Etikett: Myrbo

  • 1841-04-18

    1841-04-18

    Barnmorskan vill omförhandla ersättning, vilken urvattnats av all fördyring som upplevs. Men stämman kan inte bifalla denna önskan. Däremot hittar de en mellanväg genom att erbjuda henne 4-5 stavrum huggen ved!

    År 1841 d. 18 April hölls allmän Sockenstämma med Ljusnarsbergs församling, efter derom 8 dagar förut skedde laglig pålysning med ämnenas tillkännagivande

    §1.Till revisorer som skola granska kyrkans, de fattigas, skolfondens, bokkassans, lasarettets samt byggnads- och fattigvårdskassornas räkenskaper, valdes: Herr Magnusson på Stjernfors, Handlanden J. Åkergren vid Norra Bergsgården och Nämndeman Anders Andersson i Körartorp.

    §2. Att såsom socknens fullmäktig följa beväringsynglingarna till mönstringen i Ramsberg d. 23:e nästkommande maj, valdes bergsmannen Anders Andersson i Björkäng.

    §3. Barnmorskan uti församlingen änkefru Eva Christina Nordgren hade till pastor inlämnat en ansökan om förbättrade löneförmåner så lydande:

    ”Ödmjuk anhållan
    Sedan jag efter erhållen undervisning och inför Höglofs. Sundhetskollegium undergått behörig examen, samt denne respektive församling till medlem därav antagit mig såsom barnmorska hava sedan 30 år förflutit.

    Min annalkande ålder gör att jag icke med ungdomlig färdighet nu mera kan förtjäna, vad som förr genom handarbete, såsom biträde till min lön jag förvärvat.
    Tiderna hava jämte pris på livsmedlen förändrats och det icke till minst min samt fleras båtnad. Övertygad att den godhet varmed jag städse varit omfattad, ännu fordrar, vågar jag anropa den hedervärda församlingens ädelmodiga behjärtande, då jag i ödmjukhet föreslår att någon tillökning i mina lönevillkor måtte beviljas, jag kan icke föreslå, utan lemnar det till Respective församlingens gottfinnande. Övertygad att icke blifva förskjuten då åren nalkas och jag varder sägande de behaga mig icke.
    Med förhoppning om bifall framhärdar m.m.

    Ljusnarsberg d.15 April 1841
    Eva Christ. Nordgren”

    Pastor hemställde med anledning härav till församlingens omprövande om icke med hänseende till fru Nordgrens långvariga tjänstetid, henne kunde beviljas 4 a 5 stavrum ved istället för det vad som hon till förens haft av gruvans skattved, före socknens skattläggande, samt någon tillökning uti hennes obetydliga penninglön. Församlingens ledamöter härtill att de voro so tungt beskattade med utgifter att de ej kunde till fru Nordgrens begäran om lönetillökning lämna bifall, helst som de förmodade att hennes löneförmåner ej vore obetydliga.

