År 1845 den 23 februari hölls, efter fjorton dagar förut därom skedd pålysning, allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.
§1 Uppå av herr brukspatron P. I Lundbom på Löfnäs till pastor gjord framställning om ett lämpligare sätt än det nu varande att avlöna herr doktor Roth för det läkarbiträde han lämnar denna församlings innevånare, hemställde ordföranden till församlingens ombeprövande om icke, enär behövligheten och nyttan av läkarbesök varje månad inom församlingen nu mera vora av pluraliteten bland socknens medlemmar insedd och erkänd, det vore lämpligast att till herr doktorns avlöning församlingens ledamöter allmänt och i förhållande till vars och nu större eller mindre tillgångar antog, vilket kunde ske på det sättet att de gemensamt åtog sig därtill en personalavgift av 3 eller 4 skilling banco att årligen utgå av varje skattskriven person och att de mera bemedlade dessutom betalade honom ett särskilt arvode så att herr doktorn för tvänne besök i varje månad vore tillförsäkrad en löneinkomst av omkring trehundra Rgs Banco för året. Detta projekt fann väl nu icke några egentliga motståndare, men de närvarande förklarade att för få ledamöter nu var tillstädes för att kunna besluta om en, hela socken drabbande beskattning vadan de yrkade att denna frågas avgörande uppsköts till den blivande valborgsmässo sockenstämma, vilket ock därefter förklarades nu vara församlingens beslut.
§2 Församlingens organist, klockare och skollärare herr G. Nederdahl företrädde och yrkade att han, som hittills efter dess förmenande uppburit endast organist och skollärarlönen, måtte i godo och utan anstälande rättegång utbekomma den genom Kongl. Förordningar bestämda klockarlönen en kappe råg, en kappe korn, en kappe havre av varje bonde eller matlag som jord innehar, och sedan när vigning sker, tu öre och efter ett lik tu öre, allt silvermynt. Såsom stöd för sitt yrkande företedde herr Nederdahl et utdrag av fil teologie doktorn m.m. Sv Wilskmans ecklesiastikverk, förra delen, p.318. Till denna framställning förklarade församlingens ledamöter att de trodde, att såsom klockar- och organisttjänsterna här var förenade, så utgick och lönen gemensamt för båda tjänsterna. Dock om den förenade organist- och klockarlönen skulle befinnas vara alltför knapp till en nödtorftig bärgning ville församlingens ledamöter framdeles och vid den blivande valborgsmässo sockenstämma ta herr direktör Nederdahls yrkande av löneförbättring i närmare övervägande.
§3. Handlanden Sven Modin bosatt vid Lilla Walltorp, anmälde att han emottagit till vård och försorg värnlösa flickan Anna Stina Andersdotter Ryss (tillförene inackorderad vid Forstorp) vilken flicka var i saknad av nödiga kläder, hemställande Modin om icke församlingen ville anslå någon liten summa till anskaffande av nödiga klädespersedlar åt henne, då han Modin, icke ville betunga församlingen med någon avgift för flickans föda och vård. Församlingen beviljade att till kläder åt bemärkta flicka, Modin skulle av församlingens fattigvårdskassa bekomma sex Rgs Banco med förbindelse att icke sedan lämna flickan ifrån sig uti samma utblottae tillstånd, som hon av honom blivit emottagen.
§4. Pastor företrädde en räkning från apotekaren C.G Hamnström, Linde över medikamenter utlämnade till åtskilliga fattiga inom socknen. Räkningen var daterad Lindesberg den 31 december 1844 och utgjorde en summa sju Rd 46 skilling 5 rst banco. Församlingen erkände räkningen till betalning av församlingens fattigkassa.
§5. Pastor hemställde till församlingens behjärtande om icke av socken skol- eller fattigkassa något understöd kunde anslås åt de många fattiga barn inom Lilla Smedsberg skriftlag under deras nu började skolgång, vilken eljest måste i förtid upphöra. Innan närmare vore uppgivet och utrönt behovet av ett sådant understöd, ville icke församlingen bevilja något för detta ändamål – men medgav att pastor må av skolkassan betala läraren dess arvode för fattiga barns undervisning så väl inom Lilla Smedbergs som andra skriftlag.
§6. Slutligen anmälde Lars Bengtsson från Skarptäkt, att gruvarbetaren Carl Jansson Messing från Nya Vägen blivit genom olyckshändelse uti Svartviks gruva slagit sig fördärvad, så att han åtminstone för en längre tid måste hållas vid sängen och således vore urståndsatt att för närvarande försörja hustru med tre små barn, anhållandes Lars Bengtsson å deras vägnar om något understöd under Messings sjukdom. Postmästaren C Carlberg lovade att lämna Messing någon hjälp av gruvkassan varmed nöden kunde i första hand utan sockenkassans anlitande, bliva av (…), vadan således nu icke av socknen något beviljades till bemälte Messings underhåll.
Sålunda överenskommet, beslutat, uppläst och erkänt betygas å församlingens vägnar:
J.D Westholm
Pastor och ordförande
Eric Persson i Wiken
Hindric Jansson vid Trumslagartorp.
Föregående protokoll från Ljusnarsbergs kyrkas predikstol uppläst den 6 april 1845 betygar J.D Westholm.
Kommentar
Carl Jansson förolyckades i gruvan vid Svartvik där han slog sig fördärvad under vintermånaderna och blev sängliggande. Carl dog som utfattig den 1:a april 1845. Dödboken noterar:
”Slagen fördärvad i Svartviks gruva och till följd av deraf död”
Men hur gick det för änkan och de tre barnen?
Maria Larsdotter bodde kvar på Skarptäkt och gifte aldrig om sig. Hon noterades som ”sjuklig” genom hela livet och flyttade sedermera till Rällsön när hon var 67 och tillbringade återstoden av livet som fattighjon tills hon gick ur tiden som 81-åring, den 4:e mars 1892.
