Kategori: Anekdoter från arkiven

Urtima ting vid Ljusnarsbergs kyrka, den 21:a maj 1849

År 1849 den 21:a maj inställde sig undertecknad E.O notarie i Kongl. Majts och Rikets Svea Hovrätt i tingshuset vid Ljusnarsbergs kyrka, att till följd av Kongl Hovrättens den 7:e innevarande månad meddelade konstitutorial och sedan domared inför konungens befallningshavande i länet den 14:e denna blivit avlagd, hålla urtima ting med Nya Kopparbergs bergslags härad; därvid vore närvarande av häradets edsvurna;
Nämndeman Johan Adler på Kyrkbacken, häradsdomare Erik Hellsten i Björkbro, Erik Persson i Wiken, Erik Jansson i Stennäs, Eric Persson i Dahltorp och Anders Andersson i Björkäng; varjämte för fyllande av domfört antal i nämnden, Br Eilas Ericsson fick framträda och efter avlagd domared, intaga säte i rätten.

§1. Upplästes det för undertecknad utfärdade konstitutorial, varefter lystes ting och tingsfrid.

§2. Sedan hos domhavanden anmält blivit att backstugesittaren Carl Gustaf Gezelius vid Eskilsbygge på Sunds ägor, den 23:e sistlidna april avlidit genom följderna av ett föregående dag utav hans son drängen Johan Gezelius i våda avlossat skott som medica-legal obduktion å Carl Gustaf Gezelii döda kropp blivit föranstaltad; så inställde sig nu å denna till rannsakningen utsatta dag länsmannen i häradet P.F Floding i egenskap av allmän åklagare, samt tilltalade drängen Johan Gezelius i Eskilsbygge personligen, sedan vid föredrogs och upplästes dels det domhavanden tillhandakomna obduktionsprotokollet, som var av följande innehåll. Litt A; och dels följande av åklagaren inlämnade undersökningsprotokoll; Litt B.

Johan Gezelius, som angående sina levnadsomständigheter berättade att han vore 22 år gammal, att hans föräldrar var numera avlidna backstugesittaren Carl Gustaf Gezelius vid Eskilsbygge på Sunds ägor och dennas efterlevande änka Anna Maria Persdotter samt det han, utan antagande av årstjänst allt hitintills vistats hemma hos sina föräldrar, avgav om förloppet vid den olyckshändelse, varför han vore tilltalad, under synbar rörelse, följande berättelse: att han tidigt på morgonen den 22:a sistlidna april blivit av fadern väckt med tillsägelse att gå ut på jakt efter fågel, vilken han även gjort sedan han först laddat sin bössa med ett stort skott hagel; att Gezelius, efter några timmars kringströvande utan att kunna anträffa något villebråd, återvänt till hemmet, där han i taket inne i stugan upphängt sitt oavlossade gevär; att då Gezelius i sällskap med sin fader och en före Gezelii hemkomst till Eskilsbygge anländ dräng; Fredrik Andersson i Wiken ätit frukost, hade Gerzelius på Fredrik Anderssons begäran att få närmare beskåda hans bössa nedtagit densamma ifrån taket, varvid trycket fallit ut; att Gezelius efter att ehuru förgäves, sökt med en kniv borttaga den på cylindern ännu kvarsittande knapphättan, för att kunna åter insätta det utfallna trycket, avskruvat låset på bössan; att då Gezelius varit sysselsatt att åter infästa det avskruvade låset, å vilket hanen endast varit till hälften uppspänd, varvid Gezelius suttut på en stol vid den ena änden av bordet med bössan vilande i sina knän, så att bösspipan i horisontal riktning sträckte sig under bordet, vid var andra ända fadern suttit omkring en aln från bössmynningen, hade Fredrik Andersson, som varseblivit att knallhatten icke var borttagen, under utrop: ”Usch, har du kopparhatten på!” räckt sig fram för att fatta en kniv och därvid bortta knallhatten då i samma ögonblick skottet förmodligen därav att någonting inne i stocken tagit emot trycket, avbrunnit, att då skottet smällt av hade Gezelius med förskräckelse märkt hur fadern lutat sig tillbaka från stolen och jämrande sig yttrat: ”det gick genom knäet”, då Gezelius, med till hjälp av Fredrik Andersson skyndsamt burit den sårade i sängen, att Gezelius härefter på faderns begäran begivit sig åstad till JAn Ersson vid Svepartorp, vilken skulle vara kunnig i att förbinda sår samt på ditvägen varit inne hos nämndeman Segelströms vid Västra Lövfallet och bett dennes hustru att emellertid gå till Eskilsbygge och biträda med den sårades skötsel; och hade Jan Ersson anlänt till Eskilsbygge först följande dagen då Carl Gustaf Gezelius, alla omsorger oaktat, vid middagstiden avlidit.

