Det som ingen visste…
Vid Storhöjden var det åtta familjer samt en ensamstående skogvaktare mantalsskrivna anno 1842. Denna skara grannar utgjordes av 15 vuxna personer och 27 barn vilket antyder det varit liv och rörelse i området. Men i ett av hemmen ruvade en mörk skugga som ingen visste om. Det som nu denna oktober 1842 som uppdagats hos Eric Gustafsson var något helt annat än det som timat året innan – 1841 hade inhyses unga pigan Maja Lisa Nylén fällts i urtima ting för barnamord, där just Eric var vittnet som fällde Maja Lisa.
Maja Lisa hade tagit sin tillflykt till sin moster Anna och där tog hon sitt nyfödda barns liv. Detta brott torde rimligen varit ett vanligt förekommande samtalsämne på Storhöjden. Mordet och straffet torde ha diskuterats av dem alla, men nu avslöjades något annat. Långt mörkare och hemskare.
Folket på Storhöjden bodde granne med ett monster! Det som föranledde det officiella avslöjandet i oktober upptäcktes redan vid midsommartid 1842 av en grannpiga.
Prolog
Det är mitt i sommaren och tidigt på morgonen. Klockan är 06, solen redan uppe och det går att föreställa sig morgondaggen i gräset där pigan rör sig mellan torpen. Lotta Jansdotter (f:1819) bodde bredvid Gustafssons familj och som livet fungerade i skogarna, som nära grannar kom och gick man i varandras hem, mer som vänner än som gäster. Så också denna tidiga morgon när Lotta hade ett ärende hem till änklingen Gustafsson och hans tre barn. Gustafssons hustru Anna Jansdotter Rus (f: 1802) hade avlidit av vattusot föregående år och Eric levde själv med sin enda dotter och två yngre söner. Dottern 13 år, pojkarna 11 och 7 år gamla.
När Lotta nådde torpet och tänkt vanan trogen att knacka och kliva in, så var dörren reglad och det tog stopp på trappstenen. Nyfiken på vad som stod på, tog hon ett steg till vänster och kikade in i fönstret för att se om någon var hemma, varvid hon upptäckte något som satte henne i chock:
(Gustafssons dotter har anonymiserats till att nedan hädanefter benämnas som ’Sara’)
Lotta Jansdotters vittnesmål:
Vittnesberättelse om kopparslagaren Eric Gustafssons blodskamsutövning med sin dotter:
Omkring kl 6 på morgonen den 25:e juni innevarande år kom jag till Gustafssons stuga i Storhöjden och ville gå in men — dörren igenstängd huru jag trodde husfolket vara hemma, jag gick då till fönstret som är nära till dörren på västra sidan å stugan för att se om någon var inne, då jag tydligt blev varse om att Gustafsson låg hos sin dotter Sara i hennes säng som stod nära vid fönstret där jag var, jag blev både blyg och förvånad vid denna oförmodade syn då jag tydligt såg dem liggande i den för åskådare ohyggligaste ställning och med kroppsrörelser som är allt för blygsamt att omtala, jag begav mig från fönstret för att avbida till dess de skulle sluta för att få komma in och uträtta mitt ärende, men som det skulle dröja något länge gick jag åter till fönstret och fann dem i samma ställning, jag gick ytterligare från fönstret fram på gården då öppnade Gustafsson dörren och fråga om jag ville in då jag uträttade mitt ärende och kom in i stugan låg dottern kvar i sängen och hade dragit särken över huvudet som hon syntes sova, jag ville då intet tala något till henne utan begav mig där ifrån. Jag blev emellertid bekymrad huru jag skulle våga mig att yppa denna deras ohyggliga levnad sedan jag var vid tillfället ensamt vittne, men det blev för mitt samvete allt för tungt att förtiga så att jag gick till herr kyrkoherden och berättade för honom hela händelsen.
