Kategori: Sockenstämmoprotokoll

  • 1842-11-20

    1842-11-20

    Kopparslagaren Eric Gustafsson vid Storhöjden gripen efter ett försök till incest med sin dotter. Nämndemannen Erik Segelström i Västra Lövfall tar hand om hans barn till dess rannsakningen är genomförd….

    År 1842 den 20:e november hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling efter därom skedd laglig pålysning och tillkännagivande av ämnena för överläggningen.

    §1. Gifta drängen Anders Andersson vid Kavelåsen på Kandla ägor hade till idag inlämna en förteckning å de lösören vilka han vid det kända olyckliga tillfället, då den stuga han bebodde, genom vådeld lades i aska, hade förlorat, uppgående till ett värde av 368 Rd 16 B Rgs. Församlingens ledamöter, behjärtande hans olyckliga belägenhet beslöt ur byggnadskassan tilldela honom en gåva av 75 Rd Rgs.

    §2. Följande personer tillät sockenmännen att i församlingen få inkomma och här mantalsskrivas, neml: Zachris Mattsson från Norberg med hustru och ett barn, till Fredrik Ersson i Kloten och Anders Andersson från Norrbärke till sin bror Jan Andersson i Elgfall.

    §3. Sedan förre kopparslagaren Gustafsson för ett grovt brott blivit häktad och 2 av hans barn nu vistades hos N.M E. Segelström vid Västra Löffall, så beviljade nu församlingen 24 Rd Rgs för varpå dygn som dessa barn hos honom komme att vistas, eller till dess rannsakning med Gustafsson skedd. Dessa medel skulle utgå av fattigkassan.

    Sålunda beslutat samt uppläst och justerat intyga å församlingens vägnar,
    J.D Westholm Ordförande
    A.Magnusson
    Erik Segelström

    Kommentar

    Eric Gustafsson var född i Vadstena 1796 och flyttade till Ljusnarsberg där han gifte sig 1827 med Anna Jansdotter Rus med vem han fick fem barn; Anna Gustafva, (f: 1828), Carl Fredric (f: 1831), Vilhelm (f:1834), Ludvig (f:1837) samt Oscar Ludvig (f:1841). Hustrun Anna gick bort 1841-12-21.

    ”Kopparslagaren Eric Gustafsson från Nya Kopparberget, född i Vadstena, 46 år, blå ögon, blont hår av liten växt. Velat utöva blodskam med sin 14-åriga dotter. Inmanad av länsman P.F Floding. Avfördes till Nya Kopparberget den 29:e dennes för att den 30 rannsakning undergå”

    ”Undergått rannsakning den 30:e december 1842 med Nya Kopparbergs (…) Dömd till 23 dagars fängelse vid vat(..) som är underställt Kongl. Hovrätten.”

    ”Dömd som är åberopat i nästlidne (…) förteckning till 23 dagars fängelse vi (…)

    ”Dömd som åberopas i nästlidne månads förteckning till 23 dagars fängelse vid vatten och bröd men underställt Kongl. Hofr. vars utslag av den 17:e januari som ankom den 26:e dennes, har fastställt Häradsrättens utslag, varmed arrestanten förklarade sig nöjd, och började med straffet den 27:e dito”

    Ljusnarsberg (T) AI:17b (1841-1851) Bild 49 / sid 327
    Justitiekanslern -1974, Huvudarkivet EIIIcc:921 (1842) Bild 1950
    Justitiekanslern -1974, Huvudarkivet EIIIcc:957 (1843) Bild 1980
    Justitiekanslern -1974, Huvudarkivet EIIIcc:957 (1843) Bild 1990
    Justitiekanslern -1974, Huvudarkivet EIIIcc:957 (1843) Bild 2010

    0

  • 1842-10-30

    1842-10-30

    De fattiga i Stora Kumlan och Pingstatorp beviljas understöd och pastorn funderar på när det passar bäst att hålla katekesförhören….

