Författare: Lars

  • 1844-09-22

    1844-09-22

    Kort protokoll om val av deputerade för priskuranten till markegångssättningen..

    År 1844 den 22:a september hölls efter åtta dagar förut skedd pålysning allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.

    §1. Till deputerade vilka tillika med ortens kronofogde, skola stadga det pris, som för häradet i priskuranten till markegångssättninge skall intagas valdes: herr postmästaren Claes Carlberg på Konstdammen och herr bergslagskassören Johan Adler på Kyrkbacken.

    Sålunda valt, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,
    J.D Westholm, ordf pastor

  • 1844-08-25

    1844-08-25

    Fattigreglementet har uppdaterats med hårdare regler vilket torde slagit hårt mot de fattiga och Strandell ska flytta till By, Dalarna…

    Protokoll fört vid sockenstämman den 25:e augusti 1844 med Ljusnarsbergs församling.

    §1. Efter därom fjorton dagar förut skedd pålysning med tillkännagivande av de till överläggning förekommande ämnen voro nu församlingens ledamöter tämligen talrikt församlade. Sockenstämman öppnades nu därmed att pastor tillkännagav , det de herrar och ledamöter inom församlingen, vilka å sist hållna valborgsmäss sockenstömma blev valda och anmodade att uppgöra förslag till nytt fattigreglemente för denna, Ljusnarsbergs församling, hade den 7:e i denna månad haft sitt sammanträde i ändamål att fullgöra det dem sålunda givna viktiga och grannlaga uppdrag.
    Det vid nämnda sammanträde förda protokoll jämte de av åtskilliga bland kommitténs ledamöter upprättade skriftliga förslag till förändrat fattigreglementer upplästes; varefter pastor uppmanade sockenmännen att yttra sig över lämpligheten av de rörande fattigförsörjningen föreslagna förändringarna och hemställde om icke församlingen ville företa sig att punkt för punkt genomgå och utlåta sig över de utarbetade olika förslagen.
    Församlingens ledamöter förklarade, under betygande av sin tacksamhet till de kommittérade för deras nitfulla bemödanden att åstadkomma någon förbättring i avseende på fattigförsörjningen inom socken, att de skulle bliva icke blatt allt för mycket tidsödande utan även, i avseende till stridiga tankar som i avseende på de olika förslagen yppat sig, vara ändamålslöst företa sig en så noggrann granskning som den pastor föreslaget, utan troddes vara tillräckligt yttra sig över de beslut, vilka inom fattigkommittén blivit av pluraliteten fattde och uti det däröver förda, samt i fattigvårdens protokollsbok införda, protokoll omförmäler.


    Efter en noggrann prövning av dessa beslut förklarades och beslöts:

    1. Att fattigförsörjningen skulle ännu, åtminstone ett år, bestridas gemensamt av hela församlingen på sätt hittills i flera år skett.
    2. Att vid den årliga fattigregleringen skulle däröver noga hand hållas att icke understöd beviljades åt andra fattiga än sådana, som därav vore uti oundgängligt behov, och åt dessa icke till större belopp än som vore av nöden.
    3. Att till förebyggande av underhålls beviljande åt personer, som icke äro verkligt behövande, skulle det åligga uppsyningsmännen inom skriftlagen att var och en inom sitt skriftlag taga noga kännedom vilka underhållsbehövande där finnes, skriftligen hos den ledamot i sockennämnden till vilket distrikt skriftlaget hörde anmäla dessa fattiga och deras omständigheter; vilka skriftliga anmälanden böra av uppsyningsmännen till behörig ledamot sockennämnds årligen avlämnas i augusti månad.
    4. Skulle varje sockennämndsledamot sedan han erhållit de uti föregående 3 mom omnämnda uppgifter av uppsyningsmännen, göra sig förvissad om tillförlitligheten av de anmälanden han från uppsyningsmännen fått emotta.
    5. Såsom följd av de tvenne näst föregående momenten stadgades, att alla ledamöterna uti sockennämnden och alla skriftlagens uppsyningsmän äro ledamöter i fattigvården och böra ovillkorligen vara närvarande vid fattigregleringen samvetsgrant uppgiva distriktets fattighjon och föreslå den fattigdel, som för varje av dessa anses vara behövlig.
    6. Fattigdel skulle icke anslås åt någon, som icke till erhållande därav vore av vederbörande sockennämndsledamot och uppsyningsman anmäld.
    7. Anmäler och rekommenderar sockennämndsledamot eller uppsyningsman till underhåll någon som därav icke vore i verkligt behov, skall det åligga den genom vilkens förord det behövliga understödet blivit beviljat till fattigvårdskassan återgälda vad sålunda av nämnda kassa blivit utbetalt.
    8. Fattighjon som önskar komma i åtnjutande av fattigdel eller erhålla tillfällig hjälp, bör själv eller genom sin närmaste omgivning anmäla sitt behov hos skriftlagets uppsyningsman och tillika hos pastor, såsom fattigvårdens ordförande. Uppsyningsmannen åliggerdå att, i enlighet med vad uti föregående trenne moment finnes stadgat, anmäla den fattiges begäran och behov hos vederbörande ledamot av sockennämnden. Pastor äger att efter sig företeende omständigheter sammankalla fattigvården eller lysa sockenstämma och andraga den nödlidandes begäran om understöd. Så vid fattigvårdens sammanträde som ock vid sockenstämman äro uppsyningsmannen och sockennämndsledamotens, inom vilken skriftlag och distrikt den fattige bor, pliktiga att vara tillstädes och meddela erforderliga upplysningar om den fattiges tillstånd och behov.
    9. Förmenar fattighjon sig hava otillbörligen blivit vägrad nödigt uppehälle och vård, vare sig genom vederbörande uppsyningsmans eller sockennämndsledamots försummelse eller partiska anmälan äger det att sin förmenta lidna orättvisa hos pastor tillkännagiva, vilken då kallar församlingen till allmän sockenstämma och inför den samma andrager de anförda besvären. Sockenstämman avgör och beslutar om besvärens giltighet. I händelse av befogenhet överklagas sockenstämmans beslut hos konungens befallningshavande inom den tid lag föreskriver.
    10. Allt vad ordinarii fattighjon nu äger eller framdeles genom arv erhåller skall tillfalla fattigvårdskassan. Åliggandes det uppsyningsmannen, att biträdd av vederbörande sockennämndsledamot eller den an i sitt ställe anmodar, noga anteckna och värdera fattighjonets alla tillhörigheter, samt denna förteckning fördensammeligen till fattigföreståndaren överlämna. Varefter det tillkommer fattigvården att pröva och besluta vilka den fattiges tillhörigheter genast och vilka först efter fattighjonets död kunna å öppen auktion försäljas och fattigvårdskassan tillgodokom

    Om vad sålunda förnämligaste i stöd av fattigkommitténs omförmälda protokoll blivit här ovan stadgat jämte vad för övrigt uti ännu gällande fattigreglemente (…) i allo efterlevdes, hyste man den förhoppning att fattigvården framdeles icke skulle för församlingen bliva så betungande, som den hittills varit.
    För övrigt beslöts att de av vissa ledamöter inom fattigkommittén utarbetade skriftliga förslag till förändrat fattigreglemente skulle vid slutet av denna protokollsbok infästas, för att vid möjligen ånyo väckt fråga om förändring i avseende på fattigförsörjningen tjäna till ledning.


    §2. Pastor tillkännagav att pastor Strandell, som vunnit transportbefordran till By Sacellanie, dit han tillfölje av M.V Consistorii tillsägelse borde ofördröjligen avflytta, icke längre kunde vara ordförande inom härvarande sockennämnd, vadan församlingen uppmanades att i den snart bortflyttande pastor Strandells ställe välja ny ordförande för sockennämnden.
    Och till församlingens val på herr patron P.J Lundbom vid Lövnäs, vilken till förene i en följd av år och till församlingens båtnad och fullkomliga nöje varit ordförande uti den numera upplösta byggnadsdirektionen.