Sedan dottern fått veta att att så tillgått kom hon för 3 veckor sedan till mitt hem i Storhöjden då vi började tala om annat som intet ens rörde detta, hon började då för mig att beklaga sin olycka hon föll i stark gråt och berättade mycket mer om denna skamliga gärning än någon kunde tänka, att hennes fader haft sådant umgänge med henne från det jag såg allt ifrån hennes spädane barndom i lång tid under hennes moders livstid. Hon blev då med mig överens att vi skulle följas åt till prästgården att få för herr kyrkoherden omtala sin olyckliga belägenhet vilket och straxt skedde.
Detta allt vill jag med min salighets ed bekräfta.
Nya Kopparberget den 29:e november 1842
Charlotta Jansdotter i Storhöjden.
Detta vittnesmål föranledde rättsligt ansvar för Eric, efter att kyrkoherde och länsman fått kännedom om det avskyvärda brott som skett på Storhöjden. Eric Gustafsson häktades omedelbart där i mitten av november 1842 och försattes i häradshäktet i Nora medan datum för häradsrättens sammanträde i urtima ting inväntades. Den 30:e november rannsakades Eric Gustafsson som ett av två brottsmål vid det urtima tinget. Protokollet är alltför grafiskt och detaljerat för att oavkortat redovisas, varför stycken redigerats bort.
Rättsliga handlingar från Urtima ting, 1842-11-30 ff (urval)
Sedan länsman P.F Floding till domhavande inkommit med så följande:
”Ödmjukaste rapport
Som flickan Sara förliden söndag den 13 dennes anmälde att dess fader, kopparslagaren Erik Gustafsson vid Storhöjden i flera års tid haft henne köttsliga begärelser och viljat utöva blodskam. I anledning därav har en undersökning med bemälda Gustafsson blivit hållen, då han till största delen sitt avskyvärda brott erkänt, det han för ovannämnda sin dotter i flera års tid haft syndiga begärelser, varför jag funnit mig föranlåten införpassa Erik Gustafsson till Nora kronohäkte för avbidande av rannsaknings undergående. Dess barn, eller Sara, är i förvar satt hos nämndeman Erik Segelström vid Västra Löffallet, vilket jag i största ödmjukhet får vid handen giva med avvaktan av höggunstigt utlåtande vad härmed vidare kan vara att i saken iaktta.
Nya Kopparberget den 18 november 1842 P.F Floding”
(..) och rannsakning om antydda brott blivit utsatt till detta för fortsatt handläggning av ett tjuvnadsmål, beramade urtima ting, så rek efter det närvarande lyssnande menighet på förständigande, avträtt, samt dörrarna till sessionsrummet blivit tillslutna, föredrogs nu berörd rannsakning, därvid Sara, som var av en efter hennes ålder knappt —– — —- hade ett glåmigt utseende, först enskilt hördes dess med tårfyllda ögon berättade att från det hon var omkring 8 år hade fadern sökt med henne bedriva blodskam; att dessa ofta förnyade försök alltid gjorts då hennes sistl. år avlidna moder varit borta,(…)
att hennes båda bröder — vore yngre, alltid blivit av fadern utvisade innan han berörde avskyvärda förehavande; att hon innerligt bett fadern avstå från sin onda lusta, under yttrande: att hon skulle tala om det för modern, men han då alltid nypt henne i öronen och bultat huvudet mot väggen samt sagt henne, att hon skulle bli olycklig om hon talade om det för modern eller någon annan, varför hon icke heller vågat omnämna förhållandet ens för modern att då fadern fredagen i sista veckan av sistlidne oktober månad blivit kallad till kyrkoherden Wernholm för att undergå förhör i avseende å ifrågavarande brott, hon då bett honom att inför kyrkoherden göra en uppriktig bekännelse men han svarat ”är du tokig människa förr skulle jag väl skära halsen av mig”; att efter hemkomsten från kyrkoherden samma dag, fadern yttrat: ” än är det bra, nu behöver du ej tala om det för någon”, hon då frågat honom om han erkänt, varpå han givit till svar:”det har jag ej, det var icke värt”, (…)
Härefter blev Erik Gustafsson från häradsfängelset uppförd och för rätta ställd, därvid han frivilligt erkändt, att han länge hyst uppsåt och även försökt att utföra blodskam med sin dotter Sara (…) och förebar Sara att han vid berörda avskyvärda förehavanden för det mesta varit av starka drycker någon ankommen.
