Etikett: fallandesot

  • 1836-06-03

    1836-06-03

    Anna Stina Grönberg har kraftiga epileptiska anfall som förskräcker omgivningen och stämman inser de behöver kontakta läkare…

    Protokoll hållet i allmän sockenstämma vid Ljusnarsbergs församling den 3 juni 1836 sedan laglig pålysning därom från predikstolen skett.

    §1. Upplästes en genom lasarettskamreraren i Örebro, herr P. Bellqvist översänd läkarattest rörande svagsinta (…) Maria Österberg varit hennes svåra sjukdom, efter undergången provkur, förklaras vara obotlig och hon således i stort behov att inlösas på Wadstena centralhospital för att där antingen om möjligt är fullkomligt kureras eller och för livstid kvarbli. I anledning härav tillfrågades församlingen om den i anseende till Maria Österbergs flera fattigdom och beklagansvärda tillstånd vill inlösa henne på centralhospitalet uti Wadstena med 33 Rd 16 S Banco, samt bestrida kostnaderna för hennes ditförande? Vartill enhälligt bejakades och anmodades pastor att till höga landshövdingeämbetet i Örebro därom skriva ansökning.

    §2. Sedan flera av församlingens ledamöter anmält att ogifta kvinnspersonen fattighjonet Anna Stina Grönberg vid Tappen och som i sexton år var under sin (…) besvärad av fallandesot (…) kring socknen för att av varje matlag efter antagen ordning underhållas, genom sina ofta påkommande epileptiska anfall injagar sådan förskräckelse i synnerhet gos havande kvinnor och små barn, som (..) kunde bliva av farliga följder; så blev nu med allas bifall beslutat, att Anna Stina Grönberg skulle anmälas hos höga landshövdingeämbetet i Örebro till emottagande å länets lasarett för att på församlingens bekostnad undergå provkur, varefter församlingen vill, om ingen bättring var att hoppas även söka att på sin bekostnad få nämnda kvinna inlöst på centralhospitalet uti Vadstena för livstiden. Det oäkta barn, 6 år gammalt, som Anna Stina Grönberg framfött åtog sig församlingen att vårda och uppfostra. Endast följande upplysningar, rörande denna kvinna, har att varit möjligt att vinna. Hon är född oäkta härstädes 1796-02-16 av modern pigan Cathrina Persdotter som alltid varit av en jämn och god hälsa, ehuru stadd i torftiga omständigheter. Vid 21 års ålder medan Anna Stina Grönberg ännu var frisk framfödde hon en oäkta son, som avled 1828 i (…)feber. Omkring 1820, då hon tjänte såsom vallpiga, berättas det, att hon blivit svårligen skrämd av en elak tjur och tros detta vara orsaken till första utbrottet av hennes fallandesot. 1822 var hon sedan i så hög grad angripen av denna sjukdom, att församlingen måtte vårda och föda henne tillika med barnet vissa dygn på vart matlag. 1830-02-01 framfödde hon åter ett oäkta barn som ännu lever. Någon tid därefter var i sockenstämma fråga om att inlösa henne på hospital, men de flesta av församlingens ledamöter trodde bäst vore att därmed dröja till dess barnet (..) något äldre. Uti förhörsboken står hon för flera år tillbaka antecknad som liderlig. Det från ungdomen har hon varit av ett ganska häftigt lynne och genom sin sysslolösa levnad i senare åren har hon blivit allt mera pockande i sina fordringar och besvärlig att ha i huset.

    Sålunda beslutat, uppläst och justerat intyga datum ut supra å församlingens vägnar
    Gustaf Godenius, pastor
    P.J Lundbom
    (… ……..) (… …….)

  • 1841-07-04

    1841-07-04

    Anna Stina Grönberg som vi träffat tidigare under 1840 i protokollen har efter en tid på Örebro lasarett med sin fallandesjuka nu bedömts som obotlig och det formella beslutet att få henne inlöst till Vadstena tas nu…

    År 1841 d 4 juli hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling efter därom samma dag utfärdade kungörelse med tilllännagivande av ämnet för församlingens överläggning.