    §3. Herr inspektör A. Magnusson från Stjärnfors uppsteg och, med anledning av pastors tillkännagivande att herr komminister Strandell snart komma att från församlingen avflytta, föreslog att församlingen borde till den älskade bortgående läraren förära ett eller tvåhundra Rd Rgs ut ur byggnadskassan till flyttningshjälp och dessutom då han komma att hålla sin avskedspredikan låta honom efter vad plägar övligt vara vid sådana tillfällen, uppbära en avskedskollekt. På denna framställning svarades enhälligt att den föreslagna kollekten beviljad; men vad förslaget att ut ur byggnadskassan lämna någon flyttningshjälp vidkom, förklarade en del bergsmän och hemmansägare att de helt nyligen under loppet av denna sommar frivilligt och av gott hjärta gjort ett icke obetydligt sammanskott till inköp av de silverpjäser, som midsommardagen förärades församlingens prästerskap, så komminister som kyrkoherden och att de således nu icke kunde för sin del icke bifalla att byggnadskassan betungades med denna avgift; varemot de yttrade den förmodan att de som icke deltagit uti omnämnda insamling nu icke skulle underlåta att visa även sin välvilja för herr pastor Strandell.
    I sammanhang härmed anmälde ordföranden att han hade sig bekant att pastor Strandell då han tillträdde komministersysslan härstädes hade av då avträdande komminister Roman inlöst trenne (…) innanfönster för 10 Rgs Banco och en sädes- eller mjöllår för 8 Rgs Banco varför nu hemställdes församlingens beprövande om icke vore billigt att dessa persedlar, så väl som innanfönstren som ock mjöl eller sädeslårarna av församlingen inlöstes till ett för framtiden blivande inventarium vid Kapellansgården. Församlingen medgav detta och beslöt att för omnämnde innanfönster och lårar skulle herr pastor Strandell av byggnadskassan erhålla aderton/18/ Rgs Banco.

    Slutligen tillkännagavs att detta protokoll komma att justeras fjorton dagar till dag.

    Sålunda överenskommet och beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,
    J.D Westholm, ordf pastor

    Uppläst från Ljusnarsbergs predikstol d 17 november 1844 av J.D Westholm

    Kommentar

    Fattigreglementet

    Den allt hårdare tonen i fattigreglementet är gissningsvis föranledd av den svaga konjunkturen i bergshanteringen och den allt mer ökande fattiga befolkningen. Under dessa år var 45-50% av befolkningen i Ljusnarberg inte självförsörjande och behövde stöd för sin överlevnad.

    Den avflyttande komministern

    Komminister J.P Strandell har alltså blivit befordrad till By Sacellani, vilket hänvisar till By socken, något norr om Avesta (och idag tillhörig Avesta kommun), samt som kaplan (sacellani ungefär kapellförsamlingens präst; kaplan). Familjen Strandell flyttar den 1844-10-16 och består av

    Johan Per Strandell (f: 1799), hustrun Anna Maria Frumerie (f: 1810-10-04) och barnen Carl Justus (f. 1831), Hilda Charlotta (f:1833), Knut Johan Salomon (f:1836), Robert Michael (f:1839), Emelie Augusta (f:1840) och Joseph Oscar (f:1842)

    Den som befordrat honom hänvisas av pastor Westholm till M.V Consistorii, vilket är förkortning av ”Maxime Venerandi Consistorii” och avser biskopen aom var den mest vördade av konsistoriet och för att markera att han var konsistoriets chef och högst i rang, till skillnad från de övriga medlemmarna som endast var professorer och prostar/kyrkoherdar.

    Frågan om flyttningshjälp och midsommarpresenten…

    Bergsmännens och hemmansägarna som hänvisar till sin tidigare present till prästerskapet tycks inte kunna låta bli att betona att de övriga som uppenbarligen inte var med på midsommarpresenten, ändå inte bör underlåta sig att ordna en egen insamling för Strandell. Jag tolkar roat att sticket kommer ur att de var tillfrågade om att vara med på silverpjäserna, men då inte ville vara med.

