Kategori: Anekdoter från arkiven

  • Mantalsskrivningsstriden (historien om Eric Link)

    Mantalsskrivningsstriden (historien om Eric Link)

    Eric Jansson föddes 1817 i Rämmen, Värmland och var äldst av vad som skulle komma att bli en stor syskonskara. Familjen flyttar tidigt 1820-tal till Hedgårdarna i Hällefors där han växer upp. Som ung vuxen flyttar Eric till Järnboås och tar tjänst som kolardräng vid Finå hammarsmedja. Här antar han efternamnet Link.

    Efter tre år flyttar Eric vidare till Högfors, Ljusnarsberg för en ny tjänst i samma bransch – med sig till Ljusnarsbergs församling har han ett prästbetyg (vilket krävdes för att få mantalsskrivas). Pastor August Hermansson i Järnboås skriver attesten han har med sig till Ljusnarsberg 1842:

    ”Drängen Erik Link från Finnå bruk i nedanskrivna församling är född 1817-09-23 uti Rämmen, ankom år 1839 ifrån Hällefors, flyttar nu till Kopparberget; uppvist Orlov-sedel, läser innantill; utantill luthers katekes. Förklaringen därav n: bibliska språken, förstår salighetsläran n: begått H. nattvard senast 25/9 d.å. bevistat katekesförhören ordentl, är till levernet oklandrad, till äktenskap ledig, haft vaccin; kopporna. Mantalsskriven i Järnboås för 1842. Betygas av Järnboås d. 23 okt 1842.
    Ol; Er Aug: Hermansson. Adj: Past:
    ”

    (en orlovssedel var ett intyg om ledighet – men kunde också vara ett brev om avsked…)

    De rörliga åren 1845-1848

    I Högfors gifter han sig med Edla Ersdotter 1845 och dottern Lovisa Charlotta Ersdotter kommer strax inpå (f:1845-10-12 Ljusnarsberg). Eric Link är en rastlös själ och hans avsikt är att familjen ska återvända till Hällefors där hustrun Edla är född och han själv vuxit upp. Med ett uttaget prästbetyg för Hällefors så torde man anta att det är där de hamnar. Men här visar det sig att en mantalsskrivning i en socken inte nödvändigtvis innebar att personen levde sitt liv där.

    Pastor J.D Westholm attesterar prästbetyget för Eric Link:

    ”Koldrängen Erik Link och dess hustru Edla Ersdotter, som nu avflytta till Hällefors, äro födde, han 1817-09-23 i Rämmen och hon 1825-03-16 i Hällefors. De läsa någorlunda innantill och kunna utantill Luthers katekes med Lindbloms förklaring där av någorlunda, samt förstå salighetsläran någorl. och hava ordentligen begått H.H Nattvard. De äro till frejden oklandrade och blev med varandra till äktenskap sammanvigda 31/8 h.a. De åtföljas av deras dotter Lovisa Charlotta, som är härstädes född den 12 oktober 1845. Mantalsskrivningen är här ännu icke förrättad;
    Attesteras Ljusnarsberg, den 15 nov 1845. J.D Westholm p.b
    Kommunionierat i Järnboås kyrka den 14 mars 1847 intygas av (…) Saxin klockare och organist.
    ”

    Men familjen skrivs aldrig in i Hällefors och Eric Link visade sig heller inte i Ljusnarsberg. Så försörjningen torde han löst genom kortare tjänster lite överallt. Man kan anta att han rört sig över de tre socknarna och till slut får han en mantalsskrivning i Lindesberg – dottern Hedda föds i Lindesberg 1847.

    Hans fru Edla och barnen tycks dock under en period vistats i Ljusnarsberg, då sockenstämman informerats om att de tigger för sitt uppehälle. Erik och familjen bosätter sig 1848 i Ljusnarsberg då Erik Link får tjänst vid Yxsjö gruvor. Men arbetsgivaren är inte nöjd med hans prestationer och Erik blir inte erbjuden någon fortsatt sysselsättning. Utan bostad och utan inkomster, är familjen rimligen strandade och behöver understöd. Något som inte uppskattas av sockenstämman när de inser att hans nöd bättre borde belasta Lindesberg. En av de främsta orsakerna till att inte vara välkommen i en socken, är risken för att bli ”belastande för socknens fattigvårdskassa”. Så Ljusnarsberg tar saken i sina händer, bokstavligen!

    Mantalsskrivningsstriden

    När Ljusnarsberg inte vill stå för underhållet så börjar mantalsskrivningsstriden med Lindesberg. Frågan ställs om inte Lindesberg var där Erik Link med familj bättre borde skrivas och varför de handgripligen returnerades dit. Det var ju där familjen uppehållit sig, var dottern Hedda var född och var de tydligen fått mantalsskrivas under 1848? Så Ljusnarsberg anlitar handräckning och får familjen ”bortforslad” till Linde i oktober – med en räkning för kostnaden för transporten för Linde att betala.

    Lindesbergs socken var negativt inställda på att ta emot familjen och returnerar dem meddelst handräckning månaden efter, november 1848, med argumentet att där var i Ljusnarsberg där Link längst tid bott och arbetat. Linde ställer också krav på ersättning för transportkostnaden tillbaka och förväntar sig att Ljusnarsberg betalar.

    Link själv var inte pigg på rokaderna och hävdar lidande och men, samt förväntar sig ”måtte till ansvar fällas eller å ort, som vederbörande landsfiskal tilltalas och att Link måtte förklaras berättigad att vara i Ljusnarsbergs församling skattskriven”. Link säger sig ha skaffat bostad och tjänst i Ljusnarsberg och vill här stanna, mantals- och skattskrivas. Links klagan ovan avvisas av Ljusnarsberg och de vill heller inte medge någon skattskrivning i socknen, då Link inte kunnat styrka bostad eller fast arbete.

    Så varken Lindesberg eller Ljusnarsberg vill ha familjen….

