Etikett: Elgfall

  • 1844-11-27

    1844-11-27

    Med hösten kommer begäran om fattigunderstöd. Men stämmans nya regler om vitsord från uppsyningsman och distriktsansvarig har börjat verka…

    År 24 november 1844 hölls, efter laglig pålysning och ämnenas tillkännagivande, allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.

    §1. Till bestridande av fattigvårdskassans utgifter för nästkommande år, 1845, beviljades en taxering av fyrtio organisttaxor och av fattigkassan 200 Rd Rgs för samma ändamål


    §2. Jan Janssons änka, Gretha Stina Persdotter med fyra små barn från Storhöjden, företrädde och anhöll om något bidrag till sina barns försörjande och, enär hennes behov av understöd vitsordades av sockennämndsledamoten herr Behrling vid Sundet och nämndeman E. Segelström från Västra Lövfall, beviljades henne för nästkommande år i likhet med vad hon haft för detta år, nämligen 3/4-dels tunna råg och 3/4-dels tunna havre.


    §3. Jan Jansson från Gustafsdahl, att den uti sockenstämmoprotokollet för den 27:e oktober nästlidna omförmälda gossen Fredric Haglund ännu icke vore bättre i sin fot, vadan han önskade, att få lämna honom till bergsman Anders Andersson i Björkäng, vilken också närvarande förklarade sig nöjd emotta gossen Haglund på samma villkor som Jan Jansson haft honom så att under gossens sjukdom Anders Andersson erhöll 10 Rd Rgs i veckan och därefter lika med förflutna året anslagna. Församlingen antog Anders Anderssons anbud och beviljade honom den betingade betalningen av fattigvårdskassan.


    §4. Gamla f.d pigan Cathrina Brusk anhöll skriftligen om något understöd; men som varken genom uppsyningsmannen eller distriktets sockennämndsledamot vore intygat att hon behöva understöd, kunde för denna gång icke fästas något avseende å hennes begäran.


    §5. Eric Hansson på Elgfalls ägor anmälde att hans äldsta son, som i flera år haft mycket svag syn, nu beklagligen vore alldeles blind: Varför han anhöll att församlingen ville lämna något bidrag till den olyckliga gossens underhåll och läkarvård. Härtill svarades , att innan församlingen kunde lämna något understöd borde herr doktor Roth vid sin hitkomst härnäst rådfrågas huruvida genom operation eller annan behandling gossen möjligen kunde återvinna synförmågan. I den händelse att doktorn ansåg försök i detta avseende böra göras ville församlingen för ett så gott ändamål visserligen i mån av behovet bidra. Härom skulle för den skull framledes beslut fattas.


    §6. Jan Ersson i Harstorp anmälde hur som Johannes Perssons vid Salboknös styvdotter Anna Stina Ersdotter, som vore ställd till piga hos Jan Jansson vid Gustafsdahl, iråkat sinnesjukdom och till följe därav nödga lämna sin tjänst och begiva sig hem till föräldrarna, vars omständigheter vore så knappa att de icke längre kunde utan församlingens bistånd, lämna den sinnessjuka flickan nödig vård och livsuppehälle. Församlingens pastor hemställde om icke, enär det upplystes att hennes sinnesjuklighet mer yttrade sig uti ängslan och oro än våldsamhet och raseri. Jan ERsson ville åta sig att någon dag i denna vecka följa flickan till kyrkoherdegården för utrönande av hennes sjuklighet om den vore av beskaffenhet att som borde på lasarettet intas till undergående av provkur eller om man dess förutan kunde hoppas snar förbättring. Jan Ersson lovade att nästa tisdag med bemälda flicka infinna sig uti kyrkoherdegården. Församlingen beslöt att om ej snart någon förbättring uti hennes hälsotillstånd inträffade, borde hon på församlingens förskjutande beskostnad avföras till Örebro lasarett.


    §7. Skräddardrängen Lars Eric Larsson från Spögubbetorp anhåll att bli antagen till sockenskräddare. Församlingen lämnade härtill bifall med villkor att Lars Eric Larsson iakttar vad lag och författning ity fall föreskrivna samt för sig ställer antaglig borgen.
    §8. Framlidne backstugsittaren Eric Anderssons från Kölsjöfall son Anders Ersson, som några år vistats utom församlingen och detta år ingått äktenskap uti Norrbärke varifrån han nu inlämnat avflyttningsattest med begäran att varda inskriven på torpet där modern bodde. Som (…) vore infödd i socken och så väl han som hustrun ägde betyg om oklandrad frejd bifölls att de skulle få uti församlingen inflytta dock med villkor att de såg hans gamla moder till godo och vårdade henne till döddagar.