  • 1844-08-04

    1844-08-04

    Prästboställena ska besiktigas av domprosten och bergsfogden A. Westling har gått ur tiden…

    År 1844 den 4 augusti hölls med Ljusnarsbergs församling allmän sockenstämma efter därom 14 dagar förut skedd pålysning med tillkännagivande av överläggnings ämnena

    §1. Till fullmäktige, vilka det åligger att församlingens vägnar övervara de ekonomiska besiktningar som den 4:e nästkommande september komma att hållas å kyrkoherde-, komminister- och klockarboställena av herr kontraktsprosten och kronofogden i orten, valdes herr inspektör A. Magnusson på Stjärnfors och nämndeman Eric Persson i Viken.


    §. Tillkännagav pastor att sedan numera bergsfogden A. Westling på Björsarv med döden avgått församlingen för närvarande icke ägde någon vaccinationföreståndare varför nu församlingen uppmanades att i de avgångnas ställe välja tvenne nya vaccinationsföreståndare och valdes därtill herr postmästare Claes Carlberg på Konstdammen och herr kassör Johan Adler på Kyrkbacken.

    Sålunda valt, överenskommet, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,
    J.D Westholm, pastor
    A Magnusson

  • 1844-07-21

    1844-07-21

    Aron Aronssons son Aron vid Tappen har varit sängliggande i två år i stort lidande – något måste göras…

    Protokoll fört vid allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 21:a juli 1844.

    §1. Upplästes de av herr kronolänsman P.F Floding uppgjorda längder över de tvenne genom häradet passerade kronoskjuser för kruts transporterande till andra orter, vilka längder sedna de skjutsande bekommit den vanliga skjutslegan, kvitterades och underskrevs.

    §2. Herr A. G Andersson vid Sandbacken hade till pastorsämbetet avlämnat en så tydande skrivelse:


    ”Till Sundhetsnämnden i Nya Kopparbergs eller Ljusnarsbergs församling!
    Uppå hänvisning av pastorsämbetet får jag anmäla huruledes Aron Aronsson vid Tappen har en ofärdig som av samma namn, vilken borde av församlingens vård ansättas och befordrad härbergande, uppehälle och läkarvård innan jag låter i verket ställa landshövdingeämbetets avlysnings utslag: Och detta så mycket hellre, som gossens föräldrar förklara sig icke härtill veta någon utväg och icke vilja anlita läkarbitröde, som dock trolgien skulle medföra gossens förbättring.

    Sandbacken den 6 juli 1844 A.G Andersson.”

    Efter undfången del av denna herr Anderssons skrivelse har bergsman Anders Andersson i Björkäng såsom varande ledamot uti sockennämnden och över det distrikt inom vilket Aron Aronsson bor, undersökt det uppgivna förhållandet och därom avgivit efterföljande berättelse:

    ”På begäran av A.G Andersson haver undertecknad besiktigat Aron Aronssons ofärdiga son på Tappen, som har varit sängliggande nära tvenne år och hade flera små öppna sår på lår och ben, samt senorna hopdragna i båda knävecken. Men föräldrarna (…) att han var på bättringsväg och sade att såren har varit mycket större, samt att numera värk och sveda har givit sig. Gossen instämde och uti föräldrarnas yttrande, och båda för all del att icke gossen skulle föras till något lasarett, ty sådant ville de icke undergå.

    Sålunda undersökt och förrättat, som betygas av Björkäng d. 13 juli 1844, Anders Andersson”


