{"id":2468,"date":"2026-04-19T18:19:12","date_gmt":"2026-04-19T18:19:12","guid":{"rendered":"https:\/\/www.ljusnaren.se\/?p=2468"},"modified":"2026-04-19T18:53:27","modified_gmt":"2026-04-19T18:53:27","slug":"minnen-fran-arets-gang-pa-1800-talet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.ljusnaren.se\/index.php\/2026\/04\/19\/minnen-fran-arets-gang-pa-1800-talet\/","title":{"rendered":"Minnen fr\u00e5n \u00e5rets g\u00e5ng p\u00e5 1800-talet"},"content":{"rendered":"\n

Mina (Wilhelmina) Larsson var f\u00f6dd 1871 och \u00e4r s\u00e5v\u00e4l sagesman som upptecknare av Anders Larsson Sommarbergs minnen fr\u00e5n f\u00f6rsta halvan av 1800-talet. Hon sammanst\u00e4llde hans minnen efter hennes tid som piga hos honom mellan 1895-1902. I de fall Minas ber\u00e4ttelse refererar till ”gamle Lars”<\/em> s\u00e5 \u00e4r det Anders som ber\u00e4ttar om sin far Lars Sommarberg (f: 1779).<\/p>\n\n\n\n

\n\n\n\n

Anders Larsson Sommarberg (1821-1902) ber\u00e4ttelse f\u00f6r upptecknaren Mina Larsson f: 1871:<\/p>\n\n\n\n

Mickelsm\u00e4ss var hela sommarens h\u00f6gtidsfest. D\u00e5 skulle all gr\u00f6da vara under tak, d\u00e4r det var ordning, d\u00e5 var det kalas och dans i s\u00e5 kallade storstugan, med mat var det ett fasligt lagande och den stil minns d\u00e5 jag lite av i skogarna, d\u00e5 skulle det g\u00f6ras pannkaka av alla m\u00f6jliga slag som blivit h\u00e4mtat ur jorden, potatispannkaka, morotspannkaka, rotpannkaka, b\u00e4rmospannkaka, b\u00e4rlimpor, d\u00e5 var ej s\u00e5 gesvint som nu f\u00f6r tiden att s\u00e4tta in i en stekugn utan d\u00e5 var det att elda upp bakugnen, likas\u00e5 n\u00e4r detta myckna r\u00f6tter och potatis skulle s\u00f6nder var det ej att ta till k\u00f6ttqvarn som nu \u00e4r fallet, nej, en stor tr\u00e4klubba fick d\u00e5 begagnas att mosa med och ju fler som d\u00e5 blev undf\u00e4gnade av detta \u00e5rets sk\u00f6rd, ju rikligare skulle sk\u00f6rden bli till n\u00e4sta \u00e5r, men den som d\u00e5 var allt f\u00f6r f\u00f6rsiktig av sig s\u00e5 blev det tv\u00e4rtom sedan.<\/em><\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r denna fest var \u00f6ver d\u00e5 det vanliga arbetet ig\u00e5ng, kvinnorna med sina spinnrockar, f\u00f6rst p\u00e5 h\u00f6sten bl\u00e5n och lin sen ull till strumpor och v\u00e4vnad, som skulle v\u00e4vas fram p\u00e5 v\u00e5ren n\u00e4r det blev l\u00e5nga dagar. V\u00e4rst var det f\u00f6r de sm\u00e5 pysarna, som m\u00e5ste st\u00e5 och lyra de spinnande med sp\u00e5rtor eller stickor som vi nu r\u00e5ga, det kunde och h\u00e4nda ibland n\u00e4r de blev f\u00f6r tr\u00f6tta att de tutta led p\u00e5 bl\u00e5na, d\u00e5 blev de b\u00e5de den spinnande och den lyrande vakna f\u00f6r en stund. Men n\u00e4r\u00e4 de sm\u00e5 blev f\u00f6r tr\u00f6tta d\u00e5 blev det att l\u00e4gga tossved eller tj\u00e4rved p\u00e5 spish\u00e4llen eller i kakelugnen det lyste ju r\u00e4tt s\u00e5 bra.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Och m\u00e4nnen sen de slutat f\u00f6r dagen satt inne och sp\u00e4ntade stickor. Under tiden s\u00e5 underh\u00f6ll de om s\u00e4gner fr\u00e5n skogen, om tomtar och troll, som varit dem behj\u00e4lpliga under kolningen i skogen.<\/em><\/p>\n\n\n\n

