Etikett: Stora Kumlan

  • 1846-06-28

    1846-06-28

    Protokoll hållet i allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 28:e juni 1846.

    §1. Enligt åtta dagar förut skedd kallelse sammanträdde nu församlingens ledamöter för att yttra sig över herr brukspatron och riddaren E. Cederborghs begäran, att utse någon eller några, som besiktiga den vägomläggningen inom socken som går ifrån Stjernfors emot Hjulsjö och där över sitt utlåtande meddela, även som huru församlingens åtagna andel däruti kan komma att beräknas samt om icke skäl vore att något utöver herr Ljungdahls föreslagna förbättringen densamma är ett förbigånget ställe även anlägga för att få det hela mer ändamålsenligt.
    För att närmare utveckla och förklara denna sin önskan och begäran hade bemälda brukspatron till ordföranden låtit inlämna följande skriftliga anförande, som nu upplästes:


    ”Sedan direktören för väg och vattenbyggnaden anslagit en betydlig summa penningar för vägarnas anläggning i Nya Kopparberget så övertog (..) särskilda bergslagens ledamöter verkställigheten därav enligt herr lantmätaren Ljungdahls förslag och kostnadsvärdering. Emot inbördes borgen finge dessa medel lyftas och en var disponerade det belopp som på den vägomläggning han övertagit belöpt sedan däruti församlingen uti beslut av den 12:e december 1841 åtagit sig med 1/3 därav för sin del befordra det nyttiga företaget.
    ——– så vad kan vara allmänt (…) så som detta har sig ehuru ingalunda iklädande mig någon ansvarighet eller verkställighetsplikt (…) för fullbordande av den del av vägen som ligger mig såsom Stjernfors Bruks ägare närmast, eller ifrån Stjernfors förbi Salbobackarna, jag har sedan det föreföll mig som vore något därå att ytterligare fullända samtalet med en av bergslagens utmärkt aktningsvärda medlemmar om fulländande därav medelst sin hussyn och nämndemannen Anders Andersson i Körartorp ha i det avseendet svarat mot min väntan, den väganläggning herr Ljungdahl föreslagit är som jag vid besiktning förleden gårdag därå såsom enskild person gjort, ganska väl efter — förhållanden iakttagen, att herr Ljungdahl för—- en fortsättning därav, förbi den så kallade Grind- och Marcusbacken betagen ej vad som är gjort — —– men anhållan vore det ville församlingen utse någon eller några som besiktigade och lämnade sitt utlåtande om detta arbete, vartill jag får föreslå herr bergsfogden Craelius med den honom till biträde lämnades jag hoppas han ej undandrager sig denna möda och lämnar yttrande därom.
    Sedan kan vägen ifrågavarande till nyttjande upplåta och indelas, där förutom och som till denna väg enligt fattat och som jag hoppas orubbligt beslut av den 12:e december 1841 Bergslagen förbundit sig lämna 1/3 tillskott, skulle jag föreslå om detta, sedan den bestämda vägomläggningen blivit godkänd därå bliva något överskott att det samma måtte få användas till den förut omförmälda Grindbackens omkringgående och varom allt de utsedda syningsmännen torde lämna sitt utlåtande att ifrågavarande tillskott av byggningskassören må utttagas och tillhandahållas tar jag för avgjort och att såvitt på mig beror fullständig redovisning för använda medel må bliva framlagd för sig anmäla,

    Stjernfors den 27:e juni 1846, Eric Cederborgh

    Församlingens ledamöter, som tog detta anförande i övervägande funne ej skäl att bi—– herr brukspatrons begäran att utse någon eller några som besiktigade ifrågavarande vägomläggning, enär herr kapten Olivecrona i nästinfallande juli månad här skall inträffa för att å direktions för väg- och vattenbyggnader —– anställa en förberedande syn och alla inom socknen verkställda vägomläggningar och i sådant fall där besiktning, som av några församlingens ledamöter anställdes uti deras yttrande däröver vore utan —- ändamål, –som vägarbetets gillande eller ogillande, endast och allenast kan komma att bero av bemälda Olivecronas utlåtande därom.
    Vad åter angick herr brukspatrons uttalade önskan och begäran att i denna händelse några medel, sedan m——— vägomläggning blivit gillad, skulle bliva övriga och måtte få användas på kringgående av den så kallade Grind- och Marcusbacken, kunde den ej annat än godkännas av de församlade som ansåg den före—- vägomläggningen vara av behovet högt påkallad, men kunde ej förr fatta något avgörande beslut om verkställigheten därav, än den eller de som iklätt sig ansvaret uti skyldigheten att verkställa ovan besagda vägomläggning enl sätt den utsynad, redogjort för omkostnaderna och de medel som de av statsanslaget uppburit. Skulle något härav bliva övrigt våre det församlingens önskan, att detsamma måtte användas för sistbesagda ändamål (men ville ej vidkännas att utbetala det 1/3 tillskott vilket församlingen till förbundit sig att lämna endast och allenast för att kunna hitbekomna merbemälda statsanslag).