För att upplysningsvis i målet höras vore på kallelse av åklagaren närvarande Carl Gustaf Gezelii änka Anna Maria Persdotter samt barn drängen Elias Gezelius och pigan Carolina Gezelius, vilka härefter hördes, näml:
Anna Maria Persdotter som berättade att hon efter det Johan Gezelius på morgonen den 22:a sistl. april, hemkommit från jakten begivit sig ut i ladugråden, där hon om olyckshändelsen blivit underrättad av sitt yngsta 10 år gamla barn: att då hon härvid skyndat in i stugan hon funnit rummet vara uppfyllt med rök och sett mannen ligga utsträckt i sängen med byxan till det högra benet uppriven samt att hon först ensam och sedan med biträde av nämndeman Segelströms hustru, sökt att på bästa sätt förbinda det sårade knäet, varvid det likväl icke lyckats där att i dess rätta läge sammantrycka den krossade knäleden, i anseeende till de svåra plågotr den sårade därtill gjorda försök erfarit; varefter Carl Gustaf Gezelius, som på aftonen haft häftiga kräkningar och fortfarande klagat över pläågor dels i det sårade knäet närmast omgivande kroppsdelar och dels i bröst och nacke följande dagen omkring 2 på eftermiddagen avlidit.
Elias Gezelius och 3: Carolina Gezelius, vilka varit inne i stugan då skotteet brunnit av, avgav om förloppet härvid enahanda berättelse som Johan Grzelius avgivit.

Åklagaren anhöll härefter om vittnesförhör med mjölnardrängen Fredrik Andersson i Wiken samt nämndemannen Erik Segelström i Västra Lövfallet och hans hustru Anna Lisa Segelström; med bifall vartill bemälda personer, alla vid rätten tillstädes, fingo framstå och enär något jäv mot dem varken anfördes eller kunde utrönas, avlägga vittneseden, därefter då varande förmanad, hörades var för sig nämligen;

Fredrik Andersson som berättade att efter att den 22 april om morgonen hade varit ute på jakt, på vägen hemåt gått in vid Eskilsbygge för att träffa Johan Gezelius, vilken likväl då icke varit hemma, varför han satt sig ned och inväntat Johan Gezelii hemkomst som inträffat omkring klockan 6, att sedan vittnet härefter tillsammans med den övriga familjen förtärt frukost, varvid Johan Gezelius och vittnet fått varsin sup, hade vittnet, som hört omtalas att låset till Johan Gezelii bössa ett torskhuvud skulle finnas graverat, bett Johan Gezelii att få närmare beskåda bössan för vilket ändamål även Johan Gezelius nedtagit densamma från taket, där den vid hans hemkomst blivit upplagd, varvid tryckpinnen fallit ut, att vittnet som härpå gått ut, vid sin återkomst strax därefter satt sig i sängen bredvid Johan Gezelius, vilekn efter att ha skrivat låset från bössan och åter insatt tryckpinnen, då varit sysselsatt med att infästa låset i stocken på början och suttit på en stol vid ena änden av bordet med bössan liggande över sina knän så att pipan stäckt sig under bordet, att vittnet, som märkt att knallhatten ännu funnits kvar i låset, varpå hanen, på det att låset måtte kunna i stocken införas varit till hälften uppspänd, gjort Johan Gezelius uppmärksam på faran därav, samt då Johan Gezelius sökt att knallhatten avtaga under yttrande: ”vänta så skall jag taga av den”, sträckt sig fram för att ta en på bordet liggande kniv, då skottet samma ögonblick smällt av, varvid vittnet sett hur Carl Gustaf Gezelius, som suttit vid bordets motsatta ända omkring en aln från bössmynningen, under utrip: ”Skottet gick genom knäet” lutat sig tillbaka mot ryggstödet av stolen, att Johan Gezelius då han märkt fadern vara skjuten, visat sig i högsta grad förtvivlad samt omfamnat huvudet på fadern som sökt trösta honom därmed att han väl visste det olyckan skett utan sonens förvållande, att vittnet tillhjälp av Johan Gezelius härefter förflyttat Carl Gustaf Gerzelius till hans sägn, där vittnet med sax klippt upp byxan till det sårade benet samt då vittnet funnit knäleden vara vriden åt ena sidan, sökt att trycka den tillrätta, varvid märg utkommit, samt att vittnet härefter gått ut, återkommit längre fram på förmiddagen och funnit Carl Gustaf Gezelius jämrande sig över svåra plågor i det sårade knäet varefter vittnet, som icke längre kunnat uthärda att åse Carl Gustaf Gezelii lidande och sonens förtvivlan, återvänt till sitt hem.
Erik Segelström och 3: Anna Lisa Segelström, vilka vidhöll följande av nämndeman Segelströms (..) och för den upplästa berättelse: Litt. B.
Tilläggande (..), på därom framställda fråga att Carl Gustaf Gezelius bland alla sina barn med största ömhet omfattat sonen Johan medan denna, genom sitt arbetet, mest viddragit till den fattiga familjens försörjning samt för övrigt för fadern visat stort tillgivenhet. Vittneseden upprepades och erkändes varefter åklagaren yrkade att Johan Gezelius i anseende till vad mot honom under rannsakningen förekommit, måtte ådömas utgiva halv mansbot, angående den tilltalade inlämande att så lydande prästbetyg Litt D.
Partterna fingo härefter avträda under det Hovrätten överlade till följande för dem åter inkallade avlagda:

Utslag

Genom vad Johan Gezelius inför rätten frivilligt bekänt samt på ed avhörda vittnet mjölnardrängen Fredrik Andersson i Wiken berättat, jämfört med vad provinsialläkaren doktor J. F. Roth i avgiven ämbetsattest intygat, finner Hovrätten det vara utrett att sedan Johan Gezelius om morgonen den 22:a sistlidna april, för att insätta trycket å en med hagel laddad bössa, avskruvat det därtill hörande lås och vilket hanen varit till hälften uppspänd och varpå Johan Gezelius underlåtit att avtaga knallhatten, så har, under det Johan Gezelius varit sysselsatt med att åter i stocken inpassa det avskruvade låset, skottet avbrunnit och i högra knäet träffat Johan Gezelii fader backstugsittaren Carl Gustaf Gezelius, så att denne genom den därav förorsakade blodförlust påföljande dag avlidit.. Och som Johan Gezelius såludan blivit övertygad att ha genom vårdslöshet vid hanterande av skjutgevär varit till Carl Gustaf Gezelii död vållande, alltså och i förmåga av 28:e kapitlet i Missgärningsbalken samt 43:e punkten i Kongl. Förklaringen den 23 mars 1807, prövar Hovrätten skäligt därför fälla Johan Gezelius att halv mansbott, femtio daler silvermynt med femtio daler banco, eller om Johan Gezelius ej förmår dessa böter utgiva, i stället undergå fjorton dagar fängelse vid vatten och bröd, samt att i Ljusnarsbergs kyrka enskilt skriftas och avlösas; varförutan Johan Gezelius kännes skyldig att ersätta kostnader för den å Carl Gustaf Gezelii döda kropp anställda obduktion med det belopp som av Kongl. Sundhetskollegium varder bestämt, vilken kostnad, så framt den ej kan av Johan Gerzelius gäldas, kommer att av allmänna medel utgå; dock varder detta utslag, jämlikt 25:e kap. 5 § i Rättegångsbalken, Kongl. Hovrättens prövning underställd.

§3. Urtima tinget avlystes och rätten åtskiljdes.

År och dag som ovan på Urtima tingsrättens vägnar,

W. Silversparre

Protokoll hållet vid den medico legala obduktion, som på anmodan av herr domhavande i orten, förrättades av undertecknad vid Ljusnarsbergs kyrka den 9:e maj 1849 å backstugesittaren C.G Gezelii döda kropp i närvaro och kronolänsman Floding och herr Johan Joönsson som förde protokollet.