    §1. Uppläste pastor den av lasarettsläkaren herr doktor Ingman avgivna attest om obotligheten av Jan Persson från Skomakarebäckens änka Anna Stina Persdotters epilepsie och därav härrörande fånighet sam därefter lasarettssysslomannen kamrer Bellqvists skrivelse med begäran att Ljusnarsbergs församling skulle höras huruvida församlingens önskande att samma änka antingen nu genast från lasarettet avhämtades eller emot stadgad betalning kvarstannade å lasarettet intill dess Kong Ordens Gillet lämnat sitt bifall till hennes inlösen å Vadstena Hospital. Med anledning av sistnämnda skrivelse beslöt församlingen enhälligt , att till herr kamrer Bellqvist det svar skulle ges att församlingen med tacksamhet emottog anbudet att bemälta änka finge mot den fastställda betalningen kvarstanna å Örebro lasarett intill dess hon finge å Vadstena Hospital inlösas. Då nu församlingen fattat detta beslut hemställde pastor till församlingens omprövande om i händelse den andra fallsjuka kvinnan Anna Stina Grönberg efter fulländad provkur skulle befinnas vara obotlig, det icke vore lämpligast att även hon finge å Örebro lasarett kvarstanna till dess Ordens Gillet lämnat sin tillåtelse till hennes emottagande å Vadstena Hospital. Församlingens ledamöter förklarade att vad de beslutat angående änkan Anna Stina Persdotter från Skomakarbäcken skulle gälla även för Anna Stina Grönberg utan församlingens vidare hörande.

    Härefter anmäldes att avlidne nämndemannen G. Tengmans änka på Bergsgårds ägor befann sig i ett uselt och utblottat tillstånd, vadan hon vore i stort behov av något understöd. Ehuru väl att den nu väckta fråganom understöd ocke förrän vid detta tillfälle blivit till pastor anmäld och således icke heller detta överläggningsämne kunnat från predikstolen kungöras, så enär förhållandet om behövligheten av något understöd för Tengmans änka vitsordades av de flesta närvarande sockensledamöter och uppå deras begäran upptogs denna fråga till beprövning och beviljades för tillfället ett understöd av 2 Rd Rgs samt 1/4 tunna råg åt nämndeman Tengmans änka.

    Sålunda beslutat intyga å församlingens vägnar

    J.D Westholm Ordförande, pastor

    Kommentar

    Här får vi det formella beslutet på tidigare berättelse om Anna Stina Grönbergs öde (se protokoll 1840-04-12 och protokoll 1840-12-06)

  • 1841-02-28

    1841-02-28

    Mitt i vintern 1841 så har Anna Lotta från Hörken sådana besvär av sin sjukdom att hon på egen hand företar sig resan ner till Nora för att nå ett läkarbiträde. Där fanns doktor Dahlin som höll kvar henne för behandling än att låta henne fortsätta ner till Örebro kurhus, då vinterkylan var för sträng….

    Protocoll hållet vid allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 28 februari 1841, efter derom lagligen skedd pålysning med ämnenas tilllännagivande.

    §1. Undertecknad ordförande anmälde att enligt trovärdiga personers intygande, framlidne hemmansägaren Jan Perssons änka från Skomakarbäcken, numera vore till den grad angripen av fallandesot, att hon om än icke alldeles vansinnig, dock vore till sina sinnen rubbad; att genom sin beklagansvärda sjukdom hon hos kvinnor och barn; som råkade bli vittnen till hennes sjukdomsanfall injagade en sådan förskräckelse, som för många av dem kunde hava de menligaste följder, i avseende på deras hälsotillstånd att som ingen kunde fårmås att ens emot hög betalning taga vård om och härbärgera den olyckliga patienten, denna patienten vore i äventyr att genom vanvård förgås och dessutom lämnad utan all tillsyn, kunde under sin sinnesrubbning på att eller annat sätt bli för det allmänna vådlig. Pastor hemställde därför om icke (…-tigaste) utvägen till den olyckligas undsättning och ändåmålsenliga behandling vore att hos H. Landshövdingeämbetet i Örebro göra en ansökan om patientens intagande å lasarettet till undergående av provkur samt i händelse sjukdomen skulle befinnas obotlig i ödmjukhet anhålla det hon måtte få intagas å någon hospitalsinrättning. Sedan församlingen lämnat sitt bifall till detta projekt frågade ordföranden genom vilken omkostnaderna för proceduren och inlösandet å hospitalet skulle bestridas? Därtill svarades att hennes enskilda medel skulle i första rummet användas och då de troligen äro otillräckliga skulle det resterande utgå av sockens så kallade byggnadskassa. Dock på det ej hinder måtte möta för hennes snara emottagande å länslasarettet, beslöts att så fort det ske kunde, skulle hennes enskilda medel till sockenkassan inbetalas, varemot församlingen ensamt ville ansvara lasarettet för alla omkostnader.
    Sedan sålunda blivit av församlingen överenskommit och beslutat, framställdes punkt för punkt till besvarande de frågor vilka uti Landshövdingeämbetets kungörelse No. 59 av den 24 mars 1836 innehållandes och antecknades svaren så lydandes:

