Kategori: Anekdoter från arkiven

  • Knuts gossar…

    Knuts gossar…

    Knut Jansson föddes i Dufnäs Järna 1797 och var sprungen ur samma fattiga befolkningslager som Bergslagen var överbefolkade av vid denna tid. Varje dag var en kamp för överlevnad och i en socken som Ljusnarsberg var alla i jakt på arbete för att klara sitt uppehälle.

    Knut flyttar till Ljusnarsberg 1817 och börjar arbeta Fiskbro. Efter några år flyttar han vidare till Brattberg som dräng. Där träffar han den likaledes inflyttade pigan Anna Jonsdotter från Nås i Dalarna och de gifter sig på söndagen den 20 november 1821. Rimligen är bruden i rejäl grossess, för dagen efter, föder hon parets första barn, dottern Anna Stina.

    1821-23

    De är nu båda 24 år gamla och vid tillfället bor de i Brattberg. Förhållanden är obegripligt fattiga och dottern Anna Stina dör efter tre veckor. Men livet går vidare och där föds sedermera sonen Jan Eric 1823. Men ej heller han når vuxen ålder då han går bort som 1-åring, sommaren efter, anno 1824.

    1823-28

    Paret flyttar till Norra Lövfallet där sonen Jan Knut föds på hösten 1825. Som dräng försörjer Knut sin familj men till slut väljer de efter några år,1828, att dra sig norrut igen till Grängesberg…

    1828-36

    Efter sex år i Grängesberg, så flyttar familjen till Grangärde och Rävåla där fadern Knut Jansson arbetar som stalldräng. De är dock benägna på att återvända söderut till Ljusnarsberg redan efter två år, så 1836 tar Knut ut en flyttattest för Ljusnarsberg. Familjen siktar på att återvända till Brattberg och familjen får där bo hos Jan Hindricsson i väntan på att få mantalsskrivas i socknen. Men de ledande i Ljusnarsberg vill inte medge att Knut, hustrun Anna och deras tre söner flyttar in. De uttrycker tydligt i protokollet från 1837-11-26 att det inte är aktuellt och säger enhälligt nej.

    1836-1840

    Familjen stannar som lösa personer i Ljusnarsberg en tid men spåren är vaga, då inget noteras i längderna. Knut Jansson noteras dock i slutet av 30-talet som ”förrymd” från Ljusnarsbergs socken och det tycks som om familjen har dragit sig västerut, Arboga, utan några prästbetyg. För här föder Anna ytterligare en pojke 1838; Nicklas. Familjefadern Knut tycks varit rörlig och har som lös person försörjt sig med de arbeten han kunnat få, bland annat i Ljusnarsberg med tanke på spåren som åter leder oss dit…

    1840-45

    Modern Anna Jansdotter dör i Arboga i början av 1840-talet, varefter de tre minderåriga gossarna Carl, Anders och Nicklas letar sig upp till Ljusnarsberg för att hitta sin far Knut som då vid denna tidpunkt redan uppehåller sig där. De tre bröderna är vid denna tidpunkt ca 14, 10 och 7 år gamla. Det verkar inte som om de hittar sin far, då de överlever medelst tiggeri runt om i socknen, utan tillsyn eller omvårdnad. För fadern Knut har rymt igen – denna gång misstänkt för inbrottsstöld, vilket på sätt och vis är ett erkännande i sig.

    Knut Jansson (f: 1797 i Dufnäs, Järna) går därmed ut ur historien – han försvinner in i historiens dimma. Möjligen som förrymd hela vägen till Norge, för borta är han. Vintern 1843, i slutet av januari, dör den äldsta brodern av de tre; Carl Knutsson i bröstfeber, och de nu ensamma två yngre bröderna är återkommande föremål för sockenstämmans omsorg. Främst genom att få dem inackorderade (utan framgång). Ingen är beredd att anta dem, där inget pris lockar. De lyses ut flera gånger från predikstolen, vid gudstjänsten men ingen nappar trots att priset höjs…

