Knut Jansson föddes i Dufnäs Järna 1797 och var sprungen ur samma fattiga befolkningslager som Bergslagen var överbefolkade av vid denna tid. Varje dag var en kamp för överlevnad och i en socken som Ljusnarsberg var alla i jakt på arbete för att klara sitt uppehälle.
Knut flyttar till Ljusnarsberg 1817 och börjar arbeta Fiskbro. Efter några år flyttar han vidare till Brattberg som dräng. Där träffar han den likaledes inflyttade pigan Anna Jonsdotter från Nås i Dalarna och de gifter sig på söndagen den 20 november 1821. Rimligen är bruden i rejäl grossess, för dagen efter, föder hon parets första barn, dottern Anna Stina.
1821-23
De är nu båda 24 år gamla och vid tillfället bor de i Brattberg. Förhållanden är obegripligt fattiga och dottern Anna Stina dör efter tre veckor. Men livet går vidare och där föds sedermera sonen Jan Eric 1823. Men ej heller han når vuxen ålder då han går bort som 1-åring, sommaren efter, anno 1824.
1823-28
Paret flyttar till Norra Lövfallet där sonen Jan Knut föds på hösten 1825. Som dräng försörjer Knut sin familj men till slut väljer de efter några år,1828, att dra sig norrut igen till Grängesberg…
1828-36
Efter sex år i Grängesberg, så flyttar familjen till Grangärde och Rävåla där fadern Knut Jansson arbetar som stalldräng. De är dock benägna på att återvända söderut till Ljusnarsberg redan efter två år, så 1836 tar Knut ut en flyttattest för Ljusnarsberg. Familjen siktar på att återvända till Brattberg och familjen får där bo hos Jan Hindricsson i väntan på att få mantalsskrivas i socknen. Men de ledande i Ljusnarsberg vill inte medge att Knut, hustrun Anna och deras tre söner flyttar in. De uttrycker tydligt i protokollet från 1837-11-26 att det inte är aktuellt och säger enhälligt nej.
”§1. Ordföranden tilllännagav, att följande lösa personer lämnat sina besked så att i socknen inkomma: Nämligen
Inhyses Jan Jansson Helander med hustru och barn från Linde, hos Eric JAnsson vid Wantorp;
Inhyses (…) Jansson Ryss med hustru och barn från Ervalla hos Gustaf Ersson vid Elgfallet;
Kringvandrande Anders Ersson Hård med hustru och barn hos Eric Ersson vid Hyttnäs och;
Knut Jansson med hustru och barn från Grangärde hos Jan Hindricsson vid Brattberget. Församlingens ledamöter som nu tillfrågades, om de ville tillåta, att dessa personer finge mantalsskrivas hos ovannämnda hemmansägare innan de enligt sockenstämmobeslut av den 19 maj 1833, satt gällande borgen för av inflyttandes framtida bärgning, så att de icke på något sätt skall komma sockens fattigvård till last, lämnade till svar härå ett bestämt och enhälligt : Nej.”
1836-1840
Familjen stannar som lösa personer i Ljusnarsberg en tid men spåren är vaga, då inget noteras i längderna. Knut Jansson noteras dock i slutet av 30-talet som ”förrymd” från Ljusnarsbergs socken och det tycks som om familjen har dragit sig västerut, Arboga, utan några prästbetyg. För här föder Anna ytterligare en pojke 1838; Nicklas. Familjefadern Knut tycks varit rörlig och har som lös person försörjt sig med de arbeten han kunnat få, bland annat i Ljusnarsberg med tanke på spåren som åter leder oss dit…
1840-45
Modern Anna Jansdotter dör i Arboga i början av 1840-talet, varefter de tre minderåriga gossarna Carl, Anders och Nicklas letar sig upp till Ljusnarsberg för att hitta sin far Knut som då vid denna tidpunkt redan uppehåller sig där. De tre bröderna är vid denna tidpunkt ca 14, 10 och 7 år gamla. Det verkar inte som om de hittar sin far, då de överlever medelst tiggeri runt om i socknen, utan tillsyn eller omvårdnad. För fadern Knut har rymt igen – denna gång misstänkt för inbrottsstöld, vilket på sätt och vis är ett erkännande i sig.
