Kategori: 1845

  • 1845-11-30

    1845-11-30

    Protokoll hållet vid allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 30:e november 1845

    §1. Till följe av den från Nödhjälpskommittén för inom innevarande års missväxt inom Uppsala, Stockholms och Västerås län nödlidande avlåtna adress till Svenska folket, meddelad uti Konungens befallningshavandes i Örebro utfärdade kungörelse, no 198, av den 17:e i denna månad, hemställde pastor huruvida Ljusnarsbergs församling vore i tillfälle att genom frivilligt sammanskott söka i sin mån bispringa de nödlidande inom förenämnda län och i händelse av församlingens beredvillighet därtill, huru understödet skulle utgå. Av de tillstädesvarande sockenmännen svarades allmänneligen, att de gärna ville med en skärv lämna sina nödställda lika den hjälp de kunde åstadkomma; men om sättet för utgörandet av denna hjälp var tankarna delade. Några föreslog att man ut ur någon av sockens gemensamma kassor borde ta en viss summa. De flesta däremot ansåg olämpligt att vidröra kassor bestämda för andra ändamål utan höll för tjänligast att en var finge fritt, efter en god vilja och förmåga, lämna fritt bidrag. Efter en stunds överläggning härom fattades det beslut, att uppsyningsmännen inom sockens skriftlag borde var och en ute i sin läsrote uppbära och till pastor avlämna de blivande frivilliga gåvorna. För vinnande av ordning och kontroll lovade pastor att för varje av de 39 läslagen upprätta en subskriptionslista varpå givaren skulle teckna sin hemvist, namn och beloppet av gåvan.


    §2. Anmälde pastor, att torparen Jan Persson med hustru och 4 barn från Ramsberg hade från Per Janssons i Södra Bergsgården egendom köpt en liten lägenhet, Bergsgårdsfall kallad, där han med hushåll ville bosätta sig och skattskrivas i denna församling: men pastor hade till följd av fattigreglementet för denna socken ansett sig förhindrad emotta Jan Perssons prästbetyg och honom med familj i kyrkoförhörsboken inskriva med mindre församlingen därtill ville lämna sitt bifall. Jan Persson nu tillstädes inlämnade en så ord för ord ansvarsförbindelse:


    ”Dagkarlen Jan Persson Findell, som varit i flera års tid i Kopparbergs församling på ett ställe vid Rälln och har vi underskrivna intet hört av att han varit någon till last utan med arbetssamhet och redlighet försörjt sig. Både han och hustru har med sin flit förkåvrat sig med lösören och tillhandlat sig ett jordstycke Berggårdsfall, som de mäst betalt och nu bebor. Så anser vi intet att de skulle bli socken till lasat, om dom skulle få flytta i socken tillbaka om kyrkoherden och socknenämnden för gott finner. Laggarbo den 28 november 1845.
    Om så skulle fordras går underskrivan i full borgen. Jan Ersson, Erik Persson i Laggarbo. Eric Jansson i Källbäcken”


    Efter uppläsandet härav äskade pastor församlingens utlåtande så väl över antagligheten av föreskriven borgensförbindelse som ock över Jan Perssons nu förnyade begäran att uti församlingen få inflytta och skattskrivas. De närvarande sockenmännen förklarade enhälligt att de godkände ansvarsförbindelsen och medgav Jan Persson med hustru och barn inflyttning i denna församling, varefter således pastor emottog Jan Perssons prästattest för inskrivning uti förhörsboken.

    In fidem J.D Westholm
    Sålunda överenskommet och beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar

  • 1845-11-09

    1845-11-09

    År 1845 den 9 november, hölls efter därom 14:e dagar förut skedd pålysning, allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.

    §1. Fattigvårdens protokoll av den 5 sistlidne oktober justerades och underskrevs.

