Protokoll hållet i allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 20:e september 1846.
§1. Efter därom fjorton dagars förut skedda pålysning med särskilt tillkännagivande av ämnets vikt, som skulle förekomma, varom söndagen därpå, samt även i dag erinrades, voro församlingens respektive ledamöter nu samlade. Pastor tillkännagav först att skolstyrelsens samtliga ledamöter enligt den 23:e sistlidna augusti träffad överenskommelse, varit samlade den 3:e av innevarande månad, för att rådgöra om folkskolans angelägenheter, inom denna församling. Härefter upplästes ord för ord det vid besagda sammanträde förda protokoll vilket igenfunnits bland skolverkets handlingar. Ordföranden uppmanade sedan sockenmännen att yttra sig över det uppgjorda förslaget, antingen för bifall eller avslag. Församlingens ledamöter förklarade , då protokollet punkt för punkt åter genomgicks, att förslaget vore såväl uttänkt och uppställt, att därvid ingen anmärkning vore att göra, varför det enhälligt antogs och till alla delar gillades. I sammanhang härmed avgjordes lika enhälligt, att så snart detta protokoll vunnit laga kraft, skulle ansökningstid till tvenne ambulatoriska skollärartjänster i post- och inrikes tidningar utsättas, så att skolorna må kunna öppnas med den 1:a nästinfallande april.
§2. Valdes herr brukspatron J.P Lundbom på Löfnäs samt herr brukspatron G. Carlberg på Konstdammen, att tillika med kronofogden i orten stadga det pris, som för häradet i priskuranten till markgångssättningen ska intas.
§3. Som Jonas Persson i Stora Kumlan saknar alla tillgångar att försörja sin olyckliga dotter Maria som allt sedan förlidna maj månad lidit av svåra brännskador över hela kroppen och ännu försmäktade i största uselhet, anhöll pastor, att församlingen benäget ville anslå något understöd till dess vård och underhåll. Hindrik Janssons hustru i Stora Kumlan som under denna tid omsorgsfullt skött och vårdat henne utan någon ersättning, var nu närvarande och förklarade, att hon ej längre kunde fortfara därmed så framt något understöd icke beviljades. Församlingen anslog därför 8 riksdaler riksgälds i månaden, för vilken summa besagda hustru åtog sig att vårda och underhålla den olyckliga flickan och skulle dessa medel utgå ur fattigvårdskassan.
§4. Anmäldes att drängen Fredrik Andersson vid Tasstorp som allt sedan beväringsmötet varit sängliggande av värk i den ena sidan, varest tvenne hål nu öppnat sig, vore såsom medellös och utan anförvanter i högsta behov av något understöd. Församlingen beviljade därför en tillfällig hjälp av sex riksdaler banco vilka skulle få lyfta ur fattigvårdskassan så snart behörigen blivit upplyst att den fordran för gruvarbete som förmodades innestå hos brukspatron C. Carlberg vore uttagen och använd.
§5. Även anslogs ett tillfälligt understöd av 3 riksdaler banco åt Erik Perssons änka ifrån Sigfridstorp, som vid den nyligen timade eldsvådan vid Svartpolstorp icke blott förlorade sina kläder, omkring tvenne tunnor potatis, utan även själv blivit illa bränd och därigenom alldeles oförmögen att såsom förr medelst bettlande kunna försörja sig.
§6. Tillkännagavs, att detta protokoll skulle justeras nästkommande söndag. In fidem. J.D Westholm
Uppläst justerat och erkänt i allmän sockenstämma den 27:e september 1846 intyga å församlingens vägnar
Pär Pärsson i Brännbyn Erik Jansson i Stennäs
Den med beslutet i 1 § av förestående protokoll missnöje må däri söka ändring genom besvär som ingivas till domkapitlet innan klockan 12 å trettonde dagen, eller om helgedag då infalla, dagen därefter räknad antingen från beslutets kungörande eller därav bevisligen erhållen del, den dagen oräknad då sådant skett, börande den med beslutet missnöjda bifoga sina besvär ej allenast det överklagade beslutet, utan även bevis när detsamma kungjordes eller blev honom tillställt åliggande jämväl den klagande att inom fjorton dagar efter det besvären senast borde inlämnas å ort som vederbör, till sockenstämmans ordförande avlämna diarie-utdrag över besvärens inlämnande. Första paragrafen av ovanstående protokoll är för den som därmed missnöje, uppläst från Ljusnarsbergs kyrkas predikstol den 4:e oktober 1846 av J.F Milenius
Jacques Gustaf Birger Segerbrand var född 1868 i Dörarp, Kronoberg i ett borgerligt hem. Fadern var inspektor från Lijsta i Nyköping och modern Hulda var skåning från Malmöhus län. Tillsammans med tre syskon växte Jaques upp och flyttade runt om landet dit faderns karriär tog dem. Som tioåring bodde de i Surahammar där fadern var bokhållare, för att några år senare vara bruksrevisor i Västerås. Där fick Jaques möjligheten att studera och följa faderns yrkesval.
