Kategori: 1844

  • 1844-04-28

    1844-04-28

    Den av staten pålagda skyldigheten om att hålla skola belastar sockenstämman – det kommer kosta mycket pengar…

    År 1844 den 28 april hölls, efter 14 dagar förut därom med överläggningsämnenas tillkännagivande skedd pålysning, allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.

    §1. Till underdånig åtlydnad av Kongl. Majts till Västerås stifts biskop ankomna cirkulärbrev av den 15 februari och 7 mars 1844 och till följd av herr doktorns, biskopens och kommendörens därpå grundade till stiftet alla pastorer avlåtna cirkulärskrivelse av den 30:e nästlidna mars, med anmodan, att, var inom sitt pastorat å utlyste allmänna sockenstämmor höra församlingarna huruvida de vore i behov av och äskade understöd av allmänna medel för att ordna deras skolväsende i enlighet med nådiga stadgan från predikstolen skedd kungörelse med ämnets tillkännagivande, denna, Ljusnarsbergs församlingsledamöter samlade till allmän sockenstämmas hållande för att uti förberörda riktiga ämne sina tankar tillkännagiva. Till en början uppläste nu pastor ånyo Den Nådiga Stadgan om Folkundervisningen den 18 juni 1842 och förbemälda nådiga cirkulärbrev av den 15 februari och 7 mars innevarande år, varefter han med avseende på reglerandet folkundervisningen inom denna socken och med ledning av den i nåder fastställda tabell över uppgifter för ordnandet av folkskolväsendet inom församlingarna till besvarande framställda följande frågor:

    1. Hur stor är denna församlings största längd och bredd? Något fullkomligen bestämt kunde icke i detta fall uppgivas; men ifrån den i norr längst bort och emot Grangärdes råskillnad beläget (…) Stenharn till Axsjön där i söder längst bort och intill Lindes råskillnad belägna är circa 4 mil. Socknens bredd från öster till väster – eller ifrån Källkärn belägen närmast intill Ramsbergs, till Ufberg, beläget intill Hällefors och Hjulsjö råskillnad – anses vara 2 1/2 mil.
    2. Hur många hemman utgör socknen? Vid senaste skatteläggningen eller då bergsfrälsefriheten för detta bergslag upphörde, lades hela socknen uti hemmantal. De sålunda uppkomna nya hemmanen äro 32 och när därtill läggas de 5 5/8 från äldre tider skattlagda, så blir summan 37 5/8 hela hemman: Vilka är i större och mindre till och med uti 81/10,880 delar sönderstyckade. Alla hemman är såvitt man känner, oförmedlade.
    3. Behövs uti den fasta, vid kyrkan belägna, skolan någon mera lärare än den förut antagna och med betyg om skicklighet försedd, församlingens organist direktör Nederdahl? Församlingen förklarade att en lärare vore tillräcklig för denna skola, där växelundervisningsmetoden begagnades och där allenast de barn vilkas hemvist äro belägna inom 1/2 mil från kyrkan, kunna infinna sig (antalet av barn i denna skola är vanligtvis mellan 20 och 20, sällan något där utöver).

    Enär således ett, i avseende till socknens folkrikhet, ringa antal barn begagna undervisningen i den vid kyrkan belägna fasta skolan, hemställde ordföranden om det icke vore av nöden att flera antingen fasta eller ambulatoriska, med vederbörligen examinerade och godkända lärare försedda skolor inrättades? Därtill församlingens ledamöter svarade, att visserligen det behövdes fler skolor inom socknen, men att inrätta någon mer fast skola vore helt och hållet utan ändamål, all stund här icke, undantagandes vid och närmast omkring kyrkan, finnas några större byalag utan för det mesta enstaka gårdar och uti de så kallade byarna vanligen två a tre högst fyra a fem åboer och att på flera trakter inom socknen är byarna emellan 1/2 a 3/4 mil nästan alldeles obanade vägar. Till följd härav aldrig på något ställe ett större antal barn kunna samlas att på en gång njuta gemensam undervisning.


