Kategori: Sockenstämmoprotokoll

  • 1845-10-19

    1845-10-19

    Protokoll hållet vid allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 19:e oktober 1845.

    §1. Till följd av landshövdingeämbetets kungörelse no 171 av den 29:E sistlidne september var nu församlingens ledamöter församlade för att välja fullmäktige, vilka på kallelse av kronofogden ska sammanträda för att välja en deputerad, vilken framdeles i förening med länets övriga deputerade, ska under landshövdingens ordförande besluta om länskurhusinrättningens angelägenheter. Vid nu för uppgivna ändamålet anställt va, utsågs till sockenfullmäktige herr inspektor A. Magnusson vid Stjernfors samt nämndemannen Per Ersson i Dahltorp och Anders Andersson i Grönhult vilka det således åligger att uppnå kronofogdens tillsägelse sammanträda och välja deputerad.

    In fidem
    J.D Westholm

  • 1845-09-28

    1845-09-28

    År 1845 den 28 september, hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling efter därom 8:e dagar förut skedd, och denna dag förnyad, pålysning med ämnenas tillkännagivande.

    §1. Till följe av nästföregående sockenstämmobeslut och i enlighet med kungörelsen om de överläggningsämnen, vilka på denna dags sockenstämma skulle förekomma, företogs nu till slutligt avgörande frågan om Capellansbohlets försättande uti bättre skick så till hägnader som ock till slogar, vad deras uppröjning besträffar. Härom fattades nu enhälligt det beslut att alla de uti syningsinstrumentet som föregående protokoll omförmäler, anmärkte bristfälligheter å gärdesgårdar och grindar samt slogarnas uppröjning skulle ske på sockens bekostnad utan att senast avträdande komminister därför skulle behöva vidkännas någon ersättningsskyldighet. Beträffande verkställigheten av omförmälda bristfällighetens avhjälpande anmodades nu varande boställsinnehavaren herr pastor Milenius, att dra försorg och på beting till billigaste träffa ackord om arbetet samt ha tillsyn att det blir fullt försvarligt gjort. Herr pastor Milenius, personligen närvarande, åtog sig detta uppdrag likväl med följande förbehåll, 1) att om gärdesgårdar och grindar icke kunna för det i syneinstrumentet upptagna pris sättas i fullgott stånd, församlingen ville efter räkning, betala även den överskjutande kostnaden, 2) att icke behöva ligga i förlag för arbetet, samt 3) att när arbetet blir färdigt församlingen ville genom valda ombud låta detsamma avsyna. Församlingens ledamöter godkännande dessa förbehåll biföll, att om icke hägnaderna kunna till det utsatta priset upphjälpas, den överskjutande skulle likaledes och på sätt herr pastorn föreslagit, efter räkning av församlingen betalas samt förklarade , att herr pastorn för arbetets påbörjande och fulländande ägde att hos herr kassör J. Adler i mån av behovet lyfta medlen eller åt arbetaren ge invisningar å byggnadskassan. När arbetet vore verkställt och herr pastorn därom gjorde anmälan ville församlingen föranstalta omavsyning.

    §2. Till deputerade, vilka jämte kronofogden bör stadga det pris, som för häradet skall intas uti priskuranten valdes: Häradsdomaren herr kassören J. Adler på Kyrkbacken och postmästaren herr P.A Carlberg i Abrahamsgård.