    §2. Sedan ordföranden uppmanat församlingens ledamöter, att nu noggrant pröva det av fattigvården uppgjorda förslag till fattighjonens underhåll för 1846 och därvid göra de anmärkningar och erinringar, som till äventyrs kunna finnas behövliga, upplästes ånyo fattigvårdens förslag och godkändes till alla delar med undantag av nedanskrivna förändringar:

    1. Uppå av nämndeman Peter Persson i Brännbyn och åtskilliga andra sockenmän anförda skäl ökades Per Olssons änkas från Mosstorp underhåll ifrån fem Rd till Femton Rd Rgs vilken underhållssumma skulle av styvmågen Anders Jansson vid Mosstorp så (…) emot det han kristligen vårdar, härbärgerar och försörjer bemälda änka under vintermånaderna eller tills sommaren 1846. Och skulle herr inspektor Bäckström på Högfors anmodas tillsäga Anders Jansson om skyldigheten att emot nämnda betalning, hushärbärgera och föda sin styvsvärmor under besagda tid.
    2. Enligt fattigvårdsprotokollet borde Knut Janssons kringvandrande värnlösa gossar inackorderas till försorg och vård hos något beskedligt och kristligt folk och för vardera av desssa gossar betalas 25 Rd Rgs. Oaktat härom från predikstolen skedd pålysning hade icke hos fattigföreståndaren någon anmält sig hugad emotta dessa gossar. Församlingens ledamöter ansåg det omöjligt att för den stipulerade betalningen få dessa gossar inackorderade, utan förklarade skäligt öka inackorderings-summan från 25 Rd Rgs till tjugofem Rd Banco för vardera gossen, så framt icke någon ville för lindrigare betalning dem emotta, föda, kläda och i kristendomen låta undervisa.
    3. Då Mats Matssons änka vid Svartvik sågdam, skulle såsom gammal och av svindel besvärad, erhålla tre åttingar råg och kontant två Rd Rgs
    4. Carl Janssons änka med flera minderåriga barn vid Svartviks sågdam beviljades till hjälp en fjärding råg och en fjärding havre.
    5. Gamla pigan Stina Larsdotter från Ställdalen beviljades en fjärding råg.
    6. Änkan Gretha Möller vid Druckenstorp en fjärding råg och kontant 2 Rd Rgs.
    7. Gamla pigan Anna Andersdotter vid Sandsjö, en fjärding råg, en fjärding havre och kontant 2 Rd Rgs
    8. Jan Olssons änka i Blåmansbäcken en fjärding råg.
    9. För vansinniga Asplunds Cajsa Ersdotter skulle B.F Messing vid Lövåsen erhålla för år 1846 tjugofem Rd Rgs.
    10. Gossen Fredric Haglund som under förflutna året varit inackorderad hos bergsman Anders Andersson i Björkäng anmäldes vara utan husbonde och tillflyktsort för vintern. Församlingens ledamöter förklarade att de väl icke längre kunde bevilja underhåll tå en gosse som nu var fyllda 17 år och sedan han på församlingens bekostnad blivit å lasarettet för sin benskada botad, har arbetsförmåga, men med avseende där på att bemälde Haglund vore till förståndet något inskränkt och ännu icke kunnat inhämta ens den enfaldigaste kristendomskunskap ville församlingen åta sig lämna något litet bidrag till nödiga kläder åt honom samt till hans undervisning i kristendom. Och anmodades Anders Andersson att på dessa villkor söka skaffa gossen pålitlig husbonde.
    11. Sedan kvinnan Carolina Persdotter Stjerna från Salboborn hade med döden avgått och efterlämnat tvenne oäkta barn i fattigdom och uselhet vid talades och åtog sig torparen Niclas Brundin vid Brofallstorp att emotta, vårda och försörja bägge dessa barn intill den 1 nästkommande maj emot en betalning av tjugo riksdaler riksgälds, som av fattigvårdskassan skulle utbetalas. Därjämte anmodades och befullmäktigades Niclas Brundin att å Ljusnarsbergs församlings vägnar, fullfölja och utföra den emot bergsmannen Jan Jansson i Helleboda, Linde socken, redan under Carolina Stjernas livstid vid Lindes häradsrätt påbörjade rättegång med påstående att bemälde Jan Jansson, såsom angiven fader för Carolina Stjernas bägge oäkta barn, måtte åläggas emotta föda och uppfostra dessa barn samt ersätta Ljusnarsbergs församling all den kostnad som denna församlinge redan haft och än ytterligare torde få vidkännas för dessa barn, jämte rättegångskostnad. Och skulle ett behörigt utdrag av detta protokoll Niclas Brundin meddelas såsom fullmakt i och för denna rättegång.
    12. Till medikamenter åt Carl Jansson från Svartviks sågdam änkas dotter som 13 veckors tid legat isvår benvärk, beviljades två Rd Rgs att utgå från fattigvårdskassan

    §3. Till bestridande av fattigvårdskassans utgifter för nästkommande år 1846, beviljades en taxering av femtio organistlöner av socken samt 200 riksdaler riksgälds av fattigkassan.