Knut Jansson (f: 1797 i Dufnäs, Järna) går därmed ut ur historien – han försvinner in i historiens dimma. Möjligen som förrymd hela vägen till Norge, för borta är han. Vintern 1843, i slutet av januari, dör den äldsta brodern av de tre; Carl Knutsson i bröstfeber, och de nu ensamma två yngre bröderna är återkommande föremål för sockenstämmans omsorg. Främst genom att få dem inackorderade (utan framgång). Ingen är beredd att anta dem, där inget pris lockar. De lyses ut flera gånger från predikstolen, vid gudstjänsten men ingen nappar trots att priset höjs…
1843-02-08 visar sig den nu femåriga föräldralösa Nicklas (född i Arboga) i protokollen:
”§2. Beslöts att förrymde Knut Janssons yngste gosse skulle under vintermånaderna inackorderas för det lindrigaste pris som kunde erhållas. Emellertid önskade församlingens ledamöter att det måtte undersökas huruvida denne gosse hörer till denna eller Grangärdes församling.”
Pastor Johan Dan Westholm försöker nu ställa frågan om ansvar över bröderna till Kopparbergs län (då åtminstone en av dem är född i Räfvåla) om hur och vem som äger ansvaret för att vårda och uppfostra de två små pojkar som ”kallas allmänneligen Knuts gossar”. Detta resulterar i ett brev:
Brev till Konungens befallningshavande i Falun
”1844-10-26
den 5/12 till pastorsämbetet i Arboga
1845 9/1 till KB i Fahlun
(—)
Sedan genom härifrån avlåten skrivelse Konungens befallningshavande i Falun blivit underrättad om de i denna skrift uppgivna förhållanden rörande Knut Janssons barn, på det att derest barnen tillhöra Stora Kopparbergs län, anstalt måtte vidtas för deras dithämtande, anser Konungens befallningshavande härstädes annan dess åtgärd i avseende å nämnda barn icke vara utav denna pastorämbetets anmälan påkallad; Åliggande det Ljusnarsbergs församling att emellertid (…) Knut Janssons barn, såväl som Vagnmakaren Ljunggren, nödig omvårdnad så länge de inom församlingen vistas; församlingen öppet lämnat, att å ort som vederbör, avhängiggöra talan om annan församlings skyldighet, att Knut Janssons barn underhålla och uppfostra, om fog därtill anses vara.
I sammanhang härmed anser mig pliktig anmäla, att tvänne värnlösa barn, gossar, den äldsta omkring 10, den yngre omkring 7 år gamla, ha en längre tid uppehållit sig här i socknen!
De kallas, efter fadern, allmänneligen Knuts gossar. Deras moder blev död uti Arboga eller Fellingsbro socken för omkring tre eller fyra år sedan. Barnen kom då hit till socknen, där fadern, Knut Jansson uppehöll sig och arbetade hos vem han kunde. Någon tid därefter begick denne Knut Jansson inbrottsstöld, åtminstone misstänkte därföre, och rymde, kvarlämnade de små värnlösa gossarna. Sedan dess har han här varken varit synlig eller i övrigt låtit höra av sig. Som Knut Jansson med numera avlidna hustru icke här utan, som det förmodas, uti Grangärdes församling senast varit mantalsskriven, så har icke heller Ljusnarsbergs församling kunnat åläggas ta någon närmare vård om deras här sig uppehållande barn. Emellertid driva nu dessa barn omkring i denna socken och uppväxa utan uppfostran och annan omvårdnad. Flera människovänner och ibland dem synnerligast Bergslagskassören herr J. Adler och dess fru, ha visserligen omfattat de olyckliga barnen med mycken omsorg, åtskilliga gånger givit dem kläder och även bekostat deras botande för (…), men alldenstund här finnes så många socken egentligen tillhörande, fattiga barn kan de främmande icke ägnas all den omsorg som av behovet påkallas.
Vördsammast får jag för den skull till Höga Landshövdingeämbetet hemställa vilken utväg bör vidtas med dessa Knuts gossar, på det de icke måtte komma att bli i mistning av behövlig vård och uppfostran?
