Kategori: Sockenstämmoprotokoll

  • 1840-05-17

    1840-05-17

    Sohlfeldt med familj har flyttat och församlingen söker efter ny organist. Oklart hur rekrytering går till, men Ljusnarsberg går ut brett när de vill hitta den nya klockaren tillika organist och skollärare. Ansökningar tycks ha inkommit från andra delar av landet och det står mellan tre sökanden….

    Protokoll hållet i allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 17:e maj 1840.

    §1. Föredrogs avkortningslängden för d.å, upplästes och underskrevs utan anmärkning.

    §2. Upplästes vallängden vid det förlidne söndag hållna organist- och klockarval, vilket så avlopp att direktören J.Hellström i Linde erhöll 12 2545509/5144320, vice organisten C.Rosenberg 6 4591/5440 röster och N. Hedlund ingen röst varpå vallängden utan anmärkning underskrevs och ansågs i anledning därav, direktör Hellström utnämnd till församlingens organist och klockare.

    Uppläst och justerat intyga å församlingens vägnar,

    J.D Westholm Ordförande pastor
    Erik Jansson
    Jan Erik Jansson på Östra Bohrn

    Kommentar:

    Avkortningslängd

    Fastställande av ett mantal skedde på hösten föregående år för betalning några månader in på skatteåret och om det sedan visade sig att förändringar skett som påverkade skattelasten sedan ovan nämnda mantalsberäkning, så hamnade detta minus i avkortningslängden. Ett sådant minus kunde vara flyttningar, dödsfall, eller eventuella skattebefrielser av annan art.

    Val av organist

    Johan Hellström var född i Nora 18:e maj 1819 och därmed 21 år gammal när han valdes till Ljusnarsbergs organist och klockare. Han kom närmast från Lindesberg och möjligen var det pastor Westboms omdömen som fällde avgörandet att han fick tjänsten, genom sidonoteringen: ”goda religeusa kunskaper”. Han stannar i Ljusnarsberg i två år innan Lindesberg blir hans hemort till livets ände, 1872.

    Förutom uppdraget så kan vi anta att Johan också fick ärva Sohlfeldts upparbetade dynghög vid sockenstugan.

    Spekulationer

    Konkurrenten vice organist Rosenberg är svår att lokalisera – vem han än månde varit, så var han hursomhelst ingen i socknen boende och vi torde kunna låta hans öde vila i det förflutna.

    Protokollet nämner också en N. Hedlund som blivit utan röster. Här finns det dock en kandidat i geografiskt närområde som ’kan’ vara denna person:
    Det finns nämligen en Nils som passar in på nämnda N. Hedlund, född i Hällefors 1813-12-26. Denne har uppenbarligen sökt nytt uppdrag och har flyttat till Nordmark där han erbjudits uppdraget som skolmästare samma år som Ljusnarsberg sökte ny organist,1840. Inte sällan var organister samtidigt den lokala skolläraren, så han kanske också kunde traktera en orgel, som skollärare…

    Denne Nils stannar i Nordmark, gifter sig och få tre barn 1855 så han tycks ha rotat sig där.

    Ljusnarsberg (T) AI:16b (1830-1841) Bild 35 / sid 496
    Hällefors (T) AI:7a (1806-1815) Bild 174 / sid 166
    Nordmark (S) AI:17 (1836-1840) Bild 261 / sid 237
    Nordmark (S) AI:21 (1851-1855) Bild 29 / sid 15

  • 1840-04-12

    1840-04-12

    En barnmorska i Sthlm söker jobb i socknen, organisten Per Adolf Sohlfeldt har börjat packa för flytten mot Södertälje och äskar ersättning för sina renoveringar och uppodlingar.

    Catharina Persdotter har blivit helt förlamad efter ett slaganfall och Jan Jansson Pots hustru Stina Hedberg som varit liggande i över 10 år måste inackorderas hon någon som henne kan vårda…

    År 1840 den 12:e april, hölls efter för skedd laglig kungörelse allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.

    §1. Ordföranden uppläste en skrivelse från en barnmorska i Stockholm vid namn B.L Andersson, varav inhämtades det nämnde person önskade att här i församlingen tillsko med 3 minderåriga barn sig medflytta och med sitt yrke tillhandagå dem, som vill henne anlita. På tillfrågan huruvida den inom denna församling antagna barnmorskan uppfyllt sina åligganden vitsordade de flesta att hon med skicklighet skött sitt yrke och alltid genast begivit sig dit hon blivit kallad. I följe härav förklarades sockenstämman enhälligt det de ansåg denna församlings invånare i detta avseende tillräckligt betjänad, varför å barnmorskan Anderssons ansökan intet avseende kunde för närvarande fästas.

