Kategori: 1841

Kyrkans ljuskronor har sotats och en kostnad för upputsning lockar inte stämmans ledamöter att binda sig till. Men arbetaren på Krokfors, Berndt, har kikat på frågan och har ett erbjudande….

”jag kan göra jobbet för 4500kr”

Efter 14 dagars förut skedd pålysning med tillkännagivande av ämnena för överläggningarna hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 25:e jul 1841.

§1. Då redan förliden höst det å sockenstämma blivit föredraget behovet av kyrkans ljuskronors, stakars och lampetters rengöring och upputsning, framställdes nu ytterligare detta ärende till sockenstämmans omprövande. Arbetaren Berndt vid Krokfors upplyste att dessa kyrkans tillhörigheter endast behövde skuras för att erhålla ett prydligt utseende, så att polering, vilket förorsakade en drygare kostnad kunde undvikas, samt erbjöd sig att detta arbete fullgöra för 50 Rd Rgs. Församlingens närvarande ledamöter sade sig väl vara hågade att anta Berndts tillbud, men önskade att han uti denna vecka ville närmare efterse om arbetet kunde verkställas för något lindrigare. Då Berndt därtill lämnade sitt bifall beslöts att detta ärende skulle till slutligt avgörande företas å den sockenstämma som är utlyst att hållas nästkommande söndag.

§2. Ordföranden tilllkännagav att dalkarlen Lars Nilsson från Malungs socken hade under sitt långvariga dristande uti denna socken varje söndag, som han bevistat gudstjänsten lagt i håven silvermynt, till så stort belopp att det kunde anses vida överträffa hans arbetsförtjänst för hela veckan, samt att han hade hustru och barn, vilka befann sig i torftiga omständigheter. De dessa hos församlingens kyrkoherde anhållit att, i likhet med vad som i tvenne andra församlingar ägt rum, återfå dessa penningar, hade ordföranden hos Hög. Domkapitlet gjort förfrågan, huruvida han kunde äga rätt att dessa av Lars Nilsson till kyrkan skänkta medel till hans hustru och barn återställa, varpå det svar erhållits, att församlingens tankar däröver, först borde i allmän sockenstämma inhämtas.
Församlingens ledamöter ansåg det vore överenstämmande med billighet att åtminstone 3/4 av det silvermynt som Lars Nilsson lagt i håven borde till hans hustru och barn återlämnas, i synnerhet som upplyst blivit blivit, att han de senare åren ej det ringaste bidrag till deras understöd. Ordföranden skulle församlingens tankar i detta mål delge Högv. Domkapitlet i Västerås för att dess prövning underställa.

§3. Följande utdrag av bergsrättens protokoll av den 28:e juni detta år, upplästs ord för ord så lydande:

”Publikt mål”

”Utdrag af protocollet hållet vid Bergslagets Allmänna sammankomst inför Bergsrätten den 28:e juni 1841 §19 Orgelnisten i denna församling, Hr Directeuren Hellström hade uti ingifven skrift anhållit att i likhet med sin företrädare blifva tillerkänd det bidrag till dess Löneinkomster, i och för Skolmästare tjensten, som varit anslaget utur Magazinet med Två Tunnor Råg, en Tunna Korn och en Tunna Hafra; likasom att få de äfven förut anslagna Tio stafrum Ved. BergsRätten och Bergslagets närvarande Interesenter förklarade sig beredvilla tillerkänna Directör Hellström det lönebidrag i säd, som dess företrädare uppburit, men ansågo att då Skolmästarens aflöning var en för socknen gemensam angelägenhet, borde den ock af Socknens allmänna Cassa bestridas: och alldenstund beslut härom kan fattas endast på sockenstämma, skulle genom utdrag av detta protocoll Vördige Pastors Embetet inom Församlingen delgifvas denna Bergslags. Interesenternas åsigt tillika med de nu närvarandes förklarande att de, då vid blifvande sockenstämma denna sak förekommer, skola enhälligt understödja densammas bevijande. Hvad den begärde Veden beträffar är Bergslaget ej å tillfälle att vidare göra detta anslag sedan den årliga vedskatten med Ortens allmänna skattläggning upphört. År och dag föreskrifna.

