I Maja Forsslunds arkiv s\u00e5 \u00e4r Axel Valfrid S\u00e4fstr\u00f6ms namn noterat tillsammans med \u00e5rtalet 1923. Han bodde visserligen vid Simmelsj\u00f6n men han hade inga syskon med de namn som finns i ber\u00e4ttelsen, varf\u00f6r det ber\u00e4ttaren troligen \u00e4r n\u00e5gon annan. Men denne person \u00e4r ok\u00e4nd. Att han bott vid Simmelsj\u00f6n t\u00f6rs vi dock anta och ber\u00e4ttelsen \u00e4r \u00e4nd\u00e5 en fantastisk \u00f6gonvittnesskildring fr\u00e5n en annan tid…<\/p>\n\n\n\n
Seder och bruk i Simmelsj\u00f6n. Arbetsliv och h\u00f6gtider. N\u00e5gra sm\u00e5 minnen av forna tiders seder och bruk i ett arbetarhem.<\/em><\/p>\n\n\n\n F\u00f6r att komma r\u00e4tt in i v\u00e5rt \u00e4mne s\u00e5 f\u00e5 vi med sommararbetet vara r\u00e4tt n\u00f6jda. R\u00e5g och havre \u00e4r inne i logen och en del \u00e4ven mald och avprovad i goda r\u00e5gbullar. Nu \u00e4r en liten mellantid f\u00f6r far och pojkar innan potatisen skall tagas upp. D\u00e5 f\u00e5r alla m\u00e4nnen g\u00e5 till skogen till skogen och f\u00f6rs\u00f6ka g\u00f6ra milorna i skick innan tj\u00e4len kommer. De skall f\u00f6rst risas \u00e5 sen stybbas s\u00e5 dom st\u00e5r som brudar i ordning tills tiden v\u00e4rmen skall i dem. S\u00e5ledes har vi nu det arbete efter tre veckor undan. Nu har vi ej mer \u00e4n halvannan vecka kvar till Mickelsm\u00e4ss, s\u00e5 vi f\u00e5r lov att hugga till i potatislanden nu alle man om vi skall hinna f\u00e5 upp dem tills dagen f\u00f6re Mickelm\u00e4ssafton. F\u00f6r d\u00e5 skall vi till marknaden i Kopparberg. Far har en kviga som han ska s\u00e4lja och t\u00e4nker ta dessa pengar till hj\u00e4lp f\u00f6r att k\u00f6pa en h\u00e4st till, att nyttja vid vinterk\u00f6rningen.<\/em><\/p>\n\n\n\n D\u00e5 blev d\u00e4r K\u00e4rrm\u00e4ssm\u00e5ndagen som hon \u00e4n i dag kallas av oss \u00e4ldre. D\u00e5 gick det som ett kaffegille \u00f6ver hela byarna. Gubbarna bj\u00f6d varandra hem till sig och alltid en kaffeg\u00f6k \u2013 eller en knorr – som dom kallade det p\u00e5 den tiden. De skulle alltid visa varandra vad dom gjort f\u00f6r aff\u00e4rer men det l\u00e5g ej alls n\u00e5gon s\u00e5n d\u00e4r tr\u00e5nsjuka med, som heter afvund. Nej,nej men det talades vid om arbeten och allt och den ena r\u00e4ttade m\u00e5nga g\u00e5nger sin motpart. Om han ej f\u00f6restod s\u00e5 v\u00e4l s\u00e5 tog han till godo och var tacksam. S\u00e5ledes var det idel samf\u00f6rst\u00e5nd och bar pr\u00e4gel av h\u00f6gtid b\u00e5de inom som utomhus.<\/em><\/p>\n\n\n\n P\u00e5 den tiden hann det ej g\u00e5 an, att haft s\u00e5 h\u00f6ga klackar under skorna som nu. Nej d\u00e5. Fars st\u00f6vlar m\u00e5nga g\u00e5nger fick anv\u00e4ndes om det var sn\u00f6igt och bl\u00f6tt och alltid blev avl\u00e4mnade tillbaka med ber\u00f6m. S\u00e5 varma och bra de var att ha. Nu far vi \u00e4ntligen hem fr\u00e5n v\u00e5rt arbete och alla \u00e4r glada att vara \u00e5ter d\u00e5 vi f\u00e5r se mors v\u00e4nliga ansikte. Vi k\u00e4nner oss storbel\u00e5tna, som om vi alla f\u00e5tt var sin stor sk\u00e4nk. Klockan tre g\u00e5r far ut till stallet om julmorgonen \u00e5 gnolar p\u00e5: N\u00e4r juldagsmorgon