    År 1842 den 30:e oktober hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling efter därom 14 dagar förutskedd pålysning från predikstolen och tillkännagivande av överläggningsämnet.

    §1. Upplästes det vid Fattigvårdens senaste sammanträde förda protokoll som upptar anslag för nästkommande år åt socknens fattighjon. Dessa anslag blev nu av församlingens ledamöter granskade och med några få förändringar, vilka i ovannämnda protokoll, denna dag blev intagna godkända.


    Dessutom beviljades församlingen med några tillfälliga anslag åt följande behövande:
    Åt Jan Janssons änka från Stora Kumlan, vilken längre tid av sjukdom varit urståndsatt att själv sig vårda, 1 Rd Rgs i veckan; och borde skriftlagets uppsyningsman föranstalta att hon för detta anslag erhåller vård och skötsel.
    Åt Jan Janssons änka från Pingstatorp 6/8 tunnor råg och 6/8 tunnor havre, allt att av församlingens fattigvårdskassa utgå.

    §2. Församlingen beslöt och nu att åldrige och bräcklige f.d vagnsmakaren Mats Ljunggren, vilken under 20 års tid, dock utan att här veterligen vara mantalsskriven, vistats än här och än där uti denna socken, skulle på något tjänligt ställe inackorderas till vård och skötsel. Församlingen överlämnade åt socknens fattigföreståndare att därom draga försorg, och förbehöll den sig att ackordssumman för Ljunggren ej finge överstiga högsta fattiganslaget eller 60 Rd Rgs.

    §3. Framställde församlingens pastor till sockenmännens ombeprövande, vilken tid på året vore lämpligast för hållande av de i kyrkolagen anbefallde Catechism i (…)förhören och de av Stiftets biskops yrkade bibelförklaringar.
    Församlingens ledamöter överlämnade detta mål till kyrkoherdens (…) ombeprövande, vilken lovade att vid tillfälle upprätta förslag därtill, som sedan i sockenstämma föreläggas församlingen.

    Sålunda beslutat och överenskommet betyga å församlingens vägnar,
    J.D Westholm Ordförande
    C. Carlberg
    (.) Bengtsson

  • 1842-09-25

    1842-09-25

    Stämman har beslutat om brandskadestödets grund, för de drabbade i Sjöfallet och de boende i Kyrkviken har också behov av hjälp: Åskan slog ner den andra juni, 1842 och dödade kreaturen.

    År 1842 den 25:e september hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling efter därom 14 dagar förut skedd pålysning från predikstolen och tillkännagivande av ämnena för överläggningen.

    §1. Då föregående sockenstämmoprotokoll av den 4:e i denna månad blivit uppläst anmärkte församlingens närvarande ledamöter att då församlingen ej kan åläggas till sådan brandskada, varom 1§ nämnda protokoll handlar, erlägga någon slags ersättning för deras genom vådeld förlorade egendom, utan måste alltid anses såsom en frivillig gåva, borde icke eller någon viss summa eller procent bestämmas som de brandskadade skulle erhålla, ity att dessa därigenom troligen skulle komma att anse sig berättigade åtminstone till det understöd av 30 procent, som i nämnda protokolls första paragraf blivit bestämt, i anledning varav församlingen nu beslöt att slutet i nämnda paragraf skulle erhålla följande lydelse:

    ”och sedan upplyst blivit _ _ _ _ uppkommit” bestämmer församlingen i allmän sockenstämma den gåva som de brandskadade av församlingens byggnadskassa må tilldelas.

    Sedan nu den över brandskadan vid Sjöfallet upprättade värdering blivit av Herr inspektor Bergman på Stjernfors och nämndeman Erik Persson i Viken granskad beslöt församlingen att till de brandskadade skulle byggnadskassan erlägga följande gåva: Neml. åt Peter Jansson vid Sjöfallet 75 Rd och dess måg Jan Peter Ersson ibm 60 Rd allt Rgsedlar.


