Kategori: 1840

  • 1840-12-06

    1840-12-06

    Kyrkans ljushållare är sotiga och behöver upputsning där guldgjutaren Holmberg i Krokfors erbjudit sig att göra jobbet för 100 Rd Rgs. Stämman inte helt säker på priset och skjuter upp beslutet. De tar dock beslutet att anslå mer talg till kyrkans ljus inför julens gudstjänster.

    Protocoll hållet i allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 6:e Dec. 1840

    §1. Som en del av socknemännen yttrat den önskan att kyrkans ljuskrona och lampetter till stundande julhelgen måtte rengöras och upputsas, till vilket arbete förrättande guldgjutaren Holmberg vid Krokfors sig erbjudit mot en summa av 100 Rd Rgs, så hade församlingens ledamöter till i dag blivit kallad uti allmän sockenstämma derom rådgöra och besluta. De närvarande socknemännen ansåg att med detta arbete borde i avseende därtill att tiden vore nog knapp fördröja till nästkommande år. I sammanhang härmed beslöt församlingens ledamöter att anslå ytterligare ljus efter 1/2 (…) talg till kyrkans fullständiga illuminerande under juledagarnas gudstjänster och skulle betalning därför erlägga av byggnadskassan med 6 RD och 12 S rgs.

    §2. Gifta drängen Erik Jansson från Ramsberg, vilken Jan Davidsson på Dammen låtit då mantalsskriva på sina ägor, infann sig och begärde att hör även i kyrkboken bli vederbörligen antecknad. Härjärmt protesterade församlingen enär känt vore att Erik Jansson blivit straffad för stöld och för övrigt är av ett oländigt och elakt sinnelag.

    §3 Skomakaren Vahlström vid Stjernforsfall hade anmält sig vara sinnad att frö 30 Rb rgs om året emotta och vårda fallsjuka Anna Stina Grönbergs som, men vilket församlingens ledamöter ansåg mindre tjänligt å anseende därtill att Vahlström ej hade något stadigvarande hemvist utan uppehöll sig där han kunde.

    Sålunda överenskommet och beslutat, uppläst och erkänt, intyga å församlingens vägnar

    J.D Westholm Ordförande Pastor
    E. Hindrichsson
    Erik Jansson,

    Kommentar

    Om Anna Stina Grönberg, se protokoll 1840-04-12

  • 1840-11-15

    1840-11-15

    Inhyses Per (Peter) Ersson i Tallbacken har skjutit en varg och flera intygar att den var skjuten inom socknen, varför han får möjligheten att kvittera ut skottpenningar från byggnadskassan.

    Protocoll hållet i allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 15:e Nov. 1840

    §1. Tillkännagav ordföranden att enligt uppgift av åboerne i Fäbobacken, hade fader- och moderlöse gossen Jan Andersson från Hviludden blivit sinnessvag och hemställde till församlingen om prövande hur förhållas skulle med denne olycklige. De vid detta tillfälle från förstnämnda ställe närvarande åboer tillkännagav att han nu blivit något bättre, i anledning varav församlingens ledamöter beslöt att med hans insändande till länslasarettet, varom fråga uppstått, borde fördröjas till dess utrönt vore, om han utan en sådan åtgärd kunde från sin sinnessjukdom bli befriad.
    Emellertid såsom sockenmännen ville erinra sig Gustaf Ersson i Elgfall på sitt ansvar låtit Jan Anderssons föräldrar hit i socken inkomma och mantalsskrivas, borde han om denna värnlöse gosse nu taga vård.

    §2. Tillsporde ordföranden församlingens ledamöter de ville bifalla Carl Anderssons, från Jämtbo, begäran att hos sig låta mantalsskriva gifta drängen Jan Erik Jansson från Skinnskatteberg, varpå svarades att där emot vore intet att invända så framt Carl Andersson ansvarar för nämnde person och dess familj i en framtid ej må falla denna socken till last.

    §3. För att erhålla skottpenningar uppvisade Per Ersson från Tallbacken, skinnet efter en varg, dödad enligt fleras intyg i denna socken, och skulle Per Ersson försedd med utdrag av detta sockenstämmoprotokoll anmäla sig hos byggnadskassören J. Adler.

    Sålunda beslutat, uppläst och justerat, betyga å församlingens vägnar

    J.D Westholm Ordförande Pastor
    E. Hindrichsson
    Erik Jansson,

    Kommentar

    Per (Peter) Ersson var född på Tallbacken 1805-06-09 och i 35-årsåldern gift med Eva Greta Andersdotter och hade tre barn boende hos sig. Fruns oäkta och två överlevande barn, vid tillfället för nedlagd varg i norra delen av socknen.