    Sålunda överenskommet och beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,
    J.D Westholm, ordf pastor
    J.F Boström
    Jan Ersson i Laggarbo
    Eric Andersson vid Yxsjö gruva

    Uppläst från Ljusnarsbergs kyrkas predikstol söndagen den 15 december 1844 av J.D Westholm

  • 1844-03-31

    1844-03-31

    Stora klockan har en spricka, varför försiktighet vid ringning anmodas. Sedan har veneriska smittan spridit sig. Rejält…

    År 1844 den 31 mars hölls, efter därom 8 dagar förut skedd pålysning, allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.

    §1. Anmälde pastor att Jan Olsson från Stora Smedberget tillkännagivit, att som hos honom inackorderade fattighjonet, änkan Gretha Ersdtotter, redan på 12:e veckan varit av så svår sjukdom sängliggande, att hon ickedet ringaste kan sköta sig själv, han nödgades frånsäga sig vidare sköta och vårda henne så framt icke församlingen ville med avseende på hennes beklagliga sjukdomstillstång skäligen påöka hennes underhåll.
    Församlingen tog hans begäran i övervägande och enär det uppgivna förhållandet av flera tillstädes varande personer vitsordades beviljades en tilläkning av 5 Rd Rgs. Jan Olsson var väl icke tillstädes, men ansågs böra åtnöja denna ökning.

    §2. Vid om ytterligare fråga om ringningen efter högst salig Hans Majestät konungen inlämnade s en ifrån herr patron P.J Lundbom på Lövnäset så ord från ordlydande skrivelse:


    ”Till sockenstämman den 31 mars 1844
    I anledning av den dagliga nötning och starka påkänning som kyrkans trenne klockor hava av ringningen efter högst salig konungen, och jag påminner mig så väl av prosten Östmark, samt sedermera hav hört omtalas, att största klockan skall hava en fin spricka och att kläppen så nött att den är alldeles platt i själva slaget, så får jag hemställa om icke till undvikande av stor kostnad med lagning och befaring av sönderringning, den stora klockan skulle kunna alldeles undvikas till begagnande om söcknedagarna, och kungsringningen således verkställas med endast tvenne klockor, varigenom även en liten besparing i utgiften till de många ringare kunde vinnas.
    På flera ställen begagnas endast tvenne klockor, där tre finnes och i några socknar lärer endast en brukas.

    Löfnäs, den 31:a mars 1844. P.J Lundbom”

    Efter uppläsandet härav äskade pastor den övriga församlingens utlåtande över det av patron Lundbom väckta förslag att söcknedagarna begagna till kungsringningen endast de tvenne mindre kyrkklockorna. Flera ledamöter yttrade nu att de hört omtalas att den stora klockan skulle finnas en fin spricka, vilken berättas ha uppkommit vid ringningen efter högst salig konung Adolf Fredrik och tillika vore det känt att i Ramsberg och på andra ställen begagnades om söcknedagarna icke alla klockorna utan antingen 1 eller 2 varför församlingen trodde sig på anförda grunder, icke brista uti undersåtlig vördnad och lydnad om även här under söcknedagarna kungsringningen skedde med tvenne istället för tre klockor. Allstå beslöts att under söcknedagarna den spräckta storklockan skulle vila men de bägge andra begagnas; varemot om sön- och högtidsdagar alla tre klockorna borde vid kungsringningen begagnas.
    Med anledning härav frågade pastor huru många ringare erfordrades till de tvenne mindre klockornas ringning en hel timme. Tre utom den ordinarie ringaren ansågs därtill erforderliga – vilket antal borde med tre förökas de dagar då även stora klockan skulle nyttjas.
    Därefter och sedan församlingen förklarat att 12 S Rgs till varje person om dagen vore den betalning som församlingen utom de till ansvarige ringaren bestämda 24 B, ville bestå, åtog sig ringaren Eric Wesström vid Finnkullen ansvara för ringningens verkställande för det föreslagna priset under hela den tid kungsringningen komma att pågå. Och förmanades Wesström tillse, att vid ringningen allt går ordentligt, så att icke klockorna komma att genom vårdslös eller oförsiktig ringning lida någon skada. Efter sålunda träffad överenskommelse har bemälda Wesström som i morgon, den 1 april, vidtager ringningen, att av socknens byggnadskassa beräkna sig ett arvode av 36 S Rgs för varje söcknedags och 1 Rd 24 S Rgs för varje helgedags- och söndagsringning där uti likväl den biträdande ordinarie ringarens arvode icke är inbegripet.

