Kategori: 1846

  • 1846-09-06

    1846-09-06

    Protokoll hållet i allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 6:e september 1846.

    §1
    Efter vederbörlig skedd kallelse, voro församlingens respektive ledamöter nu samlade uti allmän sockenstämma för efter avgivna sitt yttrande över nedanskrivna inbjudning ifrån Nora stads och bergsförsamlingar vilken ordagrant upplästes:
    ”Utdrag av protokollet hållet vid allmän sockenstämma med Nora stads- och bergsförsamlingar den 24:e maj 1846.

    Herr provinsialläkaren doktor Cederschjöld ingav till dagens protokoll ett ord ifrån ord så lydande anförande:

    ”Till Nora församlingars sockenstämma. Behovet av ett lasarett, särskilt för Bergslagen har länge varit inrett och erkänt, utan att dock något blivit gjort, för att söka ernå detta mål. Avlägsenheten ifrån länslasarettet uti Örebro, svårigheten att nog hastigt kunna få patienter där intagna, med flera omständigheter göra, att denna inrättning högst sällan av Bergslagen anlitas. Emellertid bidrar Bergslagen icke obetydligt till dess underhåll. Endast ifrån Nora härad går till nämnda ändamål, såsom kurhusavgift, över 500 riksdaler banco och uti hela Nora och Lindes fögderi stiger denna avgift till omkring 1600 riksdaler banco. Vad nytta har nu Bergslagen därav?
    Endast rättigheten att med svårighet kunna sina sjuka är intagna. Följden blir också att nästan alla sjuka förbliva inom Bergslagen, underhållas där eller gå under av elände. Det är således tid att tänka på en förändring häruti. Klokhet omtanke och mänsklighet fordra det. Jag vill således för dessa församlingarna föreslå att de övriga församlingarna inom Nora och Lindes fögderi måtte inbjudas, at med oss förena sig, dels till uppbyggande av ett ändamålsenligt lasarett, och dels att till Kongl. Majt ingå med en anhållan dit kurhusavgiften måtte få inom Bergslagen kvarstanna till underhåll av nämnda inrättning. Jag har ej nu velat framkomma med något förslag för detta lasaretts organisation, utan hade tänkt att kommitterade ifrån alla de församlingar vilka vilja förena sig om denna inrättning måtte utses som kunde utarbeta en ändamålsenlig plan vilken sedan kunde föreläggas församlingarna, för att av dem prövas och antas.


    Nora den 22:a maj F.A Cederschjöld.    ”


    Detta herr doktor Cederschjölds anförande väckte allmän uppmärksamhet och vann ett enhälligt bifall. I anledning härav beslöts att de övriga socknarna inom Nora och Lindes fögderi skola förmedelst utdrag av detta protokoll beledsagat av ett av herr doktorn utarbetat utförligare förslag inbjudas att genom i sockenstämman valda deputerade för i Nora sammanträda och bilda en kommitte, att detta ärende handlägga och utreda. Till deputerade inom Nora församlingar utsågs herr doktor Cederschjöld, allmänt ansedd såsom självskriven ordförande, herr häradshövdingen Welin, herr brukspatron Anders Wedberg, samt sex- och nämndemannen Anders Hindersson i Elfshyttan.
    In fidem protocolli
    M. Svederus.


    Ehuru jag i sockenstämman blivit anmodad att bifoga en utförligare plan till mitt förslag angående ett lasaretts inrättande i Nora, så anser jag dock en dylik icke vara av behovet påkallad, eller ens kunna uppställas, förr än det blivit avgjort vilka och hur många församlingar vilja uti denna inrättning delta.


    Nora d 1. aug 1846. F. A Cederschjöld.”

    Efter uppläsandet härav begärde pastor församlingens utlåtande. De närvarande sockenmännen förklarade enhälligt, att som Nora stad låg endast trenne mil närmare än Örebro, kunde fördelen och den projekterade inrättningen för denna församling icke komma att motsvara de dryga omkostnader den skulle få vidkänna, först för uppbyggandet av ifrågavarande lasarett och troligtvis även framdeles för dess underhåll, vaden e ej funno skäl att delta uti merbesagda inrättning.

    §2.
    Upplästes av ordföranden herr doktor Roths räkning å 25 riksdaler 16 skilling banco för tvenne sjukbesök hos Peter Perssons som Erik i Lönnfallet, vilken erkändes och skulle av fattigkassan likvideras på grund av sockenstämmobeslutet den 3:e sistlidna maj då församlingen beviljade att läkarens arvode och nödiga medikamenter för besagda Erik skulle av fattigkassan efter erhållna räkningar betalas.