    §2. Till gl. Anders Jansson och lb Jan Jansson vid Kyrkviken för vilka den 2:e sistlidne juni åskan ihjälslagit några kreatur, näml. för Anders Jansson tvenne tjurar och ett getkreatur, samt för Jan Jansson en kviga 2 1/2 år gammal, beslöt församlingen att till någon hjälp i deras olycka av byggnadskassan tilldela den förre 20 Rd Rgs och den senare 10 Rd samma mynt.


    §3. Med anledning av Konungens befallningshavandes sistlidne söndag uppläste kungörelse nr 173 valdes till deputerade, vilka tillika med kronofogden skola stadga det pris som för häradet i priskuranten till markegångssättningen skall intagas sex- och nämndemännen Anders Andersson i Körartorp och Eric Jansson i Stennäs.

    Sålunda överenskommet och beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,
    J.D Westholm Ordförande
    A. Magnusson
    P.A Carlberg

  • 1842-09-04

    1842-09-04

    Änkemannen Per Jansson och hans måg Peter Ersson med familj vid Sjöfallet har drabbats av brand den 19:e augusti samma år och huset och lösöret är borta. De nödställda söker stöd vilket föranleder funderingar i sockenstämman om hur vilka brandstöd som egentligen är berättigade till stöd…

    År 1842 den 4:e september hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling efter därom lag till skedd kungörelse från predikstolen med tillkännagivande av ämnena för överläggningen.

    §1. Tillkännagavs att backstugesittaren Per Jansson och dess måg Jan Peter Ersson vid Sjöfallet hade genom vådeld den 19:e augusti, förlorat jämte bostad, nästan all sin lösa egendom och upplästes en av nämndemannen Anders Andersson i Körartorp förrättad uppskattning, enligt vilken värdet av det som vid detta olyckliga tillfälle blivit lågornas rov, utgjorde tillika med stugutbyggningen, 416 Rd Banco, varjämte de brandskadade anhöll att av församlingen erhålla någon hjälp i deras nödställda belägenhet.

    Församlingens närvarande ledamöter förklarade sig visserligen villiga att efter förmåga bispringa dessa olyckliga, men ansåg sig likväl först böra överenskomma om vissa grunder varefter dessa och dylika brandskador vilka brandstöd ej äro berättigade, av församlingen böra understödjas. I anledning här av (…) sockenmännen efter någon överläggning i följande beslut: Den eller de, vilka enligt brandstödsföreningen ej äro till brandstöd berättigade, men genom vådeld förlorat större eller mindre del av sin egendom, tillkalla två bofasta ojäviga gode män vilka hålla uppskattning å det som genom vådelden blivit förstört. Denna uppskattning föreläggs sedan för församlingen i allmänna sockenstämma för att därefter granskas och av tvenne ledamöter, dem församlingen väljer, och sedan upplyst blivit att vådelden icke genom någon vårdslöshet eller oförsiktighet uppkommit, erhåller den brandskadade av församlingens byggnadskassa 30 procent av det uppskattade och av församlingen godkända värdet är. Med avseende å den eldsvåda som nu övergått Per Jansson och hans måg vid Sjöfallet beslöts att det upprättades uppskattningsinstrumentet av herr inspektor Bergman på Stjernfors och nämndeman Eric Persson i Viken närmare granskas, varefter församlingen i nästblivande sockenstämma som nu utsatts att hållas d 25:e i denna månad, ville bestämma beloppet av det understöd som ifrågavarande brandskadade skulle erhålla.


