Protokoll hållet i allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 28:e juni 1846.
§1. Enligt åtta dagar förut skedd kallelse sammanträdde nu församlingens ledamöter för att yttra sig över herr brukspatron och riddaren E. Cederborghs begäran, att utse någon eller några, som besiktiga den vägomläggningen inom socken som går ifrån Stjernfors emot Hjulsjö och där över sitt utlåtande meddela, även som huru församlingens åtagna andel däruti kan komma att beräknas samt om icke skäl vore att något utöver herr Ljungdahls föreslagna förbättringen densamma är ett förbigånget ställe även anlägga för att få det hela mer ändamålsenligt.
För att närmare utveckla och förklara denna sin önskan och begäran hade bemälda brukspatron till ordföranden låtit inlämna följande skriftliga anförande, som nu upplästes:
”Sedan direktören för väg och vattenbyggnaden anslagit en betydlig summa penningar för vägarnas anläggning i Nya Kopparberget så övertog (..) särskilda bergslagens ledamöter verkställigheten därav enligt herr lantmätaren Ljungdahls förslag och kostnadsvärdering. Emot inbördes borgen finge dessa medel lyftas och en var disponerade det belopp som på den vägomläggning han övertagit belöpt sedan däruti församlingen uti beslut av den 12:e december 1841 åtagit sig med 1/3 därav för sin del befordra det nyttiga företaget.
——– så vad kan vara allmänt (…) så som detta har sig ehuru ingalunda iklädande mig någon ansvarighet eller verkställighetsplikt (…) för fullbordande av den del av vägen som ligger mig såsom Stjernfors Bruks ägare närmast, eller ifrån Stjernfors förbi Salbobackarna, jag har sedan det föreföll mig som vore något därå att ytterligare fullända samtalet med en av bergslagens utmärkt aktningsvärda medlemmar om fulländande därav medelst sin hussyn och nämndemannen Anders Andersson i Körartorp ha i det avseendet svarat mot min väntan, den väganläggning herr Ljungdahl föreslagit är som jag vid besiktning förleden gårdag därå såsom enskild person gjort, ganska väl efter — förhållanden iakttagen, att herr Ljungdahl för—- en fortsättning därav, förbi den så kallade Grind- och Marcusbacken betagen ej vad som är gjort — —– men anhållan vore det ville församlingen utse någon eller några som besiktigade och lämnade sitt utlåtande om detta arbete, vartill jag får föreslå herr bergsfogden Craelius med den honom till biträde lämnades jag hoppas han ej undandrager sig denna möda och lämnar yttrande därom.
Sedan kan vägen ifrågavarande till nyttjande upplåta och indelas, där förutom och som till denna väg enligt fattat och som jag hoppas orubbligt beslut av den 12:e december 1841 Bergslagen förbundit sig lämna 1/3 tillskott, skulle jag föreslå om detta, sedan den bestämda vägomläggningen blivit godkänd därå bliva något överskott att det samma måtte få användas till den förut omförmälda Grindbackens omkringgående och varom allt de utsedda syningsmännen torde lämna sitt utlåtande att ifrågavarande tillskott av byggningskassören må utttagas och tillhandahållas tar jag för avgjort och att såvitt på mig beror fullständig redovisning för använda medel må bliva framlagd för sig anmäla,
Stjernfors den 27:e juni 1846, Eric Cederborgh”
Församlingens ledamöter, som tog detta anförande i övervägande funne ej skäl att bi—– herr brukspatrons begäran att utse någon eller några som besiktigade ifrågavarande vägomläggning, enär herr kapten Olivecrona i nästinfallande juli månad här skall inträffa för att å direktions för väg- och vattenbyggnader —– anställa en förberedande syn och alla inom socknen verkställda vägomläggningar och i sådant fall där besiktning, som av några församlingens ledamöter anställdes uti deras yttrande däröver vore utan —- ändamål, –som vägarbetets gillande eller ogillande, endast och allenast kan komma att bero av bemälda Olivecronas utlåtande därom.
Vad åter angick herr brukspatrons uttalade önskan och begäran att i denna händelse några medel, sedan m——— vägomläggning blivit gillad, skulle bliva övriga och måtte få användas på kringgående av den så kallade Grind- och Marcusbacken, kunde den ej annat än godkännas av de församlade som ansåg den före—- vägomläggningen vara av behovet högt påkallad, men kunde ej förr fatta något avgörande beslut om verkställigheten därav, än den eller de som iklätt sig ansvaret uti skyldigheten att verkställa ovan besagda vägomläggning enl sätt den utsynad, redogjort för omkostnaderna och de medel som de av statsanslaget uppburit. Skulle något härav bliva övrigt våre det församlingens önskan, att detsamma måtte användas för sistbesagda ändamål (men ville ej vidkännas att utbetala det 1/3 tillskott vilket församlingen till förbundit sig att lämna endast och allenast för att kunna hitbekomna merbemälda statsanslag).
§2.
Hemställde ordföranden till församlingens avgörande vad mått och steg borde tagits med Jonas Persson i Stora Kumlan som låter sin dotter Maria vilken lider av svåra brännsår över hela ryggen, försmäkta i allra största elände, utan att lämna henne minsta tillsyn, skötsel och underhåll. Församlingen, som visserligen hade sig bekant hans iråkade obestånd, kunde dock ej frikalla honom ifrån den faderliga omvårdnad han borde visa ett så olyckligt och beklagansvärt barn, men de — tillsägelser till Jonas Persson att hädanefter mer faderligt och kärleksfullt vårda henne ansågs vara utan all påföljd, uppdrogs åt Petter Andersson från Stora Kumlan, som nu närvarande upplyste att besagda flicka ägde ett litet arv a 5-6 riksdaler rgs efter sin avlidna mor hos honom innestående, att detsamma utlämna och använda till hennes vård och skötsel, och ville församlingen sedan det var använt och förtärt, och att Jonas Persson skulle fortfara att vara lika hjärtlös och obarmhärtig framdeles göra något undantag åt den beklagansvärda.
§3.
Företrädde Petter Perssons hustru i Lönnfallet och anhöll om vidare understöd till föda åt sin av kylskador ännu svårt lidande son Erik. Församlingens ledamöter som noggrant hörde föräldrarnas knappa omständigheter och därför sedan maj månad tilldelat honom ett understöd av 6 riksdaler 32 skilling banco, anmodades nu ytterligare åt honom en fjärdedels tunna råg.
In fidem
J.D Westholm
Uppläst justerat och erkänt i allmän sockenstämma den 5:e juli 1846, betyga å församlingens vägnar,
Eric Persson i Wiken.