    §3.
    Hemställdes till församlingens avgörande huruvida framlidna sexman Erik Mattssons testamentariska förordnande till förmån för fattiga änkor inom denna församling borde, enligt herr häradshövdingen Welins föreskrift delgivas besagda Erik Mattssons närmaste släktingar eller icke. Efter någon överläggning härom beslöts att icke blott besagda släktingar utan även Erik Mattssons änka samt dess borgesmän skulle lämnas del därav. Men som detta delyppande medförde både kostnad och besvär enär ifrågavarande släktingar är så många och flera av dem avlägset boende, uppdrogs verkställigheten härav, åt bergsgevaldigern Wadsten som av fattigkassan skulle gottgöras för kostnaden och besväret härmed.

    §4. Upplästes Kongl. Majts nådeliga cirkulärbrev angående den nya upplaga av kyrkopsalmboken med choralmelodierna och mässan i fyrstämmig sifferskrift som hovpredikanten prosten Johan Dellman ämna av trycket utgiva och avgjordes att för kyrkans räkning och på dess kassas bekostnad trenne exemplar av den anmälda psalmboken skulle rekvireras.

    §5.
    Begärde pastor Milenius att ombud måtte utses vilken till följe av sockenstämmmobeslutet den 8:e september förlidna år, skulle besiktiga verkställigheten av den omstångning samt reparation av gärdesgården och grindar jämte slogarnas uppröjning å komministerbostället vilket församlingen för pastor Strandells räkning benäget lovat att bekosta och valdes nämndeman Per Ersson i Dahltorp och bergsgevaldigern Wadsten att besagda avsyning förrätta    .

    Anmäldes att detta protokoll skulle justeras nästkommande söndag
    In fidem protocolli


    J.D Westholm


    Uppläst justerat och erkänt i allmän sockenstämma den 13:e september 1846 å församlingens vägnar.
    Erik Jansson Stennäs,
    Erik Segelström vid Västra Lövfallet

    Kommentarer

    Fredrik August Cederschjöld var provinsialläkare i Nora församling mellan 1842 och 1851, där de första fyra åren var som tillförordnad. Han tog avsked 1851 och flyttade till Stockholm där han hade en framgångsrik karriär, inte minst som författare av artiklar och läroböcker och ledamot i ståndsriksdagarna.

    Mer om Fredrik August här (wiki)

  • 1846-08-26

    1846-08-26

    Protokoll hållet i allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 16:e augusti 1846.

    §1
    Församlingens ledamöter vore nu enligt förutgången i laga ordning från predikstolen uppläst kallelse, samlade för att tillfölje av Konungens befallningshavandes till pastorsämbetet givna föreskrift uti allmän sockenstämma taga kännedom och avgiva förklaring över de besvär en del församlingsledamöter anfört över val till deputerade för uppgörande av grunderna till utgörande av de extra ordinarie utskylder och besvär som fastighet åligga. Till en början upplästes nu såväl Konungens befallningshavandes resolution uppå de anförda besvären som och själva besvärsskriften, hela handlings ord för ord så lydande:


    ”Till konungens höga befallningshavande i Örebro län den 18:e juli 1846
    Kommuniceras pastorsämbetet i Ljusnarsbergs församling som anmodas, att häröver i sockenstämma höra den del av församlingen som icke i besvären deltagit, samt att med dess förklaring, jämte eget utlåtande och dessa handlingar för där sammeligen hit inkomma.
    Örebro slott, landskansliet som ovan.
    E.J Bergensschöld / E.J Wikander”


    ”Emot närlagda sockenstämmobeslut såvitt det rör val av kommitterade för uppgörning av kommuniala utgifter och alla andra samhällsskyldigheter inom Ljusnarsbergs socken, får vi i största ödmjukhet anföra besvär. Sedan mest bara så kallade 4:e-partsägare, vilka alltid giva ton och vilja ha över handen blivit valda och ej mer än, en, nämndeman Peter Persson i Brännbyn som egentligen kan sägas rätt representera de klagande eller de förr så vanlottade, så kallade torpägare, men på vilka det icke förgätit, lägga drygaste delen av samhällsskyldigheterna ty egendomar finnas, med 28 a 36 tunnlands areal som hava längre vägstycken än många halva 4:e-parter, som hava kring 340 tunnland, då valet åtminstone borde göras så att det varit hälften av vardera partiet. Vi kunna således icke annat än på förhand, förklarats obelåtna med vad dessa, för övrigt ganska aktningsvärda män, besluta. Ty valet utför för ensidigt, för att vi, uti ifrågavarande fall, kunna lämna dem beskattningsrätten över — så framt de icke vilja att vi får taga del i väghållning, skjuts, allmänna byggnader, fattigförsörjning och alla andra utgifter efter hemmantal, och varefter vi utgöra — till Kongl. Majts och Kronan, vilket är och blir våra påståenden.