    §2. Undertecknad ordförande att enligt uppgift av bevärdiga personer landbonden Anders Janssons vid Gustafsdahl dotter Maja Cajsa på nytt blivit sinnessvag och till den grad våldsam att hon ständigt måste bevakas av två eller tre handfasta personer. Enär hon således vore per den allmänna säkerheten högst vådlig föreslog undertecknad att hon hos höga Landshövdingeämbetet i Örebro göra ansökan om patientens intagande å länslasarettet för undergående av provkur samt i händelse hennes sinnesrubbning skulle befinnas obotlig, i ödmjukhet anhålla att hon måtte få intagas på någon hospitalsinrättning. Församlingen antog enhälligt detta förslag och beslöt att enär Anders Jansson befunne sig uti knappa omständigheter skulle omkostnaderna för provkuren och inlösandet å hospitalet bestridas av församlingens byggnadskassa likväl skulle det åligga Anders Jansson att själv beskosta hennes skjuts till lasarettet.


    Sedan sålunda blivit av församlingen överenskommit och beslutat framställdes punkt för punkt till besvarande av frågor vilka uti Landshövdingeämbetets kungörelse nr 59 av den 24:e mars 1836 innehålles och antecknades svaren så lydande:

    1. Att den sjuka heter Maria Catharina Andersdotter
    2. Att hon är född 1810 den 9:e september Ljusnarsberg
    3. Att dess föräldrar äro Lb Anders Jansson och dess hustru Anna Hansdotter vid Gustafsdahl. De befinna sig i knappa villkor idka kolning och jordbruk.
    4. Att bemälte Maja Catharina har för det mesta vistats inom föräldrahuset och har i sitt friska tillstånd deltagit ut den arbetande klassens så inom- som utomhus förefallande göromål.
    5. Att varken hennes föräldrar eller eller syskon hava varit eller äro sjukliga.
    6. Hennes sinnessjukdom började 1825 eller just efter hennes första nattvardsgång, och yttrade sig först såsom en svår ängslan. Detta tillstånd av ängslan fortvarade till en början omkring tvenne år; Upphörde därefter för någon tid – men återkom tidfals och varade än en längre än en kortare tid. År 1839 föregick hennes sinnessjukdom till verklig galenskap, varför hon i maj månad samma år insändes till länslasarettet och efter därstädes genomgången provkur hemkom någorlunda förbättrad. Såsom tillförene har hon dock understundom varit besvärad av en svår ängslan tills hon den 22:a den nyss förflutna augusti angreps av verklig galenskap. Sedan dess har hon blott haft några ögonblicks redighet.
    7. Att modern under sitt havandetillstånd med patienten varit fullkomligt frisk och ej såvitt hon kunde minnas, varit utsatt för några häftiga sinnesrörelser.
    8. Att hon från barndomen haft svagt bröst och stundom besvärats av huvudvärk.
    9. Att hon icke gjort sig känd för någon slags liderlighet utan alltid fört en stilla och ärbar levnad.
    10. Någon orsak till hennes sinnesrubbning kunde icke bestämt uppgivas. Dock funnes anledningar till den förmodan att hon lidit av starkt begär efter kärleksnjutningar, varemot ingen anledning förekommit att hon på ett eller annat sätt tillfredsställt detta begär. Men har åtnjutit en efter sitt stånd, god och kristlig uppfostran och blivit så väl av sina föräldrar som syskon med ömhet och välvilja omfattad.
    11. Att hon i sitt friska tillstånd ägde någorlunda försvarlig kristendomskunskap och ordentligen begagnade nådemedlen. Något religionsvurmeri har icke hos henne förmärkas.
    12. I avseende på de, uti denna punkt förekommande frågor, vore intet anmärka om icke det att hon under sin sinnesförvirring visat sig mycket förbittrad emot sina föräldrar.
    13. Att den sjuka aldrig varit anklagad eller misstänkt för något brott.
    14. Att hon för 3 år sedan på länslasarettet i Örebro undergått provkur. och efter 6 a 8 veckors vistande därstädes återkom hon till hemmet någorlunda redig till sina sinnen.
    15. Att det nu inträffade utbrottet av hennes sinnessvaghet förhåller sig på enahanda sätt, som sin provkurens undergående 1839 likasom tillförene har hon sedan dess, stundom varit betagen även svår ängslan, klagat över värk i bröst och huvud. Vid det nya anfallet av galenskap har på patienten ådern blivit öppnad varav dock ingen förbättring märkts.

