Kategori: Sockenstämmoprotokoll

  • 1844-11-03

    1844-11-03

    Stämman väljer en ny kyrkovärd och Jan Fredric Ericsson efterträder sin avlidne far…

    År 1844 den 3 november hölls, efter därom samma dag skedd laglig pålysning, allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.

    §1. Föregående sockenstämmoprotokoll upplästes och underskrevs utan någon anmärkning.
    §2. Till följd av §5 i nästföregående protokoll företogs nu till avgörande det uppskjutna kyrkovärdsvalet, varvid hemmansägaren Nilss Ersson vid Rällsviken yttrade, att han ansåg Jan Fredric Ericsson vid Brusala borde bli sin avlidne fars efterträdare uti kyrkovärdstjänsten. Med Nils Ersson förenade sig flera av de närvarande sockenledamöterna, varefter pastor till dem, som icke yttrat sig, hemställde att, i händelse de önskade någon annan till kyrkovärd, än den nu omnämnde, de borde ge sin önskan tillkänna. Då på denna hemställan ingen yttrade något frågade pastor om Jan Fredric Ericsson från Stora Brusala skulle anses vara till kyrkovärd utnämnd var till svarades ja. Till följd härav förklarades han, Jan Fredric Ericsson vid Brusala, vara, efter dess framlidne fader bergsmannen Eric Hindricsson, vald och nämnd till kyrkovärd i Ljusnarsberg. Åliggandes således honom allt det ansvar och alla de skyldigheter som med kyrkovärdsbefattningen är förknippade varemot han äger till godo njuta de låneförmåner som tjänsten åtfölja.

    Sålunda valt uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,
    J.D Westholm, ordf pastor
    Pär Pärsson

    Uppläst från Ljusnarsbergs kyrkas predikstol söndagen den 17 november 1844 av J.D Westholm

  • 1844-10-27

    1844-10-27

    Gruvdrängen Jan Peter Janssons dotter Lilla Kumlan är sjuk liksom gossen Fredric Haglund i Dahltorp och båda behöver doktor Roths hjälp…

    År 1844 den 27:e oktober hölls efter förut skedd laglig pålysning, allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.

    §1. Det vid fattigvårdens senaste sammanträde, förda protokoll, innehållande förslag till de fattigas försörjning under nästkommande år upplästes och godkändes, varefter protokollet underskrevs.


    Åt de uti fattigvårdsprotokollet omförmälda personer, vilka under detta år haft tillfällig hjälp anslogs nu sådan hjälp allenast för här nedan uppräknade:


    Till Cathrina Gunnarsdotter vid Salboknös för anskaffande av skor 2 Rd Rgs.
    Jan Olssons änka vid Blåmansbäcken får 1/4 tunna råg lika med förra året.
    Åt änkan Stina Cajsa Matsdotter med många små barn vid Svartviks sågdamm beviljades, att nu genast erhålla en halv tunna råg
    .

    Mats Matssons änka vid Svartviks konstdamm och Sven Janssons änka vid Orrbacksäng hade var för sig skriftligen genom uppsyningsmännen anhållit om något understöd; men deras begäran avslogs på grund att de ansågs kunna, i händelse de ej genom arbete förmådde försörja sig, gå gård mellan och på detta sätt erhålla nödtorftigt uppehälle.

    §2. På tillkännagivande därom, att Anders Perssons änka vid Enbo icke längre ville försörja och vårda avlidne Sandback Peter Perssons som Frans, beslöts att från predikstolen skulle kungöras, att den som ville emotta och kristligen vårda och försörja bemälde gosse under ett års tid skulle därför av socknens fattigvårdskassa erhålla tjugo /20/ Rd Rgs.