    1843-02-08 visar sig den nu femåriga föräldralösa Nicklas (född i Arboga) i protokollen:

    Pastor Johan Dan Westholm försöker nu ställa frågan om ansvar över bröderna till Kopparbergs län (då åtminstone en av dem är född i Räfvåla) om hur och vem som äger ansvaret för att vårda och uppfostra de två små pojkar som ”kallas allmänneligen Knuts gossar”. Detta resulterar i ett brev:

    Brev till Konungens befallningshavande i Falun

    ”1844-10-26
    den 5/12 till pastorsämbetet i Arboga
    1845 9/1 till KB i Fahlun

    (—)

    Sedan genom härifrån avlåten skrivelse Konungens befallningshavande i Falun blivit underrättad om de i denna skrift uppgivna förhållanden rörande Knut Janssons barn, på det att derest barnen tillhöra Stora Kopparbergs län, anstalt måtte vidtas för deras dithämtande, anser Konungens befallningshavande härstädes annan dess åtgärd i avseende å nämnda barn icke vara utav denna pastorämbetets anmälan påkallad; Åliggande det Ljusnarsbergs församling att emellertid (…) Knut Janssons barn, såväl som Vagnmakaren Ljunggren, nödig omvårdnad så länge de inom församlingen vistas; församlingen öppet lämnat, att å ort som vederbör, avhängiggöra talan om annan församlings skyldighet, att Knut Janssons barn underhålla och uppfostra, om fog därtill anses vara.

    I sammanhang härmed anser mig pliktig anmäla, att tvänne värnlösa barn, gossar, den äldsta omkring 10, den yngre omkring 7 år gamla, ha en längre tid uppehållit sig här i socknen!

    De kallas, efter fadern, allmänneligen Knuts gossar. Deras moder blev död uti Arboga eller Fellingsbro socken för omkring tre eller fyra år sedan. Barnen kom då hit till socknen, där fadern, Knut Jansson uppehöll sig och arbetade hos vem han kunde. Någon tid därefter begick denne Knut Jansson inbrottsstöld, åtminstone misstänkte därföre, och rymde, kvarlämnade de små värnlösa gossarna. Sedan dess har han här varken varit synlig eller i övrigt låtit höra av sig. Som Knut Jansson med numera avlidna hustru icke här utan, som det förmodas, uti Grangärdes församling senast varit mantalsskriven, så har icke heller Ljusnarsbergs församling kunnat åläggas ta någon närmare vård om deras här sig uppehållande barn. Emellertid driva nu dessa barn omkring i denna socken och uppväxa utan uppfostran och annan omvårdnad. Flera människovänner och ibland dem synnerligast Bergslagskassören herr J. Adler och dess fru, ha visserligen omfattat de olyckliga barnen med mycken omsorg, åtskilliga gånger givit dem kläder och även bekostat deras botande för (…), men alldenstund här finnes så många socken egentligen tillhörande, fattiga barn kan de främmande icke ägnas all den omsorg som av behovet påkallas.
    Vördsammast får jag för den skull till Höga Landshövdingeämbetet hemställa vilken utväg bör vidtas med dessa Knuts gossar, på det de icke måtte komma att bli i mistning av behövlig vård och uppfostran?

    Med djupaste vördnad framlever
    Det höga Landshövdingeämbetet

    Ljusnarsberg eller Nya Kopparberget
    den 24:e oktober 1844

    ödmjukaste tjänare
    J.D Westholm”

    1845-50

    Kopparbergs län har tagit emot brevet och svarar enligt nedan:

    1845-05-10 (no 684)

    Till Konungens befallningshavande i Örebro!