    Till (1-14:e) frågepunkten svarades:

    1. att den sjuke heter Anna Stina Persdotter, änka efter Jan Persson i Skomakarbäcken
    2. Att hon är född 1806 den 29:e april i Hjulsjö socken
    3. Att dess föräldrar bergsman Per Carlsson och dess hustru Stina Olsdotter vid Rombohöjden, Hjulsjö. De befinna sig i någorlunda bergliga villkor, samt idka bergs- och jordbruk
    4. Den sjuka var hemma i sina föräldrars hus tills hon fyllde 19 år. Hösten 1825 flyttade hon till denna församling och tjänte såsom piga hos bergsman Carl Persson vid Rellsviken, tills hon d 20 april 1826 blev gift med hemmansägaren Jan Persson vid Skomakarbäcken. Har under sitt sjuka tillstånd deltagit i den arbetande klassen vanliga så inom- som utomhus förefallande göromål.
    5. Att varken hennes föräldrar eller syskon har, så vitt man känner, varit eller är sjuklige
    6. Huruvida hon under sitt hemmavarande hos föräldrarna haft något anfall av epilepsi är okänt. Första anfallet sedan hennes inflyttning i denna socken inträffade i april månad 1826 eller efter sedan det lyst för henne till äktenskap. Detta anfall lär dock liknat eller svimning eller dåning. Först efter giftermålet visade sig sjukdomen vara verklig fallandesot. Anfallen inträffade dock i början av äktenskapet mera sällan: Vanligen nattetid under sömnen och vid månskifften. I sjukdomens början lär hon haft längre fira mellantider. Nu däremot har sjukdomen på 2 a 3 år så tilltagit att hon nästan varje haft 2 a 3 anfall och jämnväl understundom fallit om dagen. I samma mån som epilepsianfallen blivit svårare har hennes fånighet ökat
    7. Att modern under sitt havandetillstånd med patienten varit fullkomligt frisk och ej utsatt för några (…) sinnesrörelser
    8. Att hon före sjukdomens utbrott ägde såvitt man har sig bekant, god hälsa, varit munter och glad samt av jämnt och stadigt lynne
    9. Att anledning funnes till den förmodan att hon lidit av starkt begär efter kärleksnjutningar
    10. Att rörande i denna punkt förekommande frågor hade man sig inte bekant. Ett rykte hade väl varit i omlopp att patienten under sitt vistande i föräldrahuset blivit under plågat kärleksumgänge med någon person, av sin fader överraskad och för detta förhållande av honom strängt tilltalad och måhända bestraffad, varvid hon råkat i förskräckelse men fadern lär neka att något sådant uppträde ägt rum. Efter sjukdomens utbrott har hon fött 4 barn. Hennes barnsängar har oaktat hennes sjuklighet icke varit svårare beskaffenhet än vanliga naturliga förlossningar.
    11. Att hon i sitt friska tillstånd ägde någorlunda kristendomskunskap och ordentligen begagnade nådamedlen. Något religionsvurmeri har ej hos henne förmärkts.
    12. Att väl hennes man Jan Persson var de senare ären av sin levnad begiven på starka drycker och genom mindre god hushållning så skuldsatte sig att dels egendom måste till skuldens betalande försäljas. Men att han oaktat allt detta visade sig öm och välvillig mot sin sjukliga hustru. Han dog 1835 och efterlämnade förnämnde änka samt 3:e av de med henne sammanavlade barn, av vilka det äldsta har njutit vård och uppfostran hos framlidne Jan Perssons svåger, bergsmannen Fredrik Mässing vid Löfåsen och de 2:a yngsta försörjas och vårdas av änkans föräldrar bergsman Per Carlsson och dess hustru vid Rombohöjden i Hjulsjö.
    13. Att patienten vetterligen varken varit anklagad, straffad eller misstänkte för något brott.
    14. Att om icke möjligen en och annan huskur blivit begagnad, ingen examinerad egentlig läkare blivit anlitad till förbättrande eller återställande av hennes hälsa.

