Änkan Stolpe med barn och mor, har vräkts från mjölnarbostaden och har ingenstans att bo. Hon har ej heller några medel, då hennes mans skulder försatt henne i fattigdom. Pastorn försöker beveka stämman med hjälp av Konungens befallningshavandes beslut om att församlingen ska dra försorg över änkan….
År 1842 den 5:e juni hölls efter därom skedd pålysning med tillkännagivande av ämnet för överläggningen allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling uti sockenstugan
§1. Föreskrivne valborgsmässo sockenstämmoprotokoll blev enligt vad vid samma sockenstämmas avslutande tillkännagavs, uppläst och justerat samt utan anmärkning underskrivet.
§2. Ordföranden tillkännagav att av änkan Anna Stina Stolpe blivit till honom lämnad en skrivelse vilken nu upplästes och lydde ord för ord sålunda:
” Till Ljusnarsbergs församlings valborgsmässo sockenstämma år 1842.
Anhåller ödmjukligen att ordföranden Herr kyrkoherden för församlingen föredrar (…) Höga Landshövdingeämbetets utslag och enligt dess innehåll församlingen måtte dra försorg om bostad eller husrum för mig och mina barn, samt min moder eller och att de sistnämnda i allo försörja, medan vi nu på mycket hårt och obarmhärtigt sätt blivit ur det hus vi vistats uti utvräkte – och äro för närvarande alldeles husvilla.
Avvaktar respektive församlingens för anstaltande fort så i verkställighet vad föreskrivet är.
Anna Stina Stolpe från Finnhyttan”
Därefter uppläste vidfogade och (…) Höga Landshövdingeämbetets utslag av den 10:e november 1830, lydande sålunda:
”Konungens befallningshavande över Örebro Län utslag uppå den av änkan Anna Stina Stolpe vid Finnhytte kvarn gjorda ansökan att som henne blivit genom Landshövdingeämbetets utslag den 27:e juni innevarande år ålagt avflytta det Finnhytte tullmjölkvarn tillydande boställe, som varit åt hennes man mjölnaren Anders Stolpe i livstiden upplåtit och varigenom hon med en gammal moder och tvenne minderåriga barn blivit husvill, Konungens befallningshavande alltså måtte meddela henne sådan handräckning, varigenom Nya Kopparbergs församling varest hon och mannen i livstiden under de sist förflutna fem åren varit i mantal skrivna, kunde kännas skyldig att änkan Stolpe med nödig bostad förse: Över vilken ansökning Nya Kopparbergs eller Ljusnarsbergs församling sig förklarat givet å Örebro Slott i Landskansliet den 10:e november 1840.”
Uti förklaringen som Inspektören A. Magnusson på Stjernfors å församlingens vägnar avgivit är anfört att som å allmän sockenstämma Finnhytte kvarnägare skola åtagit sig att nu och framledes förse änkan Stolpe, hennes gamla moder och barn med husrum, ansåg Magnusson ansökningen såvitt den vore mot församlingen riktad, bör förfalla och att Finnhytte kvarnägare till förbindelse att fullgöra den skyldighet de sålunda sig åtagit.
Vad sålunda förekommit har Konungens befallningshavande övervägt; och emedan ej ifrågasatt och varken att änkan Stolpe, vilken pastorn i Nya Kopparbergs församling intygat vara utfattig, är husvill och saknade förmåga att genom egna medel förskaffa sig, sin moder och sina minderåriga barn bostad eller att hon och mannen i livstiden senast varit inom Nya Kopparbergs församling mantalsskrivna. Ty och då om än såsom Finnhytteägare vid sockenstämma med församlingen påstått, änkan Stolpe icke skulle för ålder sakna arbetsförmåga den samma ej kan antas vara tillräcklig för att understödja hennes moder och barn som ostridigt tarva hennes omvårdnad, finner Konungens befallningshavande jämlikt Kungliga kungörelsen den 5:e december 1788 att Nya Kopparbergs församling bör draga försorg därom att änkan Stolpe förses med nödig bostad för henne, hennes moder och barn, derest församlingen icke hellre vill underhålla modern och barnen, så att änkan Stolpe kommer i tillfälle sig själv försörja. Dock att Finnhytte ägare här igenom icke fritas från de åliggande, som de, enligt deras medgivande eller Fattigvårdsreglementet inom församlingen, kunna hava, att socknens skyldighet här ut innan uppfylla.
