Författare: Lars

  • 1840-09-27

    1840-09-27

    Stämman avser välja fullmäktige för att senare i november fastställa dels årlig markegång på årets skörd och persedlar enligt formulär, dels årspris på så kallade huvudpersedlar, framför allt spannmål och smör enligt priserna under sex månader kring senaste årsskifte, dels så kallad markegångsdel, som var medeltalet av årsprisen för de senaste tio åren, löpande år inberäknat.

    Protocoll hållet i allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling d. 27 September 1840

    Med anledning av Landshövdingeämbetets kungörelse av d. 1 innevarande september voro genom lagligen skedd pålysning församlingens ledamöter kallade för att välja fullmäktige att jämte kronofogden stadga att pris, som för häradet å priskuranten för markegångssättningen skall intagas, och för i år utse deputerade för detta härad till markegångsättningen i Örebro den 3:e nästkommande november, och bli till fullmäktige utsedde bergs- (och) sexmannen Erik Mattsson vid Stråtgården och nämndemannen Erik Persson i Wiken.

    Sålunda valt, uppläst och justerat betyga å församlingens vägnar

    J.D Westholm Ordförande Pastor

  • 1840-09-13

    1840-09-13

    Anna Stina Stolpe strider för sin rätt till bostad, Finnhytte kvarns boställe, även enär hon blivit änka efter mjölnaren och backstugesittaren Jan Larsson Lacke får en respeng för att ta sig till Örebro och behandla sin gikt…

    År 1840 den 13:e Sept. hölls efter derom skedd laglig pålysning med tillkännagivande av ämnet för överläggningen allmän sockenstämma vid Ljusnarsbergs församling

    §1. Föregående sockenstämmoprotocoll upplästes, erkändes och underskrevs.

    §2. Föredrogs änkan Anna Stina Stolpes vid Finnhytte kvarn till Högvördiga Landshövdingeämbetet i Örebro ingivna och till pastorsämbetet härstädes remitterade skriftliga anhållan det Ljusnarsbergs församling enär hon jämte barn och modern genom Landshövdingeämbetets utslag af den 27:e juni d.å blivit ålagd avflytta från Finnhytte kvarn boställe, varest hon hittills bott, måtte förbindas att henne, hennes barn och moder med husrum sörja. Församlingens ledamöter ansåg att i enlighet med det härstädes antagna reglemente för fattigvården och tillhörde Finnhytte kvarnägare att dess personer härbärgera. De vid detta tillfälle närvarande ägare av nämnda kvarn, ibland vilka må nämnas herr patron P.I Lundbom på Löfnäs, medgav även det Ljusnarsbergs församling ej vore skyldig att åt änkan Stolpe och dess familj förskaffa husrum, med vilket det ansågs nämnda änka själv böra, såsom ung och arbetsför, kunna sig förse, dock ville de, om behoven så påkallade, ej undandra sig att därom gå i författning. Till förfallande av den utav konungens befallningshavande församlingen uti detta mål ålagda förklaring utsågs herr inspektör A. Magnusson på Stjernfors.

    §3. Backstugesittaren Jan Larsson Lacke, vilken enligt näst föregående sockenstämmas beslut, på församlingens bekostnad, skulle å lasarettet undergå provkur för gikt, skulle av Fattigvårdskassan erhålla 4 RD Banco, till hjälp under resan till Örebro.

    §4. Ordföranden frågade församlingens ledamöter, om de ville tillåta smeden Anders Jaevert, att här i socknen sig bosätta och mantalsskrivas. De flesta av sockenmännen svarade att de ej hade därom något att invända, helst som Jaevert vore född i socknen och där sin mesta tid tillbragt.

    Sålunda överenskommet, beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar

    J.D Westholm Ordförande Pastor
    Erik Jansson, Stennäs
    Jan Israelsson

    Kommentar

    Jan Larsson Lacke

    Jan Larsson Lacke lider av gikt i sådan omfattning att han tar sig fram på kryckor och är noterad som fattighjon och livet är rimligen fullt av umbäranden och brist på allt. Vid stämman är han 61 år gammal och han tar livet av sig 2 år senare genom att hänga sig i en gärdesgård…

    Dödboken noterar torftigt och känslolöst att:

    ”Hängde sig vid en gärdesgård. Svag till sinnes”

    Anders Jävert

    Anders Jävert fick mantalsskrivas och han bosatte sig i Aflångsvik där han sedermera gifter sig med Johanna Ersdotter. Han dör året efter i en ålder om 26 år, av ”hetsig feber”.