    Lindesbergs attest:

    ”Å andra sidan stående hjonelag, som ankom till Linde år 1847 och för år 1848 var mantalsskriven vid Vasselhyttan med sedermera saknat försvar flyttar nu till Ljusnarsberg lika attesterat med tillägg, att mannen och hustrun härstä. kommunicerat 1849-03-25, utan sedan å andra sidan tecknade Lovisa Charlotta, åtföljas de av dottern Hedda född i Linde den 28 juni 1847, döpt i Ramsberg samma dag, samt sonen Jan Erik född i Ljusnarsberg den 24, döpt ib. den 28 oktober 1849.
    Intetdera av barnen är antecknat att vara vaccinerad,
    Lindesberg den 4 oktober 1850
    G.D Arosenius
    Pastor
    ”

    Ljusnarsbergs attest:

    ”Denne Erik Link som vid Högfors bruk hade tjänst såsom koldräng var i denna egenskap här mantalsskriven åren 1843, 1844 och 1845, då han sistnämnda år den 15 november uttog för sig, hustru och dotter Lovisa Charlotta, avflyttningsattest till Hällefors, där han enligt dess egna uppgift blivit antagen och stadd såsom koldräng,
    Ljusnarsberg den 2 december 1850
    J.D Westholm Past (..)
    ”

    Så när två socknar hamnar i konflikt så vänder de sig till Konungens befallningshavande (ung. Länsstyrelsen) i Örebro län för utslag i ärendet. Varje socken har sina synpunkter vilket Länsstyrelsen får bena ut, varefter de tar sitt beslut.

    Ljusnarsbergs sockennämnds synpunkter:

    • De hävdar att Link, efter att ha lämnat Ljusnarsberg 1845, inte har haft en stadig vistelse där och istället levt ett kringflackande liv.
    • Hans hustru och barn ska ha försörjt sig genom tiggeri, vilket belastat socknen.
    • Link anklagas dessutom för oärlighet.
    • Eftersom han senast varit skattskriven i Lindesbergs församling (1848), anser de att han borde höra dit enligt fattigvårdslagarna och att det var rätt att skicka tillbaka honom dit.
    • De vill ha ersättning för transportkostnaden (10 riksdaler, 22 skilling, 6 rundstycken banco).

    Lindes bergsförsamlings synpunkt:

    • De hänvisar till prästbetyg som visar att Erik Link hade bott stadigt i Ljusnarsbergs församling i minst tre år.
    • Eftersom han bara varit skattskriven i Lindesbergs socken under ett år (1848) ansåg de att Ljusnarsberg var den rätta socknen att ansvara för hans försörjning.
    • De kräver att Ljusnarsberg ska betala fattigvårdskostnaden på 10 riksdaler banco för att ha skickat tillbaka Link.

    Konungens befallningshavandes (Länsstyrelsens) beslut

    • Erik Link och hans familj tillhör officiellt Ljusnarsbergs socken, som får ta ansvar för deras försörjning.
    • Link får rätt att skattskrivas i Ljusnarsberg.
    • Hans klagomål om att ha blivit förflyttad avvisas – han får driva det vidare i domstol om han vill.
    • Lindes sockens krav på ersättning avslås men kan tas upp i ett separat mål.
    • Inga parter behöver betala varandras kostnader.

    Handlingen i ett sammantaget stycke.

    (transkriberat med en aning moderniserat språk för läsbarheten)

    ”Konungens befallningshavande över Örebro läns utslag i anledning därav att, sedan under hösten sistlidet år arbetskarlen förre koldrängen Erik Link och hans hustru Ella Ersdotter, jämte deras tre minderåriga barn blivit, på begäran, som ordföranden i sockennämnden inom Nya Kopparbergs eller Ljusnarsbergs socken, d en 23 oktober, gjort, av länsmannen i häradet avförd, till sockennämnden i Linde bergsförsamling, på det att den tid; varefter Ljusnarsberg kunde för alltid få dem behålla, ej måtte tilländalöpa, men på anhållan av ordföranden i sistnämnda, den 9:e november, av länsmannen i Lindes och Ramsbergs härad återsänd till Ljusnarsbergs socken, där efter Linde sockennämnds förmenande, Link, senaste tre på varandra följande år, varit bosatt, samt haft ständigt arbete, vistelse, ej allenast sockennämnden i Ljusnarsbergs församling uti en, den 18:e november sistlidet år, hit inkommen skrift, enär Link som redan år 1845 från församlingen avflyttat till Hällefors socken för år 1848 senast varit mantals och skattskriven i Lindes bergsförsamling och därefter endast, omkring halvtannat år tidtals uppehållit sig i Ljusnarsberg och sista månaderna haft stadigt arbete vid Yxsjö gruva, vars ägare ej längre vill sysselsätta Link och ingalunda lämna honom försvar, anhållit att Lindes församling måtte åläggas emotta Link med hustru och barn samt gottgöra Ljusnarsbergs sockens fattigvårdskassa, kostnaden för deras transporterande till Lindesberg; utan och Erik Link, uti en den 30:e i förberörda november månad, hit inkommen skrift, klagat däröver att fastän han och hans hustru såsom arbetsföra, ansett sig behöriga att välja vistelseort, och Ljusnarsberg var deras rätta försörjningsort, ifall understöd skulle komma i fråga, de med sina barn likväl blivit emot deras vilja till Linde avförda, för att till bergsförsamlingens sockennämnd avlämnas och därigenom lidit men för deras hälsa och att vid senast den 25:e november förrättade mantalsskrivning i Ljusnarsbergs socken hans under för(…) av att i Linde erhållit prästbesked, framställda begäran, att vara i socken skattskriven, blivit avslagen, fastän han efter sin återfärd till Ljusnarsberg, där skaffat sig bostad och berett sig tillfälle till arbetsförtjänst, så att han icke äventyrade att ligga varken någon enskild eller det allmänna till last, samt yrkat att de som till hans avförande från Ljusnarsberg varit orsaken, nämligen sockennämnden därstädes, jämte de, som sig därtill emot bättre vetande förleda låtit, måtte till ansvar fällas eller å ort, som vederbörande landsfiskal tilltalas och att Link måtte förklaras berättigad att vara i Ljusnarsbergs församling skattskriven; varöver fattigvårdsstyrelsen i Lindes bergsförsamling, sockennämnden därstädes P.F Floding och t.f mantalsskrivningsförrättaren kammarskrivaren F. M Wictorin varemot annan sig förklarat; givit Örebro Slott i Landskansliet den 19:e juni 1851.