    I anledning av skrivelsen den 9 sistlidne januari får Konungens befallningshavande till (…) meddela att förre stalldrängen Knut Jansson från Räfvåla, Grangärde socken med hustru och trenne barn utflyttat från nämnde socken år 1836 efter därstädes den 12 oktober samma år uttagit flyttningsbetyg till Ljusnarsberg, samt att vid sådant förhållande, och då upplysning saknar därom huruvida icke Knut Jansson sedermera varit i Ljusnarsberg skriven, eller av vilken anledning sådant icke skett, Konungens befallningshavande för det närvarande desto mindre kan medtaga någon åtgärd för Knut Janssons ifrågavarande barnens avhämtande till Grangärde socken, som åtminstone det yngsta, om sju års ålder, tillkommit efter det föräldrarna ypphört att tillhöra Grangärdes församling. (…) Cancelliet den 5 maj 1845

    De unga bröderna Anders och Nicklas är lämnade i Ljusnarsberg, modern är död och fadern har rymt för att undvika rättspåföljderna efter ett utfört inbrott och de försöker överleva på det de kan runt om i socknen. Sockenstämmans protokoll 1845-04-20 visar:

    §3. Åt de så kallade Knuts gossar beviljades till vardera en ny blågarnsskjorta jämte jacka och byxor av bolstervar.

    Senare samma år på hösten i stämmoprotokollet 1845-09-11 är pojkarnas öde igen aktuell:

    Enligt fattigvårdsprotokollet borde Knut Janssons kringvandrande värnlösa gossar inackorderas till försorg och vård hos något beskedligt och kristligt folk och för vardera av desssa gossar betalas 25 Rd Rgs. Oaktat härom från predikstolen skedd pålysning hade icke hos fattigföreståndaren någon anmält sig hugad emotta dessa gossar. Församlingens ledamöter ansåg det omöjligt att för den stipulerade betalningen få dessa gossar inackorderade, utan förklarade skäligt öka inackorderings-summan från 25 Rd Rgs till tjugofem Rd Banco för vardera gossen, så framt icke någon ville för lindrigare betalning dem emotta, föda, kläda och i kristendomen låta undervisa.

    1849 avlider lillebror Nicklas i rödsot på Myrbo. Samtidigt är Anders är mantalsskriven på Abrahamsgård.

    Hur gick det sen?

    Anders överlever, växer upp och arbetar som dräng. En dag på tidig höst 1858 gifter han sig som tjugofyraåring med jämnåriga Stina Sundberg (f:1835). De bosätter sig i norra delen av socknen och lever större delen av livet på Hökärnstorp som idag är närmare Grängesberg än Ljusnarsberg.

    Stina har liknande erfarenhet av fattigt elände under uppväxten med sockengång och tiggeri som barn: När hennes far Jan Jansson Sundberg var ofärdig så fick han understöd av sockenstämman samtidigt som Stina, hennes lillebror och mor var av stämman; ”tillåtet att genom omkring vandrande inom socknen söka sitt uppehälle.”

    §1. Undertecknad ordförande tillkännagav att hos honom anmälan blivit gjord om åtskilliga fattiga, såsom varande i stort behov av något understöd av församlingens fattigvård, och ibland dessa i synnerhet Jan Jansson Sundberg från Stora Kumlan vilken genom i råkad sjukdom vore ur stånd att sig, hustru och barn försörja. På hemställan av huru stort underhåll församlingen ville för närvarande tilldela detta fattiga hushåll, beslöts att Sundberg skulle genast erhålla 1/8-dels tunna råg och hustrun jämte barnen vara tillåtet att genom omkring vandrande inom socknen söka sitt uppehälle.

    Anders Knutsson och Stina Sundberg var min morfars farmor och farfar…

  • Bröllopsmordet

    Bröllopsmordet

    Det är allhelgona 1817 – och bröllopshelg på Östra Elfshöjden…

    Nils Ersson och Stina Adamsdotter dukar till bröllop vid Östra Elfshöjden på söndagen den 2:a november 1817. Hur många som bjudits vet vi ej, men vi kan anta att släkt och vänner deltar på festen. Där bor människor i alla åldrar och giftomannen, fadern, till bruden är hemmansägare så han torde vara bärgad för att kunna bjuda till bröllopsfest.