När Jaques är 19 år anno 1887 flyttar han hemifrån. Först till Gisslarbo bruk och sin första anställning som bokhållare, efter ytterligare tre år fortsätter till Söderbärke för två år som bokhållare vid Larsbo bruk. Efter en ettårig sejour i Halland återvänder han till föräldrahemmet som numer är Faktorigatan 10 i Örebro.
Jacques anländer till Ljusnarsberg, sommaren 1894 där han börjar leva ett vidlyftigt liv. När pengarna tynar, så försöker han finansiera sitt liv med uppköp och kommissionsförsäljning av smör samt genom att tömma Kaveltorps kassa – ett äventyr som slutar i straffarbete, familjeskam och utvandring till Kanada. Nedan Jacques’ egna ord i det brev han skrev från Örebro cellfängelse till Nya Kopparbergets Häradsrätt visar en ungdomlig naiv arrogans där han försöker urskuldra sig inför domslutet.
Nya Kopparbergs häradsrätt dömde Jaques till 10 månaders straffarbete för stöld. På frigivningsdagen den 29:e juli 1895, så utvandrar Jacques direkt till Kanada. Man kan ana att fadern betalade resan för att avbörda sig familjeskammen. Hur det gick för Jacques i det nya landet finns (ännu) inga spår av.
Jaques Segerbrands brev till Nya Kopparbergs häradsrätt, den 7:e december 1894
Till
Nya Kopparbergs Häradsrätt.
För belysning af det brott, för hvilket jag är anklagad, beder jag härmed att i all ödmjukhet skriftligen få anföra följande:
Jag är född den 9 Oktober 1868 i Dörarps Församling af Kronobergs län. Mina föräldrar äro Bruksrevisorn Gustaf Erland Segerbrand och hans hustru Hulda Helena född Bergendahl och äro bosatta och mantalsskrifna i Örebro stad, der äfven jag är skrifven. Efter att den 4 Juni 1886 hafva genomgått 6:e real-klassen af Westerås Allmänna Läroverk, kom jag den 6 Juli samma år såsom arbetande elev å Brefvens Bruks Mek. Werkstad, mot en aflöning af 6 öre i timmen hvaremot jag fick hålla mig allt sielf. Såsom elev å verkstaden arbetade jag till den 1 Mars 1887, samt genomgick från 1 Mars 1887 till 31 Maj i samma år en kurs i ritning å dervarande ritkontor.
Den 1 Juni 1887 kom jag såsom betalande brukselev till Gisslarbo Bruk med arbete hufvudsakligast å kontoret. Den 2 Mars 1889 flyttade jag från Gisslarbo till Larsbo Bruk för att der tillträda bruksbokhållarplats mot en årlig lön af 200 kronor och allt fritt. Denna plats innehade jag tills omkring den 1 Aug 1890 då jag befordrades till smidesbokhållare och bokförare derstädes och höjdes aflönningen till 600 kkr och från den 1 Jan 1891 till 750 kr jemte allt fritt. Från Larsbo afflyttade jag den 26 Juni 1892. Tiden mellan 26 Juni -32 Oktober 1892 var jag min far behjelplig vid revisioner samt vistades i mitt föräldrahem ca 1 1/2 månad.
Den 1 November 1892 tillträdde jag plats såsom biträde hos Trävaruhandlaren N.F Thylin i Torup i Halland mot en aflöning af 400 kronor per år jemte fritt. Denna lön höjdes den 1 Januari 1894 till 500 kronor. Denna plats innehade jag tills den 10 Juli 1893. Tiden 10 Juli 1893 – 31 Januari 1894 vistades jag hela tiden hemma utom 1 månad då jag var i Stockholm samt hade under hela denna tid ej någon sysselsättning undantagandes af i cirka 8 dagar hos Riksdagsman Hahn härstädes. Jag sökte under denna tid en otalig mängd platser men lyckades tyvärr ej få någon. Den 1 Februari i år erhöll jag tillfällig sysselsättning hos Disponenten Holmqvist vid Ramsbergs Krutbruk för att under hans sjukdom hjelpa honom afsluta såväl Krutbrukets som Sparbankens räkenskaper för det gångna året. Sedan detta var gjort kom jag till Bruksförvaltaren W.J Hvitfeldt å Ramsbergs Bruk för att hjelpa honom dels med afslutning af brukets böcker och dels med det ökade arbete som uppstod genom hans principals frånfälle.