    §2. Föredrog herr direktör P.A Sohlfeldt en ansökning om ersättning för uppodlingar och förbättringar, som kom på egen bekostnad verkställd å klockarebostället härstädes, jämte en anhållan det församlingens jordägare måtte avvara för efterkommandet av den som kan äga innestående av dagsverkesskyldiga personer, uppgående enligt hans egen uppgift, till omkring 800 riksdaler Rgs, eller ock i att för allt tilldela honom 200 riksdaler banco. Efter någon stunds överläggning, beslöts de flesta av församlingens närvarande ledamöter det tot. Sohlfeldt skulle av byggnadskasssan få uppbära de ökade 200 riksdaler banco med det förbehåll att all den gödsel som nu å bostället befinnes, ej finge avflyttas utan den blivande organisten tillhandahållen.
    Emot detta beslut reserverade sig Anders Larsson på Rälln och Jan Andersson vid Rällsälv, vilka förklarade att de ej uti denna utgift ville deltaga. Häradsdomaren J. Adler på kyrkbacken åtog sig då att betala för Anders Larsson och sexmannen Erik Mattsson i Stråtgården för Jan Andersson.

    §3. Till revisorer vilja böra granska kyrkans, de fattigas, sedelfondens, bokkassans och lasarettets, samt å även i enlighet med å sistl. års Valborgsmässo sockenstämma fattat beslut, byggnads och fattigvårdskassornas räkningar, valdes herr postmästaren P.A Carlberg på Abrahamsgård, inspektor A. Magnusson på Stjernfors och nämndeman Erik Segelström vi Västra Lövfallet.

    §4. Sedan nu upplyst blivit att Sundbergs hustru blivit ge(nom) slag förlamad och således ur stånd att själv sig vårda beslöts att hon hos något ömsinnat folk skulle inackorderas för det billigaste pris som stöd att erhållas.

    Likaledes beslöts att Jan Jansson Pots hustru vid Rällsälv skulle bortackorderas. Församlingen föreslog därtill 1 och 1/2 tunna råg och 12 Rd Rgs per år, eller 1 åtting råg och 1 riksdaler Rgs i månaden.

    Åt kopparslagaren Rydström anslogs 3 riksdaler banco at avgå av byggnadskassan.

    Av fallandesot besvärade kvinnan Anna Stina Grönberg skulle avföras till länslasarettet för att undergå prov-kur och om ej dess hälsotillstånd därigenom kunde förbättras, borde hon införas på Vadstena hospital. Dess son skulle emellertid inackorderas hos något folk som vore hågat att honom mottaga.

    §5. Ordförande tilldels med församlingens bifall åt sexmannen Öman av fattigkassan 1 riksdaler banco såsom ersättning för en veckas kost under skolhållning med fattiga barn.

    §6. Ordförande uppläste en så lydande skrivelse:

    ”Till HH kyrkoherden i Ljusnarsberg.
    Undertecknade hemmansägare anhålla att HH kyrkoherden ville vara god att med allra första utlysta sockenstämma för att välja någon fullmäktige att efterhöra verkställigheten av skatteköpebrevs erhållande på våra egendomar vartill handlingar och pengar blivit genom H bergsfogden Westling till H herr landskammereraren J.F Stenqvist i Örebro inlämnade för nära tre år sedan, varom icke ringaste underrättelse blivit gjord om verkställigheten där utav.”

    Nya Kopparberget den 27:e mars 1840.

    Erik Segelström i Västra Löffall, Jan Jansson vid Viktorp, Johan Bäcker i Västra Löffall, Erik Jansson vid Södra Björkberg, Erik Andersson i Västra Dahl, Jan Jansson vid Tappen.”

    Efter uppläsandet härav beslöts de socknemän vilka ämnet rörde att utse tvenne fullmäktige ,vilka å deras vägnar först och främst ägde att göra sig förvissade om deras för skatteköps erhållande utlämnade medel blivit i lantmäteriet deponerade och sedermera i vidrigt fall å vederbörlig ort vidtaga de åtgärder vartill sakens beskaffenhet kan föranleda. Till fullmäktige i denna sak valdes herr postmästaren P.A Carlberg på Abrahamsgård och häradsdomaren J. Adler på Kyrkbacken.

    Den härmed missnöjde äger att före klockan 12 å 21:a dagen härefter, sina besvär hos landshövdingeämbetet eller domkapitlet inlämna inom samma tid tillkännagiva om besvär anföras och inom andra 21 dygn efter fataliedagen detta med bevis från vederbörlig ort styrka.

    Sålunda överenskommit och beslutat betyga å församlingens vägnar

    J.D Westholm Ordförande pastor
    (..) Magnusson
    (….)
    (…)
    Uppläst å Ljusnarsbergs kyrka d. 26:e april 1840 av J.D Westholm.

    Kommentar:

    P.A Sohlfeldt har odlat upp marken runt sockenstugan och utfört vissa förbättringar, vilken han äskar ersättning för, innan han flyttar inom kommande två veckor. Vilket han får om bara gödselstacken blir kvar till nästa organist..