    Med avseende på detta lokala och oavhjälpliga förhållanden ansågs omöjligt att inom denna folkrika vidsträckta och fattiga socken ordna skolväsendet i fullständig överensstämmelse med förbemälda Kongl. Majts nådiga stadga. Församlingen förklarade likväl det vara dess högsta önskan och skulle bliva dess oavlåtliga bemödande att efter förmåga draga försorg om det uppväxande släktets upplysning och sedliga förbättring. detta ansåg församlingen lämpligast kunde därigenom vinnas, att flera, fyra a fem, för ett sedligt och kristligt uppförande kända personer, hugade att åtaga sig barnundervisningskallet efter av skolstyrelsen med dem anställd prövning och befunnen skicklighet utvälja och befullmäktigas, att emot en billig framdeles bestämt avlöning, var och en inom ett visst för sig bestämt distrikt, hålla skola, på det sätt att när undervisningen fortgått 2 a 3 månader på ett ställe, skolan flyttades till en annan trakt inom distriktet. Vad åter den av pastor gjorda hemställan om icke de personer, som sålunda få sig barnundervisningen anförtrodd, borde ha genomgått något skolseminarium och vara därifrån med betyg ägande skicklighet försedde svarades, att (…) personers avlönande skulle mångdubbelt överstiga församlingens förmåga och göra det till en omöjlighet, att med föda och kläder underhålla det stora antal fattiga barn, som inom denna församling förefinnes. Det ansågs vara nog om dessa byskolmästare någon tid deltog uti undervisningen i den inom socken varande fasta skolan och under därvarande lärarens tillsyn och ledning inhämtade skicklighet undervisa uti alla de läroämnen, som den nådiga skolstadgan bestämmer såsom det minsta kunskapsmått barnen måste inhämta, vilket kunskapsmått även ansågs vara fullt tillräckligt för allmogen eller arbetsklassens behov. Dessutom stod det öppet för var och en, som därtill hade håg och egna tillgångar, hålla sin barn i den fasta skolan, där en vidsträcktare undervisning meddelas.

    I sammanhang härmed frågade varifrån tillräckliga medel till så väl skollärares avlöning som ock till de fattiga barnens underhåll under skoltiden skulle erhållas? Efter någon stunds överläggning härom beslöts att sedan den av framlidne kyrkoherden Eric Hammarström och åtskilliga församlingsbor år 1811 grundlagda av högst salig hans Kungliga Majestät konungen Carl XIV Johan vid högst densamma resa år 1819 genom denna socken med en förärad gåva av 400 Rd Banco förstärkta skolkassa uppgått till en summa av 3000 Riksdaler banco, varav 2813 Rd 16 S Banco vore emot laglig ränta utlånade, skulle icke något av väntan vidare läggas till kapitalet utan användas oavkortad till skolans behov av nödiga läroböcker, tabeller ,, och till läraren i fasta skolans avlöning.


    Lärarens i fasta skolan löneförmåner ännu ej fullkomligt reglerade hava hittills utgått med utur sockenkassan (… genom årlig taxering) 2 tunnor råg, 1 tunna korn och 1 tunna havre; ur skolkassan med 50 Rd Banco lön och 6 Rd samma mynt (..)medel samt 4 S Banco i veckan för varje barn vars föräldrar icke kunna betala den eljest vanliga veckoavgiften 12 S Banco – varjämte han enligt en av herr brukspatron och riddaren E.A. Cederborgh avgivna skriftliga förbindelse årligen från Stjärnfors bruk erhåller 13 Rd 16 Rgs Banco, åtog sig församlingen till skolväsendets ordnande och underhållande en årlig personlig avgift av 4 S Banco på varje mantalsskriven skatteskyldig person. Om uppbörden av dessa medel skulle kronofogden i fögderiet anmodas att emot ett skäligt uppbördsarvode, dra försorg och de influtna medlen till skolkassans förvaltare så tidigt sig göra låter, överlämna. Den sålunda åtagna personliga avgift beräknades böra, efter skedd avkortning och uppbördsarvodets erläggande uppgå till en summa av 200 Rd Banco. Som denna summa ansågs behövlig om icke otillräcklig till fattiga barns underhåll under deras skoltid, beslöts att till de föreslagna 4-5 barnlärares avlöning i underdånighet hos Kongl. Majt anhålla om 200 Rgs Banco årligt understöd av statsmedel. Såsom stöd för denna sin underdåniga begäran vågade församlingen underdånigast åberopa att inom denna socken utgöres största personalen av landbönder, torpare, backstugesittare, gruv- och hyttarbetare, samt inhyseshjon. Större delen utfattiga att den närvarande svåra konjunkturen för bergshanteringen, ortens nästan enda näringsfång, vållar om icke snart ett för järnhanteringen lyckligare förhållande inträffar, allmän fattigdom.     I avseende på skol(…) anskaffande; projekterades att därtill inreda den ena av (…) eller magasinen vid gruvstugan, Men beslut därom skulle framdeles och efter skedd (…) fattas.


