Kategori: Sjukdom

  • 1845-08-31

    1845-08-31

    År 1845 den 31 augusti, hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling efter därom samma dag från predikstolen skedd kungörelse

    §1. Pastor tillkännagav att hos honom blivit av trovärdiga personer anmält, att pigan Carolina Olsdotter hos nämndeman Peter Persson i Brännbyn blivit, efter att någon tid uppfört sig något besynnerlig till den grad vansinnig och våldsam, att hon, för att inte tillfoga sig själv eller andra någon skada, måst fängslas med fotkedja. Den olyckliga flickan så väl husbonde, Peter Persson i Brännby, som ock bägge hennes bröder från Rundberget voro nu tillstädes och intygade det förhållandet med omförmälda Carolina Olsdotter beklagligen vore sådant, som hos pastor blivit uppgivet. Med anledning härav gjorde pastor föreställning om nödvändigheten att så skyndsamt som möjligt få henne intagen på lasarettet för undergående av provkur. Församlingens ledamöter inseende detta: beslöt att den sinnesjuka flickan skulle i denna vecka insändas till Örebro lasarett, och all den stund hon själv vore medellös, åtog församlingen sig att bekosta hennes försändande till och underhåll å länets lasarett, samt även i händelse hon skulle befinnas obotlig, göra ansökning om hennes inlösen å kronohospitalet i Vadstena och betala den därför vanliga avgiften. I anseende därtill att tvänne karlar ansågs nödiga till hennes vård under resan beviljades tolv /12/ riksdaler banco åt den som skjutsade henne från Rundberget till Örebro; vilken betalning skulle utgå från sockenkassan.
    Sedan sålunda blivit av församlingen överenskommet och beslutat framställdes punkt för punkt till besvarande de frågor, vilka uti landshövdingeämbetets kungörelse Nr 59 av den 24 mars 1836 innehållas och antecknades svaren för att bifogas ansökningen om den sinnessjuka flickans emottagande å lasarettet.
    §2. Åt vansinniga Fredric Persson vid Örkärn beviljades en fjärdedel (1/4 tunna) råg av fattigvårdskassan till underhåll intill dess rum bliva å lasarettet ledigt för hans emottagande till undergående av provkur.

    Sålunda överenskommet och beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar:
    J.D Westholm
    Pastor

    Kommentar


    Carolina togs in på Örebro lasarett och på ”dårkur” i Vadstena men återvände till Ljusnarsberg. Gifter sig så småningom med Fredrik Löberg (f:1822).

    Ljusnarsberg (T) AI:19c (1862-1871) Bild 72 / sid 570
    Ljusnarsberg (T) AI:19c (1862-1871) Bild 182 / sid 680
    Ljusnarsberg (T) AI:19d (1862-1871) Bild 87 / sid 808

  • 1839-01-06

    1839-01-06

    År 1839 den 6 januari hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling efter förut skedd laglig pålysning med tillkännagivande av ämnena för överläggningarna.

    §1. Undertecknad tillkännagav att herr kronolänsmannen N. Floding enligt kronofogden, (…) låtit idag till allmänn sockenstämma kalla sockenmännen uti denna församlingen för att ge dess uti besvären över den beslutna skolhusbyggnaden, icke deltagande ledamöter av de klagandes besvärsskrift, för att svaromål därpå uppge. Sedan såväl denna skrit som pastor herr kyrkoherden G. Godenius svaromål därpå, blivit upplästa, utsågs följande att hos Höga landshövdingeämbetet i Örebro på de övrigas vägnar avge förklaring över nämnda besvärsskrift neml: Herr patron N.G Lundbom på Löfnäs, herr inspektor J.G Lundqvist vis Stjärnfors samt häradsdomaren och sexmannen Johan Adler på Kyrkbacken. Besvärshandlingarna blev därefter till herr patron Lundbom avlämnade.

    Efter uppläsandet av pastors svar på besvärsskriften gjorde herr inspektor Magnusson vid Stjärnfors följande erinran vilken han ock begärde mätte ha i protokollet intagen neml; det att hans principal herr brukspatron Cederborgh ingalunda var emot pluraliteten av församlingens (…) att rum för skolan kunde beredas i någon av de förut härstädes befintliga allmänna byggnader och således kostnaden av ett nytt skolhus undvikas.