    Utom vad här ovan blivit anfört kunde ej vid detta tillfälle några ytterligare upplysningar om anledningen till och beskaffenhet av hennes sjukdomstillstånd meddelas.

    §2. Tillkännagav ordföranden att drängen Anders Messing Stora Ufberg vilken enligt sockenstämmans beslut varit på församlingens bekostnad intagen å länets lasarett till botande av i råkad lamhet till både armar, händer, ben och fötter för någon tid sedan från lasarettet återkommit någorlunda botad till de nedre extremiteterna men till armar och händer endast i obetydlig mån förbättrad varför han ännu vore oförmögen att sig själv försörja och dels närmaste anhöriga, själva i ganska knappa omständigheter icke heller vågade dra försorg för honom. Församlingen behjärtade denne Messings olyckliga belägenhet anslog för tillfället och intill dess ytterligare understöd vore av behovet påkallat, 1/8 tunna råg och 32 rs Banco i penningar att av fattigvårdskassan utbetalas.

    §3. Företedde pastor anhållan om kostnadsräkningar för pigan Anna Lotta Samuelsdotter från Norra Hörken, hos herr doctor Dahlin i Nora, undergångna av för venerisk sjukdom, uppgående dessa räkningar till en summa av 25 Rd 14 rs Banco. Nämnda piga hade av egen drift begivit sig till Nora för att söka läkarbiträde. Dit anländ befann herr doctor Dahlin hon nu till den grad angripen av veneriskt, att han ej under den stränga kölden ville förpassa henne till Kurhuset i Örebro, utan lät henne kvarstanna i Nora och besörjde själv hennes botande å förmodan att Ljusnarsbergs församling ej skulle under sådana omständigheter vägra att betala omkostnaderna för hennes vistelse i Nora till hälsans återställande. Församlingen förklarande sin erkänsla för herr doctorns vård om och besvär med nämnda piga, medgav att de omförskrivna 25 Rd 14 ps Banco skulle med det första av byggnadskassan utbetalas. Uppå pastorns hemställan om icke pigans nu varande husbonde Erik Larsson vid Norra Hörken borde vidkännas någon del av denna betalning, svarades att det väl varit hans skyldighet att betala hela kostnaden ifall han själv insänt henne till Nora, men då hon utan hans vetskap begivit sig till Nora och tillika (…) ankom i hans tjänst, där hon ingen nytta gjort, vore det orättvist söka därmed betinga honom, även som något hårt att taga den ringa årslönen från pigan. Emellertid då nu församlingen åtagit sig denna utbetalning, till den likväl ha till protokollet anmärkt att detta åtagande ej skulle få gälla såsom något prejudicat i händelse någon venerisk patient annorstädes än å länets kurhus söke sin hälsas återställande.

    §4. Till kronolänsman Hvaling hade pastor av församlingens fattigkassa, enligt förevisade räkningar betalt 3 Rd 12 ps Banco begravningskostnad för Jan Jansson från Pingstorp som i Söderbärke slutade sitt liv och därstädes blivit begravd. Den gjorda utbetalningen godkändes. I sammanhang härmed tillkännagav ordföranden att han under den strängaste vintern måst till en och annan fattig, anordna något tillfälligt understöd utan att på förhand fått tillfälle höra församlingen. Församlingen förklarade att den gillande den åtgärd pastor i detta fall vidtagit.