    Uti de inkomna förklaringarna är vordet anfört av fattigvårdsstyrelsen i Lindes bergsförsamling att då jämlikt de fyra prästbetyg som efter detta utslag avskrivas Link, senast under tre på varandra följande år stadigt vistats i Ljusnarsbergs församling, men blott ett år varit i Lindes bergsförsamling skattskriven, Ljusnarsbergs församling såsom rätt försörjningsort borde emotta samt med hustrum och annat bestå Link med hustru och barn, samt ersätta Lindes bergsförsamlings fattigvårdskostnaden för Links återforslande till Ljusnarsberg med tio riksdaler banco, ävensom för lösen av Konungens befallningshavandes utslag i målet; av Ljusnarsbergs sockennämnd att då Link sedan han, efter tre års vistande i Ljusnarsberg, flyttade år 1845 därstädes icke haft stadig vistelse, utom dit ånyo ankommen från Lunde hösten 1849 alltjämt strukit omkring, därunder hustrun och barnen besvärat socken med bettlande och således måste falla fattigvården till last och Link blivit beträdd med oärlighet, samt Link, som varit inom Lindes bergsförsamling skattskriven, endast år 1848, fortfor att vara försvarslös, sockennämnden med stöd av 1 mom 14 § av kungliga förordningen angående fattigvården i riket, samt 2 mom 3 § och 4 mom 26 § i kungliga stadgan angående försvarslösa, funne sig icke ha överskridit sin rätt, då den återsände Link till den försörjningsort, till vilken Link, såsom där senast skattskriven, borde anses höra, vad och då transporten blivit tjänligen verkställd, utan att någon skada veterligen tillskyndats Link, hans hustru eller barn, sockennämnden hemställde, att Links klagan måtte lämnas utan avseende och sockenkassan tillerkännas ersättning för de, med transporterandet till Linde förenade kostnader tio riksdaler 22 skilling 6 rundstycken banco – av länsmannen Floding, att Link blivit ej allenast i följd, av ordförandens i sockennämnden anhållan om handräckning, utan även med stöd av 3 § 2 mom uti kungliga förordningen den 29 maj 1846, angående försvarslösa personer, såsom den där icke var försedd med pass eller sådant bevis, som 1 mom i nyssnämnda § omförmäler, förpassad till församling där han senast varit skattskriven ,vadan och då Link med hustru och barn under en dags forslande av fjärdingsmannen Carl Jansson i Ställbergstäkt, icke blivit medfaren eller vanskött, hans klagan saknade fog, i följd varav Floding hemställde att med sex riksdaler 32 skillingar banco bekomma ersättning av Link för kostnaden och besvären av Wictorin att då Link som först efter det mantalsskrivningen med Björkeberget för sig gått, anmält sig att där bliv skattskriven, icke kunde uppge sig äga bostad eller stadigt arbete eller styrka sig vara i någon av de omständigheter vilka i 1 § av nyss berörda kungliga förordning omförmäldes, sökta skattskrivningen icke kunnat medges.

    Konungens befallningshavande har tagit målet i övervägande; och som enligt Ljusnarsbergs sockennämnds förklaring, Erik Link den tid, han genom samma nämnds föranstaltande forslades till Lindes socken, uppehållit sig ett år inom Ljusnarsbergs socken under förhållanden. som föranlett sockennämnden anta behovet av försörjning för Links hustru och barn, såväl som Links skyldighet att hålla sig inom sin försörjningsort; allts och emedan, efter vad kyrkoherden i Ljusnarsberg intygat, Link där haft tjänst och varit mantalsskriven åren 1843, 1844 och 1845, undre vilket sistnämnda år Link, den 15 november uttagit flyttningsattest till Hällefors utan att sedermera någonstans ha stadigt vistats tre på varande följande år, och Link följdaktligen enligt 14 § i kungliga förordningen angående fattigvården i riket, av den 29 maj 1847 har sin försörjningsort inom Ljusnarsberg, samt Link ej eller veterligen under sistlidet och innevarande år vistats annorstädes, finner konungens befallningshavande, att Ljusnarsbergs sockennämnd emot Lindes socken i målet framställda påståenden ej kunna bifallas, och att jämlikt 46 § 1 mom i kungliga kungörelsen angående bevillningen av den 10 november 2848, Link är berättigad att för innevarande år skattskrivas inom Ljusnarsbergs socken, varemot konungens befallningshavande under de förhållanden, som sig förete, anser Links ansvarstalan ej föranleda annat yttrande av konungens befallningshavande att Llink hänvisas samma talan vid vederbörlig domstol anhängiggöra om han därtill finner sig befogad. Beträffande åter Lindes fattigvårdsstyrelse i sin förklaring väckta anspråk på ersättning för Links återförande till Ljusnarsberg; finner konungens befallningshavande det samma icke kunna, i den ordning det nu är framställt, komma under prövning, utan må bero på särskilt anhängiggörande i laga ordning; och varda för övrigt kostnaderna i målet, parterna emellan kvittade.
    Över detta utslag kunna hos Kongl Majt anföras underdåniga besvär, som skola inom trettio dagar efter delfåendet här avlämnas. Tid och ort som ovan.
    På landshövdingeämbetets vägnar

    (signatur) (signatur)”

    Epilog

    Eric Link (1817-1851)

    Eric Link med familj får bosätta sig i Ljusnarsberg. Men hans oroliga själ får honom att söka tjänst i Hällefors. Han återvänder till Hedgårdarna och där dör han 1851-04-18.

    Edla Ersdotter (1825 – )

    Hustrun Edla Ersdotter lever som änka med barnen, får ytterligare två barn och gifter sedan om sig 1861, med den 11 år yngre Carl Johan Jansson (f: 1836-05-01). De får inga ytterligare barn men lever tillsammans framledes på Stora Björkberg som två av hennes första barn gör i vuxen ålder.

    Edla och den hemmavarande vuxna son Carl Johan (f:1855) utvandrar till Nordamerika 1882. Mannen Carl Jansson tycks inte följa med men han finns heller inte kvar i Ljusnarsberg.

