I Maja Forsslunds arkiv så är Axel Valfrid Säfströms namn noterat tillsammans med årtalet 1923. Han bodde visserligen vid Simmelsjön men han hade inga syskon med de namn som finns i berättelsen, varför det berättaren troligen är någon annan. Men denne person är okänd. Att han bott vid Simmelsjön törs vi dock anta och berättelsen är ändå en fantastisk ögonvittnesskildring från en annan tid…
Seder och bruk i Simmelsjön. Arbetsliv och högtider. Några små minnen av forna tiders seder och bruk i ett arbetarhem.
För att komma rätt in i vårt ämne så få vi med sommararbetet vara rätt nöjda. Råg och havre är inne i logen och en del även mald och avprovad i goda rågbullar. Nu är en liten mellantid för far och pojkar innan potatisen skall tagas upp. Då får alla männen gå till skogen till skogen och försöka göra milorna i skick innan tjälen kommer. De skall först risas å sen stybbas så dom står som brudar i ordning tills tiden värmen skall i dem. Således har vi nu det arbete efter tre veckor undan. Nu har vi ej mer än halvannan vecka kvar till Mickelsmäss, så vi får lov att hugga till i potatislanden nu alle man om vi skall hinna få upp dem tills dagen före Mickelmässafton. För då skall vi till marknaden i Kopparberg. Far har en kviga som han ska sälja och tänker ta dessa pengar till hjälp för att köpa en häst till, att nyttja vid vinterkörningen.
Far, Fredrik och Anna far till marknaden. Mor och Johan stannar hemma och sköter huset och göromålen och har full feststämning hemma vid gården. Då de från marknaden och affärerna kommer hem på kvällen, så pyntar vi och gör fint i varje vrå, nya rena mattor på. Kopparkärlen blanka och Petter står och puttrar på spisen. Till och med lilla misse är förnöjd där han har lagt sig till att kurra på mors finaste säng i kammarn. Och ej missnöjda är de som kom hem.
Alla har fått valuta för Mickelmässafton. Far har köpt en häst och löst igen två skinn från garvaren. Fredrik ett par varma vadmalsbyxor å ett par smorläderstövlar som han skall ha då han ska köra kol i vinter. Far har ett par sedan förut så han klarar sej. Anna har fått en sjal av ylle av dyraste sort. Grå och storrutig och priset var 8 riksdaler. Även de hemmavarande finge sin del som ej här vidare specifieras. Nu var i alla fall så var denna helg mycket värderad av oss alla. Sedan var själva Mickelsmässodagen över och vardagsveckan gick in.
Då blev där Kärrmässmåndagen som hon än i dag kallas av oss äldre. Då gick det som ett kaffegille över hela byarna. Gubbarna bjöd varandra hem till sig och alltid en kaffegök – eller en knorr – som dom kallade det på den tiden. De skulle alltid visa varandra vad dom gjort för affärer men det låg ej alls någon sån där trånsjuka med, som heter afvund. Nej,nej men det talades vid om arbeten och allt och den ena rättade många gånger sin motpart. Om han ej förestod så väl så tog han till godo och var tacksam. Således var det idel samförstånd och bar prägel av högtid både inom som utomhus.
Nu arbetar alle man. Sedan har vi strax Helgamen (allhelgonasöndag). Det är även en efterlängtad helg för alla som är arbetande och betungade. Några gamla kunde även här — men vi har så långt till Kyndelsmässoafton ännu, så vi får lov och stå i för skogen å milorna. Vi måste tända dem om vi skall hinna få allt klart tre veckor före jul. Var och en fick lov att ha flera milor i det att hyttorna skulle kunna gå. Inga kolugnar fanns heller på den tiden, utan en torpare med en härd vid gården fick lov att ha ända upp till 5-6 stundom 8. Å det är inte lite arbete med det.