    Patienten saknar för närvarande all tillgång att själv kunna bekosta sitt vistande på lasarettet och då föräldrarna äro fattigt landbondefolk, torde ej inom framtiden vara något arv efter dem att påräkna.

    §3. Comminister Strandell anmälde behovet av nya fönsters insättande i den mindre manbyggningen uti Capellangården vilket och nu av församlingen vidgås.

    Sålunda överenskommet och beslutat, uppläst och erkänt betyga å församlingens vägnar,
    J.D Westholm Ordförande, pastor.
    Erik Pehrsson
    Eric Jansson
    A. Magnusson

  • 1842-07-24

    1842-07-24

    En fattig arbetare från Rävåla ligger hos en änka vid Södra Hörken för vård av sin svåra sjukdom. Änkan behöver socknens stöd att ta hand om den drabbade.

    År 1842 den 24:e julii hölls allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling efter därom skedd laglig pålysning och tillkännagivande av ämnena för överläggningen.

    §1. Hemmansägaren Erik Persson Lax vid Stora Löfskogen hade hos församlingens pastor anmält sin önskan att få hos sig låta mantalsskriva och i församlingens förhörsbok anteckna gifte drängen Jan Hindric Jansson med hustru och ett barn från socken. Då församlingens ledamöter nu tillspordes om de därtill vilja lämna sitt bifall svarades att de däremot icke hade något att invända, så framt Erik Persson Lax uppfyller villkoret för sådana personers inflyttande i församlingen, som 4:e Mom 1§ av det gällande reglemente för fattigvården föreskriver.


    §2. Pastor anmälde att Jan Nilssons änka från Södra Hörken en längre till vård utav en svår sjukdom sängliggande hos sin måg, en fattig arbetare vid vid Rävåla, Grangärde socken och som hennes sjukdom ännu (…) erhållen läkarvård icke blott fortgår utan snarare tyckes förvärras, tillsporde sockenmännen vad utväg borde tagas med ifrågavarande änka – församlingen beslöt att lämna henne en tillfällig hjälp bestående av 4 Rd Banco och då dessa medel avsåg bör utgå från fattigkassan, blivo de nu det församlingens pastor i sockenmännens närvaro till herr Carl Jansson vid Rålinmossen(?) utbetalte. Vad detta tillfälle utlämnade även av församlingens fattigkassa till Eric Olsson i Salbofall 1 Rd Banco för Eric Persson i Vintermossen vilken anmäldes utav behov av något understöd, även således beslöts att dessa personer borde vid den i höst skeende fattigregleringen erhålla anslag av församlingens fattigvårdskassa.


    §3. Skolmästaren Jan Nilsson från Yxsjön hade inlämnat en räkning över fattiga barns undervisning uppgående till 1 Rd 28 B Banco, som godkändes till betalning av skolfonden.

    Sålunda beslutat, uppläst och erkänt intyga å församlingens vägnar,
    J.D Westholm Ordförande, pastor.
    Erik Pehrsson i Wiken
    Eric Persson vid Vintermossen

  • 1842-06-05

    1842-06-05

    Änkan Stolpe med barn och mor, har vräkts från mjölnarbostaden och har ingenstans att bo. Hon har ej heller några medel, då hennes mans skulder försatt henne i fattigdom. Pastorn försöker beveka stämman med hjälp av Konungens befallningshavandes beslut om att församlingen ska dra försorg över änkan….

    År 1842 den 5:e juni hölls efter därom skedd pålysning med tillkännagivande av ämnet för överläggningen allmän sockenstämma med Ljusnarsbergs församling uti sockenstugan

    §1. Föreskrivne valborgsmässo sockenstämmoprotokoll blev enligt vad vid samma sockenstämmas avslutande tillkännagavs, uppläst och justerat samt utan anmärkning underskrivet.