    §4. Med anledning av höglovliga Kungliga sundhetskollegiums skrivelse av den 8:e sistlidna mars och Landshövdingeämbetets meddelande där av uti kungörelse av den 26:e i samma månad hemställde undertecknad ordförande, till församlingens omprövande huruvida det kunde vara församlingens önskan och med dess sannskyldiga bästa överensstämmande att en av de extra provinsialläkare, för vilka rikets församlade höglovliga ständer anslagit en lön på stat av 250 Rd Banco årligen, bleve här stationerad. Församlingens närvarande ledamöter förklarade att de länge och genom tid efter annan inträffade olyckshändelser och härjande farsoter varit och blivit alltmer övertygade om behövligheten att ha en pålitlig och vederbörligen examinerad läkare boende inom socknen och att det således vore högst maktpåliggande begagna tillfället att hos Kongl. Majt i all underdånighet anålla att en av de nya extra provinsialläkarna måtte bli här stationerad. Under förhoppning att Hans Majt Konungen i nåder bifaller denna underdåniga bönfallan, förband sig församlingen att till den kronolön som till extra provinsialläkaren blivit anslagen bidra med etthundratrettiotre Rd 16 S Banco samt 25 stavrum ved; svaremot förutsattes att den blivande läkaren skulle utan någon särskild betalning tillhandagå församlingens utfattiga med läkarvård. Härjämte yttrade församlingen den önskan, så vida det vore med läkarkallet förenligt och ej emot lag stridande, härvarande sockenapotek måtte av den tillförordnad läkaren övertas och handhavas. För övrigt och som ämnets vikt fordrade ett moget övervägnade beslöt församlingen att för utarbetande av betecknande, som i detta maktpåliggande ärende borde till H. Mt Konungen ingå och gälla såsom Nya Kopparbergs församlings gemensamma önskan, välja en kommitté. Till ordförande i denna kommitté valdes herr bergmästaren B.G. Bredberg och till ledamöter församlingens kyrkoherde J.D Westholm, herr patron P.I Lundbom på Löfnäs, herr inspektor A. Magnusson på Stjernfors, handlanden herr J. F Behrling vid Sundet och nämndeman Anders Andersson i Körartorp. Församlingen förbehöll sig likväl att det av kommitté lade uppgjort förslag till betänkande skulle på allmän sockenstämma församlingen delgivas och dess prövning underställas.

    §5. Till erhållande av något understöd ut ur församlingens fattigvårdskassa anmälde sig följande fattiga:

    1. Aron Schytt från Grönhult anhöll om något till kläder: Församlingen ansåg Schytt ännu icke sakna arbetsförmåga och trodde att om han ville iaktta ett ordentligt och sparsamt levnadssätt han väl ännu kunde både föda och kläda sig, utan att därmed behöva belasta församlingens fattigvård, varför ock hans begäran om understöd avslogs.
    2. Jan Jansson Pot från Rällsfall anhöll likaledes om någon beklädnadshjälp. Församlingen som redan fått vidkännas en icks obetydlig utgift för Jan Janssons nyligen avlidna hustru fann icke för närvarande något skäl att bevilja Jan Jansson det av honom begärda understöd; men lovade att när omständigheterna så kräva, skulle honom meddelas det bistånd som behovet kunde påkalla.
    3. Peter Persson vid Sandbacken vilken för sjuklighet en längre tid varit oförmögen att försörja sig och sina barn, anmäldes för närvarande ligga sjuk vid Kandla och vara i stort behov av något underhåll. Men behjärtande av hans beklagansvärda belägenhet beviljades honom för tillfället 1/2 tunna råg eller i dess ställe fem Rd Banco.
    4. Anders Erssons hustru vid Kisttjern vore av sjukdom sängliggande och för övrigt befinna sig i högst torftiga omständigheter. Åt honom anslogs en tillfällig hjälp av 1/8 tunna råg och 2 Rd rgs i penningar.
    5. Eric Anderssons änka vid Köhlsjöfall som hade fel på synen och vars medellöshet vitsordats av hemmansägaren Erik Jansson därstädes, beviljades likaledes för tillfället 1/4 tunna råg.
    6. Sundbergs hustru vid Myrbo hade 10 veckors tid varit till den grad sjuk att hon icke allenast mest beständigt hållas vid sängen utan ock under tiden måst skötas såsom ett barn. Med tillkännagivande av detta yrkade Jan Nilssons hustru vid Myrbo att församlingen ville för besvär och tidshållan med sjuka hustru Sundbergs skötsel giva henne ersättning. Församlingen tog hennes begäran i övervägande och beviljade henne 5 Rds för den tid hon hittills vårdat den sjuka hustrun samt lovade henne för fortfarande vård 2 Rgs i månaden. Till den sjukas underhåll anslogs 18 ps i veckan.
    7. Slutligen begärdes även understöd för Stephan Holms från Vikängen efterlämnade änka; och som hennes behov av underhåll blev av flera av de närvarande församlingens ledamöter intygat så beviljades henne för tillfället 1 åtting råg och 1 Rd Rgs.