    §3. Slutligen företogs till ombeprövande den av en del bland hemmansägarna eller de före skattläggningen så kallade torpägare gjorda begäran att på allmän sockenstämma få väcka påstående därom att Östra och Västra allmänningarna måtte till skatt köpas för hela sockens gemensamma behov och nytta, men icke ensamt för fjärdepartägares räkning. Uppå av pastor nu härom gjord framställning förklarade herr inspektor A. Magnusson vid Stjernfors, att förenämnda hemmansägare, nämligen de, som icke vore fjärdepartsägare, önskade att få i mån av sina hemmansdelar delta uti skatteköpande av omförmälda allmänningar och av dem bli delägare, på det att de åtminstone måtte äga tillgång till byggnadsvirke för sådana hus och byggnader som av socken gemensamt ska byggas och underhållas, såsom kyrka, prästgårdar, sockenstuga m.m. Uti detta anförande isntämde de närvarande hemmansägarna. Men emot denna framställda önskan eller begäran protesterade likväl tvenne av de få tillstädesvarande fjärdepartsägare nämligen, herr bergslagskassören och häradsdomaren Johan Adler på Kyrkbacken och bergssex- och nämndemannen Eric Jansson från Stennäs; anförande att denna fråga, beträffade de ägande rätten till allmänningarna , icke kunde vara föremål för en sockenstämmas omprövning eller avgörande utan hade sökanden bort i denna sak vända sig till ortens bergsmästare, vilkens åliggande det då blivit att vid allmän bergsrätt därom inhämta bergslags intressenter eller så kallade fjärdepartsägares tankar. Häremot invände herr inspektör Magnusson ,att han av herr landskamreren Stenqvist i Örebro blivit hänvisad att hos pastor begära församlingens hörande härom uti allmän sockenstämma. Dessutom förmälde herr inspektorn att denna fråga förut blivit i bergsrätten väckt men avslagen vad han förmodade att saken skulle om i bergsrätten ånyo föredras röna samma öde – eller avslås; han anhöll för den skull det pastor ville proponera de närvarande hemmansägarna att utse ombud vilka ägde at å ort, som vederbör, föra deras talan uti ifrågavarande sak.
    Uppå därefter av pastor härom framställd proposition valde de nu närvarande hemmans- eller förr så kallade torpägarna enhälligt till fullmäktige for sig uti detta mål: Bruksinspektorn herr Anders Magnusson på Stjernfors samt nämndemannen Anders Andersson vid Körartorp och Eric Segelström vid Västra Lövfallet, vilka således skulle äga att å samtliga närvarande torpares vägnar hos vederbörlig auktoritet göra ansökning om allmänningens lösande till skatte icke blott till förmån för fjärdepartsägarna utan och för sockens övriga hemmansägare. Därefter begärde herr bergslagskassören Adler att till protokollet måtte tagas icke (…) hans gjorde protest emot allmänningarnas skatteköpande av någon annan än bergslaget som utgöres av fjärdepartsägarna samfällt, utan ock att han som stöd för denna sin avgivna protest nu åberopade Konglig Majestäts av den 8:e maj 1829 avlåtna nådiga skrivelser till kammar- och bergskollegierna angående bergsfrälsefrihetens upphörande inom Nya Kopparbetgs bergslag, samt ortens mantalssättningg och skattläggning. Uti denna nådiga skrivelses 1:a moment det, bland annat, heter:

    ”hvaremot de till Bergslagets gemensamma behof för kopparhandteringen afsatte tvänne allmänningstrakter om tvåtusende åttahundrade tunnland, utan avseende å de öfverskiutande åttatiotunnlanden endast må till ett mantal skattläggas.”


    Samt att uti 4:e momentet av samma nådiga skrivelse ett ställe lyder:

    ”Och kommer bergslaget således imedlertid endast att erlägga hittills vanliga skattebidrag, deribland äfven recognitions afgiften för de tvänne allmänningstracterne.”

    På grund härav förmenade herr bergslagskassören Adler, med vilken sexman Eric Jansson i Stennäs till alla delar förenade sig, det vore klart, att ifrågavarande allmänningar blivit avsatta för ett visst ändamål: Kopparhanteringens bedrivande, samt för övrigt att de vore en av Kongl. Majt och Kronan till bergslaget eller fjärdepartsägarna överlåten egendom. Omsider hemställde pastor om, under senast åberopade förhållanden, hemmansägaren icke ville med bergslaget inför bergsrätt söka att i all vänlighet och utan rättegång uppgöra denna sak; men de, betvivlande, att fjärdepartsägarna kunde i godo förmås att bifalla deras önskan, vidblev sitt fattade beslut, att genom förenämnde sina valda ombud, söka i laglig väg, göra sina anspråk på delaktighet uti allmänningarna gällande. Härefter upplöstes sockenstämman med tillkännagivande att protokollet komma att nästa söndag justeras och skriftlig bekväm hänvisning att därefter meddelas.

    Uppläst och justerat betyga å församlingens vägnar:
    J.D Westholm
    Pastor

    Jan Jansson
    Eric Persson i Wiken
    A. Magnusson

    Vid justeringen av föregående protokoll anförde herr postmästaren Claes Carlberg och nämndemannen Eric Kronberg vid Lillängen att de ansåg frågan om allmänningarnas skatteköp ingalunda bord bli föremål för en sockenstämmas överläggningar varjämte de uppgav att fjärdepartsägare utur bergslagets enskilda kassa för skattläggningen betalt rekognitionsavgiften för dessa skogar och efter skatteläggningen dess allmänningshemmanet åsatta kronoräntor och onera utom att torpägare uti dessa utgifter någonsin deltagit.
    In fidem J.D Westholm

  • 1845-09-14

    1845-09-14

    Protokoll hållet vid allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling uti sockenstugan den 14 september 1845 efter därom, 8:e dagar förut skedd kungörelse från predikstolen

