga f\u00f6rbindelser, som till och med kunde ha f\u00f6rtvivlan och sj\u00e4lvmord till f\u00f6ljd, ans\u00e5gs av de \u00e4ldre f\u00f6r b\u00e5de fult och opassande. Somliga av de unga, som hade b\u00e4ttre bildning ans\u00e5g \u00e4ven ett s\u00e5dant d\u00e4r osedligt levnadss\u00e4tt f\u00f6r fult och obildat. Det har nog blivit n\u00e5got b\u00e4ttre p\u00e5 senare tiden det osedliga levnadss\u00e4ttet har nog motarbetats f\u00f6rr s\u00e5v\u00e4l som nu, \u2013 fast\u00e4n att resultatet blivit d\u00e5ligt. P\u00e5 husf\u00f6rh\u00f6ren f\u00f6rr i tiden h\u00f6ll nog pr\u00e4sterna f\u00f6rmaningstal till b\u00e5de husb\u00f6nder och tj\u00e4nare med avseende p\u00e5 denna sak. S\u00e5dana kvinnor, som skaffat sig o\u00e4kta barn, skulle tagas i kyrke p\u00e5 ett mindre hederligt s\u00e4tt. Efter gudstj\u00e4nstens slut i kyrkan fingo de g\u00e5 med pr\u00e4sterna in i sakristian. D\u00e4r skulle de h\u00e5lla sina kn\u00e4n p\u00e5 en pall, medan pr\u00e4sten f\u00f6rmanade dem samt l\u00e4ste en b\u00f6n, som inte var s\u00e5 vacker. De, som voro tj\u00e4nare m\u00e5ste \u00e4ven p\u00e5 grund av sin orlovssedel uppf\u00f6ra sig n\u00e5gorlunda ordentligt. N\u00e4r n\u00e5gon tog tj\u00e4nst skulle det ske i laglig tid (laga tid). De skulle d\u00e5 l\u00e4mna sin orlovssedel, som han f\u00e5tt av sin f\u00f6rra husbonde, i den stod d\u00e5 antecknat, hurdan han var samt hur han uppf\u00f6rt sig. N\u00e4r han varit i sin nya tj\u00e4nst en tid, och det visade sig, att hans duglighet och uppf\u00f6rande i \u00f6vrigt icke \u00f6verensst\u00e4mde med orlovssedeln, d\u00e5 fick detta anm\u00e4las f\u00f6r vederb\u00f6rande myndigheter. Gick en tj\u00e4nare ur tj\u00e4nsten och ej kom tillbaka, fick detta \u00e4ven anm\u00e4las f\u00f6r l\u00e4nsman, som d\u00e5 h\u00e4mtade honom tilltaka. Om en tj\u00e4nare inte lydde sitt husbondefolk, utan uppf\u00f6rde sig d\u00e5ligt, d\u00e5 blev detta insatt i hans orlovssedel, och d\u00e5 blev det sedan sv\u00e5rt f\u00f6r honom att f\u00e5 n\u00e5gon tj\u00e4nst. Jag har h\u00f6rt talas om en husbonde, som antecknade f\u00f6lj. i sin dr\u00e4ngs orlovssedel:<\/p>\n\n\n\n Han h\u00e5ller inte n\u00e5 v\u00e4sen i skogen. Av denna orlovssedel \u2013 utifall att det nu inte var bara sk\u00e4mt \u2013 framgick, ”att tj\u00e4naren var en d\u00e5lig arbetare \u2013 men bra te \u00e4ta.”<\/em><\/p>\n\n\n\n Det var nog brukligt f\u00f6rr i tiden att ungdomen b\u00e4ddade l\u00e5ngb\u00e4dd p\u00e5 golvet, n\u00e4r det var br\u00f6llop eller h\u00f6ga helger. P\u00e5 Julkv\u00e4llen bruka dom ta in stora halmk\u00e4rvar och breda ut p\u00e5 golvet, och sedan de ditlagt kuddar och t\u00e4cken, l\u00e5g de p\u00e5 den d\u00e4r b\u00e4dden allehop och s\u00e4ngb\u00e4ddarna fick vara tomma. S\u00e5dana d\u00e4r l\u00e5ngb\u00e4ddar kallades \u00e4ven f\u00f6r syskonb\u00e4ddar. S\u00e4ngarna skulle vara lediga ifall att n\u00e5gon eller n\u00e5gra d\u00f6da anh\u00f6riga skulle komma p\u00e5 bes\u00f6k. Jag har h\u00f6rt mycket talas om det d\u00e4r sk\u00e4mtet att taga ett \u00e4lskat par p\u00e5 en grind och under stoj och munterhet b\u00e4ra dem av och an. Men inte har jag sett det.