    Sedan pastor uppläste föregående båda skrivelser, hemställde han församlingens ombeprövning, vilken utväg borde vidtas med den olyckliga gossen. Efter någon överläggning beslöts, att församlingen skulle på fattigkassans räkning få honom intagen å Örebro länslasarett oaktat föräldrarna icke skulle vilja därtill samtycka. Församlingen ansåg det vara både dess plikt och rättighet att taga vård om denna gosse vars föräldrar under gossens tvååriga lidande försummat att rådfråga någon verklig läkare eller inför församlingen amäla det olyckliga sjukdomstillståndet och deras oförmåga att själva bekosta läkararvode och medikamenter: Aron Aronssons hustru, modern till den sjuka gossen, företrädde ny och uppgav att hon på tillsägelse av herr Andrsson inställt gossen till besiktning av herr doktor Roth vid hans senaste hörvaro, men att doktorn till henne ingenting yttrat om gossens sjukdom eller föreskrivit några medikamenter. Någon utav de närvarande sockenmännen tillkännagav då att herr doktor Roth lämnat till herr Anderson ett recept å de medikamenter som borde begagnas men att herrr Andersson ännu icke från Lindes apotek fått hem de föreskrivna medikamenterna. Med anledning härav beslöts att dröja med gossens insändande till Örebro lasarett intill dess man erfarit verkan av de efterskrivna snart hemförväntade medikamenterna. Skulle efter deras begagnande icke någon förbättring visa sig, borde det fattade beslutet om gossens avsändning till lasarettet skyndsamt bringas till verkständighet.

    Sålunda beslutat och överenskommet, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,
    J.D Westholm, ordf pastor

    A Magnusson
    Eric Persson i Viken

    Kommentar

    Aron Aronsson den äldre var född 1802-06-23 i Ljusnarsberg och var gift med Stina Olsdotter (f: 1802) och de bodde på Tappen som inhyses. De fick fyra söner, Johan (f:1827), Aron (f:1829), Carl (f:1833) och Per Erik (f: 1839)

    Sonen Aron gick ur tiden 1845-02-24 vid Tappen och fem år senare flyttade återstoden av familjen till Torsåker, Gästrikland (1850). ”Skrovler övergången till hektik” är noterad som dödsorsak och detta sjukdomsförlopp var troligen orsakad av Mycobacterium Bovis, som överförs via obehandlad mjölk från infekterade nötkreatur.

    Initialt blev han troligen smittad med ovan som blev lymfkörteltuberkulos vilken orsakar smärtsam svullnad av en eller flera lymfkörtlar resulterande i feber, svettningar, asteni och viktminskning. Det senare begreppet (hektik) beskrivs som kronisk feber, med stark avmagring, ymnig klibbig svett. Vanligen företrädande i det senare stadiet av tuberkulos.

    Ljusnarsberg (T) AI:17c (1841-1851) Bild 201 / sid 767
    Ljusnarsberg (T) F:6 (1840-1856) Bild 58

  • 1844-06-16

    1844-06-16

    Frågan om betesrätt är på väg mot rättslig förhandling men stämman hittar en pragmatisk lösning. Samtidigt är Maja Cajsa på Gustafsdahl åter sämre..

    År 1844 den 16:e juni hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling efter därom i vederbörlig ordning, skedd kungörelse från predikstolen och tillkännagivande av ämnena för överläggningen.

    §1. Upplästes en så lydande fullmakt:


    ”Herr pastor J.P Strandell befullmäktigas att i mitt ställe vara ordförande uti den sockenstämma som är utlyst att med Ljusnarsbergs församling hållas uti sockenstugan söndagen den 16:e juni 1844.


    Ljusnarsberg d. 15:e juni 1844. J.D Westholm

    §2. Upplästes, erkändes och underskrevs näst föregående sockenstämmoprotokoll.

    §3. Utsågs följande elektorer vilka enligt HH. Häradshövdingen F. Welins denna dag från kyrkans predikstol uppläste kungörelse, skola nästkommande lördag, den 22:a i denna månad kl.10 f.m. församlas i Nora för att välja en riksdagsman av bondeståndet för detta härad till den urtima riksdag som hålles i Stockholm och tager sin början den 11:e nästkommande juli d.å – nämligen:
    Hemmansägaren Anders Gustaf Andersson vid Sandbacken
    Nämndemannen Jan Persson vid Stora Sten och
    Nämndemannen Eric Kronberg vid Lilläng


    För dessa elektorer bestämdes ett arvode av 5 Rd Banco på person, vilket arvode skulle av byggnadskassan utgå. Vad själva valet till riksdagsman beträffar, önskade församlingens valberättigade ledamöter det elektorerna förenade sig med något annat härad om en gemensam riksdagsman.