    §1. Till följe av konungens befallningshavandes skrivelse av den 2:a innevarande september till pastorsämbetet, hemställde nu pastor till församlingens ombeprövande huruvida tillfälle är för manspersonen Per Ersson Mans, som blivit straffad för tredje resan stöld, att här användas till stadig sysselsättning hos pålitlig husbonde. Församlingens närvarande ledamöter förklarade, att det vore svårt nog i dessa tider att kunna bereda arbetsförtjänst för den stora mängd fattiga arbetare, som finnas inom denna församling och äro villiga att genom arbete ärligen försörja sig, än mindre kunde, under sådana förhållanden vara tillfälle till stadig sysselsättning för Per Ersson Mans, vilken genom sin inom denna socken förda lättjefulla och brottsliga vandel, gjort sig härstädes både avskydd och fruktad. Sedan alla de tillstädes varande sockenmännen var för sig, yttrat att ingen av dem behövde eller ville ha Mans uti deras tjänst, förklarade de enhälligt att ofta nämnde Per Ersson Mans, såsom vådlig för allmänna säkerheten, borde försändas till någon korrektionsinrättning.

    §2. Företeddes ett av nämndemannen Per Ersson i Dahltorp och bergsgevaldigern B. Wadsten vid Nya vägen, under den 7:e maj 1845 upprättat syneinstrument jämte ett av samma förrättningsmän därtill gjort senare tillägg över bristfälligheter å gärdesgårdar och grindar samt uraktlåten röjning vid Capellansbostället; uti vilket syneinstrument och tillägg alla dessa bristfälligheters avhjälpande är uppskattat till en sammanräknad summa av 100 Rd 42 S 3 rst riksgäldssedlar. Med anledning härav hemställde pastor om församlingen nu, såsom den tillförene alltid välvilligt gjort, ville på sin bekostnad i ordningställa komministers boställslägenheter så väl i avseende på hägnader som ock på flogens uppröjning; eller om nu varande innehavaren av dessa lägenheter skulle nödgas, att därom i laglig väg och efter av församlingen bekostad häradssyn, väcka påstående emot den avflyttade komministern herr pastor strandell? Härtill svarade de tillstädes närvarande sockenledamöterna att de, inseende behövligheten av och rättvisan däruti, att nuvarande innehavaren finge emotta Capellansbostället i fullt försvarligt skick, bifölls att de anmärkta bristerna finge på sockens bekostnad avhjälpas, helst som denna utgift skulle bli alltför betungande för pastor Strandell uti dess knappa omständigheter. Likväl, ehuru de ingalunda betvistade att församlingen skulle härtill lämna sitt enhälliga bifall, ansåg de sig nu vara nog få ledamöter tillstädes för att uti ifrågavarande sak fatta ett definitivt beslut, synnerligast vad tiden och sättet att verkställa de behövliga förbättringarna beträffade, vad nu beslöts, att denna angelägenhet skulle på en annan snart blivande sockenstämma tagas i närmare övervägande.

    Sålunda vara överenskommet och beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar:
    J.D Westholm
    Pastor

    Eric Persson i Wiken
    Eric Jansson vid Stennäs

  • 1845-08-31

    1845-08-31

    År 1845 den 31 augusti, hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling efter därom samma dag från predikstolen skedd kungörelse

    §1. Pastor tillkännagav att hos honom blivit av trovärdiga personer anmält, att pigan Carolina Olsdotter hos nämndeman Peter Persson i Brännbyn blivit, efter att någon tid uppfört sig något besynnerlig till den grad vansinnig och våldsam, att hon, för att inte tillfoga sig själv eller andra någon skada, måst fängslas med fotkedja. Den olyckliga flickan så väl husbonde, Peter Persson i Brännby, som ock bägge hennes bröder från Rundberget voro nu tillstädes och intygade det förhållandet med omförmälda Carolina Olsdotter beklagligen vore sådant, som hos pastor blivit uppgivet. Med anledning härav gjorde pastor föreställning om nödvändigheten att så skyndsamt som möjligt få henne intagen på lasarettet för undergående av provkur. Församlingens ledamöter inseende detta: beslöt att den sinnesjuka flickan skulle i denna vecka insändas till Örebro lasarett, och all den stund hon själv vore medellös, åtog församlingen sig att bekosta hennes försändande till och underhåll å länets lasarett, samt även i händelse hon skulle befinnas obotlig, göra ansökning om hennes inlösen å kronohospitalet i Vadstena och betala den därför vanliga avgiften. I anseende därtill att tvänne karlar ansågs nödiga till hennes vård under resan beviljades tolv /12/ riksdaler banco åt den som skjutsade henne från Rundberget till Örebro; vilken betalning skulle utgå från sockenkassan.
    Sedan sålunda blivit av församlingen överenskommet och beslutat framställdes punkt för punkt till besvarande de frågor, vilka uti landshövdingeämbetets kungörelse Nr 59 av den 24 mars 1836 innehållas och antecknades svaren för att bifogas ansökningen om den sinnessjuka flickans emottagande å lasarettet.
    §2. Åt vansinniga Fredric Persson vid Örkärn beviljades en fjärdedel (1/4 tunna) råg av fattigvårdskassan till underhåll intill dess rum bliva å lasarettet ledigt för hans emottagande till undergående av provkur.