    §5. Mantalslängden föredrogs till granskning och befanns utan anmärkning i vad om rörde de vid detta tillfälle närvarande personer. Emellertid skulle dröja med underskrivningen till detta protocoll komma att justeras.

    Sålunda avsagt, överenskommet och beslutas betyga å församlingens vägnar

    J.D Westholm Ordförande Pastor
    Eric Zachrisson
    A Andersson

    Kommentar

    Änkan Anna Stina Persdotter (fallandesot)

    Anna Stina Persdotter (f:1806-09-23, Hjulsjö) blev till slut intagen på Vadstena Hospital, den 29:e september samma år (1841). Men någon behandling av moderna snitt förekom inte och de patienter som togs in för psykiska besvär, drabbades troligen av dåtidens behandling (se mer nedan). Anna Stinas tid där var troligen lika illa även om hon diagnosticerats som epileptiker. Efter ca 3,5 år på Vadstena Hospital så gick ur tiden 1845-05-17.

    Barnen?

    Hennes två hemmavarande döttrar flyttades 1843-09-10: Johanna Erika Jansdotter i en ålder om 14 år till Lindesberg och hennes yngre syster Anna Maja Jansdotter (11 år) till morföräldrarna i Hjulsjö

    Psykiatrins historia:

    Journalisten Christian Dahlström har en intressant redogörelse på nätet med namn: Psykiatrins historia – Sverige och mentalsjukhusens historia: från helgandshus till öppenvård.

    Ett kort citat från ovan Christian Dahlströms sida, som beskrivning på vad som kan ha varit Anna Stina Persdotters öde i Vadstena:

    Att läkarna tog över efter excorister och ren och skär förvaring innebar tyvärr inte nödvändigtvis en förbättring för de psykiskt sjuka. Ingen visste hur man botade psykiskt sjuka och de experiment som följde var ofta mycket värre än ingen behandling alls. Ofta bestod behandlingen av någon form av fysisk smärta eller skräckfylld upplevelse som skulle skrämma den sjuke frisk.

    Även de som kritiserade den gamla inhumana behandlingen av psykiskt sjuka, som den amerikanske professorn Benjamin Rush, och den inflytelserika tyska läkaren Johann Christian Reil, var eniga om att åtminstone delar av behandlingsarsenalen skulle bestå av olika former av tortyr.

    En av Reils kurer var till exempel att långsamt droppa vatten på de fastbundna patienternas hjässor, en behandling som kunde pågå i veckor. En annan vattenkur var att med kraftigt tryck spruta vatten på patientens huvud. Andra mer diaboliska metoder var att placera likdelar, till exempel avhuggna fingrar, där patienten skulle hitta dem, eller att nattetid klä väktarna i djurpälsar för att sprida skräck på anstalten. Fantasin visste inga gränser.

    En metod som importerades till dårhusen i Sverige i början av 1800-talet, var den så kallade svängmaskinen. Patienten bands bast i en stol eller säng som med hjälp av kugghjul och drivremmar kunde roteras i rummet i väldigt hög hastighet. En ensam sjukvakt kunde få svängstolen att snurra mer än hundra varv i minuten. Inom någon minut svimmade patienten och behandlingen var färdig. Den svenske läkaren Eric Gadelius har entusiastiskt beskrivit hur lugn patienten blir av en tur i svängmaskinen:

    “Utomdess har denna maskin ett välgörande inflytande på sinnet genom den räddhåga den orsakar, och man behöver blott hota med dess bruk, när den några gånger varit försökt, för att bringa den galne till eftertanke och lydnad.”

    Källa: https://vadardepression.se/tag/vadstena-hospital/

    Ljusnarsberg (T) AI:17c (1841-1851) Bild 278 / sid 844
    Vadstena hospitalsförsamling (E) C:1 (1735-1844) Bild 180 / sid 381
    Vadstena hospitalsförsamling (E) C:1 (1735-1844) Bild 93 / sid 219

    §4: Jan Jansson från Pingstatorp

    Jan Jansson hängde sig i Hwad, Söderbärke, natten mellan 2-3 januari, 1841 i en ålder om 39 år. Enligt urtima tingsrättens utfall av den 16 januari, i tysthet begraven den 27:e i samma månad i Söderbärkes kyrkogård av D. Lövenius.

