Kategori: Anekdoter från arkiven

  • Den vanartiga ynglingen

    Den vanartiga ynglingen

    Per Eric Löfdahl träder in i världen den 11:e januari 1826. Hans mor Stina Ersdotter var piga hos Daniel Samuelsson på Rundberget. Någon far till Per Eric anmäldes aldrig och han noterades som oäkta. Uppväxten torde varit slitsam och fattig och han tycks ägt en stark motvilja att underkasta sig samhällssociala regler. När Per Eric är 18 år gammal, så får prästen Johan David Westholm anledning att utfärda ett betyg om honom till Nya Kopparbergets häradsrätt. Per Eric har gripits av länsmannen Per Fredrik Floding. Samhället hade till slut tröttnat på den av rykten omgärdade vanartiga ynglingen som stal av alla.

    Länsman Per Fredrik Flodings arrestrapport från den 5:e november 1844:

    ”Som vanartade drängen Per Eric Persson Löfdahl från Runnberget under några års förlopp enligt närlagda förteckning utövat flera stölder, varför han av mig blivit häktad och i dag införpassad till Nora kronohäkte för avbidande av rannsaknings undergående, vilket jag i största ödmjukhet härmed får rapportera. Nya Kopparberget den 5:e november 1844. P.F Floding.”

    Kyrkoherden Johan David Westholms utfärdade prästbetyg i november 1844:

    ”Rannsakningsfången, pigan Stina Ersdotters från Rundberget oäkta son, Per Eric Löfdahl är född den 11:e januari 1826 i Ljusnarsberg. Läser innantill någorlunda och utantill lutherii cateches. Har trenne år, tidtals, bevistat förhören med denna församlings nattvardsungdom, men i anseende icke mindre till dess ostadiga och vanartiga uppförande än bristande kunskap, har han ej ännu blivit till H.H nattvard admitterad. Åtskilliga klagomål över hans uppförande hava tid efter annan försports, ehuru ej förrän nu till lagligt beivrande anmälts. I grannskapet av sin vistelseort, Rundberget, har han gjort sig känd för fylleri, slagsmål och snatterier. Förmaningar och varningar hava åtskilliga gånger blivit honom av församlingens prästerskap givna; men de synes hava varit utan all verkan. Ljusnarsberg eller Nya Kopparberget den 21:a november 1844. J.D Westholm”

    Per Eric var vida känd runt om Högfors och Rundberget. Hans ideliga stölder och snatterier som tonåring kom ikapp. Hösten 1844 greps och häktades han i Nya Kopparbergs cellfängelse. Floding höll förhör med den arton år gamla vanartiga ynglingen. Han föll till föga och erkände en lång lista av brott:

    Per Erik Löfdahls erkända brott inom Nya Kopparbergets socken, begångna under hans tonår:

    Följande stölder och brott äro angivna blivit av vanartade drängen Per Erik Persson Löfdahl utövade, och på tillfrågan erkände han större delen av dessa brott, därföre och anmälts blivit, nämligen:

    1. Ett par stövlar i Högfors gårds drängstuga av drängen Anders Jansson för 5-6 år sedan. Värde 2 riksdaler banco. (Nekar)
    2. Ett par små dragvagnshjul vid Stjärnfors för 4-5 år sedan. Värde 1 riksdaler banco (Nekar)
    3. Ett par knäppspännen vid Sörviksmossen av Erik Larsson Lacke för 3 år sedan. Värde: 8 skilling banco. (Erkänner)
    4. Sönderslagit ett fönster och bortstulit bly hos Per Jacobsson i Runnberg för 3 år sedan (Erkänner)
    5. En pistol av en västgötehandlande under skjutsning ifrån Högfors till Hällsjön för omkring 2 år sedan. Värde: 1 riksdaler banco. (Erkänner)
    6. Två psalmböcker vid Kyrkbacken av en bokbindare, den ena antog modern och den andra såldes åt Lars Mattssons som i Smedberget för omkring 2 år sedan. Värde: 1 riksdaler, 16 skilling banco
    7. En hästklocka vid Sandsjön av Jacob Jacobsson för 2 år sedan. Värde: 32 skilling banco. (Erkänner)
    8. Ett par nya blå byxor med foder vid Pingstatorp av Eric Ersson, vintern 1842. Värde: 4 riksdaler banco. (Erkänner)
    9. En lädermatsäck med mat, ett hästtäcke och en hästklocka på Högfors gästgivargård, av Jan Jansson i Rickentorp, då han var på hållet under en större kronoskjuts i januari eller februari år 1843. Värde: 3 riksdaler 32 skilling banco. (Erkänner)
    10. Ett silverfickur vid Abrahamsgård sistlidna sommar. (Erkänner)
    11. Ett par nya stövlar hos Jan Ersson i Södra Björkfallet av E.E.S i mars månad 1842. Värde 4 riksdaler banco. (Erkänner)
    12. En ny klädesmösssa i av mästersvennen E Rosendal vid Högfors i mars 1842. Värde: 1 riksdaler 36 skilling banco. (Erkänner)
    13. En bättre ny hatt av en hattmakare vid kyrkan sistlidna mikaeli dag och försålts som det sägs till drängen Per Larsson i Brännbyn. Värde: 2 riksdaler 32 skilling banco. (Erkänner)
    14. En bättre fäll- eller pennkniv vid Brännbyn av nämndeman P Pärsson i Brännbyn för omkring två år sedan (Erkänner)
    15. Sex skilling kopparslantar av Jan Andersson i Runnberg våren 1842. (Erkänner)
    16. Sistlidna sommar vid en resa till Arboga i sällskap med några holmsjöåboer, rövade Löfdahl på en vid allmänna landvägen fredligt sittande gesäll, dess nya klädesmössa som han hade på huvudet, och sprang till sin kärra, kastade sig däri och sökte komma undan, men häst och kärra stalp i diket med fara för kreaturets liv. Värde 1 riksdaler 32 skilling banco. (Erkänner)
    17. Sistlidna Michaeli dag lånade Löfdahl vid Norra Holmsjön en rock, ett par byxor och ett par stövlar för att samma afton återlämna, men blev olovligen borta 1-2 veckor och nära förstörde allt. (Erkänner)
    18. En ny ullväst vid Finngruvan av sexman Häger för 2 år sedan. Värde: 1 riksdaler banco. (Bestrider)
    19. En elfenbenskam, värd 24 skilling banco, och diverse andra saker för 24 skilling banco i april 1843 av mjölnaren Norström vid Högfors kvarn. (Bestrider)
    20. En handsåg av Norström i oktober 1843. Värde 1 riksdaler banco. (Bestrider)
    21. Stulit tackjärn eller småjärn vid Ställdals hytta sistlidna sommar (Bestrider)
    22. En stöld hos nybyggaren Anders Andersson vid Elgfall. Ett svart garvskinn och ett halvstop brännvin. (Erkänner)
    23. Söndagen den 6:e sistlidna oktober under gudstjänsten stals utur ett åkdom på gästgivargården vid kyrkan; ett skrin, 1 skinn, 1 kläde, 2 servetter med litet mat och 1 glasflaska. (Erkänner)
    24. Den 12:e samma månad, av August Lindén vid kyrkbacken en skjorta. (Erkänner)
    25. Natten till den 20:e oktober vid Runnberget från skomakaren Carl Fallström 4 riksdaler riksgälds. (Erkänner)
    26. Sistlidna vecka utövades av Löfdahl ytterligare stöld i Grangärde socken och Grängesberget uti föreningsgruvans gruvkammare, 4 aln grått vadmal och 4 aln bolstervar, tillhörande Lundqvist vid Kyrkviken. (Erkänner)

    Sålunda antecknat efter erhållna uppgifter, betygar, Nya Kopparberget den 5:e november 1844. P.F Floding.

    Nya Kopparbergets häradsrätt når ett utslag den sjunde december 1844 och dömer den artonåriga tjuven till 28 dagars fängelse vid vatten och bröd som ska avtjänas vid Nora cellfängelse. Två dagar senare påbörjar han straffet och släpps ut den 6:e januari 1845. Att återvända till samhällsorganisationen som en straffad kan inte ha varit enkelt. Liknande ungdomsförbrytare (Peter Ålund) tog inte (fick inte?) chansen och förlorade sig i ett liv av brott. Men Per Erik tycks ha försökt. Han återvänder till Rundberget och två månader efter straffet på våren -45, så söker han hjälp hos skolläraren Peter Andersson: Per Erik Löfdahl vill lära sig att läsa!

    Sockenstämmoprotokollet från 1845-03-09 har fångat hans begäran och bistår med penningar så att han kan återvända till skolan:

    ”På anmälan av barnaläraren Peter Andersson att ynglingen Per Eric Löfdahl från Rundberget, vilken på 19:e året gammal, ej kunde läsa försvarligt innantill än mindre de vanliga kristendomsstyckena utantill, hade av egen drift hos Peter Andersson sig infunnit och begärt av honom bli undervisad uti läsning, men att han, Löfdahl, icke ägde något till uppehälle under skoltiden, beslöt församlingen att av fattigvårdskassan betala kosthållning för bemälte Löfdahl under den tid han bevistade skolan – och uppdrogs åt Peter Andersson att uppgöra accord med den som vore hugad att under besagda tid lämna Löfdahl nödig föda.”

    Ytterligare två månader senare visar det sig att Per Erik Löfdahl verkligen försökt förkovra sig:

    ”Till nämndeman Peter Persson vid Brännbyn betalades nu av skolfonden Fjorton riksdaler banco för kosthållning åt ynglingen Per Eric Löfdahl under det att han i fjorton veckor gått i skola och tillika bevistat förhören med nattvardsungdomen.”

    Per Eric bor kvar på Rundberget, byter namn till Lövgren och träffar den inflyttade pigan Greta Lisa Ersdotter från Grangärde. De får fem barn, där endast tre når vuxen ålder. Hans ungdomssynd går inte att tvätta bort då prästen noggrant noterar hans brott i kyrkboken. Att hans brott i ungdomen inte glöms av samtiden märker man i att han aldrig får kontrakt hos någon landbonde. Som lös dräng saknar han något avtal och får nöja sig med arbete efter behov på daglig basis. Men han återfaller aldrig i brott.

    Med barnen utflyttade beger paret sig till Norrbärke på 1880-talet. Först nu blir hans ungdomssynd glömd. Den står åtminstone inte längre kvar i kyrkboken. Efter en kort tid flyttar de in till Ludvika och bosätter sig på Tennkullen. Greta Lisa dör och Per Erik blir änkling 1892. Vid en ålder av 76 är han ofärdig och får en plats på Räfsnäs fattiggård, Ludvika, där han går ur tiden den nittonde augusti 1903.

    Källor

    Nya Kopparbergs bergslags häradsrätt (T) AIb:2 (1841-1849) Bild 1290

    Ljusnarsberg (T) C:12 (1815-1829) Bild 133

    Ljusnarsberg (T) AI:17b (1841-1851) Bild 243 / sid 523

    Ljusnarsberg (T) AI:19c (1862-1871) Bild 68 / sid 566

    Norrbärke (W) AI:16a (1881-1891) Bild 128 / sid 119

    Ludvika (W) AIIa:4 (1899-1909) Bild 2980 / sid 1155

    Ludvika (W) AIIa:3 (1899-1909) Bild 1840 / sid 770

    Karta över brottsplatserna (extern länk)

  • Vådaskottet på Eskilsbygge

    Vådaskottet på Eskilsbygge

    Den 22-åriga Johan Gezelius, boende hemma hos sina föräldrar och den som försörjer familjen, blir väckt tidigt en söndagmorgon i april anno 1849. Fadern önskar att Johan provar söka en orre i skogen att skjuta. Så Johan laddar sin hagelbössa och beger sig ut i den mörka men gryende vårmorgonen. Men i skogen finns intet och han återvänder hem, där han hittar Fredrik Andersson från Östra Born som varit ute i samma ärende, fågeljakt, sittandes med fadern Carl Gustaf Gezelius och språka om sådant som folk berörde i mitten av 1800-talet. Johan hänger i vanlig ordning sin bössa under taket i stugan och slår sig ner.