    Sålunda överenskommet och beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar:
    J.D Westholm
    Pastor

    Kommentar


    Carolina togs in på Örebro lasarett och på ”dårkur” i Vadstena men återvände till Ljusnarsberg. Gifter sig så småningom med Fredrik Löberg (f:1822).

    Ljusnarsberg (T) AI:19c (1862-1871) Bild 72 / sid 570
    Ljusnarsberg (T) AI:19c (1862-1871) Bild 182 / sid 680
    Ljusnarsberg (T) AI:19d (1862-1871) Bild 87 / sid 808

  • 1845-06-29

    1845-06-29

    År 1845 den 29 juni, hölls efter därom tvenne helgdagar förut skedd pålysning med tillkännagivande av överläggningsämnena, allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.

    §1. Pastor tillkännagav att f.d pigan Sara Gretha Andersdotter från Sandbacken haden den 19:e dennes blivit död vid Smältarbacken och efterlämnat tvänne oäkta döttrar, av vilka var den äldsta vore så gammal att hon borde kunna försörja sig men däremot den yngsta dottern Maja Stina endast vore några dagar gammal och således tarvade den sorgfälligaste omvårdnad. Församlingen beslöt därför att vad detta späda flickebarn beträffade, ackordera in detsamma hos något beskedligt folk emot viss årlig betalning. Sedan flera välkända personer hade erbjudit sig att emotta och vårda barnet, men ingen av dem ville motta och vårda det för mindre än en Rd Rgs i veckan så träffades med Carl Anderssons från Jämtbo hustru det ackord att hon skulle emotta, kristligen vårda och försörja detta barn till den 1 januari 1847 efter en betalning av en riksdaler riksgälds för varje vecka. Åt Eric Anderssons hustru från Smältarbacken beviljades för den vård hon haft dels om detta barn dels ock om barnets avlidna moder under hennes sista sjukdom beviljades uti ett för allt tre Rd Rgs. Allt detta skulle utgå av fattigvårdskassan.


    §2. Uppsyningsmannen inom Fäbobackens skriftlag, Niclas Ersson vid Nedre Fäbobacken hade skriftligen anmält att Per Jonssons änka i Fäbobacken vore i anseende till i råkad sjuklighet oförmögen att försörja sig varför hon vore i behov av understöd. Med anledning av denna uppgift beviljades bemälda änka en tillfällig hjälp av en åtting råg; men som uppgiften icke av sockennämndsledamoten Peter Persson i Brännbyn, bestyrkt, ville ej församlingen för denna gång bevilja henne något större understöd.


    §3. Eric Hansson från Elgfalls ägor anhöll både skriftligen och muntligen om något understöd för att kunna sända sin starrblinda gosse och en svagsynt dotter till Stockholm för att å därvarande Serafimerlasarettet undergå operation å ögonen. Under behjärtande av Eric Hanssons fattigdom och hans omnämnda tvenne barns olyckliga belägenhet beviljades, att hans hustru, vilken borde vara barnen följaktig till Stockholm, skulle såsom respenningar bekomma av fattigkassan tio Rd banco.


    §4. Pastor gav tillkänna att Eric Person från Vintermoss (…) hade hos honom anmält sig behöva något större understöd än det honom förut beviljade. Församlingen förklarade att enär det föregivna behovet icke vore av uppsyningsman eller distriktets sockennämndsledamot bestyrkt kunde ej för denna gång fästa något avseende å Eric Perssons begäran.

    §5. Vid nu ånyo väckt fråga om anskaffande av något tjänligt rum för sockens fasta skola framlämnade herr brukspatron P.I Lundbom ett av honom och f.d postmästaren C.J Carlberg till följe av 5§ i föregående protokoll, upprättat kostnadsförslag över den projekterade inredningen av gruvstugebyggningen till tingsrum varigenom övre våningen uti sockenstugan kunde inredas till skolrum. Kostnadsförslaget även inredningen uti gruvstugebyggningen av trenne rum upptog en summa av 337 Rd Rgs utom murning, rappning av väggar, uppsättandet av kakelugnar och målning. Innan likväl den nu föreslagna inredningen företogs ansågs nödigt, att bergslaget såsom ensamt ägande gruvstugubyggningen, uti allmän bergsrätt hördes över och lämnade sitt bifall till förslaget. I anledning härav, beslöts att pastor skulle hos bergmästarämbetet begära bergslagets sammankallande till bergsrätt och att herr bergmästaren täckes därvid inhämta bergslagets tankar om ifrågavarande projekt samt ett utlåtande i saken avge. Varefter församlingen ville på en blivande sockenstämma fatta ett avgörande beslut om anskaffandet av lämpligt skolrum, vilket borde vara fullkomligen iordningställd före slutet av sommaren 1846.


