Etikett: Örebro lasarett

  • 1844-02-18

    1844-02-18

    Syfilis härjar i socken och flera har drabbats. Stämman beslutar om att rekvirera läkare men också ordna skjuts till Örebro för de hårdast drabbade..

    År 1844 den 18 februari hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling, efter därom med tillkännagivande av ämnet för överläggning, samma dag från predikstolen skedd pålysning.

    §1. Undertecknad ordförande tillkännagav att hos honom hade under den förflutna veckan tvenne personer, drängen Hans Jansson från Örkärn och Stina Cajsa Björk från Lerhöjden, bägge i hög grad angripna av venerisk sjukdom, uttagit prästattester för att å länskurhuset i Örebro vara emottagna – att en dräng från Sundet, en dräng och en piga från Wiken, behäftade med samma svåra sjukdom, begivit sig till Elgfall och där blivit av Lars Perssons hustru till botande emottagna – samt att backstugusittaren Lars Ersson vid Silkesberg eller som stället kallas: Larsbo, dotter Stina Lisa, förlidna året i tjänst vid Sundet hos her handelsman Behrling vore misstänkt att med denna sjukdom vara behäftat och det till den grad att hon icke kunde gå. Med anledning härav och uppå flera därom till pastor enskilt yttrade önskan hemställde nu pastor till församlingens omprövning huruvida det kunde anses nödigt att på församlingens bekostnad hit rekvirera provinsialläkaren herr doktor Cedershjöld från Nora för att med personer som själva befarade sig vara med venerisk sjukdom behäftade eller av andra därför misstänkta, anställa besiktning?

    Församlingens närvarande ledamöter förklarade enhälligt att under nu uppgivna förhållanden det vore högst nödvändigt att anmoda provinsialläkaren resa hit och anställa undersökning om den veneriska smittans tillvaro och om den av Lars Perssons hustru i Elgfall (…) denna sjukdom begagnade kurmetod. Men på det å ena sidan icke genom längre tids utdräkt smittan skulle vidare kunna gripa omkring sig och å andra sidan församlingens innevånare skulle få tillfälle veta när läkaren vore tillfinnandes, skulle han anmodas att någon dag i veckan efter denna för uppgivna ändamålet, sig här vid kyrkan infinna, men itllika på förhand om dagen för sin ankomst pastorsämbetet underrärta på det genom dess försorg församlingen nästa söndag kunde genom pålysning från predikstolen underrättas på vilken dag och vilket ställe doktorn vore till finnandes. Med avseende på förenämnda piga Stina Lisa Larsdotter i råkade svåra sjuklighet och bristande tillgångar själv frakta sig till Örebro beslöts att hon på församlingens bekostnad skulle till kurhuset försändas och då hon icke i avseende sånär till sitt svaghetstillstånd som ock den närvarande rådande skarpa köld, kunde lämnas att färdas med gästgivarskjuts, stannade församlingen vid det beslut att ackord måtte träffas med någon sockenbo, som åtog sig att för betingad lega skjutsa henne till Örebro. Herr handelsman Behrling anmodades och åtog sig benäget att anskaffa någon, som skjutsade henne till bestämd ort. Likväl förbehöll sig herr Behring att församlingen måtte bestämma dels hur stor skjutslega han finge lova den, som åtog sig verkställa skjutsen dels ock från vilken kassa betalningen skulle utgå.

    Församlingen bestämde skjutslegan till 15 Rd Rgs och i händelser någon av de vid Elgfall varande patienter skulle behöva medfölja så ökas till 20 Rd samma mynt, som pastor skulle av fattigkassan, efter herr Behring utfärdad invisning, till den skjutsande utbetala. I sammanhang härmed anmälde pastor att han måst av fattigkassans medel lämna förbemälta Hans Jansson och Stina Cajsa Björk, fyra Rgs 16 S Banco såsom reshjälp till Örebro, dit de dels förutan icke kunna förhjälpa sig. Församlingen godkände denna av pastor gjorda utbetalning.

    Sålunda överenskommet, beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,

    J.D Westholm, ordförande

  • 1843-05-14

    1843-05-14

    Vägdragningarna väcker känslor – vem kan ge upp sin mark utan ersättning, vilka reserverar sig, etc. Mötesordföranden blir avbruten och flera deltagare pratar i mun på varandra.

