Etikett: Keiller

Till

Nya Kopparbergs Häradsrätt.

För belysning af det brott, för hvilket jag är anklagad, beder jag härmed att i all ödmjukhet skriftligen få anföra följande:

Jag är född den 9 Oktober 1868 i Dörarps Församling af Kronobergs län. Mina föräldrar äro Bruksrevisorn Gustaf Erland Segerbrand och hans hustru Hulda Helena född Bergendahl och äro bosatta och mantalsskrifna i Örebro stad, der äfven jag är skrifven. Efter att den 4 Juni 1886 hafva genomgått 6:e real-klassen af Westerås Allmänna Läroverk, kom jag den 6 Juli samma år såsom arbetande elev å Brefvens Bruks Mek. Werkstad, mot en aflöning af 6 öre i timmen hvaremot jag fick hålla mig allt sielf. Såsom elev å verkstaden arbetade jag till den 1 Mars 1887, samt genomgick från 1 Mars 1887 till 31 Maj i samma år en kurs i ritning å dervarande ritkontor.

Den 1 Juni 1887 kom jag såsom betalande brukselev till Gisslarbo Bruk med arbete hufvudsakligast å kontoret. Den 2 Mars 1889 flyttade jag från Gisslarbo till Larsbo Bruk för att der tillträda bruksbokhållarplats mot en årlig lön af 200 kronor och allt fritt. Denna plats innehade jag tills omkring den 1 Aug 1890 då jag befordrades till smidesbokhållare och bokförare derstädes och höjdes aflönningen till 600 kkr och från den 1 Jan 1891 till 750 kr jemte allt fritt. Från Larsbo afflyttade jag den 26 Juni 1892. Tiden mellan 26 Juni -32 Oktober 1892 var jag min far behjelplig vid revisioner samt vistades i mitt föräldrahem ca 1 1/2 månad.

Den 1 November 1892 tillträdde jag plats såsom biträde hos Trävaruhandlaren N.F Thylin i Torup i Halland mot en aflöning af 400 kronor per år jemte fritt. Denna lön höjdes den 1 Januari 1894 till 500 kronor. Denna plats innehade jag tills den 10 Juli 1893. Tiden 10 Juli 1893 – 31 Januari 1894 vistades jag hela tiden hemma utom 1 månad då jag var i Stockholm samt hade under hela denna tid ej någon sysselsättning undantagandes af i cirka 8 dagar hos Riksdagsman Hahn härstädes. Jag sökte under denna tid en otalig mängd platser men lyckades tyvärr ej få någon. Den 1 Februari i år erhöll jag tillfällig sysselsättning hos Disponenten Holmqvist vid Ramsbergs Krutbruk för att under hans sjukdom hjelpa honom afsluta såväl Krutbrukets som Sparbankens räkenskaper för det gångna året. Sedan detta var gjort kom jag till Bruksförvaltaren W.J Hvitfeldt å Ramsbergs Bruk för att hjelpa honom dels med afslutning af brukets böcker och dels med det ökade arbete som uppstod genom hans principals frånfälle.

Efter ett samtal Brukspatron Tham å Kloten och Hvitfeldt emellan antogs jag såsom vikarie för Inspektor Dahlström vid Kafveltorp, mot en månatlig aflöning av Åttio (80) kronor jemte fritt husrum och vedbrand m.m, samt med gifven förhoppning att derest Dahlström ej genomginge den operation han då skulle underkasta sig och under förutsättning att jag under vikarietiden kunnat göra mig omtyckt samt sköta platsen, få bliva ordinarie tjensteman vid Kafveltorp. Det var denna förhoppning som gjorde, till min stora skada, att jag emottog platsen, hvilken jag tillträdde den 2 Juli.

Göromålen vid Kafveltorp voro att föra böckerna, handhafva kassan, utfärda räkningar, besvara en del bref samt öfriga å brukskontor förekommande arbeten.