    §2.
    Hemställde ordföranden till församlingens avgörande vad mått och steg borde tagits med Jonas Persson i Stora Kumlan som låter sin dotter Maria vilken lider av svåra brännsår över hela ryggen, försmäkta i allra största elände, utan att lämna henne minsta tillsyn, skötsel och underhåll. Församlingen, som visserligen hade sig bekant hans iråkade obestånd, kunde dock ej frikalla honom ifrån den faderliga omvårdnad han borde visa ett så olyckligt och beklagansvärt barn, men de — tillsägelser till Jonas Persson att hädanefter mer faderligt och kärleksfullt vårda henne ansågs vara utan all påföljd, uppdrogs åt Petter Andersson från Stora Kumlan, som nu närvarande upplyste att besagda flicka ägde ett litet arv a 5-6 riksdaler rgs efter sin avlidna mor hos honom innestående, att detsamma utlämna och använda till hennes vård och skötsel, och ville församlingen sedan det var använt och förtärt, och att Jonas Persson skulle fortfara att vara lika hjärtlös och obarmhärtig framdeles göra något undantag åt den beklagansvärda
    .

    §3.
    Företrädde Petter Perssons hustru i Lönnfallet och anhöll om vidare understöd till föda åt sin av kylskador ännu svårt lidande son Erik. Församlingens ledamöter som noggrant hörde föräldrarnas knappa omständigheter och därför sedan maj månad tilldelat honom ett understöd av 6 riksdaler 32 skilling banco, anmodades nu ytterligare åt honom en fjärdedels tunna råg.

    In fidem
    J.D Westholm

    Uppläst justerat och erkänt i allmän sockenstämma den 5:e juli 1846, betyga å församlingens vägnar,
    Eric Persson i Wiken.

  • 1842-10-30

    1842-10-30

    De fattiga i Stora Kumlan och Pingstatorp beviljas understöd och pastorn funderar på när det passar bäst att hålla katekesförhören….

    År 1842 den 30:e oktober hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling efter därom 14 dagar förutskedd pålysning från predikstolen och tillkännagivande av överläggningsämnet.

    §1. Upplästes det vid Fattigvårdens senaste sammanträde förda protokoll som upptar anslag för nästkommande år åt socknens fattighjon. Dessa anslag blev nu av församlingens ledamöter granskade och med några få förändringar, vilka i ovannämnda protokoll, denna dag blev intagna godkända.


    Dessutom beviljades församlingen med några tillfälliga anslag åt följande behövande:
    Åt Jan Janssons änka från Stora Kumlan, vilken längre tid av sjukdom varit urståndsatt att själv sig vårda, 1 Rd Rgs i veckan; och borde skriftlagets uppsyningsman föranstalta att hon för detta anslag erhåller vård och skötsel.
    Åt Jan Janssons änka från Pingstatorp 6/8 tunnor råg och 6/8 tunnor havre, allt att av församlingens fattigvårdskassa utgå.

    §2. Församlingen beslöt och nu att åldrige och bräcklige f.d vagnsmakaren Mats Ljunggren, vilken under 20 års tid, dock utan att här veterligen vara mantalsskriven, vistats än här och än där uti denna socken, skulle på något tjänligt ställe inackorderas till vård och skötsel. Församlingen överlämnade åt socknens fattigföreståndare att därom draga försorg, och förbehöll den sig att ackordssumman för Ljunggren ej finge överstiga högsta fattiganslaget eller 60 Rd Rgs.

    §3. Framställde församlingens pastor till sockenmännens ombeprövande, vilken tid på året vore lämpligast för hållande av de i kyrkolagen anbefallde Catechism i (…)förhören och de av Stiftets biskops yrkade bibelförklaringar.
    Församlingens ledamöter överlämnade detta mål till kyrkoherdens (…) ombeprövande, vilken lovade att vid tillfälle upprätta förslag därtill, som sedan i sockenstämma föreläggas församlingen.