    Tillsammans äter de tre dagens första måltid, där fadern därefter bjuder på en sup. I deras arla morgonstund i gemenskap, så är besökaren Fredrik nyfiken på kamraten Johans bössa som enligt utsago ska ha en intressant gravyr. Johan plockar ner bössan från taket för att låta gravyren bli beskådad och vidare diskuterad. Då upptäcker han att avtryckaren lossnat, varför reparationer påbörjas – vilket samtidigt är inledningen till den tragiska olycka ingen kunde förutse……..

    Prolog:

    Nedan finns fyra delar. Urtima ting vid Ljusnarsberg: Rättegångsprotokollet, samt fyra efterföljande delar som är ingående stöd till rannsakningen. Förutom ett varningens ord för läsning av ”Litt A: Obduktionsprotokollet” (som är grafiskt och övertydligt), så rekommenderas däremot ”Litt C: Erik Segelströms vittnesmål” – denna utsaga avslöjar den mänskliga och sorgliga aspekten i någon lite bredare utsträckning än vad rättegångsprotokollet förmår göra.

    Urtima ting vid Ljusnarsbergs kyrka, den 21:a maj 1849

    År 1849 den 21:a maj inställde sig undertecknad E.O notarie i Kongl. Majts och Rikets Svea Hovrätt i tingshuset vid Ljusnarsbergs kyrka, att till följd av Kongl Hovrättens den 7:e innevarande månad meddelade konstitutorial och sedan domared inför konungens befallningshavande i länet den 14:e denna blivit avlagd, hålla urtima ting med Nya Kopparbergs bergslags härad; därvid vore närvarande av häradets edsvurna;
    Nämndeman Johan Adler på Kyrkbacken, häradsdomare Erik Hellsten i Björkbro, Erik Persson i Wiken, Erik Jansson i Stennäs, Eric Persson i Dahltorp och Anders Andersson i Björkäng; varjämte för fyllande av domfört antal i nämnden, Br Eilas Ericsson fick framträda och efter avlagd domared, intaga säte i rätten.


    §1. Upplästes det för undertecknad utfärdade konstitutorial, varefter lystes ting och tingsfrid.


    §2. Sedan hos domhavanden anmält blivit att backstugesittaren Carl Gustaf Gezelius vid Eskilsbygge på Sunds ägor, den 23:e sistlidna april avlidit genom följderna av ett föregående dag utav hans son drängen Johan Gezelius i våda avlossat skott som medica-legal obduktion å Carl Gustaf Gezelii döda kropp blivit föranstaltad; så inställde sig nu å denna till rannsakningen utsatta dag länsmannen i häradet P.F Floding i egenskap av allmän åklagare, samt tilltalade drängen Johan Gezelius i Eskilsbygge personligen, sedan vid föredrogs och upplästes dels det domhavanden tillhandakomna obduktionsprotokollet, som var av följande innehåll. Litt A; och dels följande av åklagaren inlämnade undersökningsprotokoll; Litt B.

    Johan Gezelius, som angående sina levnadsomständigheter berättade att han vore 22 år gammal, att hans föräldrar var numera avlidna backstugesittaren Carl Gustaf Gezelius vid Eskilsbygge på Sunds ägor och dennas efterlevande änka Anna Maria Persdotter samt det han, utan antagande av årstjänst allt hitintills vistats hemma hos sina föräldrar, avgav om förloppet vid den olyckshändelse, varför han vore tilltalad, under synbar rörelse, följande berättelse: att han tidigt på morgonen den 22:a sistlidna april blivit av fadern väckt med tillsägelse att gå ut på jakt efter fågel, vilken han även gjort sedan han först laddat sin bössa med ett stort skott hagel; att Gezelius, efter några timmars kringströvande utan att kunna anträffa något villebråd, återvänt till hemmet, där han i taket inne i stugan upphängt sitt oavlossade gevär; att då Gezelius i sällskap med sin fader och en före Gezelii hemkomst till Eskilsbygge anländ dräng; Fredrik Andersson i Wiken ätit frukost, hade Gerzelius på Fredrik Anderssons begäran att få närmare beskåda hans bössa nedtagit densamma ifrån taket, varvid trycket fallit ut; att Gezelius efter att ehuru förgäves, sökt med en kniv borttaga den på cylindern ännu kvarsittande knapphättan, för att kunna åter insätta det utfallna trycket, avskruvat låset på bössan; att då Gezelius varit sysselsatt att åter infästa det avskruvade låset, å vilket hanen endast varit till hälften uppspänd, varvid Gezelius suttut på en stol vid den ena änden av bordet med bössan vilande i sina knän, så att bösspipan i horisontal riktning sträckte sig under bordet, vid var andra ända fadern suttit omkring en aln från bössmynningen, hade Fredrik Andersson, som varseblivit att knallhatten icke var borttagen, under utrop: ”Usch, har du kopparhatten på!” räckt sig fram för att fatta en kniv och därvid bortta knallhatten då i samma ögonblick skottet förmodligen därav att någonting inne i stocken tagit emot trycket, avbrunnit, att då skottet smällt av hade Gezelius med förskräckelse märkt hur fadern lutat sig tillbaka från stolen och jämrande sig yttrat: ”det gick genom knäet”, då Gezelius, med till hjälp av Fredrik Andersson skyndsamt burit den sårade i sängen, att Gezelius härefter på faderns begäran begivit sig åstad till JAn Ersson vid Svepartorp, vilken skulle vara kunnig i att förbinda sår samt på ditvägen varit inne hos nämndeman Segelströms vid Västra Lövfallet och bett dennes hustru att emellertid gå till Eskilsbygge och biträda med den sårades skötsel; och hade Jan Ersson anlänt till Eskilsbygge först följande dagen då Carl Gustaf Gezelius, alla omsorger oaktat, vid middagstiden avlidit.

    För att upplysningsvis i målet höras vore på kallelse av åklagaren närvarande Carl Gustaf Gezelii änka Anna Maria Persdotter samt barn drängen Elias Gezelius och pigan Carolina Gezelius, vilka härefter hördes, näml:
    Anna Maria Persdotter som berättade att hon efter det Johan Gezelius på morgonen den 22:a sistl. april, hemkommit från jakten begivit sig ut i ladugråden, där hon om olyckshändelsen blivit underrättad av sitt yngsta 10 år gamla barn: att då hon härvid skyndat in i stugan hon funnit rummet vara uppfyllt med rök och sett mannen ligga utsträckt i sängen med byxan till det högra benet uppriven samt att hon först ensam och sedan med biträde av nämndeman Segelströms hustru, sökt att på bästa sätt förbinda det sårade knäet, varvid det likväl icke lyckats där att i dess rätta läge sammantrycka den krossade knäleden, i anseeende till de svåra plågotr den sårade därtill gjorda försök erfarit; varefter Carl Gustaf Gezelius, som på aftonen haft häftiga kräkningar och fortfarande klagat över pläågor dels i det sårade knäet närmast omgivande kroppsdelar och dels i bröst och nacke följande dagen omkring 2 på eftermiddagen avlidit.
    Elias Gezelius och 3: Carolina Gezelius, vilka varit inne i stugan då skotteet brunnit av, avgav om förloppet härvid enahanda berättelse som Johan Grzelius avgivit.

    Åklagaren anhöll härefter om vittnesförhör med mjölnardrängen Fredrik Andersson i Wiken samt nämndemannen Erik Segelström i Västra Lövfallet och hans hustru Anna Lisa Segelström; med bifall vartill bemälda personer, alla vid rätten tillstädes, fingo framstå och enär något jäv mot dem varken anfördes eller kunde utrönas, avlägga vittneseden, därefter då varande förmanad, hörades var för sig nämligen;

    Fredrik Andersson som berättade att efter att den 22 april om morgonen hade varit ute på jakt, på vägen hemåt gått in vid Eskilsbygge för att träffa Johan Gezelius, vilken likväl då icke varit hemma, varför han satt sig ned och inväntat Johan Gezelii hemkomst som inträffat omkring klockan 6, att sedan vittnet härefter tillsammans med den övriga familjen förtärt frukost, varvid Johan Gezelius och vittnet fått varsin sup, hade vittnet, som hört omtalas att låset till Johan Gezelii bössa ett torskhuvud skulle finnas graverat, bett Johan Gezelii att få närmare beskåda bössan för vilket ändamål även Johan Gezelius nedtagit densamma från taket, där den vid hans hemkomst blivit upplagd, varvid tryckpinnen fallit ut, att vittnet som härpå gått ut, vid sin återkomst strax därefter satt sig i sängen bredvid Johan Gezelius, vilekn efter att ha skrivat låset från bössan och åter insatt tryckpinnen, då varit sysselsatt med att infästa låset i stocken på början och suttit på en stol vid ena änden av bordet med bössan liggande över sina knän så att pipan stäckt sig under bordet, att vittnet, som märkt att knallhatten ännu funnits kvar i låset, varpå hanen, på det att låset måtte kunna i stocken införas varit till hälften uppspänd, gjort Johan Gezelius uppmärksam på faran därav, samt då Johan Gezelius sökt att knallhatten avtaga under yttrande: ”vänta så skall jag taga av den”, sträckt sig fram för att ta en på bordet liggande kniv, då skottet samma ögonblick smällt av, varvid vittnet sett hur Carl Gustaf Gezelius, som suttit vid bordets motsatta ända omkring en aln från bössmynningen, under utrip: ”Skottet gick genom knäet” lutat sig tillbaka mot ryggstödet av stolen, att Johan Gezelius då han märkt fadern vara skjuten, visat sig i högsta grad förtvivlad samt omfamnat huvudet på fadern som sökt trösta honom därmed att han väl visste det olyckan skett utan sonens förvållande, att vittnet tillhjälp av Johan Gezelius härefter förflyttat Carl Gustaf Gerzelius till hans sägn, där vittnet med sax klippt upp byxan till det sårade benet samt då vittnet funnit knäleden vara vriden åt ena sidan, sökt att trycka den tillrätta, varvid märg utkommit, samt att vittnet härefter gått ut, återkommit längre fram på förmiddagen och funnit Carl Gustaf Gezelius jämrande sig över svåra plågor i det sårade knäet varefter vittnet, som icke längre kunnat uthärda att åse Carl Gustaf Gezelii lidande och sonens förtvivlan, återvänt till sitt hem.
    Erik Segelström och 3: Anna Lisa Segelström, vilka vidhöll följande av nämndeman Segelströms (..) och för den upplästa berättelse: Litt. B.
    Tilläggande (..), på därom framställda fråga att Carl Gustaf Gezelius bland alla sina barn med största ömhet omfattat sonen Johan medan denna, genom sitt arbetet, mest viddragit till den fattiga familjens försörjning samt för övrigt för fadern visat stort tillgivenhet. Vittneseden upprepades och erkändes varefter åklagaren yrkade att Johan Gezelius i anseende till vad mot honom under rannsakningen förekommit, måtte ådömas utgiva halv mansbot, angående den tilltalade inlämande att så lydande prästbetyg Litt D.
    Partterna fingo härefter avträda under det Hovrätten överlade till följande för dem åter inkallade avlagda:

    Utslag


    Genom vad Johan Gezelius inför rätten frivilligt bekänt samt på ed avhörda vittnet mjölnardrängen Fredrik Andersson i Wiken berättat, jämfört med vad provinsialläkaren doktor J. F. Roth i avgiven ämbetsattest intygat, finner Hovrätten det vara utrett att sedan Johan Gezelius om morgonen den 22:a sistlidna april, för att insätta trycket å en med hagel laddad bössa, avskruvat det därtill hörande lås och vilket hanen varit till hälften uppspänd och varpå Johan Gezelius underlåtit att avtaga knallhatten, så har, under det Johan Gezelius varit sysselsatt med att åter i stocken inpassa det avskruvade låset, skottet avbrunnit och i högra knäet träffat Johan Gezelii fader backstugsittaren Carl Gustaf Gezelius, så att denne genom den därav förorsakade blodförlust påföljande dag avlidit.. Och som Johan Gezelius såludan blivit övertygad att ha genom vårdslöshet vid hanterande av skjutgevär varit till Carl Gustaf Gezelii död vållande, alltså och i förmåga av 28:e kapitlet i Missgärningsbalken samt 43:e punkten i Kongl. Förklaringen den 23 mars 1807, prövar Hovrätten skäligt därför fälla Johan Gezelius att halv mansbott, femtio daler silvermynt med femtio daler banco, eller om Johan Gezelius ej förmår dessa böter utgiva, i stället undergå fjorton dagar fängelse vid vatten och bröd, samt att i Ljusnarsbergs kyrka enskilt skriftas och avlösas; varförutan Johan Gezelius kännes skyldig att ersätta kostnader för den å Carl Gustaf Gezelii döda kropp anställda obduktion med det belopp som av Kongl. Sundhetskollegium varder bestämt, vilken kostnad, så framt den ej kan av Johan Gerzelius gäldas, kommer att av allmänna medel utgå; dock varder detta utslag, jämlikt 25:e kap. 5 § i Rättegångsbalken, Kongl. Hovrättens prövning underställd.