Tillgreppen ur kassan började i slutet af Juli månad och har sedan fortgått i hvad jag tror en 20 olika poster. När jag var i behof af penningar brukade jag taga sådana ur kassan och istället inlägga en papperslapp och å den skrifva summan samt dato och mitt namn. I slutet af Augusti inlöste jag alla dessa lappar, så att kassan vid den tiden skulle varit rätt med undantag af i händelse jag vid något tillfälle räknat fel å något mindre belopp. När jag så att Disponenten Keiller ej under dessa två månader brydt sig om att någon gång inventera kassan upphörde jag med inläggande af lappar, men fortsatte tyvärr ändå att låna ur densamma. För att i händelse af en hastig revision af kassan eller såsom jag antog en inventering skulle blifva, gjorde jag å tre dagsverkslistors extraheringssida en felsummering, mig såsom kassör till favör af 100 kronor å hvarje, samt upptog en qvarnräkning till 100 kronor lägre belopp än den egentligen var å. Dessa större poster införde jag sedan i kassaboken. Dessa hade jag tänkt mig sedermera rätta på så sätt att jag såsom felräkningsposter påförde mig dem i kassan under hänvisning till det konto de tillhörde.

Tillgreppens sammanlagda värde kan jag ej nu bestämdt uppgifva, alldenstund jag efter att i bref till Disponenten Keiller hafva begärt upplysningar härför, blifvit af allmänna åklagaren förnekad alla sådana meddelanden före ransakningen. Som det är såväl min skyldighet som min uppriktiga vilja att bekänna allt hvad som i denna sak kan läggas mig till last, så anhåller jag härmed vördsammast att under ransakningen blifva upplyst om denna summas storlek Kafveltorps Aktiebolag anser mig hafva förskingrat samt de poster af hvilka denna summa uppstått. Jag hade hela tiden tänkt mig att snart nog kunna återbetala dessa medel och hade jag som stöd för denna min tanke det svåra tillstånd i hvilket Inspektor Dahlström efter undgången operation befann sig. Han ansågs väl af högst få någonsin mer kunna blifva så frisk att han skulle kunna återtaga sin plats vid Kafveltorp. Hade det så gått hade, hvad jag hoppades, jag fått hans plats och det nog då gptt att med någon liten sparsamhet eller genom något lån snart återbetala dessa medel, ty hade väl min aflöning då blifvit ganska mycket högre.

När nu Inspektor Dahlström på Måndagen den 29 sistlidne Oktober kommer och säger sig redan inom två dagar eller till den 1 November vilja återtaga sin plats bragtes jag till en alldeles vild förtviflan. Ingen dager såg jag mig att tills dess kunna täcka balansen. För feg var jag att gå till Disponenten Keiller och bekänna min skuld hvilket ju ovillkorligen varit det bästa. I samråd med Disponenten Keiller beslöt jag då resa till Ramsberg för att der söka träffa Brukspatron Tham och bedja honom, som genom sin stora verksamhetskrets ofta brukar kunna skaffa brukstjenstemän platser, hjelpa mig. Detta gjorde jag samma afton och lyckades få tala vid Brukspatron Tham och fick hans löfte om hjelp så fort han finge reda på någon för mig lämplig plats.

Istället för att nu som sig bort resa hem igen, for jag och helsade på bekanta i Ramsberg och får der rätt som det är den vilda idén att resa till Stockholm för att der söka hjelp. Wäl kommen dit började jag i stället för att med all ifver arbeta på att komma ur trångmålet, föra ett vildt utsväfvande lif för att söka döfva samvetsqvalen, hvilket slutade med att jag häktades. För at någon tid, som jag trodde, uppskjuta revision af kassan sade jag åt Fru Keiller, hvilken jag i Stockholm uppsökte, att jag der lyckats få en god plats. Någon tanke att genom rymning söka komma ifrån denna sorgliga sak har jag aldrig hyst.

Det som så djupt dragit mig ned i smuts och elände torde kunna sägas vara mitt stora lättsinne, begär efter starka drycker samt en en viss högfärd som ger sig ett uttryck i ett begär att lysa och hafva råd att var med om hvad som helst.

