Protokoll hållet i allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 16:e augusti 1846.
§1
Församlingens ledamöter vore nu enligt förutgången i laga ordning från predikstolen uppläst kallelse, samlade för att tillfölje av Konungens befallningshavandes till pastorsämbetet givna föreskrift uti allmän sockenstämma taga kännedom och avgiva förklaring över de besvär en del församlingsledamöter anfört över val till deputerade för uppgörande av grunderna till utgörande av de extra ordinarie utskylder och besvär som fastighet åligga. Till en början upplästes nu såväl Konungens befallningshavandes resolution uppå de anförda besvären som och själva besvärsskriften, hela handlings ord för ord så lydande:
”Till konungens höga befallningshavande i Örebro län den 18:e juli 1846
Kommuniceras pastorsämbetet i Ljusnarsbergs församling som anmodas, att häröver i sockenstämma höra den del av församlingen som icke i besvären deltagit, samt att med dess förklaring, jämte eget utlåtande och dessa handlingar för där sammeligen hit inkomma.
Örebro slott, landskansliet som ovan.
E.J Bergensschöld / E.J Wikander”
”Emot närlagda sockenstämmobeslut såvitt det rör val av kommitterade för uppgörning av kommuniala utgifter och alla andra samhällsskyldigheter inom Ljusnarsbergs socken, får vi i största ödmjukhet anföra besvär. Sedan mest bara så kallade 4:e-partsägare, vilka alltid giva ton och vilja ha över handen blivit valda och ej mer än, en, nämndeman Peter Persson i Brännbyn som egentligen kan sägas rätt representera de klagande eller de förr så vanlottade, så kallade torpägare, men på vilka det icke förgätit, lägga drygaste delen av samhällsskyldigheterna ty egendomar finnas, med 28 a 36 tunnlands areal som hava längre vägstycken än många halva 4:e-parter, som hava kring 340 tunnland, då valet åtminstone borde göras så att det varit hälften av vardera partiet. Vi kunna således icke annat än på förhand, förklarats obelåtna med vad dessa, för övrigt ganska aktningsvärda män, besluta. Ty valet utför för ensidigt, för att vi, uti ifrågavarande fall, kunna lämna dem beskattningsrätten över — så framt de icke vilja att vi får taga del i väghållning, skjuts, allmänna byggnader, fattigförsörjning och alla andra utgifter efter hemmantal, och varefter vi utgöra — till Kongl. Majts och Kronan, vilket är och blir våra påståenden.
Nya Kopparberget, 27:e juni 1846.
Anders Andersson i Körartorp, A. Magnusson, hemmansägare, Eric E.P.S Persson vid Walltorp, Eric Bengtsson vid Stora Orrbacken, Jan Andersson vid Klotbacken, Jan Ersson vid Rällself, J.F Adler vid Råstock, Carl Ersson vid Nya Vägen, David Mattsson vid Fäbobacken, Lars Samuelsson vid Rälln, Fredrik Adler i Backen, Anders Persson vid Konstbacken, ERik ERsson vid Harstorp, Lars Hägerström Stuvkärn, Carl Fredrik Olsson vid Stuvkärnsfall, Lars Isaac Jansson vid Stuvtjärn.”
Sedan föregående blivit uppläst, uppstod f.d bruksinspektören A. Magnusson och förklarade att Konungens befallningshavandes mening med uttrycket, den del av församlingen som icke i besvären deltagit, vore ehuru icke bestämt uttryckt, att de förr så kallade torpare eller hemmansägare skulle höras huruvida de ville i besvären delta. Pastor däremot förklarade att han icke av landshövdingeämbetet omförmälta uttryck kunde draga en sådan slutsats utan fann meningen tydligen vara den att alla fastighetsägare så bergsmän som torp- eller hemmansägare vilka icke uti besväreen deltagit, skulle avgiva en gemensam förklaring över de anförda besvären. Pastor yrkade för den skull att församlingens ledamöter behagade förklara sig över det överklagade valet till deputerade för uppgörande av en billig fördelning för utgörandet av de extra ordinarie utskylder och besvär, som fastighet åtfölja. Till följe av denna pastorsuppmaning uppdrogs åt postmästaren herr P.A Carlberg på Abrahamsgård att å församlingens vägnar avgiva den äskade förklaringen som borde innehålla att enär sockenstämman då valet förrättades blivit hållen efter 14 dagar förut skedd pålysning, vilken söndagen därpå och samma dag sockenstämman hölls förnyades och i övrigt ingen olaglighet vid valet blivit begången, det förda protokollet i behörig ordning justerat samt från predikstolen uppläst, valet måtte äga bestånd.
Upplysningsvis borde även omnämnas att tvänne av de valda, nämligen nämndemannen Erik Segelström vid Västra Lövfallet och Peter Persson i Brännbyn, icke äro 4:epartsägare av de övriga nio äro alla innehavare av så väl torp som fjärdepartsegendomar utom nämndeman Per Ersson i Dahltorp som endast äger en halv fjärdeparts egendom.
§2.
Uppläste pastor Västerås högvördiga domkapitels resolution uppå de besvär f.d bruksinspektören herr A. Magnusson i domkapitlet anfört över det å valborgsmässo sockenstämman fattade beslut att inga med eldstäder försedda boningsrum så vidare i närheten av kyrkan och dess område uppföras. Magnussons besvärsskrift jämte domkapitlets —- resolution var av följande lydelse:
”Till högvördiga domkapitlet i Västerås!