    Ljusnarsberg (T) KI:8 (1832-1848) Bild 800
    Ljusnarsberg (T) AI:17b (1841-1851) Bild 197 / sid 477
    Ljusnarsberg (T) F:6 (1840-1856) Bild 32
    Ljusnarsberg (T) F:6 (1840-1856) Bild 107

  • 1840-08-30

    1840-08-30

    Veneriska sjukdomar har nått Ljusnarsberg och de styrande församlingen i Ljusnarsberg behöver besluta om åtgärder. En av de vanligaste under mitten av 1800-talet var syfilis varför vi kan anta att det är denna som nu gjort entré.

    Kostnader för att kalla in en provinsialläkare tar emot och församlingen hoppas att husfäder kunde idka tillsyn på sitt tjänstefolk för att hindra smittans utbredning…

    År 1840 d. 30 augusti hölls efter därom skedd laglig pålysning med ämnenas tillkännagivande allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling

    §1. Uppå några sockenmäns begäran sammanställde pastor till församlingens omprövande huruvida det kunde anses av behovet påkallat att i avseende till dem inom församlingen sig tid efter annan yppade veneriska sjukdomar, hitkalla provinsialläkaren för anställande av en allmän besiktning. En del av församlingens ledamöter höllo före att en sådan besiktning vore högst nödvändig till förekommande av smittans vidare utbredande: andra åter ansåg läkarens hitkallande medföra en för stor kostnad för församlingen och förmodade att smittans spridande skulle kunna förekommas därigenom att husfäder hade en noggrann tillsyn med sitt tjänstefolk och vid första tecken till misstanke om sjukdomens närvaro avfärdade den sjuka till länskurhuset i Örebro. Ordföranden, som ingalunda ville tillskynda församlingen någon onödig utgift, förklarade att han skulle hos höga Landshövdingeämbetet göra en förfrågan om icke provinsialläkaren vore pliktig att vid en beskaffad smittsam sjukdom infinna sig för visiteringsanställande utan att av församlingen fordra betalning. Intill vunnen upplysning härom skulle därför anstå med läkarens tillkallande.

    §2. Tillkännagav ordföranden, att åtskilliga fattiga hade hos honom anmält sig vara i behov av något understöd och därom hos församlingen ödmjukligen anhölls av dessa hjälpbehövande företrädde nu

    1. Backstugsittaren Jan Larsson Lacke från Sörviken, som under ett och ett halvt års tid varit till hög grad besvärad av giktvärk uti ena knäet och upp uti lårbenet, anhållande att församlingen ville på fattigkassans bekostnad låta honom på lasarettet intagas till undergående av provkur. Som flera av församlingens ledamöter intygade hans nödställda belägenhet så bifölls denna hans begäran och skulle pastor efterhöra om på lasarettet rum vore ledigt för Jan Larssons emottagande.
    2. Sundbergs vid Myrbo sjukliga hustru anhöll om något till livs uppehälle. Henne beviljades en åtting råg.
    3. Erik Svenssons änka från Södra Finnfall; 75 år gammal och bräcklig, beklagade att hon vore både husvill och utan allt uppehälle sedan nu kassör Törnblom försålt Skiltorpet till Hans Svensson vilken sistnämnde ej ville härbärgera än mindre försörja henne. Församlingens ledamöter tog hennes begäran i övervägande och ansåg väl vara kassör Törnblom eller nuvarande innehavaren av torpet att skyldighet att för bemälda änka draga försorg; men som de detta sig undandragit och änkan befann sig uti ett hjälpbehövande tillstånd, så beviljades henne tillsvidare en åtting råg.
    4. Erik Perssons änka från Stora Smedsberget anmäldes av Jan Ersson Sör från Östra Elfshöjden vara i verkligt behov av något understöd emedan hon både i anseende till ålder och sjuklighet vore urstånd satt att sig försörja. Henne beviljades för den skull nu intill dess fattigregleringen försiggått, en åtting råg.
    5. Anmälde ordföranden Per Jonssons änka från Fäbobacken som ock hade anmärkt sig erhållande av något understöd. Men som ingen av församlingens tillstädes varande ledamöter hade sig bekant huruvida hon verkligen vore i behov av underhållshjälp så kunde nu henne intet beviljas.

