Knappt två månader har gått sedan det förra och första mötet på 1840-talet och stämman sammanträder med pastor Westerholm och det ledande skiktet i Ljusnarsberg igen. Det har hunnit bli mars i Ljusnarsberg där vårvintrar är den värsta perioden för de allra fattigaste: Förråden är slut och inget går att odla ännu för de ljusnarsbergare som lever ur hand i mun…
År 1840 den 8:e mars hölls, efter förut skedd laglig på lysning allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.
§1 Föredrogs herr A.G Anderssons vid Ljusnarsbergs Gård räkning uppå omkostnader efter dels avsägelse från lärarbefattningen, för bestridandet av läsningen å Myrbo skola under vårterminen 1839, uppgående till en summa av 84 riksdaler banco. Församlingens ledamöter vilka väl ansåg denna summa alltför hög när den vida överstiger beloppet av den åt landcasterläraren anslagna årliga lönen, ville dock såsom en gärd av sin erkänsla för herr Anderssons ådagalagda nit och skicklighet under den tid han vid nämnda skola undervisningen förestått, åt honom anslå en summa av 50 riksdaler banco, vilka medel beslöts bör av skolkassan utgå.
§2 Uppå därom gjord anmälan beviljades åt nedanskrivna fattiga till hjälp uti deras nödställda belägenhet följande
1. Per Janssons änka vid Fäbobacken 1/4 tunna råg
2. Enkan Maria Persdotter från Elfshöjds skriftlag 1/4 tunna råg
3. Gamla och ofärdiga drängen Anders Gunnarsson vid Hörks hytta 1/4 tunna råg
4. Jan Jansson Sundberg från Stora Kumlan 1/4 tunna råg
5. Anders Hansson vid Björkäng vilken angivits vara i så utblottat tillstånd att han ej äga det ringaste blida plagg att skyla sig med, skulle av byggnadskassan till detta behov uppfyllande erhålla medel och uppdrogs åt byggnadskassören herr patron Adler att därom draga förfång mot en summa af 13 riksdaler 16 S banco
6. Pär Jansson vid Rälln vilken även om avsaknad av nödiga kläder, men ägde en fordran av Lars Samuelsson på Rälln varom likväl uppstått tvist skulle till dess den blive bilagd, förskottsvis av byggnadskassan anhålla understöd for ovannämnda ändamål.
7. Förrymde så kallade Skrots kvarlämnade hustru Maja Jansdotter vid Tennkullen får 1/8 tunna råg
8. Skomakaren Erik Ersson vid Tallåsen, som förlorat sin enda ko hade hos kyrkoherden anmält att få en stambok upprättad för att vid denna socken kunna söka någon hjälp i sin olycka. Men då kyrkoherden icke ansåg sig berättigad att utan församlingens hörande en dylik stambok utfärda anmäldes nu av honom detta ärende; och ansågo församlingens ledamöter det vara tjänligare att, i stället för beviljandet av stambok, tilldela Erik Ersson utav byggnadskassan 13 riksdaler 16 S banco.
9. Åt Gerzelii hustru vid Gunnarstorp vilken under en tid av 3 veckor, skött och vårdat Sundbergs hustru vid Myrbo, som nu låg illa sjuk, beviljades 1 riksdaler per vecka vilket anslag även till den som hädanefter åtar sig Sundbergs hustrus skötsel under dess sjukdom bör erläggas.
10. Oäkta möderlösa flickan Stina Lovisa Björnberg från Nya Vägs skriftlag, omkring 9 år gammal, skulle enligt sockenstämmans beslut av den 10:e november 1839, hos något beskedligt folk inackorderas till försörjning och uppfostran mot en ersättning av 13 riksdaler 16 S banco om året; och borde på lysning därom från predikstolen nästkommande söndag.
11. Inhyses Erik Nilssons från Elgfall dövstumma son Erik, på 15:e året emottogs på ett års tid av Gustaf Ersson till försörjning och vård mot ersättning av församlingen med 13 16 S riksdaler banco.
12.Begravningskostnader för värmlänningen Blank som avlidit vid Laggarbo, skulle när ingen upplysning kunde erhållas vilken församling denna man hörde, av fattigkassan erläggas med 3 riksdaler 16 S banco.
Inspektor Söderfeldt vid Norra Bredsjön hade skriftligen anmält dagkarlen Jan Perssons änka därstädes till erhållande av något understöd av fattigmedlen. Men då herr Söderfeldt själv anmärkte att denna kvinna uti 10 års tid arbetat åt ägaren av Norra Bredsjön, herr brukspatron G. Eriksson på Ramsbergs bruk, ansåg församlingens ledamöter rättvist att nämndee herr brukspatron själv borde den ge försorg om Jan Persson änkas underhåll.