På Bergsrättens vägnar
B.G Bredberg”

Sedan denna skrift blivit uppläst, instämde de närvarande sockennännen enhålligt denna bergslags intressenters åsikt och beslöt att de tvenne tunnor råg, en tunna kort och en tunna havre, som hittills utgått av bergslagsmagasinet, såsom lönebidrag åt lancasterläraren, nu och hädanefter ska utgå åt socknens så kallade byggnadskassa och äger denna kassas föreståndare att detta lönebidrag till innehavaren av skolmästartjänsten vid nyårstiden årligen utbetala antingen i natura eller i penningar efter i denna ort vid nyss nämnda tid gångbara pris enligt skolmästarens eget gottfinnande. Och som den nu varande läraren herr direktör Hellström helst önskade att för sin tid erhålla ofta nämnda lönebidrag i penningar, så beslöts att lösa där före under nu förflutna löningsår från maj 1840 till s. t 1841, varunder herr Hellström denna löneförmån ännu ej fått uppbära, med det första skulle av kassans förvaltare utbetalas till et sammanräknat belopp av 48 Rd 12 S Rgs. Vad den begärda veden beträffar, ansåg den av församlingens ledamöter enär skolmästartjänsten nu mera är förenad med organist- och klockarbeställningen såsom mindre behövliga. Till skolrummets uppvärmning under den kallare årstiden skulle medel förskjutas av skolfonden till det belopp som behovet kunde påkalla.

Sålunda beslutat samt uppläst och erkänt intyga å församlingens vägnar

J.D Westholm Ordförande, pastor
A.Magnusson
Jan Eric Jansson

Kommentar

Vem Berndt var, kan vi inte veta. Det finns ingen mantalsskriven person med det namnet i Ljusnarsberg under 1840-talet. Å andra sidan så fanns det många personer boende i socknen som aldrig skrevs in i längderna –

Berndts erbjudande var aningen för högt för stämman och i nästa protokoll ska vi få veta om budet justerats.

Kyrkans tak måste tjäras och det kräver utrustning: Bland annat 12 stegar. J. Adler får jobbet att omse kvaliteten på utförandet. Samtidigt är de fattigaste individerna fortfarande i stort behov av stöd där exempelvis ynglingen från Fäbobacken får en blågarnsskjorta och byxor i bolstervar…

Protocoll hållet i allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 13:e juni 1841, efter därom besked laglig pålysning med tilllännagivande av överläggningsämnena

§1. I enlighet med årets valborgsmässo sockenstämmo beslut, infann sig nu kyrksnickaren och tillkännagav att han, efter hållen besiktning hade funnit nödigt, att kyrkans tak och södra sidan detta tjärstryks och 12 nya stegar därtill anskaffas. Med anledning här av beslöt församlingens ledamöter att detta arbeteså snart som möjligt borde företagas och kostnaden där före, i enlighet med vad förut vanligt varit, bestridas till hälften av byggnadskassan och den andra hälften av kyrkans kassa, bergskassören Herr J. Adler anmodas att arbetet låta verkställa och ha uppsikt och tillsyn att det ordentligen utföres.

§2. Uppsyningsmannen från Stora Smedbergs skriftlag tillkännagav att det anslag å fattigmedlen som blivit beviljat Jan Jansson Sundberg vid Stora Kumlan, nu var alldeles medtaget, (..) ock av några sockenbor från den trakten vitsordade. Församlingen beslöt att intill dess den vanliga fattigregleringen i höst infaller, bevilja honom en tillfällig hjälp, bestående av 1/2 tunna råg och 2 Rd Rgs i penningar.

Till underhåll för Jan Janssons änka med 3 små barn skriven vid Pingstatorp beviljades för tillfället 1/4 tunna råg.

§3. Skolläraren Peter Andersson tillkännagav att oäkta ynglingen Jan Fredric från Fäbobacken, vilken enligt sockenstämman beslutat att den 9:e maj dettta år borde gå någon tid (…) för att kunna inhämta nödig kristendomskunskap och till ett förbättrat levnadssätt vara tillhållen, som kunde hos N.M Hellsten på Björkbro bli inackorderad mot 2 Rd Rgs i veckan. Församlingen antog detta anbud för en tid av tre månader. Dessutom skulle Jan Fredric erhålla en klädning av bolstervar samt en blångarnsskorta, som av fattigkassan betalas efter företedd räkning.

§4. Av dagkarlen Anders Olsson från Sahlbonäs vilken hos nämndeman Anders Andersson i Körartorp insjuknat, anslogs för tillfället 4 Rd Banco att utgå av fattigkassan, vilka medel nu genast av ordföranden till Anders Andersson avlämnades.