    Sålunda beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar

    J.D Westholm Ordförande Pastor
    A Magnussson
    Erik (….)

    Ljusnarsberg (T) KI:8 (1832-1848) Bild 790

    Kommentar

    Syfilis

    Syfilis var närmast en folksjukdom på 1800-talet och beräkningar pekar på att upp till 15% av befolkningen var smittad.

    Förloppet skedde i tre stadier där det första var utslag eller sår, så små att de inte nödvändigtvis kunde ses, på genitalier ca 3 veckor efter smittotillfället. Dessa plitor och sår kunde självläka på några veckor och sjukdomen gick i latent fas tills nästa stadium inträffade.

    Det andra stadiet kom efter sju till tio veckor och symptomen inte olik influensa med värk och feber. Men inte alla fick kännbara symptom – vissa upplevde en variant så lindrig att de inte märkte den.

    Dessa två första stadier kallades tidig syfilis och var mycket smittsam.

    Det tredje stadiet kunde infalla flera år efter initial smitta – och då angripa varhelst i kroppen. Exempelvis om den slog till i hjärnan innebära galenskap, etc.

    Skammen var stor och inte sällan doldes dödsorsaken med omskrivningar såsom mässlingen eller motsvarande.

    Eric Svenssons änka

    Eric Svensson f: 1753 var född i Tappen, Ljusnarsberg och gift (1804) med Anna Ersdotter som flyttat in från Hällefors. Anna var född 1765 och därmed 74 år gammal änka efter backstugsittaren Eric, sedan fem år när stämman sammankallats.

    Anna gick ur tiden 1842-10-12 av ålderdomsbräcklighet vid en ålder om 77 år.

    Ljusnarsberg (T) AI:16b (1830-1841) Bild 106 / sid 568
    Ljusnarsberg (T) AI:17c (1841-1851) Bild 104 / sid 670
    Ljusnarsberg (T) F:6 (1840-1856) Bild 31

  • Kvinna dog i ett husras

    Kvinna dog i ett husras

    Men vad hände egentligen?

    Jan Jansson flyttade ner till Ljusnarsberg 1825 från Säfsnäs och gifte sig med Lena Catharina Ersdotter året efter. De bosatte sig på Östra Elfshöjden och fick sonen Carl Eric redan i maj efterföljande år.

    Jan och Lena har fått nya grannar och hushållen blir inte direkt kontanta med varann. Det tycks gå så långt att framförallt Lena vill få bort de nyligen inflyttade i sådan utsträckning att hon är beredd att bli handgriplig.

    Så en natt när de nya grannarna lämnat kojan, så passar hon och sonen Carl Eric på – nu ska den nya backstugan rivas:

    Då sker olyckan som föranleder Lenas död: Husförhörslängden meddelar att hon var:

    ”död 13/11 1839 under en jordkoja den hon företagit sig att nedriva”

    Dödboken ger en utförligare text;

    ”Genom självförvållad olyckshändelse: bestående deruti att hon under nedrivning av Erik Hinderssons från Elvenstorp jordkoja, bliva av samma koja överfallen och krossad till döds”

    Ljusnarsberg (T) F:5 (1817-1840) Bild 236

    Ljusnarsberg (T) AI:16a (1830-1841) Bild 119 / sid 105

  • 1840-07-05

    1840-07-05

    En nytt äskande om ersättning är inkommen från Stockholm, rörande begravningskostnader för en av socknens själar som gått ur tiden på en annan plats och organisten Hellström är inte helt nöjd med erbjuden logi i sockenstugan och hoppas på åtgärder….

    Protokoll hållet i allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 5:e juli 1840

    §1. Till fullmäktige vilka vid det sammanträde som den 18:e denna månad kommer att hållas å Gruvstugan härstädes i avseende på äskad upplysning om de olika förhållanden som vid kolhandeln m.m äga rum böra bevaka den kolande allmogens inom denna tingslag rätt och bästa valdes:

    N.m Anders Andersson i Körartorp
    N.m Erik Segelström i Västra Löffall
    H.e Jan Andersson i Skomakarbäcken och
    H.e Erik Jonsson i Köhlsjöfall

    §2. Upplästes en av fabriksarbetaren J Hedberg i Stockholm framgjord ansökan om ersättning för hans i Stockholm avlidne fader, Anders Erssons i Södra Finnfall och hans son Anders begravningskostnad med 10 Rd Banco. Församlingens närvarande ledamöter biföll denna ansökan, men förklarade ytterligare att de ej kunde bevilja någon vidare ersättning för den å sockenstämma den 31:a maj detta år föredragna räkning över omkostnaderna för Anders Erssons son Anders under dess sjukdom.