    Eric och Edlas barn:

    Lovisa Charlotta (1845-10-12)

    Bor på Stora Björkberg, dit Hedda sedermera flyttar med man och barn. Lovisa söker möjligheterna i Stockholm och flyttar dit 1879. Men efter två år så tar hon nästa steg – Nordamerika (1881-05-09).

    Hedda (1847-06-28)

    Flyttar som 19-åring till Ramsberg för att tjäna som piga hos häradsdomaren Daniel Andersson därstädes. Hon återvänder till Bångbro där hon föder en oäkta dotter; Anna Lovisa (1872). Gifter sig 1875 med Erik Jansson (f: 1852) från Stora Smedberg och de flyttar till Stora Björkberg (där storasyster Lovisa redan finns) och får tre fyra söner och en dotter. De flyttar till Ställdalen där den äldsta dottern tillsammans med ytterligare tre söner avlider under 80-talet.

    Carl tar steget mot Nordamerika i slutet av 80-talet medan hustrun Hedda bosätter sig på Borstsmossen på Stora Kumlan. Men 1890-03-10 följer hustrun och deras fyra barn Carl (f:1876), Erik (f:1877), Eva (f:1881) och Johan (f:1885) efter sin man mot Nordamerika och försvinner ut ur historien.

    Jan Erik (1849-10-24)

    Jan Erik börjar som dräng redan i sena tonåren. Först vid Skarptäkt, Nya Vägen, men sedan via Stuvkärnsfall, Stjärnfors vidare till Abborrtjärn under Högfors. Allt under några år i slutet av 1860-talet.

    Som gift 25-åring med en dotter, så flyttar familjen till Östergötland och Åsbo. Han gifte sig året innan (1873) med Maria Charlotta Fredriksdotter (f: 1851) och dottern Anna Lovisa föddes fyra månader efter bröllopet.

    Där får Jan Erik tjänst som masugnsarbetare under en masmästare från Lindesberg. Rimligen så kände de varandra sedan tidigare, men inget vi kan veta. Efter 13 år på Boxholms bruk i Åsbo flyttar familjen till Malexander där Jan Erik får tjänst som handlare(!) i Högbo. Men 9 år senare går Jan Erik ur tiden, med hustru och åtta barn som efterlevande…

    Källor

    Rämmen (S) AI:4 (1817-1821) Bild 44 / sid 39
    Hällefors (T) AI:9 (1821-1830) Bild 169 / sid 161
    Hällefors (T) AI:10 (1830-1839) Bild 247 / sid 241
    Järnboås (T) AI:12b (1835-1840) Bild 62 / sid 274
    Ljusnarsberg (T) AI:17b (1841-1851) Bild 267 / sid 547
    Ljusnarsberg (T) KV:1 (1823-1884) Bild 660 ff
    Ramsberg (T) AI:18a (1858-1865) Bild 176 / sid 170
    Ljusnarsberg (T) AI:19a (1862-1871) Bild 117 / sid 111
    Ljusnarsberg (T) AI:20d (1872-1881) Bild 82 / sid 793
    Ljusnarsberg (T) AI:20a (1872-1881) Bild 125 / sid 118
    Ljusnarsberg (T) AI:21a (1882-1891) Bild 176 / sid 170
    Ljusnarsberg (T) AI:19c (1862-1871) Bild 195 / sid 693
    Ljusnarsberg (T) AI:19e (1862-1871) Bild 116 / sid 1095
    Ljusnarsberg (T) AI:19a (1862-1871) Bild 122 / sid 116
    Ljusnarsberg (T) AI:20a (1872-1881) Bild 51 / sid 44
    Åsbo (E) AI:23 (1869-1873) Bild 92 / sid 85
    Åsbo (E) AI:25 (1874-1878) Bild 119 / sid 110
    Åsbo (E) AI:28 (1884-1895) Bild 296 / sid 280
    Malexander (E) AI:8 (1891-1898) Bild 53 / sid 37

  • En natt på Laxbro..

    En natt på Laxbro..

    Carin Jansdotter växer upp i fattiga omständigheter på Kummelnäs, Stora Smedberget. Fadern, skomakaren, Jan Andersson (f: 1774) har med sin hustru Maria Mattsdotter (f:1780) bosatt sig i en backstuga på Bergsgårdens skog. Carin är 16 år när hon beger sig ut i vuxenlivet som piga på Brattberg. Året efter (1831) återvänder hon hem till Kummelnäs, för några år innan hon lämnar hemmet igen. För gott denna gång. De efterföljande åren arbetar Carin som piga runt om i Ljusnarsberg. Inte sällan årskorta anställningar, bland annat Svepartorp, Hyttnäs, Hörkslund och Brännby.

    Tio år senare,1841, ogift och vid en ålder om 27, får hon tjänst som piga på Laxbro där hon stannar livet ut!

    Laxbro är en stor gård med många pigor och drängar. De som inte bor där, kan ha haft sina anledningar att besöka platsen – ungefär som gjutaren Johan Bergman från Krokfors, vilket resulterade i ett barn som Carin födde sommaren 1843. Sonen Fredric kom till världen men som så ofta, så ville inte Johan erkänna något barn. Men Carin gick till tings för att få ett understöd för sin son:

    Carin stämmer Johan Bergman till tinget

    Utdrag av Domboken, hållen med Lagtima Höstetinget med Nya Kopparbergs Bergslags Härad uti Tingshuset med Ljusnarsbergs Kyrka, den 27:e september 1845 (..)168

    Av pigan Carin Jansdotter vid Björkberget var stämning uttagen å gjutaren Jan Bergman vid Krokfors med yrkande av bidrag till föda och uppfostran för ett med kärande pigan sammanavlat barn, jämte ersättning för rättegångskostnaden och inställde sig med upprop av detta mål Carin Jansdotter personligen och ingav tvenne så lydande attester:

    ”som jag blivit stämd av pigan Carin från Laxbro, för att vittna om lägersmål, får jag i sanning följande avgiva: Jag erinrar mig, att för flera år sedan, var jag i sällskap med Johan Bergman vid Krokfors till Laxbro där hon tjänte, men huru han låg, om han låg med henne eller någon annan av pigorna, det minns jag icke. Detta kan jag med ed fästa om så fordrar Nya Kopparberget och (…) den 24:e september 1845. Fredric Andersson”

    Egenhändiga underskrifter bevittnas av Eric Jansson Konstbacken
    (…) Ersson i Elgfall.
    ”

    ————–

    I det mål jag såsom till vittne är kallad, av käranden, är mig ingenting bekant, heller jag vet något. Detta kan jag med ed bestyrka, om så fordras.
    Nya Kopparberget och Lägenheten den 23:e september 1845.
    Eric Andersson

    ————–

    För att i målet vittna, var nu endast pigan Maja Lisa Andersdotter vid Laxbro tillstädes, vilken, enär något jäv emot henne, varken anmäldes, eller i övrigt kunde (…), fick framstå och avlägga vanliga sanningseden därefter hon, varnad för edens missbruk, berättade att vittnet ofta sett Jan Bergman gå till kärande pigan med vilken vittnet även sett honom ligga tillsammans i sängen.