    Sålunda valt, beslutat och överenskommet betyga å församlingens vägnar

    J.D Westholm Ordförande, pastor
    P.I Lundbom
    A. Magnusson

    Kommentar

    Stavrum ved till barnmorskan Lindgren – hur mycket var det?

    Stavrum är ett äldre mått på mängd ved. Det har särskilt använts inom bergshanteringen, t.ex. för att kvantifiera den mängd ved som åtgick vid tillmakning. Storleken på ett stavrum har kunnat variera något, men var från 1620 vid Falu koppargruva i allmänhet 3 x 3 x 1 alnar.

    En aln = 0,593808m fram till metersystemet infördes (1889). Ett stavrum innebär således ca 1,8m x 1,8m x 0,6m ≈2 kubik ved.

    Stämmans förslag var till barnmorskan var att ersätta nuvarande ersättning i ved till 4-5 stavrum (≈ 8-10 kubikmeter ved)

    Aron Schytt

    Aron var en dräng från Löa, Ramsberg men som flyttade till Ljusnarsberg där han levde 1784-1847. Han var så kallad förstärkningskarl. Det var ett system som beslutades vid 1810 års riksdag vilket innebar att 50’000 man togs ut som förstärkning till befintliga regementen. Systemet upplevde starka protester och avskaffades. Titeln följde Aron till döden. Då som ”f.d förstärkningskarl”.

    Han noterades som tiggare då han gick ur tiden och dog, med orsaken ”vattusot”

    Ljusnarsberg (T) F:6 (1840-1856) Bild 16

    Jan Jansson Pot

    Se protokoll 1840-04-12

    Peter Persson, Sandbacken

    Peter fick aldrig hälsan åter, utan gick bort den 15:e juli samma sommar.

    Ljusnarsberg (T) AI:16b (1830-1841) Bild 426 / sid 888

    Anders Erssons fru Lisa Andersdotter, i Kisttjärn

    Hon var född 1772 och sängliggande i sjukdom detta år 1841. Hon levde till 1851, två år längre än sin man, då hon gick bort, 79 år gammal.

    Eric Anderssons änka vid Kölsjöfall; Maja Zachrisdotter

    Hon var född 1780-08-13 och blev änka för en halvannan vecka före denna stämma, då Eric gick ur tiden som 67-åring.

    Sundbergs hustru

    Se protokoll:

    Protokoll 1840-03-25

    Protokoll 1840-04-12

    Protokoll 1840-05-24

    Protokoll 1840-08-30

    Stephan Holm vid Vikängen

    Stephan Holms änka i Vikängen

    Varken någon Holm eller en plats som heter Vikängen tycks finnas i socknen….

  • 1840-04-03

    1840-04-03

    Sockenstämman har samlats ett kort möte på en fredag, där endast en enskild punkt finns på dagordningen: Huruvida en avskedskollekt till den avflyttande organisten P.A Sohlfeldt ska anordnas?

    Men vem var organisten Per Adolf Sohlfeldt och var kom han ifrån? Några korta rader om ett särskilt avsked i gudstjänsten har också livsöden bakom – berättelser bakom historien…


    Protokoll hållet i allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 3:e april 1840

    §1 Uppå därom gjord anmälan beviljades enhälligt av församlingens närvarande ledamöter en avskedskollekt åt den avflyttande organisten P.A Sohlfeldt att uppbäras å högmässan den 19:e i denna månad.

    Sålunda beslutat intyga på församlingens vägnar:

    J.D Westholm Ordförande


    Kommentar:

    Per Adolf Sohlfeldt var född 1804 i Risinge, Östergötland och kom till Ljusnarsberg 1828 som vice organist i församlingen. Efter några år träffade han sex år yngre Maria Andersdotter som kom från Grönhult. När han fick tjänsten som ordinarie organist fick han också boende i ett rum i sockenstugan dit han och hustrun flyttade tidigt 1830-tal.