    §3. Urtima tinget avlystes och rätten åtskiljdes.

    År och dag som ovan på Urtima tingsrättens vägnar,

    W. Silversparre

    Saköreslängden

    Då Johan saknar medel, så omvandlas hans straff för vållande till annans död, till fängelse på vatten och bröd i 14 dagar…

    Screenshot

    Litt A: Obduktionsprotokollet

    Protokoll hållet vid den medico legala obduktion, som på anmodan av herr domhavande i orten, förrättades av undertecknad vid Ljusnarsbergs kyrka den 9:e maj 1849 å backstugesittaren C.G Gezelii döda kropp i närvaro och kronolänsman Floding och herr Johan Joönsson som förde protokollet.

    Enligt berättelse hade den avlidnas som, Johan, den 22 sistl. april på f.m varit sysselsatt med rengörandet av låset på en laddad bössa och med knallhatt försedd bössa, då skottet oförmodat avbrunnit och träffat den på ungefär en aln avstånd från bössmynningen sittande Carl Gustaf Gezelius i högra knäet. Avlidna Gezelius hade fter olyckshändelsen känt sig sjuk i hela kroppen, klagat över bröstet samt höft våldsamma kräkningar. Krafterna avtog så småningom och inträffade döden tyst och stilla följande dag omkring 2 e.m.

    Yttre besiktningen:
    Liket hade blivit tvättat och påklätt rent linne. Kroppen mycket avmagrad och medelmåttig längd. ögonen insjunkna och fördunklade, tungan tillbakadragen. På yttre sidan av högra knäet, ett runt sår /Vulnus/ och halv tum i diameter, med nedtryckta, svällda och svarta kanter. På inre sida av samma knä tvänne stora i flera riktningar söndersprängda sår med röda och svällda kanter: det ena av dessa hade utträtt en del av skenbenets övre ände, det andra innehöll koagulerat blod jämte en mängd benskärvor.

    Inre besiktningen:
    Såröppningen på yttre sidan av knät kommunicerade med såröppningarna på den inre. Under huden, omkring ovannämnda sår extravaserat blod. Knäskålens ligament avslitet, de övriga till knäleden hörande ligamenten mer eller mindre sönderslitna; samma förhållande med blodkärl, nerver och senor, lårbenets båda conduli frakturerade och splittrade, ävenså förhållandet med skenbenets övre del. Inom ledgången en mängd extra vaserat blod jämte krossade såväl hårda som mjuka delar, i vilken grötaktiga massa sex stycken blyhagel påträffades.

    Huvudet:
    Kärlen uti hjärnan och dess hinnor innehållande föga blod. Långa blodledaren blodtom. I vardera sidokammaren omkring en tesked färglöst åder… blodtomma.

    Bröstet:
    Lungorna bleka, den vänsta av gammalt fastväxt med bröstväggen. Hjärtat slappt dels …. blek till färgen, höra kammaren innehållande en större blodlever, den vänstra tom. Bröstets större blodkärl med undantag av … ….. blodtomma.

    Buken:
    Lever, mjälte och tarmar blodfattiga och ovanligt bleka i magen omkring 1/2 kvarter gulaktig vätska, i urinblåsan ett par matskedar urin.

    För övrigt intet anmärkningsvärt. Jan Th Roth.
    Såsom närvarande vittnen P. Fr Floding, Joh, Hönsson

    Attest:


    Med anledning av förestående liköppningsprotokoll får jag härmed intyga och förklara att backstugesittaren Carl Gustaf Gezelius träffats på yttre sidan där sex st hagel vore kvarliggande varemot det övriga av skottet utträngt på knät inre sida på tvenne särskilda ställen samt under vägen krossat och säkersplittrat de till knäleden tillhörande delar, även som att döden härrört av den blodförlust, som skadan framkallat och den enligt liköppningsprotokollet förefunna blodlöshet antyder Dock – alldenstund den avlidna sedan längre tid tillbaka lärer befunnit sig i ett allmänt svaghetstillstånd och vilket uppgivna förhållande finns stöd i kroppens betydliga avmagring, bör antas att denna omständighet mycket bidragit till den dödliga utgången, som i annat fall, genom sina läkarhjälp till äventyrs kunnat förekommas.
    Sanningen härav intygas på avlagd ämbetsed och bekräftas med denna min edeliga förpliktelse: ”Så sant mig Gud hjälpa till liv och själ”


    Hällefors den 16 maj 1849. Joh Th. Roth h. Prov Läkare.

    Litt B. Kronolänsman J F. Flodings förundersökningsprotokoll

    Protokoll hållet vid den undersökningen efter avlidna backstugesittaren Carl Gustaf Gezelii dödsätt vid Eskilsbygge på Sundsägor av denna socken, som inträffade den 22:a sistl. april. Den avlidnas son, drängen Johan Gezelius upplyste att tidigt söndagsmorgonen d. 22 sistl. april, tillrådde fadern honom att begiva sig ut i skogen för att skjuta fågel, vilket han gjorde, men fick en någon, utan hemgick. Efter hemkomsten samma morgon kl 6 å 7, var mjölnardrängen Fredrik Andersson från Finnhyttan inne i stugan, tillika med fadern, en broder och tvenne systrar, då Fredrik Andersson begärde få se bössan. Johan Gezelius observerade då att låset på densamma far felaktigt, varför han sätter sig ned vid ena änden av bordet för att frånskruva låset och avhjälpa det bristfälliga. Då han åter tillskruvadet det, stod låset i halv spänd, och vilket genom tryckning av stocken nedfälldes, då skottet avgick och träffade fadern C. G Gezelius, som satt vid andra änden av bordet, en knapp aln från mynningen, i yttre sidan av högra knäet. Såret blev genast förbundet, utan någon större blodförlust.Samma dag, eller d. 22:a april, blev genom församlingens pastor beslutat, attt den blesserade skulle dagen därpå avsändas, genom nämndeman Erik Segelströms försorg, till Linde lasarett, för att bli skött under läkarvård, men vid Segelströms ankomst, måndags morgon var C.G Gezelius högst svar, och klagade över svåra smärtor i bröstet samt trodde sin tid snart vara slut – kunde ingen avresa företas, varefter han avled samma dag, eller den 23:e, kl 2 e.m.Nya Kopparberget den 14:e maj 1849
    J. Fr. Floding

    Litt C. Nämndeman Erik Segelströms vittnesmål

    Berättelse om backstugemannen Carl Gustaf Gezelii olyckliga skjutning och hans inträffade död. Tidigt på söndagsmorgonen den 22:a april hade Gezelius väckt sin son Jan för att med bössa laddad begiva sig t ull sokgen för att lyssna efter någon tjäder, mellan kl 6 och 7 på morgonen hade Jan återkommet med skottet oavlöst och lagt bössan ifrån sig uppe på taket i stugan, han hade där därhemma träffat mjölnardrängen Fredrik Andersson från Östra Born nu boende vid Wiken som även på morgonen varit ute i skottärenden och haft bössa med sig. Dessa hade då i sällskap med fadern Gezelius åtit frukost, sedan de ätit hade mjölnardrängen skolat sett på Jans bössa. Då Jan nedtagit bössan ur taket hade trycket fallit ifrån. Han hade då satt sig vid ena bordsänden och skruvat från låset för att undersöka felet i trycket och fadern hade setat vid andra änden av bordet och mjölnardrängen hade dåt gått ut. Jan hade då försökt att avtaga kopparhättan som då starkt fastnat på röret och han ej förmått lösa den ehurur han därmed gjort försök med en bordkniv, då mjölnardrängen kommit in hade han sett på låset och betraktat sedan hade Jan återtagit låset för att fästa det vid bössan men hade ej fått det inriktat i stocken förrän det i halvspänd stämning avtryckt och avlossat skottet i den ställning att bössan legat över båda knäna på Jan så att skottet träffat fadern i högra knäet på ett avstånd av cirka en aln från bössmynningen, det hade således gjort en … öppning å yttre sidan och spritt sig mot knäleden som blivit alldeles krossad och gjort tvenne öppningar, där de gått ut på inre sidan av knäet. Omkring 8 på morgonen då jag färdig resa till kyrkan, kom ovanbemälda Gezelius son Jan hit till Löfall med brådska och häpenhet, berättade händelsen och anmodade min hustru komma och hjälpa till att förbinda faderns olyckliga sår, hon skyndade genast dit i anmodade ärendet, då jag även skickade min son dit för att inhämta en tydlig berättelse för att i hast verkställa om läkarhjälp som sjag ansåg genast vara nödigt. Han kom fram till kyrkan med den underrättelsen som här nedan är anfört och att din min hustru kommit dit hade den bläserade legat på sängen och sårnaden medett kläda omlindat som hon upplöst och avtagit för att foga krossade leden i någon ordning och att förbinda den bättre, hade den sårade klagat att det gjort så ont, … i tjockbenet och bak i låret att han intet tålt någon rubbning från den stållning det då var, vilken hon ej heller funnit rådligt vidröra sedan hon betraktat sårnadens svårighet, å yttre öppningen dör skottet inträngt hade ingen blod utkommit och i inre öppningen så lindrigt blött, att … kunnat tro förblödning vare farlig. Så fort min son kom fram till kyrkan med berättelsen anmälde jag hela förloppet för ordföranden i sockennämnden, brukspatron C. Carlberg, samt även för pastor Milenius, vilka herrar tillika med flera av sockennämndens ledamöter tillstädesvarande gjordet det beslut att han så fort som möjligt skulle forslas till lasarettet i Lindesberg för att erhålla läkarvård enligt av brukspatron Carlberg för sådan ändamål skriftligen avlämande betyg vilket bestyr med forslandet jag lovade att på följande morgonen verkställa.
    Tidigt på morgonen den 23:e april infann jag mig på Gezelii bostad med passande åkdon för att verkställa resan till lasarettet. Han beklagade då att han utom det lidandet skottet vållat blivit så sjuk i hela kroppen medelst våldsamma kräkningar som pågått om aftonen varav han blivit så svag att han ej trodde sig tåla att på åkdon forslas utan ville vänta därmed till dess om han blev friskare och sade tillika att han trodde sig vara så nära sin förvandling att ingen lasarettsresa skulle bli behövlig. Han klagade värst över tyngd och smärta i bröstet och nacken och sade att där uti bestod hans svåraste lidande. Omkring kl 9 på morgonen satt jag bredvid honom på sängen. Han bad mig då känna på pulsådern på vänstra armen och yttrade att han själv förmärkt den var avstannad och trodde det komma sig därav att den sidan å kroppen förut varit mycket sjuk och i flera år varit med värk och plågor belastad. Middagstiden syntes han bliva mer tillfrisknad och sade att plågorna blivit lindrigager och bröstet lättare, då jag tillika med Jan Ersson från Svepartorp som även var närvarande begav oss därifrån. Han hade sedan blivit förmögen att förtära lite färsk kokad mjölk, samt att begära få en kam och själv utkammat håret. Varefter han lagt sig ned och lika som tyst samt stilla insomnat samt i den ställning kl 2 till 2 avlidit. Han levde således endast 1 och ett 1/4-dels dygn efter skottets avlossande.Tilldragelsen sålunda på det nogaste utrönad.
    Nya Kopparberget och Västra Löffallet den 9:e maj 1849
    Erik Segelström

    Litt D: Pastor Westerholms prästbetyg för Johan Gerzelius

    Backstugesittarsonen Johan Gezelius på Sunds ägor, vilken den 22:a sistlidna april genom ett vådeligen avlossat bösskott träffat sin fader backstugesittaren Carl Gustaf Gezelius som dagen därpå avled, är född den 11 april 1827, äga någorlunda kristendomskunskap och mig veterligen god frejd samt han ordentligen begått Herrens nattvard.
    Attesteras Ljusnarsberg den 12 maj 1849
    J.D Westerholm Pastor

    Epilog

    Johan Gezelius döms till fängelse, vilket han klarar och återvänder till Ljusnarsberg. Han bor kvar hos sin mor och syskon på Eskilsbygge men skadar sig vid en bergssprängning i en gruva. Husförhörslängden noterar att ”skjuten fördärvad i Hvilåsgruvan”, i april år 1851.

