Etikett: Lacke

  • 1841-01-19

    1841-01-19

    Maja från Säfsen kom till Ljusnarsberg och gifte sig med gruvarbetaren Jan Ersson. Men de fick bara 11 år tillsammans, då han omkom i ett ras i Hellsjö gruva. Därefter dömd till obestånd och fattigdom som änka..

    År 1841 den 19:e Januari hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling enligt laglig pålysning och tillkännagivande av ämnene för överläggninarna

    §1. Inhysesmannen Erik Hindersson från Elfstorp i Grythytte socken hade hos pastor anmält sin önskan att i församlingen inkomma och bosätta sig på bergsman Erik Erssons i Ställdalen hytteskog vid Ö. Elfshöjden. Församlingen kunde till så mycket mindre lämna sitt bifall, som Erik Ersson själv uti en vid dess tillfälle inlämnad skrift protesterade mot Erik Hinderssons intagande i socknen. Den härmed missnöjde äger att före kl 12 å 21:a dagen här efter sina besvär hos Landshövdingeämbetet inkomma, inom samma tid tillkännes gifva om besvär anförs och inom andra 21 dygn ifrån fataliedagen detta med bevis från vederbörlig att bestyrka.

    §2. Åt Jan Larsson Lacke, vilken som återkommit från lasarettet utan att ha blivit befriad från sin giktvärk anslogs tillsvidare 1/4 tunna råg.

    §3. Tillkännagavs att Nils Erssons änka Maja Larsdotter från Örtjern, åt vilken, vid fattigregleringen för innevarande år, anslog att understöd av 10 Rd Banco, nu blivit ur stånd att själv sig vårda, vadan det henne medgiva fattiganslaget blivit otillräckligt. I anledning därav, beslöts församlingens ledamöter att hon tillsvidare skulle färdas gård mellan, då ingen förvägra att henne emottaga. Det nämnda fattiganslaget skulle därför indragas.

    §4. Herr direktör Hellström hade till pastor inkommit en räkning å fattiga barns undervisning i Myrbo skola, vilken räkning nu upplästes å godkändes till betalning, som borde efter (…)heten utgå av skolfonden. Även beslöt församlingens ledamöter att de hushyresmedel vilka varit den före lancasterläraren medgivna, även skulle fortfarande få uppbäras av församlingens organist vilket nu och hädanefter tillika är lärare i nämnda skola.

    Sålunda beslutat och överenskommet, samt uppläst och erkänt, betyga å församlingens vägnar

    J.D Westholm Ordförande Pastor
    Andersson i Körartorp
    B. Borgström Söhrsjön

    Kommentar

    Änkan Maja Larsdotter vid Örtjern

    Maja Lisa Larsdotter (f: 1789-07-07, Säfsen) gifte sig med Nils Ersson (1797-03-07, Långudden), anno 1825.

    Maja blev änka sommaren 1836-07-02 när hennes man omkom i ett gruvras i Hellsjö gruva och hamnade på obestånd, var sjuklig och levde som fattighjon. I och med ovan beslut fick hon skaffa sin försörjning genom sockenvandring.

    Ljusnarsberg (T) AI:16a (1830-1841) Bild 165 / sid 151

    Ljusnarsberg (T) F:5 (1817-1840) Bild 197

  • 1840-09-13

    1840-09-13

    Anna Stina Stolpe strider för sin rätt till bostad, Finnhytte kvarns boställe, även enär hon blivit änka efter mjölnaren och backstugesittaren Jan Larsson Lacke får en respeng för att ta sig till Örebro och behandla sin gikt…

    År 1840 den 13:e Sept. hölls efter derom skedd laglig pålysning med tillkännagivande av ämnet för överläggningen allmän sockenstämma vid Ljusnarsbergs församling

    §1. Föregående sockenstämmoprotocoll upplästes, erkändes och underskrevs.