    Vittnesmålet upprepade och vidhöll och som Johan Bergman enligt skriftligt och bevittnat erkännande, av sanningen i målet erhållit behörig del, men det oaktat utan anmält laga förfall (…), alltså fälldes han att böta 32 S Banco, och blev målet i övrigt uppskjutet till nästa ting och andra rättegångsdagen, då det ålåg Jan Bergman med 3 Rd 16 S Banco vite, att personligen tillstädeskomma, om vilket beslut han dock borde, genom kärandens försorg i behövlig ordning kungöras, år och dag, som förr skrivet står på.

    På häradsrättens vägnar, efter förordnande

    —————

    Här av erhållet behörig del den 18:e januari 1846. Carl Ersson, Johan Bergman

    Vittne Carl Jansson (…)

    Överenskommelsen

    Resultatet blir en överenskommelse mellan käranden och svaranden, att Johan Bergman accepterar barnet som sitt och förbinder sig att betala understöd för gossen Fredric. Överenskommelsen innebär att han betalar 10 Riksdaler riksgäldsmynt varje år, tills det totala beloppet om 80 Rd Rgs är betalt

    Förbindelse: Ljusnarsberg (T) KV:1 (1823-1884) Bild 610

    Som jag är stämd åt pigan Carin Jansdotter vid Laxbro för det jag med henne har sammanavlat ett gåssebarn så har vi överenskommit att jag till henne skall betala ett för allt en summa stor /80/ att ta tio riksdaler riksgäldssedlar att vilka summ skal betalas /10/ tio riksdaler varje år till summan blir betald. Ingen ränt är lägd så vida (…) betalning tid öv (…) Sålunda överenskommet och (……………………………….) till kallade vittnens närvaro som (..) vid Biörkberget.

    Den 7 februari 1846
    sagar 80 Rd riksgäld

    Carl Jansdotter, Johan Bergman

    Wittnar
    Carl Ersson vid Nya Vägen
    Petter Crantz

    —

    Riksdaler riksgälds

    Det är inte lätt att jämföra värdet mellan år, men arbetstiden blir ganska rättvis. Fadern Johan Bergman har alltså överenskommit om en ersättning för sonens omvårdnad på 10 Rd Rgs per år. Johan var gjutare på Krokfors 1843 och jämfört med 2025 så motsvarar understödet för ett år, en hel månadslön för en verkstadsarbetare.

    Hur gick det sen?

    Carin Jansdotter tjänar vidare som piga på Laxbro och har sin son Fredric i sin vård och omsorg. Men efter några år, när Fredric är sex år gammal, blir Carin smittad av tyfus och avlider på våren 1849. Fadern Johan har köpt ur sig ansvaret för sin son och Fredric är därmed föräldralös.

    Samtidigt på Båtsgården har masmästaren Knuts Lars Persson och hustrun Gretha Jansdotter alldeles samtidigt förlorat sin nyfödda son Bengt. Månde detta spelat in, för de tar in Fredric Bergman som sin fosterson, var han växer upp.

    Fredric Bergman (f:1843) flyttar som 14-åring, anno 1857, till Högfors och tar tjänst som dräng. Av en händelse året efter att faderns överenskommelse är slutbetalad. Man kanske kan anta att fosterfadern Knuts Lars Persson tyckte att Fredric kunde börja bära sin egen lön för sitt eget uppehälle…..

    Under en 20-årsperiod, mellan 1857 och 1877, flyttar Fredric runt i norra delen av socknen och jobbar som gruvdräng. Under en femårsperiod så finns han som gruvdräng på Vinteråsen, på raden ovanför Anders Knutsson med familj (se Knuts gossar). Inte omöjligt att Fredrik arbetade tillsammans med Anders Knutsson – de torde hursomhelst varit väldigt bekanta som grannar.

    1877 hittar Fredric Bergman fram till änkan Johanna efter en hemmansägare i Grängesberg. De gifter sig och Fredric blir i denna mening den nya hemmansägaren på Hårdtorp med fru och hennes två tidigare barn.

    Några magra år senare så bestämmer sig Fredric och Johanna med hennes som Per August att utvandra. Den 28:e april 1882 beger de sig via Göteborg till Ishpeming, Michigan, Nordamerika, där deras vidare öde är okänt…..

    En liten epilog…

    Parallellt med Fredrics liv, så hände det sig så att hans biologiska far Johan Bergman (f: 1819) träffade Eva Stina Persdotter som han gifter sig med i november 1846 (ett halvår efter ovan överenskommelse). Han arbetar på Krokfors och är mantalsskriven där. Tre år senare får de en dotter, Johanna Carolina (f: 1849). Johan blir änkling 1849-12-09 då hustrun Eva dör i lunginflammation.

    Johan Bergman med dottern Johanna Carolina flyttar till Arboga där han gifter sig 1858 med Ulrika Berglund med vem han får ytterligare tre barn. Johan går ur tiden 1880-02-24 i Arboga där gissningsvis arbetsmiljön tog hans liv. Orsaken var ”kronisk lungkatarr och akut lunginflammation.”

    Han lämnade fem barn efter sig….

    ….

