Lovisa Eliasson (1847-1926) deltog vid ett dubbelbr\u00f6llop vid Stockbacken 1853. Maja Forsslund som upptecknade ber\u00e4ttelsen, skrev texten p\u00e5 kopparbergsdialekt, precis som Lovisa uttryckte den. Denna text \u00e4r dock justerad f\u00f6r h\u00f6gre l\u00e4sbarhet, men i \u00f6vrigt ordagrann.<\/p>\n\n\n\n
Jo, s\u00e5 det var s\u00e5, att Anna-Stina S\u00f6r hade b\u00e5de bror och syster, som var brudfolk en g\u00e5ng och Erik Ersson i Stockbacken hade det likadant. En son och en dotter, Erik hette han och hon hette Karolina. De gjorde syskonbyte, s\u00e5 det blev dubbelbr\u00f6llop hos Erik Ersson. Det var p\u00e5 h\u00f6sten. Jag var sex \u00e5r, s\u00e5 det var 1853. Det var ett ganska stort br\u00f6llop i Finnfall. Det var f\u00f6rsta g\u00e5ngen som min mamma och fler med henne som s\u00e5g stearinljus, s\u00e5 nog var det m\u00e4rkv\u00e4rdigt. Br\u00f6llopet varade i fyra dagar. Kyrkoherde S\u00f6derberg<\/a> var dit och vigde. Jag minns s\u00e5 v\u00e4l hur brudpallarna s\u00e5g ut. F\u00f6rst l\u00e5g det s\u00e5na d\u00e4r \u00e4kta sjalar p\u00e5 dem och \u00f6ver dem var d\u00e4r bl\u00e5 och r\u00f6da silkeskl\u00e4den, rosiga och granna, som de begagnade p\u00e5 den tiden. B\u00e5da brudar hade guldkrona. Den ena h\u00f6rde till kyrkan och den andra till klockaren Nederdahl.<\/em><\/p>\n\n\n\n Mamma hon stickade strumpor till brudgummarna. De var vita, l\u00e5nga bomullsstrumpor och brudarna hade ocks\u00e5 vita och l\u00e5ga skor med svart band i korsvis \u00f6ver. Dom hade svarta kl\u00e4nningar, men andra dagen skulle de ha rosiga kl\u00e4der. Dom hade all grannl\u00e5ten p\u00e5 sig d\u00e5, s\u00e5 n\u00e4r som p\u00e5 guldkronan. Dom hade tv\u00e5 kransar p\u00e5 huvudet. En st\u00f6rre ytterst s\u00e5 stor s\u00e5 bladen kunde h\u00e4nga \u00e4nda ner i \u00f6gonen och s\u00e5 en mindre uppe p\u00e5 huvudet intill guldkronan. Dom hade aldrig n\u00e5gon sl\u00f6ja p\u00e5 den tiden. D\u00e4r var kransar av konstgjorda blommor och blad. \u00c5 s\u00e5 h\u00f6rde det till att ha ett halsband, \u00e5 ja det var flera halsband. Omkring h\u00e4nderna ocks\u00e5. Det ramlade och skramlade av p\u00e4rlor dom de kom. Allt det d\u00e4r hade brudkl\u00e4derskorna med sig. Det var nog en d\u00e4r Berglinds Maja-Lotta som var brudkl\u00e4derska och s\u00e5 fanns det en till, Ulla Smedberg (Skutt-Ulla) var ocks\u00e5 brudkl\u00e4derska. Ja jag vet inte om d\u00e4r var Ulla Becker hon hette? Hur borden var dukade, det minns jag inte om det var i h\u00e4stsko. Tv\u00e5 spelem\u00e4n hade de. Den ena var v\u00e4l Jan Anders Anders vid R\u00e4lls\u00e4lven och om det sen var \u00c5s-Gustav, jag tror det. Anders, han spelade mycket Gucku-Polska. Han sjunger den, s\u00e5 de dansade mycket sl\u00e4ngpolska h\u00e4r f\u00f6rr. Dom dansade fyra:<\/em><\/p>\n\n\n\n Gucku sa g\u00f6ken Sen om kv\u00e4llen, n\u00e4r dansen b\u00f6rjade, d\u00e5 skulle sl\u00e4kten dansa f\u00f6rst. Allra f\u00f6rst pr\u00e4sten och bruden. De var ledsna \u00f6ver det, dom var s\u00e5 brydda innan dom fick dansa