Far han skulle gå om måndag å rätta i med Fredrik som dräng. Men han som jämt ska vara med har ombesörjt matsäcken till skogen. Höstslakten var ju redan gjord, så ett fläskstycke å ett kolår det hör till den del far får i säcken. Även en stor mjölkflaska av trä och en potatispåse, några sillar och en mjölpåse samt 20 kakor grovt bröd bakat med mors hårda händer. Sedan kaffekokarn å lite mald java i en burk stor som en nutida äggpularburk. Det var saker som man ej fick krusa med. Sedan efter fem veckors tid var det klart, fast vi utkämpat denna tid många hårda tag. Far var alltid vän med tomten så han blev alltid varnad (ropad vid namn) eller ock något annat oljud om fara förelåg.
Vi hade grova björkar i två milor å det var nästan omöjligt att kunna släcka kolen i det att vattnet från våra sju släckkällor blev slut. Och sedan ett starkt —- blev just under den tid vi tog dessa två svåra milor. Arma mamma som gick hemma, måste till skogen sista veckan och hjälpa oss att riva, men det var så på den tiden att flickorna å fick vara med på alla arbeten såsom körning, vedhuggning – rivning, etc.
På den tiden hann det ej gå an, att haft så höga klackar under skorna som nu. Nej då. Fars stövlar många gånger fick användes om det var snöigt och blött och alltid blev avlämnade tillbaka med beröm. Så varma och bra de var att ha. Nu far vi äntligen hem från vårt arbete och alla är glada att vara åter då vi får se mors vänliga ansikte. Vi känner oss storbelåtna, som om vi alla fått var sin stor skänk.
Nu har vi tre veckor till jul, men vi kan ingen kolkörning börja än. Vi väntar på mer snö då det är så oländig mark vi har våra vägar på. Så det behövs mycket snö att få köra med till väg så ej våra vagn sjunker ner för hårt tills vi kommer till Hyttbacken.
Nu har vi julbestyr att ordna med. Nu i alla fall måste vi gå sta och handla, om vi skall hinna med fisken och få den rätt lutad till helgen. Sen far vi och mal lite mer råg som vi bakar tjocka bullar av. Sedan måste björkved även köras hem. Vi har torr kastved sedan tidiga våren och göromål i legio. Brygga god vört och allt till lifets nödtorft. Sen storstädning i stall och ladugård. Sen har vi några duktiga havrekärvar sparade sen skärningstiden. Dom skall remmas på störar och sättas ner utanför våra fönster så vi kan sitta å se när våra små hungriga sparvar med begärlig aptit komma å rusa in i dem å plocka krävan full.
Nu är vi på doppardan (julafton). Mor som är först åt sitt, har varit uppe halva natten för att få allt ordnat. Vi karlar göra tjänster till mor å Anna hela dan till klockan tre på eftermiddagen. Då blir det mer stilla. Mor minns ej något mer som är ogjort, då vi får plocka av oss lorten allihop och leta rätt på våra bästa kläder trots att nya saknar dem. Men förnöjsamhet vilar inom oss i alla fall och vi är alla rätt hyggliga om vi finge skryta. Nu i mörtningen får vi gott kaffe å dopp av mor och sedan har vi en salmonika som vi letar ihop strängar till. Far han är gammal specialist på lådan så då vi får i ordning. Han prövar med en gammal stump av en julvisa till allas vår förtjusning (åh ja far har ej varit bet). Sen kommer kvällsvarden. Då skall alla sitta vid stora bordet. Mor tar fram stora vita linneduken som hon fick till brudskänk för trettio år sen. Och det ramlar och skramlar i köket, det är jul. Alla dessa godbitar som nu bäres in kan ej nämnas, men det högsta och bästa är ju fisken å gryngröten och även det goda hembryggda julölet. Nu då vi sitta å äta, talas det om hur vi ska vara för att i bordskick kunna vara riktigt fina. Det blir fråga om var man skall lägga fiskbenen. Somliga vill lägga dom på tallrikskanten och somliga under bordet. Ja i alla fall kommer vi som vanligt ense till sist, även om denna sak.