    Han återfår hälsan såpass att han tar sig vidare i livet. 1861 flyttar han till Norrbärke, där hans skador noteras som ”enögd och saknar tre fingrar på vänstra handen” i husförhörsboken. Där gifter sig Johan och paret får ett antal barn. Johan går ur tiden 1904 (orsak; ”ålderdomsavtyning”) vid en ålder om 77 år vid Gunnars, Norrbärke, Kopparbergs län.

    Källor

    Ljusnarsberg (T) AI:14a (1813-1819) Bild 159 / sid 146
    Ljusnarsberg (T) AI:17a (1841-1851) Bild 58 / sid 48
    Ljusnarsberg (T) F:6 (1840-1856) Bild 101
    Ljusnarsberg (T) AI:18a (1852-1861) Bild 60 / sid 55
    Norrbärke (W) AI:13c (1861-1869) Bild 38 / sid 31
    Norrbärke (W) AI:14c (1870-1877) Bild 79 / sid 73
    Norrbärke (W) AI:14d (1870-1877) Bild 37 / sid 31
    Norrbärke (W) AI:15c (1877-1880) Bild 78 / sid 74
    Norrbärke (W) AI:17c (1891-1900) Bild 233 / sid 1023
    Norrbärke (W) AII:1d (1901-1914) Bild 800 / sid 1284

  • Monstret på Storhöjden

    Monstret på Storhöjden

    Det som ingen visste…

    Vid Storhöjden var det åtta familjer samt en ensamstående skogvaktare mantalsskrivna anno 1842. Denna skara grannar utgjordes av 15 vuxna personer och 27 barn vilket antyder det varit liv och rörelse i området. Men i ett av hemmen ruvade en mörk skugga som ingen visste om. Det som nu denna oktober 1842 som uppdagats hos Eric Gustafsson var något helt annat än det som timat året innan – 1841 hade inhyses unga pigan Maja Lisa Nylén fällts i urtima ting för barnamord, där just Eric var vittnet som fällde Maja Lisa.

    Maja Lisa hade tagit sin tillflykt till sin moster Anna och där tog hon sitt nyfödda barns liv. Detta brott torde rimligen varit ett vanligt förekommande samtalsämne på Storhöjden. Mordet och straffet torde ha diskuterats av dem alla, men nu avslöjades något annat. Långt mörkare och hemskare.

    Folket på Storhöjden bodde granne med ett monster! Det som föranledde det officiella avslöjandet i oktober upptäcktes redan vid midsommartid 1842 av en grannpiga.

    Prolog

    Det är mitt i sommaren och tidigt på morgonen. Klockan är 06, solen redan uppe och det går att föreställa sig morgondaggen i gräset där pigan rör sig mellan torpen. Lotta Jansdotter (f:1819) bodde bredvid Gustafssons familj och som livet fungerade i skogarna, som nära grannar kom och gick man i varandras hem, mer som vänner än som gäster. Så också denna tidiga morgon när Lotta hade ett ärende hem till änklingen Gustafsson och hans tre barn. Gustafssons hustru Anna Jansdotter Rus (f: 1802) hade avlidit av vattusot föregående år och Eric levde själv med sin enda dotter och två yngre söner. Dottern 13 år, pojkarna 11 och 7 år gamla.

    När Lotta nådde torpet och tänkt vanan trogen att knacka och kliva in, så var dörren reglad och det tog stopp på trappstenen. Nyfiken på vad som stod på, tog hon ett steg till vänster och kikade in i fönstret för att se om någon var hemma, varvid hon upptäckte något som satte henne i chock:

    (Gustafssons dotter har anonymiserats till att nedan hädanefter benämnas som ’Sara’)

    Lotta Jansdotters vittnesmål:

    Vittnesberättelse om kopparslagaren Eric Gustafssons blodskamsutövning med sin dotter:

    Omkring kl 6 på morgonen den 25:e juni innevarande år kom jag till Gustafssons stuga i Storhöjden och ville gå in men — dörren igenstängd huru jag trodde husfolket vara hemma, jag gick då till fönstret som är nära till dörren på västra sidan å stugan för att se om någon var inne, då jag tydligt blev varse om att Gustafsson låg hos sin dotter Sara i hennes säng som stod nära vid fönstret där jag var, jag blev både blyg och förvånad vid denna oförmodade syn då jag tydligt såg dem liggande i den för åskådare ohyggligaste ställning och med kroppsrörelser som är allt för blygsamt att omtala, jag begav mig från fönstret för att avbida till dess de skulle sluta för att få komma in och uträtta mitt ärende, men som det skulle dröja något länge gick jag åter till fönstret och fann dem i samma ställning, jag gick ytterligare från fönstret fram på gården då öppnade Gustafsson dörren och fråga om jag ville in då jag uträttade mitt ärende och kom in i stugan låg dottern kvar i sängen och hade dragit särken över huvudet som hon syntes sova, jag ville då intet tala något till henne utan begav mig där ifrån. Jag blev emellertid bekymrad huru jag skulle våga mig att yppa denna deras ohyggliga levnad sedan jag var vid tillfället ensamt vittne, men det blev för mitt samvete allt för tungt att förtiga så att jag gick till herr kyrkoherden och berättade för honom hela händelsen.
    Sedan dottern fått veta att att så tillgått kom hon för 3 veckor sedan till mitt hem i Storhöjden då vi började tala om annat som intet ens rörde detta, hon började då för mig att beklaga sin olycka hon föll i stark gråt och berättade mycket mer om denna skamliga gärning än någon kunde tänka, att hennes fader haft sådant umgänge med henne från det jag såg allt ifrån hennes spädane barndom i lång tid under hennes moders livstid. Hon blev då med mig överens att vi skulle följas åt till prästgården att få för herr kyrkoherden omtala sin olyckliga belägenhet vilket och straxt skedde.

    Detta allt vill jag med min salighets ed bekräfta.

    Nya Kopparberget den 29:e november 1842
    Charlotta Jansdotter i Storhöjden.

    Detta vittnesmål föranledde rättsligt ansvar för Eric, efter att kyrkoherde och länsman fått kännedom om det avskyvärda brott som skett på Storhöjden. Eric Gustafsson häktades omedelbart där i mitten av november 1842 och försattes i häradshäktet i Nora medan datum för häradsrättens sammanträde i urtima ting inväntades. Den 30:e november rannsakades Eric Gustafsson som ett av två brottsmål vid det urtima tinget. Protokollet är alltför grafiskt och detaljerat för att oavkortat redovisas, varför stycken redigerats bort.

    Rättsliga handlingar från Urtima ting, 1842-11-30 ff (urval)

    Sedan länsman P.F Floding till domhavande inkommit med så följande:

    ”Ödmjukaste rapport

    Som flickan Sara förliden söndag den 13 dennes anmälde att dess fader, kopparslagaren Erik Gustafsson vid Storhöjden i flera års tid haft henne köttsliga begärelser och viljat utöva blodskam. I anledning därav har en undersökning med bemälda Gustafsson blivit hållen, då han till största delen sitt avskyvärda brott erkänt, det han för ovannämnda sin dotter i flera års tid haft syndiga begärelser, varför jag funnit mig föranlåten införpassa Erik Gustafsson till Nora kronohäkte för avbidande av rannsaknings undergående. Dess barn, eller Sara, är i förvar satt hos nämndeman Erik Segelström vid Västra Löffallet, vilket jag i största ödmjukhet får vid handen giva med avvaktan av höggunstigt utlåtande vad härmed vidare kan vara att i saken iaktta.

    Nya Kopparberget den 18 november 1842 P.F Floding”

    (..) och rannsakning om antydda brott blivit utsatt till detta för fortsatt handläggning av ett tjuvnadsmål, beramade urtima ting, så rek efter det närvarande lyssnande menighet på förständigande, avträtt, samt dörrarna till sessionsrummet blivit tillslutna, föredrogs nu berörd rannsakning, därvid Sara, som var av en efter hennes ålder knappt —– — —- hade ett glåmigt utseende, först enskilt hördes dess med tårfyllda ögon berättade att från det hon var omkring 8 år hade fadern sökt med henne bedriva blodskam; att dessa ofta förnyade försök alltid gjorts då hennes sistl. år avlidna moder varit borta,(…)
    att hennes båda bröder — vore yngre, alltid blivit av fadern utvisade innan han berörde avskyvärda förehavande; att hon innerligt bett fadern avstå från sin onda lusta, under yttrande: att hon skulle tala om det för modern, men han då alltid nypt henne i öronen och bultat huvudet mot väggen samt sagt henne, att hon skulle bli olycklig om hon talade om det för modern eller någon annan, varför hon icke heller vågat omnämna förhållandet ens för modern att då fadern fredagen i sista veckan av sistlidne oktober månad blivit kallad till kyrkoherden Wernholm för att undergå förhör i avseende å ifrågavarande brott, hon då bett honom att inför kyrkoherden göra en uppriktig bekännelse men han svarat ”är du tokig människa förr skulle jag väl skära halsen av mig”; att efter hemkomsten från kyrkoherden samma dag, fadern yttrat: ” än är det bra, nu behöver du ej tala om det för någon”, hon då frågat honom om han erkänt, varpå han givit till svar:”det har jag ej, det var icke värt”, (…)

    Härefter blev Erik Gustafsson från häradsfängelset uppförd och för rätta ställd, därvid han frivilligt erkändt, att han länge hyst uppsåt och även försökt att utföra blodskam med sin dotter Sara (…) och förebar Sara att han vid berörda avskyvärda förehavanden för det mesta varit av starka drycker någon ankommen.

    Åklagaren tillkännagav att han till vittnen i målet inkallat den närvarande – Anders Andersson i Björkäng och rättaren Ekroth vid Ljusnarsbergsgård samt nybyggaren Pär Janssons dotter Lotta Jansdotter vid Storhöjden, av vilka de tvenne förstnämnda, som anmäldes endast hava att berätta om Erik Gustafsson förut gjorda erkännande av brottsligt, hördes utan ed och därvid intygade:
    Anders Andersson att han hört Erik Gustafsson, så vid dagen före dennes häktande vid förhör hos kyrkoherden Westholm erkänna sig ha flera gånger, även under hustruns levnad, gjort försök att bedriva blodskam med sin dotter, men att det icke riktigt för sig gått som sedermera vid Ljusnarsbergsgård samma dag häktandet skedde inför länsmannen Flodings förnya — erkännande och Skroth att han varit tillstädes endast vid sistnämnda tillfälle och hört Erik Gustafsson avgiva den av Anders Andersson berättade bekännelse. Erik Gustafsson förklarade om, att han söka ville förneka, det han ju även under hans hustrus livstid sökt att med dottern frångå sin onda lusta.
    Lotta Jansdotter som uppnått laga ålder och emot — något jäv varken anfördes eller kunde uttolkas fick åter avlägga — sanningseden, därpå hon efter erhållna varningar för ordens missbruk och erinrad om densammas stora betydelse, — avgav sin utsaga, som i allt instämde med en av henne nu ingiven skriftlig berättelse.(…)

    Erik Gustafsson, som var av medelmåttig växt och stark kroppsbyggnad, uppgav i avseende å sina levnadsomständigheter att han vore född i Wadstena den 31:a juli 1796 av — föräldrarna, snickaren Anders Gustafsson och hans hustru Brita Stina Persdotter och att han — uti föräldrahuset tills fyllda 13 år, då han kommit i lära hos kopparslagaren Olof Lagerbäck i nämnda stad, där han varit i 6 3/4 år, varefter han såsom kopparslagargesäll arbetat uti Stockholm, i 4 1/2 år och sedermera i Göteborg samt flera andra rikets städer och däribland senast i Lindesberg, därifrån han 1824 flyttat till Krokfors mekaniska verkstad, varest han arbetat i 3 år samt slutligen bosatt sig vid Storhöjden, där han gift sig och allt sedan haft sitt hemvist; och hade han icke tillförene varit tilltalad för något brott.

