Nämndemännen utsågs vanligen av landets sockenstämmor och var ofta betrodda personer i samhället. De hade ingen formell juridisk utbildning men förväntades ha god kännedom om lokala förhållanden och allmän rättsuppfattning. Deras funktion var en del av den svenska traditionen med folkstyre och rättvisa, där vanliga medborgare deltog i rättskipningen. Under 1800-talet var rättssystemet fortfarande starkt influerat av äldre traditioner, och nämndemännens roll var att tillsammans med domaren fatta beslut i både civilrättsliga och brottmål. De kunde rösta om skuldfrågor och påföljder, och deras åsikter vägde tungt, särskilt i fall där lagens tillämpning kunde vara oklar.