    Nya Kopparberget, 27:e juni 1846.
    Anders Andersson i Körartorp, A. Magnusson, hemmansägare, Eric E.P.S Persson vid Walltorp, Eric Bengtsson vid Stora Orrbacken, Jan Andersson vid Klotbacken, Jan Ersson vid Rällself, J.F Adler vid Råstock, Carl Ersson vid Nya Vägen, David Mattsson vid Fäbobacken, Lars Samuelsson vid Rälln, Fredrik Adler i Backen, Anders Persson vid Konstbacken, ERik ERsson vid Harstorp, Lars Hägerström Stuvkärn, Carl Fredrik Olsson vid Stuvkärnsfall, Lars Isaac Jansson vid Stuvtjärn.”


    Sedan föregående blivit uppläst, uppstod f.d bruksinspektören A. Magnusson och förklarade att Konungens befallningshavandes mening med uttrycket, den del av församlingen som icke i besvären deltagit, vore ehuru icke bestämt uttryckt, att de förr så kallade torpare eller hemmansägare skulle höras huruvida de ville i besvären delta. Pastor däremot förklarade att han icke av landshövdingeämbetet omförmälta uttryck kunde draga en sådan slutsats utan fann meningen tydligen vara den att alla fastighetsägare så bergsmän som torp- eller hemmansägare vilka icke uti besväreen deltagit, skulle avgiva en gemensam förklaring över de anförda besvären. Pastor yrkade för den skull att församlingens ledamöter behagade förklara sig över det överklagade valet till deputerade för uppgörande av en billig fördelning för utgörandet av de extra ordinarie utskylder och besvär, som fastighet åtfölja. Till följe av denna pastorsuppmaning uppdrogs åt postmästaren herr P.A Carlberg på Abrahamsgård att å församlingens vägnar avgiva den äskade förklaringen som borde innehålla att enär sockenstämman då valet förrättades blivit hållen efter 14 dagar förut skedd pålysning, vilken söndagen därpå och samma dag sockenstämman hölls förnyades och i övrigt ingen olaglighet vid valet blivit begången, det förda protokollet i behörig ordning justerat samt från predikstolen uppläst, valet måtte äga bestånd.
    Upplysningsvis borde även omnämnas att tvänne av de valda, nämligen nämndemannen Erik Segelström vid Västra Lövfallet och Peter Persson i Brännbyn, icke äro 4:epartsägare av de övriga nio äro alla innehavare av så väl torp som fjärdepartsegendomar utom nämndeman Per Ersson i Dahltorp som endast äger en halv fjärdeparts egendom.

    §2.
    Uppläste pastor Västerås högvördiga domkapitels resolution uppå de besvär f.d bruksinspektören herr A. Magnusson i domkapitlet anfört över det å valborgsmässo sockenstämman fattade beslut att inga med eldstäder försedda boningsrum så vidare i närheten av kyrkan och dess område uppföras. Magnussons besvärsskrift jämte domkapitlets —- resolution var av följande lydelse:

    ”Till högvördiga domkapitlet i Västerås!
    Resolution
    Kommuniceras kyrkoherden i Ljusnarsberg J.D Westholm med anmodan att häröver höra Ljusnarsbergs församling samt därefter med dess förklaring jämte eget utlåtande i målet hit inkomma.
    Västerås domkapitel den 29:e juli 1846.
    Ex afficio
    J.O.W Sjöquist


    ”Med flera betydande sockenbors skriftliga bifall, uppbyggde jag och några grannar med mig, uti en grusgrop på Ljusnarsbergs kyrkas yttersta område, ibland andra kyrkostall, ett sådant, för att få häst och åkdon om söndagarna under tak och inom lås förvarade överkläder m.m samt för att — få sina saker bortstulna, som exempel icke saknas hava skett. Det påbyggdes så högt att det inrättades en liten så kallad kyrkkammare uppå för att hava ett rum, heller såkallat litet kyrkokvarter att gå in på när man kom fram till kyrkan och även vid andra tillfällen i detta lilla rum inmurades en dubbel tackjärns kakelugn för att i kall vinter när man var framme, ej oftare, kunna elda litet varmt. I kring kyrkan är ej tillfälle att få gå in i passande varmt rum där bor och är såkallade bättre hus, hos vilka man ej utan ärenden kan gå in utan att genera och vara generad. Vid sockenstämman den 24:e förlidna maj detta år vilket protokollsutdrag här när i ödmjukhet bifogas, fattades det beslut att inga med eldstäder försedda boningsrum få i närheten av kyrkan uppföras, samt där jämte att inga nya byggnader skall heller vad de heta månde, få å kyrkans mark uppföras, etc, etc.
    Det är emot detta beslut, så vitt därmed skulle åsyftas någon retroaktiv verkan, på detta lilla oskadliga och ingen för närmare rum som var före beslutets fattande och uppfört förlidet år, heller att det skulle borttagas, som jag visst icke tror, ty beslutet var, att där inga vidare skulle få uppföras, således detta lilla som redan var uppfört lämnades ett tyst medgivande att få kvarstå, som jag hos högvördiga domkapitlet, i största ödmjukhet för anföra besvär. Eldfarligt för kyrkan är det icke. Den blir ingen bostad, det ligger över 150 aln från henne. Uti sakristian eldas i järnkakelugn, Abrahamsgård och herr kassör Adlers ligger mycket närmare uppå dessa stora gårdar eldas dagligen, då däremot i detta, endast någon gång vintertiden. Sockenstugan och arresten ligga även närmare och ibland kyrkostallen. Det har även före min, varit kyrkokammare mycket närmare kyrkan utan någon farlighet. Högfors bruk hade sådan som blev borttagen, sedan bruket kom i numera avldna brukspatron Ericssons hand, som själv bodde vid kyrkan. Jag anhåller i anledning av vad anfört är, i största ödmjukhet att detta lilla rum som ligger i en grusgrop och på ena änden av stallraden, och fanns före beslutet, att detta får vara.