    Jan Jansson Sundbergs änka: Cathrina Persdotter (1768)

    Änkan igen sämre och nu drabbats av slag och är helt sängliggande

    Jan Jansson Pots hustru: Stina Hedberg (f:1780-03-14)

    Stina var född på Rälln där fadern var nämndeman Eric Hindersson och modern Maja Stina Jansdotter. Hon flyttade till Stjärnfors när hon för andra gången 1810 gifter sig. Denna gång med Jan Jansson Pot i Rällself. De bosätter sig i Rellselfs backstuga på Larssons ägor under Rällen.

    Något händer redan under 1820-talet då Stina blir sängliggande och helt oförlig, varför till slut denna sockenstämma beslutar att försöka inackordera henne i annat hem då Jan Jansson inte mäktar sörja för henne…

    Kopparslagaren Eric Rydström (1777-03-25)

    Kopparslagaren Eric Rydström

    Han levde som änkling på Forstorp sedan 10 år då hans hustru Catarina Larsdotter avled 1830-11-06 i lungsot. De kom båda från Lindesberg några år tidigare. Eric tillhör de fattiga och hälsan är inte god. Han avlider innevarande år på hösten (1840-12-09) i vattusot (ödem).

    Anna Stina Grönberg (1796)

    Född på Tappen som oäkta så kan det vara svårt att veta vem fadern var, men då det finns en Anders Grönberg i samma ålder som modern, så gissar jag att socknen visste hur saken gått till och vem som var far. Vilket ledde till efternamnet som Anna Stina tog/eller fick?

    Hennes epilepsi tycks varit allvarlig och provkuren på Örebro lasarett ledde förstås inte till någon förbättring – antagligen försämring, med tanke på hur dessa kurer gick till.

    Anna Stina Grönberg skrivs den 23:e september 1841 in på Vadstena Hospital för vård.

    Se även protokoll 1840-12-06

    Vattusot

    Den allmänna svullnaden i form av vattusot bedömdes som obotelig hos äldre. Behandlingen var Bröstptisan (medicinskt te) bl. a. innehållande Tussilago och Lungört jämte ett dussin andra materia medica. Vinum Scilliticum innehöll sjölökextrakt i gott franskt vin. Sjölöken – Scilla – har glykosider med positiv inotrop effekt på hjärtat och finns redan beskriven i den egyptiska Papyrus Ebers.

    Behandling med Folium digitalis (en skotsk gummas kunskap) publicerades 1785 av W. Withering.”

    Källor:

    Kopparslagare Rydström:

    Ljusnarsberg (T) AI:17c (1841-1851) Bild 273 / sid 839
    Ljusnarsberg (T) AI:16b (1830-1841) Bild 262 / sid 723

    Jan Jansson Pots hustru: Stina Hedberg:

    Ljusnarsberg (T) AI:16b (1830-1841) Bild 370 / sid 832
    Ljusnarsberg (T) F:5 (1817-1840) Bild 149
    Ljusnarsberg (T) F:6 (1840-1856) Bild 11

    Anna Stina Grönberg:

    Vadstena hospitalsförsamling (E) C:1 (1735-1844) Bild 180 / sid 381
    Ljusnarsberg (T) AI:11 (1785-1804) Bild 109 / sid 100

  • 1840-04-03

    1840-04-03

    Sockenstämman har samlats ett kort möte på en fredag, där endast en enskild punkt finns på dagordningen: Huruvida en avskedskollekt till den avflyttande organisten P.A Sohlfeldt ska anordnas?

    Men vem var organisten Per Adolf Sohlfeldt och var kom han ifrån? Några korta rader om ett särskilt avsked i gudstjänsten har också livsöden bakom – berättelser bakom historien…

    Protokoll hållet i allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 3:e april 1840

    §1 Uppå därom gjord anmälan beviljades enhälligt av församlingens närvarande ledamöter en avskedskollekt åt den avflyttande organisten P.A Sohlfeldt att uppbäras å högmässan den 19:e i denna månad.

    Sålunda beslutat intyga på församlingens vägnar:

    J.D Westholm Ordförande

    Kommentar:

    Per Adolf Sohlfeldt var född 1804 i Risinge, Östergötland och kom till Ljusnarsberg 1828 som vice organist i församlingen. Efter några år träffade han sex år yngre Maria Andersdotter som kom från Grönhult. När han fick tjänsten som ordinarie organist fick han också boende i ett rum i sockenstugan dit han och hustrun flyttade tidigt 1830-tal.

    De fick tre barn tillsammans, som föddes i sockenstugan:

    1. Emelie Augusta (f: 1831-07-12) blev endast sju år då hon dog den 18:e maj, 1839 (död av vådelig händelse, krossad av konsten).
    2. Richard 1833-06-30
    3. Axel Sebastian  (f: 1837-05-02) gick ur tiden som tvååring den 13:e augusti, 1839. (rödsot)

    Per Adolf och hustrun Maria och sonen Richard flyttar till Södertälje den 23:e april 1840 och detta belut är det som föranlett avskedskollekten som församlingen vill ge till sin avflyttande organist. Adressen som var Södertälje dit familjen flyttade 1840, var egentligen Klockaregården i Hölö (som sedermera uppgår i Södertälje kommun) där husfadern fått uppdraget som organist.