Enligt berättelse hade den avlidnas som, Johan, den 22 sistl. april på f.m varit sysselsatt med rengörandet av låset på en laddad bössa och med knallhatt försedd bössa, då skottet oförmodat avbrunnit och träffat den på ungefär en aln avstånd från bössmynningen sittande Carl Gustaf Gezelius i högra knäet. Avlidna Gezelius hade fter olyckshändelsen känt sig sjuk i hela kroppen, klagat över bröstet samt höft våldsamma kräkningar. Krafterna avtog så småningom och inträffade döden tyst och stilla följande dag omkring 2 e.m.

Yttre besiktningen:
Liket hade blivit tvättat och påklätt rent linne. Kroppen mycket avmagrad och medelmåttig längd. ögonen insjunkna och fördunklade, tungan tillbakadragen. På yttre sidan av högra knäet, ett runt sår /Vulnus/ och halv tum i diameter, med nedtryckta, svällda och svarta kanter. På inre sida av samma knä tvänne stora i flera riktningar söndersprängda sår med röda och svällda kanter: det ena av dessa hade utträtt en del av skenbenets övre ände, det andra innehöll koagulerat blod jämte en mängd benskärvor.

Inre besiktningen:
Såröppningen på yttre sidan av knät kommunicerade med såröppningarna på den inre. Under huden, omkring ovannämnda sår extravaserat blod. Knäskålens ligament avslitet, de övriga till knäleden hörande ligamenten mer eller mindre sönderslitna; samma förhållande med blodkärl, nerver och senor, lårbenets båda conduli frakturerade och splittrade, ävenså förhållandet med skenbenets övre del. Inom ledgången en mängd extra vaserat blod jämte krossade såväl hårda som mjuka delar, i vilken grötaktiga massa sex stycken blyhagel påträffades.

Huvudet:
Kärlen uti hjärnan och dess hinnor innehållande föga blod. Långa blodledaren blodtom. I vardera sidokammaren omkring en tesked färglöst åder… blodtomma.

Bröstet:
Lungorna bleka, den vänsta av gammalt fastväxt med bröstväggen. Hjärtat slappt dels …. blek till färgen, höra kammaren innehållande en större blodlever, den vänstra tom. Bröstets större blodkärl med undantag av … ….. blodtomma.

Buken:
Lever, mjälte och tarmar blodfattiga och ovanligt bleka i magen omkring 1/2 kvarter gulaktig vätska, i urinblåsan ett par matskedar urin.

För övrigt intet anmärkningsvärt. Jan Th Roth.
Såsom närvarande vittnen P. Fr Floding, Joh, Hönsson

Med anledning av förestående liköppningsprotokoll får jag härmed intyga och förklara att backstugesittaren Carl Gustaf Gezelius träffats på yttre sidan där sex st hagel vore kvarliggande varemot det övriga av skottet utträngt på knät inre sida på tvenne särskilda ställen samt under vägen krossat och säkersplittrat de till knäleden tillhörande delar, även som att döden härrört av den blodförlust, som skadan framkallat och den enligt liköppningsprotokollet förefunna blodlöshet antyder Dock – alldenstund den avlidna sedan längre tid tillbaka lärer befunnit sig i ett allmänt svaghetstillstånd och vilket uppgivna förhållande finns stöd i kroppens betydliga avmagring, bör antas att denna omständighet mycket bidragit till den dödliga utgången, som i annat fall, genom sina läkarhjälp till äventyrs kunnat förekommas.
Sanningen härav intygas på avlagd ämbetsed och bekräftas med denna min edeliga förpliktelse: ”Så sant mig Gud hjälpa till liv och själ”

Hällefors den 16 maj 1849. Joh Th. Roth h. Prov Läkare.