    §2. Föredrogs änkan Anna Stina Stolpes vid Finnhytte kvarn till Högvördiga Landshövdingeämbetet i Örebro ingivna och till pastorsämbetet härstädes remitterade skriftliga anhållan det Ljusnarsbergs församling enär hon jämte barn och modern genom Landshövdingeämbetets utslag af den 27:e juni d.å blivit ålagd avflytta från Finnhytte kvarn boställe, varest hon hittills bott, måtte förbindas att henne, hennes barn och moder med husrum sörja. Församlingens ledamöter ansåg att i enlighet med det härstädes antagna reglemente för fattigvården och tillhörde Finnhytte kvarnägare att dess personer härbärgera. De vid detta tillfälle närvarande ägare av nämnda kvarn, ibland vilka må nämnas herr patron P.I Lundbom på Löfnäs, medgav även det Ljusnarsbergs församling ej vore skyldig att åt änkan Stolpe och dess familj förskaffa husrum, med vilket det ansågs nämnda änka själv böra, såsom ung och arbetsför, kunna sig förse, dock ville de, om behoven så påkallade, ej undandra sig att därom gå i författning. Till förfallande av den utav konungens befallningshavande församlingen uti detta mål ålagda förklaring utsågs herr inspektör A. Magnusson på Stjernfors.

    §3. Backstugesittaren Jan Larsson Lacke, vilken enligt näst föregående sockenstämmas beslut, på församlingens bekostnad, skulle å lasarettet undergå provkur för gikt, skulle av Fattigvårdskassan erhålla 4 RD Banco, till hjälp under resan till Örebro.

    §4. Ordföranden frågade församlingens ledamöter, om de ville tillåta smeden Anders Jaevert, att här i socknen sig bosätta och mantalsskrivas. De flesta av sockenmännen svarade att de ej hade därom något att invända, helst som Jaevert vore född i socknen och där sin mesta tid tillbragt.

    Sålunda överenskommet, beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar

    J.D Westholm Ordförande Pastor
    Erik Jansson, Stennäs
    Jan Israelsson

    Kommentar

    Jan Larsson Lacke

    Jan Larsson Lacke lider av gikt i sådan omfattning att han tar sig fram på kryckor och är noterad som fattighjon och livet är rimligen fullt av umbäranden och brist på allt. Vid stämman är han 61 år gammal och han tar livet av sig 2 år senare genom att hänga sig i en gärdesgård…

    Dödboken noterar torftigt och känslolöst att:

    ”Hängde sig vid en gärdesgård. Svag till sinnes”

    Anders Jävert

    Anders Jävert fick mantalsskrivas och han bosatte sig i Aflångsvik där han sedermera gifter sig med Johanna Ersdotter. Han dör året efter i en ålder om 26 år, av ”hetsig feber”.

    Ljusnarsberg (T) KI:8 (1832-1848) Bild 800
    Ljusnarsberg (T) AI:17b (1841-1851) Bild 197 / sid 477
    Ljusnarsberg (T) F:6 (1840-1856) Bild 32
    Ljusnarsberg (T) F:6 (1840-1856) Bild 107

  • 1840-08-30

    1840-08-30

    Veneriska sjukdomar har nått Ljusnarsberg och de styrande församlingen i Ljusnarsberg behöver besluta om åtgärder. En av de vanligaste under mitten av 1800-talet var syfilis varför vi kan anta att det är denna som nu gjort entré.

    Kostnader för att kalla in en provinsialläkare tar emot och församlingen hoppas att husfäder kunde idka tillsyn på sitt tjänstefolk för att hindra smittans utbredning…

    År 1840 d. 30 augusti hölls efter därom skedd laglig pålysning med ämnenas tillkännagivande allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling

    §1. Uppå några sockenmäns begäran sammanställde pastor till församlingens omprövande huruvida det kunde anses av behovet påkallat att i avseende till dem inom församlingen sig tid efter annan yppade veneriska sjukdomar, hitkalla provinsialläkaren för anställande av en allmän besiktning. En del av församlingens ledamöter höllo före att en sådan besiktning vore högst nödvändig till förekommande av smittans vidare utbredande: andra åter ansåg läkarens hitkallande medföra en för stor kostnad för församlingen och förmodade att smittans spridande skulle kunna förekommas därigenom att husfäder hade en noggrann tillsyn med sitt tjänstefolk och vid första tecken till misstanke om sjukdomens närvaro avfärdade den sjuka till länskurhuset i Örebro. Ordföranden, som ingalunda ville tillskynda församlingen någon onödig utgift, förklarade att han skulle hos höga Landshövdingeämbetet göra en förfrågan om icke provinsialläkaren vore pliktig att vid en beskaffad smittsam sjukdom infinna sig för visiteringsanställande utan att av församlingen fordra betalning. Intill vunnen upplysning härom skulle därför anstå med läkarens tillkallande.