F\u00e5r ej gl\u00f6mma att under denna f\u00f6rvinter s\u00e5 skulle julblossen ligga p\u00e5 muren i stugan s\u00e5 attt de skulle bli riktigt torra till julen (julblossen skulle huggas n\u00e5gon viss dag p\u00e5 sommaren, gl\u00f6mt vilken).<\/em><\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 kom lusi-firandet, d\u00e5 var det ett likadant sj\u00e5 med pannkakor och mat som Mickelsm\u00e4ss fast d\u00e5 skulle egentligen den som bryggt det goda jul\u00f6let kl\u00e4das till lusibrud, men om mor sj\u00e4lv bryggt och tyckte hon var f\u00f6r gammal f\u00f6r sp\u00f6k och skoj s\u00e5 fick det bli n\u00e5n annan, dotter eller piga. Utstyrseln var egentligen en ljuskrona p\u00e5 huvudet av ljus som blivit st\u00f6pta till julhelgen och skulle bruden vara oppe mellan 2 och 3 p\u00e5 morgonen och g\u00e5 omkring med kaffe och som alltid brukligt var p\u00e5 den tiden med br\u00e4nnvinsluntan bredvid, s\u00e5 skulle det hurras f\u00f6r bruden men jag minns ej best\u00e4mt om det ej var lite p\u00e5 kv\u00e4llen (men bara till en viss tid, f\u00f6r det var noga de d\u00e4r n\u00e4tterna f\u00f6re jul).<\/em><\/p>\n\n\n\n

Med ljusst\u00f6pningen den var det mycket noga med. Inte fick man vara bar om skalen, inte nysa inte bl\u00e5sa inte fisa inte ”fl\u00e5ta”, p\u00e5 n\u00e5got vis f\u00f6r d\u00e5 skulle ljusen spraka och bl\u00e5sa ut, inte f\u00e4lla t\u00e5rar, d\u00e5 skulle de rinna f\u00f6r mycket. Blev de vanst\u00e4llda i fason d\u00e5 skulle den som f\u00f6rst blev gift i huset f\u00e5 en s\u00e5dan ynkrygg till man. Talgen till ljusen var skr\u00e4ptalg sen slakten var p\u00e5 h\u00f6sten som mestadels var veckan f\u00f6re frivecka, s\u00e5 allt skulle vara i ordning tills nya dr\u00e4ngen och pigan kom.<\/em><\/p>\n\n\n\n