Besvär häröver kunna anföras vid Kungliga Majestätets och Rikets kammarkollegium inom fyra månader efter här av erhållen del då vid besvärsskriften bör fogas 16 skilling Banco i kansliavgift, åliggandes besvärande att vid besvärshandlingarnas uttagande och kommunicerande iaktta vad Kungliga Collegium i Communications resolution behagar föreskriva.
Ut Supra.
EJ Bergensköld
Efter uppläsande såväl här ovan intagne Höga Landshövdingeämbetets utslag som och av änkan Stolpes därpå grundade anspråk på församlingen om anskaffande av husrum för henne, hennes moder och barn erinade pastor församlingens ledamöter om angelägenheten att enligt Konungens befallningshavandes utslag, skyndsamt gå i författning om anvisande av husrum för bemälte änka, dess moder och barn.
Häremot invände församlingens närvarande ledamöter att som Finnhytte kvarnägare intagit och församlingen oåthjordt låtit mantalsskriva dessa personer, det väl icke kunde åläggas församlingen att draga försorg för änkan Stolpe, dess moder och barn i annan händelse, än Finnhytte tullmjölskvarnägare skulle därtill finnas oförmögna.
Pastor som visserligen fann denna invändning vara grundad, dels på det inom församlingen antagna och ännu gällande Fattigvårdsreglemente dels och på Finnhytte kvarnägares eget medgivande vid sockenstämman som hölls med Ljusnarsbergs församling den 13:e september 1840, förslog dock att församlingen av kristligt medlidande och till åtlydande av Konungens befallningshavandes utslag borde föranstalta om bostad för ovannämnda personer, som nu enligt deras egen uppgift vore alldeles husvilla och kunde församlingen låta till näst infallande häradsting instämma Finnhytte kvarnägare med påstående om ersättning.
Emot denna av pastor gjorda proposition androg församlingen att de väl hyste medlidande för de husvilla personerna men som församlingen icke ägde någon så kallad fattigstuga, där de kunde anvisa dem husrum, icke heller kunde tvinga någon enskild person att åt dem upplåta något rum, så kunde församlingen ej lämna bifall till den av ordföranden gjorda framställningen.
Ordföranden frågade därefter om icke församlingen ville anslå en viss summa penningar av fattigvårdskassan till hushyra för denna familj? Men även härtill nekade församlingen anförande såsom skäl för sitt vägrande att Finnhytte kvarnlag bestod av välmående och aktningsvärde församlings ledamöter vilka säkerligen icke skola därest behovet sådant påkallar, undandra sig att skaffa änkan Stolpe med moder och barn bostad.
Men ett sådant behov troddes knappast vara för handen enär änkan Stolpe vore ung och arbetsför ägande endast tvenne barn av vilka det ena vore tio år och det yngsta sju. Vad modern, änkan Ström, beträffade kunde väl ej nekas att hon vore något till åren kommen dock icke till allt arbete oförmögen varpå såsom bevis anfördes att hon med egna nät idkade fiske, fast olovligen uti andras fiskevatten. Dessutom förmenades gumman icke sakna alla tillgångar till självförsörjande all den stund hon skulle äga ett försvarligt lösörebo.
Efter vad sockenmännen nu sålunda i detta ämne ådagalagt hoppades de att pastor skulle inse billighet av deras vägran att uppfylla änkan Stolpes yrkande på församlingens skyldighet att skaffa henne bostad – och att genom besvärsanförande över Konungens befallningshavandes utslag som ålägger Ljusnarsbergs församling denna nu och till fören motsagda skyldighet, Kongl. kammarkollegium skall finna rättvist samma utslag, i vad det rör Ljusnarsbergs församling upphäva.