    §2. Ordföranden tillkännagav att av änkan Anna Stina Stolpe blivit till honom lämnad en skrivelse vilken nu upplästes och lydde ord för ord sålunda:


    ” Till Ljusnarsbergs församlings valborgsmässo sockenstämma år 1842.
    Anhåller ödmjukligen att ordföranden Herr kyrkoherden för församlingen föredrar (…) Höga Landshövdingeämbetets utslag och enligt dess innehåll församlingen måtte dra försorg om bostad eller husrum för mig och mina barn, samt min moder eller och att de sistnämnda i allo försörja, medan vi nu på mycket hårt och obarmhärtigt sätt blivit ur det hus vi vistats uti utvräkte – och äro för närvarande alldeles husvilla.
    Avvaktar respektive församlingens för anstaltande fort så i verkställighet vad föreskrivet är.

    Anna Stina Stolpe från Finnhyttan”

    Därefter uppläste vidfogade och (…) Höga Landshövdingeämbetets utslag av den 10:e november 1830, lydande sålunda:


    ”Konungens befallningshavande över Örebro Län utslag uppå den av änkan Anna Stina Stolpe vid Finnhytte kvarn gjorda ansökan att som henne blivit genom Landshövdingeämbetets utslag den 27:e juni innevarande år ålagt avflytta det Finnhytte tullmjölkvarn tillydande boställe, som varit åt hennes man mjölnaren Anders Stolpe i livstiden upplåtit och varigenom hon med en gammal moder och tvenne minderåriga barn blivit husvill, Konungens befallningshavande alltså måtte meddela henne sådan handräckning, varigenom Nya Kopparbergs församling varest hon och mannen i livstiden under de sist förflutna fem åren varit i mantal skrivna, kunde kännas skyldig att änkan Stolpe med nödig bostad förse: Över vilken ansökning Nya Kopparbergs eller Ljusnarsbergs församling sig förklarat givet å Örebro Slott i Landskansliet den 10:e november 1840.”

    Uti förklaringen som Inspektören A. Magnusson på Stjernfors å församlingens vägnar avgivit är anfört att som å allmän sockenstämma Finnhytte kvarnägare skola åtagit sig att nu och framledes förse änkan Stolpe, hennes gamla moder och barn med husrum, ansåg Magnusson ansökningen såvitt den vore mot församlingen riktad, bör förfalla och att Finnhytte kvarnägare till förbindelse att fullgöra den skyldighet de sålunda sig åtagit.


    Vad sålunda förekommit har Konungens befallningshavande övervägt; och emedan ej ifrågasatt och varken att änkan Stolpe, vilken pastorn i Nya Kopparbergs församling intygat vara utfattig, är husvill och saknade förmåga att genom egna medel förskaffa sig, sin moder och sina minderåriga barn bostad eller att hon och mannen i livstiden senast varit inom Nya Kopparbergs församling mantalsskrivna. Ty och då om än såsom Finnhytteägare vid sockenstämma med församlingen påstått, änkan Stolpe icke skulle för ålder sakna arbetsförmåga den samma ej kan antas vara tillräcklig för att understödja hennes moder och barn som ostridigt tarva hennes omvårdnad, finner Konungens befallningshavande jämlikt Kungliga kungörelsen den 5:e december 1788 att Nya Kopparbergs församling bör draga försorg därom att änkan Stolpe förses med nödig bostad för henne, hennes moder och barn, derest församlingen icke hellre vill underhålla modern och barnen, så att änkan Stolpe kommer i tillfälle sig själv försörja. Dock att Finnhytte ägare här igenom icke fritas från de åliggande, som de, enligt deras medgivande eller Fattigvårdsreglementet inom församlingen, kunna hava, att socknens skyldighet här ut innan uppfylla.
    Besvär häröver kunna anföras vid Kungliga Majestätets och Rikets kammarkollegium inom fyra månader efter här av erhållen del då vid besvärsskriften bör fogas 16 skilling Banco i kansliavgift, åliggandes besvärande att vid besvärshandlingarnas uttagande och kommunicerande iaktta vad Kungliga Collegium i Communications resolution behagar föreskriva.