Med djupaste vördnad framlever
Det höga Landshövdingeämbetet
Ljusnarsberg eller Nya Kopparberget
den 24:e oktober 1844
ödmjukaste tjänare
J.D Westholm”
1845-50
Kopparbergs län har tagit emot brevet och svarar enligt nedan:
”1845-05-10 (no 684)
Till Konungens befallningshavande i Örebro!
I anledning av skrivelsen den 9 sistlidne januari får Konungens befallningshavande till (…) meddela att förre stalldrängen Knut Jansson från Räfvåla, Grangärde socken med hustru och trenne barn utflyttat från nämnde socken år 1836 efter därstädes den 12 oktober samma år uttagit flyttningsbetyg till Ljusnarsberg, samt att vid sådant förhållande, och då upplysning saknar därom huruvida icke Knut Jansson sedermera varit i Ljusnarsberg skriven, eller av vilken anledning sådant icke skett, Konungens befallningshavande för det närvarande desto mindre kan medtaga någon åtgärd för Knut Janssons ifrågavarande barnens avhämtande till Grangärde socken, som åtminstone det yngsta, om sju års ålder, tillkommit efter det föräldrarna ypphört att tillhöra Grangärdes församling. (…) Cancelliet den 5 maj 1845”
De unga bröderna Anders och Nicklas är lämnade i Ljusnarsberg, modern är död och fadern har rymt för att undvika rättspåföljderna efter ett utfört inbrott och de försöker överleva på det de kan runt om i socknen. Sockenstämmans protokoll 1845-04-20 visar:
§3. Åt de så kallade Knuts gossar beviljades till vardera en ny blågarnsskjorta jämte jacka och byxor av bolstervar.
Senare samma år på hösten i stämmoprotokollet 1845-09-11 är pojkarnas öde igen aktuell:
”Enligt fattigvårdsprotokollet borde Knut Janssons kringvandrande värnlösa gossar inackorderas till försorg och vård hos något beskedligt och kristligt folk och för vardera av desssa gossar betalas 25 Rd Rgs. Oaktat härom från predikstolen skedd pålysning hade icke hos fattigföreståndaren någon anmält sig hugad emotta dessa gossar. Församlingens ledamöter ansåg det omöjligt att för den stipulerade betalningen få dessa gossar inackorderade, utan förklarade skäligt öka inackorderings-summan från 25 Rd Rgs till tjugofem Rd Banco för vardera gossen, så framt icke någon ville för lindrigare betalning dem emotta, föda, kläda och i kristendomen låta undervisa.”
1849 avlider lillebror Nicklas i rödsot på Myrbo. Samtidigt är Anders är mantalsskriven på Abrahamsgård.
Hur gick det sen?
Anders överlever, växer upp och arbetar som dräng. En dag på tidig höst 1858 gifter han sig som tjugofyraåring med jämnåriga Stina Sundberg (f:1835). De bosätter sig i norra delen av socknen och lever större delen av livet på Hökärnstorp som idag är närmare Grängesberg än Ljusnarsberg.
Stina har liknande erfarenhet av fattigt elände under uppväxten med sockengång och tiggeri som barn: När hennes far Jan Jansson Sundberg var ofärdig så fick han understöd av sockenstämman samtidigt som Stina, hennes lillebror och mor var av stämman; ”tillåtet att genom omkring vandrande inom socknen söka sitt uppehälle.”
”§1. Undertecknad ordförande tillkännagav att hos honom anmälan blivit gjord om åtskilliga fattiga, såsom varande i stort behov av något understöd av församlingens fattigvård, och ibland dessa i synnerhet Jan Jansson Sundberg från Stora Kumlan vilken genom i råkad sjukdom vore ur stånd att sig, hustru och barn försörja. På hemställan av huru stort underhåll församlingen ville för närvarande tilldela detta fattiga hushåll, beslöts att Sundberg skulle genast erhålla 1/8-dels tunna råg och hustrun jämte barnen vara tillåtet att genom omkring vandrande inom socknen söka sitt uppehälle.”
Anders Knutsson och Stina Sundberg var min morfars farmor och farfar…