Kategori: Sockenstämmoprotokoll

  • 1844-06-16

    1844-06-16

    Frågan om betesrätt är på väg mot rättslig förhandling men stämman hittar en pragmatisk lösning. Samtidigt är Maja Cajsa på Gustafsdahl åter sämre..

    År 1844 den 16:e juni hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling efter därom i vederbörlig ordning, skedd kungörelse från predikstolen och tillkännagivande av ämnena för överläggningen.

    §1. Upplästes en så lydande fullmakt:


    ”Herr pastor J.P Strandell befullmäktigas att i mitt ställe vara ordförande uti den sockenstämma som är utlyst att med Ljusnarsbergs församling hållas uti sockenstugan söndagen den 16:e juni 1844.


    Ljusnarsberg d. 15:e juni 1844. J.D Westholm

    §2. Upplästes, erkändes och underskrevs näst föregående sockenstämmoprotokoll.

    §3. Utsågs följande elektorer vilka enligt HH. Häradshövdingen F. Welins denna dag från kyrkans predikstol uppläste kungörelse, skola nästkommande lördag, den 22:a i denna månad kl.10 f.m. församlas i Nora för att välja en riksdagsman av bondeståndet för detta härad till den urtima riksdag som hålles i Stockholm och tager sin början den 11:e nästkommande juli d.å – nämligen:
    Hemmansägaren Anders Gustaf Andersson vid Sandbacken
    Nämndemannen Jan Persson vid Stora Sten och
    Nämndemannen Eric Kronberg vid Lilläng


    För dessa elektorer bestämdes ett arvode av 5 Rd Banco på person, vilket arvode skulle av byggnadskassan utgå. Vad själva valet till riksdagsman beträffar, önskade församlingens valberättigade ledamöter det elektorerna förenade sig med något annat härad om en gemensam riksdagsman.

    §4. Förekom åter frågan om pastorsboställets betesrätt på den vid och omkring orrkärn belägna handlanden Åkergren tillhöriga mark; upplästes en av bemälda herr handlanden inlämnad skrift, varuti han bestrider nämnda boställesrätt till dess kreaturs betning på omförmälda mark, såsom beståemde av dels hemskog dels inägor, samt förklarar, det han nu mera icke, mot vad betalning som helst, kan inga på någon betning i händelse fråga därom skulle uppstå. Genom undertecknad komminister lät kyrkoherden Westholm anmäla det han önskade att församlingen enligt åtagande år 1808, måtte ansvara honom för bete åt hans kreatur och det under denna sommar och att rättegång om betesrättigheten icke väckes förr än vid nästkomande höstting, då församlingen om den så för gottfinner, den förinnan må utvälja en fullmäktig, som denna rättegång utför. De flesta av församlingens närvarande ledamöter voro åter av tanken att en rättegång om pastorsboställets betesrätt på ofta nämnda mark, skulle till intet tjäna, enär endast bergslagets då varande fullmäktige underskrivit det av herr kyrkoherden åberopade dokumentet angående kyrkoherdebordets bete. Efter hållen överläggning, varunder särskilda ledamöter framställde i denna sak flera olika förslag, ibland vilka må nämnas att låta uppröja den i Ljusnarn belägna prästbordet tillhöriga ön att där måtte bli tillräckligt bete eller och för detta ändamål inköpa någon där till tjänlig mark, stannade församlingen för denna gång i det beslut att med postmästaren herr C. Carlberg på Konstdammen träffa överenskommelse om bete för kyrkoherdens kreatur åtminstone under denna sommar. Herr postmästaren, nu själv närvarande, förklarade sig härtill villig, varför församlingen med honom överenskom att han mot 20 Rd Rgs ssom av sockenkassan borde utgå, skulle detta år upplåta sin (…) kyrkoherdebordets fäbodar ägande mark till betning av kyrkoherdens boskap och lovade herr postmästaren att ock för nästkommande och till äventyrs även för det därpå följande året, så framt icke denna obehagliga sak på annat sätt dess för innan var uppgjort, mot ovannämnda årliga ersättning tillhandahålla församlingens pastor bete åt dess kreatur.

    §5. Underrättades församlingen att landbonden Anders Janssons vid Gustafsdahl dotter Maja Cajsa nu åter fått ett svårt anfall av sinnesvaghet. Församlingen som nu med henne ingen annan utväg vara övrig, än att låta avföra henne till länets lasarett, för att ånyo undergå kur och sedermera ifall hennes vansinnighet skulle befinnas obotlig inlösa henne för livstiden på Vadstena hospital. Emellertid och intill dess svar henne ankomma om rum åt henne vore ledigt å lasarettet, skulle fadern erhålla 23 S Rgs för varje dygn mot skyldighet av noggrann tillsyn däröver att hans olyckliga dotter gjorde varken sig själv eller andra någon skada.

    Sålunda valt, överenskommet och beslutat samt uppläst och erkänt intyga å församlingens vägnar,
    J.P Strandell. Komminister och tillförordnad ordförande

    Vid justeringen av detta protokoll anmärktes av herr inspektör Bergman på Stjärnfors att arvodet för elektorerna ej borde av byggnadskassan utgå, utan på samma grunder, på vilka riksdagsmannaarvodet för bondeståndet utgår.

    E. G Bergman
    Jan Jansson i Viktorp
    Eric Ers å Bäcketorp

    Uppläst i Ljusnarsbergs kyrka d. 7:e juli 1844

  • 1844-06-02

    1844-06-02

    Det tycks blåsa till storm om betesrätten väster om Ljusnaren, mellan handlanden och pastorn, där den förstnämnde byggt gärdesgård och stängt den senare ute…

    År 1844 den 2:a juni hölls efter därom i laga ordning skedd kungörelse från predikstolen med tillkännagivande av överläggningsämnena, allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.