N\u00e5got om friveckan som skulle varit f\u00f6re luci-firandet, d\u00e5 var det ett hiskeligt liv i bondstugorna och \u00f6verallt f\u00f6rresten, d\u00e5 gav hela byalag sig tillsammans att dansa och spela och h\u00e5lla lekar till l\u00e5ngt in p\u00e5 n\u00e4tterna, jag m\u00e5ngen g\u00e5ng \u00e4nda till morron som gubben sa. M\u00e5ngen g\u00e5ng kunde det bli lite hett av, s\u00e5 var det att byta om st\u00e4lle till n\u00e4sta kv\u00e4ll och s\u00e5 undan f\u00f6r undan hela veckan tills var och en \u00e5ter var p\u00e5 sin plats.<\/em><\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 kom Tomasdagen, det \u00e5r de fattigas dag eller bulldagen som de gamla sade. D\u00e5 skulle d\u00e5 f\u00e5 g\u00e5 och f\u00e5 —bullar och vad som besk\u00e4rdes dem fr\u00e5n de mera lottade hemmen eller var n\u00e5gon gammal, som inte kunde g\u00e5, s\u00e5 skulle den gamla f\u00f6rningskorgen fram, som kanske inte varit brukad sen \u00e5ret f\u00f6rut. Den skulle nu fyllas med vad mor hade f\u00f6rm\u00e5ga att l\u00e4mna, framf\u00f6rallt ett ljus f\u00f6r om kraken eller krakarna satt i m\u00f6rker andra kv\u00e4llar, s\u00e5 skulle de \u00e5tminstone inte g\u00f6ra det julkv\u00e4llen. S\u00e5 var \u00e4ven denna dag tomtarnas dag, den som d\u00e5 skulle f\u00e5 se dem dansa, den skulle vara oppe mellan 2 och 3 och ju flera tomtar man s\u00e5g, ju mera v\u00e4lb\u00e4rgad och st\u00f6rre lycka skulle man hava. D\u00e5 hettes det, att de dansa in julen och s\u00e5 hade ju n\u00e5n h\u00e4r och n\u00e5n d\u00e4r varsin tomte, som skulle h\u00f6gtidsh\u00e5llas, som skulle kommas ih\u00e5g till julen, men den, som ej brydde sig om tomten till jul, den var d\u00e5 lyckan slut f\u00f6r.<\/em><\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 kom jul med dess myckna bakande men tro ej att det var s\u00e5na fina degar som i v\u00e4ra dagar. Men f\u00f6r det s\u00e5 var det ej mindre arbete och —-, f\u00f6r det f\u00f6rsta s\u00e5 gjorde det sitt malt till bryggen sj\u00e4lva och s\u00e5 f\u00f6r det andra, de som hade r\u00e5d s\u00e5 handsiktade de sitt r\u00e5gmj\u00f6l och havremj\u00f6l med s\u00e5na h\u00e4r sm\u00e5sikt, men det hade vi inte r\u00e5d till, sa gubben, men de hade mycket getter och ett par kor, s\u00e5 de fick bra med mj\u00f6lk till hj\u00e4lp till det som var finast. Ocks\u00e5 barn ha varit sig lika i alla tider, jag tror p\u00e5 m\u00e5nga vis f\u00f6rr v\u00e4rre \u00e4n nu. Jag har aldrig bakat en juloxe \u00e5t mina barn men han sa att de skulle ha varsin juloxe, julstj\u00e4rna och julgris. S\u00e5 skulle det vara en stor julbock av grov deg med stora horn, som skulle st\u00e5 p\u00e5 bordet bland maten hela jul, f\u00f6r maten den skulle st\u00e5 kvar hela helgen. Duk, det talte han aldrig om, men den myckna maten, stekt och kokt fl\u00e4sk och k\u00f6tt och pannkaka och en tennkanna med jul\u00f6ket i och en kopparflaska med nejlikbr\u00e4nnvin i. Alla, som kom in, skulle naturligtvis ha en sup och n\u00e5got tilltugg. Ingen fick g\u00e5 ut med julen. Under bordet skulle tomtebytta st\u00e5. D\u00e4r i skulle l\u00e4ggas av alla matrester f\u00f6rst s\u00e5 av alla slag, som fanns p\u00e5 g\u00e5rden, sen av varje sak, som kom f\u00f6re p\u00e5 julkv\u00e4llen. D\u00e4r skulle bytta st\u00e5 julnatten, s\u00e5 husets tomte fick ta det han ville, det andra skulle delas p\u00e5 djuren, n\u00e4r man var oppe och skulle g\u00f6ra sig i ordning till julottan. S\u00e5 f\u00e5r v\u00e4l ej s\u00f6tengr\u00f6ten gl\u00f6mmas. Den bruka f\u00f6r det mesta kokas av potatisgryn och mj\u00f6lk, som alltid var vanligt n\u00e4r det skulle vara n\u00e5got rart. P\u00e5 kv\u00e4llen skulle l\u00e4sas f\u00f6r varje djur: ”\u00e4t dig v\u00e4l m\u00e4tt”, 3 g\u00e5nger.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Julklappar talte han aldrig om men att s\u00e5na, som satt i deras n\u00e4rhet skulle ha en halmk\u00e4rve till julhalm och sedan fick den anv\u00e4ndas till s\u00e4nghalm det sa han. Vi fick inte han n\u00e5n halm inne, sa gubgen,, f\u00f6r mor var f\u00f6r r\u00e4dd f\u00f6r v\u00e4rmen.<\/em><\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 kom tiden att bege sig till julotta, det var lagom f\u00f6r dem, som skulle g\u00e5, att g\u00e5 klockan 12 och visst skulle varenda en till kyrkan som ej tagit sig f\u00f6r, f\u00f6r mycket. D\u00e5 var det att t\u00e4nka om vem som hade de pr\u00e4ktigaste blossen, de som sk\u00f6tt om dem b\u00e4st s\u00e5 de var riktigt torra och mycket feta. D\u00e5 gick det ej ann att vara f\u00f6r n\u00e4ra, f\u00f6r det h\u00e4nde att det blev tj\u00e4rdroppar. s\u00e5 skulle de passa att komma tids till stora v\u00e4gen n\u00e4r de kom fr\u00e5n alla h\u00e5ll f\u00f6r att h\u00f6ra och se, vem som hade de v\u00e4llaste h\u00e4stklockorna och st\u00f6rsta blossen, men var och en tyckte ju sig v\u00e4rst vara.. S\u00e5 tyckte ock gamle Lars. Han sa: ”Men nog var far och ja v\u00e4rst h\u00e4r fr\u00e5n s\u00f6dra sockna, d\u00e5 kunde vi f\u00e5 h\u00f6ra sen l\u00e4nge efter\u00e5t, att vi va ena huggande att ha riktiga julbloss”. Men s\u00e5 sa han alltj\u00e4mt: ”Det var ju inte s\u00e5 undligt farfar o far och \u00e4vensom jag, sen jag blev stor, har ju alltid br\u00e4nt tj\u00e4ra, s\u00e5 nog f\u00f6rstod vi oss p\u00e5 de b\u00e4sta blossen eller tj\u00e4der, som de ocks\u00e5 kallades.<\/em><\/p>\n\n\n\n