    År 1843 den 14:e maj hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling efter därom 8:E dagar förut från predikstolen skedd pålysning med tillkännagivande av ämnena för överläggningarna.

    §1. Ordföranden uppläste följande även nästlidne söndag från predikstolen upplästa, skrivelse:
    ”Till pastorsämbetet i Nya Kopparbergs socken! Anhålles ödmjukligen få sockenstämma utlyst i morgon att hållas den 14:e i denna månad för att få jordägare till marken där de projekterade nya vägarna skulle komma att läggas: ytterligare hörda över det sockenstämmobeslut, som avgör att marken ska tillsläppas för intet: neml:

    Stjernfors Bruks ägare, herr brukspatron J.N. Eriksson
    Häradsdomaren Johan Adler
    Sexman Eric Mattson i Stråtgården
    F.d länsman N. Floding
    Sexman Jan Janssons sterbhus i Södra Bredsjön
    Bergsman Gustaf Ersson i Elgfallet
    Bergsman Per JAnsson vid Södra Bergsgården
    Samt övriga jordägare vilkas rätt kan komma ifråga.

    Dessutom fordras, att få taga nödigt virke till underbroning, ävensom grus till fyllnadsämne på närmast belägna ställen: Och hoppas vi, det var och en av församlingens respektive hemmansägare som är i tillfälle därtill, villigt bidrar till det goda ändamål nu är föreslaget och icke ser på en liten uppoffiring av enskilt för det allmänna.
    Nya Kopparberget den 6:e maj 1843.
    C. Carlberg, J.N Ericsson, A. Magnusson. E. Kronberg”

    Härefter upplästes det i denna skrivelse åberopade sockenstämmoprotokoll av den 1:a augusti 1841, där uti en punkt är av denna lydelse:

    ”Så framt den projekterade vägförbättringen kommer att företas, bör ägare till marken där nya vägen mätte anläggas, utan någon ersättning den tillsläppa”


    Med anledning härav uppmanade pastor till denna sockenstämma kallade jordägare, att yttra sig huruvida de ville utan någon betalning tillsläppa mark till de nya vägarnas anläggande. Följande jordägare förklarade till protokollet och förband sig att utan all ersättning avstå den mark vare sig inägor eller skogsmark där, enligt det uppgjorda och av Kongl. Majts. fstställda vägprojekt och charterns nya väg kommer att anläggas, (…) deras egendomar: neml:

    Brukspatronen och riddaren herr Eric Cederborg på Stjernfors genom herr bruksinspektorn A. Magnusson å Stjernfors.
    Änkegrevinnan U. Mörner i Stockholm genom dess ombud herr bruksinspektorn E.G Bergman å Stjernfors. Herr brukspatron J.N Ericsson på Laxbro genom dess ombud herr postmästaren C. Carlberg på Konstdammen.
    Häradsdomaren, Bergslagskassören herr Johan Adler på Kyrkobakcen, personligen närvarande.
    Bergs-sexmannen Eric Mattsson i Stråtgården, själv närvarande.
    Bergmannen Jan Jansson i Wiktorp, dito, dito
    Bergsmannen Gustaf Ersson i Elgfall, dito, dito
    Sexman Jan Janssons i Södra Bredsjö, sterbhus delägare genom sonen Gustaf Adolf Jansson, dock med förbehåll att vara befriande från deltagande uti omkostnaderna för den nya vägarnas byggande.

    Följande däremot förbehöll sig bli ersatta för den mark som de utav sina egendomar torde komma att tillsläppa till den nya väg, vilken till undvikande av den så kallade Bergsgårdstäkts-backen, kommer att anläggas: neml

    Bergsman Per Jansson i Södra Bergsgården
    Per Larsson i Lakabäcken, Ramsbergs socken
    Aron Andersson vid (..) Born och
    Jan Abram Norgren vid W:a Löa i Ramsbergs socken.

    Med anledning härav uppdrogs åt herrar deputerade, att efter uppmätning och värdering av den mark dessa fyra sistnämnda hemmansägare och bergsmän bli i mistning av genom den nya väganläggningen, med dem uppgöra om en billig och rättvis ersättning, så framt de icke vid närmare eftersinnande avstår i från alla ersättningsanspråk. Uppsättaren Hindric Fredriksson vid Elgdaln på Elgfalls ägor hade av sin svärfar Hindric Andersson tillhandlat sig ett stycke mark över vilken han förmodade den nya vägen mellan kyrkan och Högfors komma att framgå. I händelse därav yrkade han bli vederbörligen gottgjord för den mark honom komma att frångå.