    De fick tre barn tillsammans, som föddes i sockenstugan:

    1. Emelie Augusta (f: 1831-07-12) blev endast sju år då hon dog den 18:e maj, 1839 (död av vådelig händelse, krossad av konsten).
    2. Richard 1833-06-30
    3. Axel Sebastian  (f: 1837-05-02) gick ur tiden som tvååring den 13:e augusti, 1839. (rödsot)

    Per Adolf och hustrun Maria och sonen Richard flyttar till Södertälje den 23:e april 1840 och detta belut är det som föranlett avskedskollekten som församlingen vill ge till sin avflyttande organist. Adressen som var Södertälje dit familjen flyttade 1840, var egentligen Klockaregården i Hölö (som sedermera uppgår i Södertälje kommun) där husfadern fått uppdraget som organist.

    Sonen Richard Sohlfeldt, född i Ljusnarsberg hade ärvt sin fars musikaliska talang och blir sedermera musiklärare i Uppsala.

    Men det finns ytterligare en person i ekvationen Sohlfeldt som i slutet också har en koppling till Hölö som vi tar från början:

    Barnhusbarnet Adolf Victor Strömberg Sohlfeldt

    Per Adolf Sohlfeldt har tidigare, innan Ljusnarsberg, fått en son före äktenskap med okänd kvinna, Adolf Victor (f: 1827-08-17, Stockholm). Modern okänd men Per hade erkänt honom som sin. Oklart vad som hänt med modern eller situationen i stort, men Per satte sin oäkta son på Barnhuset i Stockholm dit han betalade 12 Rd/år för pojkens uppehälle och flyttade till Ljusnarsberg. Först 1833 tog han hem pojken till Ljusnarsberg och sin familj. Där levde Adolf Victor som halvbror till sina nyfunna syskon i organistfamiljen ända fram tills de flyttade från socknen 1840.

    Men Adolf Victor var bara halvbror och fick som trettonåring inte följa med till Södertälje – han flyttade visserligen samma datum (1840-04-23) men med adress Lindesberg utan att där kunna hittas vart han tog vägen. Oklart om han ens stannat till där, då han tycks befinna sig i Stockholm senare under samma årtionde….

    Spår efter Adolf Victor finns att hitta i Stockholm, sex år sedan flytten från Ljusnarsberg, tas en yngling vid namn ”Adolf Fredrik Strömberg” in i arresten, den 30:e januari, 1846, men inte för något brott utan för att ha varit ”sjuk”. Där blir han kvar i 4 veckor då han fyra veckor senare under namnet ”Adolf Victor Strömberg” blir avförd till Kungliga Serafimerlasarettet på Kungsholmen (21:a februari 1846).

    Han blev intagen i januari efter att ha upptäckts på gatan sjuk, men i vilket tillstånd är oklart. Sedan till Serafimerlasarettet i slutet av februari – samt senare under året inskriven på Sal 4, Danvik Sicklaö i Stockholm. Ovan tyder på psykiska problem men inget säkert går att säga. Det finns en notering med frågetecken om att han kommit till Sthlm från Höle(!)

    1849 söker Adolf Victor ett betyg och försvinner från Danvik Sicklaö och historien…..

    Konsten (Konstgång)

    Konstgång (också kallad stånggång) är en äldre anordning för mekanisk kraftöverföring över kortare sträckor.