    Nya Kopparberget 1 juli 1846. A. Magnusson, förr bruksinspektor, nu hemmansägare.”

    Efter uppläsandet härav, tillkännagav herr inspektor Magnusson att han med denna besvärsskrift icke åsyftade upphävande av det på valborgsmässo sockenstämman fattade beslut att ingen boningsrum med eldstäder vidare få i närheten av kyrkan och på dess område uppföras, utan att hans mening därmed varit förhindra tillägga beslutet någon retroaktiv verkan, varigenom han kunde komma att förlora sin kyrkokammare. Med anledning härav hemställe pastor till församlingen huruvida församlingen ville tillåta inspektor Magnusson att vintertiden få elda sin kyrkkammare vid de tillfällen han för egen del behövde densamma begagna. En del av församlingens ledamöter, nämligen Anders Andersson i Körartorp, bergsman Eric Persson i Walltorp och Peter Andersson i Stora Kumlan medgåvo att herr Magnusson skulle få begagna kammaren och varmhålla den, varemot herr greve Mörner på Stjärnfors, postmästaren P.A Carlberg på Abrahamsgård, Anders Ersson i Svepartorp med flera, förklarade att herr inspektorens över kyrkstallet uppförda kammare just egentliga givit anledningen till det fattade beslutet att icke några med eldstäder försedda boningsrum finge på kyrkans område uppföras vadan ock de nu yrkade att herr Magnusson skulle utur sin kyrkkammare låta borttaga kakelugnen eller åtminstone icke elda den.
    Tillfölje av detta yrkande, som utgjorde pluralitetens, uppdrogs åt postmästaren herr P.A Carlberg att å församlingens vägnar avgiva förklaring över herr inspektor Magnussons i domkapitlet anförda besvär och skulle herr postmästaren uti denna förklaring närmare utveckla skälen, varför församlingen icke ville medgiva herr Magnussons rättighet att elda i sin såkallade kyrkkammare.
    §3.
    Peter Perssons i Lönnfall dotter företrädde och anhöll om ytterligare hjälp till förda för sin av kylskador ännu till arbete oförmögne broder, Erik Persson Lundberg, församlingen ansåg att fadern Peter Person, som ägde en hemmansdel, vilken han nu skördat, borde själv kunna hädanefter försörja sin son intill dess denne kunde genom arbete sig försörja. vadan alltså begäran om ytterligare underhåll för Eric Persson Lundberg denna gång avslogs.
    In fidem.
    J.D Westholm.

    Justerat och uppläst samt riktigt befunnit betyga å församlingens vägnar.
    Eric Jansson i Stennäs.
    (signatur)

  • 1846-06-28

    1846-06-28

    Protokoll hållet i allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 28:e juni 1846.

    §1. Enligt åtta dagar förut skedd kallelse sammanträdde nu församlingens ledamöter för att yttra sig över herr brukspatron och riddaren E. Cederborghs begäran, att utse någon eller några, som besiktiga den vägomläggningen inom socken som går ifrån Stjernfors emot Hjulsjö och där över sitt utlåtande meddela, även som huru församlingens åtagna andel däruti kan komma att beräknas samt om icke skäl vore att något utöver herr Ljungdahls föreslagna förbättringen densamma är ett förbigånget ställe även anlägga för att få det hela mer ändamålsenligt.
    För att närmare utveckla och förklara denna sin önskan och begäran hade bemälda brukspatron till ordföranden låtit inlämna följande skriftliga anförande, som nu upplästes:


    ”Sedan direktören för väg och vattenbyggnaden anslagit en betydlig summa penningar för vägarnas anläggning i Nya Kopparberget så övertog (..) särskilda bergslagens ledamöter verkställigheten därav enligt herr lantmätaren Ljungdahls förslag och kostnadsvärdering. Emot inbördes borgen finge dessa medel lyftas och en var disponerade det belopp som på den vägomläggning han övertagit belöpt sedan däruti församlingen uti beslut av den 12:e december 1841 åtagit sig med 1/3 därav för sin del befordra det nyttiga företaget.
    ——– så vad kan vara allmänt (…) så som detta har sig ehuru ingalunda iklädande mig någon ansvarighet eller verkställighetsplikt (…) för fullbordande av den del av vägen som ligger mig såsom Stjernfors Bruks ägare närmast, eller ifrån Stjernfors förbi Salbobackarna, jag har sedan det föreföll mig som vore något därå att ytterligare fullända samtalet med en av bergslagens utmärkt aktningsvärda medlemmar om fulländande därav medelst sin hussyn och nämndemannen Anders Andersson i Körartorp ha i det avseendet svarat mot min väntan, den väganläggning herr Ljungdahl föreslagit är som jag vid besiktning förleden gårdag därå såsom enskild person gjort, ganska väl efter — förhållanden iakttagen, att herr Ljungdahl för—- en fortsättning därav, förbi den så kallade Grind- och Marcusbacken betagen ej vad som är gjort — —– men anhållan vore det ville församlingen utse någon eller några som besiktigade och lämnade sitt utlåtande om detta arbete, vartill jag får föreslå herr bergsfogden Craelius med den honom till biträde lämnades jag hoppas han ej undandrager sig denna möda och lämnar yttrande därom.
    Sedan kan vägen ifrågavarande till nyttjande upplåta och indelas, där förutom och som till denna väg enligt fattat och som jag hoppas orubbligt beslut av den 12:e december 1841 Bergslagen förbundit sig lämna 1/3 tillskott, skulle jag föreslå om detta, sedan den bestämda vägomläggningen blivit godkänd därå bliva något överskott att det samma måtte få användas till den förut omförmälda Grindbackens omkringgående och varom allt de utsedda syningsmännen torde lämna sitt utlåtande att ifrågavarande tillskott av byggningskassören må utttagas och tillhandahållas tar jag för avgjort och att såvitt på mig beror fullständig redovisning för använda medel må bliva framlagd för sig anmäla,
    Stjernfors den 27:e juni 1846, Eric Cederborgh”

    Församlingens ledamöter, som tog detta anförande i övervägande funne ej skäl att bi—– herr brukspatrons begäran att utse någon eller några som besiktigade ifrågavarande vägomläggning, enär herr kapten Olivecrona i nästinfallande juli månad här skall inträffa för att å direktions för väg- och vattenbyggnader —– anställa en förberedande syn och alla inom socknen verkställda vägomläggningar och i sådant fall där besiktning, som av några församlingens ledamöter anställdes uti deras yttrande däröver vore utan —- ändamål, –som vägarbetets gillande eller ogillande, endast och allenast kan komma att bero av bemälda Olivecronas utlåtande därom.
    Vad åter angick herr brukspatrons uttalade önskan och begäran att i denna händelse några medel, sedan m——— vägomläggning blivit gillad, skulle bliva övriga och måtte få användas på kringgående av den så kallade Grind- och Marcusbacken, kunde den ej annat än godkännas av de församlade som ansåg den före—- vägomläggningen vara av behovet högt påkallad, men kunde ej förr fatta något avgörande beslut om verkställigheten därav, än den eller de som iklätt sig ansvaret uti skyldigheten att verkställa ovan besagda vägomläggning enl sätt den utsynad, redogjort för omkostnaderna och de medel som de av statsanslaget uppburit. Skulle något härav bliva övrigt våre det församlingens önskan, att detsamma måtte användas för sistbesagda ändamål (men ville ej vidkännas att utbetala det 1/3 tillskott vilket församlingen till förbundit sig att lämna endast och allenast för att kunna hitbekomna merbemälda statsanslag).

    §2.
    Hemställde ordföranden till församlingens avgörande vad mått och steg borde tagits med Jonas Persson i Stora Kumlan som låter sin dotter Maria vilken lider av svåra brännsår över hela ryggen, försmäkta i allra största elände, utan att lämna henne minsta tillsyn, skötsel och underhåll. Församlingen, som visserligen hade sig bekant hans iråkade obestånd, kunde dock ej frikalla honom ifrån den faderliga omvårdnad han borde visa ett så olyckligt och beklagansvärt barn, men de — tillsägelser till Jonas Persson att hädanefter mer faderligt och kärleksfullt vårda henne ansågs vara utan all påföljd, uppdrogs åt Petter Andersson från Stora Kumlan, som nu närvarande upplyste att besagda flicka ägde ett litet arv a 5-6 riksdaler rgs efter sin avlidna mor hos honom innestående, att detsamma utlämna och använda till hennes vård och skötsel, och ville församlingen sedan det var använt och förtärt, och att Jonas Persson skulle fortfara att vara lika hjärtlös och obarmhärtig framdeles göra något undantag åt den beklagansvärda    .