    Ljusnarsberg (T) AI:16a (1830-1841) Bild 219 / sid 203

  • 1840-10-25

    1840-10-25

    Den vansinniga drängen Anders är svår att inackordera så han får lösa sitt uppehälle genom fortsatt sockenvandring. Som näst intill naken, i slitna trasor gående gård till gård, för mat.

    År 1840 den 25 oktober hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling efter förut skedd laglig pålysning med tillkännagivande av ämnet för överläggningarna.

    §1. Upplästes det vid Fattigvårdens senaste sammanträde förda protocoll, som uppdrar anslag åt socknens fattighjon för nästkommande år och som nu av församlingens närvarande ledamöter godkändes med några så förändringar, vilka i nämnda protocoll denna dag bli intagna

    §2. Erik Anderssons änka från Spögubbstorp, vilken nu låg sjuk hos rättaren Anders Ersson vid Nya Vägen, ansåg församling böra inackordering till dess hon hälsan återvunnit, vartill anslogs 4 Rd rgs i månaden, vilket genom bergskassör Adler skulle Anders Ersson erbjudas. Om han ej hågad att för denna summa henne emotta, ska anslaget ökas till 5 Rb rgs per månad.

    §3. Daniel Jansson vid Ljusnaren, vilken detta år haft Maja Lisa Bredenbergs son Carl Johan till försörjning, skulle av skolfonden erhålla 3 Rd rgs för denna undervisning i kristendomen.

    §4. Vansinniga drängen Anders Andersson från Stjernforsäng skulle få en ny klädning, men då ingen anmält sig, som till försörjning ville emotta, beslöts att han hädanefter som hittills får söka eget uppehälle medelst kringvandrande i socknen.

    §5. Erik Janssons i Martjern dövstumma son Jacob beslöts böra inackorderas och anslogs därtill 20 Rd rgs årligen.

    §6. Skrots änka vid Finnkullen erhåller 1/8 tunna råg.

    Sålunda beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar

    J.D Westholm Ordförande Pastor
    Erik Pehrsson
    Erik Jansson, Stennäs
    Bengt (…)

    Kommentar

    Vansinniga drängen Anders Andersson

    Våren samma år, så fick den vansinniga kringvandrande mannen känd som ”Stora Anders” kläder då han tycks varit helt utan. Mer om honom finns i protokollet från 1840-05-24

    Änkan Skrot

    Den förrymde koldrängen Jan Petter Skrot kanske alls icke är död, men för den lämnade Maja Jansdotter så är det så. Maja är den lämnade änkan Skrot i Finnkullen. Mer om henne finns i protokollet från 1840-03-08

  • 1840-09-27

    1840-09-27

    Stämman avser välja fullmäktige för att senare i november fastställa dels årlig markegång på årets skörd och persedlar enligt formulär, dels årspris på så kallade huvudpersedlar, framför allt spannmål och smör enligt priserna under sex månader kring senaste årsskifte, dels så kallad markegångsdel, som var medeltalet av årsprisen för de senaste tio åren, löpande år inberäknat.

    Protocoll hållet i allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling d. 27 September 1840

    Med anledning av Landshövdingeämbetets kungörelse av d. 1 innevarande september voro genom lagligen skedd pålysning församlingens ledamöter kallade för att välja fullmäktige att jämte kronofogden stadga att pris, som för häradet å priskuranten för markegångssättningen skall intagas, och för i år utse deputerade för detta härad till markegångsättningen i Örebro den 3:e nästkommande november, och bli till fullmäktige utsedde bergs- (och) sexmannen Erik Mattsson vid Stråtgården och nämndemannen Erik Persson i Wiken.

    Sålunda valt, uppläst och justerat betyga å församlingens vägnar

    J.D Westholm Ordförande Pastor

  • 1840-09-13

    1840-09-13

    Anna Stina Stolpe strider för sin rätt till bostad, Finnhytte kvarns boställe, även enär hon blivit änka efter mjölnaren och backstugesittaren Jan Larsson Lacke får en respeng för att ta sig till Örebro och behandla sin gikt…

    År 1840 den 13:e Sept. hölls efter derom skedd laglig pålysning med tillkännagivande av ämnet för överläggningen allmän sockenstämma vid Ljusnarsbergs församling

    §1. Föregående sockenstämmoprotocoll upplästes, erkändes och underskrevs.