    Fortsättningen av denna rannsakning utställdes nu till förmiddagen påföljande dag, vartill vidare handläggningen av förut antydda tjuvnadsmål även blivit uppskjuten: och återfördes Erik Gustafsson till häradsfängelset.

    — föredrogs från pastorsämbetet infordrade och avgivna prästbesked av detta innehåll:

    ” Inhysesmannen f.d kopparslagaren Eric Gustafsson från Storhöjden är född den 3:e juli 1796 uti Wadstena ägde någorlunda kristendomskunskap, har obehindrat brukat nådemedlen och är till frejden ärlig – blev änkling 1841. Attesterad av Ljusnarsberg eller Nya Kopparberget den 30:e november. J.D Westerholm Kyrkoherde.”

    ——

    ”f.d kopparslagaren Eric Gustafssons dotter Sara vid Storhöjden är född här i församlingen den 1 januari 1828, läser innantill någorlunda och kan utantill Luthers katekes jämte förklaringar därav någorlunda. Är till KK icke admitterad. Emot dess frejd är icke något i kyrkoboken anmärkt. Attesteras av Ljusnarsberg d. 30 november 1842. J.D Westerholm. Kyrkoherde.”

    ——–

    Varefter och då åklagaren tillkännagav att några vidare bevisning, än den redan föredragits, icke — — i målet –, men ändock yrkade ansvar å Eric Gustafsson på grund av dennes erkännande att han vid sitt avskyväckande förehavande med dottern ”haft på njutning” enligt 59 kap. 28 mom. — tog — målet i övervägande och för de emellertid utträde, men åter inkallade — avlade detta:

    Utslag:

    Ehuru Erik Gustafsson och hans dotter Sara frivilligen och enstämmigt erkänt, att den förre med den senare, allt från det hon var omkring 8 år gammal, –oftast och senast i slutet av nästl. oktober månad gjort försök att bedriva blodskam och vittnet Lotta Jansdotter på avlagd ed intygat att vittnet om morgonen den 25:e juni innevarande år, då vittnet ämnat att något ärende besöka Gustafsson, genom fönstret, sett (…) – dessa icke erhålles av den i målet förebragda bevisning; ty … XX, det Erik Gustafsson icke kan anses säker att hava — blodskam med sin dotter; varemot –då Gustafsson, på även berörda sått är övertygad att — hyst uppsåt — gjort ihärdiga försök att — ifrågavarande avskyvärda brott, XX med tillämpning av 22 kap 18 mom och Kongl XXX d.20 jan 1779 5:e kap 4§ XX jämförd mot Kongl XX d. 10 juni 1841, provar skäligt förklara, det skulle Gustafsson för denna sin brottslighet böta 100 daler eller i brist därav undergå 23 dygns fängelse — vatten och bröd.

    Med avseende därå att Sara ännu är minderårig och varit endast omkring 8 år gammal då fadern först bjudit till och med henne bedriva otukt, anses XX henne icke kunna fällas till något ansvar i målet.

    Likmätigt 25 kap 5§ RB — denna rannsakning och dom underställd — Kongl. Svea Riksrätt närmare skärskådan och prövning och kommer Erik Gustafsson att återförpassas till Nora kronohäkte för att där avvakta Kongl Riksens dom, särskild besvärshänvisning meddelad. År och dagen som för — — . På … Tingsrättens vägnar

    (Signatur).

    Epilog

    Den rättsliga synen på blodskam under 1800-talet innebar inte något automatisk åtskillnad på parternas skuld i målet. Där kunde synen på att ena parten var ett offer saknas och båda kunde fällas till lika ansvar. Sara var dock omyndig och ”undgår” rättsligt ansvar. Men det tycks mellan raderna i utslaget finnas ett tyst outtalat alternativ där endast hennes unga ålder skyddat henne från följder.

    Monstret Eric Gustafsson dömdes till böter om 100 riksdaler, i dagens penningvärde; ca 13400kr. Men då det var medel som Eric inte hade, så omvandlades straffet till 23 dagars fängelse på vatten och bröd. Detta kan i förstone framstå som ovanligt lindrigt för vad han utsatte sin dotter för och även om man önskat honom ett hårdare straff, så var det nära det hårdaste straff som fanns näst efter avrättning. Kroppsstraffet var egentligen inte ett svältstraff utan snarare en medvetet genomförd dödsdom. Vatten och bröd innebar frånvaro av salter (utöver det lilla salt som möjligen kunde ha funnits i brödet), vilket som konsekvens satte kroppens elektrolytbalans ur spel. Med de sanitära förhållandena i svenska fängelser under tiden ifråga, innebar detta straff inte sällan döden, då en försvagad kropp blir rejält infektionskänslig. Redan efter 10-15 dagars vatten och bröd kan innebära allvarligt livshotande konsekvenser – men om en fängslad med detta straff visade livshotande symptom, så ingick det i straffet för fångvakterna att icke ingripa.

    Denna typ av straff kunde ges mellan 4 – 28 dagar. Eric fick 24 dagar, men överlevde och återvände till socknen. Han dör 21 juni 1861 av lungsot på Elgfall, Ljusnarsberg. Inte en dag för tidigt.

    Sara skyddas genom boendet hos nämndemannen Eric Segelström på Västra Löffall där hon växer upp. Sedermera som vuxen, i arbete som piga, gifter hon sig, får barn och utvandrar som 28-åring till Nordamerika 1870 tillsammans med familjen. Hennes vidare öde är okänt.

  • Barnamordet på Storhöjden

    Barnamordet på Storhöjden

    Maja Lisa Nylén föddes vid Svartviken i Lilla Smedbergs rote, den 14:e juli 1819. Fadern Jan Jansson Nylén hade arbete som gjutare och arbetade i Ljusnarsberg. När Maja Lisa var 16 år, så flyttade familjen till Brevens bruk någon mil sydöst om Örebro där en ny anställning hägrade för fadern. Stina Lisa Nylén tog som tonåring sitt första steg ut i vuxenvärlden genom pigtjänster i södra Närke. Hon flyttade från Asker till Svennevad, ytterligare någon mil söderut, till Södra Sätra.

    Efter några år i slutet av 1830-talet som piga i södra halvan av Närke, så tar hon sig hemåt. Möjligen för att hon förstått hon är gravid och vill ta sig hem till släktingar, där inte någon i hennes sociala sfär får veta. Hursomhelst så når hon Ljusnarsberg på försommaren 1840 och hamnar hos Zachris Mattsson på Lilla Smedberg. Men då hon har någon tjänst där så får hon inte mantalsskrivas i socknen. Så under hösten 1840, så hittar hon ett tak över huvudet genom ett inneboende hos inhysesmannen och före detta kopparslagaren Eric Gustafsson och dennes familj på Storhöjden. Frun i huset, Anna Jansdotter Rus, är nämligen Maja Lisas moster.

    Julen och årsskiftet 1841 passerar och Maja Lisa Nylén döljer fortfarande sin hemlighet för övriga boende på Storhöjden – graviditeten kanske inte är uppenbar för övriga, då hon är sängliggande sjuk. Men misstankar torde funnits.

    Tisdagen den 19 januari 1841 är dagen för hennes dotter att födas och Maja Lisa gör det onämnbara hemska för att behålla sin hemlighet för omvärlden – men värdfamiljen som misstänkt något, undersöker och allt uppdagas!

    Eric Gustafsson och hans fru upptäcker vad som har skett och anmäler den 21-åriga Maja Lisa till länsman Floding!

    Eric Gustafsson anmälan till länsman:

    Ödmjukaste anmälan!

    Tisdagen den 19:e dennes emellan kl 6 å 7 eftermiddagen timade hos mig en ryslig och ledsam händelse, att pigan Maja Lisa Nylén som bodde hos mig sedan kort före jul, då hon under den tiden för det mesta varit sjuk, utan att vi bestämt känna hennes sjukdom närmare än hon beklagat sig för bröstvärk. Nu ovannämnda dag och timme utspringer Maja Stina under förevändning att hon plågades av diarre, utan att jag och min hustru annat förmodade, förr än om morgonen därpå el. förliden gårdag, då jag utgick till ett vanligt avträdesställe och därstädes till min förvåning varseblev en större blodning, och stänkningar på snön, lika som något från avträdeshålet, bakom en bredvid stående lada kastat blivet, därpå jag ingår till min hustru, beder henne uti hemlighet utgå med bläs för att undersöka förhållandet, då Maja Stina genast begav sig ut, och min hustru som efterkom fann Maja Stina sittande på avträdesstället lutande fram och vid undersökningen huru det kunde förhålla sig med den å snön befintliga blodstänkningen, om det bakom laduväggen vore någonting som kunde upptäcka förhållandet befanns till ovannämnda ställe spår uti snön som icke förut och upptäcktes ingenting vidare. Då Maja Stina åter inkommer tillfrågade jag henne var hon hade fostret eller huru med saken sig förhöll, då hon helt och hållet nekade och svarade att det var ingenting mera än vad ni redan sett. Varpå jag genast efterskickade mina grannar Jan Andersson och dess hustru, Eric Ersson och dess hustru samt Jan Janssons änka alla vid Storhöjden, och då jag begav mig ut att hålla undersökning om ej något foster kunde upptäckas som förmodades vara av Maja Stina framfött, upptäcktes av mig slutligen ifrån den lilla boden uppskottade väg och på andra sidan om en stengärdesgård och bakom bodväggen ett här i snön som undersöktes och befanns där ett nyfött och fullgånget barn ligga, som upptog och inbars till Maja Stina, vilken erkände sig ha det samma framfött samt att hon från laduväggen där barnet först bortkastat blivit och över natten legad själv flyttades till det ställe där det upphittades och att hon haft barnet uti förklädet vid samma tillfälle då min hustru varseblev henne Maja Stina sittande lutad fra på avträdesstället.

    Sålunda anmält den 21 januari av Eric Gustafsson från Storhöjden vid W:a Allmänningen betygar
    P.F Floding

    Föregående anmälan på denna på denna dag av v. Länsman P.F Floding tydligen uppläst och förklarad för häktade pigan Maja Stina Nylen uti härvarande häradsarresten som densamma till alla delar fullkomligen erkände betyga
    Nya Kopparberget 23:e januari 1841

    J.P Strandell
    Komminister

    Hellström
    Orgelnist

    Länsman P.F Floding kompletterar tidigare anmälan med en rapport för tinget;

    Aller ödmjukast rapport!

    I anledning af bifogade anmälan och efter inhämtade upplysningar hos lösa pigan Maja Stina Nylen vilken sistlidne höst från Svennevads socken hitkommit och utan att hon härstädes blivit för innevarande år mantalsskriven inrymt sig hos nybyggaren Erik Gustafsson på Västra Allmänningen i denna socken, varest hon vistats sedan omkring Helgamässotiden förlidet år, under vilken tid hon varit sjuklig men likväl fördolt sitt havande tillstånd som först den 19:e fullkomligt yppats, blivit uti härvarande häradshäkte arresterad, såsom misstänkt för barnamord, enär hon vid förlossningen sökt enslighet och fostret å lönnlagt. Och som bemälda piga, enligt närlagda betyg av socknens barnmorska nu befinner sig i så sjukligt tillstånd att hon för närvarande ej kan till kronohäktet avföras, kommer hon, tillika med hennes i förvar tagna foster, att här kvarstanna till höggunstigt utlåtande i saken mig hinner meddelas.

    Nya Kopparberget 24 januari 1841

    P.F Floding
    v Länsman

    För att åklagare ska kunna hålla Maja Lisa ansvarig för mord, så krävs bevis för att barnet var fullgånget vid döden och en obduktion företas i Ljusnarsbergs sockenstuga. Denna genomförs av doktor N. Dahlin från Nora och bergsgevaldigern B. Wadsten från Ljusnarsberg vidimerar genom att justera protokollet.

    Obduktionsprotokollet från den 27:e januari 1841

    Protokoll hållet onsdagen d. 27:e jan 1841, kl. 9 f.m å Nya Kopparbergs sockenstuga, vid den medici legala obduction, som företogs på begäran av häradshövdingen (..) Fredrik Welin, å pigan Maja Christina Nyléns, i Storhöjden avlidna barns döra kropp, vilket barn sades ha blivit å lönnlagt av modern, emedan det den 20 dennes blivit funnet i en snödriva.