glimmar, jag vill till stallet g\u00e5 m.m. P\u00e5lle h\u00f6r, k\u00e4nner igen hans steg. Han gummar i spiltan innan han hunnit in. Far ger honom havre och litet extra gott som ej Ajax f\u00e5r. F\u00f6r P\u00e5lle ska ut till kyrkan. Han \u00e4r duktig p\u00e5 att lyfta p\u00e5 galoscherna. P\u00e5 det \u00e4r fr\u00e5gan om att komma fort, han fodrar och smeker P\u00e5lle och g\u00e5r in. N\u00e4r han kommer in g\u00e5r Anna till —- fort hon en timme senare skall f\u00e5 julskjuts. Hon \u00e4r rask i sin toalett, \u00e4nd\u00e5 lika mer som de andra. Nu i nyare tider \u00e4r det s\u00e5 mycken \u00e4skande och j\u00e4kt och det l\u00e4nder f\u00f6ga till n\u00e5got. F\u00f6r det \u00e4kta och det sunda har liksom flytt sin kos ur alla ting och detaljer sm\u00e5 eller s\u00e5, s\u00e5 kan vi ej utan sk\u00e4l s\u00e4ga att; i den gamla goda tiden\u2026.<\/em><\/p>\n\n\n\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" I Maja Forsslunds arkiv s\u00e5 \u00e4r Axel Valfrid S\u00e4fstr\u00f6ms namn noterat tillsammans med \u00e5rtalet 1923. Han bodde visserligen vid Simmelsj\u00f6n men han hade inga syskon med de namn som finns i ber\u00e4ttelsen, varf\u00f6r det ber\u00e4ttaren troligen \u00e4r n\u00e5gon annan. Men denne person \u00e4r ok\u00e4nd. Att han bott vid Simmelsj\u00f6n t\u00f6rs vi dock anta och ber\u00e4ttelsen […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":2462,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[391],"tags":[],"class_list":["post-2459","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-maja-forslunds-arkiv"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.ljusnaren.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2459","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.ljusnaren.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.ljusnaren.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ljusnaren.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ljusnaren.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2459"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/www.ljusnaren.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2459\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2467,"href":"https:\/\/www.ljusnaren.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2459\/revisions\/2467"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ljusnaren.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/2462"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.ljusnaren.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2459"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ljusnaren.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2459"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ljusnaren.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2459"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\u2028Far, Fredrik och Anna far till marknaden. Mor och Johan stannar hemma och sk\u00f6ter huset och g\u00f6rom\u00e5len och har full festst\u00e4mning hemma vid g\u00e5rden. D\u00e5 de fr\u00e5n marknaden och aff\u00e4rerna kommer hem p\u00e5 kv\u00e4llen, s\u00e5 pyntar vi och g\u00f6r fint i varje vr\u00e5, nya rena mattor p\u00e5. Koppark\u00e4rlen blanka och Petter st\u00e5r och puttrar p\u00e5 spisen. Till och med lilla misse \u00e4r f\u00f6rn\u00f6jd d\u00e4r han har lagt sig till att kurra p\u00e5 mors finaste s\u00e4ng i kammarn. Och ej missn\u00f6jda \u00e4r de som kom hem.<\/em><\/p>\n\n\n\n