Efter ett samtal Brukspatron Tham å Kloten och Hvitfeldt emellan antogs jag såsom vikarie för Inspektor Dahlström vid Kafveltorp, mot en månatlig aflöning av Åttio (80) kronor jemte fritt husrum och vedbrand m.m, samt med gifven förhoppning att derest Dahlström ej genomginge den operation han då skulle underkasta sig och under förutsättning att jag under vikarietiden kunnat göra mig omtyckt samt sköta platsen, få bliva ordinarie tjensteman vid Kafveltorp. Det var denna förhoppning som gjorde, till min stora skada, att jag emottog platsen, hvilken jag tillträdde den 2 Juli.
Göromålen vid Kafveltorp voro att föra böckerna, handhafva kassan, utfärda räkningar, besvara en del bref samt öfriga å brukskontor förekommande arbeten.
Tillgreppen ur kassan började i slutet af Juli månad och har sedan fortgått i hvad jag tror en 20 olika poster. När jag var i behof af penningar brukade jag taga sådana ur kassan och istället inlägga en papperslapp och å den skrifva summan samt dato och mitt namn. I slutet af Augusti inlöste jag alla dessa lappar, så att kassan vid den tiden skulle varit rätt med undantag af i händelse jag vid något tillfälle räknat fel å något mindre belopp. När jag så att Disponenten Keiller ej under dessa två månader brydt sig om att någon gång inventera kassan upphörde jag med inläggande af lappar, men fortsatte tyvärr ändå att låna ur densamma. För att i händelse af en hastig revision af kassan eller såsom jag antog en inventering skulle blifva, gjorde jag å tre dagsverkslistors extraheringssida en felsummering, mig såsom kassör till favör af 100 kronor å hvarje, samt upptog en qvarnräkning till 100 kronor lägre belopp än den egentligen var å. Dessa större poster införde jag sedan i kassaboken. Dessa hade jag tänkt mig sedermera rätta på så sätt att jag såsom felräkningsposter påförde mig dem i kassan under hänvisning till det konto de tillhörde.
Tillgreppens sammanlagda värde kan jag ej nu bestämdt uppgifva, alldenstund jag efter att i bref till Disponenten Keiller hafva begärt upplysningar härför, blifvit af allmänna åklagaren förnekad alla sådana meddelanden före ransakningen. Som det är såväl min skyldighet som min uppriktiga vilja att bekänna allt hvad som i denna sak kan läggas mig till last, så anhåller jag härmed vördsammast att under ransakningen blifva upplyst om denna summas storlek Kafveltorps Aktiebolag anser mig hafva förskingrat samt de poster af hvilka denna summa uppstått. Jag hade hela tiden tänkt mig att snart nog kunna återbetala dessa medel och hade jag som stöd för denna min tanke det svåra tillstånd i hvilket Inspektor Dahlström efter undgången operation befann sig. Han ansågs väl af högst få någonsin mer kunna blifva så frisk att han skulle kunna återtaga sin plats vid Kafveltorp. Hade det så gått hade, hvad jag hoppades, jag fått hans plats och det nog då gptt att med någon liten sparsamhet eller genom något lån snart återbetala dessa medel, ty hade väl min aflöning då blifvit ganska mycket högre.
När nu Inspektor Dahlström på Måndagen den 29 sistlidne Oktober kommer och säger sig redan inom två dagar eller till den 1 November vilja återtaga sin plats bragtes jag till en alldeles vild förtviflan. Ingen dager såg jag mig att tills dess kunna täcka balansen. För feg var jag att gå till Disponenten Keiller och bekänna min skuld hvilket ju ovillkorligen varit det bästa. I samråd med Disponenten Keiller beslöt jag då resa till Ramsberg för att der söka träffa Brukspatron Tham och bedja honom, som genom sin stora verksamhetskrets ofta brukar kunna skaffa brukstjenstemän platser, hjelpa mig. Detta gjorde jag samma afton och lyckades få tala vid Brukspatron Tham och fick hans löfte om hjelp så fort han finge reda på någon för mig lämplig plats.