    §1. Tillkännagav undertecknad komminister det församlingens pastor idag vore hindrad att denna sockenstämma övervara i anledning varav en så följande fullmakt upplästes: ”Fullmakt för herr pastor J.P. Strandell att i mitt ställe och å mina vägnar vara ordförande uti denna till i morgon den 2: juni utlysta allmänna sockenstämma med Ljusnarsbergs församling. Ljusnarsbergs kyrkoherdegård, d. 1:a juni 1844. J.D Westholm”.


    §2. Upplästes och godkändes och underskrves det å sisthållen allmänna valborgsmässo sockenstämma förda protokoll.


    §3. Föredrogs avkortningslängden å kronoräntorna för förlidet år, upplästes och, utan anmärkning befunnen, underskrevs.


    §4. Understålles församlingens omprövande herrar apotekaren J. Widgrens i Nora och C.O Hammarströms i Lindesberg gjorda anbud att ehuru på olika grunder, tillhandahålla församlingen medikamenter. Dessa herrars särskilda anföranden upplästes nu varav inhämtades det (..) Widgren erbjöd sig att kostnadsfritt från Nora med skjuts över(..) avsända icke allenast de medikamenter som av herr doktor Roth, vid hans besök härstädes, ordineras utan även de medicinalier, som av enskilda personer rekvireras. (..) Hammarström (…,…) sig vara så väl av bemälda herr doktor som ock av flera utav församlingens ledamöter anmodad att här på stället och å de dagar, som herr doktorn här är närvarande, tillhandahålla medikamenter, och anhåller att detta uppdrag å allmän sockenstämma må vara av församlingen gillat. Församlingens ledamöter avgav härpå det utlåtande det de icke kunde förmena någon av sockeninvånarna att från de apotek vartill han hade större förtroende, hämta erforderliga läkemedel. Likväl ville de för (..) med tacksamhet emotta herr apotekaren Hammarströms anbud att om han därtill finner sig befogad och så länge han därvid funno på sin räkning, på stället avlämna de medikamenter som herr doktor Roth vid sina besök här, ordinerar. Däremot ansåg herr apotekare Widgrens förslag om medicinaliers hitförskaffande försorsaka en för de sjuka utan tvivel menlig tidsutdräkt.


    §5. Församlingens pastor, herr kyrkoherden J.D Westholm lät skriftligen amäla att handlanden herr J. Åkergren vid Norra Bergsgården, medelst gärdesgårdsanläggning och läktgrind, utestängt hans boskap från den väster om sjön Ljusnaren belägna betesmark, där prästbordet enligt åberopade handlingar, från uråldriga tider haft betesrättighet, i anledning härav herr kyrkoherden nu begärde församlingens medverkan till återvinnande av den honom på detta sätt berövade rättighet till betesmark för sina kreatur. Församlingen tog denna sak i övervägande och efter hållen överläggning beslöts herrar inspektören A. Magnusson och E.G Bergman på Stjärnfors, sexman Eric Jansson i Stennäs, nämndemannen E. Segelström vid Västra Lövfall, Eric Persson i Vilken och Jan Persson i Stora Sten skulle anmodas att nästkommande tisdag infinna sig å nämnda ställe för att hålla undersökning å vilkas mark pastorsbostället hade sin betesrätt upplåten, varefter församlingen ville vidta de åtgärder som enligt sakens beskaffenhet kunna påfordras.


    §6. Nybyggaren Eric HAnsson vid Elgfall företrädde och anhöll hos församlinen något understöd för sin dotter vilken troddes vara i fara att mista synförmågan, under den tid, hon behövde vistas i Hällefors under herr doktor Roths närmare vård. För uppgivna ändamål erhöll Eric Hansson församlingens löfte om 2 Rd Banco till skjutspenningar att av sockenkassan utgå.

    Sålunda överenskommet, beslutat intyga å församlingens vägnar,
    J.P Strandell, komminister.
    Eric Persson i Viken,
    Jan Persson i Stora Sten

    Uppläst i Ljusnarsbergs kyrka d. 7 juli 1844, av J.P Strandell.

  • 1844-05-19

    1844-05-19

    Skolläraren Nederdahl bor tillsammans med hustru i en kammare i sockenstugan och äskar ombyggnation av köket där, så han kan få en tvårummare…

    Protocoll hållet vid lagligen pålyst sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 19 maj 1844

    §1. Upplästes, godkändes och underskrevs kyrkans, de fattigas, skolfondens, Fromma Stiftelsens, bokkassans och lasarettets räkenskaper, varvid behållningen den 1:a maj befanns vara:

    Kyrkokassan
    Utstående kapital: 5415:32
    Obetalda räntor: 146-42:3
    Obetald kyrkskatt: 51-8-
    Kontant: 296-45-6
    Summa banco Rd: 5910:31,9.

    Fattigkassan:
    Räntebärande fordringar: 2293:16-
    Obetalda intressen: 45:23-5
    Kontant: 145:7-9
    Summa banco Rd: 2483:47,2

    Skolfonden:
    Utstående kapital: 2813:16
    Obetalda räntor: 51-14,4
    Kontant: 221:18,5
    Summa banco Rd: 3086– 10 rste

    Fromma Stiftelsen
    Utstående kapital: 1000-
    Räntan därå efter bevillningsavdrag, 57 Rd banco utdelad till 10 fattiga änkor:
    Summa banco Rd: 1000-

    Bokkassan:
    Behållning i böcker: 15:32.
    Kontant: 19:3,9
    Summa banco Rd: 34:35,9

    §2. Upplästes byggnadskassans räkenskaper för år 1843 varav befanns att:
    Influtna medlen utgjort: 1000-16-6
    Kassans skuld: 301-22-6
    Utbetalda medel: 1364-39

    Do do fattigvårdskassans influtna medel: 1171-17
    Utgifter: 1099-
    Kassans skuld: 19-42-6

    Alla dessa räkenskaper komma, att på den dag de valda personerna därtill äga ledighet och sig emellan överenskomma närmare genomgång och granskas.

