Kategori: Infrastruktur

  • 1843-05-14

    1843-05-14

    Vägdragningarna väcker känslor – vem kan ge upp sin mark utan ersättning, vilka reserverar sig, etc. Mötesordföranden blir avbruten och flera deltagare pratar i mun på varandra.

    År 1843 den 14:e maj hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling efter därom 8:E dagar förut från predikstolen skedd pålysning med tillkännagivande av ämnena för överläggningarna.

    §1. Ordföranden uppläste följande även nästlidne söndag från predikstolen upplästa, skrivelse:
    ”Till pastorsämbetet i Nya Kopparbergs socken! Anhålles ödmjukligen få sockenstämma utlyst i morgon att hållas den 14:e i denna månad för att få jordägare till marken där de projekterade nya vägarna skulle komma att läggas: ytterligare hörda över det sockenstämmobeslut, som avgör att marken ska tillsläppas för intet: neml:

    Stjernfors Bruks ägare, herr brukspatron J.N. Eriksson
    Häradsdomaren Johan Adler
    Sexman Eric Mattson i Stråtgården
    F.d länsman N. Floding
    Sexman Jan Janssons sterbhus i Södra Bredsjön
    Bergsman Gustaf Ersson i Elgfallet
    Bergsman Per JAnsson vid Södra Bergsgården
    Samt övriga jordägare vilkas rätt kan komma ifråga.

    Dessutom fordras, att få taga nödigt virke till underbroning, ävensom grus till fyllnadsämne på närmast belägna ställen: Och hoppas vi, det var och en av församlingens respektive hemmansägare som är i tillfälle därtill, villigt bidrar till det goda ändamål nu är föreslaget och icke ser på en liten uppoffiring av enskilt för det allmänna.
    Nya Kopparberget den 6:e maj 1843.
    C. Carlberg, J.N Ericsson, A. Magnusson. E. Kronberg”

    Härefter upplästes det i denna skrivelse åberopade sockenstämmoprotokoll av den 1:a augusti 1841, där uti en punkt är av denna lydelse:

    ”Så framt den projekterade vägförbättringen kommer att företas, bör ägare till marken där nya vägen mätte anläggas, utan någon ersättning den tillsläppa”


    Med anledning härav uppmanade pastor till denna sockenstämma kallade jordägare, att yttra sig huruvida de ville utan någon betalning tillsläppa mark till de nya vägarnas anläggande. Följande jordägare förklarade till protokollet och förband sig att utan all ersättning avstå den mark vare sig inägor eller skogsmark där, enligt det uppgjorda och av Kongl. Majts. fstställda vägprojekt och charterns nya väg kommer att anläggas, (…) deras egendomar: neml:

    Brukspatronen och riddaren herr Eric Cederborg på Stjernfors genom herr bruksinspektorn A. Magnusson å Stjernfors.
    Änkegrevinnan U. Mörner i Stockholm genom dess ombud herr bruksinspektorn E.G Bergman å Stjernfors. Herr brukspatron J.N Ericsson på Laxbro genom dess ombud herr postmästaren C. Carlberg på Konstdammen.
    Häradsdomaren, Bergslagskassören herr Johan Adler på Kyrkobakcen, personligen närvarande.
    Bergs-sexmannen Eric Mattsson i Stråtgården, själv närvarande.
    Bergmannen Jan Jansson i Wiktorp, dito, dito
    Bergsmannen Gustaf Ersson i Elgfall, dito, dito
    Sexman Jan Janssons i Södra Bredsjö, sterbhus delägare genom sonen Gustaf Adolf Jansson, dock med förbehåll att vara befriande från deltagande uti omkostnaderna för den nya vägarnas byggande.

    Följande däremot förbehöll sig bli ersatta för den mark som de utav sina egendomar torde komma att tillsläppa till den nya väg, vilken till undvikande av den så kallade Bergsgårdstäkts-backen, kommer att anläggas: neml

    Bergsman Per Jansson i Södra Bergsgården
    Per Larsson i Lakabäcken, Ramsbergs socken
    Aron Andersson vid (..) Born och
    Jan Abram Norgren vid W:a Löa i Ramsbergs socken.