    §2. Tillspordes församlingens ledamöter om de ville till länslasarettet insända och där underhålla Per Svenssons från Örtjärn vansinniga son Jan. Härå gavs det svar att som Per Svensson (..) hemmansägaren och inbrukare i Hörks hytta borde han själv äga medel att underhålla sin son på lasarettet, varför församlingen för denna gång bestred allt deltagande däruti. Men skulle hans olyckliga son icke där efter första kuren bli botad, ville sockenmännen icke undandra sig att sedermera till hans underhåll å lasaretttet eller hospital, efter behov bidra.

    Sålunda överenskommet och, beslutat samt uppläst och justerat intyga på församlingens vägnar

    J.P Strandell.
    Komminster och ordförande under pastors frånvaro

  • 1836-06-03

    1836-06-03

    Anna Stina Grönberg har kraftiga epileptiska anfall som förskräcker omgivningen och stämman inser de behöver kontakta läkare…

    Protokoll hållet i allmän sockenstämma vid Ljusnarsbergs församling den 3 juni 1836 sedan laglig pålysning därom från predikstolen skett.

    §1. Upplästes en genom lasarettskamreraren i Örebro, herr P. Bellqvist översänd läkarattest rörande svagsinta (…) Maria Österberg varit hennes svåra sjukdom, efter undergången provkur, förklaras vara obotlig och hon således i stort behov att inlösas på Wadstena centralhospital för att där antingen om möjligt är fullkomligt kureras eller och för livstid kvarbli. I anledning härav tillfrågades församlingen om den i anseende till Maria Österbergs flera fattigdom och beklagansvärda tillstånd vill inlösa henne på centralhospitalet uti Wadstena med 33 Rd 16 S Banco, samt bestrida kostnaderna för hennes ditförande? Vartill enhälligt bejakades och anmodades pastor att till höga landshövdingeämbetet i Örebro därom skriva ansökning.

    §2. Sedan flera av församlingens ledamöter anmält att ogifta kvinnspersonen fattighjonet Anna Stina Grönberg vid Tappen och som i sexton år var under sin (…) besvärad av fallandesot (…) kring socknen för att av varje matlag efter antagen ordning underhållas, genom sina ofta påkommande epileptiska anfall injagar sådan förskräckelse i synnerhet gos havande kvinnor och små barn, som (..) kunde bliva av farliga följder; så blev nu med allas bifall beslutat, att Anna Stina Grönberg skulle anmälas hos höga landshövdingeämbetet i Örebro till emottagande å länets lasarett för att på församlingens bekostnad undergå provkur, varefter församlingen vill, om ingen bättring var att hoppas även söka att på sin bekostnad få nämnda kvinna inlöst på centralhospitalet uti Vadstena för livstiden. Det oäkta barn, 6 år gammalt, som Anna Stina Grönberg framfött åtog sig församlingen att vårda och uppfostra. Endast följande upplysningar, rörande denna kvinna, har att varit möjligt att vinna. Hon är född oäkta härstädes 1796-02-16 av modern pigan Cathrina Persdotter som alltid varit av en jämn och god hälsa, ehuru stadd i torftiga omständigheter. Vid 21 års ålder medan Anna Stina Grönberg ännu var frisk framfödde hon en oäkta son, som avled 1828 i (…)feber. Omkring 1820, då hon tjänte såsom vallpiga, berättas det, att hon blivit svårligen skrämd av en elak tjur och tros detta vara orsaken till första utbrottet av hennes fallandesot. 1822 var hon sedan i så hög grad angripen av denna sjukdom, att församlingen måtte vårda och föda henne tillika med barnet vissa dygn på vart matlag. 1830-02-01 framfödde hon åter ett oäkta barn som ännu lever. Någon tid därefter var i sockenstämma fråga om att inlösa henne på hospital, men de flesta av församlingens ledamöter trodde bäst vore att därmed dröja till dess barnet (..) något äldre. Uti förhörsboken står hon för flera år tillbaka antecknad som liderlig. Det från ungdomen har hon varit av ett ganska häftigt lynne och genom sin sysslolösa levnad i senare åren har hon blivit allt mera pockande i sina fordringar och besvärlig att ha i huset.