    Sonen Richard Sohlfeldt, född i Ljusnarsberg hade ärvt sin fars musikaliska talang och blir sedermera musiklärare i Uppsala.

    Men det finns ytterligare en person i ekvationen Sohlfeldt som i slutet också har en koppling till Hölö som vi tar från början:

    Barnhusbarnet Adolf Victor Strömberg Sohlfeldt

    Per Adolf Sohlfeldt har tidigare, innan Ljusnarsberg, fått en son före äktenskap med okänd kvinna, Adolf Victor (f: 1827-08-17, Stockholm). Modern okänd men Per hade erkänt honom som sin. Oklart vad som hänt med modern eller situationen i stort, men Per satte sin oäkta son på Barnhuset i Stockholm dit han betalade 12 Rd/år för pojkens uppehälle och flyttade till Ljusnarsberg. Först 1833 tog han hem pojken till Ljusnarsberg och sin familj. Där levde Adolf Victor som halvbror till sina nyfunna syskon i organistfamiljen ända fram tills de flyttade från socknen 1840.

    Men Adolf Victor var bara halvbror och fick som trettonåring inte följa med till Södertälje – han flyttade visserligen samma datum (1840-04-23) men med adress Lindesberg utan att där kunna hittas vart han tog vägen. Oklart om han ens stannat till där, då han tycks befinna sig i Stockholm senare under samma årtionde….

    Spår efter Adolf Victor finns att hitta i Stockholm, sex år sedan flytten från Ljusnarsberg, tas en yngling vid namn ”Adolf Fredrik Strömberg” in i arresten, den 30:e januari, 1846, men inte för något brott utan för att ha varit ”sjuk”. Där blir han kvar i 4 veckor då han fyra veckor senare under namnet ”Adolf Victor Strömberg” blir avförd till Kungliga Serafimerlasarettet på Kungsholmen (21:a februari 1846).

    Han blev intagen i januari efter att ha upptäckts på gatan sjuk, men i vilket tillstånd är oklart. Sedan till Serafimerlasarettet i slutet av februari – samt senare under året inskriven på Sal 4, Danvik Sicklaö i Stockholm. Ovan tyder på psykiska problem men inget säkert går att säga. Det finns en notering med frågetecken om att han kommit till Sthlm från Höle(!)

    1849 söker Adolf Victor ett betyg och försvinner från Danvik Sicklaö och historien…..

    Konsten (Konstgång)

    Konstgång (också kallad stånggång) är en äldre anordning för mekanisk kraftöverföring över kortare sträckor.

    Rödsot

    Rödsot var den historiska benämningen på dysenteri – en blodig intensiv tarminflammation – som lätt blir en epidemi då den är väldigt smittsam. 1840 tycks Ljusnarsberg drabbats av rödsot – ett hundratal avled och de allra flesta var unga under 15…

    Källor:

    Risinge (E) C:3 (1697-1823) Bild 456 / sid 905
    Ljusnarsberg (T) AI:15b (1820-1829) Bild 19 / sid 257
Ljusnarsberg (T) AI:16b (1830-1841) Bild 35 / sid 496
Ljusnarsberg (T) F:5 (1817-1840) Bild 226
    Ljusnarsberg (T) B:4 (1826-1851) Bild 44
    Justitiekanslern -1974, Huvudarkivet EIIIcc:1089 (1846) Bild 1600
    Justitiekanslern -1974, Huvudarkivet EIIIcc:1089 (1846) Bild 1200
    https://sok.stadsarkivet.stockholm.se/Bildarkiv/Egenproducerat/SE-SSA-0809/Barnhuspdf2008/06_03984.pdf

  • 1840-03-25

    1840-03-25

    Redan drygt två veckor efter föregående stämma har ett nytt möte sammankallats. Denna gång redan mitt i veckan på en onsdag, där annars söndagar är gängse tillfälle, direkt efter gudstjänsten. Denna gång har stämman sammankallats efter att en gosse återvänt till Ljusnarsberg från Örebro där han suttit häktad för stöld, men nu på fri fot….

    Carl Gustaf Ersson, 14 år belv häktad i Örebro slottshäkte för åtskilliga stölder under hösten 1839 Carl Gustaf var 14 år vid tillfället. Han beskrivs ha ”svart hår, bruna ögon trubbig näsa, liten till växten”. Carl Gustaf blev skickad till Nora för rannsakning vid Urtima ting, därstädes

    Justitiekanslern -1974, Huvudarkivet EIIIcc:854 (1840) Bild 2210

    Justitiekanslern -1974, Huvudarkivet EIIIcc:854 (1840) Bild 2350

    Protokoll hållet i allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 25:e Mars 1840

    §1 Ordföranden anmälde behovet att hos något allvarsamt folk få inackorderd värnlöse gossen Carl Ersson, eller den så kallade ’Lencalle’, vilken för stöld varit en längre tid häktad i Örebro, men nu på fri fot försatt, till församlingen återkommit. Och som enligt hans egen uppgift han äger fallenhet för skomakarhantverket, beslöts att han hos någon skomakare borde inackorderas; varför på lysning nästa söndag skulle ske om någon för skäligt pris vore hågad att honom emottaga.