    §3. Församlingens organist, Herr direktör (dirigent) Hellström, förkom och anhöll om reparation å det rum i sockenstugan som till honom är upplåtet. Församlingens ledamöter, som hade sig bekant nödvändigheten där av, beslöt först att muren i sockenstugan skulle av kunnig person besiktigas och för (…) bristfälligheter vilka i ekonomiska besiktningen förleden (…) blivit anmärkta, avhjälpas. Dessa reparationer skulle av häradsdomaren J. Adler ombesörjas.

    Sålunda beslutat uppläst och justerat intyga på församlingens vägnar

    J.D Westholm Ordförande Pastor
    Johan Häger
    Jan Davidsson på Dammen

    Kommentar

    Ett av syskonen i Stockholm har ånyo framfört ett äskande om stöd för kostnader vid socken skrivna Anders Anderssons sjukdoms- och begravningskostnader. Då han aldrig mantalsskrevs i Brännkyrka så fick tydligen syskonen inget stöd därifrån och hänvisades till hemorten för slikt besvär – men Ljusnarsberg har sina kostnader och avslår äskandet.

    Den i Nora födde organisten och klockaren Johan Hellström är inte allt igenom nöjd med bostaden som till honom erbjudits. Klokt nog beslutar stämman att besiktning ska genomföras – spruckna murar är inget som håller tätt mot vinterns kommande brasor.

  • 1840-05-31

    1840-05-31

    Fattigdomen drev ungdomar från socknen och i Södra Finnfall fanns en inhyses fattigfamilj vars barn letade sig till Stockholm för en utkomst. Den yngsta sonen begav sig i ung ålder till sina redan utflyttade syskon i Årsta, men tuberkulosen tog honom…

    År 1840 den 31 maj hölls efter derom 2:e helgedagar skedd pålysning med tillkännagivande av ämnet för överläggning, allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.

    Tillkännagav ordföranden att Anders Erssons från Södra Finnfall son Anders, vilken härifrån avgick till Stockholm våren 1839, blivit död i Brännkyrka församling den 21 sistlidne februari, och därstädes begraven den 4 mars detta år; varefter föredrogs en räkning över omkostnader för bemälte yngling under dess långvariga sjukdomstid uppgående omkostnaderna till icke mindre än 44 riksdaler och 44 ps RdS samt begravningsomkostnaderna till 2 riksdaler 18 pS Banco. för vilka omkostnader nu äskades avsättning av den avlidnes i Stockholm varande syskon, som medlen förskjutit. Församlingens närvarande ledamöter förklarade enhälligt att de ej kunde bevilja någon ersättning av denna församlings fattigvårdsförsörjningsanstalt som av hemmavarande fattiga är nog tungt belastad.

    Sålunda beslutat intyga på församlingens vägnar

    J.D Westholm Ordförande
    Jan Danielsson på Dammen

    Kommentar

    Anders Andersson var född i Södra Finnfall, den 25:e februari 1823 och valde som 16-åring att bege sig till Stockholm, våren -39.

    Omständigheterna hemmavid är uppenbar där fadern är inhyses och lever med fru och Anders som yngsta son. De äldre syskonen har redan gett sig av hemifrån till Brännkyrka – däribland den 13 år äldre systern Brita Catharina Andersdotter med familj. De bodde i Årsta under Brännkyrka socken som är den första byn på fastlandet söder om Södermalm, Stockholm.

    Det var också här Anders var boende vid tillfället han gick ur tiden. Anders dör 1840-02-21 i Årsta, under Brännkyrka socken, Stockholm av lungsot (tuberkulos) som 17-åring.

    Ljusnarsberg (T) AI:16b (1830-1841) Bild 102 / sid 564
    Brännkyrka (A, AB) CI:3 (1814-1861) Bild 2400
    Brännkyrka (A, AB) AI:10 (1836-1840) Bild 1630 / sid 156