    §2. Till ledamöter uti årets taxeringskommitté, vilken å sockenstugan sammanträder den 6:e nästkommande juni valdes, utom församlingens pastor: Postmästaren Claes Carlberg på Konstdammen, handlanden J.F Behrling vid Sundet, inspektör Magnusson vid Stjärnfors, herr Carl Ericsson på Laxbro, nämndeman Eric Segelström vid Stora Lövfall, bergsman Jan Jansson i Viktorp, sexman Eric Jansson på Östra Born och nämndeman Anders Andersson vid Grönhult.


    §3. Till revisorer vilka detta år böra granska kyrkans, de fattigas, skolfondens, Fromma Stiftelsens, bokkassans och lasarettets, ävensom byggnads och fattigvårdskassans räkenskaper valdes herr postmästare C. Carlberg, herr inspektör A. Magnusson och nämndeman Eric Segelström.


    §4. Till sockenfullmäktig vid mönstringen med denna sockens beväringsmanskap den 11 i stundande maj valdes bergsmannen Anders Andersson vid Björkäng.

    Sålunda överenskommet, beslutat och valt, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,

    J.D Westholm, ordförande

    Uppläst från Ljusnarsbergs kyrkas predikstol den 27 juni 1844, betygar
    Ex officio J.D Westholm

  • 1844-03-31

    1844-03-31

    Stora klockan har en spricka, varför försiktighet vid ringning anmodas. Sedan har veneriska smittan spridit sig. Rejält…

    År 1844 den 31 mars hölls, efter därom 8 dagar förut skedd pålysning, allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.

    §1. Anmälde pastor att Jan Olsson från Stora Smedberget tillkännagivit, att som hos honom inackorderade fattighjonet, änkan Gretha Ersdtotter, redan på 12:e veckan varit av så svår sjukdom sängliggande, att hon ickedet ringaste kan sköta sig själv, han nödgades frånsäga sig vidare sköta och vårda henne så framt icke församlingen ville med avseende på hennes beklagliga sjukdomstillstång skäligen påöka hennes underhåll.
    Församlingen tog hans begäran i övervägande och enär det uppgivna förhållandet av flera tillstädes varande personer vitsordades beviljades en tilläkning av 5 Rd Rgs. Jan Olsson var väl icke tillstädes, men ansågs böra åtnöja denna ökning.

    §2. Vid om ytterligare fråga om ringningen efter högst salig Hans Majestät konungen inlämnade s en ifrån herr patron P.J Lundbom på Lövnäset så ord från ordlydande skrivelse:


    ”Till sockenstämman den 31 mars 1844
    I anledning av den dagliga nötning och starka påkänning som kyrkans trenne klockor hava av ringningen efter högst salig konungen, och jag påminner mig så väl av prosten Östmark, samt sedermera hav hört omtalas, att största klockan skall hava en fin spricka och att kläppen så nött att den är alldeles platt i själva slaget, så får jag hemställa om icke till undvikande av stor kostnad med lagning och befaring av sönderringning, den stora klockan skulle kunna alldeles undvikas till begagnande om söcknedagarna, och kungsringningen således verkställas med endast tvenne klockor, varigenom även en liten besparing i utgiften till de många ringare kunde vinnas.
    På flera ställen begagnas endast tvenne klockor, där tre finnes och i några socknar lärer endast en brukas.