    Sålunda beslutat och överenskommet betyga å församlingens vägnar,
    J.D Westholm Ordförande
    C. Carlberg
    (.) Bengtsson

  • 1842-05-29

    1842-05-29

    Jan Jansson Sundberg har piggnat på sig, rotemästare har valts, kyrkans tak behöver tjäras och Anders Ersson har en räkning för fem rullar tobak, att föredra för stämman…

    År 1842 den 29:e maj allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling efter 14 dagars förut skedd på lysning från predikstolen med tillkännagivande av ämnena för överläggning

    §1. Upplästes, godkändes och underskrevs Kyrkans, de fattigas, Skolfondens, Fromma stiftelsens, Bokkassans och Lasarettets av Herr Inspektör EG Bergsman på Stjernfors, Handlanden J Åkergren vid Norra Bergsgården och Bergsmannen Jan Erik Jansson vid Östra Born reviderade och riktiga befunna räkenskaper varvid behållningen den 1:a Maj befanns vara:

    §3. I ordning att bli rotmästare voro följande

    Bruks Roten No: 486 Östenstorp Patron Lundbom
    Hed ” ” 195 Källtjärn Patron Heijkensköld
    Norrsjö ” ” 303 Påtåker Eric Nilssons änka
    Ljusnars ” ” 389 S:a Smedberg Jan Erik Eriksson
    Stjernfors ” ” 426 Stuttjernsfall Olof Andersson
    Stellbergs ” ” 257 N:a Löffall N.M Jan Persson
    Hörks 1:a ” ” 485 Örtjern PEr Svensson
    Hörs 2:a ” ” 8 Aflångsvik Patron C Eriksson i Ramsberg

    §4. Beviljades en taxering av 50 organistlöner.

    §5. Beslöts att de nödvändiga reparationerna å prästgården skulle i år verkställas och uppdrogs Byggnadsdirektionen att därom draga försorg. Fähusets ombyggnad i kyrkoherdegården skulle av Direktionen med görligaste första å entreprenadauktion till den minst bjudande upplåtas.

    §6. Upplästes Bergsrättens beslut av den 1:a januari 1842, vilket till församlingens pastor blivit avlämnad att å denna sockenstämma föredra och församlingens ombeprövande underställas, angående Bergslagets förslag att på socknens gemensamma kassa få överflytta den avgift till orgelnisten, orgeltramparen, bergstingspredikanten och barnmorskan vilken hittills av Bergslagets magasin utgått. Efter någon överläggning biföll församlingen detta förslag varför beslöts att ovannämnda avgifter borde hädanefter, oförändrade av Byggnadskassan, utgå.

    §7. Beslöts att kyrktornet skulle denna sommar tjärstrykas och uppdrogs åt Byggnadsdirektionen att detta arbete å entreprenadauktion till den minst bjudande upplåta. I sammanhang härmed beslöts även att kyrksnickaren Hellander skulle besiktiga det yttre av kyrkans väggar och tak, samt klockstapeln och för församlingen tillkännagiva om något bristfälligt derå skulle förfinnas.

    §8. Sockenskräddaren Daniel Ersson vid Ställbergs Nubbtorp och sockenskomakaren Johan Fallström vid Norra Finnfall avsade sig sina hittills idkade hantverk. Däremot anhålls skräddardrängen Carl Olsson vid Funkhagen och skräddargesällen Carl Hellberg att bli antagna till sockenskräddare. Deras begäran bifölls, så framt de vid justeringen av detta protokoll företa ordentliga (…) för kronoutlagornas bestridande

    §9. Fattighjonet Jan Jansson Sundberg vid Stora Kumlan vilken nu blivit till hälsan så mycket förbättrad, att han med stöd av kryckor kan besöka närmaste granngårdar, fått skriftligen anhålla att denna sommar på församlingens bekostnad få bli avförd till Loka för att undergå brunnskur. Församlingen biföll Sundbergs begäran och beslöt att tilldela honom 5 Rd Banco till skjuts och 2 Rb samma mynt till lasarettsavgift vilket allt av Fattigkassan skulle utgå.

    §10. Flickan Stina Lovisa Björnberg vilken till den 1 Maj då varit inackorderad hos Isberg vid Rasbacken ansåg församlingen vara till den ålder kommen att hon medelst valltjänst kunde förskaffa sig uppehälle, varför underhåll för henne nu indrogs.

    Ofärdiga Anna Maja Nilsdotter Yxsjön skulle även denna sommar erhålla 1/8 tunna råg.

    Erik Nilsson vid Älgfall får 5 Rd Rgs för sin dövstumma son vilken först varit inackorderad hos Hr Gustaf Ersson därstädes, men sedan han genom ett huggsår blivit urståndsatt att något arbete förrätta, till föräldrarna hemflyttat, och skulle Erik Nilsson i höst anmäla sig hos Fattigvården i händelse något vidare understöd för hans olyckliga son vore av behovet påkallat.

    Angående vagnmakaren Ljunggren blev icke något beslut fattat.