    Sålunda beslutat, uppläst och justerat intyga datum ut supra å församlingens vägnar
    Gustaf Godenius, pastor
    P.J Lundbom
    (… ……..) (… …….)

  • 1844-12-08

    1844-12-08

    Gossen Haglunds sjukdom är förvärrad och nu kanske han behöver skickas till Örebro lasarett…

    År 1844 den 8 december hölls, efter åtta dagar förutskedd pålysning med ämnenas tillkännagivande, allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.

    §1. Pastor anmälde att herr apotekaren C.O Hamnström från Lindesberg hade, uti skrivelse den 29:e sistlidna november till pastor, begärt att Ljusnarsbergs församlinge måtte kallas till allmän sockenstämma, utsatt till denna dag, då herr apotekaren skulle tillstädes komma och proponera Ljusnarsbergs församling att hons Kongl. Sundhetskollegium söka få ett ordentligt och efter ortens behov lämpat apotek och till föreståndare av detsamma föreslå honom/Hamnström/. Sedan ordföranden sålunda öppnat sockenstämman förklarade herr apotekaren Hamnström personligen närvarande, det han icke hädanefter vore i tillfälle att såsom hittills, tillhandahålla medikamenter på de tider herr doktor Roth besöker församlingen. Följden därav blive, att herr doktorns recept icke kunna, såsom nu skett, expedieras på stället, utan måste medikamenterna medelst extra bud hämtas från något av de närmast belägna apoteken. Härigenom uppkommer icke allenast en dryg och (..) mindre bemedlade personer alltför betungande hämtningskostnad utan ock en alltid för patienten äventyrlig tidsutdräkt enär till Lindes apotek, som är det närmast belägna, är tre och 7/8 mil och till medikamenternas hämtning därifrån erfordras en tid av omkring ett dygn. Till avhjälpande av dessa olägenheter föreslog nu herr apotekaren församlingen att hos Kongl. Sundhetskollegium begära att härstädes, i närheten av sockenkyrkan få anlägga ett ordentligen privilegierat apotek som förestods av vederbörligen examinerad apotekare. Församlingen tog det gjorda förslaget i övervägande: och all den stund behovet och nyttan av ett så beskaffat ordentligt apotek inom socken nu mera än tillförene insågs, så beslöts att Ljusnarsbergs församling skulle hos Kongl. Sundhetskollegium göra ansökan om privilegium å inrättandet av ett ordentligt sockenapotek härstädes, samt att såsom skyldig erkänsla för den beredvillighet, varmed herr apotekaren Hamnström härstädes tillhandahållit medikamenter på de tider herr doktor Roth här, enligt med större delen av församlingens ledamöter träffad överenskommelse, inträffat och lämnat läkarbiträde, skulle församlingen föreslå honom, Hamnström, till föreståndare för det sålunda begärda apoteket.
    Den med beslutet missnöjde må där söka ändring genom besvär som ingives Konungens befallningshavande i Örebro innan kl 12 a trettionde dagen m.m.

    §2. F.d gårdsfarihandelsbetjänten Johannes Österlund från Dahltorps socken i Västergötland hade hos pastor velat inlämna prästbetyg för inflyttning i socken; men som Österlund hade hustru och barn och icke kunde skrivas här annorlunda än såsom inhyses, hade pastor i anledning att det för församlingen upprättade och gällande fattigreglemente funnit sig förhindrad att emotta Österlunds prästattest och honom med familj i kyrkoboken inskriva innan församlingen å allmän sockenstämma därtill lämnat sitt bifall. För den skull hemställde nu pastor till församlingens ombeprövande huruvida Österlund med hustru och barn, såsom ägande betyg om oklandrad frejd, må tillåtas att i socken inflytta och skattskrivas. Församlingens ledamöter förklarade, att om Österlund kunde för sig och sin familj prestera en så beskaffad borgensförbindelse som fattigreglementet föreskriver, skulle honom tillåtas i församlingen inflytta – men utan slik förbindelse ville ej församlingen lämna bifall till detta hushålls inflyttning.