    §6. Direktör Nederdahl hade anmält att en ny kakelugn behövdes uti dess kammare vad pastor hemställde om icke församlingen ville låta uti hans rum uppföra en sådan. Församlingen genmälde att det icke var många år sedan en ny kakelugn blivit uti klockarens rum uppsatt: men ville dock undersöka om den nu vore förbränd då de j vore emot att uppföra en ny.

    Uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar:
    J.D Westholm
    Ordf. Pastor
    E. Bergman

    Kommentar


    Den dagar gamla flickan Maja Stina på Sandbacken som blev utackorderad till Carl Anderssons hustru i Jämtbo, var född 19:e juni 1845 och gick bort 10:e augusti samma år orsakat av ”torsk” (sjukdom i munhålan som innebar blåsor, sår och beläggning).


    Den äldre systern Josephina, som stämman bedömde vara tillräckligt gammal för att försörja sig själv, var 15 år gammal, född 1830-03-13. Hon flyttade från Sandbacken till Sotbo som piga med namnet Josephina Isaksdotter. Året efter flyttar hon till Utanäng och tar namnet Lundblad. Hon flyttar 1848 till Finnhyttan för något år och sedan vidare till Nya vägen för att 1852 flytta till Norra Bergsgården som piga under handlanden Johan Åkergren.


    1857 finns hon på Krokfors Bolag med en son Carl Johan, född 1859-09-04. Maken Jan Persson f: 1831-12-23 är gjutare på Krokfors.
    Familjen flyttar till Arboga 1859-09-04 där familjen får ytterligare tre barn. Josefina går ur tiden 1906-12-20 i Arboga Stadsförsamling

    Ljusnarsberg (T) AI:17c (1841-1851) Bild 422 / sid 988
    Ljusnarsberg (T) AI:17c (1841-1851) Bild 169 / sid 735
    Ljusnarsberg (T) AI:17a (1841-1851) Bild 77 / sid 67
    Ljusnarsberg (T) AI:18d (1852-1861) Bild 198 / sid 1050
    Ljusnarsberg (T) C:14 (1849-1861) Bild 183
    Arboga stadsförsamling (U) AIa:13c (1872-1876) Bild 323 / sid 42

  • 1845-05-18

    1845-05-18

    År 1845 den 18:e maj hölls, efter 14 dagar förut skedd pålysning med ämnenas tillkännagivande, allmän Valborgsmässo sockenstämma med Ljusnarsbergs församling uti sockenstugan.

    §1. Upplästes, godkändes och underskrevs kyrkans, de fattigas, skolfondens, Fromma Stiftelsens, bokkassans och lasarettets räkenskaper; varvid behållningen den 1 maj befanns vara:

    Kyrkokassan:
    Utstående kapital_________: 5672- 16
    Obetalda intressen________: 142 – 36 – 6
    Obetald kyrkskat_________: 88 – 24
    Kontant_______________: 431 – 38 – 9______: 6335 – 19 – 3.

    Fattigkassan:
    Räntebärande fordringar____:2493 – 16
    Obetalda räntor__________: 73 – 12 – 1
    Kontant_______________: 203 – 14 – 9______: 2769 – 42 – 3

    Skolfonden
    Utstående kapital________: 2863 – 16
    Obetalda räntor_________: 79 – 38 – 5
    Kontant______________: 263 – 43 – 2______: 3207 – 7 – 1

    Fromma stiftelsen:
    Utstående kapital________: 1000 kr
    Räntan därå, efter bevillningsbidrag, 57 Rd utdelad till tio änkor.

    Bokkassan:
    Behållning uti böcker________: 12 –
    Kontant________________: 13 – 7 – 8

    Influtna lasarettsmedel_______: 42 Rd 12 s 7 rst

    Att revidera dessa räkenskaper valdes: Herr postmästaren P.A Carlberg på Abrahamsgård, herr inspektor A. Magnusson vid Stjernfors och nämndemannen Eric Segelström vid Västra Löffallet. Föregående årets räkenskaper, avseende den 30 april 1844, hade av postmästaren Claes Carlberg och herr inspektor A. Magnusson blivit granskade och riktiga befunna.