    §3. Beträffande gossen Fredric Haglund från Dahltorp anmäldes att han för några veckor sedan blivit angripen av så svår värk i den ena foten, att han icke för närvarande kunde ens stödja sig på foten än mindre gå. Med anledning härav beslöts att herr A.G Andersson vid Sandbacken skulle vänligen anmodas att emot erhållande betalning av sockenkassan med görligaste företa resa ner till Gustafsdahl och bese gossens onda samt föreskriva och meddela de botemedel han kunde pröva lämpliga. Om det ändå det oaktat icke ville giva med sig skulle gossen, då herr doktor Roth påse gossen onda och där emot ordinera behövliga medikamenter.
    Jan Jansson i Gustafsdahl åtog sig att tillsvidare härbergera och försörja gossen Haglund under dess sjuklighet emot en betingad (..) medgiven betalning av en Rd Rgs för varje vecka. Så snart gossen vore till hälsan återställd hoppades man, att Anders Andersson i Björkäng skulle enligt dess givna löfte emotta honom.


    §4. Gruvdrängen Jan Peter Jansson vid Lilla Kumla, som med sju barn varav ena dottern ett och ett halvt års tid varit och ännu är av värk sängliggande, befunne sig uti högst torftiga omständigheter anhåll om något understöd. I anseende till den jämna förtjänst han hade genom gruvbrytning i Svartviks gruvor ansågs han kunna utan att anlita fattigkassan försörja sig och de sina, varför någon fattighjälp icke kunde honom beviljas. Men däremot ansågs högst nödigt att den sjuka flickan erhöll läkarvård, varför Jan Matsson vid Svartviken , den sjuka flickans morbror, vidtalades, att när herr doktor Roth härnäst, som förmodades bli i dag fjorton dagar till, hitkommen, Jan Matsson skulle , om flickans tillstånd det medgåve skjutsa henne fram till sockenstugan eller om hon ej tålde vid åkning, skulle herr doktorn anmodas att resa dit. De medikamenter doktorn komme att förordna skulle av fattigkassan betalas och åtog sig Jan Matsson tillse, att medikamenterna bli begagnade i enlighet med herr doktorns föreskrift.


    §5. Sedan nu för denna gången, vad fattigvården beträffade, vore avslutat, uppmanade ordföranden församlingens ledamöter att skrida till val av ny kyrkovärd efter genom döden avgångne bergsexmannen och kyrkovärden Eric Hindricsson från Stora Brusala. Pastor yttrade härvid att han visserligen vore övertygad det inom församlingen finnes många aktade män, vilka äga skicklighet att bestrida kyrkovärdstjänsten men att i anseende till den söndagliga nödiga påpassligheten vid kyrkan valet borde falla på någon person som icke hade för lång kyrkväg. Han föreslog för den skull församlingen att välja emellan den avlidne kyrkovärdens son Jan Fredric Ericsson vid Brusala och nämndemannen Eric Hellsten vid Björkbro men i händelse ingendera av dessa skulle vilja åta sig denna tjänst omnämndes nämndemannen Eric Persson och sexmannen Jan Israelsson vid Viken. Likväl förklarade pastor att sedan han nu fullgjort sin plikt att föreslå dem han förment böra komma under omröstning, han icke ville vidare blanda sig uti valet; men önskade att församlingen vid sitt val ville fästa avseende på vilken den nu varande oaktade och pålitliga kyrkovärden, sex- och nämndemannen Eric Jansson i Stennäs helst kunde önska sig till kamrat. Då nu själva valet skulle företas, yttrade en del att Jan Fredric Ericsson vid Brusala icke skulle vilja emotta detta förtroende; andra åter att nämndeman Hellsten ej heller skulle vara hugad åta sig kyrkovärdskapet. På fleras begäran och efter församlingens därom fattade beslut uppsköts valet av ny kyrkovärd till nästa söndag då församlingen ville efter gudstjänstens slut på sockenstugan sammanträda och välja, då man kunde förvänta, att om någon av de föreslagna skulle vara emot att bli vald, han säkerligen infunne sig och undanbad sig förtroendet.