    Obductionen förrättades och protokollet fördes av undertecknad provinsialläkare i närvaro av bergsgevaldigern Wadsten.

    1:a (..) yttre besiktningen.

    Barnets, ett flickebarns, längd var 16,55 decimaltum [49,13 cm]
    Dess vikt var 5 1/2 skålpund [2338 g]
    Huvudets längddiameter från nackspetsen till hakspetsen utgjorde 4,15 dt [12,32cm]. Tvärdiametern 2,9 dt [8,61cm]
    Avståndet från hjässan till naveln 8,45 dt [25,1cm] från naveln till fotsulorna 8,1 dt [24,0 cm]
    Munnen och halsen voro rena från slem.
    Naglar på fingrar och tår voro fullkomligt utvecklade.
    Navelsträngen avsliten omkring 3 tum [9cm] från dess fäste
    Kroppen syntes för övrigt frisk, betäckt med smegma, och utan tecken till utvärtes våld

    2: (..). Inre besiktningen.

    Huvudet. (..) Hjärnans särskilda partier kunde icke med säkerhet undersökas, emedan de voro mjuka efter upplenandet. Dock voro båda stora och lilla hjärnan fullt utvecklade till det yttre. 2: (… …) var rödaktig och en blodfärgad oxidation, troligen uppkommen efter döden. 3: I fasta hjärnhinnans ådervikar fanns en liten kvantitet blod.
    Bröstet. 1: Thymuskörteln stor. 2: Lungorna fyllda i det närmaste sina kaviteter och flöt på vattnet så väl med hjärtat som sönderkurna och utpassade. Den högra lungan var ljusröd, och visade tydligt överallt luftcellecter, den vänstra var till en stor del blåaktig på ytan, men även denna flöt på vattnet, såväl hel som sönderskuren. 3: Hjärtat fullkomligt utvecklat. Formen oval till slutet.
    Buken. 1: Småtarmarna tomma. 2: Levern stor. I gallblåsan fanns lite ljusgul galla. 3: I hela grovtarmen fanns mycket merkonium. 4: I blåsan var omkring 1/2 jumfrumått urin. 5: De övriga organen njurarna, utrus, pancrien och mjälten voro normala.

    Protokollet uppläst och justerat. Nya Kopparberget som ovan
    B. Wadsten N. Dahlin

    Doktor N. Dahlin undersöker också Maja Lisa och då hon har bröstmjölk så är förnekanden omöjliga – att hon just fött barn är utan tvivel. Betyget från obduktionen att barnet varit fullgånget och ha andats innan döden inträffade, tillsammans med vittnen och det faktum att Maja Lisa bär bröstmjölk innebär en rättsprocess som går fort..

    Läkarens betyg till åklagaren

    Betyg.
    Av ovanstående protokoll inhämtades 1:a (..) barnet varit fullgånget ( 1 1.8 mom) 2:e att det inandades luft och varit levande (2:a Att 28 2,3 mom), samt att det genom moderns förhållande förlorat sitt liv. Detta intygas på avlagd ämbetsed, och bekräftas med denna min edeliga förpliktelse: ”Så sant Gud hjälpe till till liv och själ”.
    Nora d 29 jan 1841. N. Dahlin.
    Även modern undersöktes och befanns hava mjölk i brösten. Som ovan.
    N. Dahlin.

    Domen…

    Maja Stina erkänner och döms som ansvarig till barnamord på sin nyfödda dotter, den 19 januari 1841 och domen innebär döden. Maja Stina ska avrättas genom halshuggning varefter kroppen ska brännas på bål….

    Uppgift på det brott eller den anledning hvarföre häktandet skett med mera

    Anklagad såsom misstänkt för begånget barnamord d. 19 januarii 1841 hos inhysesmannen Erik Gustafsson i Storhöjden och på dess anmälan häktad av v kr Länsman P.F Floding

    Den domstol inför hvilken arrestanten varit till förhör samt då han från häktet utlämnades även som hvar utslag blivit med mera

    Under Nya Kopparbergs Bergslags Härads Rätt den 16 mars och derstädes dömd för begånget Barna mord att mista lifvet Halshuggas och å Båle brännas

    Omständigheter

    I genomsnitt mördades två barn per år i Örebro län under 1840-talet. Fattigdom och en desperation på grund av synen på utomäktenskapliga oäkta barn torde bidragit till brotten. Samhällets straffsats var skrivet i avskräckande syfte och i regel så innebar en fällande dom alltid avrättning genom halshuggning varefter kroppen skulle brännas. En del kvinnor som fällts, skrev nådeansökan. Huruvida Maja Lisa gjorde så – och om en eventuell ansökan bifölls, vet vi inte. Men hon finns icke med i någon dödbok och hon försvinner ur tiden där och då 1841. Något som tyder på att straffet exekverades och hon hennes kropp brändes på bål….

  • Mantalsskrivningsstriden (historien om Eric Link)

    Mantalsskrivningsstriden (historien om Eric Link)

    Eric Jansson föddes 1817 i Rämmen, Värmland och var äldst av vad som skulle komma att bli en stor syskonskara. Familjen flyttar tidigt 1820-tal till Hedgårdarna i Hällefors där han växer upp. Som ung vuxen flyttar Eric till Järnboås och tar tjänst som kolardräng vid Finå hammarsmedja. Här antar han efternamnet Link.

    Efter tre år flyttar Eric vidare till Högfors, Ljusnarsberg för en ny tjänst i samma bransch – med sig till Ljusnarsbergs församling har han ett prästbetyg (vilket krävdes för att få mantalsskrivas). Pastor August Hermansson i Järnboås skriver attesten han har med sig till Ljusnarsberg 1842:

    ”Drängen Erik Link från Finnå bruk i nedanskrivna församling är född 1817-09-23 uti Rämmen, ankom år 1839 ifrån Hällefors, flyttar nu till Kopparberget; uppvist Orlov-sedel, läser innantill; utantill luthers katekes. Förklaringen därav n: bibliska språken, förstår salighetsläran n: begått H. nattvard senast 25/9 d.å. bevistat katekesförhören ordentl, är till levernet oklandrad, till äktenskap ledig, haft vaccin; kopporna. Mantalsskriven i Järnboås för 1842. Betygas av Järnboås d. 23 okt 1842.
    Ol; Er Aug: Hermansson. Adj: Past:    ”

    (en orlovssedel var ett intyg om ledighet – men kunde också vara ett brev om avsked…)

    De rörliga åren 1845-1848

    I Högfors gifter han sig med Edla Ersdotter 1845 och dottern Lovisa Charlotta Ersdotter kommer strax inpå (f:1845-10-12 Ljusnarsberg). Eric Link är en rastlös själ och hans avsikt är att familjen ska återvända till Hällefors där hustrun Edla är född och han själv vuxit upp. Med ett uttaget prästbetyg för Hällefors så torde man anta att det är där de hamnar. Men här visar det sig att en mantalsskrivning i en socken inte nödvändigtvis innebar att personen levde sitt liv där.

    Pastor J.D Westholm attesterar prästbetyget för Eric Link:

    ”Koldrängen Erik Link och dess hustru Edla Ersdotter, som nu avflytta till Hällefors, äro födde, han 1817-09-23 i Rämmen och hon 1825-03-16 i Hällefors. De läsa någorlunda innantill och kunna utantill Luthers katekes med Lindbloms förklaring där av någorlunda, samt förstå salighetsläran någorl. och hava ordentligen begått H.H Nattvard. De äro till frejden oklandrade och blev med varandra till äktenskap sammanvigda 31/8 h.a. De åtföljas av deras dotter Lovisa Charlotta, som är härstädes född den 12 oktober 1845. Mantalsskrivningen är här ännu icke förrättad;
    Attesteras Ljusnarsberg, den 15 nov 1845. J.D Westholm p.b
    Kommunionierat i Järnboås kyrka den 14 mars 1847 intygas av (…) Saxin klockare och organist.    ”

    Men familjen skrivs aldrig in i Hällefors och Eric Link visade sig heller inte i Ljusnarsberg. Så försörjningen torde han löst genom kortare tjänster lite överallt. Man kan anta att han rört sig över de tre socknarna och till slut får han en mantalsskrivning i Lindesberg – dottern Hedda föds i Lindesberg 1847.

    Hans fru Edla och barnen tycks dock under en period vistats i Ljusnarsberg, då sockenstämman informerats om att de tigger för sitt uppehälle. Erik och familjen bosätter sig 1848 i Ljusnarsberg då Erik Link får tjänst vid Yxsjö gruvor. Men arbetsgivaren är inte nöjd med hans prestationer och Erik blir inte erbjuden någon fortsatt sysselsättning. Utan bostad och utan inkomster, är familjen rimligen strandade och behöver understöd. Något som inte uppskattas av sockenstämman när de inser att hans nöd bättre borde belasta Lindesberg. En av de främsta orsakerna till att inte vara välkommen i en socken, är risken för att bli ”belastande för socknens fattigvårdskassa”. Så Ljusnarsberg tar saken i sina händer, bokstavligen!

    Mantalsskrivningsstriden

    När Ljusnarsberg inte vill stå för underhållet så börjar mantalsskrivningsstriden med Lindesberg. Frågan ställs om inte Lindesberg var där Erik Link med familj bättre borde skrivas och varför de handgripligen returnerades dit. Det var ju där familjen uppehållit sig, var dottern Hedda var född och var de tydligen fått mantalsskrivas under 1848? Så Ljusnarsberg anlitar handräckning och får familjen ”bortforslad” till Linde i oktober – med en räkning för kostnaden för transporten för Linde att betala.

    Lindesbergs socken var negativt inställda på att ta emot familjen och returnerar dem meddelst handräckning månaden efter, november 1848, med argumentet att där var i Ljusnarsberg där Link längst tid bott och arbetat. Linde ställer också krav på ersättning för transportkostnaden tillbaka och förväntar sig att Ljusnarsberg betalar.

    Link själv var inte pigg på rokaderna och hävdar lidande och men, samt förväntar sig ”måtte till ansvar fällas eller å ort, som vederbörande landsfiskal tilltalas och att Link måtte förklaras berättigad att vara i Ljusnarsbergs församling skattskriven”. Link säger sig ha skaffat bostad och tjänst i Ljusnarsberg och vill här stanna, mantals- och skattskrivas. Links klagan ovan avvisas av Ljusnarsberg och de vill heller inte medge någon skattskrivning i socknen, då Link inte kunnat styrka bostad eller fast arbete.

    Så varken Lindesberg eller Ljusnarsberg vill ha familjen….

    Lindesbergs attest:

    ”Å andra sidan stående hjonelag, som ankom till Linde år 1847 och för år 1848 var mantalsskriven vid Vasselhyttan med sedermera saknat försvar flyttar nu till Ljusnarsberg lika attesterat med tillägg, att mannen och hustrun härstä. kommunicerat 1849-03-25, utan sedan å andra sidan tecknade Lovisa Charlotta, åtföljas de av dottern Hedda född i Linde den 28 juni 1847, döpt i Ramsberg samma dag, samt sonen Jan Erik född i Ljusnarsberg den 24, döpt ib. den 28 oktober 1849.
    Intetdera av barnen är antecknat att vara vaccinerad,
    Lindesberg den 4 oktober 1850
    G.D Arosenius
    Pastor    ”

    Ljusnarsbergs attest:

    ”Denne Erik Link som vid Högfors bruk hade tjänst såsom koldräng var i denna egenskap här mantalsskriven åren 1843, 1844 och 1845, då han sistnämnda år den 15 november uttog för sig, hustru och dotter Lovisa Charlotta, avflyttningsattest till Hällefors, där han enligt dess egna uppgift blivit antagen och stadd såsom koldräng,
    Ljusnarsberg den 2 december 1850
    J.D Westholm Past (..)    ”

    Så när två socknar hamnar i konflikt så vänder de sig till Konungens befallningshavande (ung. Länsstyrelsen) i Örebro län för utslag i ärendet. Varje socken har sina synpunkter vilket Länsstyrelsen får bena ut, varefter de tar sitt beslut.