    F.d kronolänsman N. Floding ehuru genom pålysningen kallad, hade idag varken genom ombud eller personligen sig på sockenstämman infunnit, vad kan anses ha vad marken till ny väg beträffar, från alla ersättningsanspråk avträtt.

    Härefter företogs till ordförande frågan om virke till underbroning och grus till fyllnadsämne på de nya vägarna. Härvid förklarade herr brukspatron J.N Ericsson genom förenämnde dess ombud att han, där ny väg över hans mark kommer att gå, tillsläpper utan någon betalning både virke och grus till fyllnadsämne. Det samma lovade även herr brukspatron och riddaren E. Cederborgh genom sitt ombud, bruksinspektor Magnusson: herr bruksinspektorn E.G Bergman på Stjernfors lovade väl å änkegrevinnan Mörners vägnar att behövligt grus skulle få tas på högbemälda grevinnans mark men huruvida även virke skulle få tas utan ersättning ville han ej bestämma innan han däröver hunnit inhämta fru grevinnans utlåtande. Sexmannen Eric Mattsson i Stråtgården och bergsman Gustaf Ersson i Elgfallet förbehöll sig att för det virke och grus som till vägbyggnaden torde bli behövligt ta utav deras mark, erhålla den ersättning varom kan överenskommas.

    §2. Ehuru uti kallelsen till denna dags sockenstämma var bestämt antytt att överläggningarna för dagen inskränka sig till avgörande om tillsläppandet av mark, underbroningsvirke och grus till fyllnadsämne å de projekterade nya vägarna, så likväl redan vid sockenstämmans öppnande och de egentliga överläggningsämnenas föredragande avbröts ordföranden av åtskilliga talare, vilka hänförda av sin iver och visliga nit, väckte åtskilliga betänkligheter vid anläggandet av nya vägar inom socknen. Ordföranden som uppriktigt önskar att var och en med rätt att i sockenstämma talan föra, må sina tankar oförställt yttra, tillät gärna det mellankommande avbrottet och beslöt inom sig att föra till protokoll det huvudsakliga av var och ens anförande men måste från detta sitt beslut avstå, enär flera på en gång talade den ena i jämnbredd med och över den andra.


    Av denna orsak var det troligen herr brukspatron P.J Lundbom på Lövnäs begärde, att vid justeringen av detta protokoll få inkomma ett skriftligt anförande däruti han ville utveckla åsikter i saken. Denna herr patronens begäran bifölls med nöje. Vad ordföranden av de övrigas muntliga andraganden trodde sig kunna uppfatta var att en del ansåg de projekterade nya vägarnas anläggande komma att i långt högre mån drabba församlingen än det uppgjorda kostnadsförslaget föranleder, och att följden därav skulle bli många mindre bemedlades undergång. Andra åter ansåg en sådan nedtryckning å forlöner att det icke mer skulle löna mödan att köra några foror. Somliga åter sade sig väl icke vilja bestrida nyttan av att äga en god och jämn väg istället för en svår och backig; men höll före att Högfors och Hed hyttelag måste tillsläppa mer uti proportion än socknen gemensamt till den nya vägen mellan kyrkan och Högfors, även så att Stjernfors herrar bruksägare borde i lika betydlig mån bidra till den nya vägen mellan Stjernfors och Hjulsjö.


    Herr inspektor Bergman begärde till protokollet få intaget, att han å änkefru grevinnan Mörners vägnar vägrade allt deltagande uti kostnaderna för de nya väganläggningarna intill dess hela den summa vore fullkomligen bestämd med vilken socknen ska bidra och varefter väglottsägarna ska vara skyldiga att de nya vägarna emotta och underhålla.