    Löfnäs, den 31:a mars 1844. P.J Lundbom”

    Efter uppläsandet härav äskade pastor den övriga församlingens utlåtande över det av patron Lundbom väckta förslag att söcknedagarna begagna till kungsringningen endast de tvenne mindre kyrkklockorna. Flera ledamöter yttrade nu att de hört omtalas att den stora klockan skulle finnas en fin spricka, vilken berättas ha uppkommit vid ringningen efter högst salig konung Adolf Fredrik och tillika vore det känt att i Ramsberg och på andra ställen begagnades om söcknedagarna icke alla klockorna utan antingen 1 eller 2 varför församlingen trodde sig på anförda grunder, icke brista uti undersåtlig vördnad och lydnad om även här under söcknedagarna kungsringningen skedde med tvenne istället för tre klockor. Allstå beslöts att under söcknedagarna den spräckta storklockan skulle vila men de bägge andra begagnas; varemot om sön- och högtidsdagar alla tre klockorna borde vid kungsringningen begagnas.
    Med anledning härav frågade pastor huru många ringare erfordrades till de tvenne mindre klockornas ringning en hel timme. Tre utom den ordinarie ringaren ansågs därtill erforderliga – vilket antal borde med tre förökas de dagar då även stora klockan skulle nyttjas.
    Därefter och sedan församlingen förklarat att 12 S Rgs till varje person om dagen vore den betalning som församlingen utom de till ansvarige ringaren bestämda 24 B, ville bestå, åtog sig ringaren Eric Wesström vid Finnkullen ansvara för ringningens verkställande för det föreslagna priset under hela den tid kungsringningen komma att pågå. Och förmanades Wesström tillse, att vid ringningen allt går ordentligt, så att icke klockorna komma att genom vårdslös eller oförsiktig ringning lida någon skada. Efter sålunda träffad överenskommelse har bemälda Wesström som i morgon, den 1 april, vidtager ringningen, att av socknens byggnadskassa beräkna sig ett arvode av 36 S Rgs för varje söcknedags och 1 Rd 24 S Rgs för varje helgedags- och söndagsringning där uti likväl den biträdande ordinarie ringarens arvode icke är inbegripet.

    §3. Slutligen tillkännagav ordföranden, att anledning förekommer att befara det veneriska smittan inom socken gripit mera omkring sig än man för någon tid sedan trodde alldenstund 10 a 12 personer uttagit bevis för att begiva sig till kurhuset i Örebro. Nu senast eller blott för tvenne dagar sedan, hade Stina Ersdotter från Jemtbo eller den så kallade Mansstina för sig uttagit ett sådant bevis. Hon har trenne oäkta barn, som nu under moderns kurtid bliva utan vård. Församlingen ansåg, att de tvenne äldsta kunde gå socknen omkring och söka sitt uppehälle, varemot det yngsta barnet borde någorstädes inackorderas. Bergsman Gustaf Ersson vid Elgfall hemställde likväl om icke barnen borde, inna de sändes ut på socknen, undergå besiktning för utrönande av om de lika med modern vore med venerisk sjukdom behäftade: Alla erkände viktigheten av denna anmärkning och enär under närvarande svåra väglag, någon läkares hitkomst icke vore att påräkna, skulle Lars Perssons hustru vid Elgfall vidtalas att besikta dem. Bäst ansågs ock om hon emot en skälig betalning kunde förmås, att under moderns, Stina Ersdotters, vistande på kurhuset emotta och vårda det yngsta barnet. Stina Ersdotter som ännu icke till Örebro avgått, företrädde efter slutad överläggning, underrättades om församlingens beslut och förständigades att, sedan hon först låtit sina barn av Lars Perssons hustru besiktigas, ofördröjligen avgå till Örebro.

    Sålunda överenskommet och beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,

    J.D Westholm, ordförande
    Eric Jansson, Stennäs
    Eric Persson, Wiken
    Jan Hindersson vid Västra Born.