    §3. Slutligen tillkännagav ordföranden, att anledning förekommer att befara det veneriska smittan inom socken gripit mera omkring sig än man för någon tid sedan trodde alldenstund 10 a 12 personer uttagit bevis för att begiva sig till kurhuset i Örebro. Nu senast eller blott för tvenne dagar sedan, hade Stina Ersdotter från Jemtbo eller den så kallade Mansstina för sig uttagit ett sådant bevis. Hon har trenne oäkta barn, som nu under moderns kurtid bliva utan vård. Församlingen ansåg, att de tvenne äldsta kunde gå socknen omkring och söka sitt uppehälle, varemot det yngsta barnet borde någorstädes inackorderas. Bergsman Gustaf Ersson vid Elgfall hemställde likväl om icke barnen borde, inna de sändes ut på socknen, undergå besiktning för utrönande av om de lika med modern vore med venerisk sjukdom behäftade: Alla erkände viktigheten av denna anmärkning och enär under närvarande svåra väglag, någon läkares hitkomst icke vore att påräkna, skulle Lars Perssons hustru vid Elgfall vidtalas att besikta dem. Bäst ansågs ock om hon emot en skälig betalning kunde förmås, att under moderns, Stina Ersdotters, vistande på kurhuset emotta och vårda det yngsta barnet. Stina Ersdotter som ännu icke till Örebro avgått, företrädde efter slutad överläggning, underrättades om församlingens beslut och förständigades att, sedan hon först låtit sina barn av Lars Perssons hustru besiktigas, ofördröjligen avgå till Örebro.

    Sålunda överenskommet och beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,

    J.D Westholm, ordförande
    Eric Jansson, Stennäs
    Eric Persson, Wiken
    Jan Hindersson vid Västra Born.

  • 1844-02-18

    1844-02-18

    Syfilis härjar i socken och flera har drabbats. Stämman beslutar om att rekvirera läkare men också ordna skjuts till Örebro för de hårdast drabbade..

    År 1844 den 18 februari hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling, efter därom med tillkännagivande av ämnet för överläggning, samma dag från predikstolen skedd pålysning.

    §1. Undertecknad ordförande tillkännagav att hos honom hade under den förflutna veckan tvenne personer, drängen Hans Jansson från Örkärn och Stina Cajsa Björk från Lerhöjden, bägge i hög grad angripna av venerisk sjukdom, uttagit prästattester för att å länskurhuset i Örebro vara emottagna – att en dräng från Sundet, en dräng och en piga från Wiken, behäftade med samma svåra sjukdom, begivit sig till Elgfall och där blivit av Lars Perssons hustru till botande emottagna – samt att backstugusittaren Lars Ersson vid Silkesberg eller som stället kallas: Larsbo, dotter Stina Lisa, förlidna året i tjänst vid Sundet hos her handelsman Behrling vore misstänkt att med denna sjukdom vara behäftat och det till den grad att hon icke kunde gå. Med anledning härav och uppå flera därom till pastor enskilt yttrade önskan hemställde nu pastor till församlingens omprövning huruvida det kunde anses nödigt att på församlingens bekostnad hit rekvirera provinsialläkaren herr doktor Cedershjöld från Nora för att med personer som själva befarade sig vara med venerisk sjukdom behäftade eller av andra därför misstänkta, anställa besiktning?

    Församlingens närvarande ledamöter förklarade enhälligt att under nu uppgivna förhållanden det vore högst nödvändigt att anmoda provinsialläkaren resa hit och anställa undersökning om den veneriska smittans tillvaro och om den av Lars Perssons hustru i Elgfall (…) denna sjukdom begagnade kurmetod. Men på det å ena sidan icke genom längre tids utdräkt smittan skulle vidare kunna gripa omkring sig och å andra sidan församlingens innevånare skulle få tillfälle veta när läkaren vore tillfinnandes, skulle han anmodas att någon dag i veckan efter denna för uppgivna ändamålet, sig här vid kyrkan infinna, men itllika på förhand om dagen för sin ankomst pastorsämbetet underrärta på det genom dess försorg församlingen nästa söndag kunde genom pålysning från predikstolen underrättas på vilken dag och vilket ställe doktorn vore till finnandes. Med avseende på förenämnda piga Stina Lisa Larsdotter i råkade svåra sjuklighet och bristande tillgångar själv frakta sig till Örebro beslöts att hon på församlingens bekostnad skulle till kurhuset försändas och då hon icke i avseende sånär till sitt svaghetstillstånd som ock den närvarande rådande skarpa köld, kunde lämnas att färdas med gästgivarskjuts, stannade församlingen vid det beslut att ackord måtte träffas med någon sockenbo, som åtog sig att för betingad lega skjutsa henne till Örebro. Herr handelsman Behrling anmodades och åtog sig benäget att anskaffa någon, som skjutsade henne till bestämd ort. Likväl förbehöll sig herr Behring att församlingen måtte bestämma dels hur stor skjutslega han finge lova den, som åtog sig verkställa skjutsen dels ock från vilken kassa betalningen skulle utgå.