N\u00e5got om julgranens uppkomst som han talte om, men om det var hans far eller farfar, som talte om det, det minns jag ej men jag vill skriva om det, som jag h\u00f6rt det.<\/em><\/p>\n\n\n\n


Som det skulle skickas mat till de fattiga, jul, s\u00e5 skulle fr\u00e5n ett st\u00e4lle tv\u00e5 barn bli skickade till en gammal gumma och som det skumde och blev m\u00f6rkt och b\u00f6rja troligt att yra, s\u00e5 barnen ej kommo hem, n\u00e4r det blev bud till gumman, s\u00e5 hade barnen allaredan begivit sig hem. D\u00e5 kom fadern p\u00e5 att s\u00e4tta torrvedsbloss i skogen h\u00e4r och d\u00e4r s\u00e5 h\u00f6gt han f\u00f6rm\u00e5dde, m\u00f6jligen att barnen skulle se skenet. Emellertid s\u00e5 ledde det s\u00e5, att barnen kommo till r\u00e4tt p\u00e5 s\u00e5 vis och de tycktte att det var s\u00e5 h\u00e4rligt att se ljus i tr\u00e4den, s\u00e5 de ville \u00e4ntligen ha hem den granen som visat dem v\u00e4gen, men som den var f\u00f6r stor, s\u00e5 fick den — p\u00e5 g\u00e5rden julkv\u00e4llen med bloss i. S\u00e5 skulle det h\u00e4rleda sig till, fast den sedan blev inflyttad, men till fot var det att s\u00e5ga av en tung tr\u00e4kloss och borra h\u00e5l i s\u00e4tta ned den uti och s\u00e5 pryda med talgljus, ett eller tv\u00e5, men s\u00e5nt hade inte vi r\u00e5d att \u00f6sla med, sa gubben. Den f\u00f6rsta gran som Sommarberg s\u00e5g var en som stod utanf\u00f6r f\u00f6nstret med en eller tv\u00e5 dankar i, sade han. S\u00e5 d\u00e5 var v\u00e4l brukligt f\u00f6rr.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Men julbockar det kom det fast det var l\u00e5ngt mellan stugorna, s\u00e5 far hade ett fasligt bestyr att ta mot dem utanf\u00f6r, s\u00e5 att inte barnen blev ihj\u00e4lskr\u00e4mda f\u00f6r de var d\u00e5 allt annat \u00e4n fina att se.<\/em><\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 skulle juloxen slaktas, d\u00e5 var det att vara p\u00e5 vakt annars s\u00e5 fick man sig ett — i ansiktet och s\u00e5 skulle ”\u00f6gonen stickas ut p\u00e5 julskomakaren, s\u00e5 skulle stj\u00e4rnan bl\u00e5sas i land”. Det var mycket saker p\u00e5 den tiden, som nu \u00e4r \u00f6delagda. S\u00e5 var det ju ett kalasande under mellandagarna. Juldagen (Stordan) och ny\u00e5rsdagen d\u00e5 skulle man inte g\u00e5 n\u00e5nstans annat \u00e4n till kyrkan, det ans\u00e5gs oheligt, men annandagen, d\u00e5 begynte kalasandet. Sedan tjugondag Knut d\u00e5 dansa julen ut. D\u00e5 var det fest och lek med b\u00e5de gamla och unga och kalas f\u00f6rst\u00e5s. F\u00f6rr var de tokiga, sa gubben.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Som jag minns mina f\u00f6rsta jula, Jag var v\u00e4l d\u00e5 4-5-6 \u00e5r, kan jag tro. Det var vid F\u00e5gelfallet i Ljusnarsbergs socken, d\u00e5 stod \u00e4nnu maten kvar p\u00e5 bordet \u00e5tminstone \u00f6ver de b\u00e5da f\u00f6rsta dagarna men ett l\u00e5ngt lakan, s\u00e5 kallades duk av hemv\u00e4vd lin och bl\u00e5n, f\u00f6r moster v\u00e4vde och spann alltj\u00e4mnt, s\u00e5 var det s\u00e5 l\u00e5ngt, s\u00e5 