    Med anledning härav uppdrogs åt herrar deputerade, att efter uppmätning och värdering av den mark dessa fyra sistnämnda hemmansägare och bergsmän bli i mistning av genom den nya väganläggningen, med dem uppgöra om en billig och rättvis ersättning, så framt de icke vid närmare eftersinnande avstår i från alla ersättningsanspråk. Uppsättaren Hindric Fredriksson vid Elgdaln på Elgfalls ägor hade av sin svärfar Hindric Andersson tillhandlat sig ett stycke mark över vilken han förmodade den nya vägen mellan kyrkan och Högfors komma att framgå. I händelse därav yrkade han bli vederbörligen gottgjord för den mark honom komma att frångå.

    F.d kronolänsman N. Floding ehuru genom pålysningen kallad, hade idag varken genom ombud eller personligen sig på sockenstämman infunnit, vad kan anses ha vad marken till ny väg beträffar, från alla ersättningsanspråk avträtt.

    Härefter företogs till ordförande frågan om virke till underbroning och grus till fyllnadsämne på de nya vägarna. Härvid förklarade herr brukspatron J.N Ericsson genom förenämnde dess ombud att han, där ny väg över hans mark kommer att gå, tillsläpper utan någon betalning både virke och grus till fyllnadsämne. Det samma lovade även herr brukspatron och riddaren E. Cederborgh genom sitt ombud, bruksinspektor Magnusson: herr bruksinspektorn E.G Bergman på Stjernfors lovade väl å änkegrevinnan Mörners vägnar att behövligt grus skulle få tas på högbemälda grevinnans mark men huruvida även virke skulle få tas utan ersättning ville han ej bestämma innan han däröver hunnit inhämta fru grevinnans utlåtande. Sexmannen Eric Mattsson i Stråtgården och bergsman Gustaf Ersson i Elgfallet förbehöll sig att för det virke och grus som till vägbyggnaden torde bli behövligt ta utav deras mark, erhålla den ersättning varom kan överenskommas.

    §2. Ehuru uti kallelsen till denna dags sockenstämma var bestämt antytt att överläggningarna för dagen inskränka sig till avgörande om tillsläppandet av mark, underbroningsvirke och grus till fyllnadsämne å de projekterade nya vägarna, så likväl redan vid sockenstämmans öppnande och de egentliga överläggningsämnenas föredragande avbröts ordföranden av åtskilliga talare, vilka hänförda av sin iver och visliga nit, väckte åtskilliga betänkligheter vid anläggandet av nya vägar inom socknen. Ordföranden som uppriktigt önskar att var och en med rätt att i sockenstämma talan föra, må sina tankar oförställt yttra, tillät gärna det mellankommande avbrottet och beslöt inom sig att föra till protokoll det huvudsakliga av var och ens anförande men måste från detta sitt beslut avstå, enär flera på en gång talade den ena i jämnbredd med och över den andra.


    Av denna orsak var det troligen herr brukspatron P.J Lundbom på Lövnäs begärde, att vid justeringen av detta protokoll få inkomma ett skriftligt anförande däruti han ville utveckla åsikter i saken. Denna herr patronens begäran bifölls med nöje. Vad ordföranden av de övrigas muntliga andraganden trodde sig kunna uppfatta var att en del ansåg de projekterade nya vägarnas anläggande komma att i långt högre mån drabba församlingen än det uppgjorda kostnadsförslaget föranleder, och att följden därav skulle bli många mindre bemedlades undergång. Andra åter ansåg en sådan nedtryckning å forlöner att det icke mer skulle löna mödan att köra några foror. Somliga åter sade sig väl icke vilja bestrida nyttan av att äga en god och jämn väg istället för en svår och backig; men höll före att Högfors och Hed hyttelag måste tillsläppa mer uti proportion än socknen gemensamt till den nya vägen mellan kyrkan och Högfors, även så att Stjernfors herrar bruksägare borde i lika betydlig mån bidra till den nya vägen mellan Stjernfors och Hjulsjö.


    Herr inspektor Bergman begärde till protokollet få intaget, att han å änkefru grevinnan Mörners vägnar vägrade allt deltagande uti kostnaderna för de nya väganläggningarna intill dess hela den summa vore fullkomligen bestämd med vilken socknen ska bidra och varefter väglottsägarna ska vara skyldiga att de nya vägarna emotta och underhålla.