    §2. Föredrogs änkan Anna Stina Stolpes vid Finnhytte kvarn till Högvördiga Landshövdingeämbetet i Örebro ingivna och till pastorsämbetet härstädes remitterade skriftliga anhållan det Ljusnarsbergs församling enär hon jämte barn och modern genom Landshövdingeämbetets utslag af den 27:e juni d.å blivit ålagd avflytta från Finnhytte kvarn boställe, varest hon hittills bott, måtte förbindas att henne, hennes barn och moder med husrum sörja. Församlingens ledamöter ansåg att i enlighet med det härstädes antagna reglemente för fattigvården och tillhörde Finnhytte kvarnägare att dess personer härbärgera. De vid detta tillfälle närvarande ägare av nämnda kvarn, ibland vilka må nämnas herr patron P.I Lundbom på Löfnäs, medgav även det Ljusnarsbergs församling ej vore skyldig att åt änkan Stolpe och dess familj förskaffa husrum, med vilket det ansågs nämnda änka själv böra, såsom ung och arbetsför, kunna sig förse, dock ville de, om behoven så påkallade, ej undandra sig att därom gå i författning. Till förfallande av den utav konungens befallningshavande församlingen uti detta mål ålagda förklaring utsågs herr inspektör A. Magnusson på Stjernfors.

    §3. Backstugesittaren Jan Larsson Lacke, vilken enligt näst föregående sockenstämmas beslut, på församlingens bekostnad, skulle å lasarettet undergå provkur för gikt, skulle av Fattigvårdskassan erhålla 4 RD Banco, till hjälp under resan till Örebro.

    §4. Ordföranden frågade församlingens ledamöter, om de ville tillåta smeden Anders Jaevert, att här i socknen sig bosätta och mantalsskrivas. De flesta av sockenmännen svarade att de ej hade därom något att invända, helst som Jaevert vore född i socknen och där sin mesta tid tillbragt.

    Sålunda överenskommet, beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar

    J.D Westholm Ordförande Pastor
    Erik Jansson, Stennäs
    Jan Israelsson

    Kommentar

    Jan Larsson Lacke

    Jan Larsson Lacke lider av gikt i sådan omfattning att han tar sig fram på kryckor och är noterad som fattighjon och livet är rimligen fullt av umbäranden och brist på allt. Vid stämman är han 61 år gammal och han tar livet av sig 2 år senare genom att hänga sig i en gärdesgård…

    Dödboken noterar torftigt och känslolöst att:

    ”Hängde sig vid en gärdesgård. Svag till sinnes”

    Anders Jävert

    Anders Jävert fick mantalsskrivas och han bosatte sig i Aflångsvik där han sedermera gifter sig med Johanna Ersdotter. Han dör året efter i en ålder om 26 år, av ”hetsig feber”.

    Ljusnarsberg (T) KI:8 (1832-1848) Bild 800
    Ljusnarsberg (T) AI:17b (1841-1851) Bild 197 / sid 477
    Ljusnarsberg (T) F:6 (1840-1856) Bild 32
    Ljusnarsberg (T) F:6 (1840-1856) Bild 107

  • 1840-08-30

    1840-08-30

    Veneriska sjukdomar har nått Ljusnarsberg och de styrande församlingen i Ljusnarsberg behöver besluta om åtgärder. En av de vanligaste under mitten av 1800-talet var syfilis varför vi kan anta att det är denna som nu gjort entré.

    Kostnader för att kalla in en provinsialläkare tar emot och församlingen hoppas att husfäder kunde idka tillsyn på sitt tjänstefolk för att hindra smittans utbredning…

    År 1840 d. 30 augusti hölls efter därom skedd laglig pålysning med ämnenas tillkännagivande allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling

    §1. Uppå några sockenmäns begäran sammanställde pastor till församlingens omprövande huruvida det kunde anses av behovet påkallat att i avseende till dem inom församlingen sig tid efter annan yppade veneriska sjukdomar, hitkalla provinsialläkaren för anställande av en allmän besiktning. En del av församlingens ledamöter höllo före att en sådan besiktning vore högst nödvändig till förekommande av smittans vidare utbredande: andra åter ansåg läkarens hitkallande medföra en för stor kostnad för församlingen och förmodade att smittans spridande skulle kunna förekommas därigenom att husfäder hade en noggrann tillsyn med sitt tjänstefolk och vid första tecken till misstanke om sjukdomens närvaro avfärdade den sjuka till länskurhuset i Örebro. Ordföranden, som ingalunda ville tillskynda församlingen någon onödig utgift, förklarade att han skulle hos höga Landshövdingeämbetet göra en förfrågan om icke provinsialläkaren vore pliktig att vid en beskaffad smittsam sjukdom infinna sig för visiteringsanställande utan att av församlingen fordra betalning. Intill vunnen upplysning härom skulle därför anstå med läkarens tillkallande.