    §2. Sundbergs hustru vid Myrbo vilken ännu, ehuru på bättringsvägen efter sin svåra sjukdom, voro oförmögen att själv sig försörja, skulle av fattigföreståndaren herr J. Adler på kyrkbacken erhålla vad som kunde behövas till sitt uppehälle under sitt sjukdomstillstånd.
    Sålunda beslutat intyga på församlingens vägnar:

    Andersson i Körartorp, Pär Pärsson i Brännbyn.

    Det blev ingen inackordering för Carl Gustaf då ingen sockenmedlem ville ta in honom. Johan Dan Westholm tog sig dock an pojken enligt Fattigvårdsstyrelsens protokoll:

    Fattigvårdsstyrelsen för Ljusnarsbergs socken d. 27 september 1840

    ”I sammanhang härmed tillkännagav ordföranden, att han vid början av detta år upptog av tiggargatan värnlösa och för stöld tilltalade gossen Carl Gustaf Ersson, Len Calle, kallad, alldeles utblottad på kläder. På allmän sockenstämma den 25:e sistlidna mars beslöts väl att nämnda gosse skulle på fattigkassans bekostnad erhålla nödiga kläder och inackorderas hos något beskedligt folk. Men då ingen i anseende till de vanarter varföre han vore känd ville honom emottaga, så hade dock undertecknad behållit honom i sitt hus för att om möjligt föra honom på bättre väg. Någon ersättning av församlingens för gossens födande och vårdande äskades icke; men hemställde om icke församlingen ville på fattigvårdskassans beskostnad bestå gossen en ny klädning till vintern. Fattigvårdens ledamöter beviljade detta och trodde att församlingen icke skulle ha något däremot invända”

    Ljusnarsberg (T) KV:2 (1834-1868) Bild 210

    Kommentar:

    Värnlöse gossen Lencalle

    Benämningen ’gosse’ avser manspersoner yngre än 15 (innan de genomfört konfirmationen) och då vi har spåret av en Carl Gustaf Ersson född i Nya Kopparberget varandes 14 år gammal, anno 1840, så var han född 1826. Men inga ytterligare spår har hittats. Domboken i Nora är i skrivande stund ej tillgänglig via nätet, varför denna fråga får bida sin tid…

    Sundbergs hustru vid Myrbo

    Hon hette egentligen Cathrina Persdotter och var född 1768 i Grangärde. Hon flyttade in till Ljusnarsberg och gifte sig i oktober 1800 med den åtta år äldre Eric Magnusson (f: 1776-01-31) som vid tillfället bodde vid Svepargruvan. De fick sonen Jan Eric redan sommaren efter, men som avled som 3-åring (d: 1804-01-21). Samtidigt hade en lillebror kommit till världen i samma vintermånad: Anders (f: 1801-01-08).

    Eric avlider och Cathrina blir änka för första gången. Hon flyttar runt mellan Sund och Norra Björkberg och benämns som ’inhyses fattighjon’ tills hon 1818 gifter om sig med den med den tjugo år yngre dagkarlen Jan Peter Sundberg (f: 25:e april 1788, i Heden). 

    Sedermera boende på Myrbo där hon vid denna tid hunnit bli 72 år och hamnat i nöd och sjukdom och i behov av församlingens fattighjälp…

    Vad ingen vet är att Cathrina vid detta tillfälle endast har ett år kvar i livet: Den ’gudfruktiga’ Cathrina avlider ensam den 21 april 1841 av ’gikt och ålderdomsbräcklighet’. I noterna står att hon var lämnad av den ’förrymde’ maken vid tillfället då hon dog. Hon efterlämnade en son; Eric (f: 1823-10-16)

    Källor:

    Ljusnarsberg (T) EI:2 (1775-1819) Bild 100
    Ljusnarsberg (T) C:11 (1803-1815) Bild 15
    Ljusnarsberg (T) AI:13a (1805-1813) Bild 93 / sid 71b
    Ljusnarsberg (T) AI:14b (1813-1819) Bild 2220 / sid 460
    Ljusnarsberg (T) AI:14a (1813-1819) Bild 178 / sid 165
    Ljusnarsberg (T) AI:15b (1820-1829) Bild 98 / sid 332

  • 1840-03-08

    1840-03-08

    Knappt två månader har gått sedan det förra och första mötet på 1840-talet och stämman sammanträder med pastor Westerholm och det ledande skiktet i Ljusnarsberg igen. Det har hunnit bli mars i Ljusnarsberg där vårvintrar är den värsta perioden för de allra fattigaste: Förråden är slut och inget går att odla ännu för de ljusnarsbergare som lever ur hand i mun…

    År 1840 den 8:e mars hölls, efter förut skedd laglig på lysning allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.