    För utrönande härav föreslogs att herrar deputerade borde gå i författning om, att på entreprenadauktion till den minst bjudande borde bortackordera vägarbetet med den förbindelse för entreprenören att författa vägarna uti ett så kallat fullgott stånd att de vid den av kronoombudet hållna avsyningen bli gällande och av väglottsägare kunna emottas. Börandes entreprenören jämväl ställa antagligen borgen för fullgörandet av ackordet och att det ansvar, som i händelse av någon uraktlåtenhet här utinnan skolat drabba församlingen, måtte ensamt drabba entreprenören och dess borgensmän. Ett annat förslag var att hembjuda de blivande väglottsägarna att emot den föreslagna kostnadssumman själva bygga varsitt vägstycke.


    Vad nu denna 2:a § innehåller såsom tillkommet utan att ytterligare höra till dagens överläggningsämnen, skulle icke anses såsom något fattat beslut; men kunde om så begäres och av någon behörig prövas nödigt, bli föremål för en ny i laglig ordning utlyst sockenstämma.

    §3. Backstugusittaren Johannes Persson boende vid Salbonäs på brukspatron Cederborghs mark, men senast mantals- och skattskriven i Linde och under Vedevåg, begärde skriftligen att till församlingens kyrkoherde få avlämna dess medhavande prästbevis från Linde och att tillika med hustru och barn bli uti Ljusnarsbergs församlings förhörsbok inskriven. Församlingen svarade sig icke ha något emot denna hans begäran – men innan: Pastor finge hans besked motta och honom med familj uti kyrkboken inskriva skulle Johannes Persson först och till pastorsämbetet avlämna en förbindelse av herr brukspatron och riddaren E. Cederborgh där uti han ansvarar, att Johannes Persson, dess hustru och barn varken nu eller i framtiden falla denna församlings fattigvård till last.

    §4. Inhyses Carl Jansson från Westra Elfshöjden inställde sig och anhöll om församlingens behjärtande av hans hustrus olyckliga belägenhet i avseende till i råkad svår venerisk sjukdom, för vars botande hon, enligt provinsialläkarens tillstyrkande, måste bege sit till Kurhuset i Örebro. Men av sjukdomen så hårt angripen attt hon icke förmår vandra till fots en så lång väg och enär mannens omständigheter voro så knappa att hen ej förmådde anskaffa henne skjuts, beslöt församlingens ledamöter att hon av fattigkassan skulle bekomma Fyra Rd Banco att därmed själv frakta sig till Örebro dit hon skyndsammast borde förfoga sig.

    Sålunda överenskommet, uppgjort och beslutat, samt uppläst och erkänt, betyga å församlingens vägnar,
    J.D Westholm Ordf. Pastor
    A. Magnusson
    Gustafsson
    Bengtsson

  • 1843-04-23

    1843-04-23

    Ljusnarsberg har fått statsbidrag för att kunna dra om vägarna i socknen, på ett belopp som i dagens köpkraft motsvarar ca 1,6 Msek…

    År 1843 den 23:e april hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling sedan ämnena för överläggningen blivit i laga ordning från predikstolen kungjorda.

    §1. Sedan Kongl. Majt i nåder anvisat ett anslag av 11’630 Rd Banco för vägomläggningar i denna socken och till följe av Konungens befallningshavandes därom till Pastorsämbetet avlåtna skrivelse voro församlingens ledamöter idag kallade att välja deputerade i och för vägomläggningsarbetets utförande.


    Ordföranden uppmanande därför församlingens ledamöter att först bestämma antalet av de deputerade vilja borde väljas. Efter någon överläggning beslöt församlingen att utse fyra deputerade eller en för varje a de särskilda vägsträckor vilka behöva omläggas eller förbättras. Till följe härav valdes följande deputerade vid vägbyggnadsarbetets utförande, neml: Herr postmästare Claes Carlberg på Konstdammen, Herr Inspektor A. Magnusson på Stjernfors bruk, patron I.N Eriksson på Laxbro och nämndemannen Er. Kronberg på Lilläng. Härefter ordades mycket om själva sättet hur ovannämnda arbete skulle utföras, varvid pastor hemställde om ej detta borde bli föremål för en ny sockenstämma när därom till idag ej blivit pålyst. Församlingens ledamöter inkände sig (…) av denna anmärkning, beslöt att innan nu valda deputerade företa något med vägarbetet, skulle församlingen först i allmän sockenstämma där överhöras.


    §2 Till ledamöter uti årets taxeringskommitté, vilken å sockenstugan sammanträder den 8:e nästkommande juni, valdes utom församlingens pastor, herr bergmästaren B.G Bredberg, postmästaren herr P.A Carlberg på Abrahamsgård, patron P.I Lundbom på Lövnäs, nämndeman E. Hellsten på Björkbro, E. Segelström på Västra Löfffall, E. Kronberg på Lilläng och Eric Persson i Viken. I händelse bergmästaren Bredberg skulle vara förhindrad att kommittén övervara, valdes såsom suppleant herr handelsman J. Åkergren vid Norra Bergsgården.