    §3. Hos pastor hade blivit anmält , att efter Eric Erssons från Sundet efterlämnade änka, Stina Carlsdotter, insjuknat vid Skäret hos Per Larsson, som icke ägde råd att utan ersättning vårda och försörja bemälda fattiga och sjuka änka. Församlingen beviljade för den skulle en betalning av en Rd Rgs i veckan under änkans sjukdom, vilken betalning skulle av fattigvårdskassan utgå och beräknas ifrån den dag hon där insjuknade och intill dess hon vore så vida till hälsan återställd att hon kunde begiva sig från Skäret och till sitt hemvist.

    §4. Anders Andersson i Björkäng tillkännagav att gossen Fredric Haglund icke blivit bättre i sitt sjuka ben och fot utan att snarare det onda syntes förvärras, hemställande för den skulle om icke det vore bäst att så skyndsamt som möjligt söka få honom intagen på lasarettet i Örebro. Efter denna meddelade upplysning beslöts att Anders Andersson skulle härom rådfråga herr doktor Roth och i händelse han ansåg det behövligt till gossens förbättring, uppdrogs åt Anders Andersson att gå i författning om Haglunds avsändning till Örebro lasarett. Resekostnaderna till Örebro skulle ävensom avgiften till lasarettet bestridas av sockens fattigkassa.

    Sålunda överenskommet och beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,
    J.D Westholm, ordf pastor
    C. Carlberg
    Bergman
    Uppläst från Ljusnarsbergs kyrkas predikstol söndagen den 29:e december 1844 av J.D Westholm

    Kommentar

    Johannes Österlund och familj verkar ha kunnat prestera en borgen då de blivit inskrivna i socken men det tycks tagit en liten tid och gissningsvis har de bott som inhyses till dess de skrivits in fyra år senare (1848). De flyttade in på Kvarnbäcksmossen i Hörken.

  • 1844-07-21

    1844-07-21

    Aron Aronssons son Aron vid Tappen har varit sängliggande i två år i stort lidande – något måste göras…

    Protokoll fört vid allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 21:a juli 1844.

    §1. Upplästes de av herr kronolänsman P.F Floding uppgjorda längder över de tvenne genom häradet passerade kronoskjuser för kruts transporterande till andra orter, vilka längder sedna de skjutsande bekommit den vanliga skjutslegan, kvitterades och underskrevs.

    §2. Herr A. G Andersson vid Sandbacken hade till pastorsämbetet avlämnat en så tydande skrivelse:


    ”Till Sundhetsnämnden i Nya Kopparbergs eller Ljusnarsbergs församling!
    Uppå hänvisning av pastorsämbetet får jag anmäla huruledes Aron Aronsson vid Tappen har en ofärdig som av samma namn, vilken borde av församlingens vård ansättas och befordrad härbergande, uppehälle och läkarvård innan jag låter i verket ställa landshövdingeämbetets avlysnings utslag: Och detta så mycket hellre, som gossens föräldrar förklara sig icke härtill veta någon utväg och icke vilja anlita läkarbitröde, som dock trolgien skulle medföra gossens förbättring.

    Sandbacken den 6 juli 1844 A.G Andersson.”

    Efter undfången del av denna herr Anderssons skrivelse har bergsman Anders Andersson i Björkäng såsom varande ledamot uti sockennämnden och över det distrikt inom vilket Aron Aronsson bor, undersökt det uppgivna förhållandet och därom avgivit efterföljande berättelse:

    ”På begäran av A.G Andersson haver undertecknad besiktigat Aron Aronssons ofärdiga son på Tappen, som har varit sängliggande nära tvenne år och hade flera små öppna sår på lår och ben, samt senorna hopdragna i båda knävecken. Men föräldrarna (…) att han var på bättringsväg och sade att såren har varit mycket större, samt att numera värk och sveda har givit sig. Gossen instämde och uti föräldrarnas yttrande, och båda för all del att icke gossen skulle föras till något lasarett, ty sådant ville de icke undergå.