    Å så källorna

    Ljusnarsberg (T) C:11 (1803-1815) Bild 140
    Ljusnarsberg (T) AI:16a (1830-1841) Bild 106 / sid 93
    Ljusnarsberg (T) AI:16a (1830-1841) Bild 213 / sid 197
    Ljusnarsberg (T) AI:16a (1830-1841) Bild 254 / sid 238
    Ljusnarsberg (T) AI:16a (1830-1841) Bild 244 / sid 228
    Ljusnarsberg (T) AI:17c (1841-1851) Bild 18 / sid 584
    Ljusnarsberg (T) C:13 (1829-1848) Bild 2020
    Ljusnarsberg (T) F:6 (1840-1856) Bild 97
    Ljusnarsberg (T) AI:17b (1841-1851) Bild 265 / sid 545
    Ljusnarsberg (T) AI:18b (1852-1861) Bild 265 / sid 542
    Ljusnarsberg (T) AI:18b (1852-1861) Bild 231 / sid 508
    Ljusnarsberg (T) AI:19c (1862-1871) Bild 58 / sid 556
    Ljusnarsberg (T) AI:19c (1862-1871) Bild 52 / sid 550
    Grangärde (W) AI:19c (1872-1881) Bild 17 / sid 8
    Grangärde (W) AI:20c (1881-1889) Bild 25 / sid 843
    Göteborgs poliskammare (-1900) (O) EIX:19 (1882) Bild 3310 / sid 657

    Epilogens källor


    Ljusnarsberg (T) C:12 (1815-1829) Bild 48
    Ljusnarsberg (T) AI:17c (1841-1851) Bild 438 / sid 1004
    Ljusnarsberg (T) AI:18d (1852-1861) Bild 193 / sid 1045
    Arboga stadsförsamling (U) AIa:11b (1855-1865) Bild 558 / sid 229
    Arboga stadsförsamling (U) AIa:12a (1866-1871) Bild 266 / sid 8
    Arboga stadsförsamling (U) F:7 (1873-1894) Bild 137

  • Knuts gossar…

    Knuts gossar…

    Knut Jansson föddes i Dufnäs Järna 1797 och var sprungen ur samma fattiga befolkningslager som Bergslagen var överbefolkade av vid denna tid. Varje dag var en kamp för överlevnad och i en socken som Ljusnarsberg var alla i jakt på arbete för att klara sitt uppehälle.

    Knut flyttar till Ljusnarsberg 1817 och börjar arbeta Fiskbro. Efter några år flyttar han vidare till Brattberg som dräng. Där träffar han den likaledes inflyttade pigan Anna Jonsdotter från Nås i Dalarna och de gifter sig på söndagen den 20 november 1821. Rimligen är bruden i rejäl grossess, för dagen efter, föder hon parets första barn, dottern Anna Stina.

    1821-23

    De är nu båda 24 år gamla och vid tillfället bor de i Brattberg. Förhållanden är obegripligt fattiga och dottern Anna Stina dör efter tre veckor. Men livet går vidare och där föds sedermera sonen Jan Eric 1823. Men ej heller han når vuxen ålder då han går bort som 1-åring, sommaren efter, anno 1824.

    1823-28

    Paret flyttar till Norra Lövfallet där sonen Jan Knut föds på hösten 1825. Som dräng försörjer Knut sin familj men till slut väljer de efter några år,1828, att dra sig norrut igen till Grängesberg…

    1828-36

    Efter sex år i Grängesberg, så flyttar familjen till Grangärde och Rävåla där fadern Knut Jansson arbetar som stalldräng. De är dock benägna på att återvända söderut till Ljusnarsberg redan efter två år, så 1836 tar Knut ut en flyttattest för Ljusnarsberg. Familjen siktar på att återvända till Brattberg och familjen får där bo hos Jan Hindricsson i väntan på att få mantalsskrivas i socknen. Men de ledande i Ljusnarsberg vill inte medge att Knut, hustrun Anna och deras tre söner flyttar in. De uttrycker tydligt i protokollet från 1837-11-26 att det inte är aktuellt och säger enhälligt nej.

    1836-1840

    Familjen stannar som lösa personer i Ljusnarsberg en tid men spåren är vaga, då inget noteras i längderna. Knut Jansson noteras dock i slutet av 30-talet som ”förrymd” från Ljusnarsbergs socken och det tycks som om familjen har dragit sig västerut, Arboga, utan några prästbetyg. För här föder Anna ytterligare en pojke 1838; Nicklas. Familjefadern Knut tycks varit rörlig och har som lös person försörjt sig med de arbeten han kunnat få, bland annat i Ljusnarsberg med tanke på spåren som åter leder oss dit…

    1840-45

    Modern Anna Jansdotter dör i Arboga i början av 1840-talet, varefter de tre minderåriga gossarna Carl, Anders och Nicklas letar sig upp till Ljusnarsberg för att hitta sin far Knut som då vid denna tidpunkt redan uppehåller sig där. De tre bröderna är vid denna tidpunkt ca 14, 10 och 7 år gamla. Det verkar inte som om de hittar sin far, då de överlever medelst tiggeri runt om i socknen, utan tillsyn eller omvårdnad. För fadern Knut har rymt igen – denna gång misstänkt för inbrottsstöld, vilket på sätt och vis är ett erkännande i sig.

    Knut Jansson (f: 1797 i Dufnäs, Järna) går därmed ut ur historien – han försvinner in i historiens dimma. Möjligen som förrymd hela vägen till Norge, för borta är han. Vintern 1843, i slutet av januari, dör den äldsta brodern av de tre; Carl Knutsson i bröstfeber, och de nu ensamma två yngre bröderna är återkommande föremål för sockenstämmans omsorg. Främst genom att få dem inackorderade (utan framgång). Ingen är beredd att anta dem, där inget pris lockar. De lyses ut flera gånger från predikstolen, vid gudstjänsten men ingen nappar trots att priset höjs…

    1843-02-08 visar sig den nu femåriga föräldralösa Nicklas (född i Arboga) i protokollen:

    Pastor Johan Dan Westholm försöker nu ställa frågan om ansvar över bröderna till Kopparbergs län (då åtminstone en av dem är född i Räfvåla) om hur och vem som äger ansvaret för att vårda och uppfostra de två små pojkar som ”kallas allmänneligen Knuts gossar”. Detta resulterar i ett brev:

    Brev till Konungens befallningshavande i Falun

    ”1844-10-26
    den 5/12 till pastorsämbetet i Arboga
    1845 9/1 till KB i Fahlun

    (—)

    Sedan genom härifrån avlåten skrivelse Konungens befallningshavande i Falun blivit underrättad om de i denna skrift uppgivna förhållanden rörande Knut Janssons barn, på det att derest barnen tillhöra Stora Kopparbergs län, anstalt måtte vidtas för deras dithämtande, anser Konungens befallningshavande härstädes annan dess åtgärd i avseende å nämnda barn icke vara utav denna pastorämbetets anmälan påkallad; Åliggande det Ljusnarsbergs församling att emellertid (…) Knut Janssons barn, såväl som Vagnmakaren Ljunggren, nödig omvårdnad så länge de inom församlingen vistas; församlingen öppet lämnat, att å ort som vederbör, avhängiggöra talan om annan församlings skyldighet, att Knut Janssons barn underhålla och uppfostra, om fog därtill anses vara.

    I sammanhang härmed anser mig pliktig anmäla, att tvänne värnlösa barn, gossar, den äldsta omkring 10, den yngre omkring 7 år gamla, ha en längre tid uppehållit sig här i socknen!

    De kallas, efter fadern, allmänneligen Knuts gossar. Deras moder blev död uti Arboga eller Fellingsbro socken för omkring tre eller fyra år sedan. Barnen kom då hit till socknen, där fadern, Knut Jansson uppehöll sig och arbetade hos vem han kunde. Någon tid därefter begick denne Knut Jansson inbrottsstöld, åtminstone misstänkte därföre, och rymde, kvarlämnade de små värnlösa gossarna. Sedan dess har han här varken varit synlig eller i övrigt låtit höra av sig. Som Knut Jansson med numera avlidna hustru icke här utan, som det förmodas, uti Grangärdes församling senast varit mantalsskriven, så har icke heller Ljusnarsbergs församling kunnat åläggas ta någon närmare vård om deras här sig uppehållande barn. Emellertid driva nu dessa barn omkring i denna socken och uppväxa utan uppfostran och annan omvårdnad. Flera människovänner och ibland dem synnerligast Bergslagskassören herr J. Adler och dess fru, ha visserligen omfattat de olyckliga barnen med mycken omsorg, åtskilliga gånger givit dem kläder och även bekostat deras botande för (…), men alldenstund här finnes så många socken egentligen tillhörande, fattiga barn kan de främmande icke ägnas all den omsorg som av behovet påkallas.
    Vördsammast får jag för den skull till Höga Landshövdingeämbetet hemställa vilken utväg bör vidtas med dessa Knuts gossar, på det de icke måtte komma att bli i mistning av behövlig vård och uppfostran?

    Med djupaste vördnad framlever
    Det höga Landshövdingeämbetet

    Ljusnarsberg eller Nya Kopparberget
    den 24:e oktober 1844

    ödmjukaste tjänare
    J.D Westholm”

    1845-50

    Kopparbergs län har tagit emot brevet och svarar enligt nedan:

    ”1845-05-10 (no 684)

    Till Konungens befallningshavande i Örebro!

    I anledning av skrivelsen den 9 sistlidne januari får Konungens befallningshavande till (…) meddela att förre stalldrängen Knut Jansson från Räfvåla, Grangärde socken med hustru och trenne barn utflyttat från nämnde socken år 1836 efter därstädes den 12 oktober samma år uttagit flyttningsbetyg till Ljusnarsberg, samt att vid sådant förhållande, och då upplysning saknar därom huruvida icke Knut Jansson sedermera varit i Ljusnarsberg skriven, eller av vilken anledning sådant icke skett, Konungens befallningshavande för det närvarande desto mindre kan medtaga någon åtgärd för Knut Janssons ifrågavarande barnens avhämtande till Grangärde socken, som åtminstone det yngsta, om sju års ålder, tillkommit efter det föräldrarna ypphört att tillhöra Grangärdes församling. (…) Cancelliet den 5 maj 1845”

    De unga bröderna Anders och Nicklas är lämnade i Ljusnarsberg, modern är död och fadern har rymt för att undvika rättspåföljderna efter ett utfört inbrott och de försöker överleva på det de kan runt om i socknen. Sockenstämmans protokoll 1845-04-20 visar:

    §3. Åt de så kallade Knuts gossar beviljades till vardera en ny blågarnsskjorta jämte jacka och byxor av bolstervar.

    Senare samma år på hösten i stämmoprotokollet 1845-09-11 är pojkarnas öde igen aktuell:

    ”Enligt fattigvårdsprotokollet borde Knut Janssons kringvandrande värnlösa gossar inackorderas till försorg och vård hos något beskedligt och kristligt folk och för vardera av desssa gossar betalas 25 Rd Rgs. Oaktat härom från predikstolen skedd pålysning hade icke hos fattigföreståndaren någon anmält sig hugad emotta dessa gossar. Församlingens ledamöter ansåg det omöjligt att för den stipulerade betalningen få dessa gossar inackorderade, utan förklarade skäligt öka inackorderings-summan från 25 Rd Rgs till tjugofem Rd Banco för vardera gossen, så framt icke någon ville för lindrigare betalning dem emotta, föda, kläda och i kristendomen låta undervisa.”

    1849 avlider lillebror Nicklas i rödsot på Myrbo. Samtidigt är Anders är mantalsskriven på Abrahamsgård.

    Hur gick det sen?

    Anders överlever, växer upp och arbetar som dräng. En dag på tidig höst 1858 gifter han sig som tjugofyraåring med jämnåriga Stina Sundberg (f:1835). De bosätter sig i norra delen av socknen och lever större delen av livet på Hökärnstorp som idag är närmare Grängesberg än Ljusnarsberg.

    Stina har liknande erfarenhet av fattigt elände under uppväxten med sockengång och tiggeri som barn: När hennes far Jan Jansson Sundberg var ofärdig så fick han understöd av sockenstämman samtidigt som Stina, hennes lillebror och mor var av stämman; ”tillåtet att genom omkring vandrande inom socknen söka sitt uppehälle.”