§5. Man i Österberg, vilken nu som allmänt bekant är, fått förnyat anfall av sin (…) vansinnighet skulle till en början inackorderas hos sin svåger landbonden Anders Jansson vid Skräddartorp mot 2 Rd Rgs i veckan. Anders Jansson nu närvarande, lämnade härtill sitt bifall.

§6. De årliga, såkallade flitpenningar till byskolmästarna, skulle även detta år till var och en av dem utgå till lika stort belopp som förlidet år.

Sålunda överenskommet och beslutat samt uppläst och erkänt intyga å församlingens vägnar

J.D Westholm Ordförande, pastor

Att ingen vid protokollsjusteringen infanns, betygas av
(..) Hellström

Kommentar:

1 riksdaler banco denna sommar 1841 motsvarar dagens köpkraft på ca 130kr. Det med riksdaler banco parallella myntet 1 riksdaler Riksgälds, hade en något lägre köpkraft: Det krävdes ca 1,5 Rd Rgs för detta.

Så när Anders Olsson blev sjuk, så fick nämndemannen Anders Andersson en tillfällig ersättning av fattigkassan motsvarande av dagens 520kr.

Samtidigt så får Jan Jansson 2 Rd Rgs i veckan för omhändertagandet av sin svåger som fått förnyat vansinnesanfall. Beloppet motsvarar idag ca 175kr.

Ljusnarsberg försöker kratta för att få in en provinsialläkare till socknen och i Fäbobacken har uppsyningsmannen lämnat in en styrkt skrivelse med äskande om åtgärder att vidta för att få den ”vanartiga och för samhället farliga ynglingen Jan Fredrik (Brask) att underkasta sig samhällets regler.

År 1841 d. 9:e Maj hölls allmän Sockenstämma med Ljusnarsbergs församling, efter derom skedd laglig kungörelse med tillkännagivande av ämnena för överläggningarna.

§1. Tillkännagavs att förslag till betänkande angående en extra provinsialläkares stationerande inom denna socken, vilket i anledning av sockenstämmobeslutet för den 18:e sistlidna april av vissa därtill (…) kommitterade skulle utarbetas, nu kommit ordföranden tillhanda. Detta förslag blev nu uppläst och lydde ord för ord som följer:

”Nya Kopparbergs sockenmän omfatta med undersåtlig tacksamhet det tillfälle Kongl. Majt behagat dem bereda, att på sitt Kongl Sundhets Collegii Circulaire och Konungens Resp. Befallningshavandes därpå grundade kungörelse bestämma, såt till tronen framföra denna menighets önskan och behov uti en så allmänt viktig angelägenhet, som en förbättrad läkarvård. Denna sockens långa avstånd från närmaste läkarstation, dess vidsträckthet och folkmängd, beskaffenheten av dels allmännaste näringsfång, varigenom den arbetande klassen mera än på skattlandet är blottställd för yttre skador och åkommor, vilka fordra skyndsam läkarhjälp och slutligen socknens oförmåga att ensam bekosta, vad en kunnig läkaravlöning minst erfordras: alla dessa förhållanden sammanlagda gör det nu sockenmännen delgivna Konungs och Ständers beslut både efterlängtat och kärt i samma mån de anse sig äga grundade anledningar att hoppas delaktighet i de förmåner, som därav bör bli en följd.”

De omständigheter som torde få anses både varför sig och ännu mer då de sammanläggas, bevisande denna uti verkliga behov av en närmare läkarvård, må det tillåtes här nedan i korthet andraga:
Nya Kopparbergs sockens areal utgör 4 1/2 a 5 kvadratmil; dess folkmängd var enligt sista räkningen 1840: 5600 personer uti 897 hushåll, af vilka enligt sista quinqvennii-tabellen voro:

Ecklesiastik- Civilstaten hörande 14
Bergsmän 72
Hemmansägare 139
Lantbönder och torpare 148
Gärningsmän och hantverkare 30
Nybyggare 280
Gruv- och hyttarbetare samt kolare 207
(totalt) 897

I avseende på förmögenheten upplyser quinqvennii-tabellen att
25 hushåll kunna anses äga något mera än till deras uppehälle erfordras;
477 någorlunda berga sig;
395 behöva till större eller mindre del påräkna främmande understöd.
897