    §4. Anmälde pastor att en torpare vid namn Jan Persson från Ramsberg hade sig tillhandlat nybygget Södra Bergsgårdsfall och nu uttagit prästattest från Ramsberg för att med hustru och tre barn bosätta sig och skattskrivas vid Bergsgårdsfall. Församlingens ledamöter, som ansåg nämnda lägenhet var alltför ringa och otillräcklig till ett sådant hushålls försorg, förklarade att omförmälda Jan Persson med hustru och barn ej borde tillåtas här i församlingen inflytta och skattskrivas förrän ställt antaglig borgen och säkerhet därför, att han eller dess familj icke i framtiden faller Ljusnarsbergs fattigförsörjning till last.


    §5. Enligt den utfärdade kungörelsen om de överläggningsärenden som på denna sockenstämma skulle förekomma, hade nu sockennämndsledamöterna emellan bort ske lottning för avgång utur sockennämnden och därefter nya ledamöter inväljas; men som icke fler än två a tre av nämndens ledamöter vore tillstädes och för övrigt högst få av sockenledamöterna så kunde ingen lottning eller val nu företas utan skulle därmed anstå till en framledes blivande sockenstämma.

    Sålunda överenskommet och beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar:
    J.D Westholm
    ordf. Pastor
    A. Magnusson
    Eric Jansson Dunderbo

  • 1845-10-19

    1845-10-19

    Protokoll hållet vid allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 19:e oktober 1845.

    §1. Till följd av landshövdingeämbetets kungörelse no 171 av den 29:E sistlidne september var nu församlingens ledamöter församlade för att välja fullmäktige, vilka på kallelse av kronofogden ska sammanträda för att välja en deputerad, vilken framdeles i förening med länets övriga deputerade, ska under landshövdingens ordförande besluta om länskurhusinrättningens angelägenheter. Vid nu för uppgivna ändamålet anställt va, utsågs till sockenfullmäktige herr inspektor A. Magnusson vid Stjernfors samt nämndemannen Per Ersson i Dahltorp och Anders Andersson i Grönhult vilka det således åligger att uppnå kronofogdens tillsägelse sammanträda och välja deputerad.

    In fidem
    J.D Westholm

  • 1845-09-28

    1845-09-28

    År 1845 den 28 september, hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling efter därom 8:e dagar förut skedd, och denna dag förnyad, pålysning med ämnenas tillkännagivande.

    §1. Till följe av nästföregående sockenstämmobeslut och i enlighet med kungörelsen om de överläggningsämnen, vilka på denna dags sockenstämma skulle förekomma, företogs nu till slutligt avgörande frågan om Capellansbohlets försättande uti bättre skick så till hägnader som ock till slogar, vad deras uppröjning besträffar. Härom fattades nu enhälligt det beslut att alla de uti syningsinstrumentet som föregående protokoll omförmäler, anmärkte bristfälligheter å gärdesgårdar och grindar samt slogarnas uppröjning skulle ske på sockens bekostnad utan att senast avträdande komminister därför skulle behöva vidkännas någon ersättningsskyldighet. Beträffande verkställigheten av omförmälda bristfällighetens avhjälpande anmodades nu varande boställsinnehavaren herr pastor Milenius, att dra försorg och på beting till billigaste träffa ackord om arbetet samt ha tillsyn att det blir fullt försvarligt gjort. Herr pastor Milenius, personligen närvarande, åtog sig detta uppdrag likväl med följande förbehåll, 1) att om gärdesgårdar och grindar icke kunna för det i syneinstrumentet upptagna pris sättas i fullgott stånd, församlingen ville efter räkning, betala även den överskjutande kostnaden, 2) att icke behöva ligga i förlag för arbetet, samt 3) att när arbetet blir färdigt församlingen ville genom valda ombud låta detsamma avsyna. Församlingens ledamöter godkännande dessa förbehåll biföll, att om icke hägnaderna kunna till det utsatta priset upphjälpas, den överskjutande skulle likaledes och på sätt herr pastorn föreslagit, efter räkning av församlingen betalas samt förklarade , att herr pastorn för arbetets påbörjande och fulländande ägde att hos herr kassör J. Adler i mån av behovet lyfta medlen eller åt arbetaren ge invisningar å byggnadskassan. När arbetet vore verkställt och herr pastorn därom gjorde anmälan ville församlingen föranstalta omavsyning.