    Sålunda undersökt och förrättat, som betygas av Björkäng d. 13 juli 1844, Anders Andersson”


    Sedan pastor uppläste föregående båda skrivelser, hemställde han församlingens ombeprövning, vilken utväg borde vidtas med den olyckliga gossen. Efter någon överläggning beslöts, att församlingen skulle på fattigkassans räkning få honom intagen å Örebro länslasarett oaktat föräldrarna icke skulle vilja därtill samtycka. Församlingen ansåg det vara både dess plikt och rättighet att taga vård om denna gosse vars föräldrar under gossens tvååriga lidande försummat att rådfråga någon verklig läkare eller inför församlingen amäla det olyckliga sjukdomstillståndet och deras oförmåga att själva bekosta läkararvode och medikamenter: Aron Aronssons hustru, modern till den sjuka gossen, företrädde ny och uppgav att hon på tillsägelse av herr Andrsson inställt gossen till besiktning av herr doktor Roth vid hans senaste hörvaro, men att doktorn till henne ingenting yttrat om gossens sjukdom eller föreskrivit några medikamenter. Någon utav de närvarande sockenmännen tillkännagav då att herr doktor Roth lämnat till herr Anderson ett recept å de medikamenter som borde begagnas men att herrr Andersson ännu icke från Lindes apotek fått hem de föreskrivna medikamenterna. Med anledning härav beslöts att dröja med gossens insändande till Örebro lasarett intill dess man erfarit verkan av de efterskrivna snart hemförväntade medikamenterna. Skulle efter deras begagnande icke någon förbättring visa sig, borde det fattade beslutet om gossens avsändning till lasarettet skyndsamt bringas till verkständighet.

    Sålunda beslutat och överenskommet, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,
    J.D Westholm, ordf pastor
    A Magnusson
    Eric Persson i Viken

    Kommentar

    Aron Aronsson den äldre var född 1802-06-23 i Ljusnarsberg och var gift med Stina Olsdotter (f: 1802) och de bodde på Tappen som inhyses. De fick fyra söner, Johan (f:1827), Aron (f:1829), Carl (f:1833) och Per Erik (f: 1839)

    Sonen Aron gick ur tiden 1845-02-24 vid Tappen och fem år senare flyttade återstoden av familjen till Torsåker, Gästrikland (1850). ”Skrovler övergången till hektik” är noterad som dödsorsak och detta sjukdomsförlopp var troligen orsakad av Mycobacterium Bovis, som överförs via obehandlad mjölk från infekterade nötkreatur.

    Initialt blev han troligen smittad med ovan som blev lymfkörteltuberkulos vilken orsakar smärtsam svullnad av en eller flera lymfkörtlar resulterande i feber, svettningar, asteni och viktminskning. Det senare begreppet (hektik) beskrivs som kronisk feber, med stark avmagring, ymnig klibbig svett. Vanligen företrädande i det senare stadiet av tuberkulos.

    Ljusnarsberg (T) AI:17c (1841-1851) Bild 201 / sid 767
    Ljusnarsberg (T) F:6 (1840-1856) Bild 58

  • 1844-03-31

    1844-03-31

    Stora klockan har en spricka, varför försiktighet vid ringning anmodas. Sedan har veneriska smittan spridit sig. Rejält…

    År 1844 den 31 mars hölls, efter därom 8 dagar förut skedd pålysning, allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.

    §1. Anmälde pastor att Jan Olsson från Stora Smedberget tillkännagivit, att som hos honom inackorderade fattighjonet, änkan Gretha Ersdtotter, redan på 12:e veckan varit av så svår sjukdom sängliggande, att hon ickedet ringaste kan sköta sig själv, han nödgades frånsäga sig vidare sköta och vårda henne så framt icke församlingen ville med avseende på hennes beklagliga sjukdomstillstång skäligen påöka hennes underhåll.
    Församlingen tog hans begäran i övervägande och enär det uppgivna förhållandet av flera tillstädes varande personer vitsordades beviljades en tilläkning av 5 Rd Rgs. Jan Olsson var väl icke tillstädes, men ansågs böra åtnöja denna ökning.

    §2. Vid om ytterligare fråga om ringningen efter högst salig Hans Majestät konungen inlämnade s en ifrån herr patron P.J Lundbom på Lövnäset så ord från ordlydande skrivelse:


    ”Till sockenstämman den 31 mars 1844
    I anledning av den dagliga nötning och starka påkänning som kyrkans trenne klockor hava av ringningen efter högst salig konungen, och jag påminner mig så väl av prosten Östmark, samt sedermera hav hört omtalas, att största klockan skall hava en fin spricka och att kläppen så nött att den är alldeles platt i själva slaget, så får jag hemställa om icke till undvikande av stor kostnad med lagning och befaring av sönderringning, den stora klockan skulle kunna alldeles undvikas till begagnande om söcknedagarna, och kungsringningen således verkställas med endast tvenne klockor, varigenom även en liten besparing i utgiften till de många ringare kunde vinnas.
    På flera ställen begagnas endast tvenne klockor, där tre finnes och i några socknar lärer endast en brukas.