Till sist beder jag under vädjan till Häradsrättens Ordförandes och Ledamöters mildhet, godhet och öfverseende, att ehuru kanske ingen mildrande omständighet föreligger, det lindrigaste möjligaste straff må ådömas mig.

Örebro i Länsfängelset den 7 December 1894

Jaques Gustaf Birger Segerbrand

Stockholms polis
Detektiva avdelningen

Nr 530
1894

Rapport
Tisdagen den 13 november 1894

Angående: Segerbrand, Jaques Gustaf Birger

Lördagen den 3 dennes, ankom från kronolänsmannen i Nya Kopparbergs härads kronolänsmansdistrikt J.G N Robsahm till detektiva avdelningen en skrivelse, med begäran, att kontoristen och bruksbokhållaren Jaques Segerbrand senast anställd å Kafveltorps aktiebolags kontor i Kopparberg, Ljusnarsbergs socken av Örebro län, måtte efterspanas och häktas, emedan han från Kafveltorps aktiebolag tillgripit något över 1000 kronor.

Vidare anhölls, att Segerbrand, för den händelse han anträffades, måtte befordras till rannsakning vid Nya Kopparbergs häradsrätt av Örebro län.

Måndagen den 12 dennes, klockan 4,10 em införde konstapeln i 1:a polisdistriktet nr 73, Axel Cardell å detektivstationen bemälde Segerbrand vars fullständiga namn är Jaques Gustaf Birger Segerbrand, därvid konstapeln rapporterade, att han kort förut anhållit Segerbrand i en handelslokal i huset nr 14, Kåkbrinken.

Av överkonstapel Karl Johan Ekenberg i närvaro av detektivkonstapel Gustaf Adolf Adolsson och August Wilhelm Carlsson hörd, erkände och berättade Segerbrand, att han, som sedan 2 sistlidna juli varit anställd som vikarierande kassör och bokförare å Kafveltorps aktiebolags kontor, med en månatlig avlöning av 80 kronor, den 29:e sistlidna oktober, med disponenten för Kafveltorps aktiebolag XX Keiller tillåtelse, avrest till Ramsbergs bruk i Örebro län för att hos där boende brukspatronen Tamm sökta utverka sig rekommendation för erhållande av annan befattning enär Segerbrand skulle upphöra med sin tjänst hos Kafveltorps aktiebolag den 1 dennes;

• att det dock varit meningen att han skulle återvända till Kafveltorp inna ndenna dag för att överlämna vad han omhänderhade till den ordinarie kassören;

• att Segerbrand, efter besöket hos brukspatronen Tamm emellertid avrest till Stockholm för att söka anställning;

• att han under sin anställning vid Kafveltorp för sin egen räkning drivit kommissionshandel med smör, varvid han använt ellet tillgripit av bolagets penningar att likvidera de inköpta smörpartierna med;

• att han upprepat dessa tillgrepp omkring tjugo särskilda gånger och att det sammanlagda beloppet han sålunda åtkommit uppgingo till omkring 450 kronor;

• att han emellertid återburit till kassan omkring hälften av detta belopp, vadan han trodde att det belopp, som han ej kan redovisa för, ej uppgår till mera än något över 200 kronor;

• att han använt dessa penningar bekommit vid försäljning av smör under slösaktigt levnadssätt, huvudsakligen till rusdrycker, i stället för att återböra dem till kasssan,

• att han, då han begivit sig från Kafveltorp, innehade 70 kronor, vilka penningar han använde, dels till sitt underhåll och dels till nöjen, varefter han, för att kunna livnära sig, nödgats pantsätta en del av sina kläder härstädes, samt;

• att han trodde sig kunna ersätta bolaget de penningar han tillgripit.

Segerbrand som häktades, har uppgivit sig vara född den 9 oktober 1868 i Dörarps socken av Kronobergs län och son av bruksrevisorn Gustaf Segerbrand och dennes hustru Hulda som att han, som är ogift, är skriven i Örebro stad.

Stockholm som ovan G. Lidberg.