    Ljusnarsbergs sockennämnds synpunkter:

    • De hävdar att Link, efter att ha lämnat Ljusnarsberg 1845, inte har haft en stadig vistelse där och istället levt ett kringflackande liv.
    • Hans hustru och barn ska ha försörjt sig genom tiggeri, vilket belastat socknen.
    • Link anklagas dessutom för oärlighet.
    • Eftersom han senast varit skattskriven i Lindesbergs församling (1848), anser de att han borde höra dit enligt fattigvårdslagarna och att det var rätt att skicka tillbaka honom dit.
    • De vill ha ersättning för transportkostnaden (10 riksdaler, 22 skilling, 6 rundstycken banco).

    Lindes bergsförsamlings synpunkt:

    • De hänvisar till prästbetyg som visar att Erik Link hade bott stadigt i Ljusnarsbergs församling i minst tre år.
    • Eftersom han bara varit skattskriven i Lindesbergs socken under ett år (1848) ansåg de att Ljusnarsberg var den rätta socknen att ansvara för hans försörjning.
    • De kräver att Ljusnarsberg ska betala fattigvårdskostnaden på 10 riksdaler banco för att ha skickat tillbaka Link.

    Konungens befallningshavandes (Länsstyrelsens) beslut

    • Erik Link och hans familj tillhör officiellt Ljusnarsbergs socken, som får ta ansvar för deras försörjning.
    • Link får rätt att skattskrivas i Ljusnarsberg.
    • Hans klagomål om att ha blivit förflyttad avvisas – han får driva det vidare i domstol om han vill.
    • Lindes sockens krav på ersättning avslås men kan tas upp i ett separat mål.
    • Inga parter behöver betala varandras kostnader.

    Handlingen i ett sammantaget stycke.

    (transkriberat med en aning moderniserat språk för läsbarheten)

    ”Konungens befallningshavande över Örebro läns utslag i anledning därav att, sedan under hösten sistlidet år arbetskarlen förre koldrängen Erik Link och hans hustru Ella Ersdotter, jämte deras tre minderåriga barn blivit, på begäran, som ordföranden i sockennämnden inom Nya Kopparbergs eller Ljusnarsbergs socken, d en 23 oktober, gjort, av länsmannen i häradet avförd, till sockennämnden i Linde bergsförsamling, på det att den tid; varefter Ljusnarsberg kunde för alltid få dem behålla, ej måtte tilländalöpa, men på anhållan av ordföranden i sistnämnda, den 9:e november, av länsmannen i Lindes och Ramsbergs härad återsänd till Ljusnarsbergs socken, där efter Linde sockennämnds förmenande, Link, senaste tre på varandra följande år, varit bosatt, samt haft ständigt arbete, vistelse, ej allenast sockennämnden i Ljusnarsbergs församling uti en, den 18:e november sistlidet år, hit inkommen skrift, enär Link som redan år 1845 från församlingen avflyttat till Hällefors socken för år 1848 senast varit mantals och skattskriven i Lindes bergsförsamling och därefter endast, omkring halvtannat år tidtals uppehållit sig i Ljusnarsberg och sista månaderna haft stadigt arbete vid Yxsjö gruva, vars ägare ej längre vill sysselsätta Link och ingalunda lämna honom försvar, anhållit att Lindes församling måtte åläggas emotta Link med hustru och barn samt gottgöra Ljusnarsbergs sockens fattigvårdskassa, kostnaden för deras transporterande till Lindesberg; utan och Erik Link, uti en den 30:e i förberörda november månad, hit inkommen skrift, klagat däröver att fastän han och hans hustru såsom arbetsföra, ansett sig behöriga att välja vistelseort, och Ljusnarsberg var deras rätta försörjningsort, ifall understöd skulle komma i fråga, de med sina barn likväl blivit emot deras vilja till Linde avförda, för att till bergsförsamlingens sockennämnd avlämnas och därigenom lidit men för deras hälsa och att vid senast den 25:e november förrättade mantalsskrivning i Ljusnarsbergs socken hans under för(…) av att i Linde erhållit prästbesked, framställda begäran, att vara i socken skattskriven, blivit avslagen, fastän han efter sin återfärd till Ljusnarsberg, där skaffat sig bostad och berett sig tillfälle till arbetsförtjänst, så att han icke äventyrade att ligga varken någon enskild eller det allmänna till last, samt yrkat att de som till hans avförande från Ljusnarsberg varit orsaken, nämligen sockennämnden därstädes, jämte de, som sig därtill emot bättre vetande förleda låtit, måtte till ansvar fällas eller å ort, som vederbörande landsfiskal tilltalas och att Link måtte förklaras berättigad att vara i Ljusnarsbergs församling skattskriven; varöver fattigvårdsstyrelsen i Lindes bergsförsamling, sockennämnden därstädes P.F Floding och t.f mantalsskrivningsförrättaren kammarskrivaren F. M Wictorin varemot annan sig förklarat; givit Örebro Slott i Landskansliet den 19:e juni 1851.

    Uti de inkomna förklaringarna är vordet anfört av fattigvårdsstyrelsen i Lindes bergsförsamling att då jämlikt de fyra prästbetyg som efter detta utslag avskrivas Link, senast under tre på varandra följande år stadigt vistats i Ljusnarsbergs församling, men blott ett år varit i Lindes bergsförsamling skattskriven, Ljusnarsbergs församling såsom rätt försörjningsort borde emotta samt med hustrum och annat bestå Link med hustru och barn, samt ersätta Lindes bergsförsamlings fattigvårdskostnaden för Links återforslande till Ljusnarsberg med tio riksdaler banco, ävensom för lösen av Konungens befallningshavandes utslag i målet; av Ljusnarsbergs sockennämnd att då Link sedan han, efter tre års vistande i Ljusnarsberg, flyttade år 1845 därstädes icke haft stadig vistelse, utom dit ånyo ankommen från Lunde hösten 1849 alltjämt strukit omkring, därunder hustrun och barnen besvärat socken med bettlande och således måste falla fattigvården till last och Link blivit beträdd med oärlighet, samt Link, som varit inom Lindes bergsförsamling skattskriven, endast år 1848, fortfor att vara försvarslös, sockennämnden med stöd av 1 mom 14 § av kungliga förordningen angående fattigvården i riket, samt 2 mom 3 § och 4 mom 26 § i kungliga stadgan angående försvarslösa, funne sig icke ha överskridit sin rätt, då den återsände Link till den försörjningsort, till vilken Link, såsom där senast skattskriven, borde anses höra, vad och då transporten blivit tjänligen verkställd, utan att någon skada veterligen tillskyndats Link, hans hustru eller barn, sockennämnden hemställde, att Links klagan måtte lämnas utan avseende och sockenkassan tillerkännas ersättning för de, med transporterandet till Linde förenade kostnader tio riksdaler 22 skilling 6 rundstycken banco – av länsmannen Floding, att Link blivit ej allenast i följd, av ordförandens i sockennämnden anhållan om handräckning, utan även med stöd av 3 § 2 mom uti kungliga förordningen den 29 maj 1846, angående försvarslösa personer, såsom den där icke var försedd med pass eller sådant bevis, som 1 mom i nyssnämnda § omförmäler, förpassad till församling där han senast varit skattskriven ,vadan och då Link med hustru och barn under en dags forslande av fjärdingsmannen Carl Jansson i Ställbergstäkt, icke blivit medfaren eller vanskött, hans klagan saknade fog, i följd varav Floding hemställde att med sex riksdaler 32 skillingar banco bekomma ersättning av Link för kostnaden och besvären av Wictorin att då Link som först efter det mantalsskrivningen med Björkeberget för sig gått, anmält sig att där bliv skattskriven, icke kunde uppge sig äga bostad eller stadigt arbete eller styrka sig vara i någon av de omständigheter vilka i 1 § av nyss berörda kungliga förordning omförmäldes, sökta skattskrivningen icke kunnat medges.

    Konungens befallningshavande har tagit målet i övervägande; och som enligt Ljusnarsbergs sockennämnds förklaring, Erik Link den tid, han genom samma nämnds föranstaltande forslades till Lindes socken, uppehållit sig ett år inom Ljusnarsbergs socken under förhållanden. som föranlett sockennämnden anta behovet av försörjning för Links hustru och barn, såväl som Links skyldighet att hålla sig inom sin försörjningsort; allts och emedan, efter vad kyrkoherden i Ljusnarsberg intygat, Link där haft tjänst och varit mantalsskriven åren 1843, 1844 och 1845, undre vilket sistnämnda år Link, den 15 november uttagit flyttningsattest till Hällefors utan att sedermera någonstans ha stadigt vistats tre på varande följande år, och Link följdaktligen enligt 14 § i kungliga förordningen angående fattigvården i riket, av den 29 maj 1847 har sin försörjningsort inom Ljusnarsberg, samt Link ej eller veterligen under sistlidet och innevarande år vistats annorstädes, finner konungens befallningshavande, att Ljusnarsbergs sockennämnd emot Lindes socken i målet framställda påståenden ej kunna bifallas, och att jämlikt 46 § 1 mom i kungliga kungörelsen angående bevillningen av den 10 november 2848, Link är berättigad att för innevarande år skattskrivas inom Ljusnarsbergs socken, varemot konungens befallningshavande under de förhållanden, som sig förete, anser Links ansvarstalan ej föranleda annat yttrande av konungens befallningshavande att Llink hänvisas samma talan vid vederbörlig domstol anhängiggöra om han därtill finner sig befogad. Beträffande åter Lindes fattigvårdsstyrelse i sin förklaring väckta anspråk på ersättning för Links återförande till Ljusnarsberg; finner konungens befallningshavande det samma icke kunna, i den ordning det nu är framställt, komma under prövning, utan må bero på särskilt anhängiggörande i laga ordning; och varda för övrigt kostnaderna i målet, parterna emellan kvittade.
    Över detta utslag kunna hos Kongl Majt anföras underdåniga besvär, som skola inom trettio dagar efter delfåendet här avlämnas. Tid och ort som ovan.
    På landshövdingeämbetets vägnar

    (signatur) (signatur)”

    Epilog

    Eric Link (1817-1851)

    Eric Link med familj får bosätta sig i Ljusnarsberg. Men hans oroliga själ får honom att söka tjänst i Hällefors. Han återvänder till Hedgårdarna och där dör han 1851-04-18.

    Edla Ersdotter (1825 – )

    Hustrun Edla Ersdotter lever som änka med barnen, får ytterligare två barn och gifter sedan om sig 1861, med den 11 år yngre Carl Johan Jansson (f: 1836-05-01). De får inga ytterligare barn men lever tillsammans framledes på Stora Björkberg som två av hennes första barn gör i vuxen ålder.

    Edla och den hemmavarande vuxna son Carl Johan (f:1855) utvandrar till Nordamerika 1882. Mannen Carl Jansson tycks inte följa med men han finns heller inte kvar i Ljusnarsberg.

    Eric och Edlas barn:

    Lovisa Charlotta (1845-10-12)

    Bor på Stora Björkberg, dit Hedda sedermera flyttar med man och barn. Lovisa söker möjligheterna i Stockholm och flyttar dit 1879. Men efter två år så tar hon nästa steg – Nordamerika (1881-05-09).

    Hedda (1847-06-28)

    Flyttar som 19-åring till Ramsberg för att tjäna som piga hos häradsdomaren Daniel Andersson därstädes. Hon återvänder till Bångbro där hon föder en oäkta dotter; Anna Lovisa (1872). Gifter sig 1875 med Erik Jansson (f: 1852) från Stora Smedberg och de flyttar till Stora Björkberg (där storasyster Lovisa redan finns) och får tre fyra söner och en dotter. De flyttar till Ställdalen där den äldsta dottern tillsammans med ytterligare tre söner avlider under 80-talet.

    Carl tar steget mot Nordamerika i slutet av 80-talet medan hustrun Hedda bosätter sig på Borstsmossen på Stora Kumlan. Men 1890-03-10 följer hustrun och deras fyra barn Carl (f:1876), Erik (f:1877), Eva (f:1881) och Johan (f:1885) efter sin man mot Nordamerika och försvinner ut ur historien.

    Jan Erik (1849-10-24)

    Jan Erik börjar som dräng redan i sena tonåren. Först vid Skarptäkt, Nya Vägen, men sedan via Stuvkärnsfall, Stjärnfors vidare till Abborrtjärn under Högfors. Allt under några år i slutet av 1860-talet.

    Som gift 25-åring med en dotter, så flyttar familjen till Östergötland och Åsbo. Han gifte sig året innan (1873) med Maria Charlotta Fredriksdotter (f: 1851) och dottern Anna Lovisa föddes fyra månader efter bröllopet.