    §3. Till bestridande av byggnadskassans utgifter beviljades en taxering av 60 organistlöner.

    I ordning att bli rotemästare voro följande vilka och därtill utnämndes:

    Bruks roten no 90 Norra bergsgården, handlanden J. Åkergren
    Hed do no 203 Kloten, bergsman Fredric Ericsson
    Norrsjö do no 327 Rälln, bergsman Lars Samuelsson
    Stjernfors do no 457 Tattartorp, postmästaren Claes Carlberg
    Ljusnars do no 391 Lilla Smedsberg, Krokfors bolag
    Ställbergs do no 264 Lilla Löfskogen, Per Gerzelii änka
    Hörks 1:a do no 90 Västra Elfshöjden, änkegrevinnan U. Mörner
    Hörks 2:a do no 10, Aflångshyttan, brukspatron J.N Ericsson

    §4. Delgav pastor församlingens ledamöter de av änkan Zetterberg hos höga landshövdingeämbetet över vägrad inflyttning i denna församling anförde och till förklaring ställda besvär. Åt herr inspektör Magnusson på Stjärnfors uppdrogs att å församlingens vägnar avgiva den äskade förklaringen: varför och handlingarna till bemälta herr inspektör nu överlämnades.

    §5. Sockennämnden, vilken från och med denna dag har sig ålagt att ombesörja allt vad hittills ålegat byggnadsdirektionen, anmodades nu att vid prästgårdarna anställa besiktning å tak och murar. Tillika beslöts att de bristfälligheter, som vid 1839 års ekonomiska besiktning å prästgårdarna anmärktes och uti protokollet däröver antecknades, böra denna samma avhjälpas: varemot med uppsättande av nytt redskaps- och vedbok uti kyrkoherdegården skulle till ett annat år anstå.
    I sammanhang härmed, upplästes ett av församlingens organist herr direktör G Nederdahl inlämnat skriftligt anförande, ord for ord så lydande:

    ”Vördnadsfullt anförande till valborgsmässosockenstämman med Ljusnarsbergs socken den 19:e maj 1844

    Med anledning av församlingens överenskommelse med en foregående sockenstämma att uti något bergslaget tillhörigt magasin inreda skolrum, varigenom beslutet att, för detta ändamål, upplåta sockenstugan, komma att förfalla; och undertecknad vilken i senaste fallet hoppats få begagna något av de övre rummen å sistnämnde ställe till boningsrum, således bliver lika trångbott som förut, får jag därför till församlingens benägna ombesörjande föreslå, det församlingen täcktes på sin bekostnad låta av dessa det till orgelnistens begagnande upplåtna köket till en mindre kammare och i det stället till köket lägga hälften av förstugan. Genom detta arrangemang blive väl några andra mindre förändringar nödvändiga, såsom trappans till övre våningen omflyttning m.m. men kostnaden därför blive efter min övertygelse ganska ringa. Min vördsamma anhållan vore därför det församlingen täcktes några av sockenmännen, vilka ägde att ta denna proposition i närmare betraktande och därtill uppgöra kostnadsförslag.
    Dessutom för jag även anmäla att golvet både i kammaren och köket äro ganska bristfälliga och utan underfyllnad; vilken bristfällighet vid samma tillfälle torde bli avhjälpt.
    Min mening är icke att onödigtvis betunga församlingen, men de flesta känna säkert min hur min kära hustrus hälsa är beskaffad, att hon nämligen oftast måste vara sängliggande. Vid många tillfällen har sockenborna behov att besöka mig; huru besvärande är det då icke både för dem och min hustru att nödgas inlåta dem i ett sjukrum.


    Ljusnarsbergs sockenstuga, den 18:e maj 1844. G Nederdahl”

    Efter uppläsandet härav förklarade församlingens ledamöter att de ganska väl insåg att orgelnisten är mycket trångbodd och att för den skull direktör Nederdahls begäran vore billig; men att församlingens ledamöter icke nu kunde fatta något bestämt beslut i avseende på de av herr direktören projekterade förändringarna av kökets avdelande m.m.