Alla har f\u00e5tt valuta f\u00f6r Mickelm\u00e4ssafton. Far har k\u00f6pt en h\u00e4st och l\u00f6st igen tv\u00e5 skinn fr\u00e5n garvaren. Fredrik ett par varma vadmalsbyxor \u00e5 ett par smorl\u00e4derst\u00f6vlar som han skall ha d\u00e5 han ska k\u00f6ra kol i vinter. Far har ett par sedan f\u00f6rut s\u00e5 han klarar sej. Anna har f\u00e5tt en sjal av ylle av dyraste sort. Gr\u00e5 och storrutig och priset var 8 riksdaler. \u00c4ven de hemmavarande finge sin del som ej h\u00e4r vidare specifieras. Nu var i alla fall s\u00e5 var denna helg mycket v\u00e4rderad av oss alla. Sedan var sj\u00e4lva Mickelsm\u00e4ssodagen \u00f6ver och vardagsveckan gick in.<\/em>
<\/p>\n\n\n\n
Nu arbetar alle man. Sedan har vi strax Helgamen (allhelgonas\u00f6ndag). Det \u00e4r \u00e4ven en efterl\u00e4ngtad helg f\u00f6r alla som \u00e4r arbetande och betungade. N\u00e5gra gamla kunde \u00e4ven h\u00e4r — men vi har s\u00e5 l\u00e5ngt till Kyndelsm\u00e4ssoafton \u00e4nnu, s\u00e5 vi f\u00e5r lov och st\u00e5 i f\u00f6r skogen \u00e5 milorna. Vi m\u00e5ste t\u00e4nda dem om vi skall hinna f\u00e5 allt klart tre veckor f\u00f6re jul. Var och en fick lov att ha flera milor i det att hyttorna skulle kunna g\u00e5. Inga kolugnar fanns heller p\u00e5 den tiden, utan en torpare med en h\u00e4rd vid g\u00e5rden fick lov att ha \u00e4nda upp till 5-6 stundom 8. \u00c5 det \u00e4r inte lite arbete med det.<\/em><\/p>\n\n\n\n
Far han skulle g\u00e5 om m\u00e5ndag \u00e5 r\u00e4tta i med Fredrik som dr\u00e4ng. Men han som j\u00e4mt ska vara med har ombes\u00f6rjt mats\u00e4cken till skogen. H\u00f6stslakten var ju redan gjord, s\u00e5 ett fl\u00e4skstycke \u00e5 ett kol\u00e5r det h\u00f6r till den del far f\u00e5r i s\u00e4cken. \u00c4ven en stor mj\u00f6lkflaska av tr\u00e4 och en potatisp\u00e5se, n\u00e5gra sillar och en mj\u00f6lp\u00e5se samt 20 kakor grovt br\u00f6d bakat med mors h\u00e5rda h\u00e4nder. Sedan kaffekokarn \u00e5 lite mald java i en burk stor som en nutida \u00e4ggpularburk. Det var saker som man ej fick krusa med. Sedan efter fem veckors tid var det klart, fast vi utk\u00e4mpat denna tid m\u00e5nga h\u00e5rda tag. Far var alltid v\u00e4n med tomten s\u00e5 han blev alltid varnad (ropad vid namn) eller ock n\u00e5got annat oljud om fara f\u00f6rel\u00e5g.<\/em><\/p>\n\n\n\n
Vi hade grova bj\u00f6rkar i tv\u00e5 milor \u00e5 det var n\u00e4stan om\u00f6jligt att kunna sl\u00e4cka kolen i det att vattnet fr\u00e5n v\u00e5ra sju sl\u00e4ckk\u00e4llor blev slut. Och sedan ett starkt —- blev just under den tid vi tog dessa tv\u00e5 sv\u00e5ra milor. Arma mamma som gick hemma, m\u00e5ste till skogen sista veckan och hj\u00e4lpa oss att riva, men det var s\u00e5 p\u00e5 den tiden att flickorna \u00e5 fick vara med p\u00e5 alla arbeten s\u00e5som k\u00f6rning, vedhuggning \u2013 rivning, etc.<\/em>
<\/p>\n\n\n\n