    För utrönande härav föreslogs att herrar deputerade borde gå i författning om, att på entreprenadauktion till den minst bjudande borde bortackordera vägarbetet med den förbindelse för entreprenören att författa vägarna uti ett så kallat fullgott stånd att de vid den av kronoombudet hållna avsyningen bli gällande och av väglottsägare kunna emottas. Börandes entreprenören jämväl ställa antagligen borgen för fullgörandet av ackordet och att det ansvar, som i händelse av någon uraktlåtenhet här utinnan skolat drabba församlingen, måtte ensamt drabba entreprenören och dess borgensmän. Ett annat förslag var att hembjuda de blivande väglottsägarna att emot den föreslagna kostnadssumman själva bygga varsitt vägstycke.


    Vad nu denna 2:a § innehåller såsom tillkommet utan att ytterligare höra till dagens överläggningsämnen, skulle icke anses såsom något fattat beslut; men kunde om så begäres och av någon behörig prövas nödigt, bli föremål för en ny i laglig ordning utlyst sockenstämma.

    §3. Backstugusittaren Johannes Persson boende vid Salbonäs på brukspatron Cederborghs mark, men senast mantals- och skattskriven i Linde och under Vedevåg, begärde skriftligen att till församlingens kyrkoherde få avlämna dess medhavande prästbevis från Linde och att tillika med hustru och barn bli uti Ljusnarsbergs församlings förhörsbok inskriven. Församlingen svarade sig icke ha något emot denna hans begäran – men innan: Pastor finge hans besked motta och honom med familj uti kyrkboken inskriva skulle Johannes Persson först och till pastorsämbetet avlämna en förbindelse av herr brukspatron och riddaren E. Cederborgh där uti han ansvarar, att Johannes Persson, dess hustru och barn varken nu eller i framtiden falla denna församlings fattigvård till last.

    §4. Inhyses Carl Jansson från Westra Elfshöjden inställde sig och anhöll om församlingens behjärtande av hans hustrus olyckliga belägenhet i avseende till i råkad svår venerisk sjukdom, för vars botande hon, enligt provinsialläkarens tillstyrkande, måste bege sit till Kurhuset i Örebro. Men av sjukdomen så hårt angripen attt hon icke förmår vandra till fots en så lång väg och enär mannens omständigheter voro så knappa att hen ej förmådde anskaffa henne skjuts, beslöt församlingens ledamöter att hon av fattigkassan skulle bekomma Fyra Rd Banco att därmed själv frakta sig till Örebro dit hon skyndsammast borde förfoga sig.

    Sålunda överenskommet, uppgjort och beslutat, samt uppläst och erkänt, betyga å församlingens vägnar,
    J.D Westholm Ordf. Pastor
    A. Magnusson
    Gustafsson
    Bengtsson

  • 1843-03-26

    1843-03-26

    Änkefru och barnmorskan Eva Christina Nordgren inkom med en skrivelse angående hennes ersättning där hon hellre vill ha penningar än erbjuden säd – något stämman godkänner.

    År 1843 den 26:e mars hölls efter därom 14 dagar förutskedd pålysning från predikstolen och tillkännagivande av ämnena för överläggningen, allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling

    §1. Föredrog detta årets mantalslängd och underskrevs varvid tillkännagavs att den någon tid är hos församlingens pastor att tillgå, för den som önskar att av den samma taga närmare kännedom.
    §2. Till sockenfullmäktig, vid mönstringen med denna sockens beväringsmanskap d 4:e maj d.å., valdes bergsmannen Anders Andersson i Björkäng.
    §3. Åt Jonas Perssons från Rundberg son Jan Erik vilken detta år går i nattvardsskolan, men är alldeles utblottad på kläder, anslogs 10 Rd Banco.
    §4. Avlidne Anders Ersson Eks son Gustaf på 12:e året gammal, vilket enligt nämndeman E. Segelströms i Västra Löffall skriftliga intyg icke hade något i arv att förvänta efter sina föräldrar, vore därför i högsta behov av någon hjälp under hans skoltid. Församlingen beslöt att Per Andersson i Kumlan skulle vidtalas att lära denne gosse läsa och under samma tid söka något passande ställe få honom inackorderad till så lindrigt pris som kunde erhållas.
    §5. För(…) och upplästes en räkning från gästgivaren A.G Andersson uppå fönsterarbete i sockenstugan och Capellansgården, samt utlämnade medikamenter åt fattiga inom socknen, vilken räkning uppgående till 27 Rd 27 B Banco godkändes till betalning av byggnadskassan.
    §6. Beviljades en förhöjning av 15 organistlöner på taxeringen till fattigårdskassan och utgjorde således hela anslaget till de fattiga för året 75 organisttaxor.
    §7. Församlingens barnmorska änkefru Nordgren lät inlämna en följande skrivelse:


    ”Till Ljusnarsbergs församling
    Som det av Höglovliga Bergstingsrättens ledamöter lärer blivit beslutat att min förr av bergslagsmagasinet utgående lön hädanefter kommer att av församlingens byggnadskassa erläggas, så får jag i aller djupaste ödmjukhet anhålla att det i stället för säd erhålla kontanta penningar till det belopp, som kan vara emot sädens fulla värde, eller ett bestämt pris i stället för 5 tunnor säd, 4 så kallade organistlöner.
    Ljusnarsberg, den 26:e mars 1843, Eva Christ. Nordgren”

    Sedan denna skrift blivit uppläst, tillspordes församlingens ledamöter om de ville fru Nordgrens begäran bifalla, vartill svarades att församlingen icke kunde tinga på något bestämt pris för fru Nordgrens löningssäd, enär spannmålsprisen för varje år är så olika, utan skulle det stånda fru Nordgren såsom barnmorska, fritt att antingen hos byggnadskassören utta säden in natura, eller taga lösen för den samma i överensstämmelse med det pris som inom orten för varje år går och gäller.


    §8. Ordföranden anmälde att drängen Carl Ersson från Västra Löffall blivit vansinnig, varför församlingen beslöt att han skulle till länslasarettet avsändas för att undergå provkur. Intill dess svar hinner ankomma om något rum å lasarettet för denna olyckliga vore ledigt, skulle skriftlagets uppsyningsman J. Bäcker vid Västra Löffall föranstalta att han hos någon måtte få inhysa till tillsyn och vård. Då ingen vid sockenstämman var närvarande som kunde besvara de frågor, vilka av uti Landshövdingeämbetets kungörelse av den 24:e mars 1836 år föreskrivna för vansinnigas antagning å lasarettet, beslöts att J. Bäcker och den sinnessjukas moder skulle i veckan infinna sig hos pastor för att uppgiva svar å ovannämnda frågor.

    Sålunda överenskommet och beslutat intyga å församlingens vägnar,
    J.D Westholm Ordf. Pastor
    Eric Jansson
    Eric Persson i Wiken

  • 1842-09-04

    1842-09-04

    Änkemannen Per Jansson och hans måg Peter Ersson med familj vid Sjöfallet har drabbats av brand den 19:e augusti samma år och huset och lösöret är borta. De nödställda söker stöd vilket föranleder funderingar i sockenstämman om hur vilka brandstöd som egentligen är berättigade till stöd…

    År 1842 den 4:e september hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling efter därom lag till skedd kungörelse från predikstolen med tillkännagivande av ämnena för överläggningen.

    §1. Tillkännagavs att backstugesittaren Per Jansson och dess måg Jan Peter Ersson vid Sjöfallet hade genom vådeld den 19:e augusti, förlorat jämte bostad, nästan all sin lösa egendom och upplästes en av nämndemannen Anders Andersson i Körartorp förrättad uppskattning, enligt vilken värdet av det som vid detta olyckliga tillfälle blivit lågornas rov, utgjorde tillika med stugutbyggningen, 416 Rd Banco, varjämte de brandskadade anhöll att av församlingen erhålla någon hjälp i deras nödställda belägenhet.

    Församlingens närvarande ledamöter förklarade sig visserligen villiga att efter förmåga bispringa dessa olyckliga, men ansåg sig likväl först böra överenskomma om vissa grunder varefter dessa och dylika brandskador vilka brandstöd ej äro berättigade, av församlingen böra understödjas. I anledning här av (…) sockenmännen efter någon överläggning i följande beslut: Den eller de, vilka enligt brandstödsföreningen ej äro till brandstöd berättigade, men genom vådeld förlorat större eller mindre del av sin egendom, tillkalla två bofasta ojäviga gode män vilka hålla uppskattning å det som genom vådelden blivit förstört. Denna uppskattning föreläggs sedan för församlingen i allmänna sockenstämma för att därefter granskas och av tvenne ledamöter, dem församlingen väljer, och sedan upplyst blivit att vådelden icke genom någon vårdslöshet eller oförsiktighet uppkommit, erhåller den brandskadade av församlingens byggnadskassa 30 procent av det uppskattade och av församlingen godkända värdet är. Med avseende å den eldsvåda som nu övergått Per Jansson och hans måg vid Sjöfallet beslöts att det upprättades uppskattningsinstrumentet av herr inspektor Bergman på Stjernfors och nämndeman Eric Persson i Viken närmare granskas, varefter församlingen i nästblivande sockenstämma som nu utsatts att hållas d 25:e i denna månad, ville bestämma beloppet av det understöd som ifrågavarande brandskadade skulle erhålla.