Ortens näringsfång huvudsakligen och nästan att få säga uteslutande bergshantering, gruvbrytning, tackjärnsblåsning och kolning; varav ock förklaras den stora personal som i tabellerna upptas härmed sysselsatta. Olyckor av ras, bergs(..), gruvskott, brännskador i hyttor eller vid milarbetet höra därför icke till de sällsynta tilldragelserna. Även bör anmärkas hur som denna ort i alla tider varit särdeles besvärad av venerisk smitta och åren 1809 och 1810 till den grad att särskilt kurhus här vid kyrkan då var inrättad. Avståndet från nuvarande närmaste provinsialläkarstation (Nora) är till socknens sydligaste ända 3 3/4 mil och till dess nordligaste 8 1/4 mil, i medeltal således 6 mi. Denna omständighet ensamt gör att även den om varande utmärkt skicklige provinsialläkaren icke har i sin förmåga uträtta något egentligt för denna ort. Då sjukdomsfall åkomma blir tidsutdragen och kostnaden i och för läkarens hämtning för betydliga att den mindre bemedlade allmänheten vanligen (…) tid, då det redan blivit försent och all hjälp förgäves. Därmest ömmande exempel härpå kunna frånsett förflutna åren andragas, där dugliga personer av arbetsklassen i sin bästa mannaålder bortryckts från talrika familjer endast och allenast därför att läkarhjälpen kom för sent. En skicklig provinisialläkare har dessutom alltid i sin närmaste ort en vidsträckt praktik och varken tid eller förmåga kan räcka till att utsträcka den över en viss lämplig krets, vars omfång säkerligen skall befinnas böra bli mindre än det nuvarande distriktet som omfattar största tredjedelen av Örebro län och en folkmängd av närmare 30’000 människor.

Under förutsättning att en extra provinsialläkare i nåder beviljas denna ort med station vid Nya Kopparbergs kyrka, framställes dessa i ödmjukhet det förslag att Hjulsjö, Ramshytte och Nya Kopparbergs socknar måtte bliva bestämda såsom ett särskilt läkardistrikt, vilket då komma att uti en för ändamålsenlig läkarvård lagom stor areal innesluta en folkmängd av omkring 10’000 människor.

Då Nya Kopperbergs sockenmän på ovannämnda grunder (…) sina förhoppning att erhålla en förbättrad läkarvård, hava de dessutom varit betänkta på att genom erbjudande av ett efter tillgångarna lämpat bidrag bereda en tillökning i den kronolön, som till extra provinsialläkaren blivit anslagen. Detta bidrag har på föregående sockenstämma blivit bestämt till Banco Rd 133: 16 samt 25 stavrum ved, björk tall och gran; var jämte sockenmännen anse sig böra uttrycka den övertygelse att en läkare på denna plats kan påräkna nästan lika mycket till i bestämda årliga arvoden av enskilda inom socken boende bergsbruksidkande fastighetsägare och några ståndspersoner, utom vad av de andra angränsade socknarna bör beräknas kunna bli anslagna.

Tillfälle till lämplig bostad finns inom socken att tillgå mot låg och billig hyra, och torde dessutom böra tilläggas att det sockenapotek, som finns inom socken kan få övertas av provinsialläkaren, ifall han finner sin räkning därvid.

Utom den direkta och närmaste fördelen de tre ovannämnda socknarna komma att dra av den förbättrade läkarvården genom extra provinsialläkare stationerade är i Nya Kopparberget, skulle detsamma fördelaktigt inverka på vissa delar av de inom Falu län belägna Säfsens och Grangärdes socknar av vilka den senare inom sig sluter en vidsträckt och talrikt befolkad gruvtrakt, Grängesberget.

Nya Kopparbergs sockenmän våga slutligen uttrycka den förhoppning att till H.H Konungen blir genom höga vederbörande framförd denna orts underdåniga anhållan att högst densamma måtte behjärtas deeras verkliga och kännbara behov av en närmare läkarvård, och vilket behov än ytterligare blivit ådagalagt genom 2:ne vid innevarande riksmöte gjorda motioner, den ena inom högvördiga prästståndet genom stiftets dåvarande domprost herr biskopen doktor Bruhn, den andra genom en av dessa bergslagsorters riksdagsmän inom hedervärda bondeståndet bergsexmannen Per Persson i Vassland.

Sockenmännen utbedja sig i största ödmjukhet att detta deras yttrande måtte i sin helhet få åtföljas de handlingar som i detta angelägna ärende till Kongl. Majt. ingå.