    Han efterlämnade hustrun sedan 1832; Greta Stina Persdotter (f: 1810-04-14) och tre barn; Jan (f: 1833), Eva (f:1836) och Elias (f:1839). De flyttade inom kort tillbaka till Greta Stinas födelseplats, Stenhöjden i Ljusnarsberg.

  • 1840-12-06

    1840-12-06

    Kyrkans ljushållare är sotiga och behöver upputsning där guldgjutaren Holmberg i Krokfors erbjudit sig att göra jobbet för 100 Rd Rgs. Stämman inte helt säker på priset och skjuter upp beslutet. De tar dock beslutet att anslå mer talg till kyrkans ljus inför julens gudstjänster.

    Protocoll hållet i allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 6:e Dec. 1840

    §1. Som en del av socknemännen yttrat den önskan att kyrkans ljuskrona och lampetter till stundande julhelgen måtte rengöras och upputsas, till vilket arbete förrättande guldgjutaren Holmberg vid Krokfors sig erbjudit mot en summa av 100 Rd Rgs, så hade församlingens ledamöter till i dag blivit kallad uti allmän sockenstämma derom rådgöra och besluta. De närvarande socknemännen ansåg att med detta arbete borde i avseende därtill att tiden vore nog knapp fördröja till nästkommande år. I sammanhang härmed beslöt församlingens ledamöter att anslå ytterligare ljus efter 1/2 (…) talg till kyrkans fullständiga illuminerande under juledagarnas gudstjänster och skulle betalning därför erlägga av byggnadskassan med 6 RD och 12 S rgs.

    §2. Gifta drängen Erik Jansson från Ramsberg, vilken Jan Davidsson på Dammen låtit då mantalsskriva på sina ägor, infann sig och begärde att hör även i kyrkboken bli vederbörligen antecknad. Härjärmt protesterade församlingen enär känt vore att Erik Jansson blivit straffad för stöld och för övrigt är av ett oländigt och elakt sinnelag.

    §3 Skomakaren Vahlström vid Stjernforsfall hade anmält sig vara sinnad att frö 30 Rb rgs om året emotta och vårda fallsjuka Anna Stina Grönbergs som, men vilket församlingens ledamöter ansåg mindre tjänligt å anseende därtill att Vahlström ej hade något stadigvarande hemvist utan uppehöll sig där han kunde.

    Sålunda överenskommet och beslutat, uppläst och erkänt, intyga å församlingens vägnar

    J.D Westholm Ordförande Pastor
    E. Hindrichsson
    Erik Jansson,

    Kommentar

    Om Anna Stina Grönberg, se protokoll 1840-04-12

  • 1840-04-12

    1840-04-12

    En barnmorska i Sthlm söker jobb i socknen, organisten Per Adolf Sohlfeldt har börjat packa för flytten mot Södertälje och äskar ersättning för sina renoveringar och uppodlingar.

    Catharina Persdotter har blivit helt förlamad efter ett slaganfall och Jan Jansson Pots hustru Stina Hedberg som varit liggande i över 10 år måste inackorderas hon någon som henne kan vårda…

    År 1840 den 12:e april, hölls efter för skedd laglig kungörelse allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.

    §1. Ordföranden uppläste en skrivelse från en barnmorska i Stockholm vid namn B.L Andersson, varav inhämtades det nämnde person önskade att här i församlingen tillsko med 3 minderåriga barn sig medflytta och med sitt yrke tillhandagå dem, som vill henne anlita. På tillfrågan huruvida den inom denna församling antagna barnmorskan uppfyllt sina åligganden vitsordade de flesta att hon med skicklighet skött sitt yrke och alltid genast begivit sig dit hon blivit kallad. I följe härav förklarades sockenstämman enhälligt det de ansåg denna församlings invånare i detta avseende tillräckligt betjänad, varför å barnmorskan Anderssons ansökan intet avseende kunde för närvarande fästas.