  • 1844-03-17

    1844-03-17

    Kungen är död och kyrkans klockor ska ringa en timme varje dag, änkan Zetterberg har återvänt till socken och Eric Perssons bror har blivit svagsint..

    År 1844 den 17 mars hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling, efter därom med tillkännagivande av ämnet för överläggning, samma dag från predikstolen skedd pålysning.

    §1. Pastor föredrog den från häradsskrivarkontoret hitsända mantalslängd för 1844 över denna socken med förfrågan om församlingens ledamöter önskade att höra den uppläsas eller om de dess förutan ville den samma underskriva utan anmärkning. Församlingen förklarade att det icke allenast skulle medta för mycken tid, att nu uppläsa denna längd utan, med kännedom om den noggrannhet varmed herr häradsskrivare Westerberg förrättar mantalsskrivningen så väl som andra fina tjänsteåligganden, vara överflödigt att genomgå hela den vidlyftiga mantalslängden, vadan den ock utan någon anmärkning underskrevs. Emellertid tillkännagav ordföranden att i händelse någon skulle vila ta närmare kännedom av mantalslängden, den tills vidare vore att tillgå hos pastor.

    §2. Sedan nu anbefallt blivit att tills dess annorlundare förordnas en timme mellan kl 12 och 13 – dagligen skulle med kyrkans alla klockor hållas ringning efter med döden avgångne högst salig Hans majestät konungen Carl XIV Johan hemställde pastor till församlingens ombeprövande om till den anbefallda ringningens verkställande skulle uppgöras en ordningslängd över hela församlingen och i överensstämmelse därmed varje söndag från predikstolen kungöra vilja för var dag under den ingångna veckan skulle för ringningarna ansvara – eller om det kunde finnas lämpligare att för socknens gemensamma räkning och bekostnad ackordera med någon tillförlitlig person som emot en skälig överenskommen betalning åtog sig kungsringningen för hela tiden den kan komma att pågå.
    Efter någon stunds överläggning antogs det senare alternativet, såsom varande det lämpligaste för denna vidsträckta socken, och beslöts att pastor nästa söndag skulle från predikstolen låta kungöra det nu pågående kungsringning komme att Marie bebådelsedag efter slutad gudstjänst bortackorderas till den, som för minsta betalning ville densamma verkställa.     Under tiden och intill dess åtog sig bergsman Gustaf Ersson i Elgfall att med biträde av en ordinarie ringare, som emot särskild betalning 16 S Banco all tid måste i ringningen delta och tillse att icke henom oförsiktig ringning klockorna eller någon person skadas, ansvara för ringningen emot en betalning av 1 Rd 12 S Rgs för varje dag.

    §3. Änkan efter f.d filaren eller smeden Anders Zetterberg, Cathrina Charlotta Zetterberg företrädde och anhöll att hon tillika med sin minderåriga son måtte få åter inflytta i församlingen och erhålla något understöd till sin sons försörjande och uppfostran.
    Församlingens ledamöter förklarade, att de alldelesicke kunde lämna bifall till änkan Zetterbergs begäran enär hennes man i livstiden icke annorlunda än såsom arbetare vid Krokfors Mekaniska Verkstad tillhört församlingen. Vid beviljandet av Krokfors Gjuteri och Verkstads anläggande, hade församlingen uttryckligen fästat det villkor att icke någon av sig kommen arbetare, änka eller barn från Krokfors skulle i något avseende falla församlingens fattigvård till laste, havan och de herrar som anlade Krokfors såkallade fabrik försäkrade att de själva skulle försörja och vårda sina blivande orkeslösa eller fattiga arbetare utan att därmed i någon måtto betunga församlingen. Denna avgivna försäkran hava ock herrar ägare till Krokfors allt hittills hållit i helgd.