    Anders Ersson i Fiskbro lät inlämna en räkning uppå att fattighjonet Anders Hansson från Björkäng vård och skötsel under hans sista sjukdom utgående 6 dagar a 2 Rb dagen, samt för likkista m.m. 5 Rb Rgs, denna räkning godkändes till betalning av Fattigvårdskassan med förbehåll att Anders Ersson återskaffar de kläder som Anders Hansson något förut av församlingen erhållit.

    Anders Ersson vid Norra Vägen (…) även en räkning 5 rullar tobak som han åt Nils Erssons änka vid Långudden som hos honom är inackorderad, avlämnat uppgående till 2 Rb 24 B Rds, vilken räkning församlingen till betalning av fattigvårdskassan erkände.

    §11. De byskolmästare vilka sistlidet år, erhöll de beviljande flitpenningar skulle även i år detsamma undfå till lika belopp som förut.

    Sålunda överenskommet, beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar

    J.D Westholm Ordförande, pastor
    Jacob Bergvall i Kumla
    Erik Petersson i Wiken

  • 1841-05-23

    1841-05-23

    Kyrkan står i behov av besiktning och eventuella reparationer där också stämman inser nyttan och behovet av en åskledare, för tänk fasan om åskan slår ner i kyrkans torn…? Det får dock inte kosta för mycket, så utsedd får först försöka beräkna kostnaden innan sockenstämman tar det vidare till beslut….

    År 1841 d. 23:e Maj hölls allmän Valborgsmässo sockenstämma med Ljusnarsbergs församling, efter 14 dagars förut skedd pålysning från predikstolen med tillkännagivande av ämnena för överläggningarna.

    §1. Upplästes, godkändes och underskrevs kyrkans, de fattigas, skolfondens, Fromma Stiftelsens, bokkassan och lasarettets av H Inspektor A Magnusson på Stjärnfors, handlanden J Andersson i Körartorp reviderade och riktiga befunna räkenskaper: varvid behållningen den 1:a maj befanns vara:

    1: Kyrkans utstående kapital: 4438 – 32 Rd Banco
    Obetalt intresse: : 55 – 37 – 10
    Obetald kyrkskatt: : 42 – 31 – 6 Kontant i kassan: _: 263 – 34 – 5

    (Summa:) 4’851 – 40 – 10

    2: Fattigkassans utstående kapital: 2360 Rd Banco
    Obetalt intresse: : 39 – 19 – 2
    Kontant i kassan: ___: 263 – 45 – 6 (Summa:) 2459 – 21 – 4

    3: Skolfondens utstående kapital: 2483 – 16
    Obetalt intresse: _: 15
    Kontant: ______
    :322 – 10 – 11 (Summa:) 2820 – 26 – 11

    4: Fromma stiftelsens kapital: 1000
    vars ränta 60 Rd utbetalas till 10 fattiga änkor

    5: Bokkassans behållning i böcker: 8 – 32
    Kontant:_____ 28 – 33 – 10 (Summa:) 37 – 17 – 10

    6: Insamlade lasarettsmedel: 28 – 9 – 2

    §2: Upplästes av byggnadskassören Herr J. Adler byggnadskassans räkenskaper för år 1839 varav befanns att
    De utbetalda medlen utgjort: 740 – 7 – 4
    De influtna: __: 540 – 24 – 8
    Kassans skuld:
    : 199 – 30 – 8

    D:o D:0 Fattigvårdskassans utgifter för 1840__: 1180 – 18 – 2
    Influtna medel: __________: 810 – 9 -6
    Kassans skuld: _________: 370 – 8 – 8

    §3 I ordning att bli rotmästare var följande:

    Bruks roten Nr: 482 – Åsen, Anders Ersson
    Heds roten Nr: 194 – Källtjärn Brukspatron Heijkenskjöld
    Norrsjö roten Nr: 302 – Påtåker Sexman J. Jansson i Södra Bredsjö
    Ljusnars roten Nr: 388 – Lilla Smedberg Krokfors bolag
    Stjärnfors roten Nr: 425 – Stutjärn Erik Jansson
    Ställbergs roten Nr: 256 – Norra Lövfall Patron J.N Ericsson
    Hörks 2:a roten Nr: 7 – Avlången Patron Eriksson på Romsberg