    §2. Föredrog herr direktör P.A Sohlfeldt en ansökning om ersättning för uppodlingar och förbättringar, som kom på egen bekostnad verkställd å klockarebostället härstädes, jämte en anhållan det församlingens jordägare måtte avvara för efterkommandet av den som kan äga innestående av dagsverkesskyldiga personer, uppgående enligt hans egen uppgift, till omkring 800 riksdaler Rgs, eller ock i att för allt tilldela honom 200 riksdaler banco. Efter någon stunds överläggning, beslöts de flesta av församlingens närvarande ledamöter det tot. Sohlfeldt skulle av byggnadskasssan få uppbära de ökade 200 riksdaler banco med det förbehåll att all den gödsel som nu å bostället befinnes, ej finge avflyttas utan den blivande organisten tillhandahållen.
    Emot detta beslut reserverade sig Anders Larsson på Rälln och Jan Andersson vid Rällsälv, vilka förklarade att de ej uti denna utgift ville deltaga. Häradsdomaren J. Adler på kyrkbacken åtog sig då att betala för Anders Larsson och sexmannen Erik Mattsson i Stråtgården för Jan Andersson.

    §3. Till revisorer vilja böra granska kyrkans, de fattigas, sedelfondens, bokkassans och lasarettets, samt å även i enlighet med å sistl. års Valborgsmässo sockenstämma fattat beslut, byggnads och fattigvårdskassornas räkningar, valdes herr postmästaren P.A Carlberg på Abrahamsgård, inspektor A. Magnusson på Stjernfors och nämndeman Erik Segelström vi Västra Lövfallet.

    §4. Sedan nu upplyst blivit att Sundbergs hustru blivit ge(nom) slag förlamad och således ur stånd att själv sig vårda beslöts att hon hos något ömsinnat folk skulle inackorderas för det billigaste pris som stöd att erhållas.

    Likaledes beslöts att Jan Jansson Pots hustru vid Rällsälv skulle bortackorderas. Församlingen föreslog därtill 1 och 1/2 tunna råg och 12 Rd Rgs per år, eller 1 åtting råg och 1 riksdaler Rgs i månaden.

    Åt kopparslagaren Rydström anslogs 3 riksdaler banco at avgå av byggnadskassan.

    Av fallandesot besvärade kvinnan Anna Stina Grönberg skulle avföras till länslasarettet för att undergå prov-kur och om ej dess hälsotillstånd därigenom kunde förbättras, borde hon införas på Vadstena hospital. Dess son skulle emellertid inackorderas hos något folk som vore hågat att honom mottaga.

    §5. Ordförande tilldels med församlingens bifall åt sexmannen Öman av fattigkassan 1 riksdaler banco såsom ersättning för en veckas kost under skolhållning med fattiga barn.

    §6. Ordförande uppläste en så lydande skrivelse:

    ”Till HH kyrkoherden i Ljusnarsberg.
    Undertecknade hemmansägare anhålla att HH kyrkoherden ville vara god att med allra första utlysta sockenstämma för att välja någon fullmäktige att efterhöra verkställigheten av skatteköpebrevs erhållande på våra egendomar vartill handlingar och pengar blivit genom H bergsfogden Westling till H herr landskammereraren J.F Stenqvist i Örebro inlämnade för nära tre år sedan, varom icke ringaste underrättelse blivit gjord om verkställigheten där utav.”

    Nya Kopparberget den 27:e mars 1840.

    Erik Segelström i Västra Löffall, Jan Jansson vid Viktorp, Johan Bäcker i Västra Löffall, Erik Jansson vid Södra Björkberg, Erik Andersson i Västra Dahl, Jan Jansson vid Tappen.”

    Efter uppläsandet härav beslöts de socknemän vilka ämnet rörde att utse tvenne fullmäktige ,vilka å deras vägnar först och främst ägde att göra sig förvissade om deras för skatteköps erhållande utlämnade medel blivit i lantmäteriet deponerade och sedermera i vidrigt fall å vederbörlig ort vidtaga de åtgärder vartill sakens beskaffenhet kan föranleda. Till fullmäktige i denna sak valdes herr postmästaren P.A Carlberg på Abrahamsgård och häradsdomaren J. Adler på Kyrkbacken.