    Där får Jan Erik tjänst som masugnsarbetare under en masmästare från Lindesberg. Rimligen så kände de varandra sedan tidigare, men inget vi kan veta. Efter 13 år på Boxholms bruk i Åsbo flyttar familjen till Malexander där Jan Erik får tjänst som handlare(!) i Högbo. Men 9 år senare går Jan Erik ur tiden, med hustru och åtta barn som efterlevande…

    Källor

    Rämmen (S) AI:4 (1817-1821) Bild 44 / sid 39
    Hällefors (T) AI:9 (1821-1830) Bild 169 / sid 161
    Hällefors (T) AI:10 (1830-1839) Bild 247 / sid 241
    Järnboås (T) AI:12b (1835-1840) Bild 62 / sid 274
    Ljusnarsberg (T) AI:17b (1841-1851) Bild 267 / sid 547
    Ljusnarsberg (T) KV:1 (1823-1884) Bild 660 ff
    Ramsberg (T) AI:18a (1858-1865) Bild 176 / sid 170
    Ljusnarsberg (T) AI:19a (1862-1871) Bild 117 / sid 111
    Ljusnarsberg (T) AI:20d (1872-1881) Bild 82 / sid 793
    Ljusnarsberg (T) AI:20a (1872-1881) Bild 125 / sid 118
    Ljusnarsberg (T) AI:21a (1882-1891) Bild 176 / sid 170
    Ljusnarsberg (T) AI:19c (1862-1871) Bild 195 / sid 693
    Ljusnarsberg (T) AI:19e (1862-1871) Bild 116 / sid 1095
    Ljusnarsberg (T) AI:19a (1862-1871) Bild 122 / sid 116
    Ljusnarsberg (T) AI:20a (1872-1881) Bild 51 / sid 44
    Åsbo (E) AI:23 (1869-1873) Bild 92 / sid 85
    Åsbo (E) AI:25 (1874-1878) Bild 119 / sid 110
    Åsbo (E) AI:28 (1884-1895) Bild 296 / sid 280
    Malexander (E) AI:8 (1891-1898) Bild 53 / sid 37

  • En natt på Laxbro..

    En natt på Laxbro..

    Carin Jansdotter växer upp i fattiga omständigheter på Kummelnäs, Stora Smedberget. Fadern, skomakaren, Jan Andersson (f: 1774) har med sin hustru Maria Mattsdotter (f:1780) bosatt sig i en backstuga på Bergsgårdens skog. Carin är 16 år när hon beger sig ut i vuxenlivet som piga på Brattberg. Året efter (1831) återvänder hon hem till Kummelnäs, för några år innan hon lämnar hemmet igen. För gott denna gång. De efterföljande åren arbetar Carin som piga runt om i Ljusnarsberg. Inte sällan årskorta anställningar, bland annat Svepartorp, Hyttnäs, Hörkslund och Brännby.

    Tio år senare,1841, ogift och vid en ålder om 27, får hon tjänst som piga på Laxbro där hon stannar livet ut!

    Laxbro är en stor gård med många pigor och drängar. De som inte bor där, kan ha haft sina anledningar att besöka platsen – ungefär som gjutaren Johan Bergman från Krokfors, vilket resulterade i ett barn som Carin födde sommaren 1843. Sonen Fredric kom till världen men som så ofta, så ville inte Johan erkänna något barn. Men Carin gick till tings för att få ett understöd för sin son:

    Carin stämmer Johan Bergman till tinget

    Utdrag av Domboken, hållen med Lagtima Höstetinget med Nya Kopparbergs Bergslags Härad uti Tingshuset med Ljusnarsbergs Kyrka, den 27:e september 1845 (..)168

    Av pigan Carin Jansdotter vid Björkberget var stämning uttagen å gjutaren Jan Bergman vid Krokfors med yrkande av bidrag till föda och uppfostran för ett med kärande pigan sammanavlat barn, jämte ersättning för rättegångskostnaden och inställde sig med upprop av detta mål Carin Jansdotter personligen och ingav tvenne så lydande attester:

    ”som jag blivit stämd av pigan Carin från Laxbro, för att vittna om lägersmål, får jag i sanning följande avgiva: Jag erinrar mig, att för flera år sedan, var jag i sällskap med Johan Bergman vid Krokfors till Laxbro där hon tjänte, men huru han låg, om han låg med henne eller någon annan av pigorna, det minns jag icke. Detta kan jag med ed fästa om så fordrar Nya Kopparberget och (…) den 24:e september 1845. Fredric Andersson”

    Egenhändiga underskrifter bevittnas av Eric Jansson Konstbacken
    (…) Ersson i Elgfall.    ”

    ————–

    I det mål jag såsom till vittne är kallad, av käranden, är mig ingenting bekant, heller jag vet något. Detta kan jag med ed bestyrka, om så fordras.
    Nya Kopparberget och Lägenheten den 23:e september 1845.
    Eric Andersson

    ————–

    För att i målet vittna, var nu endast pigan Maja Lisa Andersdotter vid Laxbro tillstädes, vilken, enär något jäv emot henne, varken anmäldes, eller i övrigt kunde (…), fick framstå och avlägga vanliga sanningseden därefter hon, varnad för edens missbruk, berättade att vittnet ofta sett Jan Bergman gå till kärande pigan med vilken vittnet även sett honom ligga tillsammans i sängen.

    Vittnesmålet upprepade och vidhöll och som Johan Bergman enligt skriftligt och bevittnat erkännande, av sanningen i målet erhållit behörig del, men det oaktat utan anmält laga förfall (…), alltså fälldes han att böta 32 S Banco, och blev målet i övrigt uppskjutet till nästa ting och andra rättegångsdagen, då det ålåg Jan Bergman med 3 Rd 16 S Banco vite, att personligen tillstädeskomma, om vilket beslut han dock borde, genom kärandens försorg i behövlig ordning kungöras, år och dag, som förr skrivet står på.

    På häradsrättens vägnar, efter förordnande

    —————

    Här av erhållet behörig del den 18:e januari 1846. Carl Ersson, Johan Bergman

    Vittne Carl Jansson (…)

    Överenskommelsen

    Resultatet blir en överenskommelse mellan käranden och svaranden, att Johan Bergman accepterar barnet som sitt och förbinder sig att betala understöd för gossen Fredric. Överenskommelsen innebär att han betalar 10 Riksdaler riksgäldsmynt varje år, tills det totala beloppet om 80 Rd Rgs är betalt

    Förbindelse: Ljusnarsberg (T) KV:1 (1823-1884) Bild 610

    Som jag är stämd åt pigan Carin Jansdotter vid Laxbro för det jag med henne har sammanavlat ett gåssebarn så har vi överenskommit att jag till henne skall betala ett för allt en summa stor /80/ att ta tio riksdaler riksgäldssedlar att vilka summ skal betalas /10/ tio riksdaler varje år till summan blir betald. Ingen ränt är lägd så vida (…) betalning tid öv (…) Sålunda överenskommet och (……………………………….) till kallade vittnens närvaro som (..) vid Biörkberget.

    Den 7 februari 1846
    sagar 80 Rd riksgäld

    Carl Jansdotter, Johan Bergman

    Wittnar
    Carl Ersson vid Nya Vägen
    Petter Crantz

    —

    Riksdaler riksgälds

    Det är inte lätt att jämföra värdet mellan år, men arbetstiden blir ganska rättvis. Fadern Johan Bergman har alltså överenskommit om en ersättning för sonens omvårdnad på 10 Rd Rgs per år. Johan var gjutare på Krokfors 1843 och jämfört med 2025 så motsvarar understödet för ett år, en hel månadslön för en verkstadsarbetare.

    Hur gick det sen?

    Carin Jansdotter tjänar vidare som piga på Laxbro och har sin son Fredric i sin vård och omsorg. Men efter några år, när Fredric är sex år gammal, blir Carin smittad av tyfus och avlider på våren 1849. Fadern Johan har köpt ur sig ansvaret för sin son och Fredric är därmed föräldralös.

    Samtidigt på Båtsgården har masmästaren Knuts Lars Persson och hustrun Gretha Jansdotter alldeles samtidigt förlorat sin nyfödda son Bengt. Månde detta spelat in, för de tar in Fredric Bergman som sin fosterson, var han växer upp.

    Fredric Bergman (f:1843) flyttar som 14-åring, anno 1857, till Högfors och tar tjänst som dräng. Av en händelse året efter att faderns överenskommelse är slutbetalad. Man kanske kan anta att fosterfadern Knuts Lars Persson tyckte att Fredric kunde börja bära sin egen lön för sitt eget uppehälle…..

    Under en 20-årsperiod, mellan 1857 och 1877, flyttar Fredric runt i norra delen av socknen och jobbar som gruvdräng. Under en femårsperiod så finns han som gruvdräng på Vinteråsen, på raden ovanför Anders Knutsson med familj (se Knuts gossar). Inte omöjligt att Fredrik arbetade tillsammans med Anders Knutsson – de torde hursomhelst varit väldigt bekanta som grannar.

    1877 hittar Fredric Bergman fram till änkan Johanna efter en hemmansägare i Grängesberg. De gifter sig och Fredric blir i denna mening den nya hemmansägaren på Hårdtorp med fru och hennes två tidigare barn.

    Några magra år senare så bestämmer sig Fredric och Johanna med hennes som Per August att utvandra. Den 28:e april 1882 beger de sig via Göteborg till Ishpeming, Michigan, Nordamerika, där deras vidare öde är okänt…..

    En liten epilog…

    Parallellt med Fredrics liv, så hände det sig så att hans biologiska far Johan Bergman (f: 1819) träffade Eva Stina Persdotter som han gifter sig med i november 1846 (ett halvår efter ovan överenskommelse). Han arbetar på Krokfors och är mantalsskriven där. Tre år senare får de en dotter, Johanna Carolina (f: 1849). Johan blir änkling 1849-12-09 då hustrun Eva dör i lunginflammation.

    Johan Bergman med dottern Johanna Carolina flyttar till Arboga där han gifter sig 1858 med Ulrika Berglund med vem han får ytterligare tre barn. Johan går ur tiden 1880-02-24 i Arboga där gissningsvis arbetsmiljön tog hans liv. Orsaken var ”kronisk lungkatarr och akut lunginflammation.”

    Han lämnade fem barn efter sig….

    ….

    Å så källorna

    Ljusnarsberg (T) C:11 (1803-1815) Bild 140
    Ljusnarsberg (T) AI:16a (1830-1841) Bild 106 / sid 93
    Ljusnarsberg (T) AI:16a (1830-1841) Bild 213 / sid 197
    Ljusnarsberg (T) AI:16a (1830-1841) Bild 254 / sid 238
    Ljusnarsberg (T) AI:16a (1830-1841) Bild 244 / sid 228
    Ljusnarsberg (T) AI:17c (1841-1851) Bild 18 / sid 584
    Ljusnarsberg (T) C:13 (1829-1848) Bild 2020
    Ljusnarsberg (T) F:6 (1840-1856) Bild 97
    Ljusnarsberg (T) AI:17b (1841-1851) Bild 265 / sid 545
    Ljusnarsberg (T) AI:18b (1852-1861) Bild 265 / sid 542
    Ljusnarsberg (T) AI:18b (1852-1861) Bild 231 / sid 508
    Ljusnarsberg (T) AI:19c (1862-1871) Bild 58 / sid 556
    Ljusnarsberg (T) AI:19c (1862-1871) Bild 52 / sid 550
    Grangärde (W) AI:19c (1872-1881) Bild 17 / sid 8
    Grangärde (W) AI:20c (1881-1889) Bild 25 / sid 843
    Göteborgs poliskammare (-1900) (O) EIX:19 (1882) Bild 3310 / sid 657

    Epilogens källor


    Ljusnarsberg (T) C:12 (1815-1829) Bild 48
    Ljusnarsberg (T) AI:17c (1841-1851) Bild 438 / sid 1004
    Ljusnarsberg (T) AI:18d (1852-1861) Bild 193 / sid 1045
    Arboga stadsförsamling (U) AIa:11b (1855-1865) Bild 558 / sid 229
    Arboga stadsförsamling (U) AIa:12a (1866-1871) Bild 266 / sid 8
    Arboga stadsförsamling (U) F:7 (1873-1894) Bild 137