    §4 Beviljades en taxering av 70 organistlöner

    §5: Bergskassören Herr J. Adler uppläste en av patron J.N Ericsson på Laxbro år 1839 utgiven och med många av sockenmännens underskrifter (…) skriftlig uppmaning till församlingens respektive ledamöter att av byggnadskasssans medel tilldele den, nämnde år, avflyttade kyrkoherden herr Gustaf Godenius 200 Rd Banco, såsom tacksamhetsbevis för det nit och den skicklighet, varmed nämnda kyrkoherde inom denna församling sitt ansvar fulla kall förstått, ävensom att kvitto att denna summa till kyrkoherden Godenius blivit av herr Adler betald. Då nu församlingens ledamöter tillspordes om de medgav att denna utbetalningspeng påförs byggnadskassan, vilket ännu ej skett, förklarade inspektor Magnusson på Stjärnfors , å sin principal herr brukspatron Cederborghs vägnar, varuti även bergsmannen Jan Eric Jansson på Västra Born och Gerzelius änka vid Lilla Lövskogen instämde, att som församlingen icke i vederbörlig ordning därom blivit rådfrågad och beslutit, han icke kunde godkänna denna utbetalning att utgå av byggnadskassan. På hemställan av ordföranden, beslöt församlingen att detta ärende sedan kungörelse därom skett i predikstolen, skulle i en särskild sockenstämma till prövning upptas och om så skulle påfordras votering därom anställas.

    §6: I avseende på behövliga reparationer å kyrkans torn och tak m.m beslöts att kyrkosnickaren skulle de samma besiktiga och vid nästkommande sockenstämma framlägga förslag, hur bristfälligheterna lindrigast kunna avhjälpas. I sammanhang härmed erinrade ordföranden om det förslag av framlidne biskopen doctor Vijkman vid härstädes hållen generalvisitation, att förse kyrkan med åskledare. Efter hållen överläggning beslöt församlingen att underrättelse först borde sökas, hur mycket en åskledare kan komma att kosta, då i händelse den ej bli för dyr, församlingen därom vidare finge överlägga.

    §7 I avseende till brist på erforderligt virke beslöts att med reparationerna i prästgårdarna skulle hav anstånd till nästkommande år, likväl borde fähuset i kyrkoherdebostället få upphjälpas att det även under vintern kunde begagnas.


    §8. Följande sockenhantverkare uppsade sitt hittills idkade hantverk:
    Nämligen Jan Mattsson vid Ljusnarsborn, skomakarhantverket
    och Carl Larsson från Silkesberg – skräddarhantverket

    §9: Åt efterskrivna fattiga beviljades någon tillfällig hjälp av fattigmedlen:

    1. Jan Jansson Sundberg vid Stora Kumlan, åt vilken vid fattigregleringen för innevarande år anslogs 1,5 tunna råg, erhöll tillstånd att nu genast utse det, som därav även kunde återstå, samt löfte om vidare understöd, när det av behovet befunnes vara påkallat.
    1. Jan Larsson Lacke från Sörviksmossen 1/4 tunna råg
    2. För värnlösa flickan Stina Lovisa Björnberg (…) Isberg, hos vilken hon förlidet år varit inackorderad, för 20 Rd, från den 1:a maj innevarande till f t. nästkommande år 23 Rd Rgs.
    3. Åt ofärdiga drängen Messing, vilken förut varit på församlingens bekostnad på lasarettet, anslogs 1/8 tunna råg. Dessutom beslöts att han denna sommar borde på församlingens bekostnad avsändas till Loka, då han undfår av fattigvårdskassan 3 Rd Rgs till resehjälp, samt av fattigkassan 3 Rd samma mynt till lasarettsavgift.
    4. Anders Ersson vid Nya Vägen hos vilken Nils Erssons änka Maja Larsdotter från Årtjärn i 17 veckor njutit vård och skötsel, skulle de före erhålla betalning av fattigkassan med 36 Rd Rgs för varje vecka. Om nämnda änka vore hågad att hos Anders Ersson kvarstanna, skulle han fortfarande få uppbära lika stor betalning för den tid hon där kan komma att vistas.
    5. Ofärdiga flickan Anna Maja Nilsdotter från Yxsjön får under sommaren 1/8 tunna råg.

    Sålunda överenskommet och beslutat intyga å församlingens vägnar

    J.D Westholm Ordförande, pastor

    Anders Ersson vid Finkbro

  • 1840-03-08

    1840-03-08

    Knappt två månader har gått sedan det förra och första mötet på 1840-talet och stämman sammanträder med pastor Westerholm och det ledande skiktet i Ljusnarsberg igen. Det har hunnit bli mars i Ljusnarsberg där vårvintrar är den värsta perioden för de allra fattigaste: Förråden är slut och inget går att odla ännu för de ljusnarsbergare som lever ur hand i mun…


    År 1840 den 8:e mars hölls, efter förut skedd laglig på lysning allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.