Protokoll hållet vid den undersökningen efter avlidna backstugesittaren Carl Gustaf Gezelii dödsätt vid Eskilsbygge på Sundsägor av denna socken, som inträffade den 22:a sistl. april. Den avlidnas son, drängen Johan Gezelius upplyste att tidigt söndagsmorgonen d. 22 sistl. april, tillrådde fadern honom att begiva sig ut i skogen för att skjuta fågel, vilket han gjorde, men fick en någon, utan hemgick. Efter hemkomsten samma morgon kl 6 å 7, var mjölnardrängen Fredrik Andersson från Finnhyttan inne i stugan, tillika med fadern, en broder och tvenne systrar, då Fredrik Andersson begärde få se bössan. Johan Gezelius observerade då att låset på densamma far felaktigt, varför han sätter sig ned vid ena änden av bordet för att frånskruva låset och avhjälpa det bristfälliga. Då han åter tillskruvadet det, stod låset i halv spänd, och vilket genom tryckning av stocken nedfälldes, då skottet avgick och träffade fadern C. G Gezelius, som satt vid andra änden av bordet, en knapp aln från mynningen, i yttre sidan av högra knäet. Såret blev genast förbundet, utan någon större blodförlust.Samma dag, eller d. 22:a april, blev genom församlingens pastor beslutat, attt den blesserade skulle dagen därpå avsändas, genom nämndeman Erik Segelströms försorg, till Linde lasarett, för att bli skött under läkarvård, men vid Segelströms ankomst, måndags morgon var C.G Gezelius högst svar, och klagade över svåra smärtor i bröstet samt trodde sin tid snart vara slut – kunde ingen avresa företas, varefter han avled samma dag, eller den 23:e, kl 2 e.m.Nya Kopparberget den 14:e maj 1849
J. Fr. Floding

Berättelse om backstugemannen Carl Gustaf Gezelii olyckliga skjutning och hans inträffade död. Tidigt på söndagsmorgonen den 22:a april hade Gezelius väckt sin son Jan för att med bössa laddad begiva sig t ull sokgen för att lyssna efter någon tjäder, mellan kl 6 och 7 på morgonen hade Jan återkommet med skottet oavlöst och lagt bössan ifrån sig uppe på taket i stugan, han hade där därhemma träffat mjölnardrängen Fredrik Andersson från Östra Born nu boende vid Wiken som även på morgonen varit ute i skottärenden och haft bössa med sig. Dessa hade då i sällskap med fadern Gezelius åtit frukost, sedan de ätit hade mjölnardrängen skolat sett på Jans bössa. Då Jan nedtagit bössan ur taket hade trycket fallit ifrån. Han hade då satt sig vid ena bordsänden och skruvat från låset för att undersöka felet i trycket och fadern hade setat vid andra änden av bordet och mjölnardrängen hade dåt gått ut. Jan hade då försökt att avtaga kopparhättan som då starkt fastnat på röret och han ej förmått lösa den ehurur han därmed gjort försök med en bordkniv, då mjölnardrängen kommit in hade han sett på låset och betraktat sedan hade Jan återtagit låset för att fästa det vid bössan men hade ej fått det inriktat i stocken förrän det i halvspänd stämning avtryckt och avlossat skottet i den ställning att bössan legat över båda knäna på Jan så att skottet träffat fadern i högra knäet på ett avstånd av cirka en aln från bössmynningen, det hade således gjort en … öppning å yttre sidan och spritt sig mot knäleden som blivit alldeles krossad och gjort tvenne öppningar, där de gått ut på inre sidan av knäet. Omkring 8 på morgonen då jag färdig resa till kyrkan, kom ovanbemälda Gezelius son Jan hit till Löfall med brådska och häpenhet, berättade händelsen och anmodade min hustru komma och hjälpa till att förbinda faderns olyckliga sår, hon skyndade genast dit i anmodade ärendet, då jag även skickade min son dit för att inhämta en tydlig berättelse för att i hast verkställa om läkarhjälp som sjag ansåg genast vara nödigt. Han kom fram till kyrkan med den underrättelsen som här nedan är anfört och att din min hustru kommit dit hade den bläserade legat på sängen och sårnaden medett kläda omlindat som hon upplöst och avtagit för att foga krossade leden i någon ordning och att förbinda den bättre, hade den sårade klagat att det gjort så ont, … i tjockbenet och bak i låret att han intet tålt någon rubbning från den stållning det då var, vilken hon ej heller funnit rådligt vidröra sedan hon betraktat sårnadens svårighet, å yttre öppningen dör skottet inträngt hade ingen blod utkommit och i inre öppningen så lindrigt blött, att … kunnat tro förblödning vare farlig. Så fort min son kom fram till kyrkan med berättelsen anmälde jag hela förloppet för ordföranden i sockennämnden, brukspatron C. Carlberg, samt även för pastor Milenius, vilka herrar tillika med flera av sockennämndens ledamöter tillstädesvarande gjordet det beslut att han så fort som möjligt skulle forslas till lasarettet i Lindesberg för att erhålla läkarvård enligt av brukspatron Carlberg för sådan ändamål skriftligen avlämande betyg vilket bestyr med forslandet jag lovade att på följande morgonen verkställa.
Tidigt på morgonen den 23:e april infann jag mig på Gezelii bostad med passande åkdon för att verkställa resan till lasarettet. Han beklagade då att han utom det lidandet skottet vållat blivit så sjuk i hela kroppen medelst våldsamma kräkningar som pågått om aftonen varav han blivit så svag att han ej trodde sig tåla att på åkdon forslas utan ville vänta därmed till dess om han blev friskare och sade tillika att han trodde sig vara så nära sin förvandling att ingen lasarettsresa skulle bli behövlig. Han klagade värst över tyngd och smärta i bröstet och nacken och sade att där uti bestod hans svåraste lidande. Omkring kl 9 på morgonen satt jag bredvid honom på sängen. Han bad mig då känna på pulsådern på vänstra armen och yttrade att han själv förmärkt den var avstannad och trodde det komma sig därav att den sidan å kroppen förut varit mycket sjuk och i flera år varit med värk och plågor belastad. Middagstiden syntes han bliva mer tillfrisknad och sade att plågorna blivit lindrigager och bröstet lättare, då jag tillika med Jan Ersson från Svepartorp som även var närvarande begav oss därifrån. Han hade sedan blivit förmögen att förtära lite färsk kokad mjölk, samt att begära få en kam och själv utkammat håret. Varefter han lagt sig ned och lika som tyst samt stilla insomnat samt i den ställning kl 2 till 2 avlidit. Han levde således endast 1 och ett 1/4-dels dygn efter skottets avlossande.Tilldragelsen sålunda på det nogaste utrönad.
Nya Kopparberget och Västra Löffallet den 9:e maj 1849
Erik Segelström