<\/p>\n\n\n\n L\u00e5ngt tillbaka var det nog, enligt vad jag h\u00f6rt, s\u00e5, att ynglingen f\u00f6rst m\u00e5ste h\u00f6ra efter med flickans f\u00f6r\u00e4ldrar, om de tilll\u00e4t det, innan det kunde bli n\u00e5got frieri av. Somliga ungdomar kunde nog b\u00f6rja med det d\u00e4r utelivet s\u00e5 tidigt som ett och tv\u00e5 \u00e5r efter skriftskolan, f\u00f6r s\u00e5 vitt inte f\u00f6r\u00e4ldrarna kunde h\u00e5lla dem inne om n\u00e4tterna. Men n\u00e4r de blivit omkr. 20 \u00e0 21 \u00e5r, d\u00e5 gick de som de ville, f\u00f6r d\u00e5 hade f\u00f6r\u00e4ldrarna ingen r\u00e5d med dem l\u00e4ngre. Jag h\u00f6rde ej talas om n\u00e5got ungdomslag annat \u00e4n n\u00e4r de hade dansar. D\u00e5 kallades alla som voro med med ett gemensamt namn: ”danslaget.\u201c<\/em> Och \u00e4ven s\u00e5 n\u00e4r n\u00e5gra spelade kort, kallades de f\u00f6r ett kortspelarlag. Det vanliga namnet p\u00e5 ungdomen var ”pojk\u00e5r \u00e5 fleckur”<\/em>, \u2013 eller ocks\u00e5 ”pojkar \u00e5 konur”<\/em>. N\u00e4r en flicka fick ett o\u00e4kta barn, kalla de henne en gr\u00e4s\u00e4nka. N\u00e4r de skulle st\u00e4lla till med en bjudningsdans, d\u00e5 gick ungdomen tillsammans \u00e5tta dar f\u00f6rut och satsade ihop pengar till dansen. En g\u00e5ng, n\u00e4r jag var med, d\u00e5 skulle vi satsa var sina 18 skilling. Det blev d\u00e5 vissa personer utsedda, som skulle ordna med alltsammans. P\u00e5 dansen skulle vi sedan l\u00e4gga var sin riksdaler p\u00e5 spelmanssk\u00e5len. Men detta blev nog f\u00f6r mycket pengar \u00e5t spelmannen, men de kunde ju ordna med det som de ville. Pojkarne skulle bjuda var sin flicka. Men flickorna beh\u00f6vde ej erl\u00e4gga n\u00e5gra pengar. N\u00e4r ynglingarna var till kyrkan, s\u00e5 gick de m\u00e5ngen g\u00e5ng f\u00f6r att tr\u00e4ffa sina f\u00e4stm\u00f6r. D\u00e5 t. ex. en yngling hade varit ute p\u00e5 l\u00f6rdagskv\u00e4llen f\u00f6r att h\u00e4lsa p\u00e5 sin f\u00e4stm\u00f6, men inte sluppit in eller f\u00e5tt reda p\u00e5 n\u00e5gonting, d\u00e5 besl\u00f6t han \u2013 som synes av nedanst\u00e5ende lilla n\u00e4tta poem \u2013 att p\u00e5 s\u00f6ndagen g\u00e5 till kyrkan f\u00f6r att om m\u00f6jligt tr\u00e4ffa henne.<\/p>\n\n\n\n Jag begav mig d\u00e5 till kyrkan Gossarna s\u00f6kte vanligen genom knackningar p\u00e5 d\u00f6rren att komma in till flickorna. Ramsor kunde \u00e4ven f\u00f6rekomma. F\u00f6r \u00f6vrigt tillgick det s\u00e5, att det var p\u00e5 h\u00f6sten och m\u00f6rka kv\u00e4llar n\u00e4r pojken kom och knackade p\u00e5, d\u00e5 brukade han stryka eld p\u00e5 en t\u00e4ndsticka och lysa p\u00e5 f\u00f6nstret. Men om han inte gjorde det, s\u00e5 h\u00e4nde det, att flickan t\u00e4nde ett ljus och lyste p\u00e5 f\u00f6nstret f\u00f6r att se vem det var. De kunde d\u00e5 talas vid genom f\u00f6nstret. Om flickan d\u00e5 ville honom n\u00e5got, sl\u00e4ppte hon in honom, men i annat fall sl\u00e4ckte hon ljuset, och han fick g\u00e5 sin v\u00e4g. Om han fick komma in och fria, gick han sedan helt tidigt p\u00e5 morgon, innan g\u00e5rdsfolket kom upp. Var flickan dotter i huset, d\u00e5 