    §1 Föredrogs herr A.G Anderssons vid Ljusnarsbergs Gård räkning uppå omkostnader efter dels avsägelse från lärarbefattningen, för bestridandet av läsningen å Myrbo skola under vårterminen 1839, uppgående till en summa av 84 riksdaler banco. Församlingens ledamöter vilka väl ansåg denna summa alltför hög när den vida överstiger beloppet av den åt landcasterläraren anslagna årliga lönen, ville dock såsom en gärd av sin erkänsla för herr Anderssons ådagalagda nit och skicklighet under den tid han vid nämnda skola undervisningen förestått, åt honom anslå en summa av 50 riksdaler banco, vilka medel beslöts bör av skolkassan utgå.

    §2 Uppå därom gjord anmälan beviljades åt nedanskrivna fattiga till hjälp uti deras nödställda belägenhet följande

    1. Per Janssons änka vid Fäbobacken 1/4 tunna råg

    2. Enkan Maria Persdotter från Elfshöjds skriftlag 1/4 tunna råg

    3. Gamla och ofärdiga drängen Anders Gunnarsson vid Hörks hytta 1/4 tunna råg

    4. Jan Jansson Sundberg från Stora Kumlan 1/4 tunna råg

    5. Anders Hansson vid Björkäng vilken angivits vara i så utblottat tillstånd att han ej äga det ringaste blida plagg att skyla sig med, skulle av byggnadskassan till detta behov uppfyllande erhålla medel och uppdrogs åt byggnadskassören herr patron Adler att därom draga förfång mot en summa af 13 riksdaler 16 S banco

    6. Pär Jansson vid Rälln vilken även om avsaknad av nödiga kläder, men ägde en fordran av Lars Samuelsson på Rälln varom likväl uppstått tvist skulle till dess den blive bilagd, förskottsvis av byggnadskassan anhålla understöd for ovannämnda ändamål.

    7. Förrymde så kallade Skrots kvarlämnade hustru Maja Jansdotter vid Tennkullen får 1/8 tunna råg

    8. Skomakaren Erik Ersson vid Tallåsen, som förlorat sin enda ko hade hos kyrkoherden anmält att få en stambok upprättad för att vid denna socken kunna söka någon hjälp i sin olycka. Men då kyrkoherden icke ansåg sig berättigad att utan församlingens hörande en dylik stambok utfärda anmäldes nu av honom detta ärende; och ansågo församlingens ledamöter det vara tjänligare att, i stället för beviljandet av stambok, tilldela Erik Ersson utav byggnadskassan 13 riksdaler 16 S banco.

    9. Åt Gerzelii hustru vid Gunnarstorp vilken under en tid av 3 veckor, skött och vårdat Sundbergs hustru vid Myrbo, som nu låg illa sjuk, beviljades 1 riksdaler per vecka vilket anslag även till den som hädanefter åtar sig Sundbergs hustrus skötsel under dess sjukdom bör erläggas.

    10. Oäkta möderlösa flickan Stina Lovisa Björnberg från Nya Vägs skriftlag, omkring 9 år gammal, skulle enligt sockenstämmans beslut av den 10:e november 1839, hos något beskedligt folk inackorderas till försörjning och uppfostran mot en ersättning av 13 riksdaler 16 S banco om året; och borde på lysning därom från predikstolen nästkommande söndag.

    11. Inhyses Erik Nilssons från Elgfall dövstumma son Erik, på 15:e året emottogs på ett års tid av Gustaf Ersson till försörjning och vård mot ersättning av församlingen med 13 16 S riksdaler banco.

    12.Begravningskostnader för värmlänningen Blank som avlidit vid Laggarbo, skulle när ingen upplysning kunde erhållas vilken församling denna man hörde, av fattigkassan erläggas med 3 riksdaler 16 S banco.

    Inspektor Söderfeldt vid Norra Bredsjön hade skriftligen anmält dagkarlen Jan Perssons änka därstädes till erhållande av något understöd av fattigmedlen. Men då herr Söderfeldt själv anmärkte att denna kvinna uti 10 års tid arbetat åt ägaren av Norra Bredsjön, herr brukspatron G. Eriksson på Ramsbergs bruk, ansåg församlingens ledamöter rättvist att nämndee herr brukspatron själv borde den ge försorg om Jan Persson änkas underhåll.

    §3. Till ledamöter uti detta års beredningskommitté, som sammanträder den 15:e nästkommande april uti sockenstugan, valdes herr postmästaren P.A Carlberg, på Abrahamsgård, herr inspektor A. Magnusson på Stjernfors, bergsbruksidkaren och handlaren herr J.F Behrling vid Sundet, häradsdomaren J. Adler på kyrkbacken, sexmannen Erik Jansson vid Stennäs och bergsman Jan Jansson i Viktorp.