    §3. Avkortningslängden föredrogs och underskrevs utan anmärkning.


    §4. Till revisorer vilka detta är bör granska kyrkans, de fattigas, skolfondens, Fromma stiftelsens, bokkasssans och lasarettetes även som byggnads- och fattigvårdskassornas räkenskaper, valdes herr inspektor E.G Bergman på Stjernfors, handlanden J.F Behrling vid Sundet och gästgivaren A.G. Andersson vid Ljusnarsbergsgård.


    §5. Till Sven Janssons änka vid Orrbacksäng, vilken efter långvarig sjuklighet befinner sig i ganska svåra omständigheter beviljade församlingen av fattigvårdskassan 1/4 tunna råg.

    Sålunda valt och beslutat, uppläst och erkänt, betyga å församlingens vägnar,
    J.D Westholm Ordf. Pastor
    Erik Segelström
    A. Magnusson
    J. Åkergren

  • 1841-12-12

    1841-12-12

    Vägarna i socknen är urusla och då tack- och stångjärn transporteras på väg ner till Guldsmedshyttan så ställs det krav på underlaget. En renovering är kostsam och statsbidrag är inget att räkna med. En lantmätare får uppdraget att beräkna ett kostnadsförslag….

    År 1841 d. 12e Dec hölls efter 8 dagars förut därom skedd pålysning allmän Sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.

    §1. Upplästes di i sisthållne sockenstämma valde kommitterades förslag till vägarnas förbättring inom detta härad, så lydande:

    ” Efter å allmän sockenstämma förlidne söndag, fattat beslut sammanträdde undertecknade denna dag för att å församlingens vägnar avgiva yttrande om den genom herr kronobefallningsman Hasselström ankomna och i kyrkan upplästa från styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader i riket till Konungens befallningshavande ställda skrivelse angående infordrade uppgifter 1; rörande de betydligare mossar och kärrtrakter vilka för närvarande är obegagnbara och för orten skadliga, men som genom utdikning kunde förbättras och sättas i begagnbart skick, samt 2; uppgifter om de för trafiken å de allmänna även som å de större stråkvägarna mest hinderliga och besvärliga backar samt större (…)vägar, m.m, vilka för vägfarandes bekvämlighet och i synnerhet för forors transporterande behöver anläggas eller i mer eller mindre mån upphjälpas. Vad sätt frågan om mossar och kärrtrakter vidkommer, har församlingen icke något gemensamt att företa, utan må bero på var och av jordägare enskilt, på vars mark mossar och kärr är belägna, att, till dessa uppodling, om lön eller bidrag av där till anslag ur statsmedel själv göra ansökning; Vad därnäst frågan om vägars förbättring och backars kringgående vidkommer så kommitterade vördsammast fästa uppmärksamheten å denna bergslags mycket kuperade mark, varigenom kommunikationen är försvårad av många branta backar, otroligt hinderlig för transporten av de tunga foror som dagligen i av för ortens huvudsakliga nåringsfång, bergshanteringen, måst gå fram och åter och så högt påkalla behovet av dels anläggande av en längre sträcka ny väg, för att undvika en serie av backar, såsom emot Högfors och Nya Kopparbergs kyrka, då den nya kunde begagnas för kungs- krono- håll- och gästgivarskjutsar, för foror och transporter av kol, malm och järn, både vinter och sommar, för så väl denna som angränsande bergslagens behov; vilket hittills icke varit möjligt utan måste nu begagnas en väg om sommaren och en annan om vintern, till mycken olägenhet för både vägfarande och väglottsägare, dels och kringgående av andra backar på där till passande ställen, men vilka nödiga förbättringar är över enskildas förmåga att verkställa utan bidrag av statens medel.”

    Remiss har blivit begärd på herr andre lantmätaren A. Ljungdahl att med biträde av behöriga ojäviga män över dessa vägförbättringar uppgöra charter och kostnadsförslag som i nästa vecka av honom företages å de vägar som den sena årstiden kan tillåta – de äro:

    Kringgående av Marcus- och Sahlbonäs backar på hjulsjövägen som löper åt Filipstad och Värmland å vilken väg nu värmlandsposten färdas och kruttransporter till Värmlands och andra läns behov måste fortskaffas och tackjärn forslas från denna till nämnda läns bergslag m.m.