Efter någon stunds överläggning antogs detta förslag av de flesta församlingens närvarande ledamöter, vilka beslöt att det såsom församlingens gemensamma önskan borde till H.Mt Konungen ingå. Under själva överläggningen lät likväl patron J.N Eriksson på Laxbro inlämna följande skriftliga anförande.

”Till Sockenstämmoprotocollet!
Jag har trott att det är allas vår skyldighet söka förkomma alla skattebördor och utgifter för samhället som möjligen kunna undvikas; har därför varit betänkt även som några några av grannarna, att ej bliva någon orsak till en utgift , som kunde räcka både väl och länge – trodde därför bäst vara från den ssaken – i men som jag hört flera önska vara att genom en högst lindrig utgift åtkomma läkare sedan staten till det måste honom avlöna, medgiver jag en taxering efter organisttaxor av 150 a 200 Rd Rgs att som lön utgå: men ej det ringaste mer under vad namn som helst då det ock bör bli läkarens skyldighet att utan någon vidare betalning besöka åtminstone de mindre förmögna inom församlingen.

Laxbro, den 9:e Maj 1841
Joh. Nicl. Ericsson”

Uti detta anförande hördes väl några få av församlingens ledamöter instämma, varibland på nämndeman Lars Bengtsson i Skarptäkt och Anders Larsson på Rälln, men då redan i den näst föregående sockenstämman beslut angående läkarens avlöning av församlingen blivit fattat, ansåg de flesta av sockenmännen detta ej bör rubbas och således något avseende åt patron Erikssons nu efteråt avgivna protest däremot, ej bör fästas.

§2. Torparen Per Svenssons från Norrbärke begäran att få i församlingen inkomma och nedsätta sig hos Lb Jan Israelsson i Norra Bredsjön, blev i enlighet med fattigvårdsreglementets föreskrift av församlingen avslagen.

§3. Upplästes och underskrevs avkortningslängden, utan att någon anmärkning därvid gjordes.

§4. Med anledning av ett från uppsyningsmannen i Fäbobacks skriftlag till pastor inlämnat skriftligt intyg, vitsordat av flera bland skriftlagets medlemmar, det oäkta ynglingen Jan Fredrik skriven inom nämnda skriftlag var vanartad och för samhället farlig medlem och som han dessutom ännu ej inhämtat den ringaste kristendomskunskap, beslöts att skolläraren Peter Andersson skulle vidtalas att honom emotta och undervisa samt genom tjänliga föreställningar förmå honom till ett förbättrat levnadssätt. För undervisningen skulle Peter Andersson erhålla betalning av skolfonden och för kosten till Jan Fredric av församlingens fattigvårdskassa efter ackord.

Den härmed missnöjde äger att före klockan 12 på den 21:a dagen härefter, sina besvär hos landshövdingeämbetet inkomma inom samma tid tillkännage om besvär anförs och inom andra 21 dygn från fataliedagen detta med bevis från vederbörlig ort kyrka.

Sålunda överenskommet och beslutat intyga å församlingens vägnar

J.D Westholm Ordförande, pastor
Anders Andersson vid Björkäng

Föregående sockenstämmoprotokoll rörande en extra provinsialläkars stationerande i Nya Kopparberget är från Ljusnarsbergs kyrkas predikstol uppläst Kristi himmelsfärdsdag den 20:e maj 1841, av

J.D Westolm, kyrkoherde

Kommentar

Jan Fredrik (Brask) i Fäbobacken

Det finns en person boende i Fäbobacken som var oäkta med detta med namn och i rätt ålder (f:1825), för att vara en yngling tidigt 1840-tal.

Denne Jan Fredrik tog tidigt efternamnet Brask och bodde på Norra Bredsjö under 1850-talet men uppgiften som dräng var inget för honom, då han rymde från tjänsten 1857. Senare finns han att hitta på 70-talet i Grangärde där han förblir. Att vi har rätt Jan Fredrik kanske kan stärkas av att denne person blivit dömd till 3 månaders straffarbete av Grangärde häradsrätt den 10:e april 1893 för misshandel – alltså i en ålder av 68 år.

Möjligen är att denne Jan Fredrik var den som uppsyningsmannen avsåg i sin skrivelse och att skolläraren Peter Andersson aldrig fick ordning på den ”vanartiga och för samhället farliga” yngling….