    §4. Förekom åter frågan om pastorsboställets betesrätt på den vid och omkring orrkärn belägna handlanden Åkergren tillhöriga mark; upplästes en av bemälda herr handlanden inlämnad skrift, varuti han bestrider nämnda boställesrätt till dess kreaturs betning på omförmälda mark, såsom beståemde av dels hemskog dels inägor, samt förklarar, det han nu mera icke, mot vad betalning som helst, kan inga på någon betning i händelse fråga därom skulle uppstå. Genom undertecknad komminister lät kyrkoherden Westholm anmäla det han önskade att församlingen enligt åtagande år 1808, måtte ansvara honom för bete åt hans kreatur och det under denna sommar och att rättegång om betesrättigheten icke väckes förr än vid nästkomande höstting, då församlingen om den så för gottfinner, den förinnan må utvälja en fullmäktig, som denna rättegång utför. De flesta av församlingens närvarande ledamöter voro åter av tanken att en rättegång om pastorsboställets betesrätt på ofta nämnda mark, skulle till intet tjäna, enär endast bergslagets då varande fullmäktige underskrivit det av herr kyrkoherden åberopade dokumentet angående kyrkoherdebordets bete. Efter hållen överläggning, varunder särskilda ledamöter framställde i denna sak flera olika förslag, ibland vilka må nämnas att låta uppröja den i Ljusnarn belägna prästbordet tillhöriga ön att där måtte bli tillräckligt bete eller och för detta ändamål inköpa någon där till tjänlig mark, stannade församlingen för denna gång i det beslut att med postmästaren herr C. Carlberg på Konstdammen träffa överenskommelse om bete för kyrkoherdens kreatur åtminstone under denna sommar. Herr postmästaren, nu själv närvarande, förklarade sig härtill villig, varför församlingen med honom överenskom att han mot 20 Rd Rgs ssom av sockenkassan borde utgå, skulle detta år upplåta sin (…) kyrkoherdebordets fäbodar ägande mark till betning av kyrkoherdens boskap och lovade herr postmästaren att ock för nästkommande och till äventyrs även för det därpå följande året, så framt icke denna obehagliga sak på annat sätt dess för innan var uppgjort, mot ovannämnda årliga ersättning tillhandahålla församlingens pastor bete åt dess kreatur.

    §5. Underrättades församlingen att landbonden Anders Janssons vid Gustafsdahl dotter Maja Cajsa nu åter fått ett svårt anfall av sinnesvaghet. Församlingen som nu med henne ingen annan utväg vara övrig, än att låta avföra henne till länets lasarett, för att ånyo undergå kur och sedermera ifall hennes vansinnighet skulle befinnas obotlig inlösa henne för livstiden på Vadstena hospital. Emellertid och intill dess svar henne ankomma om rum åt henne vore ledigt å lasarettet, skulle fadern erhålla 23 S Rgs för varje dygn mot skyldighet av noggrann tillsyn däröver att hans olyckliga dotter gjorde varken sig själv eller andra någon skada.

    Sålunda valt, överenskommet och beslutat samt uppläst och erkänt intyga å församlingens vägnar,
    J.P Strandell. Komminister och tillförordnad ordförande

    Vid justeringen av detta protokoll anmärktes av herr inspektör Bergman på Stjärnfors att arvodet för elektorerna ej borde av byggnadskassan utgå, utan på samma grunder, på vilka riksdagsmannaarvodet för bondeståndet utgår.

    E. G Bergman
    Jan Jansson i Viktorp
    Eric Ers å Bäcketorp

    Uppläst i Ljusnarsbergs kyrka d. 7:e juli 1844

  • 1844-06-02

    1844-06-02

    Det tycks blåsa till storm om betesrätten väster om Ljusnaren, mellan handlanden och pastorn, där den förstnämnde byggt gärdesgård och stängt den senare ute…

    År 1844 den 2:a juni hölls efter därom i laga ordning skedd kungörelse från predikstolen med tillkännagivande av överläggningsämnena, allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.