    §2. Upplästes byggnadskassans och fattigvårdskassans av herr kassör J. Adler förde och av herrar postmästare C. Carlberg och inspektor A. Magnusson reviderade och godkända samt nu underskrivna räkenskaper för år 1844 varav befanns att de av:

    Balans från 1843_________________________: 301 – 22 – 6
    Byggnadskassan utbetalda medel utgjort________: 481 – 18 – 6
    Kassans behållning________________________: 43 – 27 – 10 _____826 – 20 – 10
    Detta år till kassan_______________________________________826 – 20 – 10

    Balans från 1843_________________________: 18 – 40
    Fattigvårdskassans utgifter_________________: 939 – 12
    Influtna medel behållning___________________: 12 – 16__________ 970 – 20
    Detta år till kassan_________________________________________970 – 20

    Revisorerna hade anmärkt att kassören hade; efter anordning av kronolänsmannen P. F Floding, för omkring Finngruvan uppsatta ledstänger utbetalt tolv Rdr 41 skillingar och 4 rst banco, vilken kostnad, efter deras förmenande, borde drabba väglottsägarna men icke sockenkassan. Församlingen godkände anmärkningen och förklarade att byggnadskassan borde gottgöras för de sålunda oriktigt utbetalda 12 Rds 41 S 4 rst banco, varom ock herr kassören lovade att gå i författning.

    §3. I ordning att bli rotmästare var följande:
    Bruks roten___nr 26____ Björkberg, nämndeman Eric Hellsten
    Hed________nr 204__ __Kloten, Jan Jacobsson
    Norrsjö_____nr 328_____Relln, Smeden Bergström
    Stjernfors____nr 466
    _____Valltorp, Eric Persson
    Ljusnars_____nr 392____ Stora Smedberg, Krokfors bolag
    Stellbergs____nr 274____ Måstorp, Brukspatron J.N Ericssons sterbhus
    Hörks 1:a_____nr 91____Västra Elfshöjden, Lars Andersson
    Hörks 2:a___nr 50______ Norra Bredsjö, Brukspatron Carl Ericsson i Ramsberg
    Till bestridande av byggnadskassans utgifter beviljades en taxering av femtio /50/ organistlöner.

    §5. I avseende på byggnader och reparationer vid prästgårdarna beslöts att vid kyrkoherdegården skulle stugan på ön ombyggas och inredas så att den kunde begagnas till boningsrum under den tid om hösten då en piga där borde vistas för kreaturens vård och skötsel. Fähusbyggnaden därstädes skulle även upphjälpas samt höladorna omtäckas varjämte vid själva mangården nya (…) och takrännor anbringa, samt för övrigt till husens bestånd vore oundgängligt vidtagas: men med ombyggandet av redskaps- och vedlider skulle anstå till nästa år. Pastor tillkännagav att han till stugans ombyggande och fähusets iordningställande på ön låtit hugga och framköra 27 stycken långtimmer.
    Uti Capellansgården skulle alla uti ekonomiska syneprotokollet ange och förövrigt befintliga nödiga reparationer verkställas med det allra första så att gården kunde vara i fullgott ständ till medleet av nästkommande juli månad, då komministern herr pastor Millenius hitflyttar. Om verkställigheten av dessa byggnader och reparationer anmodades sockenstämmans ledamöter att dra försorg; vad och till nämndens ordförande överlämnades omförmälda ekonomiska syneprotokoll.
    I sammanhang härmed hemställde pastor, om icke församlingen un, efter så många föregående överläggningar om iordningställande av skolrum, hade kommit till något fast beslut i denna viktiga angelägenhet och fördenskull uppgjort något kostnadsförslag över sockenstugebyggnadens förändrande till skolhus och en av bergslagets bodar vid gruvstugan inredande till tingssal, samt rum för häradshövdingen och dess skrivarbiträden under det häradstingen hölls härstädes. Härtill svarades att något sådant kostnadsförslag ännu icke blivit uppgjort: Men herrar patron P.I Lundbom på Löfnäs och postmästaren C. Carlberg på Konstdammen lovade att, biträdda av någon kunnig snickare, ofördröjligen uppgöra ett sådant förslag, varefter församlingen kunde bli i tillfälle bedöma vilket föll sig mindre kostsamt antingen att med socken- och grugstugebyggnaderna vidta dessa förändringar eller uppföra ett alldeles nytt skolhus.


    §6. Uppå därom gjord ansökningar och efter företedde betyg om ägande skicklighet och god frejd antogs till sockenhantverkare Carl Fallströöm från Södra Finnfall, till sockenskomakare och skräddardrängen Per Eric Segelström från Östra Elfshöjden till sockenskräddare. Och ägde de att hos höga landshövdingeämbetet anmäla sig till erhållande av gärningsbrev.