    Ut Supra.
    EJ Bergensköld

    Efter uppläsande såväl här ovan intagne Höga Landshövdingeämbetets utslag som och av änkan Stolpes därpå grundade anspråk på församlingen om anskaffande av husrum för henne, hennes moder och barn erinade pastor församlingens ledamöter om angelägenheten att enligt Konungens befallningshavandes utslag, skyndsamt gå i författning om anvisande av husrum för bemälte änka, dess moder och barn.

    Häremot invände församlingens närvarande ledamöter att som Finnhytte kvarnägare intagit och församlingen oåthjordt låtit mantalsskriva dessa personer, det väl icke kunde åläggas församlingen att draga försorg för änkan Stolpe, dess moder och barn i annan händelse, än Finnhytte tullmjölskvarnägare skulle därtill finnas oförmögna.
    Pastor som visserligen fann denna invändning vara grundad, dels på det inom församlingen antagna och ännu gällande Fattigvårdsreglemente dels och på Finnhytte kvarnägares eget medgivande vid sockenstämman som hölls med Ljusnarsbergs församling den 13:e september 1840, förslog dock att församlingen av kristligt medlidande och till åtlydande av Konungens befallningshavandes utslag borde föranstalta om bostad för ovannämnda personer, som nu enligt deras egen uppgift vore alldeles husvilla och kunde församlingen låta till näst infallande häradsting instämma Finnhytte kvarnägare med påstående om ersättning.
    Emot denna av pastor gjorda proposition androg församlingen att de väl hyste medlidande för de husvilla personerna men som församlingen icke ägde någon så kallad fattigstuga, där de kunde anvisa dem husrum, icke heller kunde tvinga någon enskild person att åt dem upplåta något rum, så kunde församlingen ej lämna bifall till den av ordföranden gjorda framställningen.
    Ordföranden frågade därefter om icke församlingen ville anslå en viss summa penningar av fattigvårdskassan till hushyra för denna familj? Men även härtill nekade församlingen anförande såsom skäl för sitt vägrande att Finnhytte kvarnlag bestod av välmående och aktningsvärde församlings ledamöter vilka säkerligen icke skola därest behovet sådant påkallar, undandra sig att skaffa änkan Stolpe med moder och barn bostad.
    Men ett sådant behov troddes knappast vara för handen enär änkan Stolpe vore ung och arbetsför ägande endast tvenne barn av vilka det ena vore tio år och det yngsta sju. Vad modern, änkan Ström, beträffade kunde väl ej nekas att hon vore något till åren kommen dock icke till allt arbete oförmögen varpå såsom bevis anfördes att hon med egna nät idkade fiske, fast olovligen uti andras fiskevatten. Dessutom förmenades gumman icke sakna alla tillgångar till självförsörjande all den stund hon skulle äga ett försvarligt lösörebo.
    Efter vad sockenmännen nu sålunda i detta ämne ådagalagt hoppades de att pastor skulle inse billighet av deras vägran att uppfylla änkan Stolpes yrkande på församlingens skyldighet att skaffa henne bostad – och att genom besvärsanförande över Konungens befallningshavandes utslag som ålägger Ljusnarsbergs församling denna nu och till fören motsagda skyldighet, Kongl. kammarkollegium skall finna rättvist samma utslag, i vad det rör Ljusnarsbergs församling upphäva.
    Slutligen och med tillkännagivande att protokollet kommer att justeras nästa söndag, den 12:e innevarande juni, förklarade pastor att det av honom härf sommaren 1840 utgivna bevis om änkan Stolpes fattigdom hade tillkommit genom den allmänt inom socknen kända omständighet att hon vid mannens död måst till kreditorernas förnöjande upplåta allt det hon och mannen i livstiden ägt och kunde således med en gammal moder och tvenne små barn icke betraktas annorlunda än utfattig. Däremot har det allt intill denna stund varit obekant att modern, änkan Ström, hade några egna medel.
    Den med det av församlingen vid denna sockenstämma närvarande ledamöter fattade beslut missnöjde äger, att före kl 12 på 21:a dagen efter kungörandet härav eller eljest bevisligen erhållen del, sina besvär hos Konungens befallningshavande över Örebro Län anmäla och inom samma tid bevis meddela att de blivit införda.