Resolution
Kommuniceras kyrkoherden i Ljusnarsberg J.D Westholm med anmodan att häröver höra Ljusnarsbergs församling samt därefter med dess förklaring jämte eget utlåtande i målet hit inkomma.
Västerås domkapitel den 29:e juli 1846.
Ex afficio
J.O.W Sjöquist
”Med flera betydande sockenbors skriftliga bifall, uppbyggde jag och några grannar med mig, uti en grusgrop på Ljusnarsbergs kyrkas yttersta område, ibland andra kyrkostall, ett sådant, för att få häst och åkdon om söndagarna under tak och inom lås förvarade överkläder m.m samt för att — få sina saker bortstulna, som exempel icke saknas hava skett. Det påbyggdes så högt att det inrättades en liten så kallad kyrkkammare uppå för att hava ett rum, heller såkallat litet kyrkokvarter att gå in på när man kom fram till kyrkan och även vid andra tillfällen i detta lilla rum inmurades en dubbel tackjärns kakelugn för att i kall vinter när man var framme, ej oftare, kunna elda litet varmt. I kring kyrkan är ej tillfälle att få gå in i passande varmt rum där bor och är såkallade bättre hus, hos vilka man ej utan ärenden kan gå in utan att genera och vara generad. Vid sockenstämman den 24:e förlidna maj detta år vilket protokollsutdrag här när i ödmjukhet bifogas, fattades det beslut att inga med eldstäder försedda boningsrum få i närheten av kyrkan uppföras, samt där jämte att inga nya byggnader skall heller vad de heta månde, få å kyrkans mark uppföras, etc, etc.
Det är emot detta beslut, så vitt därmed skulle åsyftas någon retroaktiv verkan, på detta lilla oskadliga och ingen för närmare rum som var före beslutets fattande och uppfört förlidet år, heller att det skulle borttagas, som jag visst icke tror, ty beslutet var, att där inga vidare skulle få uppföras, således detta lilla som redan var uppfört lämnades ett tyst medgivande att få kvarstå, som jag hos högvördiga domkapitlet, i största ödmjukhet för anföra besvär. Eldfarligt för kyrkan är det icke. Den blir ingen bostad, det ligger över 150 aln från henne. Uti sakristian eldas i järnkakelugn, Abrahamsgård och herr kassör Adlers ligger mycket närmare uppå dessa stora gårdar eldas dagligen, då däremot i detta, endast någon gång vintertiden. Sockenstugan och arresten ligga även närmare och ibland kyrkostallen. Det har även före min, varit kyrkokammare mycket närmare kyrkan utan någon farlighet. Högfors bruk hade sådan som blev borttagen, sedan bruket kom i numera avldna brukspatron Ericssons hand, som själv bodde vid kyrkan. Jag anhåller i anledning av vad anfört är, i största ödmjukhet att detta lilla rum som ligger i en grusgrop och på ena änden av stallraden, och fanns före beslutet, att detta får vara.
Nya Kopparberget 1 juli 1846. A. Magnusson, förr bruksinspektor, nu hemmansägare.”
Efter uppläsandet härav, tillkännagav herr inspektor Magnusson att han med denna besvärsskrift icke åsyftade upphävande av det på valborgsmässo sockenstämman fattade beslut att ingen boningsrum med eldstäder vidare få i närheten av kyrkan och på dess område uppföras, utan att hans mening därmed varit förhindra tillägga beslutet någon retroaktiv verkan, varigenom han kunde komma att förlora sin kyrkokammare. Med anledning härav hemställe pastor till församlingen huruvida församlingen ville tillåta inspektor Magnusson att vintertiden få elda sin kyrkkammare vid de tillfällen han för egen del behövde densamma begagna. En del av församlingens ledamöter, nämligen Anders Andersson i Körartorp, bergsman Eric Persson i Walltorp och Peter Andersson i Stora Kumlan medgåvo att herr Magnusson skulle få begagna kammaren och varmhålla den, varemot herr greve Mörner på Stjärnfors, postmästaren P.A Carlberg på Abrahamsgård, Anders Ersson i Svepartorp med flera, förklarade att herr inspektorens över kyrkstallet uppförda kammare just egentliga givit anledningen till det fattade beslutet att icke några med eldstäder försedda boningsrum finge på kyrkans område uppföras vadan ock de nu yrkade att herr Magnusson skulle utur sin kyrkkammare låta borttaga kakelugnen eller åtminstone icke elda den.
Tillfölje av detta yrkande, som utgjorde pluralitetens, uppdrogs åt postmästaren herr P.A Carlberg att å församlingens vägnar avgiva förklaring över herr inspektor Magnussons i domkapitlet anförda besvär och skulle herr postmästaren uti denna förklaring närmare utveckla skälen, varför församlingen icke ville medgiva herr Magnussons rättighet att elda i sin såkallade kyrkkammare.
§3.
Peter Perssons i Lönnfall dotter företrädde och anhöll om ytterligare hjälp till förda för sin av kylskador ännu till arbete oförmögne broder, Erik Persson Lundberg, församlingen ansåg att fadern Peter Person, som ägde en hemmansdel, vilken han nu skördat, borde själv kunna hädanefter försörja sin son intill dess denne kunde genom arbete sig försörja. vadan alltså begäran om ytterligare underhåll för Eric Persson Lundberg denna gång avslogs.
In fidem.
J.D Westholm.
Justerat och uppläst samt riktigt befunnit betyga å församlingens vägnar.
Eric Jansson i Stennäs.
(signatur)