    Sålunda beslutat och valt, uppläst och erkänt betyga a församlingens vägnar:
    J.D. Westholm Ordförande, Pastor
    Hindric Jansson vid Trumslagartorp
    J.W (…), J.F Boström båda från Tappen


    Kommentar

    Jan Jansson Sundberg (§2:4) föddes den 29:e maj 1800 som oäkta utan känd far i Stora Kumlan. Han var tidigt dömd ’som av sjukdom ofärdig’ och fick som fattighjon hysas in med fru och barn där det gick. Han fick tillsammans med hustrun Anna Matsdotter två barn; Stina och Per Gustaf Jansson Sundberg. Dottern Stina var vid tillfället 1480 fem år gammal. Hon var min morfars farmor…

    Redan i föregående sockenstämma (sex veckor tidigare), fick Jan Jansson Sundberg 1/8 tunna råg och är alltså fortfarande utblottad och kan ej försörja för sin familj – denna gång får han dubbelt så mycket som senast: 1/4 tunna råg. Samtidigt så finns inga förväntningar på frun och barnens sockengång, varför jag antar att rågen var avsedd att försörja alla fyra.

    Råg

    Spannmålet var den vanligast förekommande som odlades under 1800-talet och uppgick till en tredjedel av allt utsäde. En stor mängd köps årligen in till Ljusnarsberg och blir den valuta som ofta utbetalas som fattigunderstöd.
    Innan det metriska systemet infördes (1870-talet), så var en tunna med torra varors volym ca 125 liter, vilket innebär att en fjärdedels tunna motsvarar ca 30 liter. Denna volym i formen av rågkärnor torde vägt ca tjugo kg beroende på storlek och densitet. Omräknat i mald form skulle det ge rågkross och mjöl som motsvarade cirka tvåhundra rejäla portioner råggröt. Tre sådana gröttallrikar om dagen skulle ge tillräckligt med energi (1000 kcal) för att överleva (svältgränsen sägs ligga på ca 500 kcl/dygn). Ett tillskott på 1/4 tunna råg skulle räcka i ca 2 månader för en person utan annan kost tillhanda…

    Förrymde koldrängen Skrot (§7)

    Men här finns också många många fler utsatta som behövde stöd; änkan Maria Persdotter, Anders Hansson, Pär Jansson och den gamla ofärdiga drängen Anders Gunnarsson vid Hörks hytta och så vidare. En liten komplettering tarvar omkring kvarlämnade hustrun Maja Jansdotter som sökte understöd vid denna stämma;

    Maja gifte sig 1828, vid en ålder om 49, med den 16 år yngre Petter Jansson Skrot från Säfsnäs. Han kom till Ljusnarsberg närmast från Ramsberg året innan, där det finns en notering om avsaknad av konfirmation. Till Ljusnarsberg tycks han dock fått det förväntade prästbeviset för att kunna få rätten att flytta till annan socken. Petter Jansson Skrot benämns som ’mästersven’ i lysnings- och vigselboken, men detta tycks vara en egen konstruerad och förskönande omskrivning då han såväl före som efter endast haft uppgifter som kolardräng vid de smedjor han jobbat vid och inget om att vara mästersmedens närmaste man.

    I Ljusnarsberg får han arbete vid Hedens hammarsmedja där han är skriven med hustrun Maja, men redan 1832 händer något då han rymmer från socknen. Spår finns efter Majas man i Skinnskatteberg dit också Maja Jansdotter ansöker om prästbevis för att flytta till. En resa hon aldrig företar, men varför prästen tycks anta att det var dit mannen Petter Jansson Skrot rymt till. 

    Petter lämnar spår i kyrkböckerna i Njutånger och Ovansjö efterföljande de åren. I den sistnämnda socknen har han anställning 1836 men har också därifrån rymt. Till var vet ingen och han saknas i register över döda och begravna. Han försvinner helt ur tiden. Han lämnade Maja i Ljusnarsberg och där han sedermera varit skriven, har han hävdat att hustrun i Ljusnarsberg har ’avlidit’

    Hemma i Ljusnarsberg noterades Maja vara ’gift eller änka’ efter Petter…

  • 1840-01-26

    1840-01-26

    Mitt i vintern, tredje söndagen efter trettondagen, har sockenstämman sitt första möte på 1840-talet. Här infann sig den brännskadade kolardrängen Gustaf Larsson och ansökte om fattigunderstöd. Han hade blivit svårt bränd vid en olycka på sin kolmila för drygt 10 år sedan, men överlevt. Dömd till resten av livet som oförmögen till arbete och ett liv av umbäranden som rotehjon i Ljusnarsberg…


    År 1840 den 26:e januari hölls, enligt därom i laga ordning utfärdad kungörelse från predikstolen uppläsen, allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.