Åklagaren tillkännagav att han till vittnen i målet inkallat den närvarande – Anders Andersson i Björkäng och rättaren Ekroth vid Ljusnarsbergsgård samt nybyggaren Pär Janssons dotter Lotta Jansdotter vid Storhöjden, av vilka de tvenne förstnämnda, som anmäldes endast hava att berätta om Erik Gustafsson förut gjorda erkännande av brottsligt, hördes utan ed och därvid intygade:
Anders Andersson att han hört Erik Gustafsson, så vid dagen före dennes häktande vid förhör hos kyrkoherden Westholm erkänna sig ha flera gånger, även under hustruns levnad, gjort försök att bedriva blodskam med sin dotter, men att det icke riktigt för sig gått som sedermera vid Ljusnarsbergsgård samma dag häktandet skedde inför länsmannen Flodings förnya — erkännande och Skroth att han varit tillstädes endast vid sistnämnda tillfälle och hört Erik Gustafsson avgiva den av Anders Andersson berättade bekännelse. Erik Gustafsson förklarade om, att han söka ville förneka, det han ju även under hans hustrus livstid sökt att med dottern frångå sin onda lusta.
Lotta Jansdotter som uppnått laga ålder och emot — något jäv varken anfördes eller kunde uttolkas fick åter avlägga — sanningseden, därpå hon efter erhållna varningar för ordens missbruk och erinrad om densammas stora betydelse, — avgav sin utsaga, som i allt instämde med en av henne nu ingiven skriftlig berättelse.(…)
Erik Gustafsson, som var av medelmåttig växt och stark kroppsbyggnad, uppgav i avseende å sina levnadsomständigheter att han vore född i Wadstena den 31:a juli 1796 av — föräldrarna, snickaren Anders Gustafsson och hans hustru Brita Stina Persdotter och att han — uti föräldrahuset tills fyllda 13 år, då han kommit i lära hos kopparslagaren Olof Lagerbäck i nämnda stad, där han varit i 6 3/4 år, varefter han såsom kopparslagargesäll arbetat uti Stockholm, i 4 1/2 år och sedermera i Göteborg samt flera andra rikets städer och däribland senast i Lindesberg, därifrån han 1824 flyttat till Krokfors mekaniska verkstad, varest han arbetat i 3 år samt slutligen bosatt sig vid Storhöjden, där han gift sig och allt sedan haft sitt hemvist; och hade han icke tillförene varit tilltalad för något brott.
Fortsättningen av denna rannsakning utställdes nu till förmiddagen påföljande dag, vartill vidare handläggningen av förut antydda tjuvnadsmål även blivit uppskjuten: och återfördes Erik Gustafsson till häradsfängelset.
— föredrogs från pastorsämbetet infordrade och avgivna prästbesked av detta innehåll:
” Inhysesmannen f.d kopparslagaren Eric Gustafsson från Storhöjden är född den 3:e juli 1796 uti Wadstena ägde någorlunda kristendomskunskap, har obehindrat brukat nådemedlen och är till frejden ärlig – blev änkling 1841. Attesterad av Ljusnarsberg eller Nya Kopparberget den 30:e november. J.D Westerholm Kyrkoherde.”
——
”f.d kopparslagaren Eric Gustafssons dotter Sara vid Storhöjden är född här i församlingen den 1 januari 1828, läser innantill någorlunda och kan utantill Luthers katekes jämte förklaringar därav någorlunda. Är till KK icke admitterad. Emot dess frejd är icke något i kyrkoboken anmärkt. Attesteras av Ljusnarsberg d. 30 november 1842. J.D Westerholm. Kyrkoherde.”