    §7. Till följd av det beslut som fattades å sockenstämma den 23 februari detta år, företogs nu till avgörande frågan om bruksläkaren herr doktor Roths avlönande i och för det läkarbiträde han lämnar denna församling. Pastor förnyade därför sin förutgjorda hemställan om icke församlingens ledamöter ansåg det både lämpligt och billigt att de till herr doktorns avlöning åtog sig en personalavgift av 3 eller 4 skillingar banco för varje mantalsskriven person varför utan de mer bemedlade borde genom enskilt bidrag öka läkarens lön så att han kunde besöka församlingen tvenne gånger varje månad i stället för att såsom hittills skett allenast en gång i månaden. Till denna framställning svarades av de flesta ett bestämt nej. Pastor erinrade härvid om, enär flera personer vid varje tillfälle herr doktorn efter föregången pålysning sig här inställt hos honom sökt och erhållit läkarhjälp, utan att vara bland dem som tecknat sig för någon avlöning till honom, det kunde anses billigt, att några få församlingsledamöter skulle avlöna läkare åt hela denna församling. Häremot invändes, att de som anlitat doktorn, också betalt honom själva och att icke heller ändamålet, en förbättrad hälsovård, vore vunnet därmed att doktorn en eller tvenne gånger i månaden besökte församlingen. I denna folkrika församling och dess, i anseende till det vådliga gruvarbetet, så många olycksfall inträffa borde läkare vara att dagligen tillgå vad en del av församlingens ledamöter förklarade att om läkaren vore här boende de gärna ville efter förmåga bidra till hans avlöning, men i mostsatt fall ville de icke besetå något till läkarlön. Pastor påminde församlingen att underdånig begäran om en extra provincialläkare stationerades härstädes hade för några år sedan blivit inför tronen framburen – men utan framgång enär ingen läkare blivit hit tillförordnad. Man torde därför lika litet hädanefter kunna påräkna att få en läkare här boende. Det hade därför förefallt pastor bättre at ha tillgång till läkare en a två gånger i månaden än ingen gång på hela året. Men då församlingen icke delade hans åsikt i detta avseende så förklarade han ock att han för nästkommande år avsade sig att till förmån för socken bekosta någon avlöning till läkaren.


    §8. Enligt sockenstämmobeslut av den 23 nästlidne februari, förekom nu ånyo frågan omreglerande av klockarens lön. Församlingen, som vidhöll sin förut yttrade mening att klockar- och organistlönen var sammanslagna så väl som tjänsterna var förenade, begärde nu direktör Nederdahl ville uppge vilken lönetillökning han äskade. Herr Nederdahl förklarade att han i stället för sitt yrkande av 3 kappor säd av varje matlag, som jord besitter eller innehar, nu ville föreslå att klockarlönen komma att utgå efter den gällande organisttaxan så att för hel fjärdeparts egendom eller hel skjutshäst betalades nio kappor säg och i proportion därefter för större eller mindre egendomar. Till denna begäran svarades allmänt nej. Pastor framställde därefter om icke församlingen vill själv föreslå någon löneförbättring åt klockaren och organisten. Herr inspektor Bergman vid Stjernfors projekterade då att lönen skulle ökas med tre organisttaxor så att den blev hädanefter femton istället för tolv organisttaxor. Till denna projekterade löneförbättring gavs väl några sitt bifall; men största delen av församlingen nekade icke allenast härtill utan till all lönetillökning åt klockaren. Direktör Nederdahl förklarade ock att icke kunde åtnöja den av herr inspektor Bergman föreslagna löneförbättringen utan trodde sig i stöd av de i förr omförmälda sockenstämmoprotokollet åberopade Kongl. Förordningar kunna utbekomma 1 kappe råg, 1 kappe korn och 1 kappe havre oav varje matlag som jord innehaver. Vid så olika åsikter och fordringar kunde således icke någon, till ömsesidig båtnad ledande överenskommelse träffas.

    §9. Pastor androg nu direktör Nederdahls begäran att få den gravplats där hans hustru ligger begraven; till everderlig ägo för sin hustru och sig, av skäl att han ville på sin hustrus grav låta uppföra ett monument och möjligen även omhägna det med ett järnstaket. Även denna herr Nederdahls begäran avslogs.