Istället för att nu som sig bort resa hem igen, for jag och helsade på bekanta i Ramsberg och får der rätt som det är den vilda idén att resa till Stockholm för att der söka hjelp. Wäl kommen dit började jag i stället för att med all ifver arbeta på att komma ur trångmålet, föra ett vildt utsväfvande lif för att söka döfva samvetsqvalen, hvilket slutade med att jag häktades. För at någon tid, som jag trodde, uppskjuta revision af kassan sade jag åt Fru Keiller, hvilken jag i Stockholm uppsökte, att jag der lyckats få en god plats. Någon tanke att genom rymning söka komma ifrån denna sorgliga sak har jag aldrig hyst.
Det som så djupt dragit mig ned i smuts och elände torde kunna sägas vara mitt stora lättsinne, begär efter starka drycker samt en en viss högfärd som ger sig ett uttryck i ett begär att lysa och hafva råd att var med om hvad som helst.
Till sist beder jag under vädjan till Häradsrättens Ordförandes och Ledamöters mildhet, godhet och öfverseende, att ehuru kanske ingen mildrande omständighet föreligger, det lindrigaste möjligaste straff må ådömas mig.
Örebro i Länsfängelset den 7 December 1894
Jaques Gustaf Birger Segerbrand
Kronolänsmannen Johan Georg Robsahm blev självfallet inkopplad av disponenten Keiller och efterlyste Kafveltorps smörsvindlare genom brev till Stockholmspolisen. När han greps, så skrev de en rapport:
Stockholmspolisens rapport efter gripandet av Segerbrand
Stockholms polis Detektiva avdelningen
Nr 530 1894
Rapport Tisdagen den 13 november 1894
Angående: Segerbrand, Jaques Gustaf Birger
Lördagen den 3 dennes, ankom från kronolänsmannen i Nya Kopparbergs härads kronolänsmansdistrikt J.G N Robsahm till detektiva avdelningen en skrivelse, med begäran, att kontoristen och bruksbokhållaren Jaques Segerbrand senast anställd å Kafveltorps aktiebolags kontor i Kopparberg, Ljusnarsbergs socken av Örebro län, måtte efterspanas och häktas, emedan han från Kafveltorps aktiebolag tillgripit något över 1000 kronor.
Vidare anhölls, att Segerbrand, för den händelse han anträffades, måtte befordras till rannsakning vid Nya Kopparbergs häradsrätt av Örebro län.
Måndagen den 12 dennes, klockan 4,10 em införde konstapeln i 1:a polisdistriktet nr 73, Axel Cardell å detektivstationen bemälde Segerbrand vars fullständiga namn är Jaques Gustaf Birger Segerbrand, därvid konstapeln rapporterade, att han kort förut anhållit Segerbrand i en handelslokal i huset nr 14, Kåkbrinken.
Av överkonstapel Karl Johan Ekenberg i närvaro av detektivkonstapel Gustaf Adolf Adolsson och August Wilhelm Carlsson hörd, erkände och berättade Segerbrand, att han, som sedan 2 sistlidna juli varit anställd som vikarierande kassör och bokförare å Kafveltorps aktiebolags kontor, med en månatlig avlöning av 80 kronor, den 29:e sistlidna oktober, med disponenten för Kafveltorps aktiebolag XX Keiller tillåtelse, avrest till Ramsbergs bruk i Örebro län för att hos där boende brukspatronen Tamm sökta utverka sig rekommendation för erhållande av annan befattning enär Segerbrand skulle upphöra med sin tjänst hos Kafveltorps aktiebolag den 1 dennes;
att det dock varit meningen att han skulle återvända till Kafveltorp inna ndenna dag för att överlämna vad han omhänderhade till den ordinarie kassören;
att Segerbrand, efter besöket hos brukspatronen Tamm emellertid avrest till Stockholm för att söka anställning;
att han under sin anställning vid Kafveltorp för sin egen räkning drivit kommissionshandel med smör, varvid han använt ellet tillgripit av bolagets penningar att likvidera de inköpta smörpartierna med;
att han upprepat dessa tillgrepp omkring tjugo särskilda gånger och att det sammanlagda beloppet han sålunda åtkommit uppgingo till omkring 450 kronor;
att han emellertid återburit till kassan omkring hälften av detta belopp, vadan han trodde att det belopp, som han ej kan redovisa för, ej uppgår till mera än något över 200 kronor;
att han använt dessa penningar bekommit vid försäljning av smör under slösaktigt levnadssätt, huvudsakligen till rusdrycker, i stället för att återböra dem till kasssan,
att han, då han begivit sig från Kafveltorp, innehade 70 kronor, vilka penningar han använde, dels till sitt underhåll och dels till nöjen, varefter han, för att kunna livnära sig, nödgats pantsätta en del av sina kläder härstädes, samt;
att han trodde sig kunna ersätta bolaget de penningar han tillgripit.