    Församlingen uppmanade för den skull änkan Zetterberg att med sin nu yttrade begäran vända sig till Krokfors ägare. Emellertid ville ock församlingen hava till protokollet anmärkt, att smeden Zetterberg tillika med hustru och son, försedde med vederbörligt prästbetyg, för snart sex /6/ år sedan, avflyttade från församlingen, utan att sedan den tiden här litet höra av sig förrän nu, att om personer som sålunda i en mängd år under de äga hälsa och arbetsförmåga vistas på andra orter, där emottagas i tjänst men icke mantalsskrivas, sedermera när krafter nu svika eller andra omständigheter förorsaka att de icke kunna sig själv försörja, återvända till den socken från vilken de för lång tid sedan själva villigt avflyttat och äga rätt att emedan de där senast varit mantalsskrivna, bliva emottagna och försörjda – skulle lätteligen kunna hända, åtminstone vad denna församling beträffar, där årligen så många personer både in- och utflytta, att socken komma att vidkännas allt för många opåräknade fattighjon.

    §4. Tillkännagav ordföranden, att Eric Persson vid Örkärn anmält att dess broder Fredric Persson fort(..) vara svagsint och att han, Eric Persson, ej längre mäktade försörja och vårda den olyckliga brodern utan nu nödgades påkalla församlingens deltagande och understöd. Församlingen beklagade väl det olyckliga förhållandet – men förmodade att Fredric Persson ägde några arvstillgångar att, om så kunde prövas nödigt, inlösa sig därmed på någon hospitalsinrättning. Församlingens ledamöter förklarade därför att intill dess Eric Persson inför socknen på allmän sockenstämma företett arvskiftshandlingarna kunde hans begäran om understöd icke till prövning upptas.

    Sålunda överenskommet och beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,

    J.D Westholm, ordförande
    Eric Persson i Wiken
    Lars Pärsson i Brännbyn

    Vid justeringen av föregående protokoll, då till följe av 2 § i samma protokoll och i enlighet med därom från predikstolen skedd pålysning, verkställandet av nu pågående kungsringning skulle bortackorderas till den, som för minsta betalning ville åta sig skyldigheten och ansvarigheten för samma ringnings behöriga verkställande, träffades omsider och efter långvarig överläggning det ackord med ringaren Jan Adamsson vid Fasheden eller Nya vägen, att han skulle till och med nästa söndag ansvara förringningen emot en betalning av 2 Rd 12 S Rgs om dagen, den ordinarie ringarens arvode oberäknat. Församlingens närvarande ledamöter, lika med pastor, ansåg denna betalning under en möjligen längre tid bliv för socken alltför betungande, vadan beslöts , att derest icke nästa söndag lindrigare ackord kunde träffas, verkställa ringningen medelst budning.

    In fidem protocolli, J D Westholm, pastor

  • 1844-02-18

    1844-02-18

    Syfilis härjar i socken och flera har drabbats. Stämman beslutar om att rekvirera läkare men också ordna skjuts till Örebro för de hårdast drabbade..

    År 1844 den 18 februari hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling, efter därom med tillkännagivande av ämnet för överläggning, samma dag från predikstolen skedd pålysning.

    §1. Undertecknad ordförande tillkännagav att hos honom hade under den förflutna veckan tvenne personer, drängen Hans Jansson från Örkärn och Stina Cajsa Björk från Lerhöjden, bägge i hög grad angripna av venerisk sjukdom, uttagit prästattester för att å länskurhuset i Örebro vara emottagna – att en dräng från Sundet, en dräng och en piga från Wiken, behäftade med samma svåra sjukdom, begivit sig till Elgfall och där blivit av Lars Perssons hustru till botande emottagna – samt att backstugusittaren Lars Ersson vid Silkesberg eller som stället kallas: Larsbo, dotter Stina Lisa, förlidna året i tjänst vid Sundet hos her handelsman Behrling vore misstänkt att med denna sjukdom vara behäftat och det till den grad att hon icke kunde gå. Med anledning härav och uppå flera därom till pastor enskilt yttrade önskan hemställde nu pastor till församlingens omprövning huruvida det kunde anses nödigt att på församlingens bekostnad hit rekvirera provinsialläkaren herr doktor Cedershjöld från Nora för att med personer som själva befarade sig vara med venerisk sjukdom behäftade eller av andra därför misstänkta, anställa besiktning?