——–
Varefter och då åklagaren tillkännagav att några vidare bevisning, än den redan föredragits, icke — — i målet –, men ändock yrkade ansvar å Eric Gustafsson på grund av dennes erkännande att han vid sitt avskyväckande förehavande med dottern ”haft på njutning” enligt 59 kap. 28 mom. — tog — målet i övervägande och för de emellertid utträde, men åter inkallade — avlade detta:
Utslag:
Ehuru Erik Gustafsson och hans dotter Sara frivilligen och enstämmigt erkänt, att den förre med den senare, allt från det hon var omkring 8 år gammal, –oftast och senast i slutet av nästl. oktober månad gjort försök att bedriva blodskam och vittnet Lotta Jansdotter på avlagd ed intygat att vittnet om morgonen den 25:e juni innevarande år, då vittnet ämnat att något ärende besöka Gustafsson, genom fönstret, sett (…) – dessa icke erhålles av den i målet förebragda bevisning; ty … XX, det Erik Gustafsson icke kan anses säker att hava — blodskam med sin dotter; varemot –då Gustafsson, på även berörda sått är övertygad att — hyst uppsåt — gjort ihärdiga försök att — ifrågavarande avskyvärda brott, XX med tillämpning av 22 kap 18 mom och Kongl XXX d.20 jan 1779 5:e kap 4§ XX jämförd mot Kongl XX d. 10 juni 1841, provar skäligt förklara, det skulle Gustafsson för denna sin brottslighet böta 100 daler eller i brist därav undergå 23 dygns fängelse — vatten och bröd.
Med avseende därå att Sara ännu är minderårig och varit endast omkring 8 år gammal då fadern först bjudit till och med henne bedriva otukt, anses XX henne icke kunna fällas till något ansvar i målet.
Likmätigt 25 kap 5§ RB — denna rannsakning och dom underställd — Kongl. Svea Riksrätt närmare skärskådan och prövning och kommer Erik Gustafsson att återförpassas till Nora kronohäkte för att där avvakta Kongl Riksens dom, särskild besvärshänvisning meddelad. År och dagen som för — — . På … Tingsrättens vägnar
(Signatur).
Epilog
Den rättsliga synen på blodskam under 1800-talet innebar inte något automatisk åtskillnad på parternas skuld i målet. Där kunde synen på att ena parten var ett offer saknas och båda kunde fällas till lika ansvar. Sara var dock omyndig och ”undgår” rättsligt ansvar. Men det tycks mellan raderna i utslaget finnas ett tyst outtalat alternativ där endast hennes unga ålder skyddat henne från följder.
Monstret Eric Gustafsson dömdes till böter om 100 riksdaler, i dagens penningvärde; ca 13400kr. Men då det var medel som Eric inte hade, så omvandlades straffet till 23 dagars fängelse på vatten och bröd. Detta kan i förstone framstå som ovanligt lindrigt för vad han utsatte sin dotter för och även om man önskat honom ett hårdare straff, så var det nära det hårdaste straff som fanns näst efter avrättning. Kroppsstraffet var egentligen inte ett svältstraff utan snarare en medvetet genomförd dödsdom. Vatten och bröd innebar frånvaro av salter (utöver det lilla salt som möjligen kunde ha funnits i brödet), vilket som konsekvens satte kroppens elektrolytbalans ur spel. Med de sanitära förhållandena i svenska fängelser under tiden ifråga, innebar detta straff inte sällan döden, då en försvagad kropp blir rejält infektionskänslig. Redan efter 10-15 dagars vatten och bröd kan innebära allvarligt livshotande konsekvenser – men om en fängslad med detta straff visade livshotande symptom, så ingick det i straffet för fångvakterna att icke ingripa.
Denna typ av straff kunde ges mellan 4 – 28 dagar. Eric fick 24 dagar, men överlevde och återvände till socknen. Han dör 21 juni 1861 av lungsot på Elgfall, Ljusnarsberg. Inte en dag för tidigt.
Sara skyddas genom boendet hos nämndemannen Eric Segelström på Västra Löffall där hon växer upp. Sedermera som vuxen, i arbete som piga, gifter hon sig, får barn och utvandrar som 28-åring till Nordamerika 1870 tillsammans med familjen. Hennes vidare öde är okänt.