    Den härmed missnöjde äger att före klockan 12 å 21:a dagen härefter, sina besvär hos landshövdingeämbetet eller domkapitlet inlämna inom samma tid tillkännagiva om besvär anföras och inom andra 21 dygn efter fataliedagen detta med bevis från vederbörlig ort styrka.

    Sålunda överenskommit och beslutat betyga å församlingens vägnar

    J.D Westholm Ordförande pastor
    (..) Magnusson
    (….)
    (…)
    Uppläst å Ljusnarsbergs kyrka d. 26:e april 1840 av J.D Westholm.

    Kommentar:

    P.A Sohlfeldt har odlat upp marken runt sockenstugan och utfört vissa förbättringar, vilken han äskar ersättning för, innan han flyttar inom kommande två veckor. Vilket han får om bara gödselstacken blir kvar till nästa organist..

    Jan Jansson Sundbergs änka: Cathrina Persdotter (1768)

    Änkan igen sämre och nu drabbats av slag och är helt sängliggande

    Jan Jansson Pots hustru: Stina Hedberg (f:1780-03-14)

    Stina var född på Rälln där fadern var nämndeman Eric Hindersson och modern Maja Stina Jansdotter. Hon flyttade till Stjärnfors när hon för andra gången 1810 gifter sig. Denna gång med Jan Jansson Pot i Rällself. De bosätter sig i Rellselfs backstuga på Larssons ägor under Rällen.

    Något händer redan under 1820-talet då Stina blir sängliggande och helt oförlig, varför till slut denna sockenstämma beslutar att försöka inackordera henne i annat hem då Jan Jansson inte mäktar sörja för henne…

    Kopparslagaren Eric Rydström (1777-03-25)

    Kopparslagaren Eric Rydström

    Han levde som änkling på Forstorp sedan 10 år då hans hustru Catarina Larsdotter avled 1830-11-06 i lungsot. De kom båda från Lindesberg några år tidigare. Eric tillhör de fattiga och hälsan är inte god. Han avlider innevarande år på hösten (1840-12-09) i vattusot (ödem).

    Anna Stina Grönberg (1796)

    Född på Tappen som oäkta så kan det vara svårt att veta vem fadern var, men då det finns en Anders Grönberg i samma ålder som modern, så gissar jag att socknen visste hur saken gått till och vem som var far. Vilket ledde till efternamnet som Anna Stina tog/eller fick?

    Hennes epilepsi tycks varit allvarlig och provkuren på Örebro lasarett ledde förstås inte till någon förbättring – antagligen försämring, med tanke på hur dessa kurer gick till.

    Anna Stina Grönberg skrivs den 23:e september 1841 in på Vadstena Hospital för vård.

    Se även protokoll 1840-12-06

    Vattusot

    Den allmänna svullnaden i form av vattusot bedömdes som obotelig hos äldre. Behandlingen var Bröstptisan (medicinskt te) bl. a. innehållande Tussilago och Lungört jämte ett dussin andra materia medica. Vinum Scilliticum innehöll sjölökextrakt i gott franskt vin. Sjölöken – Scilla – har glykosider med positiv inotrop effekt på hjärtat och finns redan beskriven i den egyptiska Papyrus Ebers.

    Behandling med Folium digitalis (en skotsk gummas kunskap) publicerades 1785 av W. Withering.”

    Källor:

    Kopparslagare Rydström:

    Ljusnarsberg (T) AI:17c (1841-1851) Bild 273 / sid 839
    Ljusnarsberg (T) AI:16b (1830-1841) Bild 262 / sid 723

    Jan Jansson Pots hustru: Stina Hedberg:

    Ljusnarsberg (T) AI:16b (1830-1841) Bild 370 / sid 832
    Ljusnarsberg (T) F:5 (1817-1840) Bild 149
    Ljusnarsberg (T) F:6 (1840-1856) Bild 11

    Anna Stina Grönberg:

    Vadstena hospitalsförsamling (E) C:1 (1735-1844) Bild 180 / sid 381
    Ljusnarsberg (T) AI:11 (1785-1804) Bild 109 / sid 100