    Församlingen bestämde skjutslegan till 15 Rd Rgs och i händelser någon av de vid Elgfall varande patienter skulle behöva medfölja så ökas till 20 Rd samma mynt, som pastor skulle av fattigkassan, efter herr Behring utfärdad invisning, till den skjutsande utbetala. I sammanhang härmed anmälde pastor att han måst av fattigkassans medel lämna förbemälta Hans Jansson och Stina Cajsa Björk, fyra Rgs 16 S Banco såsom reshjälp till Örebro, dit de dels förutan icke kunna förhjälpa sig. Församlingen godkände denna av pastor gjorda utbetalning.

    Sålunda överenskommet, beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,

    J.D Westholm, ordförande

  • 1842-11-20

    1842-11-20

    Kopparslagaren Eric Gustafsson vid Storhöjden gripen efter ett försök till incest med sin dotter. Nämndemannen Erik Segelström i Västra Lövfall tar hand om hans barn till dess rannsakningen är genomförd….

    År 1842 den 20:e november hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling efter därom skedd laglig pålysning och tillkännagivande av ämnena för överläggningen.

    §1. Gifta drängen Anders Andersson vid Kavelåsen på Kandla ägor hade till idag inlämna en förteckning å de lösören vilka han vid det kända olyckliga tillfället, då den stuga han bebodde, genom vådeld lades i aska, hade förlorat, uppgående till ett värde av 368 Rd 16 B Rgs. Församlingens ledamöter, behjärtande hans olyckliga belägenhet beslöt ur byggnadskassan tilldela honom en gåva av 75 Rd Rgs.

    §2. Följande personer tillät sockenmännen att i församlingen få inkomma och här mantalsskrivas, neml: Zachris Mattsson från Norberg med hustru och ett barn, till Fredrik Ersson i Kloten och Anders Andersson från Norrbärke till sin bror Jan Andersson i Elgfall.

    §3. Sedan förre kopparslagaren Gustafsson för ett grovt brott blivit häktad och 2 av hans barn nu vistades hos N.M E. Segelström vid Västra Löffall, så beviljade nu församlingen 24 Rd Rgs för varpå dygn som dessa barn hos honom komme att vistas, eller till dess rannsakning med Gustafsson skedd. Dessa medel skulle utgå av fattigkassan.

    Sålunda beslutat samt uppläst och justerat intyga å församlingens vägnar,
    J.D Westholm Ordförande
    A.Magnusson
    Erik Segelström

    Kommentar

    Eric Gustafsson var född i Vadstena 1796 och flyttade till Ljusnarsberg där han gifte sig 1827 med Anna Jansdotter Rus med vem han fick fem barn; Anna Gustafva, (f: 1828), Carl Fredric (f: 1831), Vilhelm (f:1834), Ludvig (f:1837) samt Oscar Ludvig (f:1841). Hustrun Anna gick bort 1841-12-21.

    ”Kopparslagaren Eric Gustafsson från Nya Kopparberget, född i Vadstena, 46 år, blå ögon, blont hår av liten växt. Velat utöva blodskam med sin 14-åriga dotter. Inmanad av länsman P.F Floding. Avfördes till Nya Kopparberget den 29:e dennes för att den 30 rannsakning undergå”

    ”Undergått rannsakning den 30:e december 1842 med Nya Kopparbergs (…) Dömd till 23 dagars fängelse vid vat(..) som är underställt Kongl. Hovrätten.”

    ”Dömd som är åberopat i nästlidne (…) förteckning till 23 dagars fängelse vi (…)

    ”Dömd som åberopas i nästlidne månads förteckning till 23 dagars fängelse vid vatten och bröd men underställt Kongl. Hofr. vars utslag av den 17:e januari som ankom den 26:e dennes, har fastställt Häradsrättens utslag, varmed arrestanten förklarade sig nöjd, och började med straffet den 27:e dito”

    Ljusnarsberg (T) AI:17b (1841-1851) Bild 49 / sid 327
    Justitiekanslern -1974, Huvudarkivet EIIIcc:921 (1842) Bild 1950
    Justitiekanslern -1974, Huvudarkivet EIIIcc:957 (1843) Bild 1980
    Justitiekanslern -1974, Huvudarkivet EIIIcc:957 (1843) Bild 1990
    Justitiekanslern -1974, Huvudarkivet EIIIcc:957 (1843) Bild 2010

    0