    §1. Undertecknad ordförande tillkännagav att hos honom anmälan blivit gjord om åtskilliga fattiga, såsom varande i stort behov av något understöd av församlingens fattigvård, och ibland dessa i synnerhet Jan Jansson Sundberg från Stora Kumlan vilken genom i råkad sjukdom vore ur stånd att sig, hustru och barn försörja. På hemställan av huru stort underhåll församlingen ville för närvarande tilldela detta fattiga hushåll, beslöts att Sundberg skulle genast erhålla 1/8-dels tunna råg och hustrun jämte barnen vara tillåtet att genom omkring vandrande inom socknen söka sitt uppehälle. Fråga väcktes väl om Sundbergs försändande till länets lasarett, men avgörandet därmed borde dröja intill dess verkan av de från socknens apotek meddelade medikamenter hunnit visa sig.

    2:a Till pastorsämbetet hade från kronobefallningsman Hasselström i Nora ankommit en skrivelse med antydan att pastorsämbetet ville tillse den förre koldrängen Gustaf Larsson, för flera år sedan genom brännskada oförmögen till arbete, komma i åtnjutande av det fattigunderhåll varav han kunde vara i behov, med anledning härav och då Gustaf Larsson nu vare från Örebro lasarett till församlingen återkommen och idag vid sockenstämman sig infann, prövade församlingen skäligt bevilja till hans underhåll för året 20 Rd Rgs, vilka penningar dock skulle av brodern Jacob Larsson vid Lövåstorp emottas och Gustaf Larsson efter behov tilldelas.

    3:e. Kvinnan Stina Larsdotter vid Lilla Kristjärn, som för närvarande legat sjuk i gruvkammaren vid Kristtjerns silvergruva, beviljades 1/8 tunna råg.

    4:e. Ofärdiga på kryckor gående inhysesmannen Erik Larsson vid Källtjärn, hade jämväl anhållt om något understöd. Men som han ansågs ännu äga styrkan att idka skomakerhantverket och därigenom säkerligen vara i tillfälle sig försörja, så kunde församlingen ej denna gång bevilja honom något underhåll av fattigförsörjningen.

    5:e. Anders Erssons från Alderfallet änka med tre barn av vilka det yngsta vore 7 år gammalt, inställde sig och anhöll om någon hjälp till föda för sig och barnen, som nu kunde hållas i skola. Församlingen ansåg bemärkta änka, såsom fullt arbetsför, ännu kunna sig själv försörja vadan hennes begäran om understöd avslogs: Däremot vad hennes barn beträffade så skulle dem vara tillåtet, att lika med andra fattiga barn söka sitt uppehålle genom att vandra gård emellan inom socknen och för övrigt skulle barnaläraren för deras undervisning i läsning erhålla sin betalning av församlingens fattigkassa eller skolfond.

    Sålunda överenskommet och beslutat intyga å församlingens vägnar:
    J.D. Westholm Ordförande, Pastor, Eric Jansson, Erik Segerström, Bengt (…)


    Kommentar:

    Kolning på 1800-talet var ett farligt arbete. Hugget virke skulle staplas så tätt som möjligt och täckas med jord och flis, men med särskilda öppningar för att kunna kontrollera den blivande förbränningen. Kolmilans innehåll förbrändes därför utan att ”brinna upp” tack vara den kontrollerade syrefattiga miljön. Att kola en mila tog ett par veckor och kunde ge en god förtjänst – så länge den inte brann!

    Allt eftersom det färska virket förkolnades så krympte milan och när den satte sig, så var det kolarens uppgift att snabbt packa ner tätskiktet av jord och fylla på med mer material så att det inte skapades luftfickor som kunde explodera. En av de största farorna för kolaren var när dessa riskabla fickor behövde packas ner – det hände att kolare ramlade igenom, rakt ner i milan med hemska följder. Inte sällan döden.

    Något sådant hände Gustaf Larsson i Ljusnarsberg. Han blev svårt bränd vid en olycka på sin kolmila 1828, men överlevde. Antingen så exploderade hans mila med brinnande material, eller så ramlade han igenom ”locket”. Brännskadorna var så allvarliga att han aldrig mer kunde försörja sig själv och blev hänvisad till rotegång enligt husförhörslängden.

    Detta innebar att uppgjorda gårdar i socknen fick ta ansvar om hjonets försörjning efter sitt mantal. Dvs antal dagar per gård avgjordes av dess skattekraft. Gustaf var inlagd Örebro lasarett redan efter olyckan men också 1835 och hösten 1839, vilket antyds i protokollet, som noterar att han infann sig hos sockenstämman efter återkomsten från Örebro. Gustaf bodde hos sin bror Jacob på Lövåstorp som försörjde honom genom socknens fattigunderhåll. Han avled senare på våren efter sitt besök hos sockenstämman (1840-05-27).