    §2. Undertecknad ordförande att enligt uppgift av bevärdiga personer landbonden Anders Janssons vid Gustafsdahl dotter Maja Cajsa på nytt blivit sinnessvag och till den grad våldsam att hon ständigt måste bevakas av två eller tre handfasta personer. Enär hon således vore per den allmänna säkerheten högst vådlig föreslog undertecknad att hon hos höga Landshövdingeämbetet i Örebro göra ansökan om patientens intagande å länslasarettet för undergående av provkur samt i händelse hennes sinnesrubbning skulle befinnas obotlig, i ödmjukhet anhålla att hon måtte få intagas på någon hospitalsinrättning. Församlingen antog enhälligt detta förslag och beslöt att enär Anders Jansson befunne sig uti knappa omständigheter skulle omkostnaderna för provkuren och inlösandet å hospitalet bestridas av församlingens byggnadskassa likväl skulle det åligga Anders Jansson att själv beskosta hennes skjuts till lasarettet.


    Sedan sålunda blivit av församlingen överenskommit och beslutat framställdes punkt för punkt till besvarande av frågor vilka uti Landshövdingeämbetets kungörelse nr 59 av den 24:e mars 1836 innehålles och antecknades svaren så lydande:

    1. Att den sjuka heter Maria Catharina Andersdotter
    2. Att hon är född 1810 den 9:e september Ljusnarsberg
    3. Att dess föräldrar äro Lb Anders Jansson och dess hustru Anna Hansdotter vid Gustafsdahl. De befinna sig i knappa villkor idka kolning och jordbruk.
    4. Att bemälte Maja Catharina har för det mesta vistats inom föräldrahuset och har i sitt friska tillstånd deltagit ut den arbetande klassens så inom- som utomhus förefallande göromål.
    5. Att varken hennes föräldrar eller eller syskon hava varit eller äro sjukliga.
    6. Hennes sinnessjukdom började 1825 eller just efter hennes första nattvardsgång, och yttrade sig först såsom en svår ängslan. Detta tillstånd av ängslan fortvarade till en början omkring tvenne år; Upphörde därefter för någon tid – men återkom tidfals och varade än en längre än en kortare tid. År 1839 föregick hennes sinnessjukdom till verklig galenskap, varför hon i maj månad samma år insändes till länslasarettet och efter därstädes genomgången provkur hemkom någorlunda förbättrad. Såsom tillförene har hon dock understundom varit besvärad av en svår ängslan tills hon den 22:a den nyss förflutna augusti angreps av verklig galenskap. Sedan dess har hon blott haft några ögonblicks redighet.
    7. Att modern under sitt havandetillstånd med patienten varit fullkomligt frisk och ej såvitt hon kunde minnas, varit utsatt för några häftiga sinnesrörelser.
    8. Att hon från barndomen haft svagt bröst och stundom besvärats av huvudvärk.
    9. Att hon icke gjort sig känd för någon slags liderlighet utan alltid fört en stilla och ärbar levnad.
    10. Någon orsak till hennes sinnesrubbning kunde icke bestämt uppgivas. Dock funnes anledningar till den förmodan att hon lidit av starkt begär efter kärleksnjutningar, varemot ingen anledning förekommit att hon på ett eller annat sätt tillfredsställt detta begär. Men har åtnjutit en efter sitt stånd, god och kristlig uppfostran och blivit så väl av sina föräldrar som syskon med ömhet och välvilja omfattad.
    11. Att hon i sitt friska tillstånd ägde någorlunda försvarlig kristendomskunskap och ordentligen begagnade nådemedlen. Något religionsvurmeri har icke hos henne förmärkas.
    12. I avseende på de, uti denna punkt förekommande frågor, vore intet anmärka om icke det att hon under sin sinnesförvirring visat sig mycket förbittrad emot sina föräldrar.
    13. Att den sjuka aldrig varit anklagad eller misstänkt för något brott.
    14. Att hon för 3 år sedan på länslasarettet i Örebro undergått provkur. och efter 6 a 8 veckors vistande därstädes återkom hon till hemmet någorlunda redig till sina sinnen.
    15. Att det nu inträffade utbrottet av hennes sinnessvaghet förhåller sig på enahanda sätt, som sin provkurens undergående 1839 likasom tillförene har hon sedan dess, stundom varit betagen även svår ängslan, klagat över värk i bröst och huvud. Vid det nya anfallet av galenskap har på patienten ådern blivit öppnad varav dock ingen förbättring märkts.