    §10. Församlingens barnmorska, änkefru Nordgren hade uti nu ingiven och uppläst skrift begärt att församlingen ville åt henne, som nu vore i saknad av husrum upplåta något av rummen i sockenstugan. Med anledning härav förklarade pastor att fin del han gärna ville åt änkefru Nordgren som nu vore i den beklagansvärda belägenhet att hon utsagt från sin nuvarande bostad icke viste sig någon råd till husrum, upplåta den uti sockenstugebyggningen så kallade prästkammaren vlika han förmodade direktör nu, såsom varande ensam person, kunde undvara. Församlingens ledamöter biföll visserligen att fru Nordgren må med pastors begivande bebo prästkammaren men med det uttryckliga förbehåll att hon skulle när häradstingen hållas flyttan undan så att rummet då vore till häradshövdings disposition ledigt ävensom att i händelse övre våningen uti sockenstugan kommer att inredas för skolrum fru Nordgren då måste avflytta från omförmälda kammare. Efter dessa gjorda förbehåll och invändningar förslog några församlingsledamöter att det vore bäst anslå något visst till årlig hyreshjälp åt fru Nordgren än att församlingen skulle tillförbinda sig att förse barnmorskan med ständig bostad. Efter något ordande härom projekterades och beviljades att fru Nordgren så länge hon barnmorsketjänsten förestår, skulle årligen hädanefter bekomma till hushyresmedel 10 Rgs Banco istället för hon tillföreen för detta ändamål bekommit allenast fyra Rd nämnda mynt.

    §11. Bland de flera fattiga, som nu anhöll om något understöd, beviljades sådant allenast tillfälligt åt nedan uppräknade personer:

    1. Åt Eric Larssons änkas från Källkärn dotter Gretha Lisa för begagnande av brunnsdrickning vid Loka den vanliga lasarettsavgiften 2 Rgs Banco samt till uppehälle under vandringen till och från Loka en Rd Banco, som utbetalas av fattigkassan.
    2. Beviljades åt Jan Olsson i Stora Smedberget en tillökning av fem Rd Rgs för vård om ERic Persson från Elfshöjden åldriga och av sjukdom sängliggande änka. Medlen utgå av fattigvårdskassan.
    3. Åt nybyggaren Jan Svensson från Stora Smedberget, vilken sistlidne pingstdag genom vådeld förlorade sin stugbyggnad jämte större del av sitt lösörebo beviljades såsom skadestånd tjugosex /26/ Rdr 32 S banco att utgå av sockenkassan. Och anmodades herr postmästaren P. A Carlberg att dessa medel utta och tillse att de bli använda till Jan Svenssons verkliga nytta.
    4. Till underhåll åt Peter Svenssons från Örkärn vansinniga son Fredric Persson beviljades för tillfället 1/4 tunna rågå och beslöt att omsökning om dess intagande på lasarettet i Örebro och i händelse av obotlighet inlösen på Vadstena hospital skulle göras. Omkostnaderna härvid skulle av församlingen bestridas i händelse Peter Svensson därtill saknade tillgångar.
    5. Till begravningshjälp för Eric Perssons från Vintermoss (…) avlidna hustru beviljades och utbetalades nu av fattigkassan två Rdr banco, som emottogs av sonen Eric Ersson
    6. Anders Fredric Perssons från Silkesberg änka med 5 små barn beviljades för tillfället 1/4 dels tunna råg och en Rds 16 S banco i penningar att utgå av fattigvårdskassan.
    7. Åt sängliggande kvinnan Carolina Stjärna med tvänne oäkta barn beviljades för tillfället en tunna råg och 10 Rd Rgs av fattigvårdskassan.
    8. Till Nils Janssons från Yxsjön sjukliga och ofärdiga dotter Anna Maja Nilsdotter anslogs för tillfället en fjärdedels tunna råg av fattigvårdskassan
    9. Åt Carl Janssons änka med flera små barn vid Svartviks sågdam beviljades en fjärdedels tunna råg av sistnämnda kas
    10. Beviljades åt Jan Olsson i Stora Smedberget en tillökning av fem Rd Rgs för vård om Eric Persson från Elfshöjden åldriga och av sjukdom sängliggande änka. Medlen utgå av fattigvårdskassan.
    11. Till nämndeman Peter Persson vid Brännbyn betalades nu av skolfonden Fjorton riksdaler banco för kosthållning åt ynglingen Per Eric Löfdahl under det att han i fjorton veckor gått i skola och tillika bevistat förhören med nattvardsungdomen.


    Slutligen anmäldes att vid vedfällning den ena av Peter Perssons vid Rödtjärn söner blivit så illa huggen uti det ena knäet att han måste på en bår hembäras från skogen varför nu i anseende till föräldrarnas fattigdom anhölls om något understöd till medikamenter och läkares avlöning för dess besvär. Församlingen lovade att framdeles och efter räkning betala läkarens arvode och för medikamenter.
    Den eller de, som icke åtnöjas med de uti detta protokoll intagna och fattade beslut, äger sina besvär m.m.

    Sålunda beslutat och överenskommet, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar:


    J.D Westholm
    Ordf. Pastor


    Eric Persson i Wiken
    Carl Ersson vid Nya vägen
    L. Bengtsson i Skarptäkt

    Uppläst från Ljusnarsbergs kyrkas predikstol söndagen den 8 juni 1845 av J.D Westholm