    Församlingens närvarande ledamöter förklarade enhälligt att under nu uppgivna förhållanden det vore högst nödvändigt att anmoda provinsialläkaren resa hit och anställa undersökning om den veneriska smittans tillvaro och om den av Lars Perssons hustru i Elgfall (…) denna sjukdom begagnade kurmetod. Men på det å ena sidan icke genom längre tids utdräkt smittan skulle vidare kunna gripa omkring sig och å andra sidan församlingens innevånare skulle få tillfälle veta när läkaren vore tillfinnandes, skulle han anmodas att någon dag i veckan efter denna för uppgivna ändamålet, sig här vid kyrkan infinna, men itllika på förhand om dagen för sin ankomst pastorsämbetet underrärta på det genom dess försorg församlingen nästa söndag kunde genom pålysning från predikstolen underrättas på vilken dag och vilket ställe doktorn vore till finnandes. Med avseende på förenämnda piga Stina Lisa Larsdotter i råkade svåra sjuklighet och bristande tillgångar själv frakta sig till Örebro beslöts att hon på församlingens bekostnad skulle till kurhuset försändas och då hon icke i avseende sånär till sitt svaghetstillstånd som ock den närvarande rådande skarpa köld, kunde lämnas att färdas med gästgivarskjuts, stannade församlingen vid det beslut att ackord måtte träffas med någon sockenbo, som åtog sig att för betingad lega skjutsa henne till Örebro. Herr handelsman Behrling anmodades och åtog sig benäget att anskaffa någon, som skjutsade henne till bestämd ort. Likväl förbehöll sig herr Behring att församlingen måtte bestämma dels hur stor skjutslega han finge lova den, som åtog sig verkställa skjutsen dels ock från vilken kassa betalningen skulle utgå.

    Församlingen bestämde skjutslegan till 15 Rd Rgs och i händelser någon av de vid Elgfall varande patienter skulle behöva medfölja så ökas till 20 Rd samma mynt, som pastor skulle av fattigkassan, efter herr Behring utfärdad invisning, till den skjutsande utbetala. I sammanhang härmed anmälde pastor att han måst av fattigkassans medel lämna förbemälta Hans Jansson och Stina Cajsa Björk, fyra Rgs 16 S Banco såsom reshjälp till Örebro, dit de dels förutan icke kunna förhjälpa sig. Församlingen godkände denna av pastor gjorda utbetalning.

    Sålunda överenskommet, beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,

    J.D Westholm, ordförande

  • 1844-01-14

    1844-01-14

    Den gamla kvinnan, drabbad av slag, som bott hos sin son i HJulsjö har återhämtats till socken…

    År 1844 den 14 januari hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling sedan ämnet för överläggningen blivit i laglig ordning från predikstolen tillkännagivet.

    §1. Pastor tillkännagav att änkan Stina Ersdotter som i flera år stått skriven hos Israel Carlsson vid Vintermossen, men vistats hos en sin son vid Björksjön i Hjulsjö och av honom njutit underhåll och vård emot en billig ersättning av Ljusnarsbergs församlings fattigvårdskassa, nu mera, sedan denne hennes som omkommit, blivit, den 3:e dennes skjutsad ifrån Björksjön till Vintermossen och där inkvarterad hos nybyggaren Anders Carlsson som nu jämte Israel Carlsson från Vintermossen på sockenstugan sig infann och samfällt bestyrkte att bemälda änka tvenne gånger träffad av slag, vore till den grad bräcklig och usel att hon varken kunde klä av eller på sig själv, utan måste helt och hållet vårdas och till och med mattas som ett spädbarn. Med anledning härav, hemställde pastor till församlingens omprövning vilken utväg borde vidtas till denna fattiga och usla änkas försörjande och vård. Efter någon stunds rådplägning stannade församlingen vid det beslut att tillsvidare inackordera henne hos Anders Carlsson vid Vintermossen, som för hennes vårdande och försörjande skulle av fattigvårdskassan erhålla i betalning 10 Rd Rgs i vecckan, räknat från den dag han änkan emottagit
    Sålunda överenskommet och beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,

    J.D Westholm, Pastor