    §1 Föredrogs herr A.G Anderssons vid Ljusnarsbergs Gård räkning uppå omkostnader efter dels avsägelse från lärarbefattningen, för bestridandet av läsningen å Myrbo skola under vårterminen 1839, uppgående till en summa av 84 riksdaler banco. Församlingens ledamöter vilka väl ansåg denna summa alltför hög när den vida överstiger beloppet av den åt landcasterläraren anslagna årliga lönen, ville dock såsom en gärd av sin erkänsla för herr Anderssons ådagalagda nit och skicklighet under den tid han vid nämnda skola undervisningen förestått, åt honom anslå en summa av 50 riksdaler banco, vilka medel beslöts bör av skolkassan utgå.

    §2 Uppå därom gjord anmälan beviljades åt nedanskrivna fattiga till hjälp uti deras nödställda belägenhet följande

    1. Per Janssons änka vid Fäbobacken 1/4 tunna råg

    2. Enkan Maria Persdotter från Elfshöjds skriftlag 1/4 tunna råg

    3. Gamla och ofärdiga drängen Anders Gunnarsson vid Hörks hytta 1/4 tunna råg

    4. Jan Jansson Sundberg från Stora Kumlan 1/4 tunna råg

    5. Anders Hansson vid Björkäng vilken angivits vara i så utblottat tillstånd att han ej äga det ringaste blida plagg att skyla sig med, skulle av byggnadskassan till detta behov uppfyllande erhålla medel och uppdrogs åt byggnadskassören herr patron Adler att därom draga förfång mot en summa af 13 riksdaler 16 S banco

    6. Pär Jansson vid Rälln vilken även om avsaknad av nödiga kläder, men ägde en fordran av Lars Samuelsson på Rälln varom likväl uppstått tvist skulle till dess den blive bilagd, förskottsvis av byggnadskassan anhålla understöd for ovannämnda ändamål.

    7. Förrymde så kallade Skrots kvarlämnade hustru Maja Jansdotter vid Tennkullen får 1/8 tunna råg

    8. Skomakaren Erik Ersson vid Tallåsen, som förlorat sin enda ko hade hos kyrkoherden anmält att få en stambok upprättad för att vid denna socken kunna söka någon hjälp i sin olycka. Men då kyrkoherden icke ansåg sig berättigad att utan församlingens hörande en dylik stambok utfärda anmäldes nu av honom detta ärende; och ansågo församlingens ledamöter det vara tjänligare att, i stället för beviljandet av stambok, tilldela Erik Ersson utav byggnadskassan 13 riksdaler 16 S banco.

    9. Åt Gerzelii hustru vid Gunnarstorp vilken under en tid av 3 veckor, skött och vårdat Sundbergs hustru vid Myrbo, som nu låg illa sjuk, beviljades 1 riksdaler per vecka vilket anslag även till den som hädanefter åtar sig Sundbergs hustrus skötsel under dess sjukdom bör erläggas.

    10. Oäkta möderlösa flickan Stina Lovisa Björnberg från Nya Vägs skriftlag, omkring 9 år gammal, skulle enligt sockenstämmans beslut av den 10:e november 1839, hos något beskedligt folk inackorderas till försörjning och uppfostran mot en ersättning av 13 riksdaler 16 S banco om året; och borde på lysning därom från predikstolen nästkommande söndag.

    11. Inhyses Erik Nilssons från Elgfall dövstumma son Erik, på 15:e året emottogs på ett års tid av Gustaf Ersson till försörjning och vård mot ersättning av församlingen med 13 16 S riksdaler banco.

    12.Begravningskostnader för värmlänningen Blank som avlidit vid Laggarbo, skulle när ingen upplysning kunde erhållas vilken församling denna man hörde, av fattigkassan erläggas med 3 riksdaler 16 S banco.

    Inspektor Söderfeldt vid Norra Bredsjön hade skriftligen anmält dagkarlen Jan Perssons änka därstädes till erhållande av något understöd av fattigmedlen. Men då herr Söderfeldt själv anmärkte att denna kvinna uti 10 års tid arbetat åt ägaren av Norra Bredsjön, herr brukspatron G. Eriksson på Ramsbergs bruk, ansåg församlingens ledamöter rättvist att nämndee herr brukspatron själv borde den ge försorg om Jan Persson änkas underhåll.