§3. Till ledamöter uti detta års beredningskommitté, som sammanträder den 15:e nästkommande april uti sockenstugan, valdes herr postmästaren P.A Carlberg, på Abrahamsgård, herr inspektor A. Magnusson på Stjernfors, bergsbruksidkaren och handlaren herr J.F Behrling vid Sundet, häradsdomaren J. Adler på kyrkbacken, sexmannen Erik Jansson vid Stennäs och bergsman Jan Jansson i Viktorp.
Sålunda beslutat och valt, uppläst och erkänt betyga a församlingens vägnar:
J.D. Westholm Ordförande, Pastor
Hindric Jansson vid Trumslagartorp
J.W (…), J.F Boström båda från Tappen
Kommentar
Jan Jansson Sundberg (§2:4) föddes den 29:e maj 1800 som oäkta utan känd far i Stora Kumlan. Han var tidigt dömd ’som av sjukdom ofärdig’ och fick som fattighjon hysas in med fru och barn där det gick. Han fick tillsammans med hustrun Anna Matsdotter två barn; Stina och Per Gustaf Jansson Sundberg. Dottern Stina var vid tillfället 1480 fem år gammal. Hon var min morfars farmor…
Redan i föregående sockenstämma (sex veckor tidigare), fick Jan Jansson Sundberg 1/8 tunna råg och är alltså fortfarande utblottad och kan ej försörja för sin familj – denna gång får han dubbelt så mycket som senast: 1/4 tunna råg. Samtidigt så finns inga förväntningar på frun och barnens sockengång, varför jag antar att rågen var avsedd att försörja alla fyra.
Råg
Spannmålet var den vanligast förekommande som odlades under 1800-talet och uppgick till en tredjedel av allt utsäde. En stor mängd köps årligen in till Ljusnarsberg och blir den valuta som ofta utbetalas som fattigunderstöd.
Innan det metriska systemet infördes (1870-talet), så var en tunna med torra varors volym ca 125 liter, vilket innebär att en fjärdedels tunna motsvarar ca 30 liter. Denna volym i formen av rågkärnor torde vägt ca tjugo kg beroende på storlek och densitet. Omräknat i mald form skulle det ge rågkross och mjöl som motsvarade cirka tvåhundra rejäla portioner råggröt. Tre sådana gröttallrikar om dagen skulle ge tillräckligt med energi (1000 kcal) för att överleva (svältgränsen sägs ligga på ca 500 kcl/dygn). Ett tillskott på 1/4 tunna råg skulle räcka i ca 2 månader för en person utan annan kost tillhanda…
Förrymde koldrängen Skrot (§7)
Men här finns också många många fler utsatta som behövde stöd; änkan Maria Persdotter, Anders Hansson, Pär Jansson och den gamla ofärdiga drängen Anders Gunnarsson vid Hörks hytta och så vidare. En liten komplettering tarvar omkring kvarlämnade hustrun Maja Jansdotter som sökte understöd vid denna stämma;
Maja gifte sig 1828, vid en ålder om 49, med den 16 år yngre Petter Jansson Skrot från Säfsnäs. Han kom till Ljusnarsberg närmast från Ramsberg året innan, där det finns en notering om avsaknad av konfirmation. Till Ljusnarsberg tycks han dock fått det förväntade prästbeviset för att kunna få rätten att flytta till annan socken. Petter Jansson Skrot benämns som ’mästersven’ i lysnings- och vigselboken, men detta tycks vara en egen konstruerad och förskönande omskrivning då han såväl före som efter endast haft uppgifter som kolardräng vid de smedjor han jobbat vid och inget om att vara mästersmedens närmaste man.
I Ljusnarsberg får han arbete vid Hedens hammarsmedja där han är skriven med hustrun Maja, men redan 1832 händer något då han rymmer från socknen. Spår finns efter Majas man i Skinnskatteberg dit också Maja Jansdotter ansöker om prästbevis för att flytta till. En resa hon aldrig företar, men varför prästen tycks anta att det var dit mannen Petter Jansson Skrot rymt till.
Petter lämnar spår i kyrkböckerna i Njutånger och Ovansjö efterföljande de åren. I den sistnämnda socknen har han anställning 1836 men har också därifrån rymt. Till var vet ingen och han saknas i register över döda och begravna. Han försvinner helt ur tiden. Han lämnade Maja i Ljusnarsberg och där han sedermera varit skriven, har han hävdat att hustrun i Ljusnarsberg har ’avlidit’.
Hemma i Ljusnarsberg noterades Maja vara ’gift eller änka’ efter Petter…