    §6. Slutligen uppläste pastor de över ekonomiska besiktningarna i präst- och klockargårdarna den 4:e sistlidna september förda protokoll. Församlingen beslöt att dessa protokoll borde till sockennämnden överlämnas och uppdrogs åt nämnden att gå i författning därom att de i protokollen omförmälde nödiga ansedda reparationer och byggnader bliva i behörig ordning verkställda.
    Sedan nu överläggningarna för dagen vore avslutade tillkännagav ordföranden att detta protokoll justeras nästa söndag.

    Sålunda vara beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,
    J.D Westholm, ordf pastor
    J.E (..)lund
    Per Pärsson i Brännbyn
    Jan Andersson i Klotbacken

    Uppläst från Ljusnarsbergs kyrkas predikstol d. 17 november 1844 av J.D Westholm

  • 1844-09-22

    1844-09-22

    Kort protokoll om val av deputerade för priskuranten till markegångssättningen..

    År 1844 den 22:a september hölls efter åtta dagar förut skedd pålysning allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling.

    §1. Till deputerade vilka tillika med ortens kronofogde, skola stadga det pris, som för häradet i priskuranten till markegångssättninge skall intagas valdes: herr postmästaren Claes Carlberg på Konstdammen och herr bergslagskassören Johan Adler på Kyrkbacken.

    Sålunda valt, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,
    J.D Westholm, ordf pastor

  • 1844-08-25

    1844-08-25

    Fattigreglementet har uppdaterats med hårdare regler vilket torde slagit hårt mot de fattiga och Strandell ska flytta till By, Dalarna…

    Protokoll fört vid sockenstämman den 25:e augusti 1844 med Ljusnarsbergs församling.

    §1. Efter därom fjorton dagar förut skedd pålysning med tillkännagivande av de till överläggning förekommande ämnen voro nu församlingens ledamöter tämligen talrikt församlade. Sockenstämman öppnades nu därmed att pastor tillkännagav , det de herrar och ledamöter inom församlingen, vilka å sist hållna valborgsmäss sockenstömma blev valda och anmodade att uppgöra förslag till nytt fattigreglemente för denna, Ljusnarsbergs församling, hade den 7:e i denna månad haft sitt sammanträde i ändamål att fullgöra det dem sålunda givna viktiga och grannlaga uppdrag.
    Det vid nämnda sammanträde förda protokoll jämte de av åtskilliga bland kommitténs ledamöter upprättade skriftliga förslag till förändrat fattigreglementer upplästes; varefter pastor uppmanade sockenmännen att yttra sig över lämpligheten av de rörande fattigförsörjningen föreslagna förändringarna och hemställde om icke församlingen ville företa sig att punkt för punkt genomgå och utlåta sig över de utarbetade olika förslagen.
    Församlingens ledamöter förklarade, under betygande av sin tacksamhet till de kommittérade för deras nitfulla bemödanden att åstadkomma någon förbättring i avseende på fattigförsörjningen inom socken, att de skulle bliva icke blatt allt för mycket tidsödande utan även, i avseende till stridiga tankar som i avseende på de olika förslagen yppat sig, vara ändamålslöst företa sig en så noggrann granskning som den pastor föreslaget, utan troddes vara tillräckligt yttra sig över de beslut, vilka inom fattigkommittén blivit av pluraliteten fattde och uti det däröver förda, samt i fattigvårdens protokollsbok införda, protokoll omförmäler.