pr\u00e4sten ifr\u00e5n sig. Det var bara sl\u00e4ngpolska. Dvs, det var den viktigaste dansen d\u00e5. Dom b\u00f6rjade med den, sen var d\u00e4r vals och polkett, som de kallade det. Men sen n\u00e4r de gamla dansade, s\u00e5 dansade pr\u00e4sten med oss barn. Jag minns s\u00e5 v\u00e4l jag hade en rutig kl\u00e4nning p\u00e5 mig. Det var k\u00f6petyg f\u00f6r mamma hade inte hunnit v\u00e4va, d\u00e5 detta var p\u00e5 h\u00f6sten. <\/em><\/p>\n\n\n\n F\u00f6rning skulle man ha med sig. Dom hade sm\u00f6r, k\u00f6tt och gr\u00e4dde och en sk\u00e5lbulle. Det var ett farligt st\u00e4ll med de d\u00e4r sk\u00e5lbullarna. De var inte vanligt att baka v\u00f6rtbr\u00f6d d\u00e5. Och s\u00e5 en stor pannkaka eller ostkaka, allt d\u00e4et h\u00e4r skulle vara fr\u00e5n ett st\u00e4lle, s\u00e5 en fick bjuda till allt vad man kunde. Ja, det kostade nog att vara med p\u00e5 s\u00e5dana d\u00e4r kalas. \u00c5 s\u00e5 skulle de gamla ge pengar, l\u00e4gga p\u00e5 brudsk\u00e5llen, n\u00e5n krona och n\u00e5n kanske fem, Mer gav nog ingen. Det var mycket d\u00e5. Jag tror det var n\u00e5got kaffebord under de d\u00e4r dagarna. Jag tror inte spelem\u00e4nnen spela n\u00e5got n\u00e4r de satt och \u00e5t. Det var bara till dansen. Dom unga dom skulle ge sk\u00e4nkar. De k\u00f6pte mycket koppark\u00e4rl och n\u00e5gon silversked, allt efter som de hade r\u00e5d. Och porslin. Dom gav nog inte innan de blev bjudna, det var ju som lite n\u00e4svist. Utom sl\u00e4kten f\u00f6rst\u00e5s.<\/em><\/p>\n\n\n\n Om lekar och spratt bland ungdomen? Lysning det skulle de ta ut p\u00e5 ny. Klippa f\u00e5ren skulle dom ocks\u00e5 g\u00f6ra p\u00e5 ny, d\u00e5 skulle ullen v\u00e4xa b\u00e4ttre. N\u00e4r dom var stadd och tog ut lysning, var aldrig fruntimren med. Det skulle sv\u00e4rfadern, brudens far. Den f\u00f6rsta jag h\u00f6rde som var med, var Ebba M\u00f6rner. Men d\u00e5 va han h\u00e4radsh\u00f6vding s\u00e5 dom skulle v\u00e4l veta att det var dugligt. F\u00e4stm\u00f6n skulle ge brudgummen en skjorta och hon gav nog honom strumporna ocks\u00e5. Han skulle v\u00e4l skaffa henne, vad hon skulle ha, kl\u00e4nning och guldring, och eftersom han var te.<\/em><\/p>\n\n\n
Brudkl\u00e4derska, hon brukade passa upp ocks\u00e5. Och s\u00e5 hade brudarna vita vantar, brudgummarna hade inga och p\u00e5 den tiden hade inte brudgummen n\u00e5gon ring heller. Brudgummarna var svartkl\u00e4dda.<\/em><\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r han satt i h\u00e5la
Gucku p\u00e5, s\u00e5 f\u00e5r du mer att sk\u00e5la
Falladeralla lalla lej<\/em><\/p>\n\n\n\n
Tre pojkar kl\u00e4dde ut sig till brud, brudgum och pr\u00e4st. De gjorde en halmgubbe. Minns ej mer. Innan dom var stad att fria, d\u00e5 skulle nog karln ha med sig en talman som skulle skryta \u00e5t dem, s\u00e5 att han skulle f\u00e5 ihop dem. Det var inte brukligt p\u00e5 min tid. Ja, f\u00f6rr s\u00e5 t\u00e4nkte dom nog p\u00e5 hur dom skulle kunna reda sig, n\u00e4r de gift sig. Men det g\u00f6r dom inte nu. Det \u00e4r att leka sig fram.<\/em><\/p>\n\n\n\n