    Den ovannämnda nya vägsträckan ifrån Nya Kopparbergs kyrka till Högfors vilken utom den allmänna nytta som medför även kommer att mycket underlätta rörelsen och tillverkningen vid flera hyttor och masugnar så inom som utom denna Bergslag.

    Å Ramshyttevägen, kringgående Södra bergsgårdsbacken, med någon (…) förbättringar därstädes. Den nämnda backen är den svåraste på vägen mellan Nya Kopparberget och Arboga, vilken Kongl. posten måste hit fortskaffas, utom mycket spannmål och viktualievaror för ortens behov, och därför påkallar förbättring som icke kan ske utan bidrag av statens medel.

    Vägen från Nya Kopparbergs kyrka åt Linde och Nora städer i samma predikament som de föregående men är den allmännaste som orten begagnar, dels för transport av spannmål coh viktualievaror dels för mångfaldiga andra ortens behov utom det stora gagnliga att ha en jämn väg för ortens tack- och stängers utförsel till Guldsmedshytte lastageplats.

    Charter och kostnadsförslag över nämnda vägar förbättring komma ofördröjligen inkommitterade så ock nu förbehålla sig å församlingens vägnar att efter sig företeende omständigheter nästa vår å tjänlig tid så inkomma med förslag till upphjälpande och förbättring av 2 ännu väsentlige och för ortens trafik och behov ganska nödiga vägar – de äro:

    Vägen från Nya Kopparbergs kyrka till Ställdalens masugn och därifrån vidare till Norra Hörks masugn, löper igenom en stor bebyggd del av socknen och är en större stråkväg, varpå tusendetal tackjärn samt spannmål och andra varor för ortens behov årligen transporteras, är lång och svår, nyttan över enskilds förmåga att sätta i gott stånd. Från Norra hörksbyn fordras fram till Lombergs och Grängesbergs gruvor en ny vägsträcka av ca 3/8 mil, på vilken i händelse av barvinter men ännu mer då genom svaga isar, sjöar och mossar blivit ofarbara, Hörks och Ställdalens hyttors malmbehov, utgörande omkring 10,000 lass årligen obehindrat kunna transporteras. Dessutom bliva därigenom en ny och gin kommunikation öppnad mellan västerbergslagen och Örebro län. Kostnaden till iståndsättande av denna väg upptas nu provisionellt till ca 6000 Rd.

    Ifrån Högfors gästgivargård till Grangärdes Rå, eller där Falu län vidtar omkring 3/4 mil allmän landsväg med mycket svåra och många backar utgörande enda kommunikationen mellan Örebro- och Falu län där krono- håll- och gästgivarskjutsar färdas, samt årligen 8 á 10 kruttransporter till åtskilliga län och Bergslag inom riket utom all annan frakt måste fortskaffas: och äro dessa backar till otroligt hinder för så väl det enskilda som allmänna. Kringgåendet av dessa upptagna även provisionell till 5000 Rd Banco. Från Grangärde Rå kunde vägen sedermera tagas över de så kallade Kopparhyttefallen in på Hällsjö och Snöå-vägen, vilken då blive jämn ända till Smedjebacken och de många och svåra backar på denna väg undvikes; vilket nödiga förslag kommitterade förmoda vederböras de i de socknar genom vilka vägen följer, taga anställt om, för att även av allmänna medel därtill erhålla understöd.

    Nya Kopparberget den 4:e December 1841

    G. Carlberg A. Magnusson
    J.E Eriksson Johan Häger
    C. Kronberg A. Andersson
    E. Segelström Erik Larsson

    Efter uppläsandet och någon överläggning beslöt församlingens ledamöter att detta förslag till betänkande angående vägarnas förbättring inom denna bergslagsort borde i sin helhet till Konungens befallningshavande ingå, för att vidare till styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader i Riket översändas och tillträdde sig församlingens ledamöter att med (…) 1/3 av deltaga i den kostnaden för vägförbättringen.

    §2. Till Jan Erssons änka i Stenkärn beviljades under vintermånaderna 1/8 tunna råg och 1/8 tunna havre samt åt Jan Janssons änka från Pingstatorp med fyra små barn, 6/8 tunna råg och 6/8 tunna havre till den 1:a maj nästkommande.