    Efter en noggrann prövning av dessa beslut förklarades och beslöts:

    1. Att fattigförsörjningen skulle ännu, åtminstone ett år, bestridas gemensamt av hela församlingen på sätt hittills i flera år skett.
    2. Att vid den årliga fattigregleringen skulle däröver noga hand hållas att icke understöd beviljades åt andra fattiga än sådana, som därav vore uti oundgängligt behov, och åt dessa icke till större belopp än som vore av nöden.
    3. Att till förebyggande av underhålls beviljande åt personer, som icke äro verkligt behövande, skulle det åligga uppsyningsmännen inom skriftlagen att var och en inom sitt skriftlag taga noga kännedom vilka underhållsbehövande där finnes, skriftligen hos den ledamot i sockennämnden till vilket distrikt skriftlaget hörde anmäla dessa fattiga och deras omständigheter; vilka skriftliga anmälanden böra av uppsyningsmännen till behörig ledamot sockennämnds årligen avlämnas i augusti månad.
    4. Skulle varje sockennämndsledamot sedan han erhållit de uti föregående 3 mom omnämnda uppgifter av uppsyningsmännen, göra sig förvissad om tillförlitligheten av de anmälanden han från uppsyningsmännen fått emotta.
    5. Såsom följd av de tvenne näst föregående momenten stadgades, att alla ledamöterna uti sockennämnden och alla skriftlagens uppsyningsmän äro ledamöter i fattigvården och böra ovillkorligen vara närvarande vid fattigregleringen samvetsgrant uppgiva distriktets fattighjon och föreslå den fattigdel, som för varje av dessa anses vara behövlig.
    6. Fattigdel skulle icke anslås åt någon, som icke till erhållande därav vore av vederbörande sockennämndsledamot och uppsyningsman anmäld.
    7. Anmäler och rekommenderar sockennämndsledamot eller uppsyningsman till underhåll någon som därav icke vore i verkligt behov, skall det åligga den genom vilkens förord det behövliga understödet blivit beviljat till fattigvårdskassan återgälda vad sålunda av nämnda kassa blivit utbetalt.
    8. Fattighjon som önskar komma i åtnjutande av fattigdel eller erhålla tillfällig hjälp, bör själv eller genom sin närmaste omgivning anmäla sitt behov hos skriftlagets uppsyningsman och tillika hos pastor, såsom fattigvårdens ordförande. Uppsyningsmannen åliggerdå att, i enlighet med vad uti föregående trenne moment finnes stadgat, anmäla den fattiges begäran och behov hos vederbörande ledamot av sockennämnden. Pastor äger att efter sig företeende omständigheter sammankalla fattigvården eller lysa sockenstämma och andraga den nödlidandes begäran om understöd. Så vid fattigvårdens sammanträde som ock vid sockenstämman äro uppsyningsmannen och sockennämndsledamotens, inom vilken skriftlag och distrikt den fattige bor, pliktiga att vara tillstädes och meddela erforderliga upplysningar om den fattiges tillstånd och behov.
    9. Förmenar fattighjon sig hava otillbörligen blivit vägrad nödigt uppehälle och vård, vare sig genom vederbörande uppsyningsmans eller sockennämndsledamots försummelse eller partiska anmälan äger det att sin förmenta lidna orättvisa hos pastor tillkännagiva, vilken då kallar församlingen till allmän sockenstämma och inför den samma andrager de anförda besvären. Sockenstämman avgör och beslutar om besvärens giltighet. I händelse av befogenhet överklagas sockenstämmans beslut hos konungens befallningshavande inom den tid lag föreskriver.
    10. Allt vad ordinarii fattighjon nu äger eller framdeles genom arv erhåller skall tillfalla fattigvårdskassan. Åliggandes det uppsyningsmannen, att biträdd av vederbörande sockennämndsledamot eller den an i sitt ställe anmodar, noga anteckna och värdera fattighjonets alla tillhörigheter, samt denna förteckning fördensammeligen till fattigföreståndaren överlämna. Varefter det tillkommer fattigvården att pröva och besluta vilka den fattiges tillhörigheter genast och vilka först efter fattighjonets död kunna å öppen auktion försäljas och fattigvårdskassan tillgodokom

    Om vad sålunda förnämligaste i stöd av fattigkommitténs omförmälda protokoll blivit här ovan stadgat jämte vad för övrigt uti ännu gällande fattigreglemente (…) i allo efterlevdes, hyste man den förhoppning att fattigvården framdeles icke skulle för församlingen bliva så betungande, som den hittills varit.
    För övrigt beslöts att de av vissa ledamöter inom fattigkommittén utarbetade skriftliga förslag till förändrat fattigreglemente skulle vid slutet av denna protokollsbok infästas, för att vid möjligen ånyo väckt fråga om förändring i avseende på fattigförsörjningen tjäna till ledning.