    §3.
    Företrädde Petter Perssons hustru i Lönnfallet och anhöll om vidare understöd till föda åt sin av kylskador ännu svårt lidande son Erik. Församlingens ledamöter som noggrant hörde föräldrarnas knappa omständigheter och därför sedan maj månad tilldelat honom ett understöd av 6 riksdaler 32 skilling banco, anmodades nu ytterligare åt honom en fjärdedels tunna råg.

    In fidem
    J.D Westholm

    Uppläst justerat och erkänt i allmän sockenstämma den 5:e juli 1846, betyga å församlingens vägnar,
    Eric Persson i Wiken.

  • 1846-06-07

    1846-06-07

    Protokoll fört vid allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 7:e juni efter fjorton dagar förut skedd pålysning med tillkännagivande av de till överläggning förekommande ämnen.

    §1. Herr bruksinspektorn Frans Magnusson på Stjernfors hade till pastor ingivit ett värderingsinstrument över den brandskada herr brukspatronen och riddaren Eric Cederborgh samt dess torpare eller landbonde Anders Jansson vid Myggsjön lidit genom den vådeld, som natten mellan 6 och 7 sistlidne april utbröt å sistnämnde egendom, uppgående herr brukspatronen och riddaren Cederborghs förlust uti nedbrända hus till Etthundrade och trettiotre /133/ Riksdaler och 16 S Banco samt Anders Jansson förlorade lösa egendom till en summa av Tvåhundradesexton /216/ Rd 32 S nämnda mynt. Till följe härav hemställde pastor till församlingen om den icke nu, i likhet med vad tillförene i dylika fall ägt rum, ville lämna de genom olyckan lidande någon ersättning ehuru Myggsjö egendom icke vore i socknens allmänna brandstödsförening delaktig. Församlingen beklagade att herr brukspatronen och riddaren Cederborgh genom den timade olyckan lidna förlust men trodde icke att herr brukspatronen för sin del äskade någon ersättning av socknen; däremot ansågs landbonden Anders Jansson vara i stort behov av understöd i dess olyckliga belägenhet och beviljade därför församlingen honom, Anders Jansson, en skadeersättning av Etthundrade Rd Banco utur socknens byggnadskassa.

    §2. Uppläste pastor Konungens befallningshavandes i Örebro län skrivelse till pastorsämbetet i anledning av åtskilliga hemmansägare inom denna socken hos konungens befallnigshavande gjorda ansökan om att alla extra ordinarie utskylder och besvär, som åligga fastighet, måtte lika som kronoutskylderna utgå efter hemmantal. Konungens befallningshavandes på grund därav till pastorsämbetet avlåtna och nu upplästa förr bemälda skrivelse var så lydande:


    ”Översändes till pastorsämbetet i Ljusnarsbergs församling , som anmodas lämna sockenmännen tillfälle att å sockenstämma eller genom där valda ombud föreslå de grunder, som kunna finnas billiga för utgörandet av extra ordinarie utskylder och besvär, som fastighet åligga, samt i de fall där de anses icke lämpligen eller billigtvis kunna utgå efter den genom Kongl. brevet den 8:e maj 1829 i allmänhet stadgade grund eller hemmantal, uppskatta och till viss taxa sätta varje fastighet inom socknen efter inbördes värde och tilläventyrs olika svårighet att ett eller annat besvär fullgöra; varefter sålunda upprättade förslag och taxor, tillika med övriga handlingarna i målet, böra efterlämnas till häradshövdingen i orten, på det att sedan häradsboerna jämte kronofogden blivit vid tinget hörda, häradsrätten må kunna vidare utlåtande avgiva konungens befallningshavandes prövning underställa

    Örebro slott i landskansliet den 3:e april 1846
    E.J Bergenschiöld / G. Hökerberg.”


    Efter uppläsandet härav ansågs församlingens nu någorlunda talrikt församlade ledamöter lämpligast vore att välja ombud, vilka bör, efter ägande eller förvärvande kännedom om egendomarnas relativa värde och beskaffenhet uppskatta och till viss taxa sätta varje fastighet inom socknen. Sedan man härom kommit överens, uppmanade pastor församlingens ledamöter att, innan valet av dessa ombud företas, bestämma ett visst antal av sådana ombud eller ledamöter uti den blivande uppskattnings- eller taxeringskommittén. Till följd av denna pastors framställning beslöt att ombuden borde bil elva /11/ och på det en så noggran kännedom som möjligt måtte om varje egendom vinnas skulle väljas ett ombud inom varje av socknens åtta rotar och de tre övriga efter det allmänna förtroendet kunde äga och utan avseende på till vilken rote de hörde. Sedan detta beslut blivit fattat skreds till själva valet varvid till ombud valdes inom Bruks roten häradsdomaren, bergslagskassören herr Johan Adler på Kyrkbacken, Heds roten, nämndeman Per Persson i Dahlstorp, Norrsjö roten nämndeman herr Eric Kronberg på Lilläng, Stjernfors roten löjtnanten högvälborne greven herr H.I Mörner på Stjernfors, Ljusnars roten nämndeman Eric Persson i Wiken, Stellbergs roten herr P.F Behrling vid Sundet, Hörks första rote: Nämndeman Jan Persson vid Stora Sten och Hörks andra rote nämndeman Peter Persson i Brännby.