    §6. Fråga om blivande skolrum väcktes nu ånyo. Härvid yttrade en del ledamöter, att den frågan redan genom det å valborgsmässockenstämman förlidet år fattade beslut vore avgjord. Andra åter trodde, att ett föregående beslut väl borde hållas i helgd – men då i och för ett fattat besluts verkställande under ett helt års förlopp ingen ens förberedande åtgärd blivit vidtagen, vilket vore händelsen beträffande skolrummet, kunde och borde frågan oberoende av det föregående beslutet åter upptas och ventileras.
    Pastor hemställde på grund härav om icke undersökning borde hållas med avseende på lämpligheten såväl av sockenstugebyggningens inredning till skolhus som ock på det sedermera väckta förslag, att till skolrum inreda det gruvstugan vidbyggda magasin eller bod då i händelse det senare projektet skulle befinnas full ändamålsenligt och medföra mindre kostnad än förändringen med sockenstugan, det borde väljas. Efter någon stunds överläggning härom, beslöts, att utvälja vissa sockenmän, vilja ägde nog insikt och erfarenhet kunna bedöma lämpligheten av så väl det ena som det andra förslaget, som ock för bägge uppgöra ett ordentligt kostnadsförslag. Härtill valdes och anmodades herr bergspatron P.J Lundbom, herr postmästaren Claes Carlberg och inspektören A. Magnusson. Sedan dessa herrar benäget åtagit sig detta uppdrag anmodades de jämväl taga herr Nederdahls, härovan intagna förslag i betraktande. Så snart bemälda herrar uppgjort de äskade kostnadsförslagen och tillika avgivit sitt utlåtande över det ena förslaget företräde framför det andra, borde innan saken till slutligt avgörande å sockenstämma föredras, ortens allmänt värderade och vördade domhavande herr bergmästare B.G Bredberg och herr häradshövdingen Fr. Welin vinna del av förslaget och underättas om församlingens önskan i avseende på skolrums inredande antingen uti sockenstugan eller ock i gruvstugebyggningen, så det dessa herra måtte äga tillfälle härom yttra sina tankar, och till de projekterade förändringarna lämna deras biffall. Man vore visserligen genom en mångårig erfarenhet av bemärkta högädla herrars välvilliga och nitiska bemödanden för detta bergslag och härads samma bästa övertygad att de även i förevarande fall gärna skulle för det goda ändamålets vinnande, ett inom socken ordnat skolväsende, gå församlingens önskan till mötes; men ansåg det likväl vara en skyldig gärd av denna högaktning och tillgivenhet, som dessa herrar förtjäna och äga, att de underrättas om de förändringar man tänkt vidta med tingsbyggnaderna.


    §7. Föreslogs av nämndeman Segelström i Västra Lövfall att inom varje skriftlag välja en pålitlig person, som icke allenast ägde håg och förmåga att vaka över sedlighetens och god ordnings hållande inom skriftlagen utan även emot en skälig ersättning vore skyldig att vid de årliga brandsynerna biträda. Pastor och flera med honom ansåg detta förslag ganska välbetänkt och av behovet verkligen påkallat; men som saken icke för närvarande fann ett allmännare bifall lämnades den tills vidare oavgjord.

    §8. Tillkännagav ordföranden, att flera församlingsledamöter inför honom beklagat sig, däröver att fattigförsörjningen efter det senast uppgjorda reglementet vore allt för betungande, synnerligast under för handen varande allmänna penningbrist; att det vore högst av nöden att söka få fattigförsörjningen ställd på en annan fot. En och annan yrkade väl, att det sätt varpå de fattiga nu försörjas vore icke allenast det lämpligaste utan det som med möjligaste rättvisa drabbade dem vilkas skyldighet det är delta uti de fattigas försörjande: men all den stund de flesta tycktes yrka motsatsen ansåg pastor sig befogad föreslå församlingen utvälja vissa deputerade för utarbetandet av förslag till ett om möjligt ändamålsenligare sått än nu varande att försörja de fattiga.
    Propositionen antogs och valdes till utgörande av en kommitté för ett sådant förslagsupprättande:

    Kyrkoherden J.D Westerholm
    Komminister vice pastor J.P Strandell
    Postmästaren C. Carlberg
    Kassör J. Adler
    Inspektören E.G Bergman
    Ingenjören F.G Ericsson
    Nämndemannen Anders Andersson i Körartorp
    Inspektören A Magnusson
    Hemmansägaren Jan Andersson i Skomakarbäcken
    Bergsman Jan Jansson i Viktorp
    Nämndeman Eric Segelström i Västra Lövfallet

    Denna kommitté borde inom medlet av nästkommande juni månad och på den dag pastor därtill från predikstolen kungör sammanträde på sockenstugan, då tillika det åligger varje ledamot att till dess ha uppgjort det förslag han anser bäst och lämpligast vara.

    §9 1. Carl Janssons änka från Svartviks såg (…), själv personligen närvarande, hade uti en ingiven och till sanningsenligheten av flera trovärdiga personer styrkt, skrift beklagat sin stora nöd och anhöll om något understöd. Församlingen beviljade för den skull henne ett tillfälligt understöd av 1/4 tunna råg och 1/4 tunna havre.

    2. Nybyggaren Anders Larsson från Lilla Kumla hade likaledes uti ingiven och om förhållandets verklighet bestyrkt skrift begärt någon hjälp till sin vansinniga sons Jan Fredrics försörjande och vårdande. Församlingen kunde icke för närvarande bevilja honom något understöd, men ville vid möjligen blivande förändring med fattigvården ha hans anhållan i åtanke.


    3. Avlidna skräddaren Eric Hinderssons änka vid Bredsjönäs anhöll genom skriftlaget uppsyningsman om hjälp av församlingen. I avseende på hennes begäran beslöts att med beviljande av understöd för henne dröja till dess ytterligare styrkt bliver, att hon av understöd är i verkligt behov.


    4. Eric Larsson vid Källkärn änkas dotter, Gretha Lisa, anmäldes vara i behov att komma till Loka hälsobrunn. Och som hon vore alldeles medellös och tillika oförmögen att kunna gå till Loka beviljades henne skjutspenningar till och från brunnen samt den vanliga brunnslasarettsavgiften 2 Rd Banco, vilket allt skulle av församlingens fattigvård utgå.


    5. Anders Carlssons vid Vintermossen, begäran om förhöjd betalning för fattighjonet: Änkan Stina Ersdotters vårdande och försörjande avslogs.

    Sedan icke något vidare var att anföra upplöstes sockenstämman.