Sedan blir det julklappar. Fast ej så stora. Anna fick en ny boa, hon ska med Johan till Julottan. De andra är hemma den här gången. Julgranen är nästan som en bisak till fisken å gröten. Hon pyntad med allt grant som kan finnas att få. Även en halmkrona hänger och dinglar i taket opp om bordet. Det brinner både kvällen och morgonen. Det är julljusets tid, brytningen mot mörkret. Uppå vinden bor gårdstomten. Han fick även städat igår och även gröt och fisk i sin skål. Han får på julkvällen gå efter oss till bords å smutta litet av det han helst vill ha. Maten får aldrig ställas undan från ett juldukat bord. Där tomten finns där ska maten stå framme hela natten, så framt man vill ha lycka vid gården under kommande tider. Annars flyttar tomten och stackars de gårdar han rest ifrån. Det har vi hört sedan gammalt.
Klockan tre går far ut till stallet om julmorgonen å gnolar på: När juldagsmorgon glimmar, jag vill till stallet gå m.m. Pålle hör, känner igen hans steg. Han gummar i spiltan innan han hunnit in. Far ger honom havre och litet extra gott som ej Ajax får. För Pålle ska ut till kyrkan. Han är duktig på att lyfta på galoscherna. På det är frågan om att komma fort, han fodrar och smeker Pålle och går in. När han kommer in går Anna till —- fort hon en timme senare skall få julskjuts. Hon är rask i sin toalett, ändå lika mer som de andra.
Sedan kommer och går juldan med sina ovana rätter av mat. Magarna mår inte bra av att så på en gång hinna förbränna alla sorters ingredienser och kryddningen som alltid måste vara nödig.
Där det är något så när ordning, ja på andradagsmorgon, då kommer det folk tidigt vid vårt fönster å sjunger ”Staffa” (kallas det).
”Staffan var en stalledräng, han vattnar sina fålar fem”, osv, sjunges av dem och slagdängor av annat också. Dock att det måste stå i harmoni till julen. Sedan går den heliga högtiden över så småningom och vi har vår gamla barndoms jul i kärt minne efter granen med dess märkvärdigheter å allt som fängslar oss så starkt då vi äro små.
Ja, kära minnen för många från en far och mor som ej haft sitt livs ideal i spriten, utan i fliten för hem o härd. Efter jul gick all körning i full fart, snö har kommit i mängd och långa myllrande skaror av farbönder på alla vägar och i alla skogar. Om trettondagskvällen då kom alltid stjärngossarna, vackert utstyrda, med svärd å ljus och uniformer och en —. Var och en bar pungen. Den tradition han lever alla tider igenom att det alltid skall vara skaffare med, som fingrar å håvar efter den gamla vanten. Ja dom är väl lika alla de vet att han är god att hava. Sen från tjugondagen sägs att julen dansar ut. Då var granens tid förbi. En ringdans omkring henne med hop inbjudna barn, då fick ljusen brinna ner. Då plockades av henne allt och sedan var det att bära ut henne på sopbacken (sorgligt att säga). Snöpligt slut som det får oss alla förgängliga varelser. Från tjugondagen går det fort sedan ner till Karlemässdagen. Då börjar det att bli ljusare i luften å sen om åtta dar har vi Kyndelsmässodagen. Har vintern varit mild förut, sägs det att att efter Kyndelsmässodag får vintern ett annat lag. Således har den i ett hänseende svåra tiden för värsta vintern gått över i ett av våra samhällen.
Nu i nyare tider är det så mycken äskande och jäkt och det länder föga till något. För det äkta och det sunda har liksom flytt sin kos ur alla ting och detaljer små eller så, så kan vi ej utan skäl säga att; i den gamla goda tiden….