    §2. Pastor tillkännagav att pastor Strandell, som vunnit transportbefordran till By Sacellanie, dit han tillfölje av M.V Consistorii tillsägelse borde ofördröjligen avflytta, icke längre kunde vara ordförande inom härvarande sockennämnd, vadan församlingen uppmanades att i den snart bortflyttande pastor Strandells ställe välja ny ordförande för sockennämnden.
    Och till församlingens val på herr patron P.J Lundbom vid Lövnäs, vilken till förene i en följd av år och till församlingens båtnad och fullkomliga nöje varit ordförande uti den numera upplösta byggnadsdirektionen.

    §3. Herr inspektör A. Magnusson från Stjärnfors uppsteg och, med anledning av pastors tillkännagivande att herr komminister Strandell snart komma att från församlingen avflytta, föreslog att församlingen borde till den älskade bortgående läraren förära ett eller tvåhundra Rd Rgs ut ur byggnadskassan till flyttningshjälp och dessutom då han komma att hålla sin avskedspredikan låta honom efter vad plägar övligt vara vid sådana tillfällen, uppbära en avskedskollekt. På denna framställning svarades enhälligt att den föreslagna kollekten beviljad; men vad förslaget att ut ur byggnadskassan lämna någon flyttningshjälp vidkom, förklarade en del bergsmän och hemmansägare att de helt nyligen under loppet av denna sommar frivilligt och av gott hjärta gjort ett icke obetydligt sammanskott till inköp av de silverpjäser, som midsommardagen förärades församlingens prästerskap, så komminister som kyrkoherden och att de således nu icke kunde för sin del icke bifalla att byggnadskassan betungades med denna avgift; varemot de yttrade den förmodan att de som icke deltagit uti omnämnda insamling nu icke skulle underlåta att visa även sin välvilja för herr pastor Strandell.
    I sammanhang härmed anmälde ordföranden att han hade sig bekant att pastor Strandell då han tillträdde komministersysslan härstädes hade av då avträdande komminister Roman inlöst trenne (…) innanfönster för 10 Rgs Banco och en sädes- eller mjöllår för 8 Rgs Banco varför nu hemställdes församlingens beprövande om icke vore billigt att dessa persedlar, så väl som innanfönstren som ock mjöl eller sädeslårarna av församlingen inlöstes till ett för framtiden blivande inventarium vid Kapellansgården. Församlingen medgav detta och beslöt att för omnämnde innanfönster och lårar skulle herr pastor Strandell av byggnadskassan erhålla aderton/18/ Rgs Banco.

    Slutligen tillkännagavs att detta protokoll komma att justeras fjorton dagar till dag.

    Sålunda överenskommet och beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,
    J.D Westholm, ordf pastor

    Uppläst från Ljusnarsbergs predikstol d 17 november 1844 av J.D Westholm

    Kommentar

    Fattigreglementet

    Den allt hårdare tonen i fattigreglementet är gissningsvis föranledd av den svaga konjunkturen i bergshanteringen och den allt mer ökande fattiga befolkningen. Under dessa år var 45-50% av befolkningen i Ljusnarberg inte självförsörjande och behövde stöd för sin överlevnad.