    Många var bjudna och i samma generation som fadern till bruden var grannfolket som bodde precis intill; Matts Nilsson och frun Stina Ersdotter. De deltog tillsammans med sina vuxna barn och deras respektive familjer. Ett av barnen, Petter, var med på festen. Han var 42 år gammal ogift och begiven på alkohol. Inte omöjligt att han kanske var väldrucken på bröllopet, med tanke på vad som sedan händer…..

    Till festen är också Jan Jansson från Högfors bjuden. Som ung man i samma ålder som brudparet, är han möjligen en vän till brudgummen. Han finns på plats, rimligen bland många andra fler i samma ålder, inbjudna av brudparet. Och festen pågår med mat och alkohol. På festen blir dock Jan Jansson från Högfors rejält berusad, oregerlig och enligt vittnen ”ogudaktig och förolämpande mot bröllopsfolket.”

    Gissningsvis reagerar många, men mest reagerar tidigare nämnd Petter Mattsson, 42-åringen som bor granne på Östra Elfshöjden. Han är känd som ”begiven på fylleri”. Han hämtar sin bössa och avlossar ett skott – som han efteråt förklarar var för att ”skrämma honom och andra kitsliga åskådare”. Skottet var mer än skrämsel, då kulan gick genom Jan Jansson som blev illa skadad.

    Grannen Petter Mattsson blir gripen för mordförsök och brottets rubricering höjs till mord onsdagen den 5:e november när Jan Jansson dör av skottskadan. Petter häktas och lagförs med planerad rättegång. Men efter nära två veckor i häktet, när han inte längre orkar med sin skuld eller kommande rättegång, väljer han att hänga sig i arresten…

    Bröllopsparet får en son Nils, som föds nio månader efter bröllopet. Liv slocknar och liv kommer till….

    Källor

    Ljusnarsberg (T) F:5 (1817-1840) Bild 6
    Ljusnarsberg (T) EI:2 (1775-1819) Bild 98
    Ljusnarsberg (T) AI:14a (1813-1819) Bild 66 / sid 55
    Ljusnarsberg (T) AI:14a (1813-1819) Bild 67 / sid 56

  • När smältan small….

    När smältan small….

    En onsdag mitt i veckan i oktober under arbetet med att smälta ut föroreningar i metallen, så föll en sten ner i garningen (kopparsmältan) och explosionen var ett faktum – flera av de som jobbade förolyckades men ingen förlorade livet.

    ”Nya Kopparberget d. 21 Oct. I härvarande kopparhytta inträffade igår, att vid en där anställd koppargarning, en sten från formväggen föll ned i garhärden, då man som bäst höll på att sprita den färdiggarade kopparen. Sten, som fallit blott några få kvarter, bräckte dock med sitt fall den översta tunna avsvalade kopparskivan, och det ovanpå flytande vattnet slapp därigenom ned i den ännu kvickflytande kopparmassan, varav en förfärlig explosion förorsakades, varvid den flytande kopparen kringkastades i stor myckenhet fram efter hyttgolvet. Av fyra personer som var sysselsatta med spritningen, blev dock enbart tvenne svårt skadade, den tredje lindrigt och den fjärde undslapp alldeles, medelst att han i ögonblicket kastade sig hel och hållen i vattensumpen. Sedan tillförlitlig läkarvård till provinsialläkarens hemvist i Nora varit möjlig, är det hopp att de skadade personerna finna bli återställda”

    Tidningsartikel Uppsala tidningar 1841-11-05:

    https://tidningar.kb.se/7n3hzphj5pfvwjlg/part/1/page/1

  • Roddturen som slutade illa

    Roddturen som slutade illa

    Per Fredric Ersson var född i Penningberget. Hans far och mor hette Eric Ersson och Anna Persdotter och han var den andra sonen av flera i rad.

    En måndag så for han tvärs över sundet mot Kattnäs.

    Av oklar anledning så spenderade han måndagen på Kattnäslandet och först om kvällen så tog han ekan för att ro över sundet i Södra Hörken för att ta sig hem till Penninglandet. Sträckan är inte särdeles lång (2-300 meter) men vädret är för oss okänt. Kanske det blåst hårt och han inväntat lugnare sjö. Men i mörkret så for han. På andra sidan fanns hans käresta Sofia Danielsdotter som han skulle gifta sig med och de hade lysts för första gången av tre helger i rad just söndagen den 15:e. Dagen före denna kvällens resa över vattnet.