Segerbrand som häktades, har uppgivit sig vara född den 9 oktober 1868 i Dörarps socken av Kronobergs län och son av bruksrevisorn Gustaf Segerbrand och dennes hustru Hulda som att han, som är ogift, är skriven i Örebro stad.
Stockholm som ovan G. Lidberg.
Disponenten vid Kaveltorps bruk som anställde Jaques Segerbrand
Anders Johan Svensson Åhs, föddes i Floby och växte upp i ett soldattorp. Han flyttar från sin hemsocken några mil söderut till Herrljunga 1863, där han gifter sig med Brita Svensdotter och får tre barn. Men efter 30 års äktenskap så händer något och han rymmer från hem och tjänst någonstans i december 1894, varför hans namn flyttas över till obefintlighetsboken.
I januari 1896 dyker Anders Johan upp i Ljusnarsberg. Han in till Walltorp och tar anställning som stenarbetare hos bergmannen Karl Ersson. Som inhyses på Walltorp händer något i relationen med grannarna. Framförallt med hustrun på Stufkärn, Stina Lisa Andersdotter Ersson vilket slutar i våld.
Jan Erik Ersson arrenderar Stufkärn med tre andra arbetarfamiljer, av ägaren på Walltorp. Där bor han och hustrun Stina Lisa tillsammans med sina sex barn i åldern mellan två och femton år. Natten mellan 23:e och 24 juli 1897 smäller det rejält. Kronolänsmannen Johan Georg Napoleon Robsahm får göra resan ner till Stuttjärn och besiktiga skadorna och anställa förhör med den misstänkta förövaren.
Dagen efter skriver kronolänsmannen Robsahm till Länsstyrelsen i Örebro om vad som skett:
”Till Kungliga Majts Befallningshafvande i Örebro Län
Idag anmälde arbetaren Jan Eric Ersson vid Stuttjärn att någon illasinnad person förliden natt klockan mellan ett och två medelst dynamit stört dennes sinnesfrid åstadkommit skada å bostaden vilken han bodde jämte sin familj, utgörande hustru och minderåriga barn och anhöll tillika att undersökning måtte äga samt att gärningsmannen måtte till laga bestraffning befordras. I anledning härav reste jag till Stuttjärn och ihöll i närvaro av fjärdingsmannen Anders Andersson i Stuttjärn undersökning, därvid framgick, att trappan till boningshuset, i vilket målsäganden jämte familjen bodde, vore skadat på så sätt, att en planka nära boningshusets dörrtröskel vore lösryckt och söndersplittrad, tydligt här visande på att dynamit blivit använt: Att å gårdsplanen nära fönsterluften i marken syntes en fördjupning med jorden uppristad likaledes härledande sig av dynamit.
Målsäganden Jan Eric Ersson och hans hustru Lisa Andersdotter utpekade en stenhuggare Svensson, boende å Walltorps ägor, såsom gärningsmannen, enär hustrun förskräckt av de tvenne hårda smällarna, rusat upp ur sängen, sprungit till fönstret och där sett Svensson smyga sig från bostaden i sällskap med en annan person, vilken hustrun ej med visshet igenkände. Med ledning av dessa upplysningar och med kännedom om att berörda Svensson under någon tid tillbaka hyst agg till målsägandens hustru och för ej så länge sedan, den femte sistlidna juni, illa misshandlat henne och hotat henne med ännu värre skador, uppsöktes stenhuggaren Svensson, vilken var i arbete hos Carl Ersson i Walltorp och anställdes med honom förhör, därvid Svensson förnekade på det bestämdaste, att han icke varit ute eller under natten besökt makarna Jan Erik Erssons bostad ej heller att någonsin misshandlat målsägandens hustru, målsäganden som idag på morgonen kommit till hemmansägaren Carl Ersson i Walltorp bostad och för bemälda Carl Ersson, därvid arbetaren Gustaf Persson från Rällen och drängen Per August Persson i Walltorp samt stenhuggaren Svensson närvarit, omtalat illdådet för vilken han och hustrun under natten varit utsatta för; att Svensson vid detta tillfälle yttrat ”-det vore lagom om hela byggningen flugit i luften”.