fick han nog f\u00e4gnad av henne eller ocks\u00e5 av sv\u00e4rmor, som de brukade sjunga;<\/p>\n\n\n\n I morabitti klocka fyra N\u00e4r pojken skulle fria, var det vanligt, att han tog av sig huvudbonad, rock och skor. Ett frieri kunde p\u00e5g\u00e5 l\u00e4ngre och kortare tid \u2013 allt efter f\u00f6rh\u00e5llandena. Ett frieri kunde av mer \u00e4n en orsak sl\u00e5 upp. Ibland h\u00e4nde det, att flickan av en eller annan orsak \u00e5tr\u00e5 sig (drog huvudlink) som de brukade s\u00e4ga och gav sin f\u00e4stman \u201ckorgen\u201d. <\/em>\u00c4ven h\u00e4nde det, att f\u00e4stmannen var s\u00e5 or\u00e4ttvis, att han \u00f6vergav flickan, n\u00e4r hon blev i grossesses. Denna osed bed\u00f6mdes av de \u00e4ldre f\u00f6r att vara mycket or\u00e4tt, varf\u00f6r de brukade s\u00e4ga: \u201cSitt r\u00e4tta frieri skall man om dagen bruka”.<\/em><\/p>\n\n\n\n Den som g\u00e5r om nattettid, Det kunde nog \u00e4ven vara s\u00e5, att flickan sj\u00e4lv var orsak till att hennes f\u00e4stman \u00f6vergav henne i ett s\u00e5dant tillst\u00e5nd, \u2013 d\u00e4rigenom att hon varit otrogen och haft mer \u00e4n en friare p\u00e5 samma g\u00e5ng. Om det s\u00e5 f\u00f6rh\u00f6ll sig, d\u00e5 blev det av b\u00e5de unga och gamla bed\u00f6mt, att f\u00e4stmannen ifr\u00e5ga handlat r\u00e4ttvist. Denna sed har nog urartat p\u00e5 senare tid. Men jag tror ej, att detta har blivit till det b\u00e4ttre, utan till det s\u00e4mre. I min ungdom h\u00f6rde man inte talas om s\u00e5nt d\u00e4r, som de nu kallar f\u00f6r \u201cden fria k\u00e4rleken\u201d<\/em> med dess fula oseder o.s.v.. Men det d\u00e4r l\u00f6saktiga levnadss\u00e4ttet har nog motarbetats s\u00e5v\u00e4l av f\u00f6r\u00e4ldrar som pr\u00e4sterskapet, fast\u00e4n att det blivit d\u00e5ligt resultat. Vid trolofvningen tillgick det vanligen p\u00e5 det s\u00e4ttet att sedan de b\u00e5da erh\u00e5llit l\u00f6fte av f\u00e4stm\u00f6ns f\u00f6r\u00e4ldrar att gifta sig, k\u00f6ptes f\u00f6rlofningsringen. I densamma voro deras namn ingraverade. P\u00e5 den tiden fanns ingen guldsmed i Ljusnarsbergs kyrkoby, varf\u00f6r de, som skulle ha en guldring, m\u00e5ste fara till Linde eller n\u00e5gon annan stad och k\u00f6pa den.<\/p>\n\n\n\n Men n\u00e4r det var marknad i Kopparberg, d\u00e5 brukade det dock finnas n\u00e5gon guldsmed d\u00e4r. De gingo d\u00e4rp\u00e5 till pr\u00e4sten och f\u00f6rlovade sig. F\u00f6rlofvningen g\u00e4llde ett \u00e5r. Under denna tid skulle vigseln \u00e4ga rum, annars blev f\u00f6rlofvningen ogiltig. Ett frieri h\u00f6lls nog hemligt i det l\u00e4ngsta, men n\u00e4r det var s\u00e5 l\u00e5ngt g\u00e5tt, att flickans f\u00f6r\u00e4ldrar voro s\u00e4kra p\u00e5 att det skulle bli gift utav. D\u00e5 v\u00e4ndes bladet. Modern b\u00f6rjade d\u00e5 att skryta och l\u00e5ta stort samt tala om, att ’om l\u00f6rdag d\u00e5 sk\u00e5 dom te Linde eller \u00d6rebro och k\u00f6pa ring’ o.s.v.v. D\u00e5 var det ingen hemlighet l\u00e4ngre. Trolovningen betraktades ej som \u00e4ktenskap. Det senare ans\u00e5gs f\u00f6r mycket viktigare. S\u00e5 l\u00e4nge som de ej voro vigda, kunde det ej s\u00e4gas att de voro gifta. Min