    Men någonting går snett. Per Fredric blev endast 28 år gammal.

    Drunknade i Södra Hörken då han i mörker rodde ensam uti en eka från Kattnäset till Penningbergslandet. D. 16 October och d. 29 October igenfanns ej särdeles långt ifrån Kattnäslandet”.

    Ljusnarsberg (T) F:6 (1840-1856) Bild 44

    Ljusnarsberg (T) AI:17b (1841-1851) Bild 202 / sid 482

    Ljusnarsberg (T) EI:3 (1819-1855) Bild 62

  • Kvinna dog i ett husras

    Kvinna dog i ett husras

    Men vad hände egentligen?

    Jan Jansson flyttade ner till Ljusnarsberg 1825 från Säfsnäs och gifte sig med Lena Catharina Ersdotter året efter. De bosatte sig på Östra Elfshöjden och fick sonen Carl Eric redan i maj efterföljande år.

    Jan och Lena har fått nya grannar och hushållen blir inte direkt kontanta med varann. Det tycks gå så långt att framförallt Lena vill få bort de nyligen inflyttade i sådan utsträckning att hon är beredd att bli handgriplig.

    Så en natt när de nya grannarna lämnat kojan, så passar hon och sonen Carl Eric på – nu ska den nya backstugan rivas:

    Då sker olyckan som föranleder Lenas död: Husförhörslängden meddelar att hon var:

    ”död 13/11 1839 under en jordkoja den hon företagit sig att nedriva”

    Dödboken ger en utförligare text;

    ”Genom självförvållad olyckshändelse: bestående deruti att hon under nedrivning av Erik Hinderssons från Elvenstorp jordkoja, bliva av samma koja överfallen och krossad till döds”

    Ljusnarsberg (T) F:5 (1817-1840) Bild 236

    Ljusnarsberg (T) AI:16a (1830-1841) Bild 119 / sid 105

  • Misstänkt för mord

    Stina Jansdotter föddes 1798 och var det tredje barnet till nybyggaren Jan Mattsson och Cathrina Ersdotter vid Lomberg mellan Hörken och Grängesberg. Hon flyttar till Ludvika 1818. Just före jul 1822 gifter hon sig med Per Jansson vid Nya Vägen och paret bosätter sig sedermera vid Lomberget. Per Jansson försvinner natten mellan 11:e och 12:e oktober 1839. Intet mycket finns i arkiven men i Dödboken har några noteringar smugit sig in – det verkar som att pastor J.D Westholm ändå tyckte att ryktet och misstanken skulle nå eftervärlden…

    Ljusnarsbergs dödbok

    Änkan Stina Jansdotter går ur tiden 1840-12-03 i en ålder av 42, orsakat av ”lamhet eller gikt” Hon har tydligen varit änka i drygt ett år, då det står en kort notis om hennes man Per Jansson:

    ”Gift med Per Jansson från Nya Vägen som bortkom den 11:e oktober 1839 och förmodas vara i en gruva vid Lomberget nedfallen”, samt: ”Misstänkt hafva i en gruva nedskuffat sin bortkomne man Per Jansson”.

    Något har hänt omkring Per Janssons frånfälle men han är inte införd i Dödboken vilket jag tolkar att hans kropp inte hittats och händelsen är ett välkänt rykte – om det är sant är endast Stina som vet.

    Per Janssons kropp hittades i Kärngruvan, Lomberg, den 28:e april 1842 och begrovs i Ljusnarsberg, den 29:e maj samma år.

    Ljusnarsberg (T) F:6 (1840-1856) Bild 11
    Ljusnarsberg (T) AI:16a (1830-1841) Bild 175 / sid 161
    Ljusnarsberg (T) AI:14a (1813-1819) Bild 98 / sid 86
    Ljusnarsberg (T) EI:3 (1819-1855) Bild 10