    ”§1. Undertecknad ordförande tillkännagav att hos honom anmälan blivit gjord om åtskilliga fattiga, såsom varande i stort behov av något understöd av församlingens fattigvård, och ibland dessa i synnerhet Jan Jansson Sundberg från Stora Kumlan vilken genom i råkad sjukdom vore ur stånd att sig, hustru och barn försörja. På hemställan av huru stort underhåll församlingen ville för närvarande tilldela detta fattiga hushåll, beslöts att Sundberg skulle genast erhålla 1/8-dels tunna råg och hustrun jämte barnen vara tillåtet att genom omkring vandrande inom socknen söka sitt uppehälle.”

    Anders Knutsson och Stina Sundberg var min morfars farmor och farfar…

  • Bröllopsmordet

    Bröllopsmordet

    Det är allhelgona 1817 – och bröllopshelg på Östra Elfshöjden…

    Nils Ersson och Stina Adamsdotter dukar till bröllop vid Östra Elfshöjden på söndagen den 2:a november 1817. Hur många som bjudits vet vi ej, men vi kan anta att släkt och vänner deltar på festen. Där bor människor i alla åldrar och giftomannen, fadern, till bruden är hemmansägare så han torde vara bärgad för att kunna bjuda till bröllopsfest.

    Många var bjudna och i samma generation som fadern till bruden var grannfolket som bodde precis intill; Matts Nilsson och frun Stina Ersdotter. De deltog tillsammans med sina vuxna barn och deras respektive familjer. Ett av barnen, Petter, var med på festen. Han var 42 år gammal ogift och begiven på alkohol. Inte omöjligt att han kanske var väldrucken på bröllopet, med tanke på vad som sedan händer…..

    Till festen är också Jan Jansson från Högfors bjuden. Som ung man i samma ålder som brudparet, är han möjligen en vän till brudgummen. Han finns på plats, rimligen bland många andra fler i samma ålder, inbjudna av brudparet. Och festen pågår med mat och alkohol. På festen blir dock Jan Jansson från Högfors rejält berusad, oregerlig och enligt vittnen ”ogudaktig och förolämpande mot bröllopsfolket.”

    Gissningsvis reagerar många, men mest reagerar tidigare nämnd Petter Mattsson, 42-åringen som bor granne på Östra Elfshöjden. Han är känd som ”begiven på fylleri”. Han hämtar sin bössa och avlossar ett skott – som han efteråt förklarar var för att ”skrämma honom och andra kitsliga åskådare”. Skottet var mer än skrämsel, då kulan gick genom Jan Jansson som blev illa skadad.

    Grannen Petter Mattsson blir gripen för mordförsök och brottets rubricering höjs till mord onsdagen den 5:e november när Jan Jansson dör av skottskadan. Petter häktas och lagförs med planerad rättegång. Men efter nära två veckor i häktet, när han inte längre orkar med sin skuld eller kommande rättegång, väljer han att hänga sig i arresten…

    Bröllopsparet får en son Nils, som föds nio månader efter bröllopet. Liv slocknar och liv kommer till….

    Källor

    Ljusnarsberg (T) F:5 (1817-1840) Bild 6
    Ljusnarsberg (T) EI:2 (1775-1819) Bild 98
    Ljusnarsberg (T) AI:14a (1813-1819) Bild 66 / sid 55
    Ljusnarsberg (T) AI:14a (1813-1819) Bild 67 / sid 56

  • När smältan small….

    När smältan small….

    En onsdag mitt i veckan i oktober under arbetet med att smälta ut föroreningar i metallen, så föll en sten ner i garningen (kopparsmältan) och explosionen var ett faktum – flera av de som jobbade förolyckades men ingen förlorade livet.

    ”Nya Kopparberget d. 21 Oct. I härvarande kopparhytta inträffade igår, att vid en där anställd koppargarning, en sten från formväggen föll ned i garhärden, då man som bäst höll på att sprita den färdiggarade kopparen. Sten, som fallit blott några få kvarter, bräckte dock med sitt fall den översta tunna avsvalade kopparskivan, och det ovanpå flytande vattnet slapp därigenom ned i den ännu kvickflytande kopparmassan, varav en förfärlig explosion förorsakades, varvid den flytande kopparen kringkastades i stor myckenhet fram efter hyttgolvet. Av fyra personer som var sysselsatta med spritningen, blev dock enbart tvenne svårt skadade, den tredje lindrigt och den fjärde undslapp alldeles, medelst att han i ögonblicket kastade sig hel och hållen i vattensumpen. Sedan tillförlitlig läkarvård till provinsialläkarens hemvist i Nora varit möjlig, är det hopp att de skadade personerna finna bli återställda”

    Tidningsartikel Uppsala tidningar 1841-11-05:

    https://tidningar.kb.se/7n3hzphj5pfvwjlg/part/1/page/1

  • Roddturen som slutade illa

    Roddturen som slutade illa

    Per Fredric Ersson var född i Penningberget. Hans far och mor hette Eric Ersson och Anna Persdotter och han var den andra sonen av flera i rad.

    En måndag så for han tvärs över sundet mot Kattnäs.

    Av oklar anledning så spenderade han måndagen på Kattnäslandet och först om kvällen så tog han ekan för att ro över sundet i Södra Hörken för att ta sig hem till Penninglandet. Sträckan är inte särdeles lång (2-300 meter) men vädret är för oss okänt. Kanske det blåst hårt och han inväntat lugnare sjö. Men i mörkret så for han. På andra sidan fanns hans käresta Sofia Danielsdotter som han skulle gifta sig med och de hade lysts för första gången av tre helger i rad just söndagen den 15:e. Dagen före denna kvällens resa över vattnet.

    Men någonting går snett. Per Fredric blev endast 28 år gammal.

    Drunknade i Södra Hörken då han i mörker rodde ensam uti en eka från Kattnäset till Penningbergslandet. D. 16 October och d. 29 October igenfanns ej särdeles långt ifrån Kattnäslandet”.

    Ljusnarsberg (T) F:6 (1840-1856) Bild 44

    Ljusnarsberg (T) AI:17b (1841-1851) Bild 202 / sid 482

    Ljusnarsberg (T) EI:3 (1819-1855) Bild 62