    Rödsot

    Rödsot var den historiska benämningen på dysenteri – en blodig intensiv tarminflammation – som lätt blir en epidemi då den är väldigt smittsam. 1840 tycks Ljusnarsberg drabbats av rödsot – ett hundratal avled och de allra flesta var unga under 15…

    Källor:

    Risinge (E) C:3 (1697-1823) Bild 456 / sid 905
    Ljusnarsberg (T) AI:15b (1820-1829) Bild 19 / sid 257
Ljusnarsberg (T) AI:16b (1830-1841) Bild 35 / sid 496
Ljusnarsberg (T) F:5 (1817-1840) Bild 226
    Ljusnarsberg (T) B:4 (1826-1851) Bild 44
    Justitiekanslern -1974, Huvudarkivet EIIIcc:1089 (1846) Bild 1600
    Justitiekanslern -1974, Huvudarkivet EIIIcc:1089 (1846) Bild 1200
    https://sok.stadsarkivet.stockholm.se/Bildarkiv/Egenproducerat/SE-SSA-0809/Barnhuspdf2008/06_03984.pdf

  • 1840-03-25

    1840-03-25

    Redan drygt två veckor efter föregående stämma har ett nytt möte sammankallats. Denna gång redan mitt i veckan på en onsdag, där annars söndagar är gängse tillfälle, direkt efter gudstjänsten. Denna gång har stämman sammankallats efter att en gosse återvänt till Ljusnarsberg från Örebro där han suttit häktad för stöld, men nu på fri fot….

    Carl Gustaf Ersson, 14 år belv häktad i Örebro slottshäkte för åtskilliga stölder under hösten 1839 Carl Gustaf var 14 år vid tillfället. Han beskrivs ha ”svart hår, bruna ögon trubbig näsa, liten till växten”. Carl Gustaf blev skickad till Nora för rannsakning vid Urtima ting, därstädes

    Justitiekanslern -1974, Huvudarkivet EIIIcc:854 (1840) Bild 2210

    Justitiekanslern -1974, Huvudarkivet EIIIcc:854 (1840) Bild 2350


    Protokoll hållet i allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 25:e Mars 1840

    §1 Ordföranden anmälde behovet att hos något allvarsamt folk få inackorderd värnlöse gossen Carl Ersson, eller den så kallade ’Lencalle’, vilken för stöld varit en längre tid häktad i Örebro, men nu på fri fot försatt, till församlingen återkommit. Och som enligt hans egen uppgift han äger fallenhet för skomakarhantverket, beslöts att han hos någon skomakare borde inackorderas; varför på lysning nästa söndag skulle ske om någon för skäligt pris vore hågad att honom emottaga.

    §2. Sundbergs hustru vid Myrbo vilken ännu, ehuru på bättringsvägen efter sin svåra sjukdom, voro oförmögen att själv sig försörja, skulle av fattigföreståndaren herr J. Adler på kyrkbacken erhålla vad som kunde behövas till sitt uppehälle under sitt sjukdomstillstånd.
    Sålunda beslutat intyga på församlingens vägnar:

    Andersson i Körartorp, Pär Pärsson i Brännbyn.


    Det blev ingen inackordering för Carl Gustaf då ingen sockenmedlem ville ta in honom. Johan Dan Westholm tog sig dock an pojken enligt Fattigvårdsstyrelsens protokoll:

    Fattigvårdsstyrelsen för Ljusnarsbergs socken d. 27 september 1840

    ”I sammanhang härmed tillkännagav ordföranden, att han vid början av detta år upptog av tiggargatan värnlösa och för stöld tilltalade gossen Carl Gustaf Ersson, Len Calle, kallad, alldeles utblottad på kläder. På allmän sockenstämma den 25:e sistlidna mars beslöts väl att nämnda gosse skulle på fattigkassans bekostnad erhålla nödiga kläder och inackorderas hos något beskedligt folk. Men då ingen i anseende till de vanarter varföre han vore känd ville honom emottaga, så hade dock undertecknad behållit honom i sitt hus för att om möjligt föra honom på bättre väg. Någon ersättning av församlingens för gossens födande och vårdande äskades icke; men hemställde om icke församlingen ville på fattigvårdskassans beskostnad bestå gossen en ny klädning till vintern. Fattigvårdens ledamöter beviljade detta och trodde att församlingen icke skulle ha något däremot invända”

    Ljusnarsberg (T) KV:2 (1834-1868) Bild 210

    Kommentar:

    Värnlöse gossen Lencalle

    Benämningen ’gosse’ avser manspersoner yngre än 15 (innan de genomfört konfirmationen) och då vi har spåret av en Carl Gustaf Ersson född i Nya Kopparberget varandes 14 år gammal, anno 1840, så var han född 1826. Men inga ytterligare spår har hittats. Domboken i Nora är i skrivande stund ej tillgänglig via nätet, varför denna fråga får bida sin tid…

    Sundbergs hustru vid Myrbo

    Hon hette egentligen Cathrina Persdotter och var född 1768 i Grangärde. Hon flyttade in till Ljusnarsberg och gifte sig i oktober 1800 med den åtta år äldre Eric Magnusson (f: 1776-01-31) som vid tillfället bodde vid Svepargruvan. De fick sonen Jan Eric redan sommaren efter, men som avled som 3-åring (d: 1804-01-21). Samtidigt hade en lillebror kommit till världen i samma vintermånad: Anders (f: 1801-01-08).

    Eric avlider och Cathrina blir änka för första gången. Hon flyttar runt mellan Sund och Norra Björkberg och benämns som ’inhyses fattighjon’ tills hon 1818 gifter om sig med den med den tjugo år yngre dagkarlen Jan Peter Sundberg (f: 25:e april 1788, i Heden). 

    Sedermera boende på Myrbo där hon vid denna tid hunnit bli 72 år och hamnat i nöd och sjukdom och i behov av församlingens fattighjälp…

    Vad ingen vet är att Cathrina vid detta tillfälle endast har ett år kvar i livet: Den ’gudfruktiga’ Cathrina avlider ensam den 21 april 1841 av ’gikt och ålderdomsbräcklighet’. I noterna står att hon var lämnad av den ’förrymde’ maken vid tillfället då hon dog. Hon efterlämnade en son; Eric (f: 1823-10-16)

    Källor:

    Ljusnarsberg (T) EI:2 (1775-1819) Bild 100
    Ljusnarsberg (T) C:11 (1803-1815) Bild 15
    Ljusnarsberg (T) AI:13a (1805-1813) Bild 93 / sid 71b
    Ljusnarsberg (T) AI:14b (1813-1819) Bild 2220 / sid 460
    Ljusnarsberg (T) AI:14a (1813-1819) Bild 178 / sid 165
    Ljusnarsberg (T) AI:15b (1820-1829) Bild 98 / sid 332

  • 1840-03-08

    1840-03-08

    Knappt två månader har gått sedan det förra och första mötet på 1840-talet och stämman sammanträder med pastor Westerholm och det ledande skiktet i Ljusnarsberg igen. Det har hunnit bli mars i Ljusnarsberg där vårvintrar är den värsta perioden för de allra fattigaste: Förråden är slut och inget går att odla ännu för de ljusnarsbergare som lever ur hand i mun…


    År 1840 den 8:e mars hölls, efter förut skedd laglig på lysning allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.

    §1 Föredrogs herr A.G Anderssons vid Ljusnarsbergs Gård räkning uppå omkostnader efter dels avsägelse från lärarbefattningen, för bestridandet av läsningen å Myrbo skola under vårterminen 1839, uppgående till en summa av 84 riksdaler banco. Församlingens ledamöter vilka väl ansåg denna summa alltför hög när den vida överstiger beloppet av den åt landcasterläraren anslagna årliga lönen, ville dock såsom en gärd av sin erkänsla för herr Anderssons ådagalagda nit och skicklighet under den tid han vid nämnda skola undervisningen förestått, åt honom anslå en summa av 50 riksdaler banco, vilka medel beslöts bör av skolkassan utgå.