Slutligen och med tillkännagivande att protokollet kommer att justeras nästa söndag, den 12:e innevarande juni, förklarade pastor att det av honom härf sommaren 1840 utgivna bevis om änkan Stolpes fattigdom hade tillkommit genom den allmänt inom socknen kända omständighet att hon vid mannens död måst till kreditorernas förnöjande upplåta allt det hon och mannen i livstiden ägt och kunde således med en gammal moder och tvenne små barn icke betraktas annorlunda än utfattig. Däremot har det allt intill denna stund varit obekant att modern, änkan Ström, hade några egna medel.
Den med det av församlingen vid denna sockenstämma närvarande ledamöter fattade beslut missnöjde äger, att före kl 12 på 21:a dagen efter kungörandet härav eller eljest bevisligen erhållen del, sina besvär hos Konungens befallningshavande över Örebro Län anmäla och inom samma tid bevis meddela att de blivit införda.
Uppläst, erkänt och justerat den 12:e juni 1842, betyga å församlingens vägnar,
J.D Westholm Ordförande, pastor.
Vid justeringen infann sig icke någon enda av församlingens ledamöter betygar:
(…), orgelnist
Uppläst i Ljusnarsbergs kyrka den 26:e juni 1842 av J.P Strandell
Kommentar:
Mjölnaren Anton Stolpes änka hette Anna Stina Strömberg (f:1810, Ramsberg) och var dotter till Stina Ström (f:1775, Ljusnarsberg). Anton var född 1799 i Husby och de flyttade till Ljusnarsberg på 1830-talet där han fick anställning som mjölnare vid Finnhyttekvarn. Han gick ur tiden 1836 i mars, på grund av förkylning(prästen noterade hans uppförande som ”oklanderligt”). Familjen fick tre barn där endast Christina Fredrika (f: 1832, Malingsbo) och Ludvig (f: 1835, Lindesberg) nådde vuxen ålder.
Anton föddes i Husby, 1799 och han fick med Anna Stina tre barn där två överlevde de unga åren. Hans uppförande har bedömts av prästen som oklanderligt. Han gick ur tiden 1836-03-01 pga förkylning.
Efter striden med sockenstämman så fick mor, mormor och två barn bo kvar på Finnhyttekvarn och där bodde de fram till 1863 då modern med de två barnen flyttade till Konstdammen under sex år. 1869 återvände de till Finnhyttekvarn igen.
Familjen:
- Anton Stolpe 1799-00-00 – 1836-03-01 (Husby – Ljusnarsberg)
- Anna Stina Strömberg: 1808-07-05 – 1886-05-02 (Ramsberg – Ljusnarsberg)
- Christina Fredrika Stolpe: 1832-07-01 – 1911-07-25 (Malingsbo – Ljusnarsberg)
- Ludvig Stolpe: 1835-09-27-1904-10-19 (Lindesberg – Ljusnarsberg)
- Stina Jansdotter Strömberg 1775-00-00 – 1844-03-22 (Ljusnarsberg – Ljusnarsberg)
Mormodern (nr 5 ovan)
Stina Jansdotter Strömberg var född 1775 i Björkberg och gift med mjölnaren och byggmästaren Sven Strömberg från Värmland. De fick två barn där endast Anna Stina överlevde (ovan nr 2). Stina Jansdotter Strömberg dog 1844-03-22 i en ålder av 69 år, då hon var boende med sin dotter och familj vid Finnhyttekvarn….
Källor:
Ljusnarsberg (T) AI:17a (1841-1851) Bild 83 / sid 73
Ljusnarsberg (T) AI:18a (1852-1861) Bild 83 / sid 78
Ljusnarsberg (T) AI:19a (1862-1871) Bild 65 / sid 59
Ljusnarsberg (T) AI:19a (1862-1871) Bild 103 / sid 97
Ljusnarsberg (T) AI:21a (1882-1891) Bild 109 / sid 103
Ljusnarsberg (T) F:6 (1840-1856) Bild 48