    Löfnäs, den 31:a mars 1844. P.J Lundbom”

    Efter uppläsandet härav äskade pastor den övriga församlingens utlåtande över det av patron Lundbom väckta förslag att söcknedagarna begagna till kungsringningen endast de tvenne mindre kyrkklockorna. Flera ledamöter yttrade nu att de hört omtalas att den stora klockan skulle finnas en fin spricka, vilken berättas ha uppkommit vid ringningen efter högst salig konung Adolf Fredrik och tillika vore det känt att i Ramsberg och på andra ställen begagnades om söcknedagarna icke alla klockorna utan antingen 1 eller 2 varför församlingen trodde sig på anförda grunder, icke brista uti undersåtlig vördnad och lydnad om även här under söcknedagarna kungsringningen skedde med tvenne istället för tre klockor. Allstå beslöts att under söcknedagarna den spräckta storklockan skulle vila men de bägge andra begagnas; varemot om sön- och högtidsdagar alla tre klockorna borde vid kungsringningen begagnas.
    Med anledning härav frågade pastor huru många ringare erfordrades till de tvenne mindre klockornas ringning en hel timme. Tre utom den ordinarie ringaren ansågs därtill erforderliga – vilket antal borde med tre förökas de dagar då även stora klockan skulle nyttjas.
    Därefter och sedan församlingen förklarat att 12 S Rgs till varje person om dagen vore den betalning som församlingen utom de till ansvarige ringaren bestämda 24 B, ville bestå, åtog sig ringaren Eric Wesström vid Finnkullen ansvara för ringningens verkställande för det föreslagna priset under hela den tid kungsringningen komma att pågå. Och förmanades Wesström tillse, att vid ringningen allt går ordentligt, så att icke klockorna komma att genom vårdslös eller oförsiktig ringning lida någon skada. Efter sålunda träffad överenskommelse har bemälda Wesström som i morgon, den 1 april, vidtager ringningen, att av socknens byggnadskassa beräkna sig ett arvode av 36 S Rgs för varje söcknedags och 1 Rd 24 S Rgs för varje helgedags- och söndagsringning där uti likväl den biträdande ordinarie ringarens arvode icke är inbegripet.

    §3. Slutligen tillkännagav ordföranden, att anledning förekommer att befara det veneriska smittan inom socken gripit mera omkring sig än man för någon tid sedan trodde alldenstund 10 a 12 personer uttagit bevis för att begiva sig till kurhuset i Örebro. Nu senast eller blott för tvenne dagar sedan, hade Stina Ersdotter från Jemtbo eller den så kallade Mansstina för sig uttagit ett sådant bevis. Hon har trenne oäkta barn, som nu under moderns kurtid bliva utan vård. Församlingen ansåg, att de tvenne äldsta kunde gå socknen omkring och söka sitt uppehälle, varemot det yngsta barnet borde någorstädes inackorderas. Bergsman Gustaf Ersson vid Elgfall hemställde likväl om icke barnen borde, inna de sändes ut på socknen, undergå besiktning för utrönande av om de lika med modern vore med venerisk sjukdom behäftade: Alla erkände viktigheten av denna anmärkning och enär under närvarande svåra väglag, någon läkares hitkomst icke vore att påräkna, skulle Lars Perssons hustru vid Elgfall vidtalas att besikta dem. Bäst ansågs ock om hon emot en skälig betalning kunde förmås, att under moderns, Stina Ersdotters, vistande på kurhuset emotta och vårda det yngsta barnet. Stina Ersdotter som ännu icke till Örebro avgått, företrädde efter slutad överläggning, underrättades om församlingens beslut och förständigades att, sedan hon först låtit sina barn av Lars Perssons hustru besiktigas, ofördröjligen avgå till Örebro.

    Sålunda överenskommet och beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,

    J.D Westholm, ordförande
    Eric Jansson, Stennäs
    Eric Persson, Wiken
    Jan Hindersson vid Västra Born.