det r\u00e4ckte ned. N\u00e4r alla hade \u00e4tit, d\u00e5 var det att l\u00e4gga den delen \u00f6ver maten som r\u00e4ckte ned av duken. Moster var en s\u00e5n d\u00e4r m\u00e4nniska som skulle hj\u00e4lpa alla, s\u00e5 och vad hon fick arbeta dag och natt! D\u00e4r skulle ropas h\u00f6gt och l\u00e5gt, d\u00e4r skulle skuras k\u00e4rl s\u00e5 v\u00e4l som golv. Golvet skuras med sand och tvaga, k\u00e4rlen med aska, s\u00e5v\u00e4l koppark\u00e4rl som bleckk\u00e4rl, grytor likas\u00e5. Det var \u00f6ppna spisar, s\u00e5 de blev ju sotiga, men sidan fram, den skulle skuras, s\u00e5 den var s\u00e5 blank som ett tennfat. S\u00e4ngkl\u00e4der skulle likas\u00e5 piskas. Och vilket sn\u00f6skottande! Hela g\u00e5rden utanf\u00f6r skulle vara fejad och fin.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Bakningen var v\u00e4l n\u00e5gorlunda som i den gamla tiden. Fast nog n\u00e5 finare mj\u00f6l, f\u00f6r jag minns d\u00e5 att hon gjorde mig en julgubbe och stack russin till \u00f6gon. Julgran det minns jag s\u00e5 l\u00e5ngt jag kan minnas tillbaks. Till fot hade de tagit min en liten pall och s\u00e4tt den i, men jag kan ej minnas annat \u00e4n papper hon var kl\u00e4dd i och n\u00e5gra ljus, som bands fast med sn\u00f6ren, och p\u00e5 pallen d\u00e4r l\u00e5g det ibland n\u00e4r jag kom in br\u00f6stsocker eller fikon ett eller h\u00f6gst tv\u00e5 i g\u00e5ngen, d\u00e5 sades det att jultomten varit dit med dem och s\u00e5 bruka jag alltid f\u00e5 en liten korg fr\u00e5n Carl Anderssons flickor p\u00e5 K\u00f6rartorp med n\u00e5got i till granen som ljus och pepparkaksgubbar men gubbarna hann nog aldrig upp i gran. Det var f\u00f6r nymodigt att se den den tiden bland fattigt folk.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Jag tror att moster aldrig sa sig n\u00e5n g\u00e5ng det jag kan minnas, hon var oppe och d\u00e5 fick man kaffe p\u00e5 s\u00e4ng och bullar i alla fasoner och s\u00e5 n\u00e4r hon var f\u00e4rdig att g\u00e5 och n\u00e4r det var halt d\u00e5 kn\u00f6t hon p\u00e5 sig g\u00e5ngbroddar de kalla f\u00f6r, att hon ej skulle halka och s\u00e5 en stor stickk\u00e4rve, som hon t\u00e4nde i kakelugnen och s\u00e5 bar det iv\u00e4g till kyrkan f\u00f6rst\u00e5s. Vi som var hemma, vi l\u00e5g ju naturligtvis tills hon kom hem. D\u00e5 var det f\u00f6r henne att f\u00e5 sig kaffe f\u00f6r det var en gunna, som framf\u00f6rallt skulle ha kaffe och r\u00f6ka. S\u00e5 var det att vila tills n\u00e4sta dag, d\u00e5 b\u00f6rja det p\u00e5 med kalas. Som hon var en, som skulle hj\u00e4lpa folk med allt s\u00e5 blev ock hon ih\u00e5gkommen och vem fick vara med om inte s\u00e5.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Men sen kom det v\u00e4rsta av allt n\u00e4r de l\u00e4nsa gran och lade ned i en l\u00e5da att g\u00f6mmas. Som det just var f\u00e4rdigt d\u00e5 kom en mycket illa utseende man och tog gran och sprang omkring stugan n\u00e5gra g\u00e5nger och sade eller sj\u00f6ng n\u00e5got och sen upp till vedbacken med henne.<\/p>\n\n\n\n