Nu har vi tre veckor till jul, men vi kan ingen kolk\u00f6rning b\u00f6rja \u00e4n. Vi v\u00e4ntar p\u00e5 mer sn\u00f6 d\u00e5 det \u00e4r s\u00e5 ol\u00e4ndig mark vi har v\u00e5ra v\u00e4gar p\u00e5. S\u00e5 det beh\u00f6vs mycket sn\u00f6 att f\u00e5 k\u00f6ra med till v\u00e4g s\u00e5 ej v\u00e5ra vagn sjunker ner f\u00f6r h\u00e5rt tills vi kommer till Hyttbacken.<\/em><\/p>\n\n\n\n
Nu har vi julbestyr att ordna med. Nu i alla fall m\u00e5ste vi g\u00e5 sta och handla, om vi skall hinna med fisken och f\u00e5 den r\u00e4tt lutad till helgen. Sen far vi och mal lite mer r\u00e5g som vi bakar tjocka bullar av. Sedan m\u00e5ste bj\u00f6rkved \u00e4ven k\u00f6ras hem. Vi har torr kastved sedan tidiga v\u00e5ren och g\u00f6rom\u00e5l i legio. Brygga god v\u00f6rt och allt till lifets n\u00f6dtorft. Sen storst\u00e4dning i stall och ladug\u00e5rd. Sen har vi n\u00e5gra duktiga havrek\u00e4rvar sparade\u00a0sen sk\u00e4rningstiden. Dom skall remmas p\u00e5 st\u00f6rar och s\u00e4ttas ner utanf\u00f6r v\u00e5ra f\u00f6nster s\u00e5 vi kan sitta \u00e5 se n\u00e4r v\u00e5ra sm\u00e5 hungriga sparvar med beg\u00e4rlig aptit komma \u00e5 rusa in i dem \u00e5 plocka kr\u00e4van full.<\/em><\/p>\n\n\n\n
Nu \u00e4r vi p\u00e5 doppardan (julafton). Mor som \u00e4r f\u00f6rst \u00e5t sitt, har varit uppe halva natten f\u00f6r att f\u00e5 allt ordnat. Vi karlar g\u00f6ra tj\u00e4nster till mor \u00e5 Anna hela dan till klockan tre p\u00e5 eftermiddagen. D\u00e5 blir det mer stilla. Mor minns ej n\u00e5got mer som \u00e4r ogjort, d\u00e5 vi f\u00e5r plocka av oss lorten allihop och leta r\u00e4tt p\u00e5 v\u00e5ra b\u00e4sta kl\u00e4der trots att nya saknar dem. Men f\u00f6rn\u00f6jsamhet vilar inom oss i alla fall och vi \u00e4r alla r\u00e4tt hyggliga om vi finge skryta. Nu i m\u00f6rtningen f\u00e5r vi gott kaffe \u00e5 dopp av mor och sedan har vi en salmonika som vi letar ihop str\u00e4ngar till. Far han \u00e4r gammal specialist p\u00e5 l\u00e5dan s\u00e5 d\u00e5 vi f\u00e5r i ordning. Han pr\u00f6var med en gammal stump av en julvisa till allas v\u00e5r f\u00f6rtjusning (\u00e5h ja far har ej varit bet). Sen kommer kv\u00e4llsvarden. D\u00e5 skall alla sitta vid stora bordet. Mor tar fram stora vita linneduken som hon fick till brudsk\u00e4nk f\u00f6r trettio \u00e5r sen. Och det ramlar och skramlar i k\u00f6ket, det \u00e4r jul. Alla dessa godbitar som nu b\u00e4res in kan ej n\u00e4mnas, men det h\u00f6gsta och b\u00e4sta \u00e4r ju fisken \u00e5 gryngr\u00f6ten och \u00e4ven det goda hembryggda jul\u00f6let. Nu d\u00e5 vi sitta \u00e5 \u00e4ta, talas det om hur vi ska vara f\u00f6r att i bordskick kunna vara riktigt fina. Det blir fr\u00e5ga om var man skall l\u00e4gga fiskbenen. Somliga vill l\u00e4gga dom p\u00e5 tallrikskanten och somliga under bordet. Ja i alla fall kommer vi som vanligt ense till sist, \u00e4ven om denna sak.<\/em><\/p>\n\n\n\n