    Uppläst, erkänt och justerat den 12:e juni 1842, betyga å församlingens vägnar,
    J.D Westholm Ordförande, pastor.

    Vid justeringen infann sig icke någon enda av församlingens ledamöter betygar:
    (…), orgelnist

    Uppläst i Ljusnarsbergs kyrka den 26:e juni 1842 av J.P Strandell

    Kommentar:

    Mjölnaren Anton Stolpes änka hette Anna Stina Strömberg (f:1810, Ramsberg) och var dotter till Stina Ström (f:1775, Ljusnarsberg). Anton var född 1799 i Husby och de flyttade till Ljusnarsberg på 1830-talet där han fick anställning som mjölnare vid Finnhyttekvarn. Han gick ur tiden 1836 i mars, på grund av förkylning(prästen noterade hans uppförande som ”oklanderligt”). Familjen fick tre barn där endast Christina Fredrika (f: 1832, Malingsbo) och Ludvig (f: 1835, Lindesberg) nådde vuxen ålder.

    Anton föddes i Husby, 1799 och han fick med Anna Stina tre barn där två överlevde de unga åren. Hans uppförande har bedömts av prästen som oklanderligt. Han gick ur tiden 1836-03-01 pga förkylning.

    Efter striden med sockenstämman så fick mor, mormor och två barn bo kvar på Finnhyttekvarn och där bodde de fram till 1863 då modern med de två barnen flyttade till Konstdammen under sex år. 1869 återvände de till Finnhyttekvarn igen.

    Familjen:

    1. Anton Stolpe 1799-00-00 – 1836-03-01 (Husby – Ljusnarsberg)
    2. Anna Stina Strömberg: 1808-07-05 – 1886-05-02 (Ramsberg – Ljusnarsberg)
    3. Christina Fredrika Stolpe: 1832-07-01 – 1911-07-25 (Malingsbo – Ljusnarsberg)
    4. Ludvig Stolpe: 1835-09-27-1904-10-19 (Lindesberg – Ljusnarsberg)
    5. Stina Jansdotter Strömberg 1775-00-00 – 1844-03-22 (Ljusnarsberg – Ljusnarsberg)

    Mormodern (nr 5 ovan)

    Stina Jansdotter Strömberg var född 1775 i Björkberg och gift med mjölnaren och byggmästaren Sven Strömberg från Värmland. De fick två barn där endast Anna Stina överlevde (ovan nr 2). Stina Jansdotter Strömberg dog 1844-03-22 i en ålder av 69 år, då hon var boende med sin dotter och familj vid Finnhyttekvarn….

    Källor:

    Ljusnarsberg (T) AI:17a (1841-1851) Bild 83 / sid 73
    Ljusnarsberg (T) AI:18a (1852-1861) Bild 83 / sid 78
    Ljusnarsberg (T) AI:19a (1862-1871) Bild 65 / sid 59
    Ljusnarsberg (T) AI:19a (1862-1871) Bild 103 / sid 97
    Ljusnarsberg (T) AI:21a (1882-1891) Bild 109 / sid 103
    Ljusnarsberg (T) F:6 (1840-1856) Bild 48