Som minns jag inget f\u00f6rr\u00e4n l\u00e5ngfredagen, d\u00e5 skulle man inte tv\u00e4tta sig f\u00f6r d\u00e5 skulle man bli opp\u00e4ten av mygg p\u00e5 sommaren. S\u00e5 gick tiden till p\u00e5sk, d\u00e5 liksom jul kom det p\u00e5skgubbar vilka \u00e4n idag p\u00e5 vida trakter kvar i minne, lisom sagan om bl\u00e5kullaf\u00e4rden. P\u00e5skafton d\u00e5 skulle h\u00f6nsen v\u00e4gas men ej se p\u00e5 vad de v\u00e4gde, d\u00e5 orka inte r\u00e4v eller h\u00f6k med dem.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Pingst minns jag inget om.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Marie Beb\u00e5delsedag s\u00e5 skulle var man ur huse till kyrkan men \u00e5ka skulle man f\u00f6rst\u00e5s. det var en gammal plikt. Hade de inte h\u00e4star gick de l\u00e5nga v\u00e4gar f\u00f6r att —- sig h\u00e4st.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Midsommarnatt d\u00e5 skulle man vara ute och dra musten ur den andres \u00e4gor och dra \u00e5t sig sj\u00e4lv. Hur det gick till att dra musten ur \u00e4gorna f\u00f6r den andre. D\u00e5 skulle man vara i blotta linne och ha ett lakan \u00f6ver sig som skulle sl\u00e4pa \u00f6ver \u00e5ker och \u00e4ng, s\u00e5 skulle man egentligen ha en k\u00e4rna med sig, att vrida daggen i. Detta skulle ske midsommarnatt.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Trefaldighet d\u00e5 skulle man ut till trefaldighetsk\u00e4llor och dricka vatten.<\/em><\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 hur namnsdagar och f\u00f6delsedagar firades. Det var att g\u00e5 till skogen och s\u00f6ka reda p\u00e5 en grann enrisbuske och kl\u00e4da den med allt mycket grannl\u00e5t som kan t\u00e4nkas och binda fast de paket man ville ge den eller ock l\u00e4gga bredvid och s\u00e5 skriva gratulationer och kort med bibelspr\u00e5k och sjungning p\u00e5 natten eller tidigt p\u00e5 morgonen. Det har varit s\u00e5 l\u00e5ngt jag minns tillbaks. Och s\u00e5 f\u00f6delsedagsgubbar och namnsdagsgubbar, men jag tror det h\u00e5ller p\u00e5 att d\u00f6 ut, s\u00e5nt d\u00e4r gammalt<\/em>.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6delsedagar har knappast firats h\u00e4r, enl alla andra sagesm\u00e4n.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Ingen obeh\u00f6rig skulle f\u00e5 g\u00e5 in i en annans ladug\u00e5rd och kom n\u00e5n in, d\u00e5 skulle man skynda sig att kasta en eldbrand efter dem f\u00f6r att d\u00e4mpa eller st\u00e4nga onda makter. Men skedde n\u00e5gon olycka, d\u00e5 var genoom den eller den. Den tron lever nog lite \u00e4n i v\u00e5ra dagar.<\/em><\/p>\n\n\n\n

”Om det dr\u00f6p av saker, s\u00e5 h\u00f6nan fick bl\u00f6ta n\u00e4bb p\u00e5 mossa sidan av v\u00e4ggen Matiasdagen, d\u00e5 fick oxen dricka ur plogfora Valborgsm\u00e4ssodagen<\/em>”<\/p>\n\n\n\n

Innan spinningen kom ig\u00e5ng s\u00e5 var det ju att br\u00e5ta linet och sk\u00e4kta och h\u00e4ckla. Detta skedde f\u00f6r det mesta om kv\u00e4llarna n\u00e4r bygdens ungdom gick fr\u00e5n den ene till den andre tills det var f\u00e4rdigt med br\u00e5tningen \u00f6verallt. Kalas f\u00f6rst\u00e5s och s\u00e5 har det ju varit in min tid och din, som var brud, den skulle det d\u00e5 dansas med. Brud kallas den, som var inne och gav ut br\u00e5th\u00e5slor.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Sagesman och upptecknare: Mina Larsson<\/p>\n\n\n

\n

How useful was this post? <\/p>

Click on a star to rate it! <\/p>

  • <\/i> <\/li>
  • <\/i> <\/li>
  • <\/i> <\/li>
  • <\/i> <\/li>
  • <\/i> <\/li> <\/ul> <\/div>

    <\/p>