    §1. Tillkännagav undertecknad komminister det församlingens pastor idag vore hindrad att denna sockenstämma övervara i anledning varav en så följande fullmakt upplästes: ”Fullmakt för herr pastor J.P. Strandell att i mitt ställe och å mina vägnar vara ordförande uti denna till i morgon den 2: juni utlysta allmänna sockenstämma med Ljusnarsbergs församling. Ljusnarsbergs kyrkoherdegård, d. 1:a juni 1844. J.D Westholm”.


    §2. Upplästes och godkändes och underskrves det å sisthållen allmänna valborgsmässo sockenstämma förda protokoll.


    §3. Föredrogs avkortningslängden å kronoräntorna för förlidet år, upplästes och, utan anmärkning befunnen, underskrevs.


    §4. Understålles församlingens omprövande herrar apotekaren J. Widgrens i Nora och C.O Hammarströms i Lindesberg gjorda anbud att ehuru på olika grunder, tillhandahålla församlingen medikamenter. Dessa herrars särskilda anföranden upplästes nu varav inhämtades det (..) Widgren erbjöd sig att kostnadsfritt från Nora med skjuts över(..) avsända icke allenast de medikamenter som av herr doktor Roth, vid hans besök härstädes, ordineras utan även de medicinalier, som av enskilda personer rekvireras. (..) Hammarström (…,…) sig vara så väl av bemälda herr doktor som ock av flera utav församlingens ledamöter anmodad att här på stället och å de dagar, som herr doktorn här är närvarande, tillhandahålla medikamenter, och anhåller att detta uppdrag å allmän sockenstämma må vara av församlingen gillat. Församlingens ledamöter avgav härpå det utlåtande det de icke kunde förmena någon av sockeninvånarna att från de apotek vartill han hade större förtroende, hämta erforderliga läkemedel. Likväl ville de för (..) med tacksamhet emotta herr apotekaren Hammarströms anbud att om han därtill finner sig befogad och så länge han därvid funno på sin räkning, på stället avlämna de medikamenter som herr doktor Roth vid sina besök här, ordinerar. Däremot ansåg herr apotekare Widgrens förslag om medicinaliers hitförskaffande försorsaka en för de sjuka utan tvivel menlig tidsutdräkt.


    §5. Församlingens pastor, herr kyrkoherden J.D Westholm lät skriftligen amäla att handlanden herr J. Åkergren vid Norra Bergsgården, medelst gärdesgårdsanläggning och läktgrind, utestängt hans boskap från den väster om sjön Ljusnaren belägna betesmark, där prästbordet enligt åberopade handlingar, från uråldriga tider haft betesrättighet, i anledning härav herr kyrkoherden nu begärde församlingens medverkan till återvinnande av den honom på detta sätt berövade rättighet till betesmark för sina kreatur. Församlingen tog denna sak i övervägande och efter hållen överläggning beslöts herrar inspektören A. Magnusson och E.G Bergman på Stjärnfors, sexman Eric Jansson i Stennäs, nämndemannen E. Segelström vid Västra Lövfall, Eric Persson i Vilken och Jan Persson i Stora Sten skulle anmodas att nästkommande tisdag infinna sig å nämnda ställe för att hålla undersökning å vilkas mark pastorsbostället hade sin betesrätt upplåten, varefter församlingen ville vidta de åtgärder som enligt sakens beskaffenhet kunna påfordras.


    §6. Nybyggaren Eric HAnsson vid Elgfall företrädde och anhöll hos församlinen något understöd för sin dotter vilken troddes vara i fara att mista synförmågan, under den tid, hon behövde vistas i Hällefors under herr doktor Roths närmare vård. För uppgivna ändamål erhöll Eric Hansson församlingens löfte om 2 Rd Banco till skjutspenningar att av sockenkassan utgå.

    Sålunda överenskommet, beslutat intyga å församlingens vägnar,
    J.P Strandell, komminister.
    Eric Persson i Viken,
    Jan Persson i Stora Sten

    Uppläst i Ljusnarsbergs kyrka d. 7 juli 1844, av J.P Strandell.