moder brukade tala om, att de vid jul och \u00e4ven vid br\u00f6llop brukade b\u00e4dda med halm p\u00e5 golvet. De gjorde det d\u00e4rf\u00f6r att det ans\u00e5gs mera storartat \u00e4n att ligga i sina vanliga b\u00e4ddar. Min mor var f\u00f6dd vid \u00d6rtj\u00e4rn i norra delen av Ljusnarsbergs socken. Hon sade att n\u00e4r de gjorde halmb\u00e4ddar p\u00e5 golvet, d\u00e5 lade de halmen i en rundel kring golvet d.v.s. att de lade halmen s\u00e5 l\u00e5ngt ut efter stugans alla v\u00e4ggar som m\u00f6jligt och runt ikring hela stugan, s\u00e5 att endast blev en liten rund fl\u00e4ck mitt p\u00e5 golvet som ej var bet\u00e4ckt. En s\u00e5dan b\u00e4dd kallades f\u00f6r b\u00e5de ’Syskonb\u00e4dd’<\/em> och ’Syskonkring’<\/em>. Det senare namnet var m\u00e5st brukligt. Vid br\u00f6llop brukade de ligga par om par. \u00c4ven brudparet var med p\u00e5 b\u00e4dden. Det var allts\u00e5 b\u00e5de unga och gamla, som l\u00e5g p\u00e5 halmen. Det d\u00e4r sk\u00e4mtet att taga en f\u00e4stman eller b\u00e5de f\u00e4stman och f\u00e4stm\u00f6n p\u00e5 en grind och b\u00e4ra dem har jag h\u00f6rt mycket talas om, men har ej varit med p\u00e5 eller sett det. Men det har nog varit verklighet, efter som det s\u00e5 allm\u00e4nt talas om det.<\/p>\n\n\n\n Jag hade en grannpojke, som ville fria till den ena pigan vid en bondg\u00e5rd i grannskapet. Flickan ville honom ingenting. Men han var lika envis. Husbonden lovade d\u00e5 pigorna bel\u00f6ning, om de ville g\u00f6ra som han l\u00e4rde dem f\u00f6r att bli av med friarn. N\u00e4sta g\u00e5ng han kom, skulle kuppen utf\u00f6ras. De sl\u00e4ppte d\u00e5 in honom, men han skulle inte f\u00e5 l\u00e4gga sig, om han inte ville taga av sig i bara skjortan. N\u00e4r han legat en stund sm\u00f6g sig den andra pigan, som lagt sig p\u00e5 ett annat st\u00e4lle, upp och tog hans kl\u00e4der och sprang ut. Den andra pigan sade, att hon m\u00e5ste g\u00e5 till lag\u00e5rn och se om en kalvko. D\u00e4rp\u00e5 sprang \u00e4ven hon ut sin v\u00e4g. Nu stod pojken d\u00e4r ensam och utan kl\u00e4der. En annan meddelare till\u00e4gger, att husbonden, som var en riktig \u201ckurre\u201d, just d\u00e5 n\u00e4r friarn var i sin sv\u00e5ra bel\u00e4genhet, kom till k\u00f6ket med en stor k\u00e4pp och hotade friarn med stryk. Denne m\u00e5ste d\u00e5 ge sig ut p\u00e5 g\u00e5rden i bara skjortan och som det var p\u00e5 h\u00f6sten och kyligt i v\u00e4dret, m\u00e5ste han springa f\u00f6r att h\u00e5lla sig varm. Han sprang d\u00e5 omkring tre kilometer utan kl\u00e4der och det l\u00e4r ha g\u00e5tt med fart.<\/em><\/p>\n\n\n\n Vad pigornas bel\u00f6ning angick, s\u00e5 blev den inte stor. De fingo var sitt huvudkl\u00e4de av bomull, som kostade femtio \u00f6re styck.