Svensson förnekade även detta yttrande och bedyrade genom att på samma gång uttala en grav svordom om sin oskuld. Hemmansägaren Carl Ersson och arbetaren Gustaf Ersson hörde om detta av Svensson vid tillfället ifråga avgivna yttrande, men förklarade båda att de ej hört eller visste något om detsamma, varemot drängen Per August Persson tydligt hörde att Svensson fällt ett sådant yttrande och att Carl Ersson och Gustaf Ersson bort höra samma yttrande. Svensson ånyo ansatt och uppmanad att bekänna de förseelser honom nu till last lades, förklarande att han varken innehaft dynamit ej heller att han gjort något ont.
På förekommen anledning vidgick Svensson dock att han den 24:e dennes på kvällen, då han gått från Carl Erssons bostad varit berusad och varit otidig mot målsäganden. Efter det jag med en gruvarbetare Clas Erik Hellsten vid Ribbfallet hållet förhör erhållit sådana upplysningar, som ådagalade Svenssons brottslighet, förklarade jag Svensson skyldig träda i häkte om avfördes han till häradshäktet.
Svenssons fullständiga namn är Anders Johan Svensson Åhs, född den 25:e mars 1838 i Floby socken, Vilske härad av Skaraborgs län, kyrkoskriven i Walltorp inom Ljusnarsbergs socken och vid med Svensson nu ånyo hållet förhör vidgick han, som för en månad sedan fattat hat till målsägandens hustru, det han fått tvenne dynamitpatroner tillika med stubintråd och knallhattar den 23:e dennes på aftonen mellan klockan 9 och 10 av gruvarbetaren Clas Erik Hellsten, men att Svensson endast antänt en dynamitpatron, som han kastat åt målsägandens bostad klockan mellan 1 och 2 på natten, men föregiver att han ingalunda haft någon avsikt att göra skada, medgivande likväl att han handlat illa.
Förnekar fortfarande att han den 5:e sistlidna juni misshandlat målsägandens hustru. Med häktade Anders Johan Svensson Åhs, som införpassats till Örebro länshäkte anhåller jag vördsammast om rannsakning inför Nya Kopparbergs häradsrätt. Den häktades prästbetyg skall genom min försorg anskaffas och vid blivande rannsakning företes.
Nya Kopparbergs härads kronolänsmanskontor den 24:e juli 1897.
JGN Robsahm
Besiktningsprotokoll medicinsk undersökning
1897 den sjunde juni besiktigades hustru Stina Lisa Ersson från Stufkärn och hade han följande märken efter henne övergången våldsam behandling den femte juni innevarande år; även underdelen av käken ett skrubbsår och en utbredd blånad: så även delen av vänstra överarmen en utbredd blånad; på vänstra delen av ryggen en svagare blånad; på högra överarmen tre stycken blånader.
Och intygas detta på heder och samvete.Kopparberg som ovan
R. A Swederus Extra provinsialläkare
Rudolf Albin Swederus (1827-1915)
Kommentar
Anders Johan Svensson Åhs fälls för hemfridsbrott och skadegörelse vilket ger honom tre månaders fängelse. Han återvänder till Ljusnarsberg efter straffets uppfyllande. Han dör 1901 på Ljusnarsbergs sjukhus i en ålder av 63 år och begravs i Ljusnarsberg.
Sofia Ingeborg Welin föddes i Örebro den 11 februari 1876. Hon var bosatt i Gävle mellan 1898-1903 och Kopparberg från 1905. Ingeborg gifte sig aldrig och gick ur tiden den 12:e juli 1952.
Fotograf: Frida Elfwing (1874-1943)
Augusta Elfrida Elfwing föddes i Grythyttan den 21:a juli 1874. Bosatt i Nora (1884-1900), Lindesberg (1901-1902), samt Kopparberg (1903-1909)
Per Fredrik Floding var länsman och allmän åklagare vid Nya Kopparbergets häradsting under sin arbetsföra år och därmed väl insatt i alla ärenden som lagfördes. Han var central i Peter Ålunds lagförande och kände rimligen väl till Peters brottsliga karriär.
Han var född den sjunde oktober 1807, gifte sig 1844 med Eva Maria Ericsson från Stora Brusala. De fick inga barn. sommaren 1863 avled Per Fredrik efter en förkylning.