    J.D Westholm, ordförande, pastor
    Erik Segelström
    A. Magnusson
    E.G Bergman

    Uppläst från Ljusnarsbergs kyrkas predikstol, söndagen den 23 juni 1844 av J.D Westholm

  • 1844-04-28

    1844-04-28

    Den av staten pålagda skyldigheten om att hålla skola belastar sockenstämman – det kommer kosta mycket pengar…

    År 1844 den 28 april hölls, efter 14 dagar förut därom med överläggningsämnenas tillkännagivande skedd pålysning, allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.

    §1. Till underdånig åtlydnad av Kongl. Majts till Västerås stifts biskop ankomna cirkulärbrev av den 15 februari och 7 mars 1844 och till följd av herr doktorns, biskopens och kommendörens därpå grundade till stiftet alla pastorer avlåtna cirkulärskrivelse av den 30:e nästlidna mars, med anmodan, att, var inom sitt pastorat å utlyste allmänna sockenstämmor höra församlingarna huruvida de vore i behov av och äskade understöd av allmänna medel för att ordna deras skolväsende i enlighet med nådiga stadgan från predikstolen skedd kungörelse med ämnets tillkännagivande, denna, Ljusnarsbergs församlingsledamöter samlade till allmän sockenstämmas hållande för att uti förberörda riktiga ämne sina tankar tillkännagiva. Till en början uppläste nu pastor ånyo Den Nådiga Stadgan om Folkundervisningen den 18 juni 1842 och förbemälda nådiga cirkulärbrev av den 15 februari och 7 mars innevarande år, varefter han med avseende på reglerandet folkundervisningen inom denna socken och med ledning av den i nåder fastställda tabell över uppgifter för ordnandet av folkskolväsendet inom församlingarna till besvarande framställda följande frågor:

    1. Hur stor är denna församlings största längd och bredd? Något fullkomligen bestämt kunde icke i detta fall uppgivas; men ifrån den i norr längst bort och emot Grangärdes råskillnad beläget (…) Stenharn till Axsjön där i söder längst bort och intill Lindes råskillnad belägna är circa 4 mil. Socknens bredd från öster till väster – eller ifrån Källkärn belägen närmast intill Ramsbergs, till Ufberg, beläget intill Hällefors och Hjulsjö råskillnad – anses vara 2 1/2 mil.
    2. Hur många hemman utgör socknen? Vid senaste skatteläggningen eller då bergsfrälsefriheten för detta bergslag upphörde, lades hela socknen uti hemmantal. De sålunda uppkomna nya hemmanen äro 32 och när därtill läggas de 5 5/8 från äldre tider skattlagda, så blir summan 37 5/8 hela hemman: Vilka är i större och mindre till och med uti 81/10,880 delar sönderstyckade. Alla hemman är såvitt man känner, oförmedlade.
    3. Behövs uti den fasta, vid kyrkan belägna, skolan någon mera lärare än den förut antagna och med betyg om skicklighet försedd, församlingens organist direktör Nederdahl? Församlingen förklarade att en lärare vore tillräcklig för denna skola, där växelundervisningsmetoden begagnades och där allenast de barn vilkas hemvist äro belägna inom 1/2 mil från kyrkan, kunna infinna sig (antalet av barn i denna skola är vanligtvis mellan 20 och 20, sällan något där utöver).

    Enär således ett, i avseende till socknens folkrikhet, ringa antal barn begagna undervisningen i den vid kyrkan belägna fasta skolan, hemställde ordföranden om det icke vore av nöden att flera antingen fasta eller ambulatoriska, med vederbörligen examinerade och godkända lärare försedda skolor inrättades? Därtill församlingens ledamöter svarade, att visserligen det behövdes fler skolor inom socknen, men att inrätta någon mer fast skola vore helt och hållet utan ändamål, all stund här icke, undantagandes vid och närmast omkring kyrkan, finnas några större byalag utan för det mesta enstaka gårdar och uti de så kallade byarna vanligen två a tre högst fyra a fem åboer och att på flera trakter inom socknen är byarna emellan 1/2 a 3/4 mil nästan alldeles obanade vägar. Till följd härav aldrig på något ställe ett större antal barn kunna samlas att på en gång njuta gemensam undervisning.


    Med avseende på detta lokala och oavhjälpliga förhållanden ansågs omöjligt att inom denna folkrika vidsträckta och fattiga socken ordna skolväsendet i fullständig överensstämmelse med förbemälda Kongl. Majts nådiga stadga. Församlingen förklarade likväl det vara dess högsta önskan och skulle bliva dess oavlåtliga bemödande att efter förmåga draga försorg om det uppväxande släktets upplysning och sedliga förbättring. detta ansåg församlingen lämpligast kunde därigenom vinnas, att flera, fyra a fem, för ett sedligt och kristligt uppförande kända personer, hugade att åtaga sig barnundervisningskallet efter av skolstyrelsen med dem anställd prövning och befunnen skicklighet utvälja och befullmäktigas, att emot en billig framdeles bestämt avlöning, var och en inom ett visst för sig bestämt distrikt, hålla skola, på det sätt att när undervisningen fortgått 2 a 3 månader på ett ställe, skolan flyttades till en annan trakt inom distriktet. Vad åter den av pastor gjorda hemställan om icke de personer, som sålunda få sig barnundervisningen anförtrodd, borde ha genomgått något skolseminarium och vara därifrån med betyg ägande skicklighet försedde svarades, att (…) personers avlönande skulle mångdubbelt överstiga församlingens förmåga och göra det till en omöjlighet, att med föda och kläder underhålla det stora antal fattiga barn, som inom denna församling förefinnes. Det ansågs vara nog om dessa byskolmästare någon tid deltog uti undervisningen i den inom socken varande fasta skolan och under därvarande lärarens tillsyn och ledning inhämtade skicklighet undervisa uti alla de läroämnen, som den nådiga skolstadgan bestämmer såsom det minsta kunskapsmått barnen måste inhämta, vilket kunskapsmått även ansågs vara fullt tillräckligt för allmogen eller arbetsklassens behov. Dessutom stod det öppet för var och en, som därtill hade håg och egna tillgångar, hålla sin barn i den fasta skolan, där en vidsträcktare undervisning meddelas.

    I sammanhang härmed frågade varifrån tillräckliga medel till så väl skollärares avlöning som ock till de fattiga barnens underhåll under skoltiden skulle erhållas? Efter någon stunds överläggning härom beslöts att sedan den av framlidne kyrkoherden Eric Hammarström och åtskilliga församlingsbor år 1811 grundlagda av högst salig hans Kungliga Majestät konungen Carl XIV Johan vid högst densamma resa år 1819 genom denna socken med en förärad gåva av 400 Rd Banco förstärkta skolkassa uppgått till en summa av 3000 Riksdaler banco, varav 2813 Rd 16 S Banco vore emot laglig ränta utlånade, skulle icke något av väntan vidare läggas till kapitalet utan användas oavkortad till skolans behov av nödiga läroböcker, tabeller ,, och till läraren i fasta skolans avlöning.


    Lärarens i fasta skolan löneförmåner ännu ej fullkomligt reglerade hava hittills utgått med utur sockenkassan (… genom årlig taxering) 2 tunnor råg, 1 tunna korn och 1 tunna havre; ur skolkassan med 50 Rd Banco lön och 6 Rd samma mynt (..)medel samt 4 S Banco i veckan för varje barn vars föräldrar icke kunna betala den eljest vanliga veckoavgiften 12 S Banco – varjämte han enligt en av herr brukspatron och riddaren E.A. Cederborgh avgivna skriftliga förbindelse årligen från Stjärnfors bruk erhåller 13 Rd 16 Rgs Banco, åtog sig församlingen till skolväsendets ordnande och underhållande en årlig personlig avgift av 4 S Banco på varje mantalsskriven skatteskyldig person. Om uppbörden av dessa medel skulle kronofogden i fögderiet anmodas att emot ett skäligt uppbördsarvode, dra försorg och de influtna medlen till skolkassans förvaltare så tidigt sig göra låter, överlämna. Den sålunda åtagna personliga avgift beräknades böra, efter skedd avkortning och uppbördsarvodets erläggande uppgå till en summa av 200 Rd Banco. Som denna summa ansågs behövlig om icke otillräcklig till fattiga barns underhåll under deras skoltid, beslöts att till de föreslagna 4-5 barnlärares avlöning i underdånighet hos Kongl. Majt anhålla om 200 Rgs Banco årligt understöd av statsmedel. Såsom stöd för denna sin underdåniga begäran vågade församlingen underdånigast åberopa att inom denna socken utgöres största personalen av landbönder, torpare, backstugesittare, gruv- och hyttarbetare, samt inhyseshjon. Större delen utfattiga att den närvarande svåra konjunkturen för bergshanteringen, ortens nästan enda näringsfång, vållar om icke snart ett för järnhanteringen lyckligare förhållande inträffar, allmän fattigdom.     I avseende på skol(…) anskaffande; projekterades att därtill inreda den ena av (…) eller magasinen vid gruvstugan, Men beslut därom skulle framdeles och efter skedd (…) fattas.


    §2. Till ledamöter uti årets taxeringskommitté, vilken å sockenstugan sammanträder den 6:e nästkommande juni valdes, utom församlingens pastor: Postmästaren Claes Carlberg på Konstdammen, handlanden J.F Behrling vid Sundet, inspektör Magnusson vid Stjärnfors, herr Carl Ericsson på Laxbro, nämndeman Eric Segelström vid Stora Lövfall, bergsman Jan Jansson i Viktorp, sexman Eric Jansson på Östra Born och nämndeman Anders Andersson vid Grönhult.


    §3. Till revisorer vilka detta år böra granska kyrkans, de fattigas, skolfondens, Fromma Stiftelsens, bokkassans och lasarettets, ävensom byggnads och fattigvårdskassans räkenskaper valdes herr postmästare C. Carlberg, herr inspektör A. Magnusson och nämndeman Eric Segelström.


    §4. Till sockenfullmäktig vid mönstringen med denna sockens beväringsmanskap den 11 i stundande maj valdes bergsmannen Anders Andersson vid Björkäng.

    Sålunda överenskommet, beslutat och valt, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,

    J.D Westholm, ordförande

    Uppläst från Ljusnarsbergs kyrkas predikstol den 27 juni 1844, betygar
    Ex officio J.D Westholm

  • 1844-03-31

    1844-03-31

    Stora klockan har en spricka, varför försiktighet vid ringning anmodas. Sedan har veneriska smittan spridit sig. Rejält…

    År 1844 den 31 mars hölls, efter därom 8 dagar förut skedd pålysning, allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.

    §1. Anmälde pastor att Jan Olsson från Stora Smedberget tillkännagivit, att som hos honom inackorderade fattighjonet, änkan Gretha Ersdtotter, redan på 12:e veckan varit av så svår sjukdom sängliggande, att hon ickedet ringaste kan sköta sig själv, han nödgades frånsäga sig vidare sköta och vårda henne så framt icke församlingen ville med avseende på hennes beklagliga sjukdomstillstång skäligen påöka hennes underhåll.
    Församlingen tog hans begäran i övervägande och enär det uppgivna förhållandet av flera tillstädes varande personer vitsordades beviljades en tilläkning av 5 Rd Rgs. Jan Olsson var väl icke tillstädes, men ansågs böra åtnöja denna ökning.

    §2. Vid om ytterligare fråga om ringningen efter högst salig Hans Majestät konungen inlämnade s en ifrån herr patron P.J Lundbom på Lövnäset så ord från ordlydande skrivelse:


    ”Till sockenstämman den 31 mars 1844
    I anledning av den dagliga nötning och starka påkänning som kyrkans trenne klockor hava av ringningen efter högst salig konungen, och jag påminner mig så väl av prosten Östmark, samt sedermera hav hört omtalas, att största klockan skall hava en fin spricka och att kläppen så nött att den är alldeles platt i själva slaget, så får jag hemställa om icke till undvikande av stor kostnad med lagning och befaring av sönderringning, den stora klockan skulle kunna alldeles undvikas till begagnande om söcknedagarna, och kungsringningen således verkställas med endast tvenne klockor, varigenom även en liten besparing i utgiften till de många ringare kunde vinnas.
    På flera ställen begagnas endast tvenne klockor, där tre finnes och i några socknar lärer endast en brukas.

    Löfnäs, den 31:a mars 1844. P.J Lundbom”

    Efter uppläsandet härav äskade pastor den övriga församlingens utlåtande över det av patron Lundbom väckta förslag att söcknedagarna begagna till kungsringningen endast de tvenne mindre kyrkklockorna. Flera ledamöter yttrade nu att de hört omtalas att den stora klockan skulle finnas en fin spricka, vilken berättas ha uppkommit vid ringningen efter högst salig konung Adolf Fredrik och tillika vore det känt att i Ramsberg och på andra ställen begagnades om söcknedagarna icke alla klockorna utan antingen 1 eller 2 varför församlingen trodde sig på anförda grunder, icke brista uti undersåtlig vördnad och lydnad om även här under söcknedagarna kungsringningen skedde med tvenne istället för tre klockor. Allstå beslöts att under söcknedagarna den spräckta storklockan skulle vila men de bägge andra begagnas; varemot om sön- och högtidsdagar alla tre klockorna borde vid kungsringningen begagnas.
    Med anledning härav frågade pastor huru många ringare erfordrades till de tvenne mindre klockornas ringning en hel timme. Tre utom den ordinarie ringaren ansågs därtill erforderliga – vilket antal borde med tre förökas de dagar då även stora klockan skulle nyttjas.
    Därefter och sedan församlingen förklarat att 12 S Rgs till varje person om dagen vore den betalning som församlingen utom de till ansvarige ringaren bestämda 24 B, ville bestå, åtog sig ringaren Eric Wesström vid Finnkullen ansvara för ringningens verkställande för det föreslagna priset under hela den tid kungsringningen komma att pågå. Och förmanades Wesström tillse, att vid ringningen allt går ordentligt, så att icke klockorna komma att genom vårdslös eller oförsiktig ringning lida någon skada. Efter sålunda träffad överenskommelse har bemälda Wesström som i morgon, den 1 april, vidtager ringningen, att av socknens byggnadskassa beräkna sig ett arvode av 36 S Rgs för varje söcknedags och 1 Rd 24 S Rgs för varje helgedags- och söndagsringning där uti likväl den biträdande ordinarie ringarens arvode icke är inbegripet.

    §3. Slutligen tillkännagav ordföranden, att anledning förekommer att befara det veneriska smittan inom socken gripit mera omkring sig än man för någon tid sedan trodde alldenstund 10 a 12 personer uttagit bevis för att begiva sig till kurhuset i Örebro. Nu senast eller blott för tvenne dagar sedan, hade Stina Ersdotter från Jemtbo eller den så kallade Mansstina för sig uttagit ett sådant bevis. Hon har trenne oäkta barn, som nu under moderns kurtid bliva utan vård. Församlingen ansåg, att de tvenne äldsta kunde gå socknen omkring och söka sitt uppehälle, varemot det yngsta barnet borde någorstädes inackorderas. Bergsman Gustaf Ersson vid Elgfall hemställde likväl om icke barnen borde, inna de sändes ut på socknen, undergå besiktning för utrönande av om de lika med modern vore med venerisk sjukdom behäftade: Alla erkände viktigheten av denna anmärkning och enär under närvarande svåra väglag, någon läkares hitkomst icke vore att påräkna, skulle Lars Perssons hustru vid Elgfall vidtalas att besikta dem. Bäst ansågs ock om hon emot en skälig betalning kunde förmås, att under moderns, Stina Ersdotters, vistande på kurhuset emotta och vårda det yngsta barnet. Stina Ersdotter som ännu icke till Örebro avgått, företrädde efter slutad överläggning, underrättades om församlingens beslut och förständigades att, sedan hon först låtit sina barn av Lars Perssons hustru besiktigas, ofördröjligen avgå till Örebro.

    Sålunda överenskommet och beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,

    J.D Westholm, ordförande
    Eric Jansson, Stennäs
    Eric Persson, Wiken
    Jan Hindersson vid Västra Born.

  • 1844-03-17

    1844-03-17

    Kungen är död och kyrkans klockor ska ringa en timme varje dag, änkan Zetterberg har återvänt till socken och Eric Perssons bror har blivit svagsint..

    År 1844 den 17 mars hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling, efter därom med tillkännagivande av ämnet för överläggning, samma dag från predikstolen skedd pålysning.

    §1. Pastor föredrog den från häradsskrivarkontoret hitsända mantalslängd för 1844 över denna socken med förfrågan om församlingens ledamöter önskade att höra den uppläsas eller om de dess förutan ville den samma underskriva utan anmärkning. Församlingen förklarade att det icke allenast skulle medta för mycken tid, att nu uppläsa denna längd utan, med kännedom om den noggrannhet varmed herr häradsskrivare Westerberg förrättar mantalsskrivningen så väl som andra fina tjänsteåligganden, vara överflödigt att genomgå hela den vidlyftiga mantalslängden, vadan den ock utan någon anmärkning underskrevs. Emellertid tillkännagav ordföranden att i händelse någon skulle vila ta närmare kännedom av mantalslängden, den tills vidare vore att tillgå hos pastor.

    §2. Sedan nu anbefallt blivit att tills dess annorlundare förordnas en timme mellan kl 12 och 13 – dagligen skulle med kyrkans alla klockor hållas ringning efter med döden avgångne högst salig Hans majestät konungen Carl XIV Johan hemställde pastor till församlingens ombeprövande om till den anbefallda ringningens verkställande skulle uppgöras en ordningslängd över hela församlingen och i överensstämmelse därmed varje söndag från predikstolen kungöra vilja för var dag under den ingångna veckan skulle för ringningarna ansvara – eller om det kunde finnas lämpligare att för socknens gemensamma räkning och bekostnad ackordera med någon tillförlitlig person som emot en skälig överenskommen betalning åtog sig kungsringningen för hela tiden den kan komma att pågå.
    Efter någon stunds överläggning antogs det senare alternativet, såsom varande det lämpligaste för denna vidsträckta socken, och beslöts att pastor nästa söndag skulle från predikstolen låta kungöra det nu pågående kungsringning komme att Marie bebådelsedag efter slutad gudstjänst bortackorderas till den, som för minsta betalning ville densamma verkställa.     Under tiden och intill dess åtog sig bergsman Gustaf Ersson i Elgfall att med biträde av en ordinarie ringare, som emot särskild betalning 16 S Banco all tid måste i ringningen delta och tillse att icke henom oförsiktig ringning klockorna eller någon person skadas, ansvara för ringningen emot en betalning av 1 Rd 12 S Rgs för varje dag.

    §3. Änkan efter f.d filaren eller smeden Anders Zetterberg, Cathrina Charlotta Zetterberg företrädde och anhöll att hon tillika med sin minderåriga son måtte få åter inflytta i församlingen och erhålla något understöd till sin sons försörjande och uppfostran.
    Församlingens ledamöter förklarade, att de alldelesicke kunde lämna bifall till änkan Zetterbergs begäran enär hennes man i livstiden icke annorlunda än såsom arbetare vid Krokfors Mekaniska Verkstad tillhört församlingen. Vid beviljandet av Krokfors Gjuteri och Verkstads anläggande, hade församlingen uttryckligen fästat det villkor att icke någon av sig kommen arbetare, änka eller barn från Krokfors skulle i något avseende falla församlingens fattigvård till laste, havan och de herrar som anlade Krokfors såkallade fabrik försäkrade att de själva skulle försörja och vårda sina blivande orkeslösa eller fattiga arbetare utan att därmed i någon måtto betunga församlingen. Denna avgivna försäkran hava ock herrar ägare till Krokfors allt hittills hållit i helgd.


    Församlingen uppmanade för den skull änkan Zetterberg att med sin nu yttrade begäran vända sig till Krokfors ägare. Emellertid ville ock församlingen hava till protokollet anmärkt, att smeden Zetterberg tillika med hustru och son, försedde med vederbörligt prästbetyg, för snart sex /6/ år sedan, avflyttade från församlingen, utan att sedan den tiden här litet höra av sig förrän nu, att om personer som sålunda i en mängd år under de äga hälsa och arbetsförmåga vistas på andra orter, där emottagas i tjänst men icke mantalsskrivas, sedermera när krafter nu svika eller andra omständigheter förorsaka att de icke kunna sig själv försörja, återvända till den socken från vilken de för lång tid sedan själva villigt avflyttat och äga rätt att emedan de där senast varit mantalsskrivna, bliva emottagna och försörjda – skulle lätteligen kunna hända, åtminstone vad denna församling beträffar, där årligen så många personer både in- och utflytta, att socken komma att vidkännas allt för många opåräknade fattighjon.

    §4. Tillkännagav ordföranden, att Eric Persson vid Örkärn anmält att dess broder Fredric Persson fort(..) vara svagsint och att han, Eric Persson, ej längre mäktade försörja och vårda den olyckliga brodern utan nu nödgades påkalla församlingens deltagande och understöd. Församlingen beklagade väl det olyckliga förhållandet – men förmodade att Fredric Persson ägde några arvstillgångar att, om så kunde prövas nödigt, inlösa sig därmed på någon hospitalsinrättning. Församlingens ledamöter förklarade därför att intill dess Eric Persson inför socknen på allmän sockenstämma företett arvskiftshandlingarna kunde hans begäran om understöd icke till prövning upptas.

    Sålunda överenskommet och beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,

    J.D Westholm, ordförande
    Eric Persson i Wiken
    Lars Pärsson i Brännbyn

    Vid justeringen av föregående protokoll, då till följe av 2 § i samma protokoll och i enlighet med därom från predikstolen skedd pålysning, verkställandet av nu pågående kungsringning skulle bortackorderas till den, som för minsta betalning ville åta sig skyldigheten och ansvarigheten för samma ringnings behöriga verkställande, träffades omsider och efter långvarig överläggning det ackord med ringaren Jan Adamsson vid Fasheden eller Nya vägen, att han skulle till och med nästa söndag ansvara förringningen emot en betalning av 2 Rd 12 S Rgs om dagen, den ordinarie ringarens arvode oberäknat. Församlingens närvarande ledamöter, lika med pastor, ansåg denna betalning under en möjligen längre tid bliv för socken alltför betungande, vadan beslöts , att derest icke nästa söndag lindrigare ackord kunde träffas, verkställa ringningen medelst budning.

    In fidem protocolli, J D Westholm, pastor