    §2. Tillkännagav ordföranden, att åtskilliga fattiga hade hos honom anmält sig vara i behov av något understöd och därom hos församlingen ödmjukligen anhölls av dessa hjälpbehövande företrädde nu

    1. Backstugsittaren Jan Larsson Lacke från Sörviken, som under ett och ett halvt års tid varit till hög grad besvärad av giktvärk uti ena knäet och upp uti lårbenet, anhållande att församlingen ville på fattigkassans bekostnad låta honom på lasarettet intagas till undergående av provkur. Som flera av församlingens ledamöter intygade hans nödställda belägenhet så bifölls denna hans begäran och skulle pastor efterhöra om på lasarettet rum vore ledigt för Jan Larssons emottagande.
    2. Sundbergs vid Myrbo sjukliga hustru anhöll om något till livs uppehälle. Henne beviljades en åtting råg.
    3. Erik Svenssons änka från Södra Finnfall; 75 år gammal och bräcklig, beklagade att hon vore både husvill och utan allt uppehälle sedan nu kassör Törnblom försålt Skiltorpet till Hans Svensson vilken sistnämnde ej ville härbärgera än mindre försörja henne. Församlingens ledamöter tog hennes begäran i övervägande och ansåg väl vara kassör Törnblom eller nuvarande innehavaren av torpet att skyldighet att för bemälda änka draga försorg; men som de detta sig undandragit och änkan befann sig uti ett hjälpbehövande tillstånd, så beviljades henne tillsvidare en åtting råg.
    4. Erik Perssons änka från Stora Smedsberget anmäldes av Jan Ersson Sör från Östra Elfshöjden vara i verkligt behov av något understöd emedan hon både i anseende till ålder och sjuklighet vore urstånd satt att sig försörja. Henne beviljades för den skull nu intill dess fattigregleringen försiggått, en åtting råg.
    5. Anmälde ordföranden Per Jonssons änka från Fäbobacken som ock hade anmärkt sig erhållande av något understöd. Men som ingen av församlingens tillstädes varande ledamöter hade sig bekant huruvida hon verkligen vore i behov av underhållshjälp så kunde nu henne intet beviljas.

    Sålunda beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar

    J.D Westholm Ordförande Pastor
    A Magnussson
    Erik (….)

    Ljusnarsberg (T) KI:8 (1832-1848) Bild 790

    Kommentar

    Syfilis

    Syfilis var närmast en folksjukdom på 1800-talet och beräkningar pekar på att upp till 15% av befolkningen var smittad.

    Förloppet skedde i tre stadier där det första var utslag eller sår, så små att de inte nödvändigtvis kunde ses, på genitalier ca 3 veckor efter smittotillfället. Dessa plitor och sår kunde självläka på några veckor och sjukdomen gick i latent fas tills nästa stadium inträffade.

    Det andra stadiet kom efter sju till tio veckor och symptomen inte olik influensa med värk och feber. Men inte alla fick kännbara symptom – vissa upplevde en variant så lindrig att de inte märkte den.

    Dessa två första stadier kallades tidig syfilis och var mycket smittsam.

    Det tredje stadiet kunde infalla flera år efter initial smitta – och då angripa varhelst i kroppen. Exempelvis om den slog till i hjärnan innebära galenskap, etc.

    Skammen var stor och inte sällan doldes dödsorsaken med omskrivningar såsom mässlingen eller motsvarande.

    Eric Svenssons änka

    Eric Svensson f: 1753 var född i Tappen, Ljusnarsberg och gift (1804) med Anna Ersdotter som flyttat in från Hällefors. Anna var född 1765 och därmed 74 år gammal änka efter backstugsittaren Eric, sedan fem år när stämman sammankallats.

    Anna gick ur tiden 1842-10-12 av ålderdomsbräcklighet vid en ålder om 77 år.

    Ljusnarsberg (T) AI:16b (1830-1841) Bild 106 / sid 568
    Ljusnarsberg (T) AI:17c (1841-1851) Bild 104 / sid 670
    Ljusnarsberg (T) F:6 (1840-1856) Bild 31