<\/em><\/p>\n\n\n\n Min far brukade tala om, att n\u00e4r han var ung och gick och friade, s\u00e5 h\u00e4nde det, att han r\u00e5kade ut f\u00f6r n\u00e5got, som var riktigt obehagligt. Han friade till en piga vid Abrahamsg\u00e5rd i Ljusnarsbergs kyrkoby. En kv\u00e4ll n\u00e4r han skulle g\u00e5 dit och fria, h\u00e4nde det, att han av n\u00e5gon orsak ej fick tr\u00e4ffa henne. Och d\u00e4rtill b\u00f6rjade det att regna mycket h\u00e5rt. Ingenstans kunde han komma in och f\u00e5 tak \u00f6ver huvudet f\u00f6r natten. Han s\u00e5g ingen annan utv\u00e4g \u00e4n att g\u00e5 till b\u00e5thuset och f\u00f6rs\u00f6ka att komma in d\u00e4r. D\u00f6rrarna voro l\u00e5sta, men det var s\u00e5 pass stort rum under dessa, att han kunde krypa under och komma in. Som det var m\u00f6rkt d\u00e4rinne, kunde han inte se n\u00e5got omkring sig utan m\u00e5ste k\u00e4nna sig fram. Han lade sig p\u00e5 golvet, men som han var v\u00e5t av regnet och k\u00e4nde sig frusen och ruskig, sade han f\u00f6r sig sj\u00e4lv: \u201cUsch, usch.\u201d I detsamma h\u00f6rde han en r\u00f6st inne i b\u00e5thuset, som sade: \u201cL\u00e4gg p\u00e5 dej b\u00e5rt\u00e4cke.\u201d Men han f\u00e4ste sig ej n\u00e5got vid den d\u00e4r r\u00f6sten, utan l\u00e5g, tills han slumrade av och sov tills p\u00e5 morgonsidan. N\u00e4r han vaknade och det var s\u00e5 pass ljust, att han kunde se omkring sig, d\u00e5 fick han se, att det stod ett lik d\u00e4rinne. Och det omn\u00e4mnda b\u00e5rt\u00e4cket l\u00e5g alldeles invid honom. Han tyckte att den d\u00e4r natten var en mycket ruskig natt.<\/em><\/p>\n\n\n\n I en Dalasocken h\u00e4nde f\u00f6rr i tiden att en Dalpojke friade till en kula, som l\u00e5g i ladug\u00e5rden. N\u00e4r pojken, som kom till henne p\u00e5 kv\u00e4llen, skulle l\u00e4gga sig, tog han av sig bracko (byxorna), som var gjorda av skinn, och h\u00e4ngde upp dem p\u00e5 en b\u00e5sbalk. Kulan sade d\u00e5 till honom, att inte s\u00e4tta byxorna d\u00e4r, f\u00f6r d\u00e5 skulle korna \u00e4ta upp dem. Men d\u00e5 svarade han, att \u201cDet g\u00f6r ingenting, f\u00f6r jag har sju slikom par hemma\u201d. P\u00e5 natten \u00e5t en ko upp byxorna. Och p\u00e5 morgonen, n\u00e4r han inte hade n\u00e5gra byxor att s\u00e4tta p\u00e5 sig, tog han illa vid sig och sade: \u201cJa, h\u00e4r sitter jag brackoml\u00f6s och r\u00e5d\u00f6nl\u00f6s. Och hemma sitter far brackoml\u00f6s och r\u00e5d\u00f6nl\u00f6s.\u201d Det var n\u00e4mligen det enda par byxor, far och son hade tillsammans. Nu voro b\u00e5de far och son utan h\u00e4lgdagsbyxor, fast\u00e4n han skr\u00f6t f\u00f6r f\u00e4stm\u00f6n, att han hade sju par.<\/em><\/p>\n\n\n
den som g\u00e5r om natteti\u1e0d, han har en annan sjuka.<\/em><\/p>\n\n\n\n
vinterkv\u00e4llen \u00e4r ej l\u00e5ng,
lik en r\u00f6k den snart f\u00f6rsvinner
under munterhet och s\u00e5ng.<\/em><\/p>\n\n\n\n
s\u00f6ndan f\u00e5r vi snart igen,
d\u00e5 f\u00e5r vi till kyrkan g\u00e5nga g\u00e5nga
tr\u00e4ffa d\u00e4r v\u00e5r trogna v\u00e4n.<\/em><\/p>\n\n\n\n
\u00c5 inte n\u00e5 dunder \u00e5 i logen
i gr\u00f6tfate \u00e5 han en tr\u00e4l
\u00e5 sm\u00f6rasken slicker han v\u00e4l.<\/em><\/p>\n\n\n\n
men fann ej henne d\u00e4r.
D\u00e5 rann det mig i sinnet:
hon har en annan k\u00e4r.<\/em><\/p>\n\n\n\n
kommer sv\u00e4rmor m\u00e4 kaffe.<\/em><\/p>\n\n\n\n
han har en annan sjuka.\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\nEn friarhistoria<\/h3>\n\n\n\n
Enn friarhistoria fr\u00e5n 1850-talet.<\/strong><\/h3>\n\n\n\n
En friarhistoria fr\u00e5n Dalarna<\/h3>\n\n\n\n