    §2. Till deputerade, vilka jämte kronofogden bör stadga det pris, som för häradet skall intas uti priskuranten valdes: Häradsdomaren herr kassören J. Adler på Kyrkbacken och postmästaren herr P.A Carlberg i Abrahamsgård.

    §3. Slutligen företogs till ombeprövande den av en del bland hemmansägarna eller de före skattläggningen så kallade torpägare gjorda begäran att på allmän sockenstämma få väcka påstående därom att Östra och Västra allmänningarna måtte till skatt köpas för hela sockens gemensamma behov och nytta, men icke ensamt för fjärdepartägares räkning. Uppå av pastor nu härom gjord framställning förklarade herr inspektor A. Magnusson vid Stjernfors, att förenämnda hemmansägare, nämligen de, som icke vore fjärdepartsägare, önskade att få i mån av sina hemmansdelar delta uti skatteköpande av omförmälda allmänningar och av dem bli delägare, på det att de åtminstone måtte äga tillgång till byggnadsvirke för sådana hus och byggnader som av socken gemensamt ska byggas och underhållas, såsom kyrka, prästgårdar, sockenstuga m.m. Uti detta anförande isntämde de närvarande hemmansägarna. Men emot denna framställda önskan eller begäran protesterade likväl tvenne av de få tillstädesvarande fjärdepartsägare nämligen, herr bergslagskassören och häradsdomaren Johan Adler på Kyrkbacken och bergssex- och nämndemannen Eric Jansson från Stennäs; anförande att denna fråga, beträffade de ägande rätten till allmänningarna , icke kunde vara föremål för en sockenstämmas omprövning eller avgörande utan hade sökanden bort i denna sak vända sig till ortens bergsmästare, vilkens åliggande det då blivit att vid allmän bergsrätt därom inhämta bergslags intressenter eller så kallade fjärdepartsägares tankar. Häremot invände herr inspektör Magnusson ,att han av herr landskamreren Stenqvist i Örebro blivit hänvisad att hos pastor begära församlingens hörande härom uti allmän sockenstämma. Dessutom förmälde herr inspektorn att denna fråga förut blivit i bergsrätten väckt men avslagen vad han förmodade att saken skulle om i bergsrätten ånyo föredras röna samma öde – eller avslås; han anhöll för den skull det pastor ville proponera de närvarande hemmansägarna att utse ombud vilka ägde at å ort, som vederbör, föra deras talan uti ifrågavarande sak.
    Uppå därefter av pastor härom framställd proposition valde de nu närvarande hemmans- eller förr så kallade torpägarna enhälligt till fullmäktige for sig uti detta mål: Bruksinspektorn herr Anders Magnusson på Stjernfors samt nämndemannen Anders Andersson vid Körartorp och Eric Segelström vid Västra Lövfallet, vilka således skulle äga att å samtliga närvarande torpares vägnar hos vederbörlig auktoritet göra ansökning om allmänningens lösande till skatte icke blott till förmån för fjärdepartsägarna utan och för sockens övriga hemmansägare. Därefter begärde herr bergslagskassören Adler att till protokollet måtte tagas icke (…) hans gjorde protest emot allmänningarnas skatteköpande av någon annan än bergslaget som utgöres av fjärdepartsägarna samfällt, utan ock att han som stöd för denna sin avgivna protest nu åberopade Konglig Majestäts av den 8:e maj 1829 avlåtna nådiga skrivelser till kammar- och bergskollegierna angående bergsfrälsefrihetens upphörande inom Nya Kopparbetgs bergslag, samt ortens mantalssättningg och skattläggning. Uti denna nådiga skrivelses 1:a moment det, bland annat, heter:

    ”hvaremot de till Bergslagets gemensamma behof för kopparhandteringen afsatte tvänne allmänningstrakter om tvåtusende åttahundrade tunnland, utan avseende å de öfverskiutande åttatiotunnlanden endast må till ett mantal skattläggas.”