Sedan blir det julklappar. Fast ej s\u00e5 stora. Anna fick en ny boa, hon ska med Johan till Julottan. De andra \u00e4r hemma den h\u00e4r g\u00e5ngen. Julgranen \u00e4r n\u00e4stan som en bisak till fisken \u00e5 gr\u00f6ten. Hon pyntad med allt grant som kan finnas att f\u00e5. \u00c4ven en halmkrona h\u00e4nger och dinglar i taket opp om bordet. Det brinner b\u00e5de kv\u00e4llen och morgonen. Det \u00e4r julljusets tid, brytningen mot m\u00f6rkret. Upp\u00e5 vinden bor g\u00e5rdstomten. Han fick \u00e4ven st\u00e4dat ig\u00e5r och \u00e4ven gr\u00f6t och fisk i sin sk\u00e5l. Han f\u00e5r p\u00e5 julkv\u00e4llen g\u00e5 efter oss till bords \u00e5 smutta litet av det han helst vill ha. Maten f\u00e5r aldrig st\u00e4llas undan fr\u00e5n ett juldukat bord. D\u00e4r tomten finns d\u00e4r ska maten st\u00e5 framme hela natten, s\u00e5 framt man vill ha lycka vid g\u00e5rden under kommande tider. Annars flyttar tomten och stackars de g\u00e5rdar han rest ifr\u00e5n. Det har vi h\u00f6rt sedan gammalt.<\/em>
<\/p>\n\n\n\n
Sedan kommer och g\u00e5r juldan med sina ovana r\u00e4tter av mat. Magarna m\u00e5r inte bra av att s\u00e5 p\u00e5 en g\u00e5ng hinna f\u00f6rbr\u00e4nna alla sorters ingredienser och kryddningen som alltid m\u00e5ste vara n\u00f6dig.<\/em><\/p>\n\n\n\n
D\u00e4r det \u00e4r n\u00e5got s\u00e5 n\u00e4r ordning, ja p\u00e5 andradagsmorgon, d\u00e5 kommer det folk tidigt vid v\u00e5rt f\u00f6nster \u00e5 sjunger \u201dStaffa\u201d (kallas det).
”Staffan var en stalledr\u00e4ng, han vattnar sina f\u00e5lar fem”, osv, sjunges av dem och slagd\u00e4ngor av annat ocks\u00e5. Dock att det m\u00e5ste st\u00e5 i harmoni till julen. Sedan g\u00e5r den heliga h\u00f6gtiden \u00f6ver s\u00e5 sm\u00e5ningom och vi har v\u00e5r gamla barndoms jul i k\u00e4rt minne efter granen med dess m\u00e4rkv\u00e4rdigheter \u00e5 allt som f\u00e4ngslar oss s\u00e5 starkt d\u00e5 vi \u00e4ro sm\u00e5.<\/em><\/p>\n\n\n\n
Ja, k\u00e4ra minnen f\u00f6r m\u00e5nga fr\u00e5n en far och mor som ej haft sitt livs ideal i spriten, utan i fliten f\u00f6r hem o h\u00e4rd. Efter jul gick all k\u00f6rning i full fart, sn\u00f6 har kommit i m\u00e4ngd och l\u00e5nga myllrande skaror av farb\u00f6nder p\u00e5 alla v\u00e4gar och i alla skogar. Om trettondagskv\u00e4llen d\u00e5 kom alltid stj\u00e4rngossarna, vackert utstyrda, med sv\u00e4rd \u00e5 ljus och uniformer och en —. Var och en bar pungen. Den tradition han lever alla tider igenom att det alltid skall vara skaffare med, som fingrar \u00e5 h\u00e5var efter den gamla vanten. Ja dom \u00e4r v\u00e4l lika alla de vet att han \u00e4r god att hava. Sen fr\u00e5n tjugondagen s\u00e4gs att julen dansar ut. D\u00e5 var granens tid f\u00f6rbi. En ringdans omkring henne med hop inbjudna barn, d\u00e5 fick ljusen brinna ner. D\u00e5 plockades av henne allt och sedan var det att b\u00e4ra ut henne p\u00e5 sopbacken (sorgligt att s\u00e4ga). Sn\u00f6pligt slut som det f\u00e5r oss alla f\u00f6rg\u00e4ngliga varelser. Fr\u00e5n tjugondagen g\u00e5r det fort sedan ner till Karlem\u00e4ssdagen. D\u00e5 b\u00f6rjar det att bli ljusare i luften \u00e5 sen om \u00e5tta dar har vi Kyndelsm\u00e4ssodagen. Har vintern varit mild f\u00f6rut, s\u00e4gs det att att efter Kyndelsm\u00e4ssodag f\u00e5r vintern ett annat lag. S\u00e5ledes har den i ett h\u00e4nseende sv\u00e5ra tiden f\u00f6r v\u00e4rsta vintern g\u00e5tt \u00f6ver i ett av v\u00e5ra samh\u00e4llen. <\/em><\/p>\n\n\n\n