Backstugesittarsonen Johan Gezelius på Sunds ägor, vilken den 22:a sistlidna april genom ett vådeligen avlossat bösskott träffat sin fader backstugesittaren Carl Gustaf Gezelius som dagen därpå avled, är född den 11 april 1827, äga någorlunda kristendomskunskap och mig veterligen god frejd samt han ordentligen begått Herrens nattvard.
Attesteras Ljusnarsberg den 12 maj 1849
J.D Westerholm Pastor

Utslag:

Ehuru Erik Gustafsson och hans dotter Sara frivilligen och enstämmigt erkänt, att den förre med den senare, allt från det hon var omkring 8 år gammal, –oftast och senast i slutet av nästl. oktober månad gjort försök att bedriva blodskam och vittnet Lotta Jansdotter på avlagd ed intygat att vittnet om morgonen den 25:e juni innevarande år, då vittnet ämnat att något ärende besöka Gustafsson, genom fönstret, sett (…) – dessa icke erhålles av den i målet förebragda bevisning; ty … XX, det Erik Gustafsson icke kan anses säker att hava — blodskam med sin dotter; varemot –då Gustafsson, på även berörda sått är övertygad att — hyst uppsåt — gjort ihärdiga försök att — ifrågavarande avskyvärda brott, XX med tillämpning av 22 kap 18 mom och Kongl XXX d.20 jan 1779 5:e kap 4§ XX jämförd mot Kongl XX d. 10 juni 1841, provar skäligt förklara, det skulle Gustafsson för denna sin brottslighet böta 100 daler eller i brist därav undergå 23 dygns fängelse — vatten och bröd.

Med avseende därå att Sara ännu är minderårig och varit endast omkring 8 år gammal då fadern först bjudit till och med henne bedriva otukt, anses XX henne icke kunna fällas till något ansvar i målet.

Likmätigt 25 kap 5§ RB — denna rannsakning och dom underställd — Kongl. Svea Riksrätt närmare skärskådan och prövning och kommer Erik Gustafsson att återförpassas till Nora kronohäkte för att där avvakta Kongl Riksens dom, särskild besvärshänvisning meddelad. År och dagen som för — — . På … Tingsrättens vägnar

(Signatur).