    Därefter valdes i enligt med ovannämnda fattade beslut tre ledamöter utan avseende på indelning av roten och för då valet på herr ingenjör F.G Ericsson på Heden, herr brukspatron C.I Carlberg på Konstdammen och nämndemannen Eric Segelström vid Västra Löffallet.
    Efter detta val i all fredlighet och endräkt försig gottgjorde pastor förfrågan om till vilken av de valda ombuden, han, efter nästa söndag hållen protokollsjustering, skulle överlämna de, rörande denna angelägenhet, viktiga handlingar dem Konungens befallningshavande till pastorsämbetet översänt. Här svarades att dessa handlingar skulle överlämnas åt herr kassören Johan Adler, vilken församlingen härmed ville ha anmodad att utsätta dag då de valda ombuden bör sammanträda samt om dagen och stället i för detta sammanträde i behörig tid utfärda kallelse, som från predikstolen borde uppläsas.


    §3. Följande fattiga företrädde och begärde understöd:

    1. Carl Olssons från Östra Elfhöjden hustru, beklagade sig att mannens sjuklighet ännu fortfore och att hon till följd därav icke ägde något till föda åt sina många barn. Församlingen som redan förut på våren tilldelat henne ett tillfälligt understöd av Fem Rd Banco, anordnade nu ytterligare åt detta hushåll en åtting råg och fjärding havre.
    2. Backstugusittaren Jan Anderssons från Lilla Smedberget å Brusala skog hustru anhöll, att enär förenämnde hennes man för något över fem veckor sedan genom ett huggsår i högra knäleden blivit till den grad ofärdig att han allt sedan måst hållas vid sängen och vore således urståndsatt att genom arbete förtjäna sitt livsuppehäll. Församlingen ville lämna honom något understöd i denna hans olyckliga belägenhet. Denna hennes begäran avslogs emedan församlingen icke trodde Jan Andersson var i ett så utblottat tillstånd, som nu uppgavs men om förhållandet verkligen skulle vara så beklagansvärt förmodades att han skulle från Brusala erhålla nödigt livsuppehälle.
    3. Jan Erssons änka från Stenharn, som under vintermånaderna bekommit utur fattigvårdskassan Tio Rd Rgs bad nu om ytterligare understöd. Församlingens närvarande ledamöter ansåg henne äga så mycket krafter att hon under sommarmånaderna kunde gå från gård till gård och på detta sätt erhålla vad till livets uppehälle oundgängligast erfordrades vadan icke heller åt henne något undersöd kunde förrän i höst anslås.


    Sålunda överenskommet, valt och beslutat samt uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar.
    J.D Westholm ordförande pastor


    Vid justeringen av föregående protokoll var inga närvarande av dem som förlidne söndag deltog i besluten, intygar J.D Westholm

    Den med besluten och valen uti föregående protokoll missnöjde, må deri söka ändring genom besvär, som ingivas till Konungens befallningshavandes i Örebro innan kl 12 å trettionde dagen eller, om helgdag då infaller, dagen därefter , räknad antingen från beslutets kungörande eller därav bevisligen erhållen del, den dagen räknad, då sådant skett; börande den med besluten eller valen missnöjde bifoga sina besvär ej allenast de överklagade besluten, utan även bevis, när besluten kungjordes eller blevo honom tillställda, åliggande jämnväl den klagande att, inom fjorton dagar, efter det besvären senast bort inlämnas hos Konungens befallningshavande, till sockenstämmans ordförande avlämna diarii utdrag över besvären inlämnade.

    Förestående sockenstämmoprotokoll jämte besvärshänvisningen äro från Ljusnarsbergs kyrkas predikstol upplästa den 21 juni 1846.
    J. Milenius

    Föregående sockenstämmoprotokoll är helt och hållet jämnte den i 6§ meddelade besvärshänvisningen, denna dag från Ljusnarsbergs kyrkas predikstol uppläst betygas av Ljusnarsberg den 7:e juni 1846
    J.D Westholm

  • 1846-05-03

    1846-05-03

    År 1846 den 3 maj hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling

    §1. Till ledamöter i denna sockens taxeringskommitté som kommer att på sockenstugan sammanträda den 4:e nästkommande juni, valdes utom pastor som är självskriven ledamot; Löjtnanten greven högvälborne herr J.H Mörner på Stjernfors, brukspatron P. I Lundbom på Löfnäs, postmästaren P.A Carlberg på Abrahamsgård och bergslagskassören m.m. Johan Adler på Kyrkbacken. Samt av bondeståndet: Nämndemannen Eric Persson i Wiken, Anders Andersson i Körartorp, Anders Andersson i Grönhult och Jan Persson i Stora Sten.