    §3. Till ledamöter uti detta års beredningskommitté, som sammanträder den 15:e nästkommande april uti sockenstugan, valdes herr postmästaren P.A Carlberg, på Abrahamsgård, herr inspektor A. Magnusson på Stjernfors, bergsbruksidkaren och handlaren herr J.F Behrling vid Sundet, häradsdomaren J. Adler på kyrkbacken, sexmannen Erik Jansson vid Stennäs och bergsman Jan Jansson i Viktorp.

    Sålunda beslutat och valt, uppläst och erkänt betyga a församlingens vägnar:
    J.D. Westholm Ordförande, Pastor
    Hindric Jansson vid Trumslagartorp
    J.W (…), J.F Boström båda från Tappen

    Kommentar

    Jan Jansson Sundberg (§2:4) föddes den 29:e maj 1800 som oäkta utan känd far i Stora Kumlan. Han var tidigt dömd ’som av sjukdom ofärdig’ och fick som fattighjon hysas in med fru och barn där det gick. Han fick tillsammans med hustrun Anna Matsdotter två barn; Stina och Per Gustaf Jansson Sundberg. Dottern Stina var vid tillfället 1480 fem år gammal. Hon var min morfars farmor…

    Redan i föregående sockenstämma (sex veckor tidigare), fick Jan Jansson Sundberg 1/8 tunna råg och är alltså fortfarande utblottad och kan ej försörja för sin familj – denna gång får han dubbelt så mycket som senast: 1/4 tunna råg. Samtidigt så finns inga förväntningar på frun och barnens sockengång, varför jag antar att rågen var avsedd att försörja alla fyra.

    Råg

    Spannmålet var den vanligast förekommande som odlades under 1800-talet och uppgick till en tredjedel av allt utsäde. En stor mängd köps årligen in till Ljusnarsberg och blir den valuta som ofta utbetalas som fattigunderstöd.
    Innan det metriska systemet infördes (1870-talet), så var en tunna med torra varors volym ca 125 liter, vilket innebär att en fjärdedels tunna motsvarar ca 30 liter. Denna volym i formen av rågkärnor torde vägt ca tjugo kg beroende på storlek och densitet. Omräknat i mald form skulle det ge rågkross och mjöl som motsvarade cirka tvåhundra rejäla portioner råggröt. Tre sådana gröttallrikar om dagen skulle ge tillräckligt med energi (1000 kcal) för att överleva (svältgränsen sägs ligga på ca 500 kcl/dygn). Ett tillskott på 1/4 tunna råg skulle räcka i ca 2 månader för en person utan annan kost tillhanda…

    Förrymde koldrängen Skrot (§7)

    Men här finns också många många fler utsatta som behövde stöd; änkan Maria Persdotter, Anders Hansson, Pär Jansson och den gamla ofärdiga drängen Anders Gunnarsson vid Hörks hytta och så vidare. En liten komplettering tarvar omkring kvarlämnade hustrun Maja Jansdotter som sökte understöd vid denna stämma;

    Maja gifte sig 1828, vid en ålder om 49, med den 16 år yngre Petter Jansson Skrot från Säfsnäs. Han kom till Ljusnarsberg närmast från Ramsberg året innan, där det finns en notering om avsaknad av konfirmation. Till Ljusnarsberg tycks han dock fått det förväntade prästbeviset för att kunna få rätten att flytta till annan socken. Petter Jansson Skrot benämns som ’mästersven’ i lysnings- och vigselboken, men detta tycks vara en egen konstruerad och förskönande omskrivning då han såväl före som efter endast haft uppgifter som kolardräng vid de smedjor han jobbat vid och inget om att vara mästersmedens närmaste man.

    I Ljusnarsberg får han arbete vid Hedens hammarsmedja där han är skriven med hustrun Maja, men redan 1832 händer något då han rymmer från socknen. Spår finns efter Majas man i Skinnskatteberg dit också Maja Jansdotter ansöker om prästbevis för att flytta till. En resa hon aldrig företar, men varför prästen tycks anta att det var dit mannen Petter Jansson Skrot rymt till. 

    Petter lämnar spår i kyrkböckerna i Njutånger och Ovansjö efterföljande de åren. I den sistnämnda socknen har han anställning 1836 men har också därifrån rymt. Till var vet ingen och han saknas i register över döda och begravna. Han försvinner helt ur tiden. Han lämnade Maja i Ljusnarsberg och där han sedermera varit skriven, har han hävdat att hustrun i Ljusnarsberg har ’avlidit’. 

    Hemma i Ljusnarsberg noterades Maja vara ’gift eller änka’ efter Petter…

  • 1840-01-26

    1840-01-26

    Mitt i vintern, tredje söndagen efter trettondagen, har sockenstämman sitt första möte på 1840-talet. Här infann sig den brännskadade kolardrängen Gustaf Larsson och ansökte om fattigunderstöd. Han hade blivit svårt bränd vid en olycka på sin kolmila för drygt 10 år sedan, men överlevt. Dömd till resten av livet som oförmögen till arbete och ett liv av umbäranden som rotehjon i Ljusnarsberg…

    År 1840 den 26:e januari hölls, enligt därom i laga ordning utfärdad kungörelse från predikstolen uppläsen, allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.