    §2 Uppå därom gjord anmälan beviljades åt nedanskrivna fattiga till hjälp uti deras nödställda belägenhet följande

    1. Per Janssons änka vid Fäbobacken 1/4 tunna råg

    2. Enkan Maria Persdotter från Elfshöjds skriftlag 1/4 tunna råg

    3. Gamla och ofärdiga drängen Anders Gunnarsson vid Hörks hytta 1/4 tunna råg

    4. Jan Jansson Sundberg från Stora Kumlan 1/4 tunna råg

    5. Anders Hansson vid Björkäng vilken angivits vara i så utblottat tillstånd att han ej äga det ringaste blida plagg att skyla sig med, skulle av byggnadskassan till detta behov uppfyllande erhålla medel och uppdrogs åt byggnadskassören herr patron Adler att därom draga förfång mot en summa af 13 riksdaler 16 S banco

    6. Pär Jansson vid Rälln vilken även om avsaknad av nödiga kläder, men ägde en fordran av Lars Samuelsson på Rälln varom likväl uppstått tvist skulle till dess den blive bilagd, förskottsvis av byggnadskassan anhålla understöd for ovannämnda ändamål.

    7. Förrymde så kallade Skrots kvarlämnade hustru Maja Jansdotter vid Tennkullen får 1/8 tunna råg

    8. Skomakaren Erik Ersson vid Tallåsen, som förlorat sin enda ko hade hos kyrkoherden anmält att få en stambok upprättad för att vid denna socken kunna söka någon hjälp i sin olycka. Men då kyrkoherden icke ansåg sig berättigad att utan församlingens hörande en dylik stambok utfärda anmäldes nu av honom detta ärende; och ansågo församlingens ledamöter det vara tjänligare att, i stället för beviljandet av stambok, tilldela Erik Ersson utav byggnadskassan 13 riksdaler 16 S banco.

    9. Åt Gerzelii hustru vid Gunnarstorp vilken under en tid av 3 veckor, skött och vårdat Sundbergs hustru vid Myrbo, som nu låg illa sjuk, beviljades 1 riksdaler per vecka vilket anslag även till den som hädanefter åtar sig Sundbergs hustrus skötsel under dess sjukdom bör erläggas.

    10. Oäkta möderlösa flickan Stina Lovisa Björnberg från Nya Vägs skriftlag, omkring 9 år gammal, skulle enligt sockenstämmans beslut av den 10:e november 1839, hos något beskedligt folk inackorderas till försörjning och uppfostran mot en ersättning av 13 riksdaler 16 S banco om året; och borde på lysning därom från predikstolen nästkommande söndag.

    11. Inhyses Erik Nilssons från Elgfall dövstumma son Erik, på 15:e året emottogs på ett års tid av Gustaf Ersson till försörjning och vård mot ersättning av församlingen med 13 16 S riksdaler banco.

    12.Begravningskostnader för värmlänningen Blank som avlidit vid Laggarbo, skulle när ingen upplysning kunde erhållas vilken församling denna man hörde, av fattigkassan erläggas med 3 riksdaler 16 S banco.

    Inspektor Söderfeldt vid Norra Bredsjön hade skriftligen anmält dagkarlen Jan Perssons änka därstädes till erhållande av något understöd av fattigmedlen. Men då herr Söderfeldt själv anmärkte att denna kvinna uti 10 års tid arbetat åt ägaren av Norra Bredsjön, herr brukspatron G. Eriksson på Ramsbergs bruk, ansåg församlingens ledamöter rättvist att nämndee herr brukspatron själv borde den ge försorg om Jan Persson änkas underhåll.

    §3. Till ledamöter uti detta års beredningskommitté, som sammanträder den 15:e nästkommande april uti sockenstugan, valdes herr postmästaren P.A Carlberg, på Abrahamsgård, herr inspektor A. Magnusson på Stjernfors, bergsbruksidkaren och handlaren herr J.F Behrling vid Sundet, häradsdomaren J. Adler på kyrkbacken, sexmannen Erik Jansson vid Stennäs och bergsman Jan Jansson i Viktorp.