    §2. Peter Persson i Lönnfall företrädde och anmälde att dess son Eric Persson för elva veckor sedan under den stränga kölden kylde till den grad båda fötterna, att han allt sedan varit sängliggande och att helt nyligen provinsialläkaren herr doktor Roth från Hällefors måst avsåga en del av bägge fötterna. Peter Persson som befinner sig i knappa omständigheter, anhöll för den skull att församlingen ville godhets skull lämna honom något understöd till den olyckliga sonens vård och underhåll. Då av flera närvarande och trovärdiga personer intygades att det av Peter Persson uppgivna förhållandet vore fullkomligen med sanningen överenstämmande, beviljade församlingen att läkarens arvode och nödiga medikamenter för den sjuke sonen skulle av fattigkassan efter hållna räkningar betalas samt att Peter Persson därjämte till föda åt den sjuka skulle av fattigvårdskassan bekomma sex riksdaler 32 skilling banco.

    §3. Pastor anmälde, att han, efter erhållen tillförlitlig underrättelse om Carl Olssons vid Östra Elfhöjden iråkade sjuklighet och därav föranledda nödställda belägenhet med hustru och 7 barn, hade av fattigkassan den 1:a sistförflutna april lämnat hustrun en tillfällig hjälp av en rd banco vilken av pastor vidtagna åtgärd nu av församlingen fullkomligt gillades; varjämte församlingen uppå nu av Carl Olssons hustru gjorda anmälan om mannen fortfarande sjuklighet och på därom av åtskilliga av Carl Olssons närmaste grannar lämnade intygande, beviljade, att Carl Olsson skulle ytterligare erhålla /4/ fyra Rd Banco av församlingens fattigvårdskassa.

    §4. Inställde sig Anders Fredric Perssons från Silkesberg änka och anhöll att, enär hennes fem små barn saknade både nödiga kläder och skodon för att nu, då marken där norr i socken ännu vore betäckt med mer än 1 alnsdjup snö, kunna vandra socken omkring och så medelst söka sitt livsuppehälle, något understöd måtte henne och dem beviljas intill dess snön vore bortsmält och en blidare väderlek inträffade. Församlingen tog hennes begäran i övervägande och med avseende på de ömmande omständigheterna beviljade att hon med barnen skulle av fattigvårdskassan nu erhålla en tillfällig hjälp av tre Rd 16 Skilling Banco.

    In fidem J.D Westholm pastor
    Sålunda valt, överenskommet och beslutat, betyga å församlingens vägnar.

  • 1846-03-22

    1846-03-22

    Protokoll hållet vid allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 25 mars 1846

    §1. Företeddes mantals- och skatteskrivningslängden för Nya Kopparbers socken 1846 och lämnades utan anmärkning. Pastor tillkännagav att denna längd vore ännu någon tid till genomseende uti kyrkoherdegården.

    §2. Anmälde pastor att gamle husville mannen Eric Persson (Skragg) allt sedan nyåret legat sjuk vid Ställberget hos sin måg vilken vore oförmögen att honom längre försörja och vårda så framt att han icke erhöll något understöd av församlingens fattigförsörjning. Med anledning härav och på grund av det bevis som Per Eric Persson i Ställberget avgivit över Eric Persson Skraggs nödställda belägenhet, beviljades att han skulle tillsvidare utur fattigvårdskassan bekomma sex riksdaler riksgälds.


    I sammanhang härmed anmälde nämndeman Eric Persson i Wiken att en kvinnsperson vid namn Anna Ersdotter från Västra Born hade sjuk och svag blivit jämte dess nyfödda barn jultiden förd på en kälke till Lars Israelssons änka vid Gåstjärn , som utan att stå uti någon släktskapsförbindelse till den sjukliga kvinnan av kristligt medlidsamhet vårdade och försörjde henne jämte barnet en tid av fjorton dagar eller intill dess Anna Ersdotter blivit så vida till hälsa och krafter återställd att hon kunde färdas gård till gård. Eric Persson hemställde därför nu om icke församlingen ville åtminstone förskottsvis ersätta Lars Israelssons änka, efter hennes begäran med 16 skilling Rgs för varje dag hon vårdade och försörjde ofta nämnda kvinna och barn. Församlingen medgav att Lars Israelssons änka skulle av fattigvårdskassan erhålla den äskade ersättningen; men förklarade tillika att om Anna Ersdotters lägersman blev känd han borde till fattigvårdskassan återbetala summan.

    Sålunda överenskommet och beslutat, uppläst och vidkänt betyga å församlingens vägnar:
    J.D Westholm pastor
    Eric Jansson Stennäs
    Eric Persson i Wiken