    Den avflyttande komministern

    Komminister J.P Strandell har alltså blivit befordrad till By Sacellani, vilket hänvisar till By socken, något norr om Avesta (och idag tillhörig Avesta kommun), samt som kaplan (sacellani ungefär kapellförsamlingens präst; kaplan). Familjen Strandell flyttar den 1844-10-16 och består av

    Johan Per Strandell (f: 1799), hustrun Anna Maria Frumerie (f: 1810-10-04) och barnen Carl Justus (f. 1831), Hilda Charlotta (f:1833), Knut Johan Salomon (f:1836), Robert Michael (f:1839), Emelie Augusta (f:1840) och Joseph Oscar (f:1842)

    Den som befordrat honom hänvisas av pastor Westholm till M.V Consistorii, vilket är förkortning av ”Maxime Venerandi Consistorii” och avser biskopen aom var den mest vördade av konsistoriet och för att markera att han var konsistoriets chef och högst i rang, till skillnad från de övriga medlemmarna som endast var professorer och prostar/kyrkoherdar.

    Frågan om flyttningshjälp och midsommarpresenten…

    Bergsmännens och hemmansägarna som hänvisar till sin tidigare present till prästerskapet tycks inte kunna låta bli att betona att de övriga som uppenbarligen inte var med på midsommarpresenten, ändå inte bör underlåta sig att ordna en egen insamling för Strandell. Jag tolkar roat att sticket kommer ur att de var tillfrågade om att vara med på silverpjäserna, men då inte ville vara med.

  • 1844-08-04

    1844-08-04

    Prästboställena ska besiktigas av domprosten och bergsfogden A. Westling har gått ur tiden…

    År 1844 den 4 augusti hölls med Ljusnarsbergs församling allmän sockenstämma efter därom 14 dagar förut skedd pålysning med tillkännagivande av överläggnings ämnena

    §1. Till fullmäktige, vilka det åligger att församlingens vägnar övervara de ekonomiska besiktningar som den 4:e nästkommande september komma att hållas å kyrkoherde-, komminister- och klockarboställena av herr kontraktsprosten och kronofogden i orten, valdes herr inspektör A. Magnusson på Stjärnfors och nämndeman Eric Persson i Viken.


    §. Tillkännagav pastor att sedan numera bergsfogden A. Westling på Björsarv med döden avgått församlingen för närvarande icke ägde någon vaccinationföreståndare varför nu församlingen uppmanades att i de avgångnas ställe välja tvenne nya vaccinationsföreståndare och valdes därtill herr postmästare Claes Carlberg på Konstdammen och herr kassör Johan Adler på Kyrkbacken.

    Sålunda valt, överenskommet, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,
    J.D Westholm, pastor
    A Magnusson

  • 1844-07-21

    1844-07-21

    Aron Aronssons son Aron vid Tappen har varit sängliggande i två år i stort lidande – något måste göras…

    Protokoll fört vid allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling den 21:a juli 1844.

    §1. Upplästes de av herr kronolänsman P.F Floding uppgjorda längder över de tvenne genom häradet passerade kronoskjuser för kruts transporterande till andra orter, vilka längder sedna de skjutsande bekommit den vanliga skjutslegan, kvitterades och underskrevs.

    §2. Herr A. G Andersson vid Sandbacken hade till pastorsämbetet avlämnat en så tydande skrivelse:


    ”Till Sundhetsnämnden i Nya Kopparbergs eller Ljusnarsbergs församling!
    Uppå hänvisning av pastorsämbetet får jag anmäla huruledes Aron Aronsson vid Tappen har en ofärdig som av samma namn, vilken borde av församlingens vård ansättas och befordrad härbergande, uppehälle och läkarvård innan jag låter i verket ställa landshövdingeämbetets avlysnings utslag: Och detta så mycket hellre, som gossens föräldrar förklara sig icke härtill veta någon utväg och icke vilja anlita läkarbitröde, som dock trolgien skulle medföra gossens förbättring.

    Sandbacken den 6 juli 1844 A.G Andersson.”