    Sålunda överenskommet och beslutat, betyga å församlingens vägnar

    J.D Westholm Ordförande, pastor
    Eric Jansson Stennäs
    Eric Andersson i Wiken
    Johan Häger

  • 1841-11-28

    1841-11-28

    Det finns gott om mossar och myrar att dika ur, för att sätta mark i begagnbart skick, tillika vad man ska göra med vägarna. Stämman inser de behöver en kommitté för att ta frågan vidare….

    År 1841 d. 28:e November hölls allmän Sockenstämma med Ljusnarsbergs församling, efter derom skedd laglig pålysning med tillkännagivande av ämnena för överläggningarna.

    §1. Med anledning av Konungens befallningshavandes i länet infordrade upplysningar rörande så varde inom denna socken socken befintliga betydliga myrar, mossar eller kärrtrakter, vilka genom utdikningar kunna sättas i begagnbart skick som ock de å de stora stråkvägarna hinderliga och besvärliga backar m.m. vilka för vägfarandes bekvämlighet och i synnerhet för forors transporterande kunna kringgås eller borttagas, men vilka arbeten icke utan bidrag av statsmedlen kunna av ortens innevånare verkställas, hade sockenmännen blivit till idag kallade för att här över i allmän sockenstämma höras och sitt utlåtande avgiva. Efter någon överläggning beslöt församlingens nu (…) församlade ledamöter att för detta ändamål utvälja en kommitté vilken ägde att uppsätta förslag till betänkande i ovannämnda ämnen, vilka sedermera i allmän sockenstämma bör församlingens prövning underställa. Till ledamöter i denna kommitté vilken nästkommande lördag för omförmälda ändamål i sockenstugan sammanträder, valde:

    Herr inspektör A. Magnusson på Stjernfors

    För Ställdalens hyttelag Herr postmästaren C.A Carlberg på Konstdammen
    Nämndeman E. Segelström vid Västra Löffall
    För Hörks hyttelag Herr ingenjör L.S Edberg vid Dunderbo
    B: Erik Larsson i Norra Hörken
    För Högfors hyttelag Herr J.E Ericsson på Högfors
    Sexman J. Häger vid Finngruvan
    För Heds hyttelag Nämndeman E. Kronberg vid (..)lång och
    Anders Andersson i Körartorp

    §2. Till följe av Konungens befallningshavande i länet förlidna söndag uppläste kungörelse angående äskade upplysningar huruvida något sådant av ofördelaktig årsväxt m.m föranlett förhållande må inom någon församling förefinnas, vilket kan anses oundgängligen påkalla för de torftigare något särskilt understöd i avseende å fattigförsörjning och sjukvård eller beridande av arbetsförtjänst under instundande strängare årstid även som huruvida skörden så utfallit att inhemska spannmålstillgångarna kunna anses tillräckliga, samt i vidrigt fall, vad utöver samma tillgångar kan beräknas såsom erforderligt till införskaffande från utländsk ort, uppmanandes nu församlingens ledamöter att häröver yttra sig; varpå det svar avgavs att som denna församling äger en folkmängd av närmare 6000 personer, varav en stor del befinner sig i en torftig belägenhet, och då den säd som på denna ort årligen produceras, knappt är tillräcklig för (…) delen av socknens befolkning, så att årligen mera än 5000 tunnor säd måste från andra orter upphandlas, samt då det av de redan så högt uppjagade spannmålspriserna kunde slutas att årets skörd så väl på denna som även å de mest sädesproducerande orter varit ofördelaktig, så vore det visserligen för denna ort ett stort behov att utländskt spannmål finge införskaffas. För övrigt ansåg församlingens ledamöter att då bristen på spannmål blivit avhjälpt, tillfälle till arbetsförtjänst för de torftigare ej inom denna ort borde saknas.

    §3. Åt Jan Jansson Sundberg vid Stora Kumlan anslogs 1/8 tunna råg och 1/4 tunna havre.

    §4. Lars Bengtsson i Skarptäkt anhöll hos församlingen det därom måtte tillåtas på sina ägor skriva sin måg Carl Jansson vilken denne (…) med hustru och barn kommit från Ludvika. Församlingen lämnade härtill ett bifall under förutsättning att Lars Bengtsson så föranställer att dessa hans så nära anhöriga ej må falla församlingen till last.

    Sålunda valt, överenskommet och beslutat, intyga å församlingens vägnar

    J.D Westholm Ordförande, pastor
    Jan Erik Jansson på Östra Born
    Jonas Persson
    (….)