    Sålunda beslutat och valt, uppläst och erkänt betyga a församlingens vägnar:
    J.D. Westholm Ordförande, Pastor
    Hindric Jansson vid Trumslagartorp
    J.W (…), J.F Boström båda från Tappen


    Kommentar

    Jan Jansson Sundberg (§2:4) föddes den 29:e maj 1800 som oäkta utan känd far i Stora Kumlan. Han var tidigt dömd ’som av sjukdom ofärdig’ och fick som fattighjon hysas in med fru och barn där det gick. Han fick tillsammans med hustrun Anna Matsdotter två barn; Stina och Per Gustaf Jansson Sundberg. Dottern Stina var vid tillfället 1480 fem år gammal. Hon var min morfars farmor…

    Redan i föregående sockenstämma (sex veckor tidigare), fick Jan Jansson Sundberg 1/8 tunna råg och är alltså fortfarande utblottad och kan ej försörja för sin familj – denna gång får han dubbelt så mycket som senast: 1/4 tunna råg. Samtidigt så finns inga förväntningar på frun och barnens sockengång, varför jag antar att rågen var avsedd att försörja alla fyra.

    Råg

    Spannmålet var den vanligast förekommande som odlades under 1800-talet och uppgick till en tredjedel av allt utsäde. En stor mängd köps årligen in till Ljusnarsberg och blir den valuta som ofta utbetalas som fattigunderstöd.
    Innan det metriska systemet infördes (1870-talet), så var en tunna med torra varors volym ca 125 liter, vilket innebär att en fjärdedels tunna motsvarar ca 30 liter. Denna volym i formen av rågkärnor torde vägt ca tjugo kg beroende på storlek och densitet. Omräknat i mald form skulle det ge rågkross och mjöl som motsvarade cirka tvåhundra rejäla portioner råggröt. Tre sådana gröttallrikar om dagen skulle ge tillräckligt med energi (1000 kcal) för att överleva (svältgränsen sägs ligga på ca 500 kcl/dygn). Ett tillskott på 1/4 tunna råg skulle räcka i ca 2 månader för en person utan annan kost tillhanda…

    Förrymde koldrängen Skrot (§7)

    Men här finns också många många fler utsatta som behövde stöd; änkan Maria Persdotter, Anders Hansson, Pär Jansson och den gamla ofärdiga drängen Anders Gunnarsson vid Hörks hytta och så vidare. En liten komplettering tarvar omkring kvarlämnade hustrun Maja Jansdotter som sökte understöd vid denna stämma;

    Maja gifte sig 1828, vid en ålder om 49, med den 16 år yngre Petter Jansson Skrot från Säfsnäs. Han kom till Ljusnarsberg närmast från Ramsberg året innan, där det finns en notering om avsaknad av konfirmation. Till Ljusnarsberg tycks han dock fått det förväntade prästbeviset för att kunna få rätten att flytta till annan socken. Petter Jansson Skrot benämns som ’mästersven’ i lysnings- och vigselboken, men detta tycks vara en egen konstruerad och förskönande omskrivning då han såväl före som efter endast haft uppgifter som kolardräng vid de smedjor han jobbat vid och inget om att vara mästersmedens närmaste man.

    I Ljusnarsberg får han arbete vid Hedens hammarsmedja där han är skriven med hustrun Maja, men redan 1832 händer något då han rymmer från socknen. Spår finns efter Majas man i Skinnskatteberg dit också Maja Jansdotter ansöker om prästbevis för att flytta till. En resa hon aldrig företar, men varför prästen tycks anta att det var dit mannen Petter Jansson Skrot rymt till. 

    Petter lämnar spår i kyrkböckerna i Njutånger och Ovansjö efterföljande de åren. I den sistnämnda socknen har han anställning 1836 men har också därifrån rymt. Till var vet ingen och han saknas i register över döda och begravna. Han försvinner helt ur tiden. Han lämnade Maja i Ljusnarsberg och där han sedermera varit skriven, har han hävdat att hustrun i Ljusnarsberg har ’avlidit’

    Hemma i Ljusnarsberg noterades Maja vara ’gift eller änka’ efter Petter…