Kungen är död och kyrkans klockor ska ringa en timme varje dag, änkan Zetterberg har återvänt till socken och Eric Perssons bror har blivit svagsint..
År 1844 den 17 mars hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling, efter därom med tillkännagivande av ämnet för överläggning, samma dag från predikstolen skedd pålysning.
§1. Pastor föredrog den från häradsskrivarkontoret hitsända mantalslängd för 1844 över denna socken med förfrågan om församlingens ledamöter önskade att höra den uppläsas eller om de dess förutan ville den samma underskriva utan anmärkning. Församlingen förklarade att det icke allenast skulle medta för mycken tid, att nu uppläsa denna längd utan, med kännedom om den noggrannhet varmed herr häradsskrivare Westerberg förrättar mantalsskrivningen så väl som andra fina tjänsteåligganden, vara överflödigt att genomgå hela den vidlyftiga mantalslängden, vadan den ock utan någon anmärkning underskrevs. Emellertid tillkännagav ordföranden att i händelse någon skulle vila ta närmare kännedom av mantalslängden, den tills vidare vore att tillgå hos pastor.
§2. Sedan nu anbefallt blivit att tills dess annorlundare förordnas en timme mellan kl 12 och 13 – dagligen skulle med kyrkans alla klockor hållas ringning efter med döden avgångne högst salig Hans majestät konungen Carl XIV Johan hemställde pastor till församlingens ombeprövande om till den anbefallda ringningens verkställande skulle uppgöras en ordningslängd över hela församlingen och i överensstämmelse därmed varje söndag från predikstolen kungöra vilja för var dag under den ingångna veckan skulle för ringningarna ansvara – eller om det kunde finnas lämpligare att för socknens gemensamma räkning och bekostnad ackordera med någon tillförlitlig person som emot en skälig överenskommen betalning åtog sig kungsringningen för hela tiden den kan komma att pågå.
Efter någon stunds överläggning antogs det senare alternativet, såsom varande det lämpligaste för denna vidsträckta socken, och beslöts att pastor nästa söndag skulle från predikstolen låta kungöra det nu pågående kungsringning komme att Marie bebådelsedag efter slutad gudstjänst bortackorderas till den, som för minsta betalning ville densamma verkställa. Under tiden och intill dess åtog sig bergsman Gustaf Ersson i Elgfall att med biträde av en ordinarie ringare, som emot särskild betalning 16 S Banco all tid måste i ringningen delta och tillse att icke henom oförsiktig ringning klockorna eller någon person skadas, ansvara för ringningen emot en betalning av 1 Rd 12 S Rgs för varje dag.
§3. Änkan efter f.d filaren eller smeden Anders Zetterberg, Cathrina Charlotta Zetterberg företrädde och anhöll att hon tillika med sin minderåriga son måtte få åter inflytta i församlingen och erhålla något understöd till sin sons försörjande och uppfostran.
Församlingens ledamöter förklarade, att de alldelesicke kunde lämna bifall till änkan Zetterbergs begäran enär hennes man i livstiden icke annorlunda än såsom arbetare vid Krokfors Mekaniska Verkstad tillhört församlingen. Vid beviljandet av Krokfors Gjuteri och Verkstads anläggande, hade församlingen uttryckligen fästat det villkor att icke någon av sig kommen arbetare, änka eller barn från Krokfors skulle i något avseende falla församlingens fattigvård till laste, havan och de herrar som anlade Krokfors såkallade fabrik försäkrade att de själva skulle försörja och vårda sina blivande orkeslösa eller fattiga arbetare utan att därmed i någon måtto betunga församlingen. Denna avgivna försäkran hava ock herrar ägare till Krokfors allt hittills hållit i helgd.
Församlingen uppmanade för den skull änkan Zetterberg att med sin nu yttrade begäran vända sig till Krokfors ägare. Emellertid ville ock församlingen hava till protokollet anmärkt, att smeden Zetterberg tillika med hustru och son, försedde med vederbörligt prästbetyg, för snart sex /6/ år sedan, avflyttade från församlingen, utan att sedan den tiden här litet höra av sig förrän nu, att om personer som sålunda i en mängd år under de äga hälsa och arbetsförmåga vistas på andra orter, där emottagas i tjänst men icke mantalsskrivas, sedermera när krafter nu svika eller andra omständigheter förorsaka att de icke kunna sig själv försörja, återvända till den socken från vilken de för lång tid sedan själva villigt avflyttat och äga rätt att emedan de där senast varit mantalsskrivna, bliva emottagna och försörjda – skulle lätteligen kunna hända, åtminstone vad denna församling beträffar, där årligen så många personer både in- och utflytta, att socken komma att vidkännas allt för många opåräknade fattighjon.
§4. Tillkännagav ordföranden, att Eric Persson vid Örkärn anmält att dess broder Fredric Persson fort(..) vara svagsint och att han, Eric Persson, ej längre mäktade försörja och vårda den olyckliga brodern utan nu nödgades påkalla församlingens deltagande och understöd. Församlingen beklagade väl det olyckliga förhållandet – men förmodade att Fredric Persson ägde några arvstillgångar att, om så kunde prövas nödigt, inlösa sig därmed på någon hospitalsinrättning. Församlingens ledamöter förklarade därför att intill dess Eric Persson inför socknen på allmän sockenstämma företett arvskiftshandlingarna kunde hans begäran om understöd icke till prövning upptas.
Sålunda överenskommet och beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,
J.D Westholm, ordförande
Eric Persson i Wiken
Lars Pärsson i Brännbyn
Vid justeringen av föregående protokoll, då till följe av 2 § i samma protokoll och i enlighet med därom från predikstolen skedd pålysning, verkställandet av nu pågående kungsringning skulle bortackorderas till den, som för minsta betalning ville åta sig skyldigheten och ansvarigheten för samma ringnings behöriga verkställande, träffades omsider och efter långvarig överläggning det ackord med ringaren Jan Adamsson vid Fasheden eller Nya vägen, att han skulle till och med nästa söndag ansvara förringningen emot en betalning av 2 Rd 12 S Rgs om dagen, den ordinarie ringarens arvode oberäknat. Församlingens närvarande ledamöter, lika med pastor, ansåg denna betalning under en möjligen längre tid bliv för socken alltför betungande, vadan beslöts , att derest icke nästa söndag lindrigare ackord kunde träffas, verkställa ringningen medelst budning.
In fidem protocolli, J D Westholm, pastor