    §2. Tillkännagav ordföranden, att åtskilliga fattiga hade hos honom anmält sig vara i behov av något understöd och därom hos församlingen ödmjukligen anhölls av dessa hjälpbehövande företrädde nu

    1. Backstugsittaren Jan Larsson Lacke från Sörviken, som under ett och ett halvt års tid varit till hög grad besvärad av giktvärk uti ena knäet och upp uti lårbenet, anhållande att församlingen ville på fattigkassans bekostnad låta honom på lasarettet intagas till undergående av provkur. Som flera av församlingens ledamöter intygade hans nödställda belägenhet så bifölls denna hans begäran och skulle pastor efterhöra om på lasarettet rum vore ledigt för Jan Larssons emottagande.
    2. Sundbergs vid Myrbo sjukliga hustru anhöll om något till livs uppehälle. Henne beviljades en åtting råg.
    3. Erik Svenssons änka från Södra Finnfall; 75 år gammal och bräcklig, beklagade att hon vore både husvill och utan allt uppehälle sedan nu kassör Törnblom försålt Skiltorpet till Hans Svensson vilken sistnämnde ej ville härbärgera än mindre försörja henne. Församlingens ledamöter tog hennes begäran i övervägande och ansåg väl vara kassör Törnblom eller nuvarande innehavaren av torpet att skyldighet att för bemälda änka draga försorg; men som de detta sig undandragit och änkan befann sig uti ett hjälpbehövande tillstånd, så beviljades henne tillsvidare en åtting råg.
    4. Erik Perssons änka från Stora Smedsberget anmäldes av Jan Ersson Sör från Östra Elfshöjden vara i verkligt behov av något understöd emedan hon både i anseende till ålder och sjuklighet vore urstånd satt att sig försörja. Henne beviljades för den skull nu intill dess fattigregleringen försiggått, en åtting råg.
    5. Anmälde ordföranden Per Jonssons änka från Fäbobacken som ock hade anmärkt sig erhållande av något understöd. Men som ingen av församlingens tillstädes varande ledamöter hade sig bekant huruvida hon verkligen vore i behov av underhållshjälp så kunde nu henne intet beviljas.

    Sålunda beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar

    J.D Westholm Ordförande Pastor
    A Magnussson
    Erik (….)

    Ljusnarsberg (T) KI:8 (1832-1848) Bild 790

    Kommentar

    Syfilis

    Syfilis var närmast en folksjukdom på 1800-talet och beräkningar pekar på att upp till 15% av befolkningen var smittad.

    Förloppet skedde i tre stadier där det första var utslag eller sår, så små att de inte nödvändigtvis kunde ses, på genitalier ca 3 veckor efter smittotillfället. Dessa plitor och sår kunde självläka på några veckor och sjukdomen gick i latent fas tills nästa stadium inträffade.

    Det andra stadiet kom efter sju till tio veckor och symptomen inte olik influensa med värk och feber. Men inte alla fick kännbara symptom – vissa upplevde en variant så lindrig att de inte märkte den.

    Dessa två första stadier kallades tidig syfilis och var mycket smittsam.

    Det tredje stadiet kunde infalla flera år efter initial smitta – och då angripa varhelst i kroppen. Exempelvis om den slog till i hjärnan innebära galenskap, etc.

    Skammen var stor och inte sällan doldes dödsorsaken med omskrivningar såsom mässlingen eller motsvarande.

    Eric Svenssons änka

    Eric Svensson f: 1753 var född i Tappen, Ljusnarsberg och gift (1804) med Anna Ersdotter som flyttat in från Hällefors. Anna var född 1765 och därmed 74 år gammal änka efter backstugsittaren Eric, sedan fem år när stämman sammankallats.

    Anna gick ur tiden 1842-10-12 av ålderdomsbräcklighet vid en ålder om 77 år.

    Ljusnarsberg (T) AI:16b (1830-1841) Bild 106 / sid 568
    Ljusnarsberg (T) AI:17c (1841-1851) Bild 104 / sid 670
    Ljusnarsberg (T) F:6 (1840-1856) Bild 31