    Samt att uti 4:e momentet av samma nådiga skrivelse ett ställe lyder:

    ”Och kommer bergslaget således imedlertid endast att erlägga hittills vanliga skattebidrag, deribland äfven recognitions afgiften för de tvänne allmänningstracterne.”

    På grund härav förmenade herr bergslagskassören Adler, med vilken sexman Eric Jansson i Stennäs till alla delar förenade sig, det vore klart, att ifrågavarande allmänningar blivit avsatta för ett visst ändamål: Kopparhanteringens bedrivande, samt för övrigt att de vore en av Kongl. Majt och Kronan till bergslaget eller fjärdepartsägarna överlåten egendom. Omsider hemställde pastor om, under senast åberopade förhållanden, hemmansägaren icke ville med bergslaget inför bergsrätt söka att i all vänlighet och utan rättegång uppgöra denna sak; men de, betvivlande, att fjärdepartsägarna kunde i godo förmås att bifalla deras önskan, vidblev sitt fattade beslut, att genom förenämnde sina valda ombud, söka i laglig väg, göra sina anspråk på delaktighet uti allmänningarna gällande. Härefter upplöstes sockenstämman med tillkännagivande att protokollet komma att nästa söndag justeras och skriftlig bekväm hänvisning att därefter meddelas.

    Uppläst och justerat betyga å församlingens vägnar:
    J.D Westholm
    Pastor

    Jan Jansson
    Eric Persson i Wiken
    A. Magnusson

    Vid justeringen av föregående protokoll anförde herr postmästaren Claes Carlberg och nämndemannen Eric Kronberg vid Lillängen att de ansåg frågan om allmänningarnas skatteköp ingalunda bord bli föremål för en sockenstämmas överläggningar varjämte de uppgav att fjärdepartsägare utur bergslagets enskilda kassa för skattläggningen betalt rekognitionsavgiften för dessa skogar och efter skatteläggningen dess allmänningshemmanet åsatta kronoräntor och onera utom att torpägare uti dessa utgifter någonsin deltagit.
    In fidem J.D Westholm

  • 1845-09-14

    1845-09-14

    Protokoll hållet vid allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling uti sockenstugan den 14 september 1845 efter därom, 8:e dagar förut skedd kungörelse från predikstolen

    §1. Till följe av konungens befallningshavandes skrivelse av den 2:a innevarande september till pastorsämbetet, hemställde nu pastor till församlingens ombeprövande huruvida tillfälle är för manspersonen Per Ersson Mans, som blivit straffad för tredje resan stöld, att här användas till stadig sysselsättning hos pålitlig husbonde. Församlingens närvarande ledamöter förklarade, att det vore svårt nog i dessa tider att kunna bereda arbetsförtjänst för den stora mängd fattiga arbetare, som finnas inom denna församling och äro villiga att genom arbete ärligen försörja sig, än mindre kunde, under sådana förhållanden vara tillfälle till stadig sysselsättning för Per Ersson Mans, vilken genom sin inom denna socken förda lättjefulla och brottsliga vandel, gjort sig härstädes både avskydd och fruktad. Sedan alla de tillstädes varande sockenmännen var för sig, yttrat att ingen av dem behövde eller ville ha Mans uti deras tjänst, förklarade de enhälligt att ofta nämnde Per Ersson Mans, såsom vådlig för allmänna säkerheten, borde försändas till någon korrektionsinrättning.