    Patienten saknar för närvarande all tillgång att själv kunna bekosta sitt vistande på lasarettet och då föräldrarna äro fattigt landbondefolk, torde ej inom framtiden vara något arv efter dem att påräkna.

    §3. Comminister Strandell anmälde behovet av nya fönsters insättande i den mindre manbyggningen uti Capellangården vilket och nu av församlingen vidgås.

    Sålunda överenskommet och beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,
    J.D Westholm Ordförande, pastor.
    Erik Pehrsson
    Eric Jansson
    A. Magnusson

  • 1841-07-04

    1841-07-04

    Anna Stina Grönberg som vi träffat tidigare under 1840 i protokollen har efter en tid på Örebro lasarett med sin fallandesjuka nu bedömts som obotlig och det formella beslutet att få henne inlöst till Vadstena tas nu…

    År 1841 d 4 juli hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling efter därom samma dag utfärdade kungörelse med tilllännagivande av ämnet för församlingens överläggning.

    §1. Uppläste pastor den av lasarettsläkaren herr doktor Ingman avgivna attest om obotligheten av Jan Persson från Skomakarebäckens änka Anna Stina Persdotters epilepsie och därav härrörande fånighet sam därefter lasarettssysslomannen kamrer Bellqvists skrivelse med begäran att Ljusnarsbergs församling skulle höras huruvida församlingens önskande att samma änka antingen nu genast från lasarettet avhämtades eller emot stadgad betalning kvarstannade å lasarettet intill dess Kong Ordens Gillet lämnat sitt bifall till hennes inlösen å Vadstena Hospital. Med anledning av sistnämnda skrivelse beslöt församlingen enhälligt , att till herr kamrer Bellqvist det svar skulle ges att församlingen med tacksamhet emottog anbudet att bemälta änka finge mot den fastställda betalningen kvarstanna å Örebro lasarett intill dess hon finge å Vadstena Hospital inlösas. Då nu församlingen fattat detta beslut hemställde pastor till församlingens omprövande om i händelse den andra fallsjuka kvinnan Anna Stina Grönberg efter fulländad provkur skulle befinnas vara obotlig, det icke vore lämpligast att även hon finge å Örebro lasarett kvarstanna till dess Ordens Gillet lämnat sin tillåtelse till hennes emottagande å Vadstena Hospital. Församlingens ledamöter förklarade att vad de beslutat angående änkan Anna Stina Persdotter från Skomakarbäcken skulle gälla även för Anna Stina Grönberg utan församlingens vidare hörande.

    Härefter anmäldes att avlidne nämndemannen G. Tengmans änka på Bergsgårds ägor befann sig i ett uselt och utblottat tillstånd, vadan hon vore i stort behov av något understöd. Ehuru väl att den nu väckta fråganom understöd ocke förrän vid detta tillfälle blivit till pastor anmäld och således icke heller detta överläggningsämne kunnat från predikstolen kungöras, så enär förhållandet om behövligheten av något understöd för Tengmans änka vitsordades av de flesta närvarande sockensledamöter och uppå deras begäran upptogs denna fråga till beprövning och beviljades för tillfället ett understöd av 2 Rd Rgs samt 1/4 tunna råg åt nämndeman Tengmans änka.

    Sålunda beslutat intyga å församlingens vägnar

    J.D Westholm Ordförande, pastor

    Kommentar

    Här får vi det formella beslutet på tidigare berättelse om Anna Stina Grönbergs öde (se protokoll 1840-04-12 och protokoll 1840-12-06)