    §1. Undertecknad ordförande tillkännagav att hos honom anmälan blivit gjord om åtskilliga fattiga, såsom varande i stort behov av något understöd av församlingens fattigvård, och ibland dessa i synnerhet Jan Jansson Sundberg från Stora Kumlan vilken genom i råkad sjukdom vore ur stånd att sig, hustru och barn försörja. På hemställan av huru stort underhåll församlingen ville för närvarande tilldela detta fattiga hushåll, beslöts att Sundberg skulle genast erhålla 1/8-dels tunna råg och hustrun jämte barnen vara tillåtet att genom omkring vandrande inom socknen söka sitt uppehälle. Fråga väcktes väl om Sundbergs försändande till länets lasarett, men avgörandet därmed borde dröja intill dess verkan av de från socknens apotek meddelade medikamenter hunnit visa sig.

    2:a Till pastorsämbetet hade från kronobefallningsman Hasselström i Nora ankommit en skrivelse med antydan att pastorsämbetet ville tillse den förre koldrängen Gustaf Larsson, för flera år sedan genom brännskada oförmögen till arbete, komma i åtnjutande av det fattigunderhåll varav han kunde vara i behov, med anledning härav och då Gustaf Larsson nu vare från Örebro lasarett till församlingen återkommen och idag vid sockenstämman sig infann, prövade församlingen skäligt bevilja till hans underhåll för året 20 Rd Rgs, vilka penningar dock skulle av brodern Jacob Larsson vid Lövåstorp emottas och Gustaf Larsson efter behov tilldelas.

    3:e. Kvinnan Stina Larsdotter vid Lilla Kristjärn, som för närvarande legat sjuk i gruvkammaren vid Kristtjerns silvergruva, beviljades 1/8 tunna råg.

    4:e. Ofärdiga på kryckor gående inhysesmannen Erik Larsson vid Källtjärn, hade jämväl anhållt om något understöd. Men som han ansågs ännu äga styrkan att idka skomakerhantverket och därigenom säkerligen vara i tillfälle sig försörja, så kunde församlingen ej denna gång bevilja honom något underhåll av fattigförsörjningen.

    5:e. Anders Erssons från Alderfallet änka med tre barn av vilka det yngsta vore 7 år gammalt, inställde sig och anhöll om någon hjälp till föda för sig och barnen, som nu kunde hållas i skola. Församlingen ansåg bemärkta änka, såsom fullt arbetsför, ännu kunna sig själv försörja vadan hennes begäran om understöd avslogs: Däremot vad hennes barn beträffade så skulle dem vara tillåtet, att lika med andra fattiga barn söka sitt uppehålle genom att vandra gård emellan inom socknen och för övrigt skulle barnaläraren för deras undervisning i läsning erhålla sin betalning av församlingens fattigkassa eller skolfond.

    Sålunda överenskommet och beslutat intyga å församlingens vägnar:
    J.D. Westholm Ordförande, Pastor, Eric Jansson, Erik Segerström, Bengt (…)

    Kommentar:

    Kolning på 1800-talet var ett farligt arbete. Hugget virke skulle staplas så tätt som möjligt och täckas med jord och flis, men med särskilda öppningar för att kunna kontrollera den blivande förbränningen. Kolmilans innehåll förbrändes därför utan att ”brinna upp” tack vara den kontrollerade syrefattiga miljön. Att kola en mila tog ett par veckor och kunde ge en god förtjänst – så länge den inte brann!

    Allt eftersom det färska virket förkolnades så krympte milan och när den satte sig, så var det kolarens uppgift att snabbt packa ner tätskiktet av jord och fylla på med mer material så att det inte skapades luftfickor som kunde explodera. En av de största farorna för kolaren var när dessa riskabla fickor behövde packas ner – det hände att kolare ramlade igenom, rakt ner i milan med hemska följder. Inte sällan döden.

    Något sådant hände Gustaf Larsson i Ljusnarsberg. Han blev svårt bränd vid en olycka på sin kolmila 1828, men överlevde. Antingen så exploderade hans mila med brinnande material, eller så ramlade han igenom ”locket”. Brännskadorna var så allvarliga att han aldrig mer kunde försörja sig själv och blev hänvisad till rotegång enligt husförhörslängden.

    Detta innebar att uppgjorda gårdar i socknen fick ta ansvar om hjonets försörjning efter sitt mantal. Dvs antal dagar per gård avgjordes av dess skattekraft. Gustaf var inlagd Örebro lasarett redan efter olyckan men också 1835 och hösten 1839, vilket antyds i protokollet, som noterar att han infann sig hos sockenstämman efter återkomsten från Örebro. Gustaf bodde hos sin bror Jacob på Lövåstorp som försörjde honom genom socknens fattigunderhåll. Han avled senare på våren efter sitt besök hos sockenstämman (1840-05-27).