    §2. Företeddes ett av nämndemannen Per Ersson i Dahltorp och bergsgevaldigern B. Wadsten vid Nya vägen, under den 7:e maj 1845 upprättat syneinstrument jämte ett av samma förrättningsmän därtill gjort senare tillägg över bristfälligheter å gärdesgårdar och grindar samt uraktlåten röjning vid Capellansbostället; uti vilket syneinstrument och tillägg alla dessa bristfälligheters avhjälpande är uppskattat till en sammanräknad summa av 100 Rd 42 S 3 rst riksgäldssedlar. Med anledning härav hemställde pastor om församlingen nu, såsom den tillförene alltid välvilligt gjort, ville på sin bekostnad i ordningställa komministers boställslägenheter så väl i avseende på hägnader som ock på flogens uppröjning; eller om nu varande innehavaren av dessa lägenheter skulle nödgas, att därom i laglig väg och efter av församlingen bekostad häradssyn, väcka påstående emot den avflyttade komministern herr pastor strandell? Härtill svarade de tillstädes närvarande sockenledamöterna att de, inseende behövligheten av och rättvisan däruti, att nuvarande innehavaren finge emotta Capellansbostället i fullt försvarligt skick, bifölls att de anmärkta bristerna finge på sockens bekostnad avhjälpas, helst som denna utgift skulle bli alltför betungande för pastor Strandell uti dess knappa omständigheter. Likväl, ehuru de ingalunda betvistade att församlingen skulle härtill lämna sitt enhälliga bifall, ansåg de sig nu vara nog få ledamöter tillstädes för att uti ifrågavarande sak fatta ett definitivt beslut, synnerligast vad tiden och sättet att verkställa de behövliga förbättringarna beträffade, vad nu beslöts, att denna angelägenhet skulle på en annan snart blivande sockenstämma tagas i närmare övervägande.

    Sålunda vara överenskommet och beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar:
    J.D Westholm
    Pastor

    Eric Persson i Wiken
    Eric Jansson vid Stennäs

  • 1845-08-31

    1845-08-31

    År 1845 den 31 augusti, hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling efter därom samma dag från predikstolen skedd kungörelse

    §1. Pastor tillkännagav att hos honom blivit av trovärdiga personer anmält, att pigan Carolina Olsdotter hos nämndeman Peter Persson i Brännbyn blivit, efter att någon tid uppfört sig något besynnerlig till den grad vansinnig och våldsam, att hon, för att inte tillfoga sig själv eller andra någon skada, måst fängslas med fotkedja. Den olyckliga flickan så väl husbonde, Peter Persson i Brännby, som ock bägge hennes bröder från Rundberget voro nu tillstädes och intygade det förhållandet med omförmälda Carolina Olsdotter beklagligen vore sådant, som hos pastor blivit uppgivet. Med anledning härav gjorde pastor föreställning om nödvändigheten att så skyndsamt som möjligt få henne intagen på lasarettet för undergående av provkur. Församlingens ledamöter inseende detta: beslöt att den sinnesjuka flickan skulle i denna vecka insändas till Örebro lasarett, och all den stund hon själv vore medellös, åtog församlingen sig att bekosta hennes försändande till och underhåll å länets lasarett, samt även i händelse hon skulle befinnas obotlig, göra ansökning om hennes inlösen å kronohospitalet i Vadstena och betala den därför vanliga avgiften. I anseende därtill att tvänne karlar ansågs nödiga till hennes vård under resan beviljades tolv /12/ riksdaler banco åt den som skjutsade henne från Rundberget till Örebro; vilken betalning skulle utgå från sockenkassan.
    Sedan sålunda blivit av församlingen överenskommet och beslutat framställdes punkt för punkt till besvarande de frågor, vilka uti landshövdingeämbetets kungörelse Nr 59 av den 24 mars 1836 innehållas och antecknades svaren för att bifogas ansökningen om den sinnessjuka flickans emottagande å lasarettet.
    §2. Åt vansinniga Fredric Persson vid Örkärn beviljades en fjärdedel (1/4 tunna) råg av fattigvårdskassan till underhåll intill dess rum bliva å lasarettet ledigt för hans emottagande till undergående av provkur.

    Sålunda överenskommet och beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar:
    J.D Westholm
    Pastor

    Kommentar


    Carolina togs in på Örebro lasarett och på ”dårkur” i Vadstena men återvände till Ljusnarsberg. Gifter sig så småningom med Fredrik Löberg (f:1822).

    Ljusnarsberg (T) AI:19c (1862-1871) Bild 72 / sid 570
    Ljusnarsberg (T) AI:19c (1862-1871) Bild 182 / sid 680
    Ljusnarsberg (T) AI:19d (1862-1871) Bild 87 / sid 808