    Efter undfången del av denna herr Anderssons skrivelse har bergsman Anders Andersson i Björkäng såsom varande ledamot uti sockennämnden och över det distrikt inom vilket Aron Aronsson bor, undersökt det uppgivna förhållandet och därom avgivit efterföljande berättelse:

    ”På begäran av A.G Andersson haver undertecknad besiktigat Aron Aronssons ofärdiga son på Tappen, som har varit sängliggande nära tvenne år och hade flera små öppna sår på lår och ben, samt senorna hopdragna i båda knävecken. Men föräldrarna (…) att han var på bättringsväg och sade att såren har varit mycket större, samt att numera värk och sveda har givit sig. Gossen instämde och uti föräldrarnas yttrande, och båda för all del att icke gossen skulle föras till något lasarett, ty sådant ville de icke undergå.

    Sålunda undersökt och förrättat, som betygas av Björkäng d. 13 juli 1844, Anders Andersson”


    Sedan pastor uppläste föregående båda skrivelser, hemställde han församlingens ombeprövning, vilken utväg borde vidtas med den olyckliga gossen. Efter någon överläggning beslöts, att församlingen skulle på fattigkassans räkning få honom intagen å Örebro länslasarett oaktat föräldrarna icke skulle vilja därtill samtycka. Församlingen ansåg det vara både dess plikt och rättighet att taga vård om denna gosse vars föräldrar under gossens tvååriga lidande försummat att rådfråga någon verklig läkare eller inför församlingen amäla det olyckliga sjukdomstillståndet och deras oförmåga att själva bekosta läkararvode och medikamenter: Aron Aronssons hustru, modern till den sjuka gossen, företrädde ny och uppgav att hon på tillsägelse av herr Andrsson inställt gossen till besiktning av herr doktor Roth vid hans senaste hörvaro, men att doktorn till henne ingenting yttrat om gossens sjukdom eller föreskrivit några medikamenter. Någon utav de närvarande sockenmännen tillkännagav då att herr doktor Roth lämnat till herr Anderson ett recept å de medikamenter som borde begagnas men att herrr Andersson ännu icke från Lindes apotek fått hem de föreskrivna medikamenterna. Med anledning härav beslöts att dröja med gossens insändande till Örebro lasarett intill dess man erfarit verkan av de efterskrivna snart hemförväntade medikamenterna. Skulle efter deras begagnande icke någon förbättring visa sig, borde det fattade beslutet om gossens avsändning till lasarettet skyndsamt bringas till verkständighet.

    Sålunda beslutat och överenskommet, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,
    J.D Westholm, ordf pastor

    A Magnusson
    Eric Persson i Viken

    Kommentar

    Aron Aronsson den äldre var född 1802-06-23 i Ljusnarsberg och var gift med Stina Olsdotter (f: 1802) och de bodde på Tappen som inhyses. De fick fyra söner, Johan (f:1827), Aron (f:1829), Carl (f:1833) och Per Erik (f: 1839)

    Sonen Aron gick ur tiden 1845-02-24 vid Tappen och fem år senare flyttade återstoden av familjen till Torsåker, Gästrikland (1850). ”Skrovler övergången till hektik” är noterad som dödsorsak och detta sjukdomsförlopp var troligen orsakad av Mycobacterium Bovis, som överförs via obehandlad mjölk från infekterade nötkreatur.

    Initialt blev han troligen smittad med ovan som blev lymfkörteltuberkulos vilken orsakar smärtsam svullnad av en eller flera lymfkörtlar resulterande i feber, svettningar, asteni och viktminskning. Det senare begreppet (hektik) beskrivs som kronisk feber, med stark avmagring, ymnig klibbig svett. Vanligen företrädande i det senare stadiet av tuberkulos.

    Ljusnarsberg (T) AI:17c (1841-1851) Bild